Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels motioner om vidgad behörighet för vigsetförrättare, dels ock motioner om upphävande av vigselplikten för präst.

1969-02-25 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1969:7, Utlåtande i anledning av dels motioner om vidgad behörighet för vigsetförrättare, dels ock motioner om upphävande av vigselplikten för präst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 196!)

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av dels motioner om vidgad behörighet

för vigsetförrättare, dels ock motioner om upphävande

av vigselplikten för präst.

I de likalydande motionerna I: 38 av herr Ernst Olsson m. fl. och 11: 45

av herr Johansson i Skärstad m. fl. hemställs »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till 1969 års riksdag, vilket ger

vigselförrättare såväl inom svenska kyrkan som inom andra kristna trossamfund

behörighet att viga svenska medborgare, även då ingen av de

trolovade är medlem av vigselförrättarens eget samfund eller kyrka, under

förutsättning att minst en av de trolovade tillhör något kristet trossamfund»

.

I de likalydande motionerna I: 753 av herrar Sörenson och Eric Peterson

och II: 853 av fru Anér och herr Eriksson i Arvika hemställs »att riksdagen

måtte besluta att uppdraga åt den ansvariga myndigheten att snarast

företaga sådan ändring i förordningen om prästs vigselskyldighet,

att han/hon befrias från skyldigheten att viga, om han/hon hyser allvarliga

samvetsbetänkligheter mot att förrätta begärd vigsel, dock att berörda

kyrkliga myndighet ålägges att se till att rätten för medlemmar i svenska

kyrkan att erhålla vigsel inom denna kyrka icke kränkes».

Närmare redogörelse för motionernas innehåll lämnas nedan.

Gällande rätt

Bestämmelserna om vigsel återfinns i 4 kap. giftermålsbalken. Äktenskap

kan ingås antingen med kyrklig eller borgerlig vigsel. Valfrihet mellan

de båda formerna föreligger så till vida, att kontrahenterna alltid äger erhålla

borgerlig vigsel, så snart de över huvud taget är berättigade att ingå

äktenskap.

Kyrklig vigsel äger rum inom svenska kyrkan eller inom annat trossamfund.

Vigsel inom svenska kyrkan må äga rum, om de trolovade eller en

av dem tillhör svenska kyrkan. Kyrklig vigsel inom annat trossamfund än

svenska kyrkan kan ske, om Kungl. Maj :t medgivit att vigsel må förrättas

inom samfundet och de trolovade eller en av dem tillhör samfundet. Sådan

vigselrätt har tillerkänts flertalet av de i Sverige förekommande trossam1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 1 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

funden. Vidare gäller att Kungl. Maj :t äger förordna att medlem av utländskt

evangeliskt-lutherskt trossamfund skall ha samma rätt till kyrklig vigsel

som medlem av svenska kyrkan. Sådant förordnande har meddelats i fråga

om medlemmar av danska folkkyrkan, norska statskyrkan, Finlands evangelisk-lutherska

kyrka och evangelisk-lutherska Augustanasynoden i Amerika.

Beträffande förrättare av kyrklig vigsel gäller att till vigsel inom svenska

kyrkan äger de trolovade välja vilken präst inom kyrkan de önskar men

att endast präst i församling, av vilken endera är medlem, är skyldig att

viga. Inom annat trossamfund förrättas vigsel av den som är behörig därtill

enligt Kungl. Maj :ts förordnande. Har Kungl. Maj :t medgivit att vigsel

må förrättas inom visst trossamfund av dess prästerskap eller eljest av befattningshavare

i samfundet, må sådan präst eller befattningshavare ej utöva

sin behörighet att viga, innan länsstyrelsen i det län där samfundets

styrelse har sitt säte, på framställning av samfundet meddelat intyg om

att han är behörig att förrätta vigsel inom samfundet. Nu sist berörda bestämmelse

återfinns i kungörelse den 26 oktober 1951.

Beträffande själva vigselceremonin föreskrivs i nämnda kapitel i giftermålsbalken,

att de trolovade, som skall vara samtidigt tillstädes inför vigselförrättaren,

$kall inför denne avgiva sitt ja och samtycke till äktenskapet

samt att kontrahenterna därpå skall av vigselförrättaren förklaras för äkta

makar. I övrigt skall lända till efterrättelse, vid vigsel inom svenska kyrkan

föreskrifterna i kyrkohandboken och vid vigsel inom annat trossamfund

dess kyrkobruk samt vid borgerlig vigsel de bestämmelser som Kungl. Maj :t

meddelar.

