Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget till de allmänna försäkringskassorna. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 786 av herr Sveningsson samt II: 888 av fru Kristensson.

1969-02-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:2, Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget till de allmänna försäkringskassorna. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 786 av herr Sveningsson samt II: 888 av fru Kristensson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1969

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av statsbidraget

till de allmänna försäkringskassorna.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1: 786 av herr Sveningsson samt II: 888 av fru Kristensson.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande förslag till

Lag

angående ändring av lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 (nr 381).

Härigenom förordnas, att 19 kap. 7 § lagen om allmän försäkring erhåller

följande ändrade lydelse.

7 §•

Till allmän försäkringskassa utgår för varje år statsbidrag med 36 procent

av kassans utgifter för

a) sjukvårdsersättning, dock ej ersättning för sjukhusvård i riket;

b) grundsjukpenning;

c) barntillägg;

d) moderskapspenning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Gällande bestämmelser m. m.

Avgifts- och bidragsregler

Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring finansieras

genom arbetsgivaravgift, sjukförsäkringsavgift och statsbidrag.

Grunderna för beräkningen av dessa avgifter och bidrag ändrades vid den

år 1966 beslutade sjukförsäkringsreformen (prop. nr 113, 2LU nr 47), som

trädde i kraft den 1 januari 1967.

Arbetsgivaravgifter beräknas nu på anställdas löner upp till 7,5 gånger

basbeloppet (f. n. 5 800 kr.), och uttagsprocenten utgör 2,6. Av dessa 2,6 °/o

användes 0,7 °/o för bestridande av utgifterna för sjukvårdsersättning och

1,9% för bestridande av utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1969

ten n

Sjukförsäkringsavgiften, som erlägges av den försäkrade, fastställes av

riksförsäkringsverket efter den allmänna försäkringskassans hörande. Sjukförsäkringsavgiften

innefattar dels en avgift, som avser utgifter för sjukvårdsersättning,

däri inbegripet utgifter för läkemedel, dels en avgift som

avser utgifter för grundsjukpenning, däri inbegripet utgifterna för barntillägg

och moderskapspenning, och dels en avgift avseende utgifter för tillläggssjukpenning.

Envar av dessa tre avgifter skall — jämte andra för motsvarande

del av försäkringen tillgängliga medel — förslå även till förvaltningskostnader

och »erforderlig fondering». Sjukförsäkringsavgiften för

visst kalenderår fastställs samma år. År 1968 fastställdes avgifterna den

28 juni.

Statsbidrag utgår för varje år med 40 % (t. o. in. 1966 50 °/o) av försäkringskassans

utgifter för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård

i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning (se

AFL 19 kap. 7 § samt KK 25 maj 1962 om utbetalning av statsbidrag in. in.

till allmän försäkringskassa). Vidare utgår statsbidrag till läkemedelsersättning

med 1 krona 15 öre per år för varje försäkrad.

Sjukförsäkringsavgifterna uppgick år 1967 till 1 255,2 milj. kr. Samma år

uppgick kassornas totala utgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen

till 3 233,3 milj. kr. Summan av utgifter med 40 °/o statsbidrag var 1 040,0

milj. kr. Utgifterna för läkemedelsersättning var 239,0 milj. kr. Utgifterna,

vartill statsbidrag icke utgår, uppgick till 1 954,2 milj. kr.

I statsverkspropositionen för nästa budgetår har hemställts att ett förslagsanslag

av 535 milj. kr. skall anvisas till bidrag till sjukförsäkringen.

Fonderna för den obligatoriska sjukförsäkringen

De allmänna försäkringskassorna är självständiga juridiska personer.

Varje kassas räkenskaper skall avslutas för år. Då bokslut är uppgjort

skall vad av kassans inkomster avseende sjukförsäkring ej åtgått för löpande

utgifter under det år bokslutet avser avsättas till en fond för den obligatoriska

sjukförsäkringen (AFL 18 kap. 15 §). Fondens kapital och avkastning

får tagas i anspråk allenast i den mån kassans inkomster avseende

försäkringen ej förslår till täckande av löpande utgifter.

Summan av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen

uppgick vid slutet av åren 1955—1966 till (milj. kr.) följande

belopp, nämligen år 1955 262,7, år 1956 315,2, år 1957 344,2, år 1958 378,3,

år 1959 417,7, år 1960 440,9, år 1961 456,9, år 1962 510,5, år 1963 582,3,

år 1964 615,5, år 1965 611,9, år 1966 611,8 och år 1967 630,3 (sistnämnda

uPP§ifl förutsätter en sammanlagd vinst av 18,5 milj. kr. för kassorna under

1967, jfr nedan).

