Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
1969-02-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:3, Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
1
Nr 3
Utlåtande i anledning av motioner om förbättrat stöd till barnfamiljer.
Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat fyra till lagutskott hänvisade
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:531 av herrar Dahlén och Bengtson samt 11:622
av herrar Hedlund och Wedén om förbättrat stöd till barnfamiljer, samt
2) de likalydande motionerna 1:788 av herr Werner och 11:452 av herr Hermansson
m. fl. om höjning av det allmänna barnbidraget.
Motionerna under 1) kommer, till den del de angår frågan om inkomstprövningen
för bostadstillägg till barnfamiljer, att behandlas av statsutskottet.
Motionsyrkandena
I motionerna 1:531 och 11:622 hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte
”i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag om en familjepolitisk reform med
ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna i enlighet med de riktlinjer som i
motionen anförts”. Huvudlinjerna för en familjepolitisk reform sammanfattas i motionerna
på följande sätt:
Då barnbidrag även i fortsättningen bör betraktas som ett centralt inslag i familjepolitiken
för att utjämna standarden mellan dem som har barn och dem som inte har
barn, bör höjningar av barnbidragen ingå i programmet för en reform. En utbyggnad
av det särskilda stödet till familjer med lägre inkomster bör ske liksom en successiv
omkonstruktion av detta syftande till större konsumtionsneutralitet. Någon form av
vårdnadsbidrag bör prövas liksom värde- och standardbeständighet för de familjepolitiska
förmånerna. Skattesystemet bör — under hänsynstagande till dem som av
olika anledningar ej kan gå ut i förvärvsarbete och under förutsättning av lämpliga
lösningar av ersättningsproblemen för vården av barn i hemmet — ges en sådan
utformning att det varken favoriserar hemarbete eller förvärvsarbete och ej heller
olika civilstånd.
I motionerna 1:788 och 11:452 föreslås ”att riksdagen beslutar höja det allmänna
barnbidraget från och med den 1 juli 1969 till 1 000 kr. per år och barn”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionerna
11:622 och 11:452.
Gällande bestämmelser
Samhällets stöd till barnfamiljer lämnas dels genom kontantbidrag, dels genom
vård och service m. m. Den centrala formen av kontantstöd är de allmänna barn
-
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 3
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
bidragen. Andra former av kontantstöd är bostadstillägg, studiestöd, ersättning från
den allmänna försäkringen, bidragsförskott och bosättningslån. I fråga om icke
ekonomiskt stöd till barnfamiljerna kan pekas på den vård och service som lämnas
genom förebyggande mödra- och barnavård, barntillsyn, ferieverksamhet för barn
och husmödrar, social hemhjälp samt familjerådgivning.
I fortsättningen lämnas en redovisning för det familjepolitiska stödet i form av
allmänna barnbidrag och bostadstillägg. Beträffande andra stödformer hänvisas till
utskottets utlåtande 1967:3 och till betänkandet Barnbidrag och familjetillägg (SOU
1967:52).
Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår barnbidrag för barn,
som är svenska medborgare och bosatta i riket. Allmänt barnbidrag utgår med 900
kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är svensk
medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven
i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader
vistas i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet efter det då barnet fötts eller rätt
till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton
år. Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrids av statsmedel,
eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost och bostad, utgår
inte barnbidrag.
De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag som en
ersättning för de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen och
fastställdes till 260 kronor per barn och år. Då barnavdragen slopades jämväl vid
den kommunala beskattningen, höjdes barnbidragen vid 1950 års riksdag med 30
kronor som kompensation därför. Barnbidragen har därefter i slutet av femtiotalet
och under sextiotalet höjts ett flertal gånger och fastställdes till sin nuvarande nivå,
900 kronor, genom beslut av 1965 års riksdag.
