Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet.

1969-03-18 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande

av konvention mellan Sverige och Jugoslavien

rörande social trygghet.

Genom en den 31 januari 1969 dagtecknad proposition, nr 14, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en den 5 juli

1968 undertecknad konvention mellan Sverige och Jugoslavien rörande social

trygghet.

Konventionen har fogats till propositionen som bilaga, till vilken utskottet

får hänvisa.

Konventionens huvudsakliga innehåll

Sedan ett arbetskraftsavtal slutits mellan Sverige och Jugoslavien den

16 september 1966 har förhandlingar för avslutande av en konvention mellan

de bägge länderna rörande social trygghet ägt rum i Stockholm och

Belgrad i april och maj 1968.

Konventionen har undertecknats i Stockholm den 5 juli 1968. Den innehåller

bestämmelser om att den skall ratificeras. Den träder i kraft första

dagen i andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten har utväxlats.

Konventionen har upprättats på svenska och serbo-kroatiska språken. Den

svenska texten torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende som

bilaga.

Konventionen innehåller tre delar. I första delen upptas allmänna bestämmelser

avseende bl. a. konventionens omfattning i materiellt hänseende

och rörande frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen,

varjämte likställighetsprincipen fastslås. Den andra delen innehåller

särskilda bestämmelser för olika förmånsgrenar. I den tredje

delen finns intagna vissa gemensamma bestämmelser liksom regler av teknisk

natur.

Konventionens omfattning i materiellt hänseende

framgår av artikel 1. Enligt första stycket blir konventionen för Sveriges

del tillämplig på lagstiftningen om såväl de egentliga socialförsäkringarna

— sjukförsäkring, moderskapsförsäkring, folkpensionering, försäkring för

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

tilläggspension och yrkesskadeförsäkring — som en närstående socialförmån,

nämligen de allmänna barnbidragen. För Jugoslaviens del omfattar

konventionen den lagstiftning som närmast motsvarar den angivna svenska,

nämligen lagstiftningen om sjukförsäkring, moderskapsförsäkring, försäkring

för ålders- och efterlevandepension, invaliditetsförsäkring, inbegripet

försäkring för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar, och familjebidrag.

Artikeln innehåller i fortsättningen bestämmelser som innebär att konventionen

skall tillämpas också på lagar och andra författningar som ändrar

eller kompletterar den angivna lagstiftningen. Konventionen skall dock inte

utan särskild överenskommelse tillämpas på författningar som avser en

ny gren av social trygghet. Inte heller skall konventionen avse lagstiftning

som utvidgar tillämpningsområdet för gällande lagstiftning till att

omfatta nya persongrupper, om det berörda landets regering inom tre månader

efter offentliggörandet av den nya lagstiftningen meddelar regeringen

i det andra landet att det inte är avsett att konventionen skall tillämpas

på den.

Den personkrets som konventionen skall tillämpas

p å omfattar, som framgår av artikel 2, svenska medborgare bosatta i Jugoslavien

och jugoslaviska medborgare bosatta i Sverige.

Denna artikel innehåller också en huvudregel beträffande frågan om

vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen.

Om inte annat följer av särskild klausul i konventionen skall

en svensk medborgare som är bosatt i Jugoslavien omfattas av jugoslavisk

lagstiftning och en jugoslavisk medborgare som är bosatt i Sverige omfattas

av svensk lagstiftning. Här fastslås även likställighetsprinc

i p e n, dvs. att den som omfattas av konventionen skall vara likställd

med medborgare i det land där han är bosatt i fråga om rättigheter och

skyldigheter enligt landets lagstiftning.

Den andra delen av konventionen, som innehåller särskilda bestämmelser

om olika grenar av social trygghet, är indelad i fyra kapitel. Av dessa

handlar kapitel I om sjukförsäkring och moders k apsförsäkring.

Artikel 5 ger den regeln att en medborgare i ett fördragsslutande

land, som är bosatt i det andra fördragsslutande landet, har samma

rätt till förmåner vid sjukdom och moderskap som medborgare i det landet.

För Sveriges del avses sjukförsäkrings- och moderskapsförmåner enligt

lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring. Om den jugoslaviska

sjuk- och moderskapsförsäkringen skall nämnas att den i första hand omfattar

alla anställda. Vidare har i viss utsträckning egna företagare — jordbrukare

liksom andra grupper — möjlighet att ansluta sig till försäkringen.

