Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet.
1969-03-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande
av konvention mellan Sverige och Jugoslavien
rörande social trygghet.
Genom en den 31 januari 1969 dagtecknad proposition, nr 14, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en den 5 juli
1968 undertecknad konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social
trygghet.
Konventionen har fogats till propositionen som bilaga, till vilken utskottet
får hänvisa.
Konventionens huvudsakliga innehåll
Sedan ett arbetskraftsavtal slutits mellan Sverige och Jugoslavien den
16 september 1966 har förhandlingar för avslutande av en konvention mellan
de bägge länderna rörande social trygghet ägt rum i Stockholm och
Belgrad i april och maj 1968.
Konventionen har undertecknats i Stockholm den 5 juli 1968. Den innehåller
bestämmelser om att den skall ratificeras. Den träder i kraft första
dagen i andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten har utväxlats.
Konventionen har upprättats på svenska och serbo-kroatiska språken. Den
svenska texten torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som
bilaga.
Konventionen innehåller tre delar. I första delen upptas allmänna bestämmelser
avseende bl. a. konventionens omfattning i materiellt hänseende
och rörande frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen,
varjämte likställighetsprincipen fastslås. Den andra delen innehåller
särskilda bestämmelser för olika förmånsgrenar. I den tredje
delen finns intagna vissa gemensamma bestämmelser liksom regler av teknisk
natur.
Konventionens omfattning i materiellt hänseende
framgår av artikel 1. Enligt första stycket blir konventionen för Sveriges
del tillämplig på lagstiftningen om såväl de egentliga socialförsäkringarna
— sjukförsäkring, moderskapsförsäkring, folkpensionering, försäkring för
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 23
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
tilläggspension och yrkesskadeförsäkring — som en närstående socialförmån,
nämligen de allmänna barnbidragen. För Jugoslaviens del omfattar
konventionen den lagstiftning som närmast motsvarar den angivna svenska,
nämligen lagstiftningen om sjukförsäkring, moderskapsförsäkring, försäkring
för ålders- och efterlevandepension, invaliditetsförsäkring, inbegripet
försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, och familjebidrag.
Artikeln innehåller i fortsättningen bestämmelser som innebär att konventionen
skall tillämpas också på lagar och andra författningar som ändrar
eller kompletterar den angivna lagstiftningen. Konventionen skall dock inte
utan särskild överenskommelse tillämpas på författningar som avser en
ny gren av social trygghet. Inte heller skall konventionen avse lagstiftning
som utvidgar tillämpningsområdet för gällande lagstiftning till att
omfatta nya persongrupper, om det berörda landets regering inom tre månader
efter offentliggörandet av den nya lagstiftningen meddelar regeringen
i det andra landet att det inte är avsett att konventionen skall tillämpas
på den.
Den personkrets som konventionen skall tillämpas
p å omfattar, som framgår av artikel 2, svenska medborgare bosatta i Jugoslavien
och jugoslaviska medborgare bosatta i Sverige.
Denna artikel innehåller också en huvudregel beträffande frågan om
vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen.
Om inte annat följer av särskild klausul i konventionen skall
en svensk medborgare som är bosatt i Jugoslavien omfattas av jugoslavisk
lagstiftning och en jugoslavisk medborgare som är bosatt i Sverige omfattas
av svensk lagstiftning. Här fastslås även likställighetsprinc
i p e n, dvs. att den som omfattas av konventionen skall vara likställd
med medborgare i det land där han är bosatt i fråga om rättigheter och
skyldigheter enligt landets lagstiftning.
Den andra delen av konventionen, som innehåller särskilda bestämmelser
om olika grenar av social trygghet, är indelad i fyra kapitel. Av dessa
handlar kapitel I om sjukförsäkring och moders k apsförsäkring.
Artikel 5 ger den regeln att en medborgare i ett fördragsslutande
land, som är bosatt i det andra fördragsslutande landet, har samma
rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap som medborgare i det landet.
För Sveriges del avses sjukförsäkrings- och moderskapsförmåner enligt
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Om den jugoslaviska
sjuk- och moderskapsförsäkringen skall nämnas att den i första hand omfattar
alla anställda. Vidare har i viss utsträckning egna företagare — jordbrukare
liksom andra grupper — möjlighet att ansluta sig till försäkringen.
