Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård. Andra lagutskottet har behandlat följande tio till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 288 av herr Pettersson, Karl Gustav, och fru Landberg samt 11: 322 av fru Lindberg.

1969-03-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:26, Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård. Andra lagutskottet har behandlat följande tio till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 288 av herr Pettersson, Karl Gustav, och fru Landberg samt 11: 322 av fru Lindberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna

försäkringen för resekostnader i samband med sjukvård.

Andra lagutskottet har behandlat följande tio till lagutskott hänvisade

motioner.

1) De likalydande motionerna I: 288 av herr Pettersson, Karl Gustav, och

fru Landberg samt 11: 322 av fru Lindberg. I motionerna yrkas, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om översyn av nu gällande

bestämmelser i den del i motionerna angives beträffande ersättning för resa

i samband med läkarbesök.

2) De likalydande motionerna I: 289 av herr Pettersson, Karl Gustav, och

fru Landberg samt II: 323 av fru Lindberg och herr Aldén. 1 motionerna

yrkas, att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av nu gällande

tillämpningsföreskrifter i det i motionerna angivna avseendet beträffande

reseersättning i anledning av läkarbesök.

3) De likalydande motionerna 1:292 av herr Tistad m. fl. och 11:388 av

herrar Andersson i Örebro och Jönsson i Ingemarsgården. I motionerna

yrkas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att motionerna

överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande.

4) De likalydande motionerna I: 294- av herr Österdahl och II: 327 av herr

Westberg i Ljusdal m. fl. I motionerna yrkas, att riksdagen hemställer hos

Kungl. Maj:t om sådan ändring i förordningen den 25 maj 1962 (62/385) att

reseersättning skall utgå med anledning av resa till sjukgymnast, sjuk- eller

distriktssköterska eller motsvarande om den försäkrade remitterats dit av

läkare och att reseersättning skall utgå för dagliga resor eller resor vid

veckoskiften under tid som försäkrad åtnjuter sjukhusvård.

5) De likalydande motionerna I: 757 av herr Blomquist och fru Dieseli

och II: 877 av herr Hedin och fru Kristensson. I motionerna yrkas att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t hemställa att 1961 års sjukförsäkringsutredning

får i uppdrag att med förtur utreda och framlägga förslag om skälig

ersättning från den allmänna försäkringen för försäkrads resekostnader i

samband med besök hos sjukgymnast för behandling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring äger försäkrad, som åtnjutit

läkarvård eller sjukhusvård, rätt även till ersättning för resor i samband

med vården. Detsamma gäller försäkrad, som vid sjukdom erhållit tandläkarvård

vid centralpoliklinik, tandläkarhögskola och allmänt sjukhus.

Däremot utgår icke ersättning vid mödratandvård. Reseersättning utgår ej,

där med hänsyn till resans längd samt den sjukes tillstånd skäligen kunnat

fordras att han gått eller färdats på annat sätt som icke krävt särskild kostnad.

Ersättning för försäkrads resekostnad må beräknas högst efter det

billigaste, vanligen förekommande färdsätt, som med hänsyn till den sjukes

tillstånd kunnat användas. Såsom sådant färdsätt anses det som medför den

lägsta sammanlagda utgiften.

De närmare bestämmelserna rörande reseersättningar meddelas i förordningen

den 25 maj 1962 (nr 385) angående ersättning för sjukresor enligt

lagen om allmän försäkring (sjukreseförordningen) samt i kungörelsen samma

dag (nr 386) med tillämpningsföreskrifter till sjukreseförordningen. Nu

angivna författningsbestämmelser kompletteras av föreskrifter, som utfärdats

av riksförsäkringsverket. För rätt till reseersättning fordras att resan

gjorts i samband med sådan vård, som är ersättningsbar enligt lagen. Försäkrads

resa för läkarbesök i syfte att få friskintyg ersättes inte och inte

heller resa för vård på sjukvårdsinrättning, som ej är sjukhus i lagens mening.

Den omständigheten att eljest ersättningsbar vård lämnas kostnadsfritt

utesluter emellertid inte från rätten till ersättning.

Reseersättning utgår inte vid konvalescentvård eller vid sjukgymnastisk

och viss annan behandling, som avses i en särskild kungörelse den 25 maj

1962 (nr 387) angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för

vissa utgifter för vård eller behandling i anledning av sjukdom.

