Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1969-02-18 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:3, Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motioner om förbättrat stöd till barnfamiljer.

Andra lagutskottet har i ett sammanhang behandlat fyra till lagutskott hänvisade

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:531 av herrar Dahlén och Bengtson samt 11:622

av herrar Hedlund och Wedén om förbättrat stöd till barnfamiljer, samt

2) de likalydande motionerna 1:788 av herr Werner och 11:452 av herr Hermansson

m. fl. om höjning av det allmänna barnbidraget.

Motionerna under 1) kommer, till den del de angår frågan om inkomstprövningen

för bostadstillägg till barnfamiljer, att behandlas av statsutskottet.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:531 och 11:622 hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

”i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag om en familjepolitisk reform med

ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna i enlighet med de riktlinjer som i

motionen anförts”. Huvudlinjerna för en familjepolitisk reform sammanfattas i motionerna

på följande sätt:

Då barnbidrag även i fortsättningen bör betraktas som ett centralt inslag i familjepolitiken

för att utjämna standarden mellan dem som har barn och dem som inte har

barn, bör höjningar av barnbidragen ingå i programmet för en reform. En utbyggnad

av det särskilda stödet till familjer med lägre inkomster bör ske liksom en successiv

omkonstruktion av detta syftande till större konsumtionsneutralitet. Någon form av

vårdnadsbidrag bör prövas liksom värde- och standardbeständighet för de familjepolitiska

förmånerna. Skattesystemet bör — under hänsynstagande till dem som av

olika anledningar ej kan gå ut i förvärvsarbete och under förutsättning av lämpliga

lösningar av ersättningsproblemen för vården av barn i hemmet — ges en sådan

utformning att det varken favoriserar hemarbete eller förvärvsarbete och ej heller

olika civilstånd.

I motionerna 1:788 och 11:452 föreslås ”att riksdagen beslutar höja det allmänna

barnbidraget från och med den 1 juli 1969 till 1 000 kr. per år och barn”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet,

i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionerna

11:622 och 11:452.

Gällande bestämmelser

Samhällets stöd till barnfamiljer lämnas dels genom kontantbidrag, dels genom

vård och service m. m. Den centrala formen av kontantstöd är de allmänna barn
-

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

bidragen. Andra former av kontantstöd är bostadstillägg, studiestöd, ersättning från

den allmänna försäkringen, bidragsförskott och bosättningslån. I fråga om icke

ekonomiskt stöd till barnfamiljerna kan pekas på den vård och service som lämnas

genom förebyggande mödra- och barnavård, barntillsyn, ferieverksamhet för barn

och husmödrar, social hemhjälp samt familjerådgivning.

I fortsättningen lämnas en redovisning för det familjepolitiska stödet i form av

allmänna barnbidrag och bostadstillägg. Beträffande andra stödformer hänvisas till

utskottets utlåtande 1967:3 och till betänkandet Barnbidrag och familjetillägg (SOU

1967:52).

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag utgår barnbidrag för barn,

som är svenska medborgare och bosatta i riket. Allmänt barnbidrag utgår med 900

kronor för år. Sådant bidrag utgår också för i riket bosatt barn, som inte är svensk

medborgare, förutsatt att barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven

i riket eller ock barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader

vistas i riket. Bidraget utgår från och med kvartalet efter det då barnet fötts eller rätt

till bidrag eljest uppkommit till och med det kvartal, varunder barnet fyller sexton

år. Befinner sig barnet på anstalt, där kostnaderna för vården helt bestrids av statsmedel,

eller betalar staten i övrigt hela kostnaden för barnets kost och bostad, utgår

inte barnbidrag.

De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag som en

ersättning för de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen och

fastställdes till 260 kronor per barn och år. Då barnavdragen slopades jämväl vid

den kommunala beskattningen, höjdes barnbidragen vid 1950 års riksdag med 30

kronor som kompensation därför. Barnbidragen har därefter i slutet av femtiotalet

och under sextiotalet höjts ett flertal gånger och fastställdes till sin nuvarande nivå,

900 kronor, genom beslut av 1965 års riksdag.

