Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om sänkt pensionsålder för yrkesfiskare»; 5) de likalydande motionerna I: 47 av herr Werner och II: 53 av fru Marklund m. fl., i vilka yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, 1. dels om förslag till sådan ändring i Lag den 25 maj 1962

1969-03-13 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:20, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om sänkt pensionsålder för yrkesfiskare»; 5) de likalydande motionerna I: 47 av herr Werner och II: 53 av fru Marklund m. fl., i vilka yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa, 1. dels om förslag till sådan ändring i Lag den 25 maj 1962

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

I

Nr 20

Utlåtande i anledning av motioner om sänkning av pensionsåldern,

m. m.

Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat följande till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 13 av herr Bengtson m. fl. och II: 17 av

herr Hedlund m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan om sänkning av pensionsåldern

till 65 år för dem som nu är berättigade till full ålderspension först vid 67 års

ålder, i enlighet med vad i motionen anförts»;

2) de likalydande motionerna 1: 15 av herr Werner och II: 18 av herr Hermansson

m. fl., i vilka föreslagits, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa dels om förslag rörande en sänkning av den allmänna pensionsåldern

till 65 år; samt dels om en utredning rörande formerna för en

rörlig pensionsålder, eventuellt genom reformering av bestämmelserna om

förtida pensionsuttag i den riktning som anförts i denna motion»;

3) de likalydande motionerna 1:40 av herr Dahlén m. fl. och II: 54 av

herr Wedén mfl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller 1. att den utredning riksdagen begärt rörande under jordsarbetarnas

pensionsålder ges tilläggsdirektiv att — sedan detta arbete slutförts

— undersöka vilka andra grupper med pressande arbete som bör tillerkännas

sänkt pensionsålder; — 2. att en utredning tillsättes med uppgift att överse

samtliga regler inom förtidspensioneringen — i första hand syftande till att

åstadkomma ytterligare rörlighet i fråga om pensionsåldern med vidgade

möjligheter att vid behov efter individuell prövning erhålla tidigare pension;

— 3. att det som i övrigt i motionen anförts beaktas»;

4) de likalydande motionerna 7:45 av herr Svenungsson in. fl. och II: 49

av herr Carlshamre, i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning av frågan om sänkt pensionsålder för

yrkesfiskare»;

5) de likalydande motionerna I: 47 av herr Werner och II: 53 av fru Marklund

m. fl., i vilka yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

hemställa, 1. dels om förslag till sådan ändring i Lag den 25 maj 1962 (nr

392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension, att i

lagen upptagna förmåner även må kunna komma person till del, som åtnjuter

förtida uttag av folkpension; samt 2. att förslag i ovan berörda avseende utarbetas

och förelägges 1969 års höstriksdag»;

1 Biliang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

6) de likalydande motionerna I: 85 av herr Österdahl och II: 101 av herrar

Westberg i Ljusdal och Jonsson i Mora, i vilka hemställts, »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om att frågan om sänkt pensionsålder

göres till föremål för utredning»;

7) de likalydande motionerna 1: 228 av herr Stadlmg m. fl.och II: 258 av

herr Lindberg m. fl., i vilka yrkats, »att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte

hemställa om utredning angående regler för förändrade pensionsbestämmelser

för skogsarbetare. I utredningsdirektiven bör anges att pensionsåldern

för skogsarbetare skall vara flexibel, dels med hänsyn till dokumenterade

medicinska orsaker och dels beroende på vederbörandes arbetsmarknadsmässiga

möjligheter att erhålla annan sysselsättning än skogsarbete»;

8) de likalydande motionerna 1:232 av herr Virgin m. fl. och 11:256 av

herr Holmberg m. fl., i vilka bl. a. hemställts, »att pensionsförsäkringskommittén

måtte få i uppdrag att utreda frågan om förtida uttag av pension —

utan nuvarande reduktionsregler — för dem som inte kan beredas annan

sysselsättning»;

9) de likalydande motionerna 1:345 av herr Tistad in. fl. och 11:397 av

herr Åberg m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t begär en utredning om möjligheterna till pensionering vid 62 års ålder

av fiskare, som minst 15 år deltagit i yrkesmässigt fiske» samt

10) de likalydande motionerna I: 781 av herr Persson, Yngve, m. fl. och

II: 891 av herr Lindkvist m. fl., i vilka hemställts, »alt riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag beträffande dels

en sänkning av den allmänna pensionsåldern enligt AFL till 65 år, dels en

enhetlig pensionsordning för löntagarna närmast på grundval av pensionssystemet

enligt AFL».

De under 8) upptagna motionerna I: 232 och II: 256 innehåller, utöver

det här redovisade yrkandet, ytterligare fyra yrkanden, av vilka ett behandlas

i andra lagutskottets utlåtande nr 18 och de övriga kommer att behandlas

av statsutskottet och bevillningsutskottet.

Motionerna

1) I motionerna I: 13 och II: 17 framhålles att vissa grupper, framför

allt vissa statsanställda och tjänstemän, erhåller pension före 67 års ålder.

Från rättvisesynpunkt går det inte att motivera en sådan olikhet i fråga

om pensionsåldern olika yrkesgrupper emellan. De som har de fysiskt mest

ansträngande sysselsättningarna och den längsta arbetstiden har den högsta

pensionsåldern. Antalet låginkomsttagare är också relativt större bland

dem som pensioneras vid 67 års ålder än bland dem som pensioneras tidigare.

En sänkning av pensionsåldern till 65 år tillhör därför enligt motionärernas

mening de angelägnaste rättvisefrågorna. För grupper med särskilt

hårt arbete efterlyser motionärerna en ännu lägre pensionsålder. För att upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

3

nå en önskvärd flexibilitet av pensionsåldern, dvs. en avgångsålder som är

individuellt avpassad med hänsyn till individens hälsotillstånd, måste det

enligt motionärerna finnas möjligheter att kvarstå i förvärvsarbetet även

elter 65 års ålder. — Den utredning motionärerna eftersträvar bör enligt

deras mening vara parlamentariskt sammansatt.

2) I motionerna I: 15 och II: 18 påtalas också olikheterna i pensionsålder

mellan olika grupper förvärvsarbetande. I samband därmed lämnas vissa

uppgifter om pensionsåldern i en del främmande länder. Sålunda anges att

den generella pensionsåldern är i Finland 65 år, Storbritannien 65 år (kvinnor

60 år), Västtyskland 65 år, Frankrike 60 år och Italien 60 år (kvinnor

55 år). Motionärerna anser att opinionen för en tidigare pensionering här i

landet växer sig allt starkare. Detta hänger enligt deras mening samman

med den ökade arbetstakten och den hårdare pressen i arbetslivet. Det är

enligt motionärerna i längden orimligt att enbart med en hänvisning till

kostnaderna ställa sig avvisande till en allmän sänkning av pensionsåldern.

— Frågan om införande av en flexibel pensionsålder bör också prövas. Fn

sådan skulle kunna åstadkommas genom reglerna om förtida pensionsuttag,

om de reduceringar av pensionen som nu görs vid förtida uttag lindrades

samt att möjligheter infördes att vid sidan om förtida pensionsuttag uppbära

hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg.

3) När frågan om pensionsåldern behandlas är det rimligt — framhålles

i motionerna I: 40 och II: 54 — att man först undersöker möjligheten av

en allmän sänkning, exempelvis till 65 år. En sådan reform skulle öka kostnaderna

för folkpensioneringen med ca 700 milj. kronor, vartill kommer

ökade kostnader för ATP. Till dessa betydande kostnader kommer att ett

pensionstillskott för dem som har folkpensionen som i huvudsak enda

inkomst måste genomföras samt att åldringarnas vårdmöjligheter bör förbättras.

I nuvarande läge anser motionärerna, att det är bättre att omedelbart

genomföra stegvisa reformer för att ge tidigare pension till dem som har

särskilt stort behov därav än att förorda en allmän sänkning av pensionsåldern,

utan att kunna ange någon tidpunkt när en sådan reform skall

genomföras. I molionerna framhålles att två åtgärder bör komma i första

rummet vid en successiv sänkning av pensionsåldern, vilka åtgärder efter

utredning bör genomföras utan dröjsmål. Den ena avser lägre pensionsålder

för vissa grupper och den andra tidigare pension efter individuell

prövning. I det förstnämnda avseendet föreslår motionärerna att den utredning,

som riksdagen förra året begärde beträffande vissa underjordsarbetares

pensionsfråga, får i uppdrag att — sedan denna fråga slutbehandlats —

omedelbart undersöka om det är möjligt att avgränsa andra grupper, vars

arbete är så påfrestande, fysiskt eller psykiskt, att de bör tillerkännas lägre

pensionsålder. Som exempel på sådana grupper nämns skogsarbetare, fiskare

och restaurangpersonal. Beträffande frågan om tidigare pension efter individuell

prövning anför motionärerna bl. a.:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Sänkt pensionsålder för vissa avgränsade grupper kan emellertid inte

lösa problemet för alla som är i stort behov av att pensioneras före 67 års

ålder. Det finns personer med ett påtagligt behov av lägre pensionsålder

utan att de tillhör en grupp som vid en jämförande värdering kan avskiljas

och särbehandlas. Vi har i det föregående framhållit att de villkor som nu

gäller för förtidspension inte gör det möjligt att bevilja sådan pension till

alla som är i behov härav. Enligt gällande bestämmelser utgår förtidspension

till den som på grund av fysisk eller psykisk invaliditet, vanförhet eller

annat lyte fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften. Nedsättningen

av arbetsförmågan skall ha medicinsk grund för att förtidspension skall utgå.

Nedsatt försörjningsförmåga utan påvisbara medicinska orsaker berättigar

således inte till förtidspension. Det är nödvändigt att reglerna överses och

ges en mera generös utformning innebärande att en allmän bedömning av

den försäkrades försörjningsförmåga ges utslagsgivande betydelse. Det säger

sig självt att mildare kriterier bör tillämpas för arbetstagare, som endast har

några år kvar till pensionsåldern.

En blivande utredning bör få i uppdrag att överse samtliga regler inom

förtidspensioneringen. Som exempel på bestämmelser som bör bli föremål

för översyn kan nämnas att lättare partiellt invalidiserade, grupp III, vilkas

invaliditet uppskattas till minst hälften men ej till två tredjedelar, endast

erhåller en tredjedel av full pension. Eftersom deras invaliditet uppskattas

till minst hälften borde deras pension utgå med hälften av full pension.

Starka skäl talar således enligt vår mening för att frågan om ändrade

villkor för förtidspensioneringen blir föremål för utredning, i första hand

för att införa en viss rörlighet i pensionssystemet och möjliggöra tidigare

pension efter individuell prövning för dem som är i stort behov härav men

även för att överse andra bestämmelser inom detta avsnitt av pensionssystemet.