Genom lagen den 30 juni 1948 om ämbetsansvar för vigselförrättare

i vissa fall är stadgat, att vigselförrättare, som åsidosätter vad honom i sådan

egenskap åligger beträffande annat än rent kyrklig ordning, döms,

även om det ej sker i utövning av befattning varmed ämbetsansvar är förenat,

för tjänstefel till böter eller, om brottet är grovt, fängelse i högst el t

år efter vad i 20 kap. 4 g brottsbalken sägs.

Motionernas motivering

Till stöd för yrkandet i motionsparet I: 38 och II: 45 om vidgad behörighet

för vigselförrättare anförs följande.

Den föreliggande begränsningen till samfund bör upphävas. Det avgörande

måste vara vederbörandes anslutning till kristet samfund. Om de

trolovade eller en av dem tillhör svenska kyrkan eller annat trossamfund

bör vigsel få äga rum antingen inom kyrkan eller samfundet. De senare

årens ekumeniska strävanden har medfört ett närmare samarbete dels mellan

skilda frikyrkosamfund, dels mellan svenska kyrkan och frikyrkosamfunden.

De personliga kontakterna mellan medlemmar tillhörande olika

kyrkor har blivit bättre. Därför är det angeläget att giftermålsbalkens

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

bestämmelser ändras så att medlemskap antingen i svenska kyrkan eller

annat tiossamfund blir tillräckligt för att kyrklig vigsel skall få äga rum,

antingen inom svenska kyrkan eller annat trossamfund.

Motionsparet I: 753 och II: 853 om upphävande av vigselplikten för präst

innehåller följande motivering.

Präst i svenska kyrkan har ovillkorlig vigselskyldighet. Den religiösa

utvecklingen inom lutherdomen under senare år har nu medfört, att ovillkorligheten

i vigselplikten i vissa fall av präst kan upplevas som en svår

samvetskonflikt. Vigselvägran har förekommit med fällande dom som

följd. Det kan förväntas att också i framtiden sådan vigselvägran kommer

att äga rum.

Häl föreligger en svårlöst konflikt. Som statstjänsteman har prästen att

lullgöra de plikter, som pålägges honom/henne. Som samvetsbestäind människa

har han/hon att handla enligt sin inre, religiöst bestämda övertygelse.

Då en konflikt mellan statens krav och samvetets bud uppkommer,

hai prästen att träfla ett val. Väljer han/hon då att lyda sin religiösa

övertygelse kommer lian/hon i ofrånkomlig konflikt med sina plikter som

statens tjänsteman med risken att komma under fällande dom som följd.

Enligt svensk grundlag skall Konungen »ingens samvete tvinga eller

tvinga låta, utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, såvitt

han därigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse

åstadkommer». (Regeringsformen, 16 §.) Det torde också vara allmän mening,

att samvetsfriheten i möjligaste mån skall upprätthållas. EU uttryck

för denna inställning är den lagfästa rätten att befrias från värnpliktstjänstgöring

om djup samvetsnöd inför uppgiften att bära vapen föreligger.

En lösning på den här diskuterade konflikten är att man säger: vilt präst,

ej utföra alla de uppgifter, som svensk lagstiftning ålägger honom/henne,

bör han/hon söka sig till sådan borgerlig sysselsättning, där den angivna

konflikten ej är för handen. Mot ett sådant resonemang kan invändas,

att tyngdpunkten i prästens gärning icke ligger på vigsel tjänsten. Denna

tjänst utgör en ringa de! av prästens totala religiösa gärning. Det kan

icke vara rimligt att en präst skall nödgas lämna en livsuppgift, som av

honom/henne upplevs som meningsfull och ofrånkomlig, därför att den ovillkorliga

vigselplikten föreligger.

Ur samhällets synpunkt måste den angelägna frågan vara att vigselmojlighet

föreligger för alla medborgare, som är lagligt berättigade till vigsel.