Den obligatoriska sjukförsäkringen har under ettvart av åren 1955—1964

uppvisat ett bokfört nettoöverskott på (milj. kr.) följande belopp, nämli
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

3

gen år 1955 103,9, år 1956 51,7, år 1957 29,0, år 1958 34,1, år 1959 39,4, år

1960 23,0, år 1961 15,9, år 1962 53,6, år 1963 27,5, år 1964 33,1. Bokslutet

för åren 1965 och 1966 visade underskott med 3,5 respektive 0,1 milj. kr.

För år 1967 uppstod ett sammanlagt överskott på 18,5 milj. kr. Det bör

emellertid beaktas, att vid framräknandet av detta resultat har föl-utsatts,

att en överföring från allmänna sjukförsäkringsfonden till försäkringskassorna

kommer att ske med ett belopp av 57,6 milj. kr. (jfr följande avsnitt).

Om sådan överföring inte beslutas, kommer således ett underskott på

57,6 — 18,5 = 39,1 milj. kr. att uppstå.

De lämnade uppgifterna innefattar en sammanställning av samtliga försäkringskassors

fonder och överskott (underskott) inom den obligatoriska

sjukförsäkringen för åren 1955—1967. Fondens storlek varierar självfallet

avsevärt mellan olika försäkringskassor redan på grund av att väsentliga

skillnader föreligger i fråga om kassornas medlemsunderlag. Likaledes visar

kassornas bokslut stora skillnader i fråga om utfallet. För att belysa

detta må nämnas följande.

Vid utgången av år 1967 varierade fondstorleken (milj. kr.) från 70,4 i

Stockholms stad, 50,4 i Stockholms län och 45,1 i Malmöhus län till 9,6 i

Jämtlands län och 4,3 i Gotlands län. I övriga kassor uppgick fonderna till

belopp (milj. kr.) som varierade mellan 9,9 och 34,3. Från slutet av år 1964

till slutet av år 1967 minskade fonderna i 11 kassor.

Under 1967 — då enligt det ovan sagda uppstod ett överskott på 18,5 milj.

kr. vid sammanräkning av resultatet för samtliga kassor — visade 9 kassor

underskott varierande mellan 2,3 milj. kr. i Göteborgs stad och 11 000 kr. i

Gotlands län. Övriga 18 kassor visade överskott varierande mellan 4,5 milj.

kr. (Stockholms län) och 1 000 kr. (Kopparbergs län).

Allmänna sjukförsäkringsfonden

I motionerna berörs även frågan om tillväxten av den allmänna sjukförsäkringsfonden.

Beträffande denna fond må nämnas följande.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för löntagarnas tilläggssjukpenning

och tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att

dessa bidrag skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för

nämnda ändamål. Detta antagande har legat till grund för finansieringsreglerna

t. o. m. år 1966. F. n. är riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till

utgifterna för löntagarnas tilläggssjukpenning —• 1,9 °/o på lönebelopp upp

till 7,5 gånger basbeloppet — satt till 75 °/o av utgifterna.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen procenttalet 60. Det

överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för varje särskilt

år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden, som har till

syfte att utgöra en reserv vid tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser.

För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning

avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 °/o av ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

gifterna. För år 1959 ansågs detta inte kräva någon åtgärd. För år 1960

återfördes från fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande

ändamål understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring

gjordes också för åren 1961 och 1962. För åren 1963 och 1964 har till fonden

överförts de belopp varmed arbetsgivarnas avgifter för tilläggssjukpenning

för anställda översteg 60 °/o av kassornas utgifter för sådan sjukpenning.

1967 fattades motsvarande beslut beträffande åren 1965 och 1966

(prop. 73, 2LU 41). Enligt uppgift från riksförsäkringsverket understiger

arbetsgivaravgifterna för år 1967 75 % av utgifterna för tilläggssjukpenning

för anställda. Underskottet uppgår till 57 647 159 kr. 22 öre. Detta

innebär, alt om det satta riktmärket för arbetsgivarnas tillskott till utgifterna

för tilläggssjukpenning för anställda skall hållas, bör ett belopp motsvarande

underskottet återföras från den allmänna sjukförsäkringsfonden

till försäkringskassorna. Framställning härom har gjorts av riksförsäkringsverket

i skrivelse den 17 december 1968 till Kungl. Maj:t. Den allmänna

sjukförsäkringsfonden uppgick vid halvårsskiftet 1968 till 418,9 milj. kr.