När det gäller pensionärer svarar pensionsinrättningen för sjukvård m. m.
Anslutning till försäkringen ger försäkringsskydd också för den anslutnes
familjemedlemmar. Detaljerna i sjukförsäkringen liksom i synnerhet av
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 3
gifternas storlek varierar mellan de olika republikerna, något som för övrigt
kännetecknar samtliga grenar av socialförsäkringssystemet. Sjukförsäkringen
ger såväl ersättning för sjukvårds- och läkemedelskostnader som
sjukpenning. Tandvård räknas till sjukvård. Moderskapsförsäkringen täcker
kostnader för vård under havandeskapet och för förlossningen och ger
även moderskapspenning.
Kapitel II rör pensionsförsäkring. Beträffande denna försäkringsgren
föreligger stora skiljaktigheter mellan de bägge ländernas lagstiftning.
De svenska pensionsbestämmelser som avses ingår liksom bestämmelserna
om sjukförsäkring och moderskapsförsäkring i lagen om allmän försäkring.
Den jugoslaviska pensionsförsäkringen avser ålders- och familjepensionering
samt invaliditetsförsäkring, som i förening med sjukförsäkringen
täcker även det område som den svenska yrkesskadeförsäkringen
omfattar. Rörande huvuddragen i försäkringen kan nämnas att den är
obligatorisk för alla anställda och frivillig för självständiga företagare. Försäkringen
ger ålderspension vid 60 års ålder för män och 55 års ålder för
kvinnor. För full pension fordras 40 tjänsteår för män och 35 för kvinnor.
Full pension utbetalas oavsett ålder efter 40 tjänsteår för män och 35 för
kvinnor. Minsta tid för intjänande av pension är 20 år, undantagsvis 15 år.
Full pension motsvarar 85 % av den fastställda pensionsgrundande inkomsten
beräknad efter vissa grunder. Pensionen efter 20 tjänsteår uppgår
till 45 % av full pension för män och 55 % för kvinnor. Familjepensioneringen
avser änke-, änklings- och barnpensioner liksom även pensioner
till andra nära anhöriga, som varit beroende av den avlidne för sin försörjning.
Änkepension utgår till änka som har fyllt 45 år vid dödsfallet
eller är invalid eller har oförsörjda barn. Den motsvarar 70 % av den ålderspension
som skulle ha utgått till mannen. Har änkan exempelvis tre barn
blir med barnpensioner det sammanlagda pensionsbeloppet 100 % av ålderspensionen.
Änklingspension utgår till änkling som har fyllt 60 år vid
dödsfallet eller är invalid. Invaliditetsförsäkringen ger skydd för den som
är under 30 år efter ett tjänsteår. Pensionen för sådan försäkrad blir vid
fullständig invaliditet 45 % av full ålderspension. För äldre beräknas pensionen
efter en skala, där hänsyn tas till dels antalet tjänsteår, dels åldern
vid pensionsfallet. Invaliditetsförsäkringen är dock i första hand inriktad
på åtgärder för rehabilitering. Pensioner får uppbäras även vid bosättning
utanför Jugoslavien under förutsättning av ömsesidighet.
Mot bakgrunden bl. a. av att i vart fall 15 års försäkringstid krävs för rätt
till ålderspension från den jugoslaviska försäkringen har i artikel 6 beträffande
jugoslavisk medborgares rätt till folkpension i form av ålderspension
uppställts krav på bosättning i Sverige under sammanlagt minst 15 år efter
fyllda 18 år, varav minst fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökan
om pension. Kravet efterges dock beträffande den som vid uppnåendet av
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
67 års ålder redan — i enlighet med följande artiklar — var berättigad
till folkpension i form av förtidspension eller änkepension.
För att jugoslavisk medborgare skall bli berättigad till folkpension
i form av förtidspension eller invaliditetsersättning krävs enligt artikel 7
alt han varit bosatt i Sverige oavbrutet minst ett år omedelbart före ansökan
och under denna vistelse minst ett år varit fullt arbetsför. Rätten till invaliditetsersättning
i form av vårdbidrag till barn under 16 år har inte kunnat
anknytas till en sådan förutsättning utan görs beroende av att barnet
varit bosatt i Sverige minst fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökningen.
