Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om tillvaratagande av den enskildes rätt vid försäkringsdomstolen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 772 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. samt 11:885 av herr Josef son i Arrie m. fl.

1969-03-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:22, Utlåtande i anledning av motioner om tillvaratagande av den enskildes rätt vid försäkringsdomstolen. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1: 772 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. samt 11:885 av herr Josef son i Arrie m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av motioner om tillvaratagande av den

enskildes rätt vid försäkringsdomstolen.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1: 772 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. samt 11:885 av herr Josef son i

Arrie m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ånyo måtte anhålla om prövning och förslag rörande

inrättandet av ett allmänt ombud eller annan instans med uppgift att

vid försäkringsdomstolen tillvarataga främst den enskildes rätt».

Gällande bestämmelser

Försäkringsdomstolen inrättades år 1961 som högsta prövningsinstans

i socialförsäkringsmål. Domstolen började sin verksamhet den 1 juli nämnda

år. Den är högsta instans i mål om sjukförsäkring, folkpension, tilläggspension,

yrkesskadeförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. Ledamöterna

i domstolen är dels lagfarna, dels icke lagfarna. För domförhet fordras närvaro

av tre lagfarna och två andra ledamöter. I mål, vari uppkommer fråga

av betydelse för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning, får samtliga

ledamöter deltaga i avgörandet.

Ett mål kan komma under domstolens prövning dels genom att besvär

anförs över den lägre instansens avgörande, dels genom s. k. underställning.

Sistnämnda förfarande innebär, att riksförsäkringsverket utnyttjar

en möjlighet, som enligt 20 kap. 12 § lagen om allmän försäkring tillerkänts

verket, nämligen att underställa försäkringsdomstolen ett beslut av

verket, om det för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerligen

vikt att saken prövas av domstolen eller eljest särskilda skäl finns

för sådan prövning. Motsvarande möjlighet till underställning finns inom

arbetslöshetsförsäkringen i fråga om beslut som fattats av arbetsmarknadsstyrelsen

i egenskap av tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna

(50 § förordningen om erkända arbetslöshetskassor).

Förfarandet i försäkringsdomstolen är icke reglerat i detalj utan det har

förutsatts, att domstolen i viss utsträckning skall kunna på egen hand

utbilda en ändamålsenlig processordning. Genom hänvisningar i lagen

gäller i tillämpliga delar vissa bestämmelser i rättegångsbalken, bl. a. om

domare och rättegångsombud, straff och vite, omröstning och bevisning.

0103119 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

Grunddragen i handläggningen regleras direkt i lagen, varvid bestämmelserna

i rättegångsbalken om handläggning av besvär i hovrätt tjänat som

förebild. Försäkringsdomstolen har emellertid ålagts en betydligt mer

aktiv roll i processen än de allmänna domstolarna. Försäkringsdomstolen

skall sålunda verka för att utredningen i ett mål blir så fullständig som

med hänsyn till målets beskaffenhet erfordras. Domstolen äger också föranstalta

om bevisning. Förfarandet i domstolen är i princip skriftligt men

även muntlig handläggning kan förekomma varvid parterna kallas personligen.

Liksom i förvaltningsprocessen i övrigt har part i mål vid försäkringsdomstolen

ej rätt till ersättning för rättegångskostnader. Institutet fri

rättegång finns ej i förvaltningsprocessen. Mindre bemedlade kan erhålla

fri rättshjälp genom rättshjälpsanstalt eller praktiserande jurist enligt

avtal med vederbörande landsting. Sådan rättshjälp står alltså i princip

till förfogande vid processen inom socialförsäkringarnas område. I fråga

om vittnen och sakkunniga, som höres inför domstolen, gäller att enskild

part får stå för kostnaden om han påkallat förhöret.

Historik

Allmänt ombud m. m.

Frågan om införandet av ett allmänt ombud i socialförsäkringsmål har

i olika sammanhang behandlats under 1960-talet. Vid den år 1961 genomförda

omorganisationen av socialförsäkringens administration behandlades

bl. a. spörsmålet om besvärsrätt för andra än enskilda parter. I detta sammanhang

diskuterades huruvida det borde finnas ett allmänt ombud. Det

är emellertid att märka, att det allmänna ombudet inte var tänkt huvudsakligen

som någon form av företrädare för de försäkrade utan huvuduppgiften

för honom skulle vara att tillvarata det allmännas intresse mot

de försäkrade som kräver ersättning. I denna egenskap skulle det allmänna

ombudet kunna överklaga avgöranden i ifrågavarande mål. Beträffande

frågan i vad mån ett allmänt ombud i sin verksamhet skulle se även till de

försäkrades intresse må erinras om ett uttalande av lagrådet i samband

med tillkomsten av lagen om allmän försäkring. Lagrådet uttalade då, att

det är självfallet, att det skulle åligga allmänt ombud icke blott att bevaka

det allmännas rätt utan även att övervaka att gällande bestämmelser tilllämpades

riktigt, varvid ombudet skulle tillse att jämväl försäkrads intresse

blev tillgodosett.

