Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetseller sysselsättningsförsäkring. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:782 av herr Pettersson, Axel Georg, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt II: 903 av herrar Sundkvist och Magnusson i Nennesholm.

1969-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:19, Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetseller sysselsättningsförsäkring. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:782 av herr Pettersson, Axel Georg, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt II: 903 av herrar Sundkvist och Magnusson i Nennesholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1969

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av motioner om en allmän arbetslöshetseller

sysselsättningsförsäkring.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:782 av herr Pettersson, Axel Georg, och herr Gustafsson, Nils-Eric, samt

II: 903 av herrar Sundkvist och Magnusson i Nennesholm.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att förslag till allmän arbetslöshets-

eller sysselsättningsförsäkring framlägges redan vid 1970 års riksdag».

Gällande bestämmelser

Den arbetslöshetsförsäkring som finns i vårt land är frivillig. Den handhas

av arbetslöshetskassor som i allmänhet är organiserade av de försäkrades

fackliga organisationer på olika yrkesområden. Kassorna är erkända

av arbetsmarknadsstyrelsen som är statlig tillsynsmyndighet för dem. Antalet

medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna är omkring 1,7 milj.

Genom tillkomsten av nya kassor sker f. n. en förhållandevis snabb ökning

av medlemsantalet.

Gällande bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringen finns i främsta rummet

i förordningen den 14 december 1956 (nr 629; ändrad senast 1968: 140)

om erkända arbetslöshetskassor, förordningen samma dag (nr 630; ändrad

senast 1968: 141) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Ersättning från arbetslöshetskassa utgår med ett för dag beräknat belopp,

dagpenning. Den är avsedd att kompensera inkomstbortfall och motsvarar

Vs veckolön. Ersättning får utgå endast till arbetslös kassamedlem

som fyllt 16 år och är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete.

Även ålderspensionärer får tillhöra försäkringen men måste vidkännas visst

avdrag från kassaersättningen. Den som vill ha ersättning skall söka arbete

hos den offentliga arbetsförmedlingen. Rätten till ersättning är vidare

beroende av att medlem har betalat 52 veckoavgifter. Dessutom gäller beträffande

den första arbetslöshetsperioden varje försäkringsår, vilket omfattar

tiden den 1 september—den 31 augusti påföljande år, att medlemmen

skall ha betalat minst 20 veckoavgifter under en period av tolv månader

närmast före arbetslöshetens inträde.

Kassorna bestämmer själva dagpenningens storlek upp till ett maximi0102859

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr it) år 1969

belopp av 50 kr. i ett system med olika dagpenningklasser. Härtill kommer

barntillägg med 2 kr. om dagen för varje barn.

Under ett försäkringsår får med nedan angivna undantag ersättning utgå

högst för 150 dagar (30 veckor) eller, efter tillsynsmyndighetens medgivande,

200 dagar (40 veckor). Vid arbetslöshet som fortsätter från ett försäkringsår

till nästa kan ersättningstiden i gynnsammaste fall bli 300 resp.

ca 350 dagar. Avgörande är vid vilken tidpunkt under det första året arbetslösheten

har börjat. Medlem som har fått ersättning under maximal tid

brukar kallas utförsäkrad.

Genom beslut av statsmakterna år 1068 skedde vissa ändringar i reglerna

för arbetslöshetsförsäkringen. Bl. a. förlängdes för arbetslösa i åldrarna

60_66 år — i vissa fall även 55—60 år — ersättningstiden med 300 dagar.

Denna åtgärd — liksom införandet av ett särskilt kontantstöd åt äldre

arbetslösa som inte tillhörde arbetslöshetsförsäkringen eller som var utförsäkrade

(omställningsbidrag) — angavs vara temporär i avvaktan på

resultatet av den pågående KSA-utredningen, för vilken närmare redogörs

i det följande.

Ersättning från erkänd arbetslöshetskassa räknas inte till skattepliktig

inkomst.