Avlider jugoslavisk medborgare är enligt artikel 8 efterlevande make och
barn berättigade till folkpension i form av änkepension eller barnpension
om den avlidne efter fyllda 18 år varit bosatt i Sverige under sammanlagt
minst 15 år, varav fem år i oavbruten följd omedelbart före dödsfallet,
allt under förutsättning att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i Sverige.
Rätt till sådan förmån kan också grundas på att den efterlevande
själv varit bosatt i Sverige viss tid. Tiden har här för änkepension satts till
15 år sammanlagt, varav fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökningen
om pension, och för barnpension till fem år utan avbrott omedelbart
före pensionsansökningen.
För de fall som avses i artiklarna 6—8 gäller vidare att jugoslavisk medborgare
är berättigad att lyfta pensionen bara så länge han är bosatt i Sverige.
Det krävs givetvis också att han uppfyller de villkor som den svenska
lagstiftningen i övrigt uppställer för rätt till förmånen. Artiklarna avser
också de tilläggsförmåner till folkpension som förekommer. Vid bedömningen
huruvida tidsvillkoren i artiklarna är uppfyllda skall bortses från
tillfällig bortovaro från Sverige. Regler om denna bedömning ges i artikel
13.
Enligt artikel 9, som saknar motsvarighet i tidigare av Sverige ingångna
bilaterala konventioner om social trygghet, skall jugoslavisk medborgare
under vissa förutsättningar vara berättigad till folkpension även om han
inte är bosatt i Sverige. Pensionen skall med andra ord kunna betalas ut
utomlands, exempelvis till den som flyttar åter till Jugoslavien. Bestämmelserna
har kommit till mot bakgrunden av att svensk medborgare numera
har rätt att lyfta folkpensionsförmåner även vid bosättning utomlands,
såvida han har varit mantalsskriven i Sverige för det år då han
fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.
Grundförutsättning för att en jugoslavisk medborgare skall få uppbära
folkpension trots att han ej längre är bosatt i Sverige är enligt konventionen
att han har varit mantalsskriven i Sverige för det år då han fyllde
62 år och de fem åren närmast dessförinnan. Detta krav överensstämmer
med motsvarande bestämmelse för svenska medborgare. Rätten gäller folkpensionsförmåner
i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 5
jämte tilläggsförmåner. Inkomstprövad förmån kan dock inte åtnjutas
utanför Sverige. Pensionens storlek görs beroende av hur länge pensionstagaren
varit mantalsskriven i Sverige. Den som har varit mantalsskriven
i Sverige för 30 år eller mera och uppfyller det nyss nämnda minimikravet
med avseende på mantalsskrivning har enligt artikeln rätt att erhålla pensionen
på samma villkor som svensk medborgare. Den som har varit mantalsskriven
här för kortare tid ges rätt till så stor andel av pensionen som
svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka han har varit mantalsskriven
här, och talet 30. Vid tillämpningen av bestämmelserna bortses
från år före det då 18-årsåldern uppnåddes och efter det då 67-årsåldern
uppnåddes eller då ålderspension dessförinnan började utgå. I fråga om
förtidspension och änkepension bortses dessutom från år efter det då pensionsfallet
inträffade.
Regeln i artikel 9 har dessutom den betydelsen att en jugoslavisk medborgare
som är bosatt här i landet i vissa fall kan få pension trots att han
inte uppfyller förutsättningarna enligt artiklarna 6—8. I gengäld blir det då
fråga om en partiell pension. För en jugoslavisk medborgare som under bosättning
i Sverige lyfter folkpension med tillämpning av någon av artiklarna
6—8 räknas pensionen om enligt regeln i artikel 9 vid flyttning ur
riket.
Jugoslavisk medborgare får genom konventionens artikel 2 samma skyldighet
som svensk medborgare att erlägga avgift till folkpensioneringen.
Den svenska tilläggspensioneringen behandlas i artikel 10 där det sägs
att jugoslavisk medborgare har rätt till tilläggspension på samma villkor
som svensk medborgare på grnnd av arbete som han har utfört under bosättning
i Sverige. Förbehåll görs dock för de särskilda reglerna i 15 kap.
1 § lagen om allmän försäkring om beräkning av pension för den som är
född under något av åren 1896—1923. Den överkompensation det här är
fråga om skall alltså inte utgå till jugoslaviska medborgare.