Beträffande det närmare innehållet i diskussionen om allmänt ombud

under åren 1960—1965 får utskottet hänvisa i första hand till en utförlig

redovisning i andra lagutskottets utlåtande nr 55 år 1965.

1 fråga om det i nämnda utlåtande (s. 8) anmärkta slutbetänkandet av

besvärssakkunniga (SOU 1964:27) må tilläggas, att de sakkunniga under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

3

strukit vikten av att särskilda partsrepresentanter för allmänna intressen i

möjligaste mån införs på sådana områden, där erfarenhetsmässigt behov gör

sig gällande av möjlighet att på initiativ av det allmänna få en sak prövad

i högre instans (s. 539). På grundval av betänkandet och de remissyttranden

som avgetts över detta har en arbetsgrupp inom justitiedepartementet

utarbetat ett nytt lagförslag, som omfattar endast en kärna av 25

paragrafer. Den nya lagen föreslås heta förvaltningslagen. Den är inte

avsedd att tillämpas hos förvaltningsdomstolarna. Det finns dock skäl att

i detta sammanhang hänvisa till ett avsnitt i betänkandet (SOU 1968: 27

s. 231), som avser besvärsrätt och som innehåller bl. a. remissyttranden över

besvärssakkunnigas betänkande. Av särskilt intresse är yttrandet av regeringsrättens

ledamöter och av JO (s. 235). För egen del uttalar arbetsgruppen,

att den vittsyftande frågan om allmänna ombud m. m. uppenbarligen

inte kan lösas inom ramen för den aktuella lagstiftningen utan att

man i stället får gå fram områdesvis.

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som det nu

aktuella. Motionerna innehöll dessutom ett yrkande om översyn av besvärsoch

underställningsförfarandet vid försäkringsdomstolen. Andra lagutskottet,

som hade inhämtat yttrande från försäkringsdomstolen och riksförsäkringsverket,

anförde i nyssnämnda, av riksdagen godkända utlåtande,

nr 55, följande.

Frågor om partsställningen i försäkringsdomstolen har varit föremål för

riksdagens behandling vid flera tillfällen tidigare. Riksdagen har då hänvisat

till att man med hänsyn till den korta tid domstolen verkat borde avvakta

något, innan man tog ställning till problemen. Försäkringsdomstolen

har i sitt utlåtande över motionerna uppgivit, att det numera föreligger sådana

erfarenheter av besvärssystemet, att frågan om vidtagande av åtgärder

i syfte att förbättra tillvaratagandet av såväl det allmännas som det enskildas

intresse kan prövas. Domstolen tillstyrker därför en förutsättningslös

utredning. Riksförsäkringsverket anser att det visserligen icke föreligger

anledning att aktualisera frågan om införandet av ett allmänt ombud, men

att det synes kunna övervägas att införa ytterligare åtgärder för att underlätta

för de försäkrade att föra talan.

Enligt utskottets mening kan det vara befogat att nu närmare granska

de frågor som aktualiserats genom motionerna. Utskottet vill därvid förorda

att problemkomplexet i sin helhet blir föremål för en förutsättningslös

utredning i enlighet med försäkringsdomstolens förslag. Vad utskottet anfört

synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

I anledning av interpellationer, som därefter väckts av herr Thorsten

Larsson, har den aktuella frågan diskuterats vid två tillfällen i riksdagens

första kammare, nämligen den 2 mars 1967 och den 3 december 1968.

I svar på förstnämnda interpellation framhöll chefen för socialdepartementet,

statsrådet Aspling, att den enskildes rättsskydd i socialförsäkringsmål

hörde nära samman med de större frågorna om kostnadsersättning för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

part och fri rättshjälp i förvaltningsförfarandet över huvud taget. Statsrådet

Aspling ansåg det inte lämpligt, att frågan om rättshjälp för enskilda

parter togs upp särskilt för försäkringsdomstolen.

I sitt interpellationssvar den 3 december förra året hänvisade statsrådet

Aspling till att chefen för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga för

att utreda frågan om kostnaderna i förvaltningsförfarandet, om rättshjälp

i förvaltningsärenden och om offentligt biträde åt part i sådana ärenden.

Beträffande innehållet i direktiven för den tillsatta utredningen får utskottet

hänvisa till den följande framställningen.

Rättshjälp i förvaltningsärenden, in. in.

Beträffande behandlingen av frågan om rättshjälp för den enskilde i

förvaltningsärenden m. m., såvitt avser tiden före 1968, hänvisas — förutom

till andra lagutskottets ovannämnda utlåtande nr 55 år 1965 — till

första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1967. Vidare må hänvisas till andra

lagutskottets utlåtande nr 17 år 1967.

Enligt direktiven till ovan angivna utredning, som tillkallats av chefen

för justitiedepartementet enligt bemyndigande den 1 mars 1968 behövs

bl. a. åtgärder som gör det möjligt för de ekonomiskt sämst lottade parterna

att i förvaltningsärenden få rättshjälp (se Riksdagsberättelsen 1969

s. 70). För vissa förvaltningsområden som är av central betydelse för den

enskildes person bör vidare, anförs det, det allmänna i större utsträckning

än vad som nu är fallet ha möjlighet att förordna offentligt biträde

åt enskild. Till ledning för de sakkunniga anför departementschefen vissa

synpunkter. Av dessa må här återges följande.

