Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig författningstext». Gällande bestämmelser m. m. Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.
1969-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:16, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig författningstext». Gällande bestämmelser m. m. Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969
1
Nr 16
Utlåtande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring.
Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, 11:48,
av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora, i vilken hemställts,
»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna
försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig
författningstext».
Gällande bestämmelser m. m.
Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader.
Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot
i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.
Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i princip varje arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst här i landet. Begravningshjälpen vid
dödsfall på grund av yrkesskada utgöres av ett belopp motsvarande 20 procent
av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring vid ingången av det
år då dödsfallet inträffade. För närvarande uppgår således ersättningen till
1 1(50 kr. Fn ytterligare förmån inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen
är livränta till efterlevande. Livränta kan utgå inte endast till efterlevande
make och barn utan även till den avlidnes fader, moder eller adoptant
som till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll.
Under 1960-talet har på en mycket stor del av såväl den enskilda som den
offentliga arbetsmarknaden i Sverige tecknats tjänstegrupplivförsäkring för
arbetstagarna. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. 1 allmänhet
berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare, som
fyllt 21 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 31 500 kr.
Om arbetstagaren är 55 år eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp
med högst 9 000 kr. utgår för omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar.
Numera utgår med vissa undantag samma förmån även för arbetstagare som
är yngre än 21 år. För arbetstagare som saknar närstående utgår begravningshjälp
med 2 000 kr. För arbetstagare som är äldre än 67 år men som
kvarstår i arbetet även efter denna tidpunkt kan begravningshjälp med
samma belopp utgå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp utfaller med
vissa undantag även vid arbetstagarens makes frånfälle under förutsättning
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr 16
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969
att makarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. Därvid gäller,
att begravningshjälp utgår med 2 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp med
4 500 kr. för varje barn. Även arbetsgivare och dennes make eller maka har
i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som gäller för de
anställda i företaget.
För personer, som inte omfattas av tjänstegrupplivförsäkring eller som
vill ytterligare förstärka sitt försäkringsskydd vid dödsfall, finns ofta möjlighet
att till låg kostnad ansluta sig till en frivillig grupplivförsäkring. Sådan
försäkring meddelas till anställda i visst eller vissa företag, studerande,
medlemmar i organisationer och föreningar samt till åtskilliga andra kollektiv.
I dylika grupplivförsäkringar finns ofta möjlighet att medförsäkra
maken till den som ingår i gruppen. Även den frivilliga grupplivförsäkringen
har fått stor spridning.
Frågans tidigare behandling m. m.
I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med
förslag till lag om försäkringsrörelse m. in. del II (SOU 1946:34-) framfördes
tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring, som närmast var avsedd
att täcka begravningskostnaderna men till sin storlek avvägdes så att den
för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp att övervinna de närmaste
anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom familjen, framför allt då
familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig 1942 års utredning, att
försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande individuella behoven
i annan mån än att beloppet skulle differentieras med hänsyn till
åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp av 500 kr. vid
dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före 18 års eller efter
67 års ålder.
Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvård skommitténs betänkande
XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring
(SOU 1951:23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna
svenska medborgare omfattas av en allmän begravningslijälpsförsäkring.
Någon differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter
ålder vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas
högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av
skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen
skulle enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från de
försäkrade, under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. På grund
av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella läget ansåg kommittén
nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande. I första hand
måste behovet av en obligatorisk och allmän sjukförsäkring tillgodoses.
Först när så skett borde en begravningslijälpsförsäkring aktualiseras.
Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och
Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969
3
11:261) med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk
dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan
av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl. Maj:t
den 13 december 1956 att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förutsättningslös
utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring
samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna
utredning kunde föranleda. Riksdagen anförde därvid, att de förefintliga
formerna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför var en
angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område. Sedermera
överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen att vara
tillgänglig vid fullgörandet av dess uppdrag. I sitt år 1966 avgivna huvudbetänkande
(SOU 1966:54) upptog utredningen inte frågan till närmare
prövning. I anledning av motioner vid 1967 års riksdag hemställde riksdagen
om ett fullföljande av den år 1956 begärda utredningen (2LU 1967:44,
rskr. 201). Den 13 december 1968 överlämnades skrivelsen till pensionsförsäkringskommittén.
I detta sammanhang må även hänvisas till andra lagutskottets utlåtande
nr 50 år 1968 om införande av försäkring för begravningshjälp för utländsk
medborgare som vistas i Sverige.
Utskottet
1 motionen framhålles, att ett stort antal medborgare inte omfattas av
någon försäkring som täcker begravningskostnader. Motionärerna finner det
otillfredsställande att socialvården måste träda in och svara för begravningskostnaderna
i fall, då den avlidne inte efterlämnar tillgångar och närstående
inte kan stå för kostnaderna. Motionärerna vill att riksdagen skall begära
en utredning om införande av en obligatorisk begravningsförsäkring inom
det allmänna försäkringssystemet.
År 1967 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t om en utredning rörande
allmän försäkring för begravningshjälp. Utredningsuppdraget har anförtrotts
pensionsförsäkringskommittén. Då den av motionärerna väckta frågan således
är föremål för utredning anser utskottet —- som har uppfattningen att en
försäkring av detta slag inte bör täcka annat än de relativt begränsade kostnader
som behöver uppstå för en enkel men värdig begravning — att någon
riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är påkallad.
Utskottet hemställer,
att motionen 11: 48 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 mars 1969
På andra lagutskottets vägnar:
RUTH HAMRIN-TIIORELL
4
indra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson
(s), Dahlberg (s), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s), Axelson (fp) och
Blomquist (in);
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström
(in), herrar Göransson (s), Jonsson i Mora (fp), Nordberg (s)*, fru
Sigurdsen (s), herrar Gadd (s) och Aldén (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Svenska Reproduktions AB 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.