4) I motionerna I: 45 och II: 49 görs gällande att få yrkesgrupper med

större rätt kan hävda att den nuvarande ålderspensionens inträde inte överensstämmer

med den tidpunkt, då yrkesgruppen måste upphöra med sitt

yrke, än de svenska yrkesfiskarna. De hårda påfrestningar som fiskarna

dagligen utsätts för i sitt arbete motiverar att möjligheter tillskapas för dem

att sluta sitt arbete innan de är fullständigt förslitna. Motionärerna utvecklar

sina synpunkter på följande sätt:

Fiskarna måste, efter att nätt och jämt ha hunnit över sitt livs middagshöjd,

gå i land för gott med värkbrutna lemmar och härjade ryggar, ur stånd

att — hur gärna de än önskar —- vidare deltaga i det egentliga fisket. I de

flesta fall finns ingen annan möjlighet än att söka sjukpension. Detta är

emellertid knappast det sätt på vilket en människa bör tackas för en värdefull

insats.

Endast högmoderna, effektiva produktionsenheter kan numera driva

havsfisket efter så rationella metoder att avkastningen någorlunda motsvarar

de stora investeringarna och ger folket ombord deras rimliga levebröd.

Fiskefartygen är i dag oändligt mycket bättre avpassade för påfrestningar

även på mänsklig arbetskraft än tidigare, men Nordsjön märker ändå snart

sin man. Utomstående har nog svårt att göra sig en rättvisande föreställning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

5

om hur detta arbete år efter år under snart sagt obegränsad arbetstid och

kanske storm- och överfallsväder sliter på en människa. Det gestaltar sig ofta

till ett spel med blottade nerver för att klara sig själv och skutan. Lägg

därtill bekymren för det dagliga levebrödet och gnagande oro för en oviss

morgondag, när man kanske inte ens når upp till existensminimum trots

en fullvärdig arbetsinsats.

Även om undantagslagstiftning inger betänkligheter, anser motionärerna

att det är ett rättvisekrav att samhället ingriper och sänker folkpensionsåldern

för yrkesfiskare till 63 år.

5) Motionerna I: tf och II: 53 syftar till att hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg skall kunna utgå vid sidan av förtida pensionsuttag liksom

fallet redan nu är vid förtidspension. Enligt motionärerna föreligger det inte

någon större skillnad ur pensionssynpunkt mellan en pensionär med förtida

pension och en förtidspensionär. Den som trots nackdelen med nuvarande

reduceringsregler begär förtida uttag av pension kan med största sannolikhet

antas vara utsliten av hårt och pressande arbete under en lång följd av

år.

6) I motionerna I: 85 och II: 101 utvecklas inledningsvis skälen för en

allmän sänkning av pensionsåldern. Det anges bl. a. att många människor

lever under pressen att inte orka med de alltmer krävande arbetsuppgifterna

fram till 67 års ålder. Rättvisesynpunkter dras också fram. Mot kravet på

en sänkt pensionsålder talar de ökade kostnaderna för samhället, anför

motionärerna. De fortsätter:

I det samhälle vi lever i visar det sig dock alltmera vanligt att äldre arbetare

och tjänstemän har svårt att erhålla lämplig sysselsättning, varför bidrag

i någon form måste utgå. Det torde även vara realistiskt att räkna med att

inte så få arbetstagare kommer att frivilligt uppskjuta pensionsavgången

ett eller flera år. Man kunde t. o. m. tänka sig att man i likhet med vad

som gäller för vissa tjänstemannagrupper fastställde en nedre och en övre

pensionsgräns med valfrihet för den anställde att välja. Säkerligen skulle

många välja att kvarstå till den övre gränsen, men det vore ändå — bl. a.

av psykologiska skäl — av stort värde att möjlighet till avgång vid den

nedre gränsen stod öppen.

Av här angivna skäl torde kostnaderna för en reform inte bli så höga som

man rent räknemässigt menar sig kunna fastslå. Men självfallet kräver frågan

en omsorgsfull utredning. Kostnadsfrågan är ett avvägningsproblem

som noggrant måste prövas i samråd med berörda parter på arbetsmarknaden

och under hänsynstagande till möjligheterna att förbättra förhållandena

för dem som redan är pensionärer.

Under tiden utredningen pågår torde det vara möjligt att överse reglerna

inom förtidspensioneringen så att möjligheten till förtidspension vidgas och

att reduceringen av pensionens storlek och bortfallet av förmåner inte ger

ett så kraftigt utslag som nu sker.

7) I motionerna I: 228 och II: 258 uttalas att skogsarbete i alla tider varit

tungt och fysiskt krävande. Motionärerna utvecklar sin uppfattning på följande

sätt:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Det som tidigare medtört att skogsarbetet varit så fysiskt krävande kan

i korthet sammanfattas enligt följande. Arbetet har varit helt manuellt och

därtill har träden var för sig innehållit en betydande vikt i kilo räknat.

Inom inget annat yrke har man tvingats att manuellt syssla med så tunga

arbetsstycken. Fällning, kvistning, kapning, barkning och brossling (hopsamling

och tillrättaläggning av virke) har varit ytterst ansträngande arbetsmoment.

När mekaniseringen under 1950- och 11960-talen satte in i skogsbruket,

hoppades man att den fysiska förslitningens tid snart skulle vara

förbi för skogsarbetarna. Utvecklingen har dock visat att så inte blev fallet.

När motorsågen under 1950-talets början introducerades mera allmänt i

skogen kom den att ersätta timmersvansen som fällnings- och kapningsverktyg.

I och med det alltmer stegrade effektivitetskravet har numera även kvistningsarbetet

kommit att utföras med motorsåg. Det manuella barkningsarbetet

har i stort sett bortfallit, men genom förändringar i arbetsinstruktionerna

har också en del av de lättare arbetsmomenten minskat i betydelse.

Detta gäller främst aptering och mätning samt skrivning i stockarnas båda

ändar. Helt nya avverkningsmetoder har även införts, såsom huggning enligt

»hela stam»- och »trädmetoden». I stort innebär huggningsarbetet i dag att

arbetaren får gå hela dagen och fälla, kvista och kapa med en motorsåg,

vilken han helt bär och manövrerar med sina armar och händer. Detta medlör

en statisk belastning som av många läkare anses vara en uppenbar risk

för arbetarens hälsa.

Det är nämligen inte bara arbetsredskapet (motorsågen) som fordrar stora

fysiska anspänningar hos den som sköter redskapet. Motorsågen förorsakar

besvärande yrkessjukdomar i form av kärlkramp och hörselskador. Risk

föreligger även för koloxidförgiftning, framför allt när arbetaren måste

gräva sig ner i snön intill stammarna och då avgaserna blir kvarliggande i

gropen. Tekniskt synes det vara ytterst svårt att lösa vibrationsproblemet,

och bullernivån anses heller inte kunna sänkas under riskgränsen, därest

man skall få ut tillräckligt varvtal och effekt ur sågen.

Skogsarbetet är sålunda än i dag ett yrke som innebär en så stor fysisk

belastning att arbetaren inte kan hålla sig vid rimlig förtjänst fram till pensionsåldern.

Skogsarbetet betalas fortfarande enligt systemet helt ackord, och

därför pekar skogsarbetarens livslönekurva brant neråt i och med stigande

ålder. Denna tendens gäller inte bara huggarkåren utan även andra kategorier

som sysselsättes i skogen. Allmänt kan sägas att effektivitetskravet på

skogsarbetarna numera har satts så högt, att även traktorförare och andra

saknar möjlighet att vid högre åldrar uppnå en skälig förtjänst. Traktorförarna

i skogen riskerar även att bli utsatta för yrkessjukdomar och olycksfall

i långt större utsträckning än maskinförarna vid vägarbeten och dylikt.

I fortsättningen påtalar motionärerna svårigheten att i skogs- och glesbygderna

finna någon alternativ sysselsättning för en skogsarbetare som

på grund av sin ålder inte längre orkar med arbetet i skogen. I detta sammanhang

anför motionärerna:

Oltast kan läkare utfärda intyg som styrker att vederbörande lider av

skador i rygg eller armar som gör att arbetskapaciteten nedsatts med 50 %

eller mera. Om eu sådan skogsarbetare söker förtidspension och får denna

beviljad, blir dock pensionen uträknad på antingen 1/3 eller 2/3 arbetsförhet

och pensionsbeloppet reduceras i motsvarande grad.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

7

Något lättare utfyllnadsarbete finns inte att uppbringa på orten och därför

får den berörde söka klara sig på den begränsade pensionen. Först efter

uppnådda 67 år får skogsarbetaren relativt sett bättre existensmöjligheter.

Inom de större tätorterna med ett differentierat näringsliv har arbetare i

samma situation avsevärt bättre förutsättningar att klara sin försörjning

genom att erhålla lättare deltidsarbete.

Vi anser att de nuvarande bestämmelserna för erhållande av förtida pension

borde bli föremål för omarbetning. Det är helt otillfredsställande att en

skogsarbetare, som genom sitt yrke fått nedsatt arbetsförmåga, enbart skall

få sin pensionsfråga avgjord genom läkares diagnoser och intyg om graden

av den nedsatta arbetsförmågan. Man borde även ta med i beräkningen de

arbetsmarknadspolitiska förutsättningarna, vilka i många fall kan innebära

lika svåra handikapp för den berörde som exempelvis 1/3 nedsatt arbetsförmåga.

8) Motionerna 1: 232 och II: 256 innehåller ett flertal yrkanden angående

arbetsmarknadspolitiken. I förevarande sammanhang behandlas endast frågan

orh en översyn av nuvarande regler om förtida uttag av pension. Motionärerna

anför att fall kan förekomma då arbetsmarknadsutbildning eller

andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte är möjliga för att ge den äldre

arbetskraften en rimlig försörjning. Förtida pensionsuttag får i stället bli

en lösning. I sådana fall — där alltså någon av åldersskäl inte kan beredas

annan sysselsättning — borde enligt motionärernas mening nuvarande regler

om fortsatt reduktion av pensionen även efter uppnådda 67 år slopas. Motionärerna

föreslår att denna fråga tas upp till övervägande av pensionsförsäkringskommittén.

9) I motionerna 1:3i5 och II: 397 belyses liksom i motionerna under

4) yrkesfiskarnas arbetsförhållanden. Det sägs bl. a.:

Denna kraftiga påfrestning på det mänskliga materialet gör att ganska

många yrkesfiskare måste sluta att deltaga i det krävande havssjöfisket

långt före pensionsåldern. Många tvingas lägga av redan strax efter det 60- årsåldern uppnåtts. Tidigare var det vanligt att sådana fiskare övergick till

någon form av kust- eller hemmafiske de år som återstod till pensionsåldern.

