Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående lönefordringars behandling i konkurs.

1969-02-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1969:4, Utlåtande i anledning av motion angående lönefordringars behandling i konkurs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motion angående lönefordringars behandling

i konkurs.

I motionen 11:248 av herr Sjöholm hemställs att riksdagen måtte besluta

att hos Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring i konkurslagen

att lonefordringar utgår före kostnaderna för konkursförfarandet och att

härigenom oguldna konkurskostnader erläggs av statsverket.

Gällande rätt

Fördelning av de medel som influtit vid tillgångarnas realiserande i en

konkurs sker genom utdelning. Enligt 125 § konkurslagen fördelas därvid

medlen till borgenärerna »i den mån de ej åtgår till bestridande av konkurskostnaderna

eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig».

Lagen raknar alltså med två kategorier av skulder, vilka belastar boet som

sådant och för vilka är gemensamt att de principiellt skall betalas innan

eventuell utdelning sker till konkursborgenärer eller egendom återställs till

gäldenär. Den ena kategorin benämns i lagen konkurskostnader Den

andra, som i lagen inte givits någon särskild benämning, brukar betecknas

som massagald. De fordringar, som ger upphov till sådan gäld, brukar benämnas

massafordringar.

Till konkurskostnader brukar hänföras konkursdomarens, förvaltarens

och rattens ombudsmans utlägg för boets räkning samt de båda sistnämnda

funktionärernas arvodesfordringar. Termen massafordringar hänför sig till

andra personers fordringar, vilka riktas mot konkursförvaltaren som ställföreträdare

för boet och utgår ur boet framför konkursfordringarna. Det

inbördes företrädet mellan konkurskostnader och massagäld, vilka uppkom
mit

under samma skede av konkursen, är i den juridiska doktrinen föremål

för delade meningar.

Utdelning sker efter den förmånsrättsordning som finns upptagen i 17

kap. handelsbalken. Alt här lämna eu fullständig redogörelse för denna

ordning skulle föra alltför långt. Följande kan emellertid anmärkas. Man

brukar skilja mellan speciella förmånsrätter, som gäller endast i viss egendom,

och generella förmånsrätter, som gäller i konkursboets egendom över

huvud. Bästa läge har vissa speciella förmånsrätter, bland vilka främst

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 1 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

märks panthavares rätt till betalning ur panten. Härefter kommer, delvis

med olika rätt sinsemellan, åtskilliga fordringar med generell förmånsrätt.

Till dessa hör tjänares och andra fast anställda personers fordringar å lön

för sista året samt andra arbetares lönefordringar som ej stått inne längre

än sex månader efter förfallodagen. Samma förmånsrätt har med liknande

tidsbegränsningar vissa fordringar på pension på grund av tjänst eller arbetsanställning.

Sedan följer i tur och ordning ett antal speciella förmånsrätter,

bland annat för förlagsinteckning och inteckning i fast egendom. Efter

dessa kommer, med generell förmånsrätt, först omyndigs redovisningsfordran

mot förmyndaren och vissa andra liknande fordringar samt därpå vissa

anspråk på redovisning av medel, som gäldenären haft hand om på grund av

tjänst eller allmänt uppdrag, in. in. Så följer bl. a. statliga och kommunala

skatter, folkpensionsavgifter, ATP-avgifter och avgifter till den obligatoriska

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen samt slutligen, såsom oprioriterade,

övriga fordringar.

Fordran, som är förenad med speciell förmånsrätt, skall i första hand

tilldelas utdelning av köpeskillingen för den egendom, i vilken förmånsrätten

gäller. Förslår ej denna, får bristen uttas ur den övriga egendomen,

dock ej med bättre rätt än såsom oprioriterad fordran. Vad angår fordingar

med generell förmånsrätt skall för utdelning åt dem främst anlitas

den egendom som icke är besvärad av speciell förmånsrätt. Skulle därvid

brist uppstå, får även egendom som är besvärad av särskild förmånsrätt

tillgripas, dock endast om den generella förmånsrätten enligt förmånsrättsordningen

är bättre än den speciella. Förmånsrätt iakttas endast om yrkande

därom med åberopande av laga grund därför framställts i bevakningen.

Slutligen bör uppmärksammas att 81 § konkurslagen innehåller särskilda

regler om fördelning av konkurskostnaderna på olika slag av egendom i

boet för det fall att i boet finns egendom, vari särskild förmånsrätt äger

rum.

Motionen

Till stöd för det inledningsvis angivna motionsyrkandet anför motionären

följande.

I konkurs äger konkurskostnaderna bästa förmånsrätt och utgår före

varje slag av fordran. Detta innebär bl. a. att kostnaderna för konkursförfarandet

har prioritet framför bevakade lönefodringar.

Det måste anses vara ytterligt angeläget att arbetstagares anspråk på intjänt

lön i mesta möjliga mån tillgodoses — detta gäller generellt och aktualiseras

särskilt påtagligt vid arbetsgivarens försättande i konkurstillstånd.

Det kan därvid synas otillfredsställande att själva konkursförfarandet,

avsett att säkerställa tillgångar för utdelning till fordringsägare och

däribland i första hand löntagare med krav på lön, i många fall kommer att

inkräkta på den rätt till utdelning som löntagaren eljest kunnat påräkna.

Goda skäl synes kunna anföras för synpunkten att lönefordringar bör

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

utgå ur konkurstillgångarna före konkurskostnaderna. Detta kan inte

åvägabringas på annat sätt än att samhället ställer sig som garant för konkurskostnaden

eller den del därav som kan komma att bli ogulden sedan

tillgångarna använts till förnöjande av bevakade lönefordringar. Stadgande

med sådan innebörd bör därför införas i konkurslagen.

Pågående översyn av konkurslagstiftningen

Arbete med en allmän översyn av konkurslagstiftningen pågår inom lagberedningen.

Beredningens uppdrag innefattar också en översyn av bestämmelserna

i 17 kap. handelsbalken om förmånsrättsordningen. I sistnämnda

hänseende avser beredningen att avge ett betänkande under våren 1969.

När det omfattande arbetet med konkurslagstiftningen, som bedrivs i nordisk

samverkan, kan avslutas är f. n. icke möjligt att ange.

Utskottet

I förevarande motion begärs förslag till sådan ändring i konkurslagen

att, vid fördelning av ett konkursbos tillgångar, lönefordringar betalas före

kostnaderna för konkursförfarandet samt att staten, om brist uppstår,

svarar för oguldna konkurskostnader.

Som framgår av redogörelsen ovan pågår inom lagberedningen, i samverkan

med övriga nordiska länder, en allmän översyn av lconkurslagstiftningen.

Därvid kommer även handelsbalkens regler om förmånsrättsordningen

att överses. När hela detta mycket omfattande lagstiftningsarbete

kan vara avslutat, är ännu för tidigt att bedöma.

De av motionären aktualiserade problemen är icke av den art att de bör

brytas ut ur det större sammanhang som revisionen av konkurslagstiftningen

utgör. Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till motionen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 248, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Alexanderson (fp), Erik Svedberg

(s), Hjorth (s), Schött (m), fru Lindström (s)*, herrar Nils Persson (fp)*,

Larfors (s) och Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: fröken Bergegren (s), herrar Martinsson (s),

Dockered (ep), Wiklund i Stockholm (fp), Jönsson i Malmö (s), Oskarson

(m), fru Bergander (s) och herr Polstam (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.