Arbetslöshetsförsäkringen finansieras med medlemsavgifter, statsbidrag

och fondavkastning. För nästa försäkringsår beräknas statsbidraget uppgå

till 61 % och medlemsavgifterna till 28 % av kassornas samlade inkomster.

I detta sammanhang inå erinras om att kontant stöd vid arbetslöshet

ut o-år även i form av kommunalt kontantunderstöd och omställningsbidrag.

b

Vid arbetslöshet kan i vissa fall även socialhjälp utga.

KSA-utredningen

Redan år 1908 diskuterades i riksdagen frågan om införandet av en arbetslöshetsförsäkring.

År 1934 biföll riksdagen förslag om en sådan försäkring,

som skulle vara frivillig. Det då godtagna systemet gäller i huvudsak

ännu i dag. Betydelsefulla ändringar har dock beslutats vid riksdagarna

åren 1941, 1944, 1946, 1953, 1956 — då den nuvarande lagen antogs

— och 1964. En utförlig historik från tiden 1908—1964 lämnas i andra

lagutskottets utlåtande nr 26 år 1968. År 1966 tillkallades sakkunniga för

att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet.

De sakkunniga har antagit benämningen utredningen om kontant stöd vid

arbetslöshet (KSA-utredningen).

Efter en redogörelse för bl. a. resultatet av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning

och 1960 års arbetsmarknadsutredning anförs i KS A-utredningens

direktiv följande.

Som tidigare nämnts saknar vissa grupper av yrkesutövare, som kan be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1969

dömas löpa risk att bli arbetslösa, ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

Främst gäller detta vissa småföretagare, jordbrukare och hemarbetare. Det

gemensamma för dessa grupper är att de i regel inte haft någon anställning.

Bland dem som saknar skydd mot arbetslöshet finns också en betydande

grupp sådana som temporärt har anställningar hos olika arbetsgivare

och som därför löper särskild risk att bli arbetslösa. Särskilda problem

föreligger beträffande utformningen av eif arbetslöshetsskydd för sådana

grupper av arbetssökande som inte tidigare har haft förvärvsarbete.

Ett av syftena med de förslag som framlagts i propositionen om arbetsmarknadspolitiken

är att minska riskerna för arbetslöshet och mildra arbetslöshetens

verkningar. Fortfarande finns emellertid enligt min mening

i vissa situationer behov av kontant stöd åt dem som blivit arbetslösa. För

att det skall vara möjligt att i det enskilda fallet sätta in den arbetsmarknadspolitiska

åtgärd som är lämpligast på lång sikt behöver arbetsmarknadsmyndigheterna

liksom den arbetslöse rådrum för undersökningar och

överväganden. Den arbetslöse behöver därför beredas kontant stöd under

en övergångstid. Tidigare utredningar visar att den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen

f. n. inte fullt ut tillgodoser detta behov.

Som lösningar på det föreliggande problemet har föreslagits dels obligatorisk

arbetslöshetsförsäkring eventuellt kompletterad med frivillig tillläggsförsäkring,

dels bibehållande av den frivilliga försäkringen men med

ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet. Obligatorisk försäkring torde

utesluta kontantunderstödsverksamhet i dess nuvarande form. Däremot

kan ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet i och för sig kombineras

med den frivilliga försäkringen. En sådan ordning torde komma att påverka

de frivilliga arbetslöshetskassornas betingelser.

Utredningen bör vara förutsättningslös. Den bör undersöka och föreslå

de former för kontant stöd vid arbetslöshet som kan befinnas lämpligast

med hänsyn till övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder och de nämnda

gruppernas särskilda förhållanden.