Att tänka på någon form av omskolning till annat yrke har knappast kunnat

aktualiseras. Nu tycks emellertid möjligheterna till inkomst för dessa

»överåriga» fiskare bli allt mindre. Den fortlöpande industrialiseringen inom

kustlänen åstadkommer en viss nedsmutsning av fiskevattnen. Samtidigt

kommer en hastig utökning av antalet fritidsfiskare, vilket tillsammans gör

det allt svårare att försörja sig på dylikt kust- och inomskärsfiske. Härigenom

uppstår ekonomiska bekymmer för en hel del fiskare under tiden innan

man uppnår åldern för folkpensionen.

Motionärerna uppger att de norska och danska fiskarna har samma

problem som sina svenska kolleger. Såväl i Norge som i Danmark tycks

man, enligt vad motionärerna uppger, vilja sikta till att en så hårt arbetande

yrkeskår som fiskarna bör erhålla pension från och med 62 års ålder.

10) I motionerna I: 781 och II: 891 slutligen konstateras att ungefär hälften

av löntagarna i landet har lägre pensionsålder än 67 år. Motionärerna

kommenterar detta förhållande på följande sätt:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Denna förmånligare behandling som vissa löntagargrupper åtnjuter via

anställningsvillkoren är inte grundad på några som helst utredningar eller

försök till objektiva värderingar av de krav som ställs på grupper och individer

av löntagare i vårt produktionsliv. Som vi skall belysa närmare nedan

kan inte heller anföras något som helst sakligt skäl för den olika behandling

av löntagargrupperna som det här är fråga om. Systemet är uteslutande ett

uttryck för grupp- och privilegietänkande med rötter i det gamla klassamhället.

Det upplevs också som högst orättfärdigt, diskriminerande och oförnuftigt

inte bara av de missgynnade utan också långt in i de gynnades läger.

Kraven på en ordentlig översyn av pensionsförhållandena i landet, inte minst

med avseende på löntagarpensionerna, framstår därför som högst angelägna.

Motionärerna uppehåller sig till en början vid frågan om en allmän sänkning

av pensionsåldern. En sådan reform är enligt deras mening särskilt

angelägen. De anför:

Kravet grundas dels på uppfattningen att 67 år är en för hög ålder med

hänsyn till de krav som ställs på individen i arbetslivet, dels på att en sänkning

av den allmänna pensionsåldern är ett förnuftigt sätt att använda

standardstegringen och dels på rena rättviseskäl, alltså det förhållandet att

andra grupper har lägre — somliga betydligt lägre — pensionsålder än den

AFL medger. Vår erfarenhet är att rättvisesynpunkten har mycket stor betydelse

för denna opinion. Vi anser också att enbart denna är skäl nog att

aktualisera kravet om sänkning av pensionsåldern enligt AFL.

Pensionsåldern bör enligt motionärernas mening bestämmas till 65 år. En

sådan reform skall genomföras utan försämring av pensionsnivåerna.

Även om en allmän sänkning av pensionsåldern till 65 år genomförs,

kommer, framhåller motionärerna fortsättningsvis, betydande förmånsskillnader

att kvarstå mellan olika löntagargrupper. Fortfarande kommer stora

skikt löntagare att ha eu lägre pensionsålder och pensionsersättningarna

kommer att variera i väsentlig utsträckning. Med utgångspunkt från ett

jämlikhetsresonemang hävdar motionärerna att man på längre sikt måste

sträva efter ett system där alla löntagare i vårt land får pensioner efter

enhetliga grunder. Beträffande utformningen av en sådan enhetlig pensionsordning

för alla löntagare anför motionärerna följande:

En sadan kan naturligtvis rent tekniskt ordnas via anställningsvillkoren,

om alla berörda parter skulle visa sig villiga att medverka härtill, vilket i så

fall skulle ske genom ett kompletteringsarrangemang till AFL i stil med

något av de nu gällande systemen för stats- och kommunalanställda eller

privatanställda tjänstemän. En dylik lösning förefaller emellertid långsökt

och orationell då vi har det geniala system som tilläggspensionen enligt AFL

utgör att tillgå och i vilket man utan alltför stora svårigheter torde kunna

göra erforderliga anpassningar. Ett annat skäl som talar för denna lösning

är att en avtalsmässig reglering inte får samma säkerhet och stabilitet över

sig som en lagstadgad ordning.

Vi är självfallet klart medvetna om att vissa löntagargrupper har så goda

förmåner, kanske främst i fråga om pensionsåldern, att ett enhetliggörande

på grundval av de bästa pensionsarrangemangen är uteslutet, i vart fall på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1969

9

kort sikt. De problem som detta förhållande reser bör emellertid kunna lösas

via övergångsarrangemang av något slag. Det väsentliga är inte heller att

fullständig enhetlighet kan uppnås omgående och i ett sammanhang, hur

motiverat detta i och för sig än är, utan att grunden läggs till en ordning i

vilken ett slutligt iväxande kan ske inom en relativt kort tid.

En samlad lösning av pensionsfrågan för löntagarna torde förutsätta pensioner

utöver ersättningsnivån enligt AFL, eftersom betydande grupper redan

har högre pensioner. Vi är livligt medvetna om att det kommer att bli rätt

kostsamt med denna anpassning uppåt för ca halva löntagarkåren. Det visar

emellertid bara hur olika löntagarna behandlas i vårt land. Kostnadsaspekten

får därför inte hindra utjämningen, som vi anser måste ske under alla förhållanden,

således även ifall vi inte skulle visa oss beredda att skapa ett

enhetligt pensionssystem för alla löntagare.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen utgår i

princip fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år. Pensionsåldern

67 år inom folkpensioneringen har gällt sedan år 1914.

Efter framställning från den försäkrade kan ålderspension tas ut före

67 års ålder, dock tidigast fr. o. m. den månad den försäkrade uppnår 63 års

ålder. Om ålderspension tas ut i förtid, minskas pensionen med 0,6 %> för

varje månad som, då pensionen börjar tas ut, återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Pensionsultag kan också uppskjutas. I sådana fall

ökas pensionen på motsvarande sätt med 0,6 % per månad, dock att hänsyn

inte tas till tid efter det att den försäkrade fyllt 70 år. En samordning är

föreskriven mellan uttag av folkpension och tilläggspension. Förtida uttag

måste enligt uttrycklig föreskrift avse båda pensionsandelarna. Sådan uttrycklig

föreskrift saknas beträffande uppskjutet uttag, men reglerna har

sådan konstruktion att den försäkrade inte har något att vinna på att ta ut

tilläggspension men vänta med uttag av folkpension eller tvärtom.

Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen tillkommer

i princip försäkrad under 67 år, vars arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst

hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Beträffande tilläggspensioneringen

krävs dessutom att den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng

för tid före det år pensionsfallet inträffade. Förtidspension utgår som

hel pension om arbetsförmåga helt saknas eller endast finns i ringa grad.

År arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med avsevärt mer än hälften

utgår två tredjedelar av hel förtidspension och i övriga fall en tredjedel därav.

Iiel förtidspension är lika stor som ålderspensionen. — Vid bedömandet i vad

mån arbetsförmågan är nedsatt skall man beakta den försäkrades förmåga

att vid den sjukdom eller det lyte, som är i fråga, bereda sig inkomst genom

sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter och som rimligen

kan begäras av honom med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet

samt ålder, bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Enligt den särskilda lagen om hustrutillägg och kommunala bostadstillägg

till folkpension kan hustrutillägg utgå till hustru, vars man åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år

och själv inte åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år.

När särskilda skäl föreligger kan hustrutillägg utgå även i andra fall. Kommunalt

bostadstillägg, som numera införts i alla kommuner i riket, utgår

till den som åtnjuter folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller

änkepension och är mantalsskriven inom kommunen eller till där mantalsskriven

hustru som åtnjuter hustrutillägg. Hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg får inte utgå till ålderspension, som den till sådan pension berättigad

åtnjuter för tid före den månad under vilken han fyller 67 år. Vid

förtida uttag av pension kan följaktligen dessa tillägg inte utgå förrän den

försäkrade fyllt 67 år.

I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete angående en allmän

arbetslöshetsförsäkring antogs förra året vissa bestämmelser om ett

särskilt kontant stöd åt äldre arbetslösa. Samtidigt genomfördes vissa förbättringar

av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen. Till arbetslösa i åldern

60—66 år, som har fått stöd genom arbetslöshetsförsäkringen under längsta

möjliga lid, utgår skattepliktigt omställningshidrag med 800 kronor i månaden.

Arbetslösa i samma ålder, vilka inte har tillhört arbetslöshetsförsäkringen,

får omställningshidrag efter en väntetid av två månader från arbetslöshetens

början. Bidraget utgår både till den som varit anställd och till den

som varit egen företagare, under förutsättning att han har haft sådan förvärvsverksamhet

i 24 månader under treårs-perioden närmast före arbetslöshetens

början. Efter särskild dispens kan stöd ges åt den som har fyllt

55 år men inte 60 år, om hans arbetslöshet är en direkt följd av strukturförändring

av näringslivet i orten eller, för företagare, i branschen. Det kontanta

stödet skall nedsättas med hänsyn bl. a. till inkomsten av förvärvsarbete

före arbetslösheten och till inkomst av kapital.

Tidigare riksdagsbehandling in. m.

Allmän sänkning av pensionsåldern

Motioner med krav på en allmän sänkning av pensionsåldern har behandlats

av riksdagen varje år under 1960-talet (se bl. a. 2LU 1963: 28, 1964: 41,

1965:24, 1966:20, 1967:39 och 1968:29). Riksdagen har vid samtliga tillfällen

avslagit motionerna. Det har därvid framhållits att önskemålet om

en sänkt pensionsålder måste vägas mot andra önskemål om förbättringar

för pensionärerna. Vid denna avvägning har riksdagen ansett sig böra prioritera

en utbyggnad av folkpensionernas belopp. Vid fjolårets behandling

av frågan pekades bl. a. på det av pensionsförsäkringskommittén framlagda

förslaget om särskilda pensionstillskott till pensionärer som saknade eller

hade låg tilläggspension (SOU 1968: 21).

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

11

Antalet ålderspensionärer uppgick i oktober 1968 till 916 000, varav nära

34 000 tagit ut pensionen före 67 års ålder. Enligt verkställda prognoser

kommer antalet ålderspensionärer att öka under den framförliggande tioårsperioden.

År 1970 beräknas antalet uppgå till 960 000 och år 1979 till

1 122 000.

Till ledning för beräkning av kostnaderna för en sänkning av pensionsåldern

till 65 år kan anges att antalet personer den 1 januari 1967 i årsklasserna

65 och 66 utgjorde sammanlagt ca 160 000. Ett visst antal av

dessa uppbar dock redan pension i form av förtida uttag, förtidspension,

hustrutillägg eller änkepension.