Fr. o. m. den 1 januari i år utgår ett förstärkt ekonomiskt stöd till barnfamiljer

med lägre inkomster och familjer med flera barn. Bestämmelserna om detta stöd,

som ersatt de tidigare familjebostadsbidragen och som utformats så att det medverkar

til! att höja familjernas bostadsstandard, återfinns i kungörelsen den 28 maj

1968 om statliga bostadstillägg till barnfamiljer. Bostadstillägg utgår till familj med

barn under sexton år som helt eller delvis försörjes inom familjen. Utan särskilt

bostadsvillkor utgår ett grundbelopp om 720 kronor per år. Beloppet ökas med

240 kronor om året för varje ytterligare barn under 16 år. Grundbeloppet på 720

kronor per år för familjer med ett barn utgör således 960 kronor för tvåbarnsfamiljer,

1 200 kronor för trebarnsfamiljer, 1 440 kronor för fyrbarnsfamiljer, osv.

Grundbeloppen ökas vidare med hänsyn till bostadens storlek. För varje rum upp

till ett visst rumsantal uppgår ökningen till 720 kronor om året. Det högsta sammanlagda

bidragsbelopp som kan utgå för år räknat blir 1 680 kronor för en tvåbarnsfamilj,

2 640 kronor för en trebarnsfamilj, 2 880 kronor för en fyrbarnsfamilj

och 3 840 för en familj med fem barn. För det högsta bidragsbeloppet vid varje

familjestorlek — men inte för övriga belopp — tillämpas en utrymmesnorm som innebär

att antalet boende inte får vara mer än två personer per rum, köket oräknat.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

3

Fullt bostadstillägg med de nämnda beloppen utgår upp till en årsinkomst på omkring

16 000 kronor för en gift man vars hustru saknar förvärvsinkomst. Om familjen

har högre inkomster reduceras bidragsbeloppet med viss procentandel av den

överskjutande inkomsten enligt en glidande skala. De övre inkomstgränserna kommer

att ligga vid omkring 21 000 kronor för ettbarnsfamiljer, 28 000 kronor för

tvåbarnsfamiljer, 35 000 för tre- och fyrbarnsfamiljer och 39 000 kronor för familjer

med fem barn. — En kompletterande stödform för barnfamiljer med särskilt

höga bostadskostnader kan utgå i form av kommunala bostadstillägg. Enligt kungörelse

den 28 maj 1968 om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer

skall statsbidrag utgå för kommunala bostadstillägg som avser att täcka en

viss del av den bostadskostnad, som för ett- och tvåbarnsfamiljer ligger mellan 400

och 525 kronor i månaden, för tre- och fyrbarnsfamiljer mellan 400 och 625 kronor

i månaden och för familjer med fem eller flera barn mellan 400 och 725 kronor i

månaden.

Enligt årets statsverksproposition har socialstyrelsen beräknat anslagsbehovet för

de allmänna barnbidragen för budgetåret 1969/70 till 1 640 milj. kronor. Styrelsen

har beräknat anslagsbehovet genom att multiplicera barnantalet vid budgetårets

mitt med barnbidragsbeloppet. Antalet barn under 16 år har därvid antagits uppgå

till ca 1 820 000. Föredragande statsrådet har beräknat antalet barn något lägre

än socialstyrelsen och föreslår ett förslagsanslag till Allmänna barnbidrag av 1 600

milj. kronor.

Bostadstillägg beräknas i statsverkspropositionen utgå till omkring 400 000 barnfamiljer.

Anslagsbehovet uppskattas av föredragande statsrådet till 425 milj. kronor

för nästa budgetår.

Familjepolitiska kommittén

Den 26 februari 1965 beslöt Kungl. Maj:t att verkställa utredning av frågan om

samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna. Utredningen, som är parlamentariskt

sammansatt, har antagit benämningen familjepolitiska kommittén. I direktiven för

utredningen anförs att familjepolitiken bör differentieras så att samhällets stöd sätter

in när och där behovet är störst, varvid riktmärket bör vara att åstadkomma

större jämlikhet i materiella villkor inte bara mellan barnfamiljer och familjer utan

barn utan även mellan barnfamiljer inbördes som har barn i olika antal och åldrar.

I direktiven heter det vidare:

Allmänna barnbidrag bör även i fortsättningen bilda stommen i konsumtionsstödet

åt barnfamiljerna. Barnbidragen bör liksom hittills kompletteras med särskilda

stödformer. De nuvarande familjebostadsbidragen bör därvid omprövas förutsättningslöst.