På en svensk medborgare som är bosatt i Jugoslavien tillämpas jugoslavisk
pensionslagstiftning enligt huvudregeln i artikel 2, som samtidigt utesluter
tillämpning av svensk lagstiftning om tilläggspension på honom.
I det senare hänseendet skulle således en tillämpning av huvudregeln kunna
medföra inskränkning i de möjligheter en svensk medborgare i undantagsfall
har enligt 11 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring
att få sig inkomst av anställning i utlandet tillgodoräknad för svensk tillläggspension.
Även tillämpning av särreglerna i artikel 3 skulle kunna leda
till sådant resultat. Mot den bakgrunden har enighet nåtts att i en tillämpningsöverenskommelse
till konventionen som skall ingås enligt artikel 17
ta in en klausul att bestämmelserna i konventionens artiklar 2 och 3 inte
skall hindra tillämpning av den svenska lagstiftningen om tilläggspension
i fall som nu avses.
Som nyss påpekats regleras tillämpningen av jugoslavisk pensionslag
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
stiftning på svensk medborgare i allt väsentligt av huvudregeln i artikel 2.
I förevarande kapitel har upptagits en bestämmelse i artikel 11 att pensionsförmån,
som svensk medborgare eller hans efterlevande har förvärvat
rätt till enligt jugoslavisk lagstiftning, inte får minskas, innehållas eller
indragas på grund av att den pensionsberättigade är bosatt utanför Jugoslavien.
Om en person inte uppnår det i jugoslavisk pensionslagstiftning föreskrivna
antalet pensionsberältigande tjänsteår enbart på grundval av tjänsteår
i Jugoslavien, skall enligt artikel 12 vid fastställandet av hans rätt
till jugoslavisk pension hänsyn tas till pensionsgrnndande år enligt den
svenska lagstiftningen om försäkring för tilläggspension. Den jugoslaviska
pensionens storlek skall i sådant fall beräknas till den andel av hel pension
som svarar mot förhållandet mellan antalet tjänsteår i Jugoslavien och
det sammanlagda antalet pensionsgrundande år i Jugoslavien och i Sverige.
Regeln i artikel 12 kan åberopas av jugoslaviska medborgare, som återvänt
till sitt hemland efter vistelse i Sverige, likaväl som av svenska medborgare.
Anledningen till beslämmelsen är att den jugoslaviska pensionslagstiftningen
för vissa försäkringsgrenar ställer upp krav på att ett betydande
antal tjänsteår skall ha fullgjorts innan rätt till pension över huvud taget
har säkerställts, t. ex. i vart fall 15 år för ålderspension. Eftersom för den
svenska tilläggspensioneringens del rätt till pension säkras redan efter kort
tid, t. ex. för ålderspension tre pensionsgrundande år, har något behov av
en motsvarande regel inte ansetts föreligga med avseende på den svenska
pensioneringen.
I kapitel III behandlas yrkesskadeförsäkring. För Sveriges del
avses försäkringen enligt lagen den 14 mai 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.
I Jugoslavien ingår yrkesskadeförsäkringen som nämnts i bl. a.
den allmänna invaliditetsförsäkringen.
Enligt artikel li skall förmåner från yrkesskadeförsäkringen i ett fördragsslutande
land, innefattande även alla förhöjningar och tillägg, utges
oavkortade till medborgare i det andra fördragsslutande landet oavsett
eventuella inskränkande bestämmelser i lagstiftningen för utländska medborgare
och oavsett bosättningsort.
Artikel 15 innehåller samordnande bestämmelser för yrkesskadeförsäkringen.
I första stycket sägs att vid bestämmandet av rätten till ersättning
och graden av arbetsoförmåga enligt det ena landets lagstiftning även
tidigare inträffad skada, som omfattas av det andra landets försäkring,
skall beaktas. Enligt andra stycket skall ersättningen vid yrkessjukdom
som yppas sedan den sjuke i båda länderna varit sysselsatt i verksamhet,
vari fara för sjukdomen har förelegat, utgå från försäkringen i det land,
där verksamheten senast har utförts. Tredje stycket föreskriver att om en
yrkessjukdom har föranlett ersättning från försäkringen i det ena landet
så skall samma försäkring svara även för sådan försämring av den sjukes
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
tillstånd som inträffar i det andra landet, med undantag för det fall att
försämringen är att hänföra till arbete där i verksamhet, som medför fara
för sådan sjukdom.