När det gäller pensionärer svarar pensionsinrättningen för sjukvård m. m.

Anslutning till försäkringen ger försäkringsskydd också för den anslutnes

familjemedlemmar. Detaljerna i sjukförsäkringen liksom i synnerhet av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 3

gifternas storlek varierar mellan de olika republikerna, något som för övrigt

kännetecknar samtliga grenar av socialförsäkringssystemet. Sjukförsäkringen

ger såväl ersättning för sjukvårds- och läkemedelskostnader som

sjukpenning. Tandvård räknas till sjukvård. Moderskapsförsäkringen täcker

kostnader för vård under havandeskapet och för förlossningen och ger

även moderskapspenning.

Kapitel II rör pensionsförsäkring. Beträffande denna försäkringsgren

föreligger stora skiljaktigheter mellan de bägge ländernas lagstiftning.

De svenska pensionsbestämmelser som avses ingår liksom bestämmelserna

om sjukförsäkring och moderskapsförsäkring i lagen om allmän försäkring.

Den jugoslaviska pensionsförsäkringen avser ålders- och familjepensionering

samt invaliditetsförsäkring, som i förening med sjukförsäkringen

täcker även det område som den svenska yrkesskadeförsäkringen

omfattar. Rörande huvuddragen i försäkringen kan nämnas att den är

obligatorisk för alla anställda och frivillig för självständiga företagare. Försäkringen

ger ålderspension vid 60 års ålder för män och 55 års ålder för

kvinnor. För full pension fordras 40 tjänsteår för män och 35 för kvinnor.

Full pension utbetalas oavsett ålder efter 40 tjänsteår för män och 35 för

kvinnor. Minsta tid för intjänande av pension är 20 år, undantagsvis 15 år.

Full pension motsvarar 85 % av den fastställda pensionsgrundande inkomsten

beräknad efter vissa grunder. Pensionen efter 20 tjänsteår uppgår

till 45 % av full pension för män och 55 % för kvinnor. Familjepensioneringen

avser änke-, änklings- och barnpensioner liksom även pensioner

till andra nära anhöriga, som varit beroende av den avlidne för sin försörjning.

Änkepension utgår till änka som har fyllt 45 år vid dödsfallet

eller är invalid eller har oförsörjda barn. Den motsvarar 70 % av den ålderspension

som skulle ha utgått till mannen. Har änkan exempelvis tre barn

blir med barnpensioner det sammanlagda pensionsbeloppet 100 % av ålderspensionen.

Änklingspension utgår till änkling som har fyllt 60 år vid

dödsfallet eller är invalid. Invaliditetsförsäkringen ger skydd för den som

är under 30 år efter ett tjänsteår. Pensionen för sådan försäkrad blir vid

fullständig invaliditet 45 % av full ålderspension. För äldre beräknas pensionen

efter en skala, där hänsyn tas till dels antalet tjänsteår, dels åldern

vid pensionsfallet. Invaliditetsförsäkringen är dock i första hand inriktad

på åtgärder för rehabilitering. Pensioner får uppbäras även vid bosättning

utanför Jugoslavien under förutsättning av ömsesidighet.

Mot bakgrunden bl. a. av att i vart fall 15 års försäkringstid krävs för rätt

till ålderspension från den jugoslaviska försäkringen har i artikel 6 beträffande

jugoslavisk medborgares rätt till folkpension i form av ålderspension

uppställts krav på bosättning i Sverige under sammanlagt minst 15 år efter

fyllda 18 år, varav minst fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökan

om pension. Kravet efterges dock beträffande den som vid uppnåendet av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

67 års ålder redan — i enlighet med följande artiklar — var berättigad

till folkpension i form av förtidspension eller änkepension.

För att jugoslavisk medborgare skall bli berättigad till folkpension

i form av förtidspension eller invaliditetsersättning krävs enligt artikel 7

alt han varit bosatt i Sverige oavbrutet minst ett år omedelbart före ansökan

och under denna vistelse minst ett år varit fullt arbetsför. Rätten till invaliditetsersättning

i form av vårdbidrag till barn under 16 år har inte kunnat

anknytas till en sådan förutsättning utan görs beroende av att barnet

varit bosatt i Sverige minst fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökningen.