Enligt beslut i riksdagen 1968 skall den borgerliga vigseln få en starkäre

stallnmg an den nu har. Det får förutsättas, att denna vigselform

snabbt byggs ut och utan svårighet blir tillgänglig för alla medborgare, som

begär och har laglig rätt till vigsel. Skulle präst befrias från den ovillkorliga

vigselskyldigheten bör sålunda lagliga vigselmöjligheter ändå föreSamtidigt

får det anses vara viktigt, att rätten för medlemmar i svenska

kyrkan att erhålla vigsel inom denna kyrka ej kränkcs.

Den här diskuterade konflikten mellan en prästs skyldighet som statstjänsteman

och hans/hennes samvetsbestämda hållning torde icke kunna lösas

med mindre än att han/hon befrias från den ovillkorliga vigselplikten.

En sådan befrielse synes få stöd av ovan anförda lagrum i regeringsformen.

Härtill må nämnas, att vårt samhälle bör ha rum för en, om man anser hållningen

så vara, generös inställning i berörda hänseende.

Det fåi föi utsättas, att frågan om kyrklig vigsel regleras i samband med

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 1 avd. Nr 7

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

den förestående regleringen av förhållandet stat—kyrka. Denna reglering

torde äga rum under 1970-talet. Det kan förväntas, att den här diskuterade

konflikten då undanröjes. Men innan denna reglering äger rum, står somliga

präster kvar i en konfliktsituation, som icke borde vara för handen

i en demokrati som vår. Det synes därför vara riktigt, att den ovillkorliga

vigselplikten för präst inom svenska kyrkan omedelbart undanröjes.

De senaste årens riksdagsbehandling

De genom förevarande motioner väckta spörsmålen om prästs vigselbehörighet

och -skyldighet samt den därmed sammanhängande frågan om

införande av obligatoriskt civiläktenskap har behandlats av riksdagen i olika

sammanhang vid ett stort antal tillfällen under de senaste åren. Utskottet

har därvid bl. a. uttalat att frågornas lösning bör bli beroende av

den framtida utformningen av förhållandet mellan staten och kyrkan. Väckta

förslag om särskilda utredningar eller lagändringar på området har

regelmässigt avslagits av riksdagen på hemställan av utskottet.

För att översiktligt i korthet belysa frågornas behandling under de

senaste tio åren torde utskottet få återge vissa av sina tidigare uttalanden,

vilka alla godkänts av riksdagen.

I utlåtandet 1959: 16 rörande motioner om utredning angående prästs

skvldighet att viga frånskild anförde utskottet att betydande svårigheter

möter att vidta ändringar inom ramen för den gällande lagstiftningen. Åtskilligt

talade enligt utskottet för att frågan om uppmjukning av prästs

vigselskyldighet för att kunna lösas måste upptas i ett vidare sammanhang.

Utskottet framhöll den möjlighet till lösning som ligger i införande av

obligatoriskt civiläktenskap men ansåg att underlag för en så genomgripande

reform inte förelåg. Vidare påpekade utskottet att i den mån framdeles

en omgestaltning av relationerna mellan stat och kyrka kommer till

stånd, så måste även vigselpliktens fortbestånd eller omfattning beröras

härav.

I utlåtandet 1962: 23 behandlade utskottet en motion, vari begärdes »full

vigselrätt» för vigselförrättare inom svenska kyrkan och annat trossamfund.

Utskottet antog, att då någon av de trolovade tillhör ett samfund

med vigselberättigad präst, det ter sig mest närliggande för kontrahenterna

att vända sig till denne, om de önskar kyrklig vigsel. Beträffande de

s. k. anhängarna syntes dock enligt utskottet begränsningarna i vigselförrättarnas

behörighet kunna medföra olägenheter, genom att vigsel

ej kunde förrättas inom vederbörande trossamfund. Det syntes därför

enligt utskottet föreligga vissa skäl för ändring i gällande lagstiftning.

Utskottet anförde dock att starka skäl talade för att utvidgning av vigselrätten

inte genomfördes annat än i samband med att problemet rörande omfattningen

av vigselplikten för prästerskapet inom svenska kyrkan bringas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969 5

till sin lösning. Det spörsmålet torde emellertid enligt utskottet icke kunna

lösas oberoende av den då pågående kyrka—statutredningen.