Historik

Innan lagen om allmän försäkring infördes var statsbidragsreglerna till

den obligatoriska sjukförsäkringen icke enhetliga. Statsbidrag utgick i form

av sjukhjälpsbidrag, medlemsbidrag, avgiftslindringsbidrag och avgiftsersättningsbidrag.

Det ur ekonomisk synpunkt helt dominerande bidraget var

sjukbjälpsbidraget, som utgick med 50 % av sjukkassans utgifter för läkarvård

och tandläkarvård, resor och grundsjukpenning samt med 75 °/o av utgifterna

för barntillägg. Rörande övriga bidrag hänvisas till SOU 1961:29

s. 293.

Genom lagen om allmän försäkring, som antogs år 1962 (prop. 90, 2LU

27), genomfördes en förenkling av statsbidragssystemet. Ett enhetligt bidrag

på 50 % infördes för sjukvårdsersättning (dock ej ersättning för sjukhusvård

i riket), grundsjukpenning, barntillägg och moderskapspenning. De

ändrade bidragsreglerna innebar även att man kunde »undvika en alltför

stor ökning av statsutgifterna» som följd av reformerna i fråga om sjukförsäkringen.

De vid 1966 års riksdag (prop. 1966: 113, 2LU 47) beslutade ändringarna

i fråga om sjukförsäkringen innebar främst borttagande av karensdagar,

höjning av sjukpenningbeloppen och utbyggnad av sjukpenningskalan. På

grundval av beräkningar, som redovisades i en inom socialdepartementet

utarbetad promemoria om förbättrad sjukpenningförsäkring, beräknade departementschefen

att reformen skulle medföra ökade utgifter för försäkringskassorna

på cirka 772 milj. kr. för helt år. Vidare beräknades förvaltningskostnaderna

öka med belopp av storleksordningen ett par procent

av reformkostnaden. För att statsbidraget skulle bli i stort sett oförändrat

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1969

5

i kronor räknat, trots att utgifterna för sjukförsäkringen beräknades stiga,

sänktes bidragsprocenten från 50 till 40. Procentsatsen för arbetsgivaravgiften

höjdes från 1,5 till nuvarande 2,6.

Frågan om sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen har i anledning

av motionen varit föremål för riksdagens prövning åtskilliga gånger.

En utförlig redovisning för frågans behandling vid de olika riksdagarna

lämnas i andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1967. I nämnda utlåtande

behandlades motioner med yrkande att statsbidragsprocenten till sjukförsäkringen

skulle minskas från 40 till 37. Utskottet avstyrkte yrkandet och

anförde därvid följande.

En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen skulle med i övrigt

oförändrade finansieringsregler innebära att de försäkrade belastades med

motsvarande höjning av sjukförsäkringsavgifterna. Detta kan inte godtagas

och motionärerna har ej heller avsett att deras förslag skulle leda till detta

resultat. Utskottet är emellertid ej heller berett att medverka till en sådan

begränsning av den fortsatta fondbildningen, som föreslagits av motionärerna.

Den i förhållande till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning

av fonderna, som skett under ett antal år, har nämligen enligt utskottets

mening varit högst motiverad och fonderna har inte nått en sådan storlek

att på grund härav nya principer för avgiftsbestämningen bör komma i fråga.

I detta sammanhang bör uppmärksammas de ökade förpliktelser, som

ålagts försäkringskassorna genom den under fjolåret beslutade reformen.

Utskottet finner det dessutom omotiverat att nu ändra finansieringsreglerna

med hänsyn till den pågående utredningen angående indirekta skatter och

socialförsäkringsavgifter som väntas slutföra sitt arbete i år.

Riksdagen godkände utlåtandet.

Även vid 1968 års riksdag väcktes motioner om sänkning av den här

aktuella statsbidragsprocenten, nämligen från 40 till 36. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 5 avstyrkte andra lagutskottet motionerna. Utskottet

uttalade, att det enligt utskottets mening inte fanns skäl att frångå det

ställningstagande, som gjorts i frågan år 1967, allra helst som den obligatoriska

sjukförsäkringen även för år 1966 visade underskott. Utskottet påpekade

slutligen att ett bifall till motionärernas förslag kunde aktualisera

avgiftshöjningar för de försäkrade.

Fondernas storlek

Lagen om allmän försäkring innehåller icke några närmare regler om

vad som avses med »erforderlig fondbildning», till vilken enligt vad ovan

sagts hänsyn skall tagas vid bestämmande av de delposter, som ingår i sjukförsäkringsavgiften.

Under förarbetena till 1946 års sjukförsäkringsreform behandlade socialvårdskommittén

frågan om fondbildning relativt utförligt. Socialvårdskommittén

föreslog, att fondbildningen skulle vara av »erforderlig» storlek.