Huvudbestämmelserna om kostnadsersättning för resor till och från läkare

finns i 2 § sjukreseförordningen. Reseersättning tillkommer den som

åtnjutit läkarvård vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan

vård. Ersättning utgår endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp

av i regel fyra kronor. Vid ersättningens bestämmande räknas

fram- och återresa som en resa. Rätten till ersättning är maximerad på så

sätt att högre belopp icke får utges än som skulle ha utgått vid besök hos

den provinsialläkare eller stadsläkare, inom vars distrikt den försäkrade

vistas. Undantag gäller dock så till vida, att ersättning i vissa fall får utgivas

med belopp, som skulle ha utgått, om läkarvården sökts vid närmaste allmänna

sjukhus, där vården kunnat meddelas. Denna högre ersättning utgår

dock endast under vissa förutsättningar, nämligen då den försäkrade erhållit

hänvisning av läkare till sjukvårdsinrättning, då den försäkrade på

grund av olycksfall sökt läkarvård vid allmänt sjukhus och trängande behov

av sådan vård förelegat samt då den försäkrade varit i trängande behov av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1969

3

läkarvård men vederbörande provinsialläkare eller stadsläkare icke kunnat

anträffas. Nu återgivna undantagsregler gäller icke i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping. I dessa städer är karensbeloppet fem kronor.

Bestämmelser om ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning

i anledning av åtnjuten sjukhusvård återfinns i 4 § sjukreseförordningen.

Ersättningen är i dessa fall i princip begränsad till belopp, som skulle ha

utgått om vården åtnjutits vid närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas. Intagningsresa och återresa betraktas som två skilda

resor. Inom förenämnda ram ersätts intagningsresa med reseutgiftens hela

belopp och återresa i den män reseutgiften överstiger ett karensbelopp om

fyra kronor. Kostnad för återresa får inte beräknas högre än för resa till

den försäkrades bostad. Om behovet av sjukhusvård uppkommit medan

den försäkrade vistats utom det län, där han är bosatt, och han i anledning

därav intagits å sjukvårdsinrättning, som är belägen utom nämnda län, får

kostnaden för återresan, frånsett visst undantagsfall, ej beräknas högre än

för resa till den plats, varifrån resan till sjukvårdsinrättningen företagits.

Enligt förenämnda tillämpning skungörelse skall vid bestämmande av ersättning

för utgifter i anledning av resor, som avses i 4 § sjukreseförordningen,

vissa sjukvårdsinrättningar, som ej är allmänna sjukhus, vara likställda

med sådana sjukhus. Sjukvårdsinrättning, varå vård beretts den

försäkrade genom riksförsäkringsverkets försorg, är i enlighet härmed likställd

med allmänt sjukhus.

Vad angår kostnaden för resor mellan olika sjukhus finns uttrycklig bestämmelse

endast i 6 § tillämpningskungörelsen. Här stadgas att om försäkrad

intagits för vård å sjukstuga med enbart deltidsanställd läkare och

därifrån flyttats till större allmänt sjukhus inom samma sjukvårdsområde,

skall ersättning utgå för hans utgifter i anledning av såväl resa till

sjukstugan som resa till det större sjukhuset. Den vårdskyldighet, som åvilar

huvudmännen enligt sjukvårdslagen (§ 3), torde emellertid få anses medföra

ansvar för kostnader för överflyttningsresor mellan sjukvårdsanstalter

med undantag för sådana resor, som företagits uteslutande på patientens

begäran eller för vilka ersättning utgår av sjukförsäkringen (se t. ex. andra

lagutskottets utlåtande 1959: 7).

Med stöd av 9 § tillämpningskungörelsen kan såväl vid läkarvård som vid

sjukhusvård ersättning utgå för följeslagares resekostnad, om den sjukes

ålder eller tillstånd påkallar att någon följer honom på resan.

Motionerna

I: 288 och 11: 322

Motionärerna refererar inledningsvis de gällande reglerna beträffande kravet

på hänvisning av tjänsteläkare för att ersättning skall utgå för resa till

läkarbesök på sjukvårdsinrättning. I motionerna anförs vidare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

Det förekommer emellertid att människor av olika anledningar utan hänvisning

besöker läkare vid sjukvårdsinrättning. Enligt nu gällande bestämmelser

utgår då icke ersättning för resa mer än högst med det belopp som

skulle utgivits om besöket ägt rum hos närmaste tjänsteläkare. Detta accepteras

i regel också utan protest av de försäkrade.

Det inträffar emellertid vid sådana besök vid sjukvårdsinrättningen att

den behandlande läkaren i sin tur hänvisar patienten till läkare inom sjukhuset

för specialistundersökning. Sådan hänvisning kan enligt nu gällande

bestämmelser ej godkännas för reseersättning.

Ej heller återbesök hos nämnda specialist berättigar till reseersättning.

Det torde kunna antagas att den avsedda behandlingen eller vården ej

kunnat meddelas av tjänsteläkaren.

I ovan relaterade fall torde det vara berättigat att reseersättning utgår.