Vid 1963 års riksdag begärdes motionsvägen utredning rörande obligatoriskt

civiläktenskap. Motionerna behandlades i utskottets utlåtande 1963:

45. Utskottet yttrade bl. a. att även om frekvensen av kyrkliga vigslar inte

kan användas som en direkt mätare på medborgarnas inställning till eu

vigselform, som inrymmer religiösa moment, syntes det vara uppenbart

att den kyrkliga vigseln har en stark förankring hos allmänheten. Detta

förhållande och den föreliggande valfriheten mellan kyrklig och borgerlig

vigsel gav enligt utskottet vid handen att frågan om införande av ett system

med obligatoriskt civiläktenskap ej var i behov av en snar lösning.

Ej heller den omständigheten att statskyrkoprästs vigselskyldighet stundom

kunde leda till vissa komplikationer ansåg utskottet tala härför. Utskottet

framhöll även frågornas samband med kyrka—statutredningen.

I utlåtandet 1964: 5 behandlade utskottet ånyo det spörsmål om kyrklig

vigselförrättares behörighet, som tagits upp i det ovan omnämnda uLlåtandet

1962: 23. Utskottet vidhöll sin tidigare åsikt i frågan.

Hithörande frågor behandlades av utskottet även i utlåtandena 1966: 15,

1966: 16, 1967: 12 och 1967: 13. Diskussionen synes därvid icke ha tillförts

något nytt material av större betydelse.

Slutligen har vigselbehörigheten behandlats i utlåtandet 1968:39. Utskottet

ansåg att frågans avgörande med fördel borde anstå i avbidan på

slutförandet av remissbehandlingen av kyrka—statutredningens år 1968

avgivna slutbetänkande och Kungl. Maj :ts ställningstagande med anledning

därav. Utskottet framhöll även att lösningen av frågan om vigselbehörigheten

och vad därmed äger samband kunde bli beroende av förhållandet

mellan staten och kyrkan samt erinrade om att detta övervägdes av

den då nyligen tillsatta 1968 års beredning om stat och kyrka.

Kyrka—statutredningen

I sitt slutbetänkande (SOU 1968: 11) anför kyrka—statutredningen i frågan

om vigselplikten bl. a. följande (s. 139—140).

Vigselvägran har förekommit särskilt då ena kontrahenten är frånskild

och andra maken alltjämt är i livet. Mot vigselplikten har därvid anförts

att den stridit mot prästens samvets- och religionsfrihet. Vad beträffar

våra nordiska grannländer med likartade regler i övrigt om vigsel och

äktenskap som hos oss, föreligger ej vigselplikt i Danmark och Norge med

mera utpräglat statskyrkosystem men väl i Finland med en friare kyrka.

I Danmark har präst inom folkkyrkan sålunda ovillkorlig rätt att vägra

viga frånskild. I andra fall, där prästen anser sig av religiösa skäl ej böra

förrätta vigsel, äger han underställa biskopen frågan. Biskopen kan därvid,

efter prövning, befria prästen från vigseln. I Norge äger såväl präst

i statskyrkan som annan kyrklig vigselförrättare, om vigseln strider mot

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

hans samvete, vägra vigsel, om en av de trolovade är frånskild och den

andra maken ännu lever. I Finland är prästs vigselplikt beroende av vad

därom gäller inom samfundet samt vad som därom kan ha meddelats då

vigselrätt gavs samfundet. Inom finska kyrkan gäller enligt kyrkolagen

vigselplikt. Kyrkomötet har visserligen år 1948 antagit ett lagförslag, enligt

vilket vigsel får vägras frånskild då andra maken är i livet, men presidenten

vägrade att stadfästa förslaget, som därmed föll.

Fråga om prästs vigselplikt har i vårt land ställts på sin spets genom

åtal inför domstol mot vigselvägrande präst för tjänstefel; åtalet har bifallits.

Efter uppdrag av justitiedepartementet utarbetade hovrättspresidenten

Björn Kjellin år 1963 i ämnet en PM med förslag till ändrad lydelse av

4 kap. 3 § giftermålsbalken. Kjellin avvisade ett förslag att överlämna åt

den enskilde prästen att från fall till fall avgöra om kyrklig vigsel skulle

medges eller ej. I stället upptog han ett förslag som framförts av justitiekanslersämbetet

i ett remissyttrande 1959. Detta innebar, att vigselskyldigheten

lyftes bort från den enskilde prästen och i stället lades på den

prästerliga organisationen. Präst skulle därvid i form av partiell tjänstebefrielse

kunna få ledighet från sin tjänst i vad angick viss förrättning.