Avlider jugoslavisk medborgare är enligt artikel 8 efterlevande make och

barn berättigade till folkpension i form av änkepension eller barnpension

om den avlidne efter fyllda 18 år varit bosatt i Sverige under sammanlagt

minst 15 år, varav fem år i oavbruten följd omedelbart före dödsfallet,

allt under förutsättning att den efterlevande vid dödsfallet var bosatt i Sverige.

Rätt till sådan förmån kan också grundas på att den efterlevande

själv varit bosatt i Sverige viss tid. Tiden har här för änkepension satts till

15 år sammanlagt, varav fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökningen

om pension, och för barnpension till fem år utan avbrott omedelbart

före pensionsansökningen.

För de fall som avses i artiklarna 6—8 gäller vidare att jugoslavisk medborgare

är berättigad att lyfta pensionen bara så länge han är bosatt i Sverige.

Det krävs givetvis också att han uppfyller de villkor som den svenska

lagstiftningen i övrigt uppställer för rätt till förmånen. Artiklarna avser

också de tilläggsförmåner till folkpension som förekommer. Vid bedömningen

huruvida tidsvillkoren i artiklarna är uppfyllda skall bortses från

tillfällig bortovaro från Sverige. Regler om denna bedömning ges i artikel

13.

Enligt artikel 9, som saknar motsvarighet i tidigare av Sverige ingångna

bilaterala konventioner om social trygghet, skall jugoslavisk medborgare

under vissa förutsättningar vara berättigad till folkpension även om han

inte är bosatt i Sverige. Pensionen skall med andra ord kunna betalas ut

utomlands, exempelvis till den som flyttar åter till Jugoslavien. Bestämmelserna

har kommit till mot bakgrunden av att svensk medborgare numera

har rätt att lyfta folkpensionsförmåner även vid bosättning utomlands,

såvida han har varit mantalsskriven i Sverige för det år då han

fyllde 62 år och för de fem åren närmast dessförinnan.

Grundförutsättning för att en jugoslavisk medborgare skall få uppbära

folkpension trots att han ej längre är bosatt i Sverige är enligt konventionen

att han har varit mantalsskriven i Sverige för det år då han fyllde

62 år och de fem åren närmast dessförinnan. Detta krav överensstämmer

med motsvarande bestämmelse för svenska medborgare. Rätten gäller folkpensionsförmåner

i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 5

jämte tilläggsförmåner. Inkomstprövad förmån kan dock inte åtnjutas

utanför Sverige. Pensionens storlek görs beroende av hur länge pensionstagaren

varit mantalsskriven i Sverige. Den som har varit mantalsskriven

i Sverige för 30 år eller mera och uppfyller det nyss nämnda minimikravet

med avseende på mantalsskrivning har enligt artikeln rätt att erhålla pensionen

på samma villkor som svensk medborgare. Den som har varit mantalsskriven

här för kortare tid ges rätt till så stor andel av pensionen som

svarar mot förhållandet mellan det antal år, för vilka han har varit mantalsskriven

här, och talet 30. Vid tillämpningen av bestämmelserna bortses

från år före det då 18-årsåldern uppnåddes och efter det då 67-årsåldern

uppnåddes eller då ålderspension dessförinnan började utgå. I fråga om

förtidspension och änkepension bortses dessutom från år efter det då pensionsfallet

inträffade.

Regeln i artikel 9 har dessutom den betydelsen att en jugoslavisk medborgare

som är bosatt här i landet i vissa fall kan få pension trots att han

inte uppfyller förutsättningarna enligt artiklarna 6—8. I gengäld blir det då

fråga om en partiell pension. För en jugoslavisk medborgare som under bosättning

i Sverige lyfter folkpension med tillämpning av någon av artiklarna

6—8 räknas pensionen om enligt regeln i artikel 9 vid flyttning ur

riket.

Jugoslavisk medborgare får genom konventionens artikel 2 samma skyldighet

som svensk medborgare att erlägga avgift till folkpensioneringen.

Den svenska tilläggspensioneringen behandlas i artikel 10 där det sägs

att jugoslavisk medborgare har rätt till tilläggspension på samma villkor

som svensk medborgare på grnnd av arbete som han har utfört under bosättning

i Sverige. Förbehåll görs dock för de särskilda reglerna i 15 kap.

1 § lagen om allmän försäkring om beräkning av pension för den som är

född under något av åren 1896—1923. Den överkompensation det här är

fråga om skall alltså inte utgå till jugoslaviska medborgare.