Vad angår den allmänna rättshjälpen bör de sakkunniga undersöka i vad

mån rättshjälpsanstalterna och de enskilda advokater, som lämnar motsvarande

hjälp enligt förut nämnda avtal, har möjligheter att tillgodose mindre

bemedlades behov av bistånd i förvaltningsärenden. Skulle reformer på området

visa sig behövliga, bör de sakkunniga utarbeta förslag i ämnet.

Det kan finnas anledning att för vissa förvaltningsområden meddela bestämmelser

som möjliggör en motsvarighet till den fria rättegången vid allmän

domstol. Behovet av ett sådant institut utesluts som nämnts inte genom

att möjligheterna till kostnadsersättning inom förvaltningsförfarandet vidgas.

Det bistånd som kan lämnas av allmänna rättshjälpsanstalter m. fl. är

inte heller alltid tillräckligt, eftersom de enskilda parterna inte därigenom

befrias från alla slag av kostnader som kan vara förenade med förvaltningsärendena.

Man får också beakta att ärendena kan avse vissa rättsområden

beträffande vilka sakkunnigt biträde inte finns att tillgå inom rättshjälpsorganisationen.

De sakkunniga bör utreda om och i vad mån rättegångshjälp motsvarande

institutet fri rättegång bör införas för ärenden hos förvaltningsdomstolar

och förvaltande myndigheter. Liksom beträffande kostnadsersättningarna

torde i varje fall till en början rättegångshjälp inte böra möjliggöras för

andra ärenden än sådana, i vilka det finns ett starkt framträdande behov

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969 5

av sådant bistånd åt mindre bemedlade. Också på detta område bör man

alltså gå fram med försiktighet. För att man skall få en enhetlig praxis torde

även i fråga om rättegångshj älpen beslutanderätten inte böra förläggas

till lägre myndigheter än förvaltningsdomstolar och sådana förvaltande

myndigheter som lyder direkt under Kungl. Maj :t.

Det finns skäl som talar för att i varje fall i sådana förvaltningsärenden,

som rör den enskildes personliga frihet, det bör finnas möjlighet att förordna

offentligt biträde åt part. Även i vissa andra ärenden på förvaltningens

område kan det tänkas att det allmänna vid behov bör sörja för att den

enskilde förfogar över sakkkunnigt biträde. De sakkunniga bör undersöka

på vilka områden det föreligger ett starkt framträdande behov av offentligt

biträde åt enskild part i förvaltningsärenden och under vilka närmare förutsättningar

sådant biträde bör förordnas. Samtidigt bör övervägas i vad

mån den enskilde bör vara skyldig att till det allmänna återbetala kostnaderna

för offentligt biträde.

Utskottet

Förevar ande motioner syftar till inrättandet av ett »allmänt ombud

eller annan instans» med uppgift att vid försäkringsdomstolen, som sedan

den 1 juli 1961 är högsta instans i socialförsäkringsmål, tillvarata

främst den enskildes rätt.

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner med samma syfte. Därjämte yrkades

översyn av besvärs- och underställningsförfarandet i övrigt vid domstolen.

Riksdagen ansåg det då befogat, att närmare granska de frågor

som aktualiserats och förordade att problemkomplexet i sin helhet blev

föremål för en förutsättningslös utredning. Därvid hänvisades till ett

yttrande av försäkringsdomstolen, som innehöll bl. a., att sådana erfarenheter

vunnits under domstolens verksamhetstid, att frågan om vidtagande av

åtgärder i syfte att förbättra tillvaratagandet av såväl det allmännas som

de enskildas intresse kunde prövas. I de nu aktuella motionerna yrkas,

att riksdagen ånyo skall göra en framställning till Kungl. Maj :t i frågan.

Förra året tillsattes en utredning om rättshjälp i förvaltningsärenden.

Utredningen skall bl. a. undersöka möjligheterna att införa någon motsvarighet

till den fria rättegången vid allmän domstol och att förordna

offentligt biträde åt den som är part i ett förvaltningsärende. Resultatet

av utredningens arbete kan väntas bli av väsentlig betydelse för att bevaka

den enskildes rätt i socialförsäkringsmål. Utskottet förutsätter, att

frågan om tillvaratagandet av det allmännas rätt i sådana mål och andra

därmed sammanhängande problem — som har visst samband med den

fråga som berörs av utredningen — tas upp av Kungl. Maj :t när utredningsresultatet

föreligger. Enligt utskottets mening är inte något förnyat

initiativ från riksdagens sida i anledning av motionerna påkallat.

Utskottet hemställer,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

att motionerna 1:772 och 11:885 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp),

Andreasson (ep) ochBlomquist (m);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell

(s), herr Fredriksson (s)*, fru Skantz (s), herrar Jonsson i Mora

(fp)*, Nilsson i Kalmar (s), Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Andreasson (ep) och Gustavsson i Alvesta (ep).

K L BeckmansTryckerierAB« Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.