Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten m. m. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:791 av herrar Wirtén och Lindblad samt 11:905 av herrar Ullsten och Ahlmark.

1969-03-25 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:28, Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten m. m. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:791 av herrar Wirtén och Lindblad samt 11:905 av herrar Ullsten och Ahlmark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av motioner angående föreningsrätten m. m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:791

av herrar Wirtén och Lindblad samt 11:905 av herrar Ullsten och Ahlmark.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om

1) förslag till ändring i lagen om arbetsdomstol, med innebörd att en på förslag

av Sveriges arbetares centralorganisation utsedd ledamot inträder som den ene av

löntagarledamöterna i domstolen i mål som huvudsakligen rör till SAC anslutna

medlemmar och organisationer,

2) förslag till ändring i 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt, syftande

till att föreningsrättsskyddet även skall gälla för arbetssökande”.

Arbetsdomstolens sammansättning

Gällande bestämmelser

Arbetsdomstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka två är särskilda

ledamöter, en för mål där offentlig arbetsgivare är part och en för tjänstemannamål.

Domstolens ledamöter förordnas av Kungl. Maj:t. Ordföranden, vice

ordföranden och en ledamot utses bland personer som icke kan anses företräda arbetsgivar-

eller arbetstagarintressen. Ordföranden och vice ordföranden skall vara

lagfarna och ha erfarenhet från domarvärv. De sex övriga ledamöterna skall representera

arbetsmarknadens parter. De utses för två år i sänder. Två ledamöter och

sex ersättare förordnas efter förslag av Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt

två ledamöter och sex ersättare efter förslag av Landsorganisationen. Vid tillsättande

av den särskilde ledamoten för offentliga mål och tre ersättare för honom

skall iakttas, att minst två av dessa fyra utses efter förslag av kommunförbund. Den

särskilde ledamoten för tjänstemannamål och två ersättare för honom utses efter

förslag av Tjänstemännens centralorganisation och den återstående ersättaren efter

förslag av annan huvudorganisation av tjänstemän, som icke tillhör Landsorganisationen.

Den särskilde ledamoten för offentliga mål inträder på arbetsgivarsidan i

stället för en av de efter förtroenderådets förslag utsedda ledamöterna vid handläggning

av mål, vari staten eller kommun är part, såframt icke jämväl annan arbetsgivare

är part på nämnda sida och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda part.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Den särskilde ledamoten för tjänstemannamål inträder på arbetstagarsidan i stället

för en av de efter Landsorganisationens förslag utsedda ledamöterna vid handläggning

av mål, vari tjänstemannaförening som icke är ansluten till Landsorganisationen

är part, såvida ej också till Landsorganisationen ansluten förening är part

på arbetstagarsidan och tvisten huvudsakligen rör sistnämnda part.

Historik

Vid arbetsdomstolens tillkomst år 1928 bestod domstolen förutom av de tre ämbetsmännen

av två företrädare för LO och två företrädare för arbetsgivarföreningarna.

År 1947 tillkom den särskilda ledamoten för tjänstemannamål. Det ankom på

TCO att lämna förslag på sådan ledamot. För vardera arbetsgivar- och arbetstagarsidan

skulle enligt samma regler som för ordinarie ledamöter förordnas dubbelt så

många ersättare som antalet ledamöter.

År 1965 i samband med reformen av de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt

reviderades reglerna för arbetsdomstolens sammansättning i enlighet med nu

gällande regler. I prop. 1965:60 framlades förslag till den nuvarande lagstiftningen.

Vid behandlingen av propositionen hade sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet

att ta ställning till motioner med samma syfte beträffande arbetsdomstolens

sammansättning som de nu förevarande. Utskottet avstyrkte motionerna och anförde

i sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande nr 1.