Detta är ej möjligt utan att ändring vidtages i nu gällande föreskrifter.

I: 289 och II: 323

I motionerna kritiseras regeln att reseersättning beräknas med utgångspunkt

från det billigaste färdsättet. Motionärerna anför att de kollektiva

trafikmedlens service inskränks och att det därför ter sig naturligt att betrakta

den egna bilen som den vanligast förekommande och billigaste färdmedlet.

Motionärerna anför vidare.

Det är emellertid inte självklart att enligt ovan nämnda sjultreseförordning

och dess tillämpningsföreskrifter få räkna bilen som det billigaste

färdmedlet. Tidsödande och krångliga kostnadsjämförelser och beräkningar

av avstånd måste nu göras av de allmänna försäkringskassorna.

Försämringen av förbindelser mellan hemort och den plats där läkarbesöket

äger rum innebär ofta onödig tidsspillan som skulle kunna undvikas

om ersättning för egen bil räknades som billigaste färdsätt.

I: 292 och II: 388

I motionerna behandlas ett flertal situationer då reglerna om ersättning

enligt motionärernas mening är alltför snäva. Motionärerna nämner de s. k.

merprestationerna i samband med vilka ersättning för resor inte utgår. De

tar vidare upp regler som rör hänvisningstvånget, återbesök, transporter

mellan sjukhus samt resor till sjukhem och ålderdomshem. Även reglerna

om fastställande av billigaste färdsättet kritiseras. Motionärerna menar att

ersättningsbeloppen i högre grad än nu bör ansluta till de kostnader de

försäkrade får vidkännas.

I: 294 och II: 327

I motionerna hävdas att reseersättning bör utgå för resa till behandling

av sjukgymnast, sjuk- eller distriktssköterska eller motsvarande i fall då

läkare ordinerat behandlingen. Motionärerna behandlar vidare frågan om

reseersättning i samband med dagsjukhusvård och anför härom.

För närvarande utgår reseersättning från försäkringskassa endast vid resa

för intagning på sjukhus och vid återresa efter sjukhusvistelse. Dagliga

resor i samband med dagsjukhusvård etc. eller resor i samband med vecko
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

5

skiftena vid vård på veckoavdelningar utgår däremot inte. Med hänsyn till

vikten av en effektiv drift av sjukhusen och till de stora kostnader, som

sjukhusen orsakar sina huvudmän, är det angeläget att rationaliseringen

bedrives så snabbt som möjligt. Ökade kostnader får dock inte i stället överföras

på patienterna. Gällande ersättningsbestämmelser i samband med resor

bör därför utformas så att de ökar såväl sjukhushuvudmännens som patienternas

intresse för en billigare och effektivare sjukvård. Mot den bakgrunden

är det angeläget att försäkringskassorna kan utge reseersättning för det

ökade antalet resor, som blir en följd av dagsjukhusvård etc. och vård på

veckoavdelningar.

1: 757 och II: 877

I motionerna anförs att skälig resekostnad bör utgå från den allmänna

försäkringen till försäkrad vid besök hos sjukgymnast. Motionärerna vill

att sjukförsäkringsutredningen skall behandla frågan med förtur.

1961 års sjukförsäkringsutredning

Utredningen skall enligt direktiven behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens

område. Den har till uppgift att söka nå fram till ytterligare

förbättringar i den enskildes skydd i den utsträckning så befinnes

möjligt. Bland de frågor som utredningen bör upptaga framhålles spörsmålet

om ersättning från sjukförsäkringen för annan sjukvård än läkarvård

och sjukhusvård. Härmed avses s. k. merprestationer, d. v. s. sjukgymnastik

och viss annan behandling samt konvalescentvård. Utredningen

skall även pröva i vilken utsträckning reseersättning bör utgå i samband

med sådana åtgärder.

I direktiven anförs vidare bl. a. att det bör stå utredningen fritt att utöver

särskilt angivna frågor upptaga sådana spörsmål som aktualiseras

under översynen och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts

utredningen.

Sjukförsäkringsutredningen har i betänkandet Förmåner och avgifter i

sluten sjukvård m. in. (SOU 1967:63) behandlat frågan om reseersättning i

samband med dagsjukhusvård, nattsjukhusvård och femdagarsvård. Förslaget

går ut på att sjukvårdshuvudmännen skall svara för resekostnaderna

i samband med sådan vård. Vidare har utredningen förordat en utvidgning

av rätten till ersättning för övernattningskostnaden. Förslaget har överarbetats

i en promemoria som utarbetats inom socialdepartementet (stencil

1969: 2). Proposition har utlovats till årets höstriksdag.