Partiell sänkning av pensionsåldern

Frågan om en lägre pensionsålder för vissa grupper behandlades — sedan

riksdagen 1959 begärt en utredning av möjligheterna för yrkesgrupper med

tungt och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67

års ålder — av 1958 års socialförsäkringskommitté. I sitt år 1961 avgivna

betänkande (SOU 1961: 29) anförde kommittén:

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa de

olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett och samma

yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras på

grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna skiftar

vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte sällan förekomma

att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom loppet av ett och

samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare vid högre

ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller utom yrket. Man kan

vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna reagerar individuellt

mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan framhållas,

att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering som folkpensioneringen

giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd. Om för

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1969

vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för övriga

medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna. En

sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och svårligen inom

tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

I prop. 1962: 90 med förslag till lag om allmän försäkring anslöt sig föredragande

departementschefen till socialförsäkringskommitténs resonemang

beträffande differentierad pensionsålder för vissa yrkesgrupper och uttalade

att avtalsvägen i första hand borde prövas.

Vid behandlingen av propositionen och motioner i ämnet framhöll andra

lagutskottet i sitt av idksdagen godkända utlåtande 1962: 27.

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda grupper

stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering infördes,

skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas av den lägre

pensionsåldern inom vissa branscher få bäras av produktionen i dess helhet.

För utskottet ter det sig mera naturligt, att merkostnaden får belasta ifrågavarande

delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering åter skulle otvivelaktigt

medföra betydande komplikationer för administrationen. Härtill kommer

det vanskliga problemet att rättvist utvälja de grupper som skulle vara

berättigade till lägre pensionsålder. Ännu svårare skulle det säkerligen ställa

sig att utforma godtagbara och administrativt användbara bestämmelser om

de närmare förutsättningarna för att de enskilda försäkrade skulle komma

i åtnjutande av den särskilda förmånen. Härvid är särskilt att märka de

svårigheter som ligger i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande byter

sysselsättning och anställning ett flertal gånger under sitt liv. De anförda

synpunkterna för enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen

att törevarande fråga bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram.

Uppgörelser avtalsvägen synes utgöra den lämpligaste lösningen.

Sedan motionskrav om sänkt pensionsålder för grupper med påfrestande

eller hälsovådligt arbete avvisats såväl vid 1963 som 1967 års riksdagar (2LU

1963:28 och 1967:39), väcktes vid 1968 års riksdag motioner som syftade

till en sänkning av pensionsåldern från 67 till 63 år för gruvarbetare under

jord. Motionerna behandlades av andra lagutskottet i utlåtande 1968: 66. Utskottet

tecknade inledningsvis en bild av arbetet under jord i gruva och fortsatte:
De

nu redovisade förhållandena leder enligt utskottets bedömning till den

slutsatsen att arbetstagare sysselsatta under jord i gruva utsätts för särskilda

pålrestningar av fysisk och psykisk natur. Dessa påfrestningar torde få anses

så betydande att det finns sakliga skäl för att under jordsarbetare i vissa

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

13

avseenden tillerkänns bättre sociala förmåner. Tidigare har sådana förmåner

utgått i form av kortare arbetstid och längre semester men en utjämning

har ägt rum under senare år. Den nedslitning som gruvarbetet medför gör

att, såsom motionärerna föreslår, även en tidigare pensionering kan komma

i fråga.

1 detta sammanhang vill utskottet framhålla att även andra grupper än

underjordsarbetare med fog kan göra gällande att deras arbetsförhållanden

är av den karaktären att behov av en lägre pensionsålder föreligger. Utskottet,

som har att begränsa sig till de arbetstagargrupper som omfattas av

motionsyrkandena, vill dock understryka att man står inför ett komplicerat

gränsdragningsproblem beträffande omfattningen av dessa behov. Tveksamhet

måste anmäla sig om man över huvud kan åstadkomma någon rättvis

skiljelinje.

Oaktat denna tveksamhet anser utskottet att man i fråga om arbete under

jord i gruva har möjlighet att åstadkomma en klar avgränsning gentemot

andra arbetstagare. Frågan om en tidigare pensionering av dessa arbetstagare

bör därför tagas upp till prövning. Utskottet är inte berett att närmare

ange hur frågan lämpligen bör lösas.

I fortsättningen diskuterade utskottet olika alternativ till lösning av frågan.

En differentiering skulle kunna göras i den lagstiftning som reglerar den

allmänna pensioneringen. Mot en sådan lösning talade en del lagtekniska

och administrativa skäl. Även om dessa kunde innebära påtagliga komplikationer

för pensionssystemet, ansåg sig utskottet inte kunna avvisa en lösning

inom den allmänna pensioneringen i och för sig. Utskottet pekade vidare

på att frågan skulle kunna lösas genom ett pensionssystem vid sidan

av den allmänna pensioneringen, t. ex. ett obligatoriskt system i likhet med

vad som sedan lång tid tillbaka funnits inom sjöfartsnäringen och som gick

ut på att ge sjömän i manskapsgrad visst ekonomiskt stöd i åldern mellan

55 och 67 år, eller ett frivilligt system på avtalsbasis. Utskottet hänvisade

därvid till de överenskommelser om pensionsförmåner som redan förelåg

inom gruvindustrin och de överenskommelser i samma ämne som förelåg

inom andra delar av det privata näringslivet. — Sammanfattningsvis uttalade

utskottet att frågan om pension till arbetstagare under jord i gruva före

67 års ålder borde göras till föremål för utredning samt att utskottet bedömde

frågan som angelägen och i behov av behandling utan tidsutdräkt.

Med godkännande av utskottets utlåtande hemställde riksdagen i skrivelse

i december 1968 (nr 365) till Kungl. Maj:t om utredning av frågan om pension

till arbetstagare under jord i gruva före 67 års ålder.

Kungl. Maj:t har den 31 januari 1969 beslutat överlämna riksdagens skrivelse

till pensionsförsäkringskommittén. I samband därmed har kommittén

förstärkts med två ledamöter som representerar SAF och LO.

Mellan arbetsgivar- och arbetstagarparterna inom gruvindustrin har alltsedan

riksdagens beslut i ämnet föregående år pågått förhandlingar om eu

förbättring av de pensionsöverenskommelser som föreligger. Förhandlingarna

har ännu inte slutförts.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Förtida uttag av pension

Reglerna om förtida och uppskjutet pensionsuttag tillkom år 1959 inom

tilläggspensioneringen (prop. 1959: 100) och år 1962 inom folkpensioneringen

(prop. 1962:90). En utförlig historik finns intagen i andra lagutskottets

utlåtande 1966: 19. I prop. 1962:90 anförde föredragande departementschefen

bl. a.:

Under den nu avslutade etappen av utredningsarbetet på pensionsområdet

har speciella ålderspensionsfrågor berörts endast såtillvida som socialförsäkringskommittén

behandlat pensionsåldern inom folkpensioneringen.

Kommitténs förslag om individuellt rörlig pensionsålder

för folkpensionen efter mönster av vad som nu gäller för tilläggspensionen

har tillstyrkts av så gott som samtliga remissorgan, som tagit upp frågan.

Vissa erinringar beträffande det förtida uttaget före 67 års ålder har dock

gjorts. Bland annat har i några yttranden framförts tanken att förtida uttag

av folkpension inte borde medges i andra fall än då den pensionsberättigade

kommer i åtnjutande av tilläggspension av sådan storlek, att denna

tillsammans med folkpensionen uppgår till ett belopp, som svarar mot folkpensionen

vid ett uttag från 67 års ålder.

Jag kan väl förstå dem som hyser betänkligheter mot att en pensionär

genom förtida uttag skall kunna förorsaka, att nivån på hans pension inte

kommer att motsvara den minimistandard, som folkpensionen beräknad

efter sitt normalbelopp är avsedd att garantera. Följden kan bli att samhället

under senare skeden av pensionärens liv måste ingripa i fall där detta

inte skulle ha behövts, om oreducerad folkpension hade utgått. Betänkligheterna

måste dock vägas mot vad som står att vinna genom att utan inskränkningar

medge rätt till förtida uttag. Möjligheten att ta ut folkpension

i förtid måste betraktas som värdefull för den, som av någon anledning

inte har möjlighet att utföra förvärvsarbete fram till 67-årsåldern

utan att fördenskull vara berättigad till förtidspension, liksom för personer

vilkas arbetsinkomster sjunker under åren närmast före 67-årsåldern.

Genom en inskränkning av den i de nämnda remissyttrandena antydda

arten skulle i många fall de, som är i störst behov av att få ut pension i

förtid, ställas utanför möjligheten härtill. Särskilt otillfredsställande skulle

detta vara för de åldersklasser, som inte kunnat tjäna in någon tilläggspension

eller blott kunnat förvärva en ringa sådan pension. Att som från några

håll ifrågasatts göra en individuell prövning huruvida godtagbara skäl anförts

för en önskan att ta ut pension i förtid anser jag inte lämpligt. Jag

förordar mot bakgrund av vad nu anförts regler om förtida och uppskjutet

uttag av ålderspension i enlighet med vad kommittén föreslagit. Detta innebär

att rätt till förtida uttag från 63 år införes och att denna rätt inte förknippas

med andra villkor än att tilläggspension i förekommande fall skall

utgå från samma tidpunkt som folkpensionen. Kommunalt bostadstillägg

bör dock inte kunna utgå till ålderspensionen före den månad då pensionären

fyller 67 år.

Vid behandlingen av propositionen anförde andra lagutskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande 1962: 27 i denna del:

Den reduktion av pensionen som enligt förslaget skall göras vid förtida

uttag kritiseras i motionen II: 762, där det yrkas att pensionen alltid skall

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

15

utgå utan reduktion fr. o. m. 67 års ålder, vare sig förtida uttag skett eller

ej. Utskottet vill härtill framhålla, att regeln om reduktion respektive ökning

med 0,6 °/o per månad är grundad på försäkringsmatematiska överväganden;

syftet med regeln är att den enskildes totala ålderspension skall bli lika

stor, oberoende av när pensionen börjar utgå. Motionärernas förslag skulle

därför omotiverat gynna dem som gör förtida uttag i förhållande till dem

som väntar med uttaget till 67 års ålder. I så fall skulle det vara i stort

sett enbart fördelar förenade med förtida uttag, och förslaget skulle därför

i praktiken innebära en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 63 år.

Utskottet avstyrker förevarande motionsyrkande.

Av i huvudsak enahanda skäl kan utskottet inte heller biträda ett annat

yrkande i samma motion, nämligen att — i motsats till vad som förordas

i propositionen — kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå till ålderspension,

som utges till den som ej fyllt 67 år. Motionsförslaget skulle uppenbarligen

till stor del eliminera de verkningar man velat uppnå med reduktionsregeln

och därigenom göra det förtida uttaget alltför fördelaktigt.