Vikarie skulle vid bifall till ledighetsansökan förordnas på tjänsten i motsvarande

del. Kjellin föreslog därför att 4 kap. 3 § giftermålsbalken fick

följande lydelse: »Till vigsel inom svenska kyrkan kunna de trolovade

anlita den präst inom kyrkan som de själva åstunda och som därtill är

villig. De äga erhålla vigsel i församling endera tillhör av präst som därtill

förordnas.»

Att på frågan kan läggas även religionsfrihetsaspekter framgår av den

remissbehandling förslaget undergått. 1 anledning av visst uttalande av

utredningsmannen har sålunda domkapitlet i Göteborgs stift anfört, att

frågan om kyrkans medverkan vid vissa vigslar får karaktären av en bekännelsefråga.

Kyrkomötet, som synbarligen ej funnit en bekännelsefråga föreligga, bar

år 1963 i skrivelse till Kungl. Maj :t anmält, att kyrkomötet för sin del antagit

förslag till lag om ändring av 4 kap. 3 § giftermålsbalken i enlighet

med Kjellins promemoria. Inom justitiedepartementet har ställning ej ännu

tagits till ändringsförslaget.1

Enligt utredningens mening synes det Kjellinska förslaget vara väl ägnat

att i praktiken undanröja konfliktsituationer. Det innefattar visserligen

ej en principiell lösning av frågan om vigselskyldigheten eftersom denna

står kvar, fastän den överförts på ett kollektiv. Men från de vigselsökandes

synpunkt synes förslaget ej innebära någon olägenhet, och för den enskilde

prästen löses samvetskonflikten. Det kan i sammanhanget antecknas,

att motsvarande rätt att komma i åtnjutande av kyrklig vigsel som tillkommer

medlem i svenska kyrkan icke gäller för medlem i fritt trossamfund.

För att likställighet skulle föreligga skulle erfordras att motsvarande vigselplikt

ålades de fria trossamfunden. Även för medlemmar inom dessa kan

givetvis föreligga samma önskemål om frikyrklig vigsel som medfört att

man hos oss för svenska kyrkans del ej valt den i Norge och Danmark

föreliggande ordningen att medge den enskilde prästen att vägra vigsel.

i 1968 års kyrkomöte har hemställt att förslaget föreläggs riksdagen för godkännande

(KyrkolagsU 1968: 27).

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 196!) 7

Rörande vigselrätten yttrar utredningen följande (betänkandet s. 140).

Vigselrätten inom tritt trossamfund är på samma sätt som inom svenska

kyrkan begränsad till de fall då åtminstone den ena av de trolovade tillhör

samfundet. För fritt trossamfund kan detta emellertid ha större praktisk

betydelse än för kyrkan. Det torde knappast förekomma att den som

utträtt ur svenska kyrkan önskar vigsel inom kyrkan. Däremot förekommer

att personer som visserligen ej inträtt i ett fritt trossamfund men ändock

står i nära relation till ett sådant önskar vigas inom samfundet. I riksdagen

har i motioner hemställts om lagändring för att möjliggöra sådan

vigsel.

Några principiella betänkligheter av mera allvarlig art föreligger ej mot

en sådan ändring, att redan i A-läget vigselförrättare inom annat trossamfund

än svenska kyrkan ges behörighet att viga även då ingen av de trolovade

är medlem i samfundet. På en bedömning av det praktiska behov,

som i sådant hänsende må göra sig gällande, saknar utredningen anledning

ingå. En sådan ändrad ordning aktualiserar frågan om ej även präst

i svenska kyrkan bör ges en på samma sätt vidgad vigselbehörighet, oberoende

av relationen kyrka—stat.

Kyrka—statulredningens betänkande är under övervägande inom Ivungl.

Maj :ts kansli.

1968 års beredning om stat och kyrka

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1968 har chefen för utbildningsdepartementet

tillkallat sakkunniga för fortsatt utredning av frågan

om den framtida gestaltningen av förhållandet mellan staten och svenska

kyrkan. Enligt direktiven (riksdagsber. 1969 s. 333) skall de sakkunniga

i första hand söka nå fram till ett ställningstagande rörande den

principiella utformningen av förhållandet. Med anledning av förevarande

motioner kan nämnas att frågor rörande vigsel enligt direktiven inte bör

tas upp av de sakkunniga utan skall behandlas vid eu senare tidpunkt.