Tidigare motioner i ämnet

Under 1960-talet har riksdagen så gott som årligen behandlat motioner

som rört sjukreseförmånerna. Andra lagutskottet behandlade senast vid 1968

års riksdag motioner i ämnet. Eu översiktlig framställning över den tidigare

riksdagsbehandlingen finns intagen i utlåtandet 2LU 1968: 31.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

Utskottet

Den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring och som åtnjutit

läkarvård eller sjukhusvård äger även rätt till ersättning från försäkringskassa

för utgifter i anledning av resor till och från läkare eller sjukvårdsinrättning.

I allmänhet får den försäkrade själv svara för ett karensbelopp

om fyra kronor. Ersättningsreglerna innehåller begränsningar även i andra

avseenden. Beträffande den öppna vården gäller, att ersättning inte får utgå

med större belopp än som skulle ha utgått för resa till tjänsteläkare i distriktet.

Vid besök hos läkare på allmänt sjukhus utgår ersättning — frånsett

vissa fall då trängande behov av läkarvård föreligger — endast om patienten

hänvisats till sjukhuset av annan läkare. I fråga om sluten vård begränsas

ersättningen i allmänhet till vad som skulle ha utgått om vården sökts vid

närmaste allmänna sjukhus, där erforderlig vård kunnat beredas. — Enligt

särskilda bestämmelser har försäkrad rätt till ersättning från försäkringskassa

för bl. a. konvalescentvård samt sjukgymnastik och annan därmed

jämställd behandling. Resor i samband med sådan vård eller behandling

ersätts inte genom sjukförsäkringen.

Förevar ande motioner syftar till att sjukresebeslämmelserna skall liberaliseras

i olika avseenden. I vissa motioner begärs att riksdagen skall hemställa

om ändrade regler, i andra yrkas att frågorna skall tas upp av sjukförsäkringsutredningen.

I motionerna 1: 288 och II: 322 vill man ha ändring på

hänvisningsreglerna så att remiss från en sjukhusläkare till en annan skall

kunna medföra rätt till reseersättning. Frågan om vidgade möjligheter att

få ersättning för resa med egen bil tas upp i motionerna I: 289 och II: 323

samt I: 292 och II: 388. Sistnämnda motionspar innehåller också ett allmänt

krav på att ersättningarna i högre grad än som nu är fallet skall ansluta sig

till de försäkrades kostnader. Motionärerna nämner en rad situationer i

vilka de anser att gällande regler ger otillräcklig kompensation. I motionerna

I: 757 och II: 877 samt I: 294 och II: 327 behandlas frågan om reseersättning

vid sjukgymnastisk behandling och annan sjukvårdande behandling, som ej

utföres av läkare. Sistnämnda båda motioner tar dessutom upp frågan om

reseersättning vid dagsjukhusvård och femdagarsvård på sjukhus.

Den år 1961 tillsatta sjukförsäkringsutredningen skall enligt direktiven

behandla främst spörsmål inom sjukvårdsersättningens område. I utredningsdirektiven

har särskilt anmärkts, att utredningen skall pröva i vilken

utsträckning reseersättning bör utgå i samband med sjukgymnastisk behandling

och andra s. k. merprestationer. Utredningen är vidare enligt direktiven

oförhindrad att utöver särskilt angivna frågor ta upp sådana spörsmål

som aktualiseras under översynen och som faller inom ramen för de uppgifter

som tillagts utredningen. Till utredningen har vid flera tillfällen överlämnats

motioner avseende gällande bestämmelser om reseersättning. Ett

stort antal framställningar i samma ämne har däx-jämte tillställts utredningen

av myndigheter och organisationer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1969

7

Sjukförsäkringsutredningen har i ett i november 1967 avlämnat betänkande

avgivit förslag om reseförmåner i samband med dagsjnkhusvård,

nattsjukhusvård och femdagarsvård. Även frågan om ersättning för övernattningskostnader

i samband med läkarvård har behandlats. Utredningens

förslag har överarbetats i socialdepartementet och proposition kan väntas

under höstriksdagen. Utskottet har inhämtat att utredningen under innevarande

år kommer att inleda behandlingen av övriga aktuella reseersättningsfrågor.

Utskottet utgår ifrån att de i motionerna upptagna spörsmålen

kommer att prövas under detta utredningsarbete. Med hänsyn härtill synes

det inte erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av motionerna.

Utskottet hemställer,

att följande motioner,

A) 1:288 och 11:322,

B) 1:289 och 11:323,

C) 1:292 och 11:388,

D) 1:294 och 11:327 samt

E) I: 757 och II: 877,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling liar närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp),

Andreasson (ep) och Blomquist (m);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herr Fredriksson (s)*, fru

Skantz (s), herrar Larsson i öskevik (ep)*, Jonsson i Mora (fp)*, Nilsson i

Kalmar (s), Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.