Kapitel IV innehåller bestämmelser om barnbidrag. Enligt lagen
den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag utgår svenskt barnbidrag
till utländskt barn som är bosatt i Sverige om barnet eller endera
av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i Sverige eller om barnet
fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i Sverige. Bosättning
i Sverige är alltså ett oeftergivligt krav, och barnbidrag betalas ej ut till
barn som är bosatta utomlands, även om föräldrarna bor här i landet.
Detta krav upprätthålls i fråga om jugoslaviska medborgare genom bestämmelse
i första stycket av artikel 16.
Angående den jugoslaviska socialförsäkringens familjebidrag föreskrivs
i artikelns andra stycke att svensk medborgare i Jugoslavien har rätt till
bidrag för barn som västas i Jugoslavien på samma villkor och till samma
belopp som jugoslavisk medborgare. Den inskjutna bestämningen, att barnet
skall vistas i Jugoslavien för att vara bidragsberättigande, innebär en av
öinsesidighetssynpunkter förestavad inskränkning i förhållande till den
jugoslaviska lagstiftningen, som inte innehåller något sådant krav.
De i tredje delen av konventionen upptagna bestämmelserna är huvudsakligen
av teknisk natur och överensstämmer i allt väsentligt med vad
konventioner av detta slag brukar innehålla i berörda hänseenden.
Enligt artikel 17 kan de högsta förvaltningsmyndigheterna komma överens
om tillämpningsbestämmelser till konventionen. De skall särskilt tillse
att förbindelseorgan utses i vartdera landet för att underlätta tillämpningen
av konventionen. Vidare skall de reglera kontrollen i medicinskt och administrativt
hänseende över de personer som uppbär förmåner enligt konventionen
och reglera utgivandet i förekommande fall av förmåner i annat
land än det som förmånerna utgår ifrån. Avsikten är att en tillämpningsöverenskommelse
skall undertecknas i samband med att ratifikationsinstrument
avseende konventionen utväxlas och träda i kraft samtidigt med
konventionen.
Med högsta förvaltningsmyndighet avses enligt artikel 26 för Sveriges
del Kungl. Maj :t eller den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar, för
Jugoslaviens del Federala rådet för arbetsfrågor.
Om bestämmelserna i konventionens tredje del skall i övrigt endast nämnas
att konventionen enligt artikel 27 skall tillämpas även på fall som har
inträffat före dess ikraftträdande och detta oavsett tidigare avgörande
i ärendet. Vid tillämpning av konventionen tas alltså hänsyn även till försäkrings-
eller vistelsetid före ikraftträdandet. Några förmåner skall däremot
inte på grund av konventionen utgå för tid före ikraftträdandet.
Enligt artikel 28 sluts konventionen för ett år med förlängning för ett
år i sänder om inte uppsägning sker. Har uppsägning skett skall konven
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
tionens bestämmelser alltjämt gälla för förmåner som redan förvärvats.
Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens
bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:
En ratifikation av konventionen synes inte förutsätta att någon ändring
vidtas i den berörda svenska lagstiftningen. Konventionens bestämmelser
om yrkesskadeförsäkring och om allmänna barnbidrag står i samklang med
vad den svenska lagstiftningen på området innehåller. Vidare kan — med
avseende på sjuk- och moderskapsförsäkringen samt pensioneringen — enligt
20 kap. 15 § lagen om allmän försäkring Kungl. Maj :t träffa överenskommelse
med främmande makt angående utsträckt tillämpning av den
lagen eller om undantag från lagens föreskrifter. Med hänsyn till att bestämmelserna
i artikel 9 om utbetalning i vissa fall av folkpension utom riket
innebär en nyhet jämfört med de konventioner som Sverige lidigare ingått
anser jag dock att konventionen bör föreläggas riksdagen för godkännande.
Utskottet
Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa
att riksdagen bifaller propositionen nr 14.
Stockholm den 18 mars 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Wanhainen (s)*, Andreasson (ep)
och Blomquist (in);
från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s)*, fru
Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (ep)*, Jonsson i Mora (fp)*, Nilsson
i Kalmar (s), Åkerlind (m) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB, STHLM 69
014169
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention meldan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet. a1 i texten