Stor vikt måste läggas vid de erfarenheter som de nuvarande arbetslöshetskassornas

verksamhet har givit. Dessa frivilligt organiserade kassor har

gjort synnerligen värdefulla insatser. Genom att de försäkrade själva har

haft inflytande i kassorna har det varit möjligt att i stort sett utan friktioner

lösa många känsliga problem. Det måste därför enligt min mening

kunna företes starka skäl om ett försäkringssystem som har visat sig vara

så värdefullt helt skall överges.

Skulle utredningen finna att någon form av obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

behövs, bör möjligheterna att samordna den med den nuvarande

frivilliga försäkringen undersökas. Är detta inte möjligt bör också andra

lösningar prövas. Självfallet måste också undersökas vilka finansieringsformer

som är lämpligast vid olika försäkringssystem. En obligatorisk försäkring

kommer att medföra en rad problem av försäkringsteknisk natur,

vilka måste klarläggas. Som exempel må nämnas frågorna hur ersättningens

storlek skall bestämmas för arbetssökande som inte tidigare har haft

någon inkomst av anställning samt hur kvalifikationssystemet skall ordnas

för dem som under lång tid har saknat arbete och inte genast efter ansökan

kan beredas arbete. Samordningen med andra socialförsäkringar bör också

undersökas liksom de administrativa frågorna.

Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring finns i Norge sedan år 1939. Utredningen

bör tillgodogöra sig erfarenheterna av denna försäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1969

I tilläggsdirektiv den 7 april 1987 uppdrogs åt KSA-utredningen att med

förtur utforma och lägga fram förslag till stödformer för äldre arbetstagare

som träffas av särskilda omställningssvårigheter på arbetsmarknaden.

Detta uppdrag har utredningen fullgjort genom att i september 1967

lämna delbetänkandet »Stödformer för arbetslösa äldre arbetstagare» (SOU

1967:62). Utredningen låg till grund för den reform förra året, som innebar,

dels införandet av omställningsbidrag, dels förbättringar av arbetslöshetsförsäkringen

för äldre arbetslösa (prop. 1968: 29 och 30).

KSA-utredningen beräknar att under år 1969 avge ett huvudbetänkande

med förslag till former för kontant stöd vid arbetslöshet (Riksdagsberättelsen

1969 s. 388).

Riksdagsbehandling 1966—1968

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner som syftade till utredning av

frågan om införandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring, i ett par av

motionerna betecknad som allmän sysselsättningsförsäkring. Enligt motionerna

utgjorde den gällande ordningen inte tillfredsställande skydd vid

arbetslöshet åt alla grupper.

Andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

70 om KS A-utredningens arbete och konstaterade att det i motionerna uttalade

önskemålet om utredning av frågan redan var tillgodosett. Utskottet

fann det för sin del lämpligt att motionerna överlämnades till den tillsatta

utredningen.

I motioner till 1967 års riksdag menade motionärerna att nuvarande arbetslöshetsförsäkring

inte är tillräckligt omfattande. De ville att frågan om

en allmän inkomstförsäkring som garanterade arbetstagaren trygghet vid

arbetslöshet blev föremål för utredning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr lb anförde andra lagutskottet,

att genom de uppgifter som ålagts KSA-utredningen fick det i motionerna

framställda utredningsyrkandet redan anses tillgodosett. Motionerna borde

därför enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en interpellation i andra kammaren hösten 1967 frågade herr Wedén

chefen för inrikesdepartementet om denne var villig att till KSA-utredningen

utfärda tilläggsdirektiv med innehåll att utredningens uppgift skulle

vara att lägga fram ett förslag till allmän sysselsättningsförsäkring och att

detta arbete skulle bedrivas med största skyndsamhet.

