Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig författningstext». Gällande bestämmelser m. m. Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.

1969-03-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:16, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig författningstext». Gällande bestämmelser m. m. Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader. Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av motion om obligatorisk begravningsförsäkring.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, 11:48,

av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora, i vilken hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

om införande av obligatorisk begravningsförsäkring inom det allmänna

försäkringssystemets ram samt att vederbörande skall utarbeta härför erforderlig

författningstext».

Gällande bestämmelser m. m.

Lagen om allmän försäkring omfattar inte rätt till ersättning för begravningskostnader.

Bestämmelser om obligatorisk begravningshjälp finns däremot

i yrkesskadeförsäkringslagen med avseende å dödsfall vid yrkesskada.

Den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen omfattar i princip varje arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst här i landet. Begravningshjälpen vid

dödsfall på grund av yrkesskada utgöres av ett belopp motsvarande 20 procent

av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring vid ingången av det

år då dödsfallet inträffade. För närvarande uppgår således ersättningen till

1 1(50 kr. Fn ytterligare förmån inom den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

är livränta till efterlevande. Livränta kan utgå inte endast till efterlevande

make och barn utan även till den avlidnes fader, moder eller adoptant

som till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll.

Under 1960-talet har på en mycket stor del av såväl den enskilda som den

offentliga arbetsmarknaden i Sverige tecknats tjänstegrupplivförsäkring för

arbetstagarna. Försäkringsavgifterna erläggs av arbetsgivarna. 1 allmänhet

berättigar försäkringen till följande förmåner. Då en arbetstagare, som

fyllt 21 men ej 55 år, avlider utgår i regel ett grundbelopp om 31 500 kr.

Om arbetstagaren är 55 år eller äldre reduceras beloppet. Tilläggsbelopp

med högst 9 000 kr. utgår för omyndigt barn, som den avlidne efterlämnar.

Numera utgår med vissa undantag samma förmån även för arbetstagare som

är yngre än 21 år. För arbetstagare som saknar närstående utgår begravningshjälp

med 2 000 kr. För arbetstagare som är äldre än 67 år men som

kvarstår i arbetet även efter denna tidpunkt kan begravningshjälp med

samma belopp utgå efter särskild prövning. Försäkringsbelopp utfaller med

vissa undantag även vid arbetstagarens makes frånfälle under förutsättning

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

att makarna har gemensamt, hemmaboende barn under 17 år. Därvid gäller,

att begravningshjälp utgår med 2 000 kr. samt halvt tilläggsbelopp med

4 500 kr. för varje barn. Även arbetsgivare och dennes make eller maka har

i vissa fall möjlighet att ansluta sig till den försäkring som gäller för de

anställda i företaget.

För personer, som inte omfattas av tjänstegrupplivförsäkring eller som

vill ytterligare förstärka sitt försäkringsskydd vid dödsfall, finns ofta möjlighet

att till låg kostnad ansluta sig till en frivillig grupplivförsäkring. Sådan

försäkring meddelas till anställda i visst eller vissa företag, studerande,

medlemmar i organisationer och föreningar samt till åtskilliga andra kollektiv.

I dylika grupplivförsäkringar finns ofta möjlighet att medförsäkra

maken till den som ingår i gruppen. Även den frivilliga grupplivförsäkringen

har fått stor spridning.

Frågans tidigare behandling m. m.

I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda betänkande med

förslag till lag om försäkringsrörelse m. in. del II (SOU 1946:34-) framfördes

tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring, som närmast var avsedd

att täcka begravningskostnaderna men till sin storlek avvägdes så att den

för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp att övervinna de närmaste

anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom familjen, framför allt då

familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig 1942 års utredning, att

försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande individuella behoven

i annan mån än att beloppet skulle differentieras med hänsyn till

åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp av 500 kr. vid

dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före 18 års eller efter

67 års ålder.

Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvård skommitténs betänkande

XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring

(SOU 1951:23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna

svenska medborgare omfattas av en allmän begravningslijälpsförsäkring.

Någon differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter

ålder vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas

högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av

skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen

skulle enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från de

försäkrade, under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. På grund

av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella läget ansåg kommittén

nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande. I första hand

måste behovet av en obligatorisk och allmän sjukförsäkring tillgodoses.

Först när så skett borde en begravningslijälpsförsäkring aktualiseras.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

3

11:261) med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk

dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan

av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl. Maj:t

den 13 december 1956 att Kungl. Maj:t ville föranstalta om en förutsättningslös

utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring

samt att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna

utredning kunde föranleda. Riksdagen anförde därvid, att de förefintliga

formerna av begravningshjälp var otillräckliga och att det därför var en

angelägen uppgift att nå fram till en bättre ordning på detta område. Sedermera

överlämnades riksdagens skrivelse till yrkesskadeutredningen att vara

tillgänglig vid fullgörandet av dess uppdrag. I sitt år 1966 avgivna huvudbetänkande

(SOU 1966:54) upptog utredningen inte frågan till närmare

prövning. I anledning av motioner vid 1967 års riksdag hemställde riksdagen

om ett fullföljande av den år 1956 begärda utredningen (2LU 1967:44,

rskr. 201). Den 13 december 1968 överlämnades skrivelsen till pensionsförsäkringskommittén.

I detta sammanhang må även hänvisas till andra lagutskottets utlåtande

nr 50 år 1968 om införande av försäkring för begravningshjälp för utländsk

medborgare som vistas i Sverige.

Utskottet

1 motionen framhålles, att ett stort antal medborgare inte omfattas av

någon försäkring som täcker begravningskostnader. Motionärerna finner det

otillfredsställande att socialvården måste träda in och svara för begravningskostnaderna

i fall, då den avlidne inte efterlämnar tillgångar och närstående

inte kan stå för kostnaderna. Motionärerna vill att riksdagen skall begära

en utredning om införande av en obligatorisk begravningsförsäkring inom

det allmänna försäkringssystemet.

År 1967 hemställde riksdagen hos Kungl. Maj:t om en utredning rörande

allmän försäkring för begravningshjälp. Utredningsuppdraget har anförtrotts

pensionsförsäkringskommittén. Då den av motionärerna väckta frågan således

är föremål för utredning anser utskottet —- som har uppfattningen att en

försäkring av detta slag inte bör täcka annat än de relativt begränsade kostnader

som behöver uppstå för en enkel men värdig begravning — att någon

riksdagens åtgärd i anledning av motionen inte är påkallad.

Utskottet hemställer,

att motionen 11: 48 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-TIIORELL

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

indra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson

(s), Dahlberg (s), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s), Axelson (fp) och

Blomquist (in);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(in), herrar Göransson (s), Jonsson i Mora (fp), Nordberg (s)*, fru

Sigurdsen (s), herrar Gadd (s) och Aldén (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.