Utskottet

1 detta utlåtande behandlar utskottet motionsvägen väckta frågor om

behörighet och skyldighet att förrätta kyrklig vigsel.

Enligt giftermålsbalkens regler må kyrklig vigsel äga rum inom svenska

kyrkan samt inom annat trossamfund, om Kungl. Maj:t medgivit att vigsel

må förrättas inom samfundet. En förutsättning för kyrklig vigsel är att de

trolovade eller en av dem tillhör det samfund, inom vilket vigseln är avsedd

alt förrättas. Till vigsel inom svenska kyrkan äger de trolovade välja vilken

präst inom kyrkan de önskar, men endast präst i församling, av vilken

endera är medlem, är skyldig att viga.

I de likalydande motionerna 1:38 och 11:45 hemställs om förslag till

sadan ändring av nyssnämnda regler att vigsel av svenska medborgare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

skall få förrättas inom svenska kyrkan och annat kristet trossamfund även

då ingen av de trolovade är medlem av vigselförrättarens eget samfund eller

kyrka, dock under förutsättning att en av dem tillhör något kristet trossamfund.

Yrkandet i de likaiydande motionerna I: 753 och II: 853 innebär önskemål

om sådan ändring av reglerna att präst inom svenska kyrkan befrias

från skyldigheten att viga om han eller hon hyser allvarliga samvetsbetänkligheter

mot att förrätta den begärda vigseln. Enligt motionärerna bör

dock rätten för medlemmar i svenska kyrkan att erhålla vigsel inom kyrkan

icke kränkas.

Som framgår av utredningen ovan har de genom förevarande motioner

väckta spörsmålen om prästs vigselbehörighet och vigsel skyldighet samt

den därmed sammanhängande frågan om införande av obligatoriskt civiläktenskap

behandlats av riksdagen i olika sammanhang vid ett stort antal

tillfällen under de senaste åren. Väckta förslag om särskilda utredningar

eller lagändringar på området har regelmässigt avslagits av riksdagen på

hemställan av utskottet.

I sitt av riksdagen för endast drygt tre månader sedan godkända utlåtande

rörande utvidgning av vigselrätten, som enligt utskottet äger samband

med frågan om vigselskyldigheten, uttalade utskottet att det icke var påkallat

att ta upp frågan till mera ingående behandling. Avgörandet torde

nämligen enligt utskottet med fördel böra anstå i avbidan på slutförandet

av remissbehandlingen utav kyrka—statutredningens slutbetänkande och

Kungl. Maj :ts ställningstagande med anledning därav. Utskottet framhöll

också liksom tidigare år att lösningen av frågan och vad därmed äger samband

kan bli beroende av utformningen av förhållandet mellan staten och

kyrkan, något som utreds av 1968 års beredning om stat och kyrka.

Utskottet har ej haft anledning att frångå sin tidigare uppfattning rörande

hithörande spörsmål och kan således icke tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner,

a) 1:38 och 11:45 samt

b) I: 753 och II: 853,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På första lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexander son (fp), Erik Svedberg (s),

fröken Mattson (s), herrar Hjorth (s), Schött (m)*, Svanström (ep), Larfors

(s) och Ernulf (fp);

från andra kammaren: fru Löfqvist (s), fröken Bergegren (s), herr

Larsson i Norderön (ep), fru Anér (fp), herr Fridolfsson i Stockholm (m),

fröken Åsbrink (s), herr Jadestig (s) och fru Jonäng (ep).

* Ej närvarande vidjutlåtandets justering.

Reservationer

1) av herrar Schött (in), Svanström (ep), Ernulf (fp), Larsson i Norderön

(ep), fru Anér (fp), herr Fridolfsson i Stockholm (m) och fru Jonäng

(ep), vilka ansett,

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar med orden »Som

framgår» och slutar med orden »till motionerna.» bort ersättas med text av

följande lydelse.

Enligt utskottets mening föreligger icke några principiella skäl mot den

utvidgning av vigselrätten som föreslås i motionerna I: 38 och II: 45. Fastmera

talar de senare årens ekumeniska strävanden, som medfört ett närmare

samarbete än tidigare mellan frikyrkosamfunden och mellan dessa

och den svenska kyrkan, för att den nuvarande begränsningen upphävs.