Kommittén anförde vissa synpunkter, som den funnit värda beaktande i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 dr 1969

sammanhanget (se SOU 1944: 15 s. 230 och SOU 1944: 16 s. 76). Kommittén

anförde, att den därmed icke velat binda utvecklingen i något avseende;

det borde ankomma på tillsynsmyndigheten att i varje särskilt fall pröva

vad som kunde antagas utgöra erforderlig fondbildning.

Innan sjukförsäkringsreformen ännu trätt i kraft skedde väsentliga ändringar

i 1946 års lag i ämnet efter förslag av socialförsäkring sutredningen

(SOU 1952:39). Utredningen anförde beträffande »Avgifter och fondbildning»

bl. a. följande (s. 234).

Inom en obligatorisk sjukförsäkring är det ej nödvändigt eller ens lämpligt

att avgifterna beräknas enligt försäkringstekniska metoder eller att

fondbildning sker enligt premiereservsystem. I stället bör man tänka sig ett

system, där avgifterna bestämmes i huvudsak med hänsyn till det löpande

behovet på sådant sätt att en viss begränsad fondbildning (riskfond) uppkommer

till skydd mot fluktuationer och avgiftsändringar med alltför täta

mellanrum. För den frivilliga sjukpenningförsäkringen torde man kunna

sikta mot ett modifierat premiereservsystem liknande det som för närvarande

tillämpas inom de erkända centralsjukkassorna och en fondbildning,

som för dessa kassor hittills ansetts normal — motsvarande ungefär 1,5

gånger den totala avgiftssumman för ett år. Inom den obligatoriska sjukförsäkringen

torde man kunna åtnöja sig med en fondbildning motsvarande

ungefär eif års avgiftsintäkter. Med hänsyn till att avgifterna för såväl den

obligatoriska försäkringen som den frivilliga sjukpenningförsäkringen skall

bestämmas av tillsynsmyndigheten, anser utredningen inte erforderligt,

att närmare regler i detta hänseende anges än som framgår av lagförslaget.

Frågan om sjukförsäkringsfondernas storlek synes icke ha varit föremål

för närmare prövning vid genomförandet av socialförsäkringsutredningens

töislag (prop. 1953: 178, 2LU 1953: 35) och ej heller vid tillkomsten av lagen

om allmän försäkring (prop. 1962:90, 2LU 1962:27).

Utskottet

Den obligatoriska sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter,

som utgör 2,6 °/o av det s. k. avgiftsunderlaget, genom sjukförsäkringsavgifter,

som erläggs av de försäkrade, samt genom statsbidrag. Sistnämnda bidrag

utgar numera med 40% av de allmänna försäkringskassornas utgifter

för sjukvårdsersättning, grundsjukpenning, barntillägg och moderskapsPenning.

De försäkrades avgifter, som fastställs av riksförsäkringsverket,

skall vara så avvägda att de i förening med försäkringskassans övriga

tillgängliga medel förslår till bestridande av utgifter för ifrågavarande del

av försäkringen samt till förvaltningskostnader och erforderlig fondering.

För varje försäkringskassa skall överskottet på sjukförsäkringen avsättas

till en särskild fond. Eftersom statsbidraget beräknas på försäkringskassornas

utgifter, avser fonderingen inte statsbidragsmedel. Fonden för den

obligatoriska sjukförsäkringen får tas i anspråk endast om den del av kassans

inkomster som belöper på sjukförsäkringen inte är tillräcklig för att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

7

täcka löpande utgifter. Försäkringskassornas fonder varierade vid slutet av

år 1967 mellan 4,3 och 70,4 milj. kr. Kassornas sammanlagda fonder uppgick

till 630,3 milj. kr. Samma år uppgick summan av sjukförsäkringsavgifterna

till 1 255,2 milj. kr. Kassorna visade under åren 1960—1964

överskott på den obligatoriska sjukförsäkringen varierande mellan 15,9 och

53,6 milj. kr. De därefter redovisade båda åren visade kassorna underskott,

nämligen år 1965 med 3,5 milj. kr. och år 1966 med 0,1 milj. kr. För 1967

uppstod ett sammanlagt överskott på 18,5 milj. kr.; av kassorna visade 18

överskott och 9 underskott.