Vid riksdagarna 1964—1967 väcktes motioner med syfte att full pension

skulle utgå från 67 års ålder även vid förtidsuttag. I motionerna år 1966

ifrågasattes om inte rätten till förtidsuttag borde göras beroende av särskild

prövning med hänsyn till den försäkrades hälsa. Riksdagen avslog motionerna

med hänvisning till andra lagutskottets uttalanden år 1962. Uppslaget

om prövning med hänsyn till den försäkrades hälsotillstånd avvisades också

av det skälet att förtida pensionsuttag i så fall skulle få karaktären av förtidspension

(2LU 1964: 41, 1965: 24, 1966: 19 och 1967: 39).

Vid 1968 års riksdag väcktes ånyo motioner i ämnet, denna gång med

speciell inriktning på sådana arbetstagare som inte kunde beredas annan

sysselsättning. Riksdagen avslog motionerna i enlighet med andra lagutskottets

förslag (2LU 1968:28). Utskottet erinrade i sitt utlåtande om tidigare

års riksdagsbeslut samt tilläde i anledning av motionernas inriktning

på äldre friställd arbetskraft hl. a. följande:

Det nu förevarande motionsyrkandet innebär alltså i praktiken ett krav

på sänkt pensionsålder för vissa arbetstagare. Motionsförslaget kan också

ses som ett önskemål om reducerad förtidspension, frikopplad från den

medicinska bedömning som ligger till grund för den pensionsformen. Enligt

utskottets mening skulle det stöta på stora svårigheter att med enbart arbetsmarknadspolitiska

kx-iterier utvälja dem som skulle ha rätt till förtidsuttag

med efterföljande rätt till full pension. Motionärernas förslag kan med

hänsyn till det anförda inte accepteras. Försörjningsproblemen för den äldre

arbetskraft som behandlas i motionerna bör över huvud taget inte lösas genom

den allmänna pensioneringen utan genom en arbetsmarknadspolitisk

stödform.

Utskottet anförde fortsättningsvis att det framlagda förslaget om kontant

stöd åt äldre friställd arbetskraft i huvudsak skulle lösa de försörjningsproblem

som tagits upp i motioneima.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

Förtidspensioneringen

Reglerna om förtidspension tillkom då lagen om allmän försäkring antogs

1962. En utförlig redovisning av förarbetena till lagstiftningen finns intagen

i utlåtandet 2LU 1967: 39. Av denna redovisning skall här endast återges vad

andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande 1962: 27 angående invaliditetsbedömningen.

Av utomordentlig betydelse inom den nya förtidspensioneringen blir i nvaliditetsbedömningen,

d.v.s. prövningen av de faktorer som

skall inverka på rätten till pension. Med det invaliditetsbegrepp som förslaget

bygger på blir det nödvändigt att invaliditetsbedömningen inriktas

direkt på den försäkrade och på hans situation. Eftersom det inte är den

medicinska defekten i och för sig utan den därav förorsakade nedsättningen

av arbetsförmågan som skall grunda rätt till pension, måste i varje enskilt

fall undersökas, huruvida och i vilken grad den medicinska defekten medfört

sådan nedsättning. Härvid torde en jämförelse mellan den invalidiserades

inkomster före och efter invaliditeten utgöra en lämplig väg. Inkomstjämförelsen

kan dock inte inskränkas till att avse inkomsten omedelbart

före invalidiseringen, ty inkomsten kan redan dessförinnan ha påverkats av

ett sjukdomstillstånd. Hänsyn måste också tagas till den inkomst som man

kan förutsätta att den invalidiserade skulle ha haft, därest han inte drabbats

av invaliditeten. När det gäller inkomsten efter invaliditeten, kan denna

inte heller utan vidare läggas till grund för jämförelsen. Avgörande skall

nämligen vara den inkomst som den invalidiserade med hänsyn till sina

återstående krafter och färdigheter rimligen kan förskaffa sig, inte den inkomst

som han med hänsyn till föreliggande förhållanden faktiskt har.

Utskottet har därmed berört de problem, som bör samman med läget på

arbetsmarknaden, ävensom frågan huruvida det skall kunna krävas, att den

invalidiserade söker sig ett lämpligt arbete på annan ort eller inom ett nytt

verksamhetsområde. Lösningen härav måste ske genom överväganden av

vad som skäligen kan begäras i varje enskilt fall, och särskild hänsyn måste

därvid tagas till bl.a. den invalidiserades ålder samt familje- och bostadsförhållanden.

Enligt utskottets uppfattning finnes det emellertid anledning att

förutsätta, att dessa skälighetsproblem i tillämpningen kommer att på ett

tillfredsställande sätt lösas av pensionsdelegationerna.

Vid 1967 års riksdag väcktes ett antal motioner som gick ut på att man

skulle söka lösa problemet med försörjningen av den äldre friställda arbetskraften

genom en mer vidsträckt användning av förtidspensioneringen. Andra

lagutskottet avstyrkte motionerna med följande motivering (2LU 1967:

39):

Utskottet är medvetet om att i synnerhet under senare tid svåra problem

uppstått för den äldre arbetskraften i samband med olika branschers strukturomvandling.

Arbetsmarknadspolitiken är inriktad på att genom olika åtgärder

återföra den friställda arbetskraften till arbetslivet. En del av den

arbetskraft som närmar sig pensionsåldern är emellertid ofta svårplacerad

och förblir därför stundom utan arbete. Detta gäller i synnerhet i glesbygder

där differentieringen inom arbetslivet är ringa. De ekonomiska bidrag

som kan ifrågakomma — ersättning från arbetslöshetskassa, kommunalt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

17

kontantunderstöd och avgångsbidrag — är i olika hänseenden otillräckliga.

Utskottet är därför ense med motionärerna att åtgärder bör vidtas för att

förbättra den ekonomiska situationen för den aktuella gruppen äldre arbetslösa.

Problemet bör emellertid i första hand ses som en arbetsmarknadsfråga

och därför lösas som en sådan. En arbetsmarknadspolitiskt motiverad

stödform är av olika skäl att föredra framför en lösning inom den

allmänna pensioneringen. Bl. a. möjliggör ett arbetsmarknadspolitiskt stöd

att friställd arbetskraft, som av medicinska skäl är arbetsoförmögen, lättare

kan återföras till arbetslivet om arbetstillfällen till följd av ändrade konjunkturer

eller eljest åter skulle öka.

Utskottets hemställan om avslag på motionerna bifölls av första kammaren

medan andra kammaren biföll en reservation med yrkande om utredning

av reglerna om förtidspension. Sammanjämkning av besluten kunde

ej ske.

Vid 1968 års riksdag återkom motionsyrkanden som syftade till att förtidspensionering

i vidgad omfattning skulle beviljas äldre personer som en

sista utväg när det visade sig omöjligt att lösa deras problem genom arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Motionärerna nämnde äldre arbetslösa som friställts

vid driftsinskränkningar, hemmadöttrar och arbetare med påfrestande

arbetsuppgifter. Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända

utlåtande 1968: 28 motionerna med en hänvisning till det vid samma riksdag

framlagda förslaget om särskilt kontant stöd för äldre friställd arbetskraft.

Ett sådant stöd ansåg utskottet ha den fördelen framför en förtidspensionering

att det innebar att vederbörande alltjämt stod till arbetsmarknadens förfogande.

Utskottet erinrade emellertid om att även arbetsmarknadsmässiga

synpunkter skulle ha betydelse vid bedömning av rätten till förtidspension.

Utskottet anförde bl. a.:

Enligt gällande bestämmelser utgår förtidspension till den som på grund

av fysisk eller psykisk invaliditet, vanförhet eller annat lyte fått sin arbetsförmåga

nedsatt med minst hälften. Nedsättningen av arbetsförmågan skall

alltså ha medicinsk grund för att förtidspension skall kunna utgå. Därjämte

skall beaktas samtliga omständigheter, som i det enskilda fallet påverkar

vederbörandes möjligheter att utnyttja den återstående arbetsförmågan

såsom ålder, krafter, utbildning och yrke. Även arbetsmarknadsläget

har sin betydelse vid bedömning av rätten till förtidspension. På orter

med differentierat näringsliv finns i allmänhet större möjligheter att inpassa

en handikappad i förvärvslivet än på orter med föga utvecklat näringsliv.

Detta har betydelse även för flyttningsskyldigheten. Kan det med hänsyn

till den försäkrades ålder, familjeförhållanden, fastighetsinnehav eller andra

omständigheter inte skäligen påfordras att han flyttar, får arbetsmöjligheterna

och arbetsförmågan bedömas med hänsyn till förhållandena på bostadsorten.

I årets statsverksproposition har förutskickats att möjligheterna att i vidgad

omfattning bereda pension före 67-årsåldern skall utredas. Sedan Landsorganisationen

i skrivelse den 23 januari 1969 till Kungl. Maj:t lagt fram

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

förslag om åtgärder i syfte att förbättra förtidspensioneringen, har Kungl.

Maj:t den 31 januari 1969 uppdragit åt riksförsäkringsverket att utreda vissa

frågor rörande förtidspension inom den allmänna försäkringen. För uppdraget

har Kungl. Maj:t angivit följande riktlinjer:

Riksförsäkringsverket skall utreda frågan att genom ändring av nuvarande

regler öka möjligheterna för äldre förvärvsarbetande ad efter individuell

prövning erhålla förtidspension. Utredningen skall särskilt ta sikte på dem

som mot bakgrunden av sin ålder och med hänsyn till de krav som det moderna

arbetslivet ställer har svårt att fortsätta sitt arbete eller erhålla ny

stadigvarande och lämplig sysselsättning. För de personer det här gäller

hör övervägas att vid invaliditetsbedömningen i särskild mån beakta den

föreliggande arbetssituationen samtidigt som kravet på nedsättning av arbetsförmågan

i medicinskt hänseende mildras.

Vid sidan om vad nu sagts rörande den äldre arbetskraften skall riksförsäkringsverket

undersöka tillämpningen när det gäller förtidspension i allmänhet

och överväga vilka åtgärder som kan komma i fråga för att i ökad

utsträckning låta arhetsmarknadsmässiga hänsyn inverka vid invaliditetsbedömningen.

Därvid bör även prövas i vad mån det kan komma i fråga att

minska de medicinska faktorernas betydelse vid invaliditetsbedömningen.

Vidare skall verket överväga en lagändring innebärande att halv förtidspension

utges till den vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften och som

enligt nuvarande regler erhåller en tredjedel av hel pension.

Slutligen uppdrar Kungl. Maj:t åt riksförsäkringsverket att i samband

med ifrågavarande utredningsarbete rörande förtidspensioneringen överväga

en ändring av pensionsdelegationernas sammansättning så att i delegationerna

kommer att ingå representanter för arbetsmarknaden, i första hand

arbetsmarknadens parter.---

Resultatet av utredningsarbetet bör av riksförsäkringsverket redovisas till

Kungl. Maj:t senast den 1 oktober 1969.

