Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

1969-04-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:35, Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

1

Nr 35

Utlåtande i anledning av motion angående ersättningen vid yrkesskada.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion, II:

870, av herrar Ekvall och Sörenson, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära en utredning i syfte att nå

full ekonomisk kompensation vid inträffad yrkesskada».

Gällande bestämmelser m. in.

Yrkesskadeförsäkringens förmåner

Bestämmelserna om yrkesskadeförsäkringen finns främst i lagen den 14

maj 1954 om yrkesskadeförsäkring (YFL). Försäkringen är obligatorisk.

Vid sidan av den obligatoriska försäkringen finns en frivillig sådan. Yrkesskadeförsäkringen

skall i fortsättningen handhas helt av riksförsäkringsverket.

De s. k. socialförsäkringsbolagen skall avvecklas.

Den obligatoriska försäkringen omfattar, med vissa undantag, varje arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst samt i den mån Kungl. Maj :t förordnar

elever vid vissa skolor och andra utbildningsanstalter.

Försäkringen avser att skydda mot följderna av yrkesskada, dvs. kroppseller

därmed jämställd skada som orsakats av olycksfall i arbete eller viss

annan skadlig inverkan av arbetet. Till olycksfall i arbetet räknas även

olycksfall vid färd till eller från arbetet, om färden föranleds av och står

i nära samband med arbetet.

Vid yrkesskada ersätts kostnader för sjukvård (läkar- och tandläkarvård,

sjukhusvård, resor m. m.). Nedsättning av arbetsförmågan berättigar vid

sjukdomstillstånd till sjukpenning och vid invaliditet till livränta. Om

yrkesskadan medfört döden, utgår förutom begravningshjälp livräntor till

efterlevande.

Under den s. k. samordningstiden — i regel 90 dagar efter skadedagen —

utges vanligen sjukersättning vid yrkesskada av den allmänna försäkringskassan

enligt samma regler som vid andra sjukdomsfall. Reglerna finns i

lagen om allmän försäkring (AFL) och därtill anslutande författningar.

Enligt AFL varierar beloppet av hel sjukpenning från 6 till 52 kr. om dagen.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår med tre fjärdedelar av utgifterna,

dock högst med tre fjärdedelar av beloppet enligt en fastställd taxa.

0103709 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

Tandläkarvård ersätts endast i begränsad utsträckning. Läkemedel utlämnas

med rabatt och i vissa fall kostnadsfritt. Under samordningstiden utgår

särskild ersättning från yrkesskadeförsäkringen bara i en del speciella fall,

bl. a. när skadan har medfört behov av tandläkarbehandling.

Efter samordningstiden ersätter yrkesskadeförsäkringen de behövliga läkarvårdsutgifterna

m. in. fullt ut. Sjukpenning beräknas efter sjukförsäkringens

skala. Men klassplaceringen bestäms på grundval av den skadades

årliga arbetsförtjänst beräknad efter särskilda regler (se nedan). Detta

kan medföra att sjukpenningen blir större än enligt sjukförsäkringens regler.

Är den skadade under lång tid ur stånd att reda sig själv, kan sjukpenningen

i en del fall höjas med ett vårdbidrag, högst 5 kr. per dag.

Vid invaliditet ersätts erforderliga utgifter för läkarbehandling m. m.

fullt ut, och ersättning i form av livränta utges så länge arbetsförmågan

kan anses nedsatt med minst 10 procent till följd av skadesviterna. Till

grund för livräntans storlek läggs ett s. k. ersättningsunderlag, som bestäms

i förhållande till den årliga arbetsförtjänsten. Livränta till invalid

som under lång tid är ur stånd att reda sig själv, kan i en del fall höjas

med vårdbidrag, högst 1 800 ler. per år. Vid höggradig invaliditet kan den

försäkrade också vara berättigad till förmåner från den allmänna pensioneringen.

För att förtidspension skall utgå krävs emellertid en nedsättning

av arbetsförmågan med minst hälften.

Viss dödsfallsersättning utgår. Begravningshjälp utgår med 20 procent

av det basbelopp, som gällde vid skadeårets början. Under innevarande år

är begravningshjälpen således 1 160 kr. Livränta utgår i regel till änka

samt barn under 19 år. Under vissa förutsättningar kan också andra efterlevande

ha livränterätt.

Den skadades årliga arbetsförtjänst beräknas på grundval av hans inkomstförhållanden

vid tiden för skadan. Särskilda regler gäller för ungdomar

och personer i yrkesutbildning, för deltidsanställda kvinnor m. fl.

Den årliga arbetsförtjänsten får inte beräknas till högre belopp än fem

gånger basbeloppet vid skadeårets början. Efter samordningstiden blir därför

sjukpenningen högst 40 kr. per dag, såvida inte den skadade är försäkrad

för högre belopp i sjukförsäkringen.

När invalidlivränta från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen utgår

samtidigt med förtids- eller ålderspension från den allmänna pensioneringen,

skall enligt 17 kap. 2 § AFL pensionen reduceras med högst % av livräntan.

En viss del av pensionen skall alltid utgå vid sidan av livräntan.

Motsvarande regler gäller när efterlevandelivränta utgår samtidigt med

efterlevandepension.

Fr. o. in. år 1968 gäller en lag om värdesäkring av yrkesskadelivräntor

in. m. Livräntor på grund av obligatorisk försäkring höjs när pensioneringens

basbelopp stiger. En del av livräntorna efter låga invaliditetsgrader

påverkas dock inte av små förskjutningar i penningvärdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969 3

Arbetsgivarna svarar för kostnaden för den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.

I vissa fall utgår yrkesskadeersättning av statsmedel. Detta gäller bl. a.

under militärtjänst.

Beträffande detalj innehållet i YFL och i andra författningar rörande

yrkesskadeersättning samt i AFL får utskottet hänvisa främst till prop.

1967: 147 och 2LU 1967: 68.

Reformer inom yrkesskadeförsäkringens område

I anslutning till att den år 1946 antagna lagen om allmän sjukförsäkring

underkastades en genomgripande revision inför ikraftträdandet den 1 januari

1955 antogs YFL som också trädde i kraft den 1 januari 1955. Med

YFL genomfördes en betydande samordning mellan yrkesskadeförsäkringen

och den allmänna sjukförsäkringen för dem som är sjukförsäkrade. Samordningen

innebär bl. a. att yrkesskadefall som bär en varaktighet av högst

90 dagar i allmänhet regleras av de allmänna försäkringskassorna enligt

sjukförsäkringens bestämmelser.

Efter det att den allmänna sjukförsäkringen och den nya yrkesskadeförsäkringen

införts inriktades reformarbetet i huvudsak på pensioneringen,

men avsevärda förändringar genomfördes också i fråga om sjukförsäkringen.

AFL innebar att de huvudsakliga reglerna om sjukförsäkring, folkpensionering

och försäkring för tilläggspension samlades i ett lagverk och att

sjukförsäkringen och pensioneringen i fråga om kompensation för inkomstbortfall

tillsammans bildade ett system, enligt vilket inkomstbortfallet ersätts

genom sjukpenning vid mera kortvarig nedsättning av arbetsförmågan

och genom pension om nedsättningen är varaktig eller långvarig. För yrkesskadeförsäkringens

del rubbades inte dittillsvarande principer. Detta innebär

att efter den nyssnämnda samordningstiden kompensation för inkomstbortfall

kan utgå i form av pension jämsides med ersättning från yrkesskadeförsäkringen,

varvid reduktion enligt vissa principer görs på pensionsförmånen.

Reglerna om samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen

har medfört att höjningarna av sjukpenningbeloppen

inom sjukförsäkringen kommit yrkesskadade som är sjukpenningsförsäkrade

till del både under 90-dagarstiden och därefter. Sådana höjningar har

ägt rum enligt beslut åren 1962 och 1966. Sistnämnda års sjukförsäkringsreform

innefattade också att de tidigare gällande bestämmelserna om

karenstid inom sjukförsäkringen avskaffades, något som kommer även de

yrkesskadade till del.

I samband med tillkomsten av AFL tillkallades yrkesskadeutredningen för

att utreda frågor om yrkesskadeförsäkringens inordnande i samma system

som den allmänna försäkringen. Enligt direktiven för utredningen borde

man utgå från att det även i framtiden skulle finnas ett särskilt försäkringsskydd

i någon form för yrkesskador.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

En huvuduppgift för utredningen skulle vara att inventera behovet av

särskilda yrkesskadeersättningar. Så långt möjligt borde ersättningsgrunderna

göras gemensamma för yrkesskadeersättningar och andra jämförliga

socialförsäkringsersättningar.

Yrkesskadeutredningens förslag till yrkesskadelag (SOU 1966: 54) byggde

på principen att ersättningsformerna inom den allmänna försäkringen

skulle svara även för försäkringsskyddet vid yrkesskada. Ersättning skulle

alltså utgå i form av sjukvårdsersättning, sjukpenning, folkpension och tillläggspension.

I åtskilliga avseenden föreslogs dock för yrkesskador avvikelser

från de regler som gällde för beräkningen av förmånerna inom den allmänna

försäkringen.

I prop. 1967: 147 tog Kungl. Maj :t ställning till yrkesskadeutredningens

förslag. Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anförde i

propositionen bl. a. följande.

Skäl talar för att rätten till ersättning vid sjukdom eller skada inte bör

vara beroende av orsaken till sjukdomen eller skadan. Yrkesskadorna har

dock sedan lång tid haft en särställning och ända fram till dess den stora utbyggnaden

av vårt sociala trygghetssystem började för ett tjugotal år sedan

var yrkesskadeförsäkringen den enda obligatoriska socialförsäkring som

gav ersättning av verklig betydelse vid inkomstbortfall på grund av sjukdom

och invaliditet.

Vidare anförde departementschefen bl. a. följande.

Jag delar den av flera remissinstanser uttryckta uppfattningen att den

allmänna försäkringens regler om förutsättningarna för och storleken av de

olika förmånerna bör ändras endast i den mån ändringen i huvudsak kan

komma alla försäkrade till godo så att en särskilt gynnsam behandling av

de yrkesskadade inte behövs annat än i undantagsfall. Förutsättningar föreligger

uppenbarligen inte f. n. för att åstadkomma en omläggning av den

allmänna försäkringen, så att det särskilda yrkesskadeskyddet skulle bli i

stort sett överflödigt. Under sådana omständigheter anser jag det lämpligast

att tills vidare behålla den nuvarande yrkesskadeförsäkringen, som enligt

vad jag nyss framhållit har betydande fördelar för de skadade.

I enlighet med det anförda framlades i propositionen förslag, som innefattade

ett bibehållande av YFL. Yrkesslcadeskyddets allmänna omfattning

föreslogs inte ändrat och inte heller de grundläggande reglerna om ersättning

vid sjukdom och invaliditet. I viktiga avseenden föreslogs emellertid

ändringar i YFL och andra yrkesskadeförfattningar. Riksdagen (2LU 1967:

68) godtog i huvudsak de principer för yrkesskadereformen, som föreslagits

i propositionen, men gjorde vissa betydelsefulla ändringar i förslaget. De

förändringar i yrkesskadeskyddet, som i enlighet med det sagda beslöts av

statsmakterna 1967, gäller i huvudsak från den 1 januari 1968. Bland de

förbättringar, som vidtogs, må nämnas en höjning av maximibeloppet för

den årliga arbetsförtjänst, som skall ligga till grund för bestämmande av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969 5

livräntan. Vidare höjdes de inkomstgränser som tillämpades för beräkning

av det s. k. ersättningsunderlaget. Äldre yrkesskadelivräntor höjdes. Både

äldre och nytillkommande livräntor gjordes värdebeständiga genom anknytning

till basbeloppet.

Slutligen må här beträffande frågan om beskattning av förmåner inom

yrkesskadeförsäkringen m. in. hänvisas till 2LU 1968: 65.

Utskottet

Såväl vid yrkesskada som vid sjukdom, som har annan orsak, utgår

sjukpenning, sjukvårdsersättning och vissa andra förmåner. Vid höggradig

invaliditet utgår förtidspension. Sjukpenningen ersätter drygt 80 %