På en svensk medborgare som är bosatt i Jugoslavien tillämpas jugoslavisk

pensionslagstiftning enligt huvudregeln i artikel 2, som samtidigt utesluter

tillämpning av svensk lagstiftning om tilläggspension på honom.

I det senare hänseendet skulle således en tillämpning av huvudregeln kunna

medföra inskränkning i de möjligheter en svensk medborgare i undantagsfall

har enligt 11 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän försäkring

att få sig inkomst av anställning i utlandet tillgodoräknad för svensk tillläggspension.

Även tillämpning av särreglerna i artikel 3 skulle kunna leda

till sådant resultat. Mot den bakgrunden har enighet nåtts att i en tillämpningsöverenskommelse

till konventionen som skall ingås enligt artikel 17

ta in en klausul att bestämmelserna i konventionens artiklar 2 och 3 inte

skall hindra tillämpning av den svenska lagstiftningen om tilläggspension

i fall som nu avses.

Som nyss påpekats regleras tillämpningen av jugoslavisk pensionslag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

stiftning på svensk medborgare i allt väsentligt av huvudregeln i artikel 2.

I förevarande kapitel har upptagits en bestämmelse i artikel 11 att pensionsförmån,

som svensk medborgare eller hans efterlevande har förvärvat

rätt till enligt jugoslavisk lagstiftning, inte får minskas, innehållas eller

indragas på grund av att den pensionsberättigade är bosatt utanför Jugoslavien.

Om en person inte uppnår det i jugoslavisk pensionslagstiftning föreskrivna

antalet pensionsberältigande tjänsteår enbart på grundval av tjänsteår

i Jugoslavien, skall enligt artikel 12 vid fastställandet av hans rätt

till jugoslavisk pension hänsyn tas till pensionsgrnndande år enligt den

svenska lagstiftningen om försäkring för tilläggspension. Den jugoslaviska

pensionens storlek skall i sådant fall beräknas till den andel av hel pension

som svarar mot förhållandet mellan antalet tjänsteår i Jugoslavien och

det sammanlagda antalet pensionsgrundande år i Jugoslavien och i Sverige.

Regeln i artikel 12 kan åberopas av jugoslaviska medborgare, som återvänt

till sitt hemland efter vistelse i Sverige, likaväl som av svenska medborgare.

Anledningen till beslämmelsen är att den jugoslaviska pensionslagstiftningen

för vissa försäkringsgrenar ställer upp krav på att ett betydande

antal tjänsteår skall ha fullgjorts innan rätt till pension över huvud taget

har säkerställts, t. ex. i vart fall 15 år för ålderspension. Eftersom för den

svenska tilläggspensioneringens del rätt till pension säkras redan efter kort

tid, t. ex. för ålderspension tre pensionsgrundande år, har något behov av

en motsvarande regel inte ansetts föreligga med avseende på den svenska

pensioneringen.

I kapitel III behandlas yrkesskadeförsäkring. För Sveriges del

avses försäkringen enligt lagen den 14 mai 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

I Jugoslavien ingår yrkesskadeförsäkringen som nämnts i bl. a.

den allmänna invaliditetsförsäkringen.

Enligt artikel li skall förmåner från yrkesskadeförsäkringen i ett fördragsslutande

land, innefattande även alla förhöjningar och tillägg, utges

oavkortade till medborgare i det andra fördragsslutande landet oavsett

eventuella inskränkande bestämmelser i lagstiftningen för utländska medborgare

och oavsett bosättningsort.

Artikel 15 innehåller samordnande bestämmelser för yrkesskadeförsäkringen.

I första stycket sägs att vid bestämmandet av rätten till ersättning

och graden av arbetsoförmåga enligt det ena landets lagstiftning även

tidigare inträffad skada, som omfattas av det andra landets försäkring,

skall beaktas. Enligt andra stycket skall ersättningen vid yrkessjukdom

som yppas sedan den sjuke i båda länderna varit sysselsatt i verksamhet,

vari fara för sjukdomen har förelegat, utgå från försäkringen i det land,

där verksamheten senast har utförts. Tredje stycket föreskriver att om en

yrkessjukdom har föranlett ersättning från försäkringen i det ena landet

så skall samma försäkring svara även för sådan försämring av den sjukes

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

tillstånd som inträffar i det andra landet, med undantag för det fall att

försämringen är att hänföra till arbete där i verksamhet, som medför fara

för sådan sjukdom.