Det är önskvärt att en såvitt möjligt enhetlig syn anlägges på det konsumtionsstöd,

som bör utgå under barnens uppväxttid fram till dess att de inte

längre bör anses tillhöra familjeekonomien. Vidare bör frågan om införandet av ett

vårdbidrag prövas bl. a. mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

del av totalbefolkningen minskar. De sakkunniga bör vara oförhindrade att även

undersöka och lägga fram förslag om andra nya inslag i familjestödet. Under utredningen

bör särskild uppmärksamhet ägnas åt olika kategorier ensamma barnförsörjare.

Huvuduppgiften för de sakkunniga bör vara att undersöka effektiviteten av olika

stödformer och pröva deras inbördes sammansättning och avvägning inom ramen

för vissa alternativ för samhällets totala stöd till barnfamiljerna. De familjepolitiska

åtgärder som nu är inriktade på att direkt stödja barnfamiljernas ekonomi — barnbidragen,

familjebostadsbidragen, moderskapsförsäkringen och bidragsförskotten —

kan under nästa budgetår beräknas kosta drygt 2 miljarder kr. Genom att variera

stödformernas sammansättning och nivå bör ett antal utbyggnadsalternativ utarbetas.

De sakkunniga bör utforma sina förslag utifrån en realistisk bedömning av

nationalproduktens ökning och den privata konsumtionens ökningstakt. Verkningarna

av en förskjutning till barnfamiljernas favör bör således redovisas till sina konsekvenser

för övriga medborgargrupper inom ramen för det totala utrymmet.

I sitt arbete har de sakkunniga att beakta det direkta samband, som råder mellan

stödet till barnfamiljerna och skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör de

sakkunniga vid sitt arbete samråda med familjeskatteberedningen.

Familjepolitiska kommittén har i oktober 1967 avlämnat betänkandet Barnbidrag

och familjetillägg (SOU 1967:52), som i huvudsak innehåller en omprövning av

de fram till innevarande år utgående familjebostadsbidragen. Kommittén har

för avsikt att i ett senare betänkande återkomma till frågan om ett vårdbidrag avseende

kostnader för barntillsyn, frågan om värdebeständigheten av de familjepolitiska

förmånerna, m. m.

Den i direktiven för familjepolitiska kommittén omnämnda familjeskatteberedningen

tillsattes enligt bemyndigande den 29 januari 1965 för att inom finansdepartementet

överse familjebeskattningen och därmed sammanhängande frågor. Beredningen

har avlämnat förslag i ämnet den 14 februari 1969.

Tidigare riksdagsbehandling

Under 1960-talet har årligen väckts ett flertal motioner i riksdagen med yrkande

om en höjning av de allmänna barnbidragen eller om andra förbättringar av barnfamiljernas

ekonomiska ställning. En utförlig redogörelse för de olika motionsyrkandena

och riksdagsbehandlingen av dessa lämnas i ovannämnda betänkande Barnbidrag

och familjetillägg (SOU 1967:52, s. 83). Såvitt avser tiden t. o. m. år 1966

får utskottet hänvisa till denna redogörelse.

Vid 1967 års riksdag yrkades i motioner att de allmänna barnbidragen skulle

höjas från 900 till 1 000 kronor per barn och år med giltighet från den 1 juli 1967.

I andra motioner yrkades att förslag skulle läggas fram nästa år om höjning av de

allmänna barnbidragen, så att barnfamiljerna dels kompenserades för prisstegringar

och skattehöjningar efter den 1 juli 1965, då de allmänna barnbidragen senast

höjdes, dels skulle erhålla en reell förbättring av standarden. Kompensationen för

pris- och skatteutvecklingen skulle enligt vissa motioner kräva en höjning av bidragen

med 150 kronor från den 1 juli 1968. I andra motioner hemställdes att riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

dagen måtte uttala sig om familjepolitikens framtida utformning. Enligt motionärerna

borde samhällets stöd inriktas på — förutom höjning av de allmänna barnbidragen

— införande av ett särskilt vårdnadsbidrag till familjer med små barn och

av extra barnbidragsförmåner till barnfamiljer med små inkomster. Motionärerna

förordade också att de familjepolitiska förmånerna gjordes värde- och standardbeständiga.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 3 avstyrkte andra lagutskottet

motionerna under hänvisning till direktiven för familjepolitiska kommittén och till

regeringens planer att genomföra en familjepolitisk reform under budgetåret 1968/69.

Vid början av 1968 års riksdag väcktes ånyo motioner om höjning av de allmänna

barnbidragen till 1 000 kronor per barn och år samt om indexreglering av bidragen.

Vidare hemställdes om förslag till en samlad familjepolitisk reform i enlighet med

vissa angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer sammanföll i stort med dem som anges i

de i år väckta motionerna 1:531 och 11:622.

I propositionen nr 42 till 1968 års riksdag lade Kungl. Maj:t fram förslag om en

familjepolitisk reform, som innebar att de dåvarande familjebostadsbidragen avskaffades

och ersattes med ett helt nytt bostadstillägg för barnfamiljer. En höjning

av bidragsförskotten ingick också i det ökade familjestödet. De allmänna barnbidragen

behölls däremot enligt propositionen oförändrade. I anledning av propositionen

väcktes en rad motionsyrkanden. Dessa gick bl. a. ut på en successiv omläggning

av familjestödet, så att de familjepolitiska förmånerna pa sikt gjordes mera

konsumtionsneutrala. I några motioner föreslogs att riksdagen skulle uttala att den

föreslagna reformen förutsattes vara ett provisorium i avvaktan pa en allsidig familjepolitisk

reform som tog hänsyn till behovet av såväl konsumtionsstöd till barnfamiljerna

som nödvändigheten av kompensation för vård- och tillsynskostnader

för barnen.

Andra lagutskottet behandlade frågorna om höjning och indexreglering av de

allmänna barnbidragen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 40 avstyrkte utskottet

motionsyrkandena. I fråga om höjning av barnbidragen erinrade utskottet

om propositionen nr 42 med förslag till en familjepolitisk reform. Utskottet fortsatte:

Föredraganden anför i propositionen bl. a., att de resurser som samhället nu kan

disponera för ett ökat familjestöd bör sättas in på de grupper av barnfamiljer där

stödbehovet är störst. En höjning av de nuvarande barnbidragen skulle begränsa

möjligheterna att ge ett kraftigt stöd åt dessa grupper. Föredraganden förordar därför,

att de nuvarande allmänna barnbidragen behålls oförändrade. Genom selektiva

åtgärder, anför föredraganden, kan man sätta in en långt större förstärkning av det

ekonomiska familjestödet till de barnfamiljer som har de största ekonomiska svårigheterna

på grund av barnens försörjning. Den bedömning som sålunda redovisats

har varit bestämmande för inriktningen av det ökade stöd till barnfamiljer som

föreslås i propositionen.

Utskottet — som inte har att taga ställning till de konkreta förslag som framläggs

i propositionen — delar den uppfattning som föredraganden givit uttryck åt i fråga

om inriktningen av ett ökat stöd till barnfamiljerna. Det kan visserligen finnas skäl

för en uppräkning av barnbidragen såväl på grund av ökade levnadskostnader som

med hänsyn till intresset att bereda alla barnfamiljer del i den allmänna standard
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

stegringen. De resurser som nu står till förfogande för ökat familjepolitiskt stöd är

emellertid begränsade. Vid den avvägning som till följd härav måste göras mellan

olika angelägna reformer anser utskottet att det ökade stödet bör koncentreras till

de mest behövande familjerna, som därigenom kan få en verklig lättnad i sin försörjningsbörda.

Utskottet kan på grund av det anförda inte biträda motionsyrkandena

om höjning av barnbidragen från halvårsskiftet.

Som motiv för att avstyrka yrkandet om indexreglering av de allmänna barnbidragen

anförde utskottet att barnbidragen dittills ansetts böra höjas genom särskilda

beslut och att utskottet inte vid rådande tidpunkt var berett att frånträda

denna ståndpunkt. Utskottet uttalade dessutom att den familjepolitiska kommittén

kom att behandla frågan.

Statsutskottet behandlade propositionen nr 42 samt i samband med denna återstoden

av de ovan redovisade motionsyrkandena. I sitt utlåtande nr 101 tillstyrkte

utskottet i princip bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Beträffande inriktningen av ett

ökat stöd åt barnfamiljer anförde utskottet bl. a. följande:

Enighet råder om behovet av en familjepolitik som syftar till en ekonomisk omfördelning

till barnfamiljernas förmån och om att därvid skall beaktas de skillnader

i stödbehovet som föranleds av barnantal, familjeinkomst och särskilda vårdoch

tillsynskostnader på grund av föräldrarnas förvärvsarbete. Sambandet med

skattesystemets utformning är även ofrånkomligt. Enighet synes även råda om att

samhällsekonomiskt utrymme inte finns för att höja de allmänna barnbidragen till

en sådan nivå att konsumtionskostnaderna för barnen helt täcks genom barnbidraget.

Ett differentierat kompletterande familjestöd är därför nödvändigt.

Sedan utskottet därefter redovisat berörda motionsyrkanden och pågående utredningsarbete,

fortsatte utskottet:

Frågan om en anpassning av de allmänna barnbidragen till kostnads- och inkomstutvecklingen

utreds och bör därefter bedömas som även nu skett som en fråga om

fördelningen av de resurser som står till buds. Detsamma gäller även frågan om ett

vårdbidrag där hänsyn maste tas även till samhällets övriga insatser med samma

syfte. Familjebeskattningen utreds och resultatet därav kan väntas under detta år.

Förutsättningar bör därefter föreligga för att närmare bedöma hithörande frågor.

Ett riksdagens ställningstagande till de principförklaringar som kan ligga i (föreliggande

motioner) skulle med hänsyn till det anförda nu inte vara lämpligt. Vid

sadant bedömande finns inte heller anledning bifalla motionerna såvitt de avser

begäran om förslag till framtida reformer. Då utskottet slutligen förutsätter att utredningsarbetet

drivs med möjlig snabbhet blir inte heller särskild skrivelse därom

erforderlig.

I anledning av vad utskottet anförde, avstyrkte utskottet bifall till motionsyrkandena.

Riksdagen följde utskottets hemställan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

7

Utskottet

I förevarande motioner behandlas frågor om höjning av de allmänna barnbidragen

samt om förbättring i övrigt av samhällets stöd åt barnfamiljer.

I motionerna 1:788 och 11:452 yrkas att de allmänna barnbidragen skall höjas

från 900 till 1 000 kronor per barn och år från och med den 1 juli innevarande

år. I motionerna 1:531 och 11:622 hemställs om förslag till en familjepolitisk reform

i enlighet med vissa i motionerna angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer innebär i huvudsak

att samhällets stöd åt barnfamiljerna inriktas på höjningar av barnbidragen såväl

med hänsyn till penningvärdeförsämringen som önskemålet att tillförsäkra barnfamiljerna

en standardhöjning, att en utbyggnad av det särskilda stödet till familjer

med lägre inkomster sker, att detta stöd omkonstrueras så att det i större utsträckning

än nu utgår utan inskränkning av konsumtionsdirigerande art samt att någon

form av vårdnadsbidrag prövas. I motionerna förordas också att de familjepolitiska

förmånerna görs värde- och standardbeständiga samt att skattesystemet ges en sådan

utformning att det varken favoriserar hemarbete eller förvärvsarbete och inte heller

olika civilstånd.

Vid fjolårets riksdag antogs en familjepolitisk reform som syftade till att bereda

barnfamiljer med lägre inkomster och familjer med flera barn ett förstärkt ekonomiskt

stöd. Genom reformen ersattes det tidigare familjebostadsbidraget med ett helt

nytt bostadstillägg, som utgår dels med ett allmänt grundbelopp av 60 kronor i

månaden ökat med 20 kronor i månaden för varje barn utöver ett, dels med ett

bostadsanknutet tilläggsbelopp av 60 kronor i månaden för varje rum utöver det

första till och med det fjärde, som familjen bebor. Det sistnämnda tillägget kan

reduceras om antalet boende överstiger två personer per rum. Stödet i sin helhet

är inkomstprövat på visst sätt efter en progressiv skala. Som en del av den familjepolitiska

reformen ingick också höjning av bidragsförskotten. Reformen har trätt i

kraft den 1 januari i år.

I samband med beslutet om denna reform hade riksdagen att ta ställning till motionsyrkanden

av samma innebörd som de nu föreliggande. Riksdagen uttalade därvid

att det visserligen kunde finnas skäl för en uppräkning av de allmänna barnbidragen

såväl på grund av ökade levnadskostnader som med hänsyn till intresset

av att bereda alla barnfamiljer del i den allmänna standardstegringen. De resurser

som stod till förfogande var emellertid begränsade och borde koncentreras till de

mest behövande familjerna som därigenom kunde få en verklig lättnad i sin försörjningsbörda.

Riksdagen biträdde på grund därav inte yrkande om höjning av de

allmänna barnbidragen. Inte heller motionsyrkandet om den framtida utformningen

av familjepolitiken bifölls av riksdagen. Frågan om en anpassning av de

allmänna barnbidragen till kostnads- och inkomstutvecklingen var under utredning

liksom frågan om vårdnadsbidrag. Detsamma gällde familjebeskattningen. I avvaktan

på resultatet av detta utredningsarbete, som pågick inom familjepolitiska kommittén

och familjeskatteberedningen, ansåg riksdagen det inte lämpligt att ta ställning

till de principförklaringar som kunde ligga i motionsyrkandet och följakt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

ligen inte motiverat att begära något förslag till framtida reformer. Riksdagen förutsatte

dock att utredningsarbetet bedrevs med möjlig snabbhet.

Familjeskatteberedningen har den 14 februari i år avlämnat betänkande angående

frågan om familjebeskattningen. Enligt utskottets mening bör remissbehandling

och Kungl. Maj:ts ställningstagande avvaktas, innan riksdagen tar något initativ

i denna fråga. Även i övriga frågor som berörs i motionerna anser utskottet att

riksdagen — i enlighet med sin inställning föregående år — bör avstå från något uttalande

till dess pågående utredningsarbete slutförts. Utskottet kan på grund härav

inte biträda vare sig yrkandet om höjning av de allmänna barnbidragen från halvårsskiftet

eller yrkandet om förslag till en framtida familjepolitisk reform.

Utskottet får således hemställa

A. att motionerna 1:788 och 11:452 om en höjning av de allmänna

barnbidragen inte föranleder någon riksdagens åtgärd, samt

B. att motionerna 1:531 och 11:622 såvitt de angår frågan om

det fortsatta familjepolitiska reformarbetet inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars

Larsson (s), Pliibinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s), Österdahl (fp)

och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta (ep), Jönsson

i Ingemarsgården (fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr Ringaby (m), fru

Flåvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under B. av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson

(ep), Österdahl (fp), Gustavsson i Alvesta (ep) och Jönsson i Ingemarsgården (fp),

vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med orden ”1 samband”

och slutar på s. 8 med orden ”familjepolitisk reform” bort ersättas med text av

följande lydelse:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

”Den familjepolitiska reformverksamheten under senare år har således inskränkt

sig till en omkonstruktion av de tidigare utgående familjebostadsbidragen. Utskottet

finner det angeläget att förslag om en samlad familjepolitisk reform innebärande

ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna så snart som möjligt förelägges riksdagen.

Eftersom någon sådan för barnfamiljerna angelägen reform inte aviserats

från Kungl. Maj:ts sida finner utskottet det nödvändigt att riksdagen uttalar sig

för en reform och också anger riktlinjerna för densamma. De huvudlinjer som

finns skisserade i motionerna 1:531 och 11:622 bör enligt utskottets mening kunna

ligga till grund för en samlad reform.

De allmänna barnbidragen har under de senare åren inte höjts i takt med penningsvärdeförsämringen.

Barnbidragen bör emellertid inte höjas endast med hänsyn

till penningvärdeförsämringen utan barnfamiljerna bör dessutom erhålla en rejäl

standardhöjning. En utbyggnad bör ske av det särskilda stödet till familjer med

lägre inkomster liksom en successiv omkonstruktion av detta syftande till större konsumtionsneutralitet.

Någon form av vårdnadsbidrag bör prövas liksom värde- och

standardbeständighet för de familjepolitiska förmånerna.

Familjeskatteberedningen har den 14 februari i år avlämnat förslag angående

frågan om familjebeskattningen. Utskottet vill för sin del betona angelägenheten av

att det vid reformeringen av familjepolitiken sker en god samordning mellan familjebeskattningen

och övriga familjepolitiska åtgärder.

Vad utskottet här anfört bör genom skrivelse ges Kungl. Maj:t till känna. Med

det anförda anser sig utskottet i väsentlig mån också ha tillgodosett yrkandet i motionerna

1:788 och II: 452.”

b) att utskottet under B. bort hemställa,

”att riksdagen med bifall till motionerna 1:531 och 11:622, såvitt

nu är i fråga, måtte anhålla om förslag om en familjepolitisk

reform med ett avsevärt förbättrat stöd för barnfamiljerna i enlighet

med vad utskottet anfört.”

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.