Fr. o. m. den 1 januari i år utgår ett förstärkt ekonomiskt stöd till barnfamiljer
med lägre inkomster och familjer med flera barn. Bestämmelserna om detta stöd,
som ersatt de tidigare familjebostadsbidragen och som utformats så att det medverkar
til! att höja familjernas bostadsstandard, återfinns i kungörelsen den 28 maj
1968 om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Bostadstillägg utgår till familj med
barn under sexton år som helt eller delvis försörjes inom familjen. Utan särskilt
bostadsvillkor utgår ett grundbelopp om 720 kronor per år. Beloppet ökas med
240 kronor om året för varje ytterligare barn under 16 år. Grundbeloppet på 720
kronor per år för familjer med ett barn utgör således 960 kronor för tvåbarnsfamiljer,
1 200 kronor för trebarnsfamiljer, 1 440 kronor för fyrbarnsfamiljer, osv.
Grundbeloppen ökas vidare med hänsyn till bostadens storlek. För varje rum upp
till ett visst rumsantal uppgår ökningen till 720 kronor om året. Det högsta sammanlagda
bidragsbelopp som kan utgå för år räknat blir 1 680 kronor för en tvåbarnsfamilj,
2 640 kronor för en trebarnsfamilj, 2 880 kronor för en fyrbarnsfamilj
och 3 840 för en familj med fem barn. För det högsta bidragsbeloppet vid varje
familjestorlek — men inte för övriga belopp — tillämpas en utrymmesnorm som innebär
att antalet boende inte får vara mer än två personer per rum, köket oräknat.
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
3
Fullt bostadstillägg med de nämnda beloppen utgår upp till en årsinkomst på omkring
16 000 kronor för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst. Om familjen
har högre inkomster reduceras bidragsbeloppet med viss procentandel av den
överskjutande inkomsten enligt en glidande skala. De övre inkomstgränserna kommer
att ligga vid omkring 21 000 kronor för ettbarnsfamiljer, 28 000 kronor för
tvåbarnsfamiljer, 35 000 för tre- och fyrbarnsfamiljer och 39 000 kronor för familjer
med fem barn. — En kompletterande stödform för barnfamiljer med särskilt
höga bostadskostnader kan utgå i form av kommunala bostadstillägg. Enligt kungörelse
den 28 maj 1968 om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer
skall statsbidrag utgå för kommunala bostadstillägg som avser att täcka en
viss del av den bostadskostnad, som för ett- och tvåbarnsfamiljer ligger mellan 400
och 525 kronor i månaden, för tre- och fyrbarnsfamiljer mellan 400 och 625 kronor
i månaden och för familjer med fem eller flera barn mellan 400 och 725 kronor i
månaden.
Enligt årets statsverksproposition har socialstyrelsen beräknat anslagsbehovet för
de allmänna barnbidragen för budgetåret 1969/70 till 1 640 milj. kronor. Styrelsen
har beräknat anslagsbehovet genom att multiplicera barnantalet vid budgetårets
mitt med barnbidragsbeloppet. Antalet barn under 16 år har därvid antagits uppgå
till ca 1 820 000. Föredragande statsrådet har beräknat antalet barn något lägre
än socialstyrelsen och föreslår ett förslagsanslag till Allmänna barnbidrag av 1 600
milj. kronor.
Bostadstillägg beräknas i statsverkspropositionen utgå till omkring 400 000 barnfamiljer.
Anslagsbehovet uppskattas av föredragande statsrådet till 425 milj. kronor
för nästa budgetår.
Familjepolitiska kommittén
Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj:t att verkställa utredning av frågan om
samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Utredningen, som är parlamentariskt
sammansatt, har antagit benämningen familjepolitiska kommittén. I direktiven för
utredningen anförs att familjepolitiken bör differentieras så att samhällets stöd sätter
in när och där behovet är störst, varvid riktmärket bör vara att åstadkomma
större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan
barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar.
I direktiven heter det vidare:
Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet
åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras med särskilda
stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas förutsättningslöst.
Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd,
som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte
längre bör anses tillhöra familjeekonomien. Vidare bör frågan om införandet av ett
vårdbidrag prövas bl. a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas an
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
del av totalbefolkningen minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även
undersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen
bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barnförsörjare.
Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika
stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen
för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepolitiska
åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen,
familjebostadsbidragen, moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten —
kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera
stödformernas sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.
De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av
nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna
av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser
för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet.
I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan
stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de
sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.
Familjepolitiska kommittén har i oktober 1967 avlämnat betänkandet Barnbidrag
och familjetillägg (SOU 1967:52), som i huvudsak innehåller en omprövning av
de fram till innevarande år utgående familjebostadsbidragen. Kommittén har
för avsikt att i ett senare betänkande återkomma till frågan om ett vårdbidrag avseende
kostnader för barntillsyn, frågan om värdebeständigheten av de familjepolitiska
förmånerna, m. m.
Den i direktiven för familjepolitiska kommittén omnämnda familjeskatteberedningen
tillsattes enligt bemyndigande den 29 januari 1965 för att inom finansdepartementet
överse familjebeskattningen och därmed sammanhängande frågor. Beredningen
har avlämnat förslag i ämnet den 14 februari 1969.
Tidigare riksdagsbehandling
Under 1960-talet har årligen väckts ett flertal motioner i riksdagen med yrkande
om en höjning av de allmänna barnbidragen eller om andra förbättringar av barnfamiljernas
ekonomiska ställning. En utförlig redogörelse för de olika motionsyrkandena
och riksdagsbehandlingen av dessa lämnas i ovannämnda betänkande Barnbidrag
och familjetillägg (SOU 1967:52, s. 83). Såvitt avser tiden t. o. m. år 1966
får utskottet hänvisa till denna redogörelse.
Vid 1967 års riksdag yrkades i motioner att de allmänna barnbidragen skulle
höjas från 900 till 1 000 kronor per barn och år med giltighet från den 1 juli 1967.
I andra motioner yrkades att förslag skulle läggas fram nästa år om höjning av de
allmänna barnbidragen, så att barnfamiljerna dels kompenserades för prisstegringar
och skattehöjningar efter den 1 juli 1965, då de allmänna barnbidragen senast
höjdes, dels skulle erhålla en reell förbättring av standarden. Kompensationen för
pris- och skatteutvecklingen skulle enligt vissa motioner kräva en höjning av bidragen
med 150 kronor från den 1 juli 1968. I andra motioner hemställdes att riks
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
dagen måtte uttala sig om familjepolitikens framtida utformning. Enligt motionärerna
borde samhällets stöd inriktas på — förutom höjning av de allmänna barnbidragen
— införande av ett särskilt vårdnadsbidrag till familjer med små barn och
av extra barnbidragsförmåner till barnfamiljer med små inkomster. Motionärerna
förordade också att de familjepolitiska förmånerna gjordes värde- och standardbeständiga.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 3 avstyrkte andra lagutskottet
motionerna under hänvisning till direktiven för familjepolitiska kommittén och till
regeringens planer att genomföra en familjepolitisk reform under budgetåret 1968/69.
Vid början av 1968 års riksdag väcktes ånyo motioner om höjning av de allmänna
barnbidragen till 1 000 kronor per barn och år samt om indexreglering av bidragen.
Vidare hemställdes om förslag till en samlad familjepolitisk reform i enlighet med
vissa angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer sammanföll i stort med dem som anges i
de i år väckta motionerna 1:531 och 11:622.
I propositionen nr 42 till 1968 års riksdag lade Kungl. Maj:t fram förslag om en
familjepolitisk reform, som innebar att de dåvarande familjebostadsbidragen avskaffades
och ersattes med ett helt nytt bostadstillägg för barnfamiljer. En höjning
av bidragsförskotten ingick också i det ökade familjestödet. De allmänna barnbidragen
behölls däremot enligt propositionen oförändrade. I anledning av propositionen
väcktes en rad motionsyrkanden. Dessa gick bl. a. ut på en successiv omläggning
av familjestödet, så att de familjepolitiska förmånerna pa sikt gjordes mera
konsumtionsneutrala. I några motioner föreslogs att riksdagen skulle uttala att den
föreslagna reformen förutsattes vara ett provisorium i avvaktan pa en allsidig familjepolitisk
reform som tog hänsyn till behovet av såväl konsumtionsstöd till barnfamiljerna
som nödvändigheten av kompensation för vård- och tillsynskostnader
för barnen.