Kapitel IV innehåller bestämmelser om barnbidrag. Enligt lagen

den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag utgår svenskt barnbidrag

till utländskt barn som är bosatt i Sverige om barnet eller endera

av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i Sverige eller om barnet

fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i Sverige. Bosättning

i Sverige är alltså ett oeftergivligt krav, och barnbidrag betalas ej ut till

barn som är bosatta utomlands, även om föräldrarna bor här i landet.

Detta krav upprätthålls i fråga om jugoslaviska medborgare genom bestämmelse

i första stycket av artikel 16.

Angående den jugoslaviska socialförsäkringens familjebidrag föreskrivs

i artikelns andra stycke att svensk medborgare i Jugoslavien har rätt till

bidrag för barn som västas i Jugoslavien på samma villkor och till samma

belopp som jugoslavisk medborgare. Den inskjutna bestämningen, att barnet

skall vistas i Jugoslavien för att vara bidragsberättigande, innebär en av

öinsesidighetssynpunkter förestavad inskränkning i förhållande till den

jugoslaviska lagstiftningen, som inte innehåller något sådant krav.

De i tredje delen av konventionen upptagna bestämmelserna är huvudsakligen

av teknisk natur och överensstämmer i allt väsentligt med vad

konventioner av detta slag brukar innehålla i berörda hänseenden.

Enligt artikel 17 kan de högsta förvaltningsmyndigheterna komma överens

om tillämpningsbestämmelser till konventionen. De skall särskilt tillse

att förbindelseorgan utses i vartdera landet för att underlätta tillämpningen

av konventionen. Vidare skall de reglera kontrollen i medicinskt och administrativt

hänseende över de personer som uppbär förmåner enligt konventionen

och reglera utgivandet i förekommande fall av förmåner i annat

land än det som förmånerna utgår ifrån. Avsikten är att en tillämpningsöverenskommelse

skall undertecknas i samband med att ratifikationsinstrument

avseende konventionen utväxlas och träda i kraft samtidigt med

konventionen.

Med högsta förvaltningsmyndighet avses enligt artikel 26 för Sveriges

del Kungl. Maj :t eller den myndighet som Kungl. Maj:t förordnar, för

Jugoslaviens del Federala rådet för arbetsfrågor.

Om bestämmelserna i konventionens tredje del skall i övrigt endast nämnas

att konventionen enligt artikel 27 skall tillämpas även på fall som har

inträffat före dess ikraftträdande och detta oavsett tidigare avgörande

i ärendet. Vid tillämpning av konventionen tas alltså hänsyn även till försäkrings-

eller vistelsetid före ikraftträdandet. Några förmåner skall däremot

inte på grund av konventionen utgå för tid före ikraftträdandet.

Enligt artikel 28 sluts konventionen för ett år med förlängning för ett

år i sänder om inte uppsägning sker. Har uppsägning skett skall konven
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

tionens bestämmelser alltjämt gälla för förmåner som redan förvärvats.

Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens

bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

En ratifikation av konventionen synes inte förutsätta att någon ändring

vidtas i den berörda svenska lagstiftningen. Konventionens bestämmelser

om yrkesskadeförsäkring och om allmänna barnbidrag står i samklang med

vad den svenska lagstiftningen på området innehåller. Vidare kan — med

avseende på sjuk- och moderskapsförsäkringen samt pensioneringen — enligt

20 kap. 15 § lagen om allmän försäkring Kungl. Maj :t träffa överenskommelse

med främmande makt angående utsträckt tillämpning av den

lagen eller om undantag från lagens föreskrifter. Med hänsyn till att bestämmelserna

i artikel 9 om utbetalning i vissa fall av folkpension utom riket

innebär en nyhet jämfört med de konventioner som Sverige lidigare ingått

anser jag dock att konventionen bör föreläggas riksdagen för godkännande.

Utskottet

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa

att riksdagen bifaller propositionen nr 14.

Stockholm den 18 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Wanhainen (s)*, Andreasson (ep)

och Blomquist (in);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s)*, fru

Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (ep)*, Jonsson i Mora (fp)*, Nilsson

i Kalmar (s), Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 69

014169

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av konvention meldan Sverige och Jugoslavien rörande social trygghet. a1 i texten