I svar på interpellationen den 21 november 1967 sade statsrådet Johansson,

att frågorna om obligatorium eller frivillighet samt trygghetsskyddets

omfattning och nivå borde utredas innan man tog ställning och att KSAutredningen

hade den uppgiften. Statsrådet Johansson räknade med att utredningen

utan onödigt dröjsmål kommer att slutföra sitt arbete och lägga

fram förslag som tillgodoser behovet av större inkomsttrygghet. Han var

inte villig att ge utredningen tilläggsdirektiv av den art herr Wedén avsåg.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1969

Vid 19ö8 års riksdag frågade herr Brundin chefen för inrikesdepartementet

om regeringen var beredd att dels vidta sådana åtgärder att frågan

om en allmän arbetslöhetsförsäkring skyndsamt kunde föras till en

positiv lösning och därvid beakta tjänstemännens nya situation, dels vidta

åtgärder i syfte att minska arbetslösheten bland ungdomen.

Statsrådet Johansson svarade den 13 mars, att KSA-utredningens uppdrag

inte begränsats till någon viss kategori och att utredningen kommer

att behandla även tjänstemännens problem. Han räknade med att utredningen

så snart som möjligt kommer att framlägga förslag om större inkomsttrygghet

för alla kategorier av arbetslösa.

Vid 1968 års riksdag väcktes även motioner, som avsåg KSA-utredningens

arbete. I ett motionspar hemställdes om sådana åtgärder, att resultatet av

utredningens uppdrag i fråga om arbetslöshetsförsäkringen snarast kunde

föreläggas riksdagen. Enligt ett annat motionspar borde KSA-utredningen

i tilläggsdirektiv få i uppgift att framlägga förslag till en allmän sysselsättningsförsäkring

och att bedriva arbetet med största skyndsamhet. I

ett tredje motionspar ville motionärerna att riksdagen skulle begära utredning

angående åtgärder för att lösa trygghets- och arbetsmarknadsfrågorna

för de grupper i samhället som har en bristfälig grundtrygghet; en allmän

arbetslöshetsförsäkring borde införas som omfattade arbetssökande personer,

som tidigare inte varit förvärvsarbetande, samt egna företagare. I sitt

av riksdagen godkända utlåtande nr 26 avstyrkte andra lagutskottet samtliga

motionsyrkanden. Utskottet uttalade bl. a., att KSA-utredningen enligt

sina direktiv hade att bl.a pröva frågan om arbetslöshetsskyddets utsträckande

till grupper som saknade ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. Utskottet

hänvisade vidare till att utredningen enligt sina direktiv skulle förutsättningslöst

pröva huruvida problemet kunde lösas med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,

eventuellt kompletterad med frivillig tilläggsförsäkring,

eller med en frivillig försäkring, kombinerad med ökad kommunal kontantunderstödsverksamhet.

Utskottet

Frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring utreds sedan 1966 av den

av inrikesministern tillkallade KSA-utredningen.

I förevarande motioner anförs såsom önskvärt att riksdagen genom en

meningsyttring i ämnet försöker påskynda lösningen av frågan om en

allmän arbetslöshets- eller sysselsättningsförsäkring. Det yrkas att riksdagen

skall anhålla om att förslag till eu sådan försäkring framläggs redan

till nästa års riksdag.

KSA-utredningen, som redan avlämnat ett förslag avseende särskilt stöd

åt äldre arbetslösa, har förra året låtit offentliggöra att utredningen kommer

att föreslå ett allmänt grundskydd vid arbetslöshet med möjlighet

att komplettera detta med en frivillig tilläggsförsäkring inom det nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1969

systemets ram. Utredningen har vidare angivit att den beräknar avlämna

sitt huvudbetänkande innevarande år. Med hänsyn härtill och då utskottet

har anledning anta alt Kungl. Maj :t så snart som möjligt kommer att ta

ställning till KSA-utredningens förslag, anser utskottet att förevarande motioner

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 782 och II: 903 inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s), Hxibinette

(in)*, Wanhainen (s), Andreasson (ep), fru Grethe Lundblad (s), herrar

Skagerlund (fp)* och Axelson (fp);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell

(s), herrar Fredriksson (s), Göransson (s)*, Jonsson i Mora (fp),

Ringaby (m), Gadd (s) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB • Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.