Utskottet

Inom folkpensioneringen och tilläggspensioneringen utgår ålderspension

i princip från och med den månad under vilken den försäkrade fyller 67 år.

Genom överenskommelser på arbetsmarknaden har ett inte obetydligt antal

arbetstagare tillförsäkrats rätt till pension före 67 års ålder. Inom den allmänna

försäkringen föreligger — med bortseende från familjepensioneringen

— sådan rätt endast i två fall. På framställning av den försäkrade kan ålderspension

tas ut i förtid, dock tidigast fr. o. in. 63 års ålder. I sådana fall

minskas pensionen med 0,6 procent för varje månad som — då pensionen

börjar tas ut — återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år. Reduktionen

av pensionen består under pensionärens hela livstid. Vid förtida

nttag av pension är den försäkrade inte berättigad till hustrutillägg eller

kommunalt bostadstillägg förrän han uppnått den ordinarie pensionsåldern.

Pension före 67 års ålder kan också utgå i form av förtidspension. Rätt till

sådan pension har den som på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte fått sin arbetsförmåga nedsatt med minst hälften.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

19

Nedsättningen av arbetsförmågan skall alltså ha medicinsk grund för att

förtidspension skall kunna utgå. Därjämte skall beaktas samtliga omständigheter,

som i det enskilda fallet påverkar vederbörandes möjligheter att

utnyttja den återstående arbetsförmågan såsom ålder, krafter, utbildning

och yrke. Även arbetsmarknadsläget har sin betydelse vid bedömningen av

rätten till förtidspension. Kan det med hänsyn till den försäkrades ålder,

familjeförhållanden, fastighetsinnehav eller andra omständigheter inte skäligen

påfordras att han flyttar, får arbetsmöjligheterna och arbetsförmågan

bedömas med utgångspunkt från förhållandena på bostadsorten.

De nu redovisade bestämmelserna aktualiseras i förevarande motioner.

Gemensamt för motionerna är att de syftar till en sänkning av pensionsåldern

antingen för alla medborgare eller för vissa yrkesgrupper eller för

enskilda individer.

En allmän sänkning av pensionsåldern förordas i motionerna I: 13 och

II: 17, I: 15 och II: 18, I: 85 och II: 101 samt I: 781 och II: 891. En sänkning

av pensionsåldern för vissa yrkesgrupper föreslås i andra motioner,

nämligen för grupper med pressande arbete i motionerna 1:40 och 11:54,

för yrkesfiskare i motionerna 1:45 och 11:49 samt 1:345 och 11:397 och

för skogsarbetare i motionerna 1:228 och 11:258. Vidgade möjligheter för

den enskilde försäkrade att erhålla pension före 67 års ålder efterlyses i

motionerna I: 15 och II: 18, I: 232 och II: 256 samt I: 40 och II: 54. I de båda

förstnämnda motionsparen föreslås att reglerna om förtida pensionsuttag

ses över med sikte på en uppmjukning av nuvarande reduktionsregler. I det

sistnämnda motionsparet föreslås att reglerna om förtidspension ses över i

första hand för att åstadkomma ytterligare rörlighet i fråga om pensionsåldern

genom ökade möjligheter att efter individuell prövning erhålla förtidspension.

Till yrkandena om översyn av reglerna om förtida uttag av

pension ansluter ett yrkande i motionerna I: 47 och II: 53 att hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå jämsides med förtida uttag

av pension redan innan den försäkrade uppnått den ordinarie pensionsåldern.

Som skäl för en allmän tidigareläggning av ålderspensioneringen åberopas

att 67 år är en för hög pensionsålder för åtskilliga arbetstagare med hänsyn

till de krav som ställs på individen i arbetslivet. Det framhålls också att den

höjning av levnadsstandarden som det ökade produktionsresultatet medger

och som hittills tagits ut i bl. a. längre semester och kortare arbetsvecka nu

bör tas ut i form av lägre pensionsålder. I samtliga berörda motioner framhålls

framför allt som motiv för en pensionsreform att ungefär hälften av

alla löntagare pensioneras före 67 års ålder och att tungt vägande rättviseskäl

talar för att alla blir delaktiga av en sådan ordning.

För egen del kan utskottet i stor utsträckning instämma i de synpunkter

som motionärerna anfört till stöd för en allmän sänkning av pensionsåldern.

Utskottet står inte heller främmande för att utvecklingen går mot ett pen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

sionssystem där alla försäkrade får möjlighet till full ålderspension tidigare

än vid uppnådda 67 år. Eu lagstiftning som innebär att pensionsåldern inom

folk- och tilläggspensioneringen sättes vid 65 år — såsom förordas i motionerna

kommer emellertid att medföra betydande kostnadsökningar. Antalet

personer i årsklasserna 65 och 66 kan beräknas till sammanlagt ca

160 000 (1/1 1967). Även om en del av dessa redan erhåller pension i form

av förtida uttag, förtidspension, hustrutillägg eller änkepension, kan den

direkta höjningen av utgifterna för folkpensioner beräknas uppgå till åtskilliga

hundra miljoner kronor. Samtidigt får man räkna med kostnadsökningar

inom tilläggspensioneringen som åtminstone när pensioneringen

är fullt utbyggd kommer att bli betydande. Härtill kommer minskade skatteintäkter

för stat och kommun samt det förhållandet att två årsklasser dras

i från produktionen, något som också i avsevärd mån kommer att belasta ur

kostnadssynpunkt. Ä andra sidan kan vissa kostnadsbesparingar göras. Sjukförsäkringen

blir sannolikt något avlastad liksom de pensionssystem som

i dag betalar ut pensioner före 67 års ålder. Enligt utskottets mening kommer

en allmän sänkning av pensionsåldern under alla förhållanden att ta

så stor del av tillgängliga resurser i anspråk att möjligheterna att genomföra

andra angelägna reformer påverkas. Förutsättningarna för att — såsom

behandlas i det följande — förbättra möjligheterna för dem, som av särskilda

skäl inte kan fortsätta sitt arbete till 67 år, att pensioneras i förtid kommer

att försämras.

Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att i dagens läge förorda en

sänkt pensionsålder för alla försäkrade. När tillgängliga resurser medger

en sådan reform, kan en utredning av de lagstiftningsfrågor som hänger

samman därmed med all sannolikhet klaras av på förhållandevis kort tid.

Att såsom en förberedelseåtgärd redan i dag sätta i gång en utredning kan

därför inte anses motiverat. Om reformen får dröja ytterligare en tid, hinner

också tilläggspensioneringen att byggas ut med följd att den sammanlagda

pensionsnivån kommer att stå bättre i paritet med den allmänna levnadsstandarden.

Utskottet avstyrker sålunda — liksom utskottet gjort vid tidigare

tillfällen — motionsyrkandena om eu allmän sänkning av pensionsåldern.

När det gäller motionsyrkandena om sänkt pensionsålder för vissa yrkesgrupper

talar inte kostnadsskäl mot bifall på samma sätt som vid en allmän

sänkning. Andra omständigheter gör emellertid att tveksamhet måste inställa

sig. Rent principiellt kan man fråga sig om det är rimligt att i en allmän

pensionslagstiftning prioritera hela yrkesgrupper med utgångspunkt från

att gruppen har ett särskilt hårt eller pressande arbete. I vissa fall kan det

övervägas, t. ex. i fråga om underjordsarbetare i gruva beträffande vilka det

så uppenbart kan sägas att de i yrket utsätts för särskilda påfrestningar av

fysisk och psykisk natur samt att påfrestningarna gäller i stort sett alla i

gruppen och under hela deras aktiva tid. I andra fall kan det konstateras

att påfrestningar finns men att de inte så genomgående drabbar alla i grup
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969 21

pen eller inte drabbar under hela den yrkesverksamma tiden. Om möjligheter

tillskapas för den enskilde individen att oavsett yrkestillhörighet beredas

pension före 67 års ålder, när hans personliga förutsättningar för fortsatt

yrkesverksamhet med ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte inte längre

finns, bör man enligt utskottets mening avvisa försök att lagstiftningsvägen

differentiera pensionsåldern efter yrkestillhörighet. Avtalsvägen är i sådant

hänseende att föredra och utskottet vill i sammanhanget erinra om att avtalsvägen

var ett av de alternativ, som skisserades av riksdagen förra hösten,

även när det gällde gruvarbetare under jord. Arbetsmarknadsparterna inom

gruvindustrin har också tagit upp förhandlingar om ett pensionsavtal med

en sänkt pensionsålder i sikte. Förhandlingarna har — vid utskottsbehandlingen

av detta ärende — ännu inte avslutats. Till dessa principiella invändningar

kommer att man står inför ett mycket svårt avgränsningsproblem

när det gäller att välja ut grupper för vilka den lägre pensionsåldern skall

gälla. Då man diskuterade att genomföra en arbetstidsförkortning från 48

timmar i veckan för grupper med särskilt påfrestande arbete aktualiserades

över 80 grupper i sammanhanget. Med vissa enstaka undantag ansåg den

utredning, som hade i uppdrag att pröva frågan, att möjlighet inte förelåg

att verkställa en rationell och för arbetstagare och arbetsgivare ur rättvisesynpunkt

acceptabel gränsdragning. Samma konstaterande torde man få

göra när det gäller att skilja ut grupper som bör tillerkännas en lägre pensionsålder.

1 beaktande av nu redovisade omständigheter och i avvaktan på

resultatet av det utredningsarbete om ökade möjligheter Lill förtidspension i

det enskilda fallet, som berörs i följande avsnitt, har utskottet kommit til! den

slutsatsen att en differentierad pensionsålder i lagstiftningen i princip inte

bör grundas på yrkestillhörigheten. Utskottet avstyrker därför bifall till

motionsyrkandena om sänkt pensionsålder för vissa grupper.

En utbyggnad av rätten till pension före 67 års ålder kan enligt utskottets

mening ske inom ramen för ett system med förtida pensionsuttag och förtidspension.

Det är i och för sig klart att nuvarande reduceringsregler vid

förtida uttag av pension verkar hämmande på de försäkrades intresse för

denna pensionsanordning, inte minst när hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg

inte kan utgå förrän den försäkrade fyllt 67 år. Pensionspoäng

faller också bort då pension tas ut före det år under vilket den försäkrade

fyller 66 år. Å andra sidan bygger reglerna på försäkringsmatematiska grunder

och återger ett i förhållande till övriga försäkrade rättvist pensionsutfall.

Man får också komma ihåg att förtida pensionsuttag kan uppbäras i oförminskat

skick vid sidan av förvärvsinkomster. När det gäller förtidspension

har de medicinska faktorerna hittills spelat en avgörande roll vid invaliditetsbedömningen.