I remissyttranden över motionerna framhåller arbetsdomstolens ordförande, att

lekmannaledamöterna inte är att betrakta som intresserepresentanter utan i stället

har till uppgift att tillföra arbetsdomstolen allmän kunskap om förhållandena på

arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna. Ett frångående av den

sedan länge beprövade ordningen i riktning mot en mera uttalad intresserepresentation

skulle, enligt vad arbetsdomstolens ordförande anser, vara förenad med allvarliga

olägenheter och bland annat sätta domstolens anseende för objektivitet i

fara. I yttrandet understrykes vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålles i

arbetsdomstolens rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är emellertid,

forsätter arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning är i

möjligaste mån konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning bör

därför inte accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens ordförande finner

inte att motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden och avstyrker därför

bifall till motionerna.

Enligt de principer som hittills varit vägledande vid bestämmande av arbetsdomstolens

sammansättning finns enligt utskottets mening ingen anledning att utöka

partsrepresentationen på det sätt motionärerna föreslagit. Det kan således inte antagas

att domstolen genom motionärernas förslag skulle tillföras ökad kunskap om

förhållandena på arbetsmarknaden eller om de där utbildade rättsuppfattningarna.

De skäl arbetsdomstolens ordförande framfört mot en utökad partsrepresentation

finner utskottet övertygande. Med det anförda avstyrker utskottet förevarande motioner.

Motioner av samma innebörd återkom till 1966 års riksdag. Riksdagen vidhöll

sin tidigare intagna ståndpunkt och avslog motionerna (2LU 1966:74).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

3

Föreningsrättsskydd för arbetssökande

Gällande bestämmelser

Genom lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillförsäkras arbetsgivare och

arbetstagare rätt att tillhöra facklig organisation, utnyttja medlemskap i sådan

organisation samt verka för sådan förening eller för bildande därav. Föreningsrätten

skall lämnas okränkt.

Kränkning av föreningsrätten föreligger, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan

åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom att icke inträda i

eller att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap i förening eller att

icke verka för förening eller för bildandet av sådan, så ock om å ena sidan, till skada

för någon å andra sidan, åtgärd vidtages på grund av hans medlemskap i förening

eller utnyttjande av detta eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av

sådan. Kränkning av föreningsrätten skall anses föreligga, även om åtgärden vidtagits

till uppfyllande av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan dylik

rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivtavtal eller annat avtal, är rättshandlingen

eller bestämmelsen ogiltig. Kränkning av föreningsrätten kan medföra

skadeståndsskyldighet.

Lagstiftningen om föreningsrättsskyddet reglerar endast rätten att tillhöra förening

(positiva föreningsrätten) ej rätten att stå utanför förening (negativa föreningsrätten).

Lagstiftningen är vidare i princip begränsad till att gälla de fall där

det föreligger ett anställningsförhållande. Lagstiftningen ger alltså ej skydd för person

som söker arbete.

Föreningsrätten brukar betecknas som absolut. Den kan sålunda inte med laga

verkan efterges eller sättas ur spel genom kollektivavtal eller andra avtal. I kollektivavtal

förekommer stundom s. k. organisationsklausuler som vanligen innebär företrädesrätt

till arbete för medlemmar i den arbetstagarorganisation som slutit avtal.

Dylika organisationsklausuler är i och för sig giltiga. Med hänsyn till att organisationsklausul

ej får utnyttjas så att föreningsrätten kränkes får en sådan klausul emellertid

begränsad verkan. En arbetsgivare gör sig sålunda skyldig till föreningsrättskränkning,

om han för att uppfylla en organisationsklausul avskedar en arbetare,

som tillhör en annan organisation än den vars medlemmar är företrädesberättigade.

Klausulen kan emellertid få den verkan att arbetsgivaren är skyldig att avskeda alla

oorganiserade. Klausulen kan också innebära att arbetsgivaren icke får nyanställa

arbetstagare, som ej tillhör den företrädesberättigade organisationen. Organisationsklausuler

förekommer ej inom SAF :s arbetsområde.

Mål som avser tillämpning av förenings- och förhandlingsrättslagen avgöres av

arbetsdomstolen.