Mot bakgrund härav, och då begränsningen medför olägenheter för vissa

trolovade genom att de inte kan erhålla vigsel av den präst som står dem

närmast, anser utskottet att hithörande bestämmelser bör ändras i enlighet

med vad som föreslås i sistnämnda motioner. Vigsel av svenska medborgare

bör alltså få förrättas inom svenska kyrkan eller annat kristet trossamfund

så snart en av de trolovade tillhör sådant samfund. Lagförslag

härom bör föreläggas 1969 års riksdag under höstsessionen.

Den genom motionerna 1:753 och 11:853 aktualiserade frågan om uppmjukning

av den skyldighet att viga som åligger präst i församling inom

svenska kyrkan har, som närmare framgår av redogörelsen ovan, behandlats

av både 1963 och 1968 års kyrkomöten. Därvid bär det ansetts vara en

praktiskt acceptabel lösning av frågan att lyfta bort vigselskyldigheten från

den enskilde prästen och i stället lägga skyldigheten på den prästerliga

organisationen. Präst skulle i form av partiell tjänstebefrielse kunna få

ledighet från sin tjänst i vad angick viss förrättning. Vikarie skulle vid

bifall till ledighetsansökan förordnas på tjänsten i motsvarande del. Frågans

behandling vid 1963 års kyrkomöte medförde att kyrkomötet för sin

del antog ett förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 3 § giftermålsbalken

av följande lydelse: »Till vigsel inom svenska kyrkan kunna de trolovade

anlita den präst inom kyrkan som de själva åstunda och som där
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

till är villig. De äga erhålla vigsel i församling endera tillhör av präst som

därtill förordnas.» Även vid 1968 års kyrkomöte framställdes önskemål om

en sådan lagändring och kyrkomötet hemställde att lagförslaget skulle föreläggas

riksdagen för godkännande.

Enligt utskottets mening är nämnda lagförslag väl ägnat att i praktiken

undanröja konfliktsituationer. Det innefattar visserligen ej en principiell

lösning av frågan om vigselskyldigheten, eftersom denna står kvar fastän

den överförts på ett kollektiv. Men för den enskilde prästen löses samvetskonflikten

och från de vigselsökandes synpunkt synes förslaget ej innebära

någon olägenhet. Utskottet vill således i likhet med kyrkomötet förorda

att 4 kap. 3 § giftermålsbalken ändras på sätt som angivits ovan.

dels ock att utskottet bort hemställa,

a) att riksdagen med bifall till motionerna I: 38 och II: 45

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

till känna vad utskottet ovan anfört om vigselrätten;

b) att riksdagen med bifall till motionerna I: 753 och

II: 853 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att riksdagen

för sin del antagit nedanstående förslag till lag om

ändrad lydelse av 4 kap. 3 § giftermålsbalken:

Härigenom förordnas, att 4 kap. 3 § giftermålsbalken skall erhålla följande

ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

3

Till vigsel inom svenska kyrkan

äga de trolovade välja den präst inom

kyrkan de själva åstunda; dock

vare annan ej skyldig viga än präst

i församling, av vilken endera är

medlem.

Inom annat-------— -

(Föreslagen lydelse)

§•

Till vigsel inom svenska kyrkan

kunna de trolovade anlita den präst

inom kyrkan som de själva åstunda

och som därtill är villig. De äga erhålla

vigsel i församling endera tillhör

av präst som därtill förordnas.

- Konungens förordnande.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

2) av herr Alexanderson (fp), som ansett,

dels att sista stycket i utskottets yttrande bort ersättas med text av följande

lydelse.

Utskottet har ej haft anledning att frångå sin tidigare uppfattning såvitt

avser frågan om utvidgning av vigselrätten och kan således icke tillstyrka

bifall till motionerna I: 38 och II: 45.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Vidkommande åter den genom motionerna 1:753 och 11:853 aktualiserade

frågan om den skyldighet att viga som åligger präst i församling av

svenska kyrkan, har utskottet tagit intryck av den starka opinion som kräver

en uppmjukning därav. Frågan har, som närmare framgår av redogörelsen

ovan, behandlats av både 1963 och 1968 års kyrkomöten. Därvid

har----(lika med reservation nr 1)----angivits ovan.

dels ock att utskottet såvitt avser motionerna I: 753 och II: 853 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna----(lika med

reservation nr 1, yrkandet under b)----Konungen för
ordnar.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.