På grund härav har äldre friställda arbetstagare inte kunnat

i tillfredsställande omfattning få sin försörjningsfråga löst via förtidspensioneringen.

Samhället har å andra sidan sörjt för dessa genom arbets
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

marknadspolitiska insatser. Vid fjolårets riksdag beslöts bl. a. att införa särskilda

stödformer för den äldre arbetskraften. Detta utesluter inte att tiden

får anses inne att genom en lättnad i gällande pensionsbestämmelser införa

vidgad rätt till pension före 67 års ålder i sådana fall där efter individuell

prövning konstateras att behov av pensionering föreligger. Utskottet vill

sålunda i princip ansluta sig till de uppfattningar om en mera rörlig pensionsålder

som kommit till uttryck i en del av förevarande motioner. Med

en rörlig pensionsålder avser utskottet därvid en ålder som både kan understiga

och överstiga 67 år.

Riksförsäkringsverket har i början av innevarande år fått i uppdrag att

utreda frågan om ökade möjligheter för äldre förvärvsarbetande att efter

individuell prövning erhålla förtidspension. Utredningen skall särskilt ta

sikte på dem som mot bakgrunden av sin ålder och med hänsyn till de krav

som det moderna arbetslivet ställer har svårt att fortsätta sitt arbete eller

erhålla ny stadigvarande och lämplig sysselsättning. För de personer som

det gäller skall övervägas att vid invaliditetsbedömningen i särskild mån

beakta den föreliggande arbetssituationen samtidigt som kravet på nedsättning

av arbetsförmågan i medicinskt hänseende mildras. När det gäller förtidspension

i allmänhet skall undersökas i vad mån man kan minska de

medicinska faktorernas betydelse vid invaliditetsbedömningen och i stället

låta arbetsmarknadsmässiga hänsyn i ökad grad inverka på bedömningen.

Genom det utredningsarbete som Kungl. Maj:t uppdragit åt riksförsäkringsverket

har motionsyrkandet om översyn av bestämmelserna angående

förtidspension i stort sett redan blivit tillgodosett. De yrkanden som gäller

översyn av reglerna om förtida pensionsuttag bör enligt utskottets bedömning

i avvaktan på det pågående utredningsarbetet, som skall vara avslutat den

1 oktober 1969, inte heller föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 motionerna 1:781 och 11:891 yrkas utredning om — förutom en sänkning

av den allmänna pensionsåldern — en enhetlig pensionsordning för

alla löntagare enligt det system som gäller för tilläggspensioneringen. Att

lagstiftningsvägen införa ett system där alla löntagare har enhetliga pensionsförmåner

ter sig enligt utskottets mening mindre motiverat så länge

parterna har möjlighet att avtalsvägen komma överens om kompletterande

förmåner. All erfarenhet talar för att sådana avtal i stor utsträckning skulle

komma att träffas och följaktligen förta det syfte som motionärerna genom

sitt förslag siktar till. Utskottet kan med hänsyn härtill inte tillstyrka bifall

till motionsyrkandet.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att följande motioner,

1) motionerna 1:13 och II: 17,

2) motionerna 1:15 och II: 18, såvitt de avser en allmän

sänkning av pensionsåldern,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

23

3) motionerna I: 85 och II: 101, och

4) motionerna 1:781 och 11:891, såvitt de avser en allmän

sänkning av pensionsåldern,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

B. att följande motioner,

1) motionerna 1:40 och 11:54, såvitt de avser en sänkning

av pensionsåldern för grupper med pressande arbete,

2) motionerna 1: 45 och II: 49,

3) motionerna I: 228 och II: 258, samt

4) motionerna 1: 345 och II: 397,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

C. att följande motioner,

1) motionerna I: 15 och II: 18, såvitt de avser förtida pensionsuttag,

2) motionerna 1:40 och 11:54, såvitt de avser förtidspensioneringen,

3) motionerna I: 47 och II: 53, samt

4) motionerna I: 232 och II: 256, såvitt de avser förtida pensionsuttag,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna 1:781 och 11:891, såvitt de avser en

enhetlig pensionsordning för löntagare, inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Eric Carlsson (ep), Österdahl

(fp) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken Sandell

(s), herr Fredriksson (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (ep),

Ringaby (m), Gadd (s) och fru Håvik (s).

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1969

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

(avser eu allmän sänkning av pensionsåldern)

1) av herrar Eric Carlsson och Larsson i öskevik, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med orden

»För egen» och slutar på s. 20 med orden »av pensionsåldern», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av en allmän

sänkning av pensionsåldern. Jämlikhetsskäl talar för att alla skall erhålla

full ålderspension tidigare än vid uppnådda 07 år. Såsom förordas i

motionerna bör pensionsåldern inom folk- och tilläggspensioneringen sättas

vid 65 år. De som har särskilt ansträngande sysselsättning och den längsta

arbetstiden torde i övervägande antalet fall tillhöra dem som nu pensioneras

först vid 67 års ålder. Antalet låginkomsttagare torde också vara relativt

större bland dem som pensioneras vid 67 års ålder än bland dem som pensioneras

tidigare. Dessa grupper kan nu inte utan en väsentlig reduktion av

sin pension pensioneras tidigare. De utgiftsökningar som en sänkt pensionsålder

skulle medföra för samhället reduceras genom att vissa kostnadsbesparingar

kan göras. Sålunda kan t. ex. sjukförsäkringen avlastas liksom

de pensionssystem som i dag betalar ut pensioner före 67 års ålder. Besparingar

i fråga om arbetslöshetsersättningar skulle också kunna göras. Det

finns enligt utskottets mening inte anledning alt uppställa andra angelägna

reformer — såsom allmänna standardhöjningar för pensionärerna och förbättrade

möjligheter för dem som inte kan fortsätta sitt arbete till ordinarie

pensionsålder att pensioneras i förtid — som hinder för att skapa

rättvisa i fråga om pensionsåldern. Del är enligt utskottets mening nödvändigt

att samhällets resurser fördelas så, alt även dessa angelägna

reformer kan genomföras. Utskottet biträder alltså motionsyrkandena om utredning

av frågan om sänkning av pensionsåldern till 65 år. Utredningen bör

ske i en parlamentariskt sammansatt kommitté. Vad ulskoltet i fortsättningen

anför beträffande sänkning av pensionsåldern för vissa grupper, förtida

pensionsuttag och förtidspensionering får ses med utgångspunkt från alt den

allmänna pensionsåldern bör sänkas till 65 år.»

dels ock att utskottet under A. bort hemställa

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 13 och II: 17,

motionerna I: 15 och II: 18, såvitt de avser en allmän sänkning

av pensionsåldern, och motionerna 1:781 och 11:891,

såvitt de avser en allmän sänkning av pensionsåldern, samt

i anledning av motionerna I: 85 och II: 101 — i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om allmän

sänkning av pensionsåldern till 65 år.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 är 1969

25

2) av herrar Österdahl och Jönsson i Ingemarsgården, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med orden

»För egen» och slutar på s. 20 med orden »av pensionsåldern», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»För egen del---(lika med utskottet)---före 67 års ålder.

Vad frågan om en allmän sänkning av folkpensionsåldern beträffar måste

givetvis de nya lägre åldersbestämmelserna, som kommer att fastställas och

de tidpunkter från vilka dessa kommer att gälla, bestämmas med hänsyn till

att en sänkt pensionsålder medför betydande utgifter för det allmänna och

alltså tar i anspråk resurser, som eljest skulle kunna användas för en höjning

av folkpensionen eller andra pensionsförbättrande åtgärder. Här krävs

alltså en avvägning. Viktigt är också att det blir möjligt att arbeta efter uppnådd

pensionsålder för dem som så vill. Härigenom ökas valfriheten, äldre

människor får större möjligheter att själva avgöra hur de vill ordna sitt liv.

Utskottet vill understryka, att vägande rättviseskäl talar till förmån för en

sänkning av pensionsåldern, så att den kommer i närmare överensstämmelse

med de pensionsbestämmelser, som tillämpas för större delen av anställda i

statlig och kommunal tjänst samt inom det enskilda näringslivet. Detta är

emellertid ingalunda de enda rättvisehänsyn, som påkallar beaktande. Vad

folkpensionen beträffar, så skulle en sänkning av pensionsåldern till en början

till 66 år fr. o. m. år 1971 medföra en förbättring endast för personer,

som är födda år 1904 eller senare. Den skulle inte leda till någon förbättring

för personer, som är födda 1903 eller tidigare. Tydligast framträder detta

förhållande i samband med möjligheten att välja annan pensionsålder än

den normala, eu möjlighet som enligt utskottets mening bör finnas även

efter en allmän sänkning av pensionsåldern. Gällande villkor medger som

bekant valfrihet mellan 63—70 år. Vid uttag före den normala pensionsåldern

minskas pensionen med 7,2 % per år och vid uppskjutet uttag ökas

den med samma procent per år. Efter en allmän sänkning av pensionsåldern

till exempelvis 65 år kommer den som väljer att uppskjuta uttaget till 67 år

— vilket kan bli ganska vanligt — att erhålla en med 14,4 % förhöjd pension,

dvs. en folkpension som med i runt tal 750 kr. överstiger den pension,

som utgår till dem som före sänkningen av pensionsåldern gick i pension

vid 67 års ålder. Tillämpas denna metod utgår olika pensionsbelopp till

personer som gått i pension vid samma ålder, det lägre beloppet till sådana

som gått i pension före 1971. Härigenom skapas ett nytt övergångsproblem

av det slag som orsakat så mycket missnöje med änkepensioneringen. Utan

att vilja ta ställning till den här anförda problematiken vill utskottet framhålla,

att det uppenbarligen gäller ett svårt och omfattande avvägningsproblem

av rättvisekaraktär, som hittills inte beaktats. Frågan har givetvis en

betydande ekonomisk räckvidd.

Ännu mera gäller detta om man tar i sikte en sänkning även av pensions
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

indra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

åldern vid den allmänna tilläggspensioneringen. Även där skulle en sänkning

av pensionsåldern, som inte åtföljdes av några beslut rörande den äldre folkgrupp,

som redan erhåller ATP, leda till en förbättring av det ekonomiska

läget uteslutande för de grupper, som vid reformens ikraftträdande är födda

vid en senare tidpunkt än de som redan erhåller ATP. Det bör observeras,

att de yngre grupperna redan på grund av pensionssystemets konstruktion

erhåller en högre årlig tilläggspension under hela livet ju senare de är födda

fram till 1913 även om den pensionsgrundande inkomstnivån är lika hög i

två jämförda fall. Antalet år med pensionsgrundande inkomst är ju nämligen

större för dem som är senare födda. Skulle man till detta lägga ovan

berörda konsekvenser av en sänkt pensionsålder utan att vidta några åtgärder

för en ökad rättvisa åt de äldre pensionärerna, kan man befara en

allvarlig reaktion. Därför torde det vara motiverat att även pröva frågan

om särskilda pensionstillägg för de personer som redan är pensionärer vid

reformens framtida genomförande.