Historik

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt tillkom år 1936. Lagstiftningen kompletterades

och fick i huvudsak sitt nuvarande innehåll genom ändringar som före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

togs år 1940. Därvid uppmärksammades frågan om föreningsrättsskydd för arbetssökande.

En redogörelse härför finns i 2LU 1966:74, i vilket utlåtande även redovisas

riksdagsbehandlingen av en motion år 1951 angående innebörden av begreppet

kränkning av föreningsrätten.

Vid 1966 års riksdag väcktes en motion med yrkande att riksdagen skulle begära

förslag om sådan ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt att föreningsrättsskyddet

kom att gälla även för arbetssökande. Över motionsyrkandet avgavs

yttranden av bl. a. SAF, LO, TCO och SACO. SAF, LO och SACO ställde sig

avvisande till den ifrågasatta lagändringen. TCO ansåg att skäl kunde anföras för

en närmare undersökning av frågan men fann det tveksamt om en utredning borde

komma till stånd enbart för detta spörsmål. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

1966:74 anförde andra lagutskottet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begärt

behandlades dels år 1940 i samband med revision av lagstiftningen om föreningsoch

förhandlingsrätt, dels år 1951 i anledning av väckta motioner. Vid båda tillfällena

avvisades den ifrågasatta utvidgningen.

Enligt utskottets mening har lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett fungerat på

ett tillfredsställande sätt. Något behov av den lagändring motionärerna åsyftar kan

inte sägas vara för handen. Skulle emellertid framdeles föreningsrättslagstiftningen

tas upp i ett större sammanhang, kan den av motionärerna aktualiserade frågan

komma att prövas. Med hänvisning till det sagda anser utskottet att motionerna i

nu förevarande del inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motioner av samma innebörd återkom vid 1968 års riksdag. Motionerna avslogs

med samma motivering som år 1966.

Utskottet

Arbetsdomstolens sammansättning

Arbetsdomstolen består av ordförande och åtta ledamöter, av vilka två är särskilda

ledamöter, en för tjänstemannamål och en för mål där offentlig arbetsgivare

är part. Ordföranden och två ledamöter förordnas bland personer som icke kan

anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Av övriga ledamöter utses två

jämte sex ersättare efter förslag av Arbetsgivareföreningarnas förtroenderåd samt

två jämte likaledes sex ersättare efter förslag av LO. Den särskilde ledamoten för

tjänstemannamål jämte två ersättare utses efter förslag av TCO. Ytterligare en ersättare

utses efter förslag av annan tjänstemannaorganisation än TCO. Den särskilde

ledamoten för tjänstemannamål inträder i stället för en av de efter förslag

av LO utsedda ledamöterna i mål där tjänstemannaförening, som icke är ansluten

till LO, är part. Den särskilde ledamoten för mål där offentlig arbetsgivare är part

skall ha tre ersättare. Vid förordnande av denna ledamot och ersättarna för honom

skall iakttagas att minst två skall utses efter förslag av kommunförbund.

I förevarande motioner yrkas att en arbetstagarledamot i arbetsdomstolen skall

utses efter förslag av Sveriges arbetares centralorganisation. Denna ledamot skall

inträda i mål som huvudsakligen rör SAC:s medlemmar och organisationer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

5

Vid 1965 års riksdag väcktes motioner med samma yrkande. Den gången yrkades

dessutom att frågan om vilka ytterligare fackorganisationer som borde få rätt att

föreslå ledamöter i domstolen skulle prövas. Över motionerna inhämtades yttrande

från arbetsdomstolens ordförande. Denne framhöll att lekmannaledamöterna inte

är att betrakta som intresserepresentanter utan i stället har till uppgift att tillföra

arbetsdomstolen allmän kunskap om förhållandena på arbetsmarknaden och de där

utbildade rättsuppfattningarna. Ett frångående av den sedan länge beprövade ordningen

i riktning mot en mera uttalad intresserepresentation skulle vara förenat

med allvarliga olägenheter och bland annat sätta domstolens anseende för objektivitet

i fara. I yttrandet underströks vikten av att erforderlig kontinuitet upprätthålls

i arbetsdomstolens rättstillämpning. En förutsättning för denna kontinuitet är,

enligt arbetsdomstolens ordförande, att domstolens sammansättning i möjligaste mån