Vid sidan av försäkringskassornas fonder för den obligatoriska sjukförsäkringen

finns en fond — allmänna sjukförsäkringsfonden — som är

gemensam för hela sjukförsäkringen och som närmast fungerat som eu regleringsfond

för arbetsgivaravgifterna. Statsmakterna har fastställt det riktmärket,

att 75 % — till och med 1966 60 % — av utgifterna för de anställdas

tilläggssjukpenning skall täckas av den för utgiftsposten avsedda delen (19/26)

av arbetsgivaravgifterna. 1 den mån storleken av denna del av avgifterna

kommit att avvika från det uppställda riktmärket har hittills regelmässigt

skett en reglering med hjälp av fonden. Den uppgick vid halvårsskiftet 1968

till 418,9 milj. kr. För bokföringsåret 1967 kommer att erfordras en överföring

från fonden till kassorna av 57,6 milj. kr. Denna summa har tillgodoräknats

kassorna vid framräknandet av rörelseresultat för 1967. Riksförsäkringsverket

beräknar, att även för 1968 kan komma att krävas en

överföring av medel från fonden till kassorna.

Motionärerna yrkar, att lagen om allmän försäkring skall ändras så, att

statsbidraget till sjukförsäkringen minskas från 40 °/o till 36 °/o av försäkringskassornas

utgifter för ifrågavarande del av försäkringen.

Motionärerna anför som skäl för sitt yrkande följande. De obligatoriska

sjukförsäkringsfonderna tillväxer stadigt och de har sedan 1960-talets början

haft eu hög tillväxttakt. De förbättrade förmåner, som löntagarna tillförsäkrats

genom 1966 års sjukförsäkringsreform, har icke negativt inverkat på

fonderingen. Eftersom de obligatoriska sjukförsäkringsfonderna och den

allmänna sjukförsäkringsfonden tillhopa uppgår till över en miljard kronor

och fonderna således är av mycket betryggande storlek finnes inte något

skäl att fonderna skall fortsätta att växa som hittills. Statens bidrag till

finansieringen bör kunna minskas med ett belopp, som motsvarar ungefär

tillväxten under de »senaste sju åren fram till 1968» eller med drygt 50 milj.

kr. per år.

I fråga om det i motionerna upptagna argumentet av innebörd att allmänna

sjukförsäkringsfonden — jämte de obligatoriska sjukförsäkringsfonderna

— skulle utgöra en allmän buffert för försäkringskassorna vid påfrestningar

på ekonomin, får utskottet hänvisa till vad som ovan anförts om fonden,

nämligen att den närmast måste ses som en regleringsfond för arbetsgivaravgifterna.

Den omständigheten, att fonden ökat under 1960-talet bör därför

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1969

iate tas till intäkt för att det är möjligt att sänka statsbidraget till sådana

utgiftsposter inom sjukförsäkringen, till vilka ifrågavarande medel inte är

avsedda. Härutöver må påpekas, att av det ovan anförda framgår att allmänna

sjukförsäkringsfonden under de senaste åren inte varit föremål för

någon sådan stadig och betydande tillväxt som motionärerna gör gällande.

Fonden har tvärtom visat sig erforderlig som en reserv vid höga utgifter för

tilläggssjukpenning för anställda.

Fn sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen skulle med i övrigt

oförändrade finansieringsregler innebära, att de försäkrade belastades med

motsvarande höjning av sjukförsäkringsavgifterna. Detta kan inte godtas.

Motionärerna torde inte heller ha avsett, att deras förslag skulle leda till

ett sådant resultat. Däremot syftar förslaget till i vart fall en begränsning

av den fortsatta fondbildningen. Enligt utskottets mening har emellertid

den i förhållande till sjukförsäkringens omslutning måttliga ökning av fonderna

för den obligatoriska försäkringen, som skett under ett antal år, varit

högst motiverad. Fonderna har inte nått en sådan storlek, att på grund

härav nya principer för bestämningen av sjukförsäkringsavgifterna bör

komma i fråga. Vid avgiftsbestämningen eftersträvar riksförsäkringsverket

uppenbarligen numera inte heller någon mera betydande fondering. Detta

framgår av att summan av fonderna vid utgången av år 1967 var sammanlagt

endast 14,8 milj. kr. större än tre år tidigare. I mer än en tredjedel av

kassorna hade fonderna minskat under samma tid. Den måttliga fondökning

som skett i vissa kassor bör för övrigt ses mot bakgrunden av de ökade

förpliktelser som på senare år ålagts sjukförsäkringen.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna i likhet

med vad som skett vid närmast föregående års riksdagar i fråga om motioner

med motsvarande yrkanden.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 786 och II: 888 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Hiibinette (m), Wanhainen (s), Österdahl (fp),

Andreasson (ep) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta (ep),

Jönsson i Ingemarsgården (fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr Ringaby

(in), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.