Det grundläggande skälet för att en svår avvägning och prioritering måste

göras beträffande den hastighet med vilken en sänkning av pensionsåldern

kan genomföras och vilka kompletterande åtgärder som kräves av rättviseskäl

ligger naturligtvis däri, alt det allmänna inte har obegränsade möjligheter

att öka de för pensionsändamål disponibla resurserna under kommande

år. Därvid bör hänsyn även tas till den välbefogade reform, som riksdagen

får att ta ställning till redan i år, om et t pensionstillägg åt sådana pensionärer,

som endast har eu obetydlig inkomst utöver folkpensionen och alltså ingen

eller ringa tilläggspension. Delta i viss mån inkomstprövade pensionstillskott

inom folkpensioneringens ram kan väntas medföra snabbt stigande kostnader,

som enligt den förslagsställande kommittén beräknas uppgå till 189

milj. kr. för första året, 369 milj. kr. andra året, 533 milj. kr. tredje året osv.

Vid bestämmande av tidpunkten för en sänkning av pensionsåldern, bör

man också beakta att reformen skulle kunna i någon mån medföra en minskning

av arbetsutbudet från personer som i och för sig är kapabla till och

trivs med fortsatt arbete. Det förefaller angeläget att utforma sådana bestämmelser

för pensionsålderns sänkning som så långt som möjligt kan

undvika sådana verkningar. Detta är motiverat även av det skälet, att eu

tendens till minskning av tillgången på arbetskraft under första hälften av

1970-talet kan väntas inträda genom en sänkning av normalarbetstiden till

40 timmar per vecka samt genom en väsentligt ökad studie- och utbildningsfrekvens

inom särskilt de yngre ålderskategorierna, vilket försenar inträdandet

på arbetsmarknaden.

Med det här anförda vill utskottet ingalunda förneka, att en sänkning av

pensionsåldern bör stå på programmet för de angelägna reformer, som så

småningom måste genomföras. Utskottet anser tvärtom att frågan är så stor

och angelägen och har så många förgreningar att tiden nu kan vara inne

att påbörja en särskild utredning kring hela problemkomplexet. Landsorga
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

indra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

27

nisationen har utan tvivel rätt i vad man i skrivelse till chefen för socialdepartementet

av den 24 januari 1969 uttalar: »En sänkning av pensionsåldern

är emellertid en kostnadskrävande reform och får eventuellt genomföras

i etapper. En sådan reform skulle inte heller kunna genomföras utan

att föregås av tidskrävande utredningsarbete.»

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utskottet kommit till den uppfattningen

att riksdagen bör hos Kungl. Maj:t begära att frågan om en allmän

sänkning av pensionsåldern görs till föremål för utredning.»

dels ock att utskottet under A. bort hemställa

att riksdagen — med bifall till motionerna I: 85 och II: 101

samt i anledning av motionerna I: 13 och II: 17, motionerna

I: 15 och II: 18, såvitt de avser en allmän sänkning av pensionsåldern,

samt motionerna I: 781 och II: 891, såvitt de

avser en allmän sänkning av pensionsåldern, — i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om utredning av frågan om sänkt

pensionsålder.

3) av herr Ringaby, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 19 med orden

»För egen» och slutar på s. 20 med orden »av pensionsåldern», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»För egen del kan utskottet i stor utsträckning instämma i de synpunkter

som motionärerna anfört till stöd för en allmän sänkning av pensionsåldern.

Utan tvekan framstår det som orättvist att hälften av de anställda pensioneras

vid 67 års ålder, medan den andra hälften, som ofta har ett fysiskt sett

mindre påfrestande arbete, pensioneras vid 65 års ålder eller tidigare. Utskottet

är medvetet om att en allmän sänkning av pensionsåldern kan vara

en komplicerad fråga, bl. a. med hänsyn till den allmänna tilläggspensioneringen.

Detta förhållande får enligt utskottets mening inte stå hindrande i

vägen för en utveckling mot en sänkt pensionsålder.

Kostnadsaspekterna är en viktig faktor. En sänkt pensionsålder medför

otvivelaktigt kostnadsbelastningar men torde även ha vissa kostnadsbesparande

effekter, som det vore önskvärt att närmare utreda.

Skiftande pensionsålder kommer säkert alltid att finnas mellan skilda

yrkesgrupper. Utskottet anser dock att det av rättviseskäl måste anses angeläget

att via den allmänna försäkringen medverka till en utveckling mot

mer likartad pensionsålder. En sådan utveckling måste sannolikt ske genom

etappvisa sänkningar av pensionsåldern.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört har utskottet kommit till

den uppfattningen att frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern

och därmed sammanhängande problem bör förutsättningslöst prövas

av en parlamentariskt sammansatt utredning.»

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969

dels ock att utskottet under A. bort hemställa

att riksdagen — i anledning av motionerna I: 13 och

II: 17, motionerna I: 15 och II: 18, såvitt de avser en allmän

sänkning av pensionsåldern, motionerna 1:85 och 11:101

samt motionerna 1:781 och 11:891, såvitt de avser en allmän

sänkning av pensionsåldern, — i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller att en parlamentarisk utredning förutsättningslöst

får pröva frågan om en sänkning av den allmänna

pensionsåldern och därmed sammanhängande problem.

Vid B. i utskottets hemställan

(avser en sänkning av pensionsåldern för vissa grupper)

4) av herrar Österdahl och Jönsson i Ingemarsgården, som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 20 med orden

»När det» och slutar på s. 21 med orden »vissa grupper», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Det problem som vid sidan av eu allmän sänkning av pensionsåldern

berörs i de framlagda motionerna gäller frågan om förtidspension åt vissa

grupper av arbetstagare, som har tunga och krävande och i viss mån hälsovådliga

arbetsuppgifter, vilka de har svårigheter att fullgöra redan några år

löre nuvarande folkpensionsålders inträde. Vidare behandlas frågan om generösare

regler för en individuellt prövad förtidspensionering. Enligt utskottets

mening innebär de under fjolåret beslutade arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

för äldre arbetskraft, som har svårt att erhålla arbete, ett viktigt

bidrag till problemets lösning. Till största delen kvarstår dock detta. Naturligtvis

erbjuder det betydande svårigheter att variera pensionsåldern efter

olika yrkesgruppers behov. Riksdagen har dock redan förordat att ett försök

görs för personer med arbete i gruvhantering under jord. Det synes finnas

anledning att på samma sätt uppta till prövning motsvarande spörsmål —

i första band för skogsarbetare, viss restaurangpersonal och fiskare. Endast

eu närmare utredning — förslagsvis utförd av pensionsförsäkringskommittén

— kan visa, huruvida inte eu yrkesindelning — kompletterad med individuell

prövning i gränsfall — kan erbjuda praktiska möjligheter att uppnå en mer

tillfredsställande ordning än för närvarande.

Vad nuvarande förtidspensionering beträffar gäller att den utgår endast

vid nedsättning av arbetsförmågan på medicinsk grund. Enligt utskottets

mening är det önskvärt att reglerna ges en mera generös utformning innebärande

att en allmän bedömning av den försäkrades försörjningsförmåga

tillmätes avgörande betydelse. Mildare kriterier bör därvid tillämpas för

arbetstagare, som endast har några år kvar till pensionsåldern. Utskottet utgår

ifrån att den efter framläggandet av motionerna I: 40 och II: 54 av regeringen

tillsatta utredningen även beaktar alt lättare partiellt invalidiserade

— grupp III — vilkas invaliditet uppskattas till minst hälften men ej till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1969 29

2/3 bör erhålla hälften av full pension och inte endast som nu 1/3. En sådan

lösning efterlyses i motionerna I: 40 och II: 54 och samma förslag har något

senare framlagts i den ovan berörda skrivelsen till socialdepartementet från

Landsorganisationen.

De speciella pensionsreformer, som kan väntas bli följden av ökad hänsyn

till de speciella förhållandena för vissa särskilt ogynnsamt ställda grupper,

drar ej kostnader av samma storleksordning som de ifrågasatta mera

allmänna pensionsreformer, vilka berörts i det föregående. Vi anser därför,

att de biir behandlas med förtur och att förslag gällande de sistnämnda

områdena kan framläggas utan att avvakta slutförandet av utredningen om

en allmän sänkning av pensionsåldern. Vidare bör man enligt utskottets

mening fästa stor vikt vid alt noggranna kostnadsberäkningar redovisas beträffande

såväl en sänkning av den allmänna pensionsåldern gällande endast

för folkpensioneringen som också kostnaderna för ett extra pensionstillägg

åt personer, som inträtt i folkpensionsåldern före genomförandet av ett beslut

om sänkt pensionsålder. Beräkningarna bör också gälla kostnaderna

för beslut av båda dessa slag beträffande tilläggspensioneringen. De beräknade

kostnaderna bör sammanställas med kostnaderna för de extra pensionstillägg

åt folkpensionärer med obetydlig extra inkomst och alltså ingen

eller liten ATP, som kan väntas under kommande år, om dessa pensionstillägg

stiger enligt beslut som riksdagen kan väntas fatta innevarande år.

Utskottet finner synnerligen angeläget att hithörande pensionsspörsmål så

grundligt genomlyses både ur teknisk och ekonomisk synvinkel att en avvägning

och prioritering blir möjlig för statsmakterna under full klarhet om

beslutets framtida räckvidd och alla relevanta rättvisehänsyn.

Sammanfattningsvis vill utskottet sålunda ansluta sig till det i motionerna

1: 40 och II: 54 framställda yrkandet om utredning av frågan om sänkt pensionsålder

för grupper med pressande arbete. Genom en sådan utredning

får motionsyrkandena om utredning av sänkt pensionsålder för yrkesfiskare

och skogsarbetare anses bli tillgodosedda.»

dels ock att utskottet under B. bort hemställa

att riksdagen — i anledning av motionerna I: 40 och II: 54,

såvitt de avser en sänkning av pensionsåldern för grupper

med pressande arbete, motionerna 1:45 och 11:49, motionerna

I: 228 och II: 258 samt motionerna I: 345 och II: 397

— i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den utredning

riksdagen begärt rörande underjordsarbetarnas pensionsålder

ges tilläggsdirektiv att — sedan detta arbete slutförts —

ta upp frågan om en sänkning av pensionsåldern för vissa

andra grupper vars arbete är särskilt påfrestande fysiskt

eller psykiskt, i första hand för skogsarbetare, viss restaurangpersonal

och fiskare.

5) av fru Hamrin-Thorell.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.