är konstant. Ytterligare splittring i domstolens sammansättning borde därför inte

accepteras utan mycket starka skäl. Arbetsdomstolens ordförande ansåg inte att

motionärerna framfört sådana skäl för sina yrkanden och avstyrkte därför bifall till

motionerna.

Sammansatta konstitutions- och andra lagutskottet behandlade motionerna i samband

med att man tog ställning till reformen om de offentliga tjänstemännens förhandlingsrätt.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande anslöt sig utskottet till de av

arbetsdomstolens ordförande anförda synpunkterna och avstyrkte således bifall till

motionerna. Vid 1966 års riksdag återkom motionsyrkanden av samma innebörd.

Riksdagen intog samma ståndpunkt och avslog motionerna. Sedan dess har inte

inträffat något som föranleder annan bedömning. Utskottet avstyrker alltså det

förevarande motionsyrkandet.

Föreningsrättsskyddet för arbetssökande

Lagen om förenings- och förhandlingsrätt, som tillkom år 1936, har till uppgift

bl. a. att trygga arbetstagares och arbetsgivares rätt att organisera sig i föreningar

och utöva medlemskap däri. Lagstiftningen är i princip begränsad till de fall där

det föreligger ett anställningsförhållande. Den ger alltså ej skydd för personer som

söker arbete. Detta får betydelse bl. a. i fråga om s. k. organisationsklausuler i kollektivavtal.

Sådana klausuler innebär i princip att medlemmarna i viss arbetstagarorganisation

får företrädesrätt till anställning hos arbetsgivare, med vilka avtalet är

slutet, och att arbetsgivare förbinder sig att avvisa arbetssökande på grund av att

sökanden inte tillhör den avtalsslutande arbetstagarorganisationen.

I motionerna yrkas att riksdagen skall begära förslag till lagändring så att föreningsrättsskyddet

kommer att gälla även för arbetssökande. Motionärerna hävdar

med hänvisning till förekomsten av organisationsklausuler att föreningsrätten är

bristfällig så länge den medger att en arbetsgivare med hot om arbetslöshet som

påtryckningsmedel kan påverka en arbetstagares val av facklig organisation. Enligt

motionärernas mening bör en föreningsrättskränkning anses föreligga om en arbetsgivare

avvisar en arbetssökande med hänvisning till dennes föreningstillhörighet.

Frågan om en utvidgning av föreningsrätten i den riktning motionärerna begär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

behandlades ar 1966 i anledning av väckt motion. Motionen remissbehandlades.

SAF, LO och SACO ställde sig avvisande till motionsförslaget, medan TCO ansåg

att skäl kunde anföras för en närmare undersökning av frågan. I sitt av riksdagen

godkända utlåtande avstyrkte andra lagutskottet motionsyrkandet under anförande

att lagstiftningen om föreningsrätt i stort sett fungerat på ett tillfredsställande sätt

och att något behov av den ifrågasatta lagändringen inte kunde sägas vara för handen.

Utskottet tilläde att den aktualiserade frågan kunde komma att prövas om föreningsrättslagstiftningen

framdeles togs upp i ett större sammanhang. Vid fjolårets

riksdag behandlades motioner av samma innebörd. Dessa avslogs med hänvisning

till den av utskottet år 1966 anförda motiveringen. Utskottet har alltjämt samma

inställning till frågan och avstyrker därför motionsyrkandet.

Utskottet hemställer,

A) att motionerna 1:791 och 11:905, såvitt angår arbetsdomstolens

sammansättning, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

samt

B) att motionerna 1:791 och 11:905, såvitt gäller föreningsrättsskyddet

för arbetssökande, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)* fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Österdahl (fp), Andreasson (ep)

och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell (s), fru

Skantz (s), herrar Nilsson i Kalmar (s), Åkerlind (m), Aldén (s), Olsson i Mölndal

(s) och Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

Reservationer

I

Vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Österdahl (fp) och Romanus (fp), som

ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 5 som börjar med orden ”Vid 1965

års riksdag” och slutar med orden ”förevarande motionsyrkandet”, bort ersättas med

text av följande lydelse:

”De av fackorganisationer föreslagna ledamöterna och ersättarna i arbetsdomstolen

avses inte vara intresserepresentanter. De har, vilket bl. a. framhållits i yttrande

av arbetsdomstolens ordförande, till uppgift att tillföra arbetsdomstolen kunskap om

förhållandena på arbetsmarknaden och de där utbildade rättsuppfattningarna.

Självfallet bör domstolens oväld inte kunna sättas i fråga. SAC har inte sällan

varit part i mål i vilka hävdats att en arbetsgivare gynnat en LO-ansluten organisation

på SAC:s bekostnad. I sådana fall är det naturligt att man från SAC:s sida

känner stor otillfredsställelse över att i domstolen ingår två ledamöter som föreslagits

av LO, men ingen som föreslagits av SAC.

Utskottet finner att det skulle stärka förtroendet för arbetsdomstolen, om i sådana

fall en av arbetstagarledamöterna byttes ut mot en ersättare föreslagen av SAC, just

med hänsyn till lekmannaledamöternas uppgift att tillföra arbetsdomstolen allsidig

kunskap om de rättsuppfattningar som utbildats på arbetsmarknaden.

Motsvarande problem kan uppkomma beträffande andra fackorganisationer, varför

utskottet föreslår att den i motionen resta frågan om arbetsdomstolens sammansättning

görs till föremål för översyn, i syfte att utvidga möjligheten att föreslå

ledamöter eller ersättare i arbetsdomstolen till SAC och eventuellt andra fackorganisationer.

Utskottet instämmer i vad som sagts om vikten av kontinuitet i domstolens arbete,

men anser att denna bör kunna tillgodoses även om i vissa mål en av lekmannarepresentanterna

i allsidighetens intresse bytes ut mot en ersättare föreslagen av annan

fackorganisation.”

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:791 och II :905, såvitt

angår arbetsdomstolens sammansättning, i skrivelse till Kungl.

Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

II

Vid utskottets hemställan under B

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Hiibinette (m), Österdahl (fp), Åkerlind (m)

och Romanus (fp), som ansett,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1969

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med orden ”Frågan

om” och slutar på följande sida med orden ”därför motionsyrkandet” bort ersättas

med text av följande lydelse :

”Lagstiftningen om föreningsrätt har i stort sett fungerat tillfredsställande. Det

finns dock skäl att undersöka om skyddet för föreningsrätten kan utvidgas även till

arbetssökande.

Utskottet vill erinra om att TCO redan år 1951 förordade en undersökning av

denna fråga. TCO anförde även i sitt yttrande över motioner i ärendet till 1966 års

riksdag, att skäl kan anföras för en närmare undersökning av det berörda spörsmålet

i samband med en allmän översyn av lagen om förenings- och förhandlingsrätt.

Utskottet vill även erinra om att statsrådet Geijer upplyst att man inom regeringen

överväger att utreda frågan om utvidgning av uppsägningsskyddet för anställda.

Utskottet ansluter sig till önskemålet om en översyn av lagen om föreningsoch

förhandlingsrätt varvid bl. a. möjligheten att utvidga föreningsrättskyddet till

arbetssökande bör övervägas. Detta torde kunna ske i samband med den av statsrådet

Geijer förutskickade utredningen.”

dels att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1:791 och II :905, såvitt

gäller föreningsrättsskyddet för arbetssökande, i skrivelse till

Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet anfört.

Victor Pettersons Bokindustri AB, Stockholm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.