Andra lagutskottet behandlade frågorna om höjning och indexreglering av de
allmänna barnbidragen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 avstyrkte utskottet
motionsyrkandena. I fråga om höjning av barnbidragen erinrade utskottet
om propositionen nr 42 med förslag till en familjepolitisk reform. Utskottet fortsatte:
Föredraganden anför i propositionen bl. a., att de resurser som samhället nu kan
disponera för ett ökat familjestöd bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där
stödbehovet är störst. En höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa
möjligheterna att ge ett kraftigt stöd åt dessa grupper. Föredraganden förordar därför,
att de nuvarande allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva
åtgärder, anför föredraganden, kan man sätta in en långt större förstärkning av det
ekonomiska familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna
på grund av barnens försörjning. Den bedömning som sålunda redovisats
har varit bestämmande för inriktningen av det ökade stöd till barnfamiljer som
föreslås i propositionen.
Utskottet — som inte har att taga ställning till de konkreta förslag som framläggs
i propositionen — delar den uppfattning som föredraganden givit uttryck åt i fråga
om inriktningen av ett ökat stöd till barnfamiljerna. Det kan visserligen finnas skäl
för en uppräkning av barnbidragen såväl på grund av ökade levnadskostnader som
med hänsyn till intresset att bereda alla barnfamiljer del i den allmänna standard
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
stegringen. De resurser som nu står till förfogande för ökat familjepolitiskt stöd är
emellertid begränsade. Vid den avvägning som till följd härav måste göras mellan
olika angelägna reformer anser utskottet att det ökade stödet bör koncentreras till
de mest behövande familjerna, som därigenom kan få en verklig lättnad i sin försörjningsbörda.
Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda motionsyrkandena
om höjning av barnbidragen från halvårsskiftet.
Som motiv för att avstyrka yrkandet om indexreglering av de allmänna barnbidragen
anförde utskottet att barnbidragen dittills ansetts böra höjas genom särskilda
beslut och att utskottet inte vid rådande tidpunkt var berett att frånträda
denna ståndpunkt. Utskottet uttalade dessutom att den familjepolitiska kommittén
kom att behandla frågan.
Statsutskottet behandlade propositionen nr 42 samt i samband med denna återstoden
av de ovan redovisade motionsyrkandena. I sitt utlåtande nr 101 tillstyrkte
utskottet i princip bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande inriktningen av ett
ökat stöd åt barnfamiljer anförde utskottet bl. a. följande:
Enighet råder om behovet av en familjepolitik som syftar till en ekonomisk omfördelning
till barnfamiljernas förmån och om att därvid skall beaktas de skillnader
i stödbehovet som föranleds av barnantal, familjeinkomst och särskilda vårdoch
tillsynskostnader på grund av föräldrarnas förvärvsarbete. Sambandet med
skattesystemets utformning är även ofrånkomligt. Enighet synes även råda om att
samhällsekonomiskt utrymme inte finns för att höja de allmänna barnbidragen till
en sådan nivå att konsumtionskostnaderna för barnen helt täcks genom barnbidraget.
Ett differentierat kompletterande familjestöd är därför nödvändigt.
Sedan utskottet därefter redovisat berörda motionsyrkanden och pågående utredningsarbete,
fortsatte utskottet:
Frågan om en anpassning av de allmänna barnbidragen till kostnads- och inkomstutvecklingen
utreds och bör därefter bedömas som även nu skett som en fråga om
fördelningen av de resurser som står till buds. Detsamma gäller även frågan om ett
vårdbidrag där hänsyn maste tas även till samhällets övriga insatser med samma
syfte. Familjebeskattningen utreds och resultatet därav kan väntas under detta år.
Förutsättningar bör därefter föreligga för att närmare bedöma hithörande frågor.
Ett riksdagens ställningstagande till de principförklaringar som kan ligga i (föreliggande
motioner) skulle med hänsyn till det anförda nu inte vara lämpligt. Vid
sadant bedömande finns inte heller anledning bifalla motionerna såvitt de avser
begäran om förslag till framtida reformer. Då utskottet slutligen förutsätter att utredningsarbetet
drivs med möjlig snabbhet blir inte heller särskild skrivelse därom
erforderlig.
I anledning av vad utskottet anförde, avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandena.
Riksdagen följde utskottets hemställan.
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
7
Utskottet
I förevarande motioner behandlas frågor om höjning av de allmänna barnbidragen
samt om förbättring i övrigt av samhällets stöd åt barnfamiljer.
I motionerna 1:788 och 11:452 yrkas att de allmänna barnbidragen skall höjas
från 900 till 1 000 kronor per barn och år från och med den 1 juli innevarande
år. I motionerna 1:531 och 11:622 hemställs om förslag till en familjepolitisk reform
i enlighet med vissa i motionerna angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer innebär i huvudsak
att samhällets stöd åt barnfamiljerna inriktas på höjningar av barnbidragen såväl
med hänsyn till penningvärdeförsämringen som önskemålet att tillförsäkra barnfamiljerna
en standardhöjning, att en utbyggnad av det särskilda stödet till familjer
med lägre inkomster sker, att detta stöd omkonstrueras så att det i större utsträckning
än nu utgår utan inskränkning av konsumtionsdirigerande art samt att någon
form av vårdnadsbidrag prövas. I motionerna förordas också att de familjepolitiska
förmånerna görs värde- och standardbeständiga samt att skattesystemet ges en sådan
utformning att det varken favoriserar hemarbete eller förvärvsarbete och inte heller
olika civilstånd.
Vid fjolårets riksdag antogs en familjepolitisk reform som syftade till att bereda
barnfamiljer med lägre inkomster och familjer med flera barn ett förstärkt ekonomiskt
stöd. Genom reformen ersattes det tidigare familjebostadsbidraget med ett helt
nytt bostadstillägg, som utgår dels med ett allmänt grundbelopp av 60 kronor i
månaden ökat med 20 kronor i månaden för varje barn utöver ett, dels med ett
bostadsanknutet tilläggsbelopp av 60 kronor i månaden för varje rum utöver det
första till och med det fjärde, som familjen bebor. Det sistnämnda tillägget kan
reduceras om antalet boende överstiger två personer per rum. Stödet i sin helhet
är inkomstprövat på visst sätt efter en progressiv skala. Som en del av den familjepolitiska
reformen ingick också höjning av bidragsförskotten. Reformen har trätt i
kraft den 1 januari i år.
I samband med beslutet om denna reform hade riksdagen att ta ställning till motionsyrkanden
av samma innebörd som de nu föreliggande. Riksdagen uttalade därvid
att det visserligen kunde finnas skäl för en uppräkning av de allmänna barnbidragen
såväl på grund av ökade levnadskostnader som med hänsyn till intresset
av att bereda alla barnfamiljer del i den allmänna standardstegringen. De resurser
som stod till förfogande var emellertid begränsade och borde koncentreras till de
mest behövande familjerna som därigenom kunde få en verklig lättnad i sin försörjningsbörda.
Riksdagen biträdde på grund därav inte yrkande om höjning av de
allmänna barnbidragen. Inte heller motionsyrkandet om den framtida utformningen
av familjepolitiken bifölls av riksdagen. Frågan om en anpassning av de
allmänna barnbidragen till kostnads- och inkomstutvecklingen var under utredning
liksom frågan om vårdnadsbidrag. Detsamma gällde familjebeskattningen. I avvaktan
på resultatet av detta utredningsarbete, som pågick inom familjepolitiska kommittén
och familjeskatteberedningen, ansåg riksdagen det inte lämpligt att ta ställning
till de principförklaringar som kunde ligga i motionsyrkandet och följakt
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
ligen inte motiverat att begära något förslag till framtida reformer. Riksdagen förutsatte
dock att utredningsarbetet bedrevs med möjlig snabbhet.
Familjeskatteberedningen har den 14 februari i år avlämnat betänkande angående
frågan om familjebeskattningen. Enligt utskottets mening bör remissbehandling
och Kungl. Maj:ts ställningstagande avvaktas, innan riksdagen tar något initativ
i denna fråga. Även i övriga frågor som berörs i motionerna anser utskottet att
riksdagen — i enlighet med sin inställning föregående år — bör avstå från något uttalande
till dess pågående utredningsarbete slutförts. Utskottet kan på grund härav
inte biträda vare sig yrkandet om höjning av de allmänna barnbidragen från halvårsskiftet
eller yrkandet om förslag till en framtida familjepolitisk reform.
Utskottet får således hemställa
A. att motionerna 1:788 och 11:452 om en höjning av de allmänna
barnbidragen inte föranleder någon riksdagens åtgärd, samt
B. att motionerna 1:531 och 11:622 såvitt de angår frågan om
det fortsatta familjepolitiska reformarbetet inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 februari 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars
Larsson (s), Pliibinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s), Österdahl (fp)
och fru Grethe Lundblad (s);
från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta (ep), Jönsson
i Ingemarsgården (fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr Ringaby (m), fru
Flåvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
vid utskottets hemställan under B. av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson
(ep), Österdahl (fp), Gustavsson i Alvesta (ep) och Jönsson i Ingemarsgården (fp),
vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden ”1 samband”
och slutar på s. 8 med orden ”familjepolitisk reform” bort ersättas med text av
följande lydelse:
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969
”Den familjepolitiska reformverksamheten under senare år har således inskränkt
sig till en omkonstruktion av de tidigare utgående familjebostadsbidragen. Utskottet
finner det angeläget att förslag om en samlad familjepolitisk reform innebärande
ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna så snart som möjligt förelägges riksdagen.
Eftersom någon sådan för barnfamiljerna angelägen reform inte aviserats
från Kungl. Maj:ts sida finner utskottet det nödvändigt att riksdagen uttalar sig
för en reform och också anger riktlinjerna för densamma. De huvudlinjer som
finns skisserade i motionerna 1:531 och 11:622 bör enligt utskottets mening kunna
ligga till grund för en samlad reform.
De allmänna barnbidragen har under de senare åren inte höjts i takt med penningsvärdeförsämringen.
Barnbidragen bör emellertid inte höjas endast med hänsyn
till penningvärdeförsämringen utan barnfamiljerna bör dessutom erhålla en rejäl
standardhöjning. En utbyggnad bör ske av det särskilda stödet till familjer med
lägre inkomster liksom en successiv omkonstruktion av detta syftande till större konsumtionsneutralitet.
Någon form av vårdnadsbidrag bör prövas liksom värde- och
standardbeständighet för de familjepolitiska förmånerna.
Familjeskatteberedningen har den 14 februari i år avlämnat förslag angående
frågan om familjebeskattningen. Utskottet vill för sin del betona angelägenheten av
att det vid reformeringen av familjepolitiken sker en god samordning mellan familjebeskattningen
och övriga familjepolitiska åtgärder.
Vad utskottet här anfört bör genom skrivelse ges Kungl. Maj:t till känna. Med
det anförda anser sig utskottet i väsentlig mån också ha tillgodosett yrkandet i motionerna
1:788 och II: 452.”
b) att utskottet under B. bort hemställa,
”att riksdagen med bifall till motionerna 1:531 och 11:622, såvitt
nu är i fråga, måtte anhålla om förslag om en familjepolitisk
reform med ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna i enlighet
med vad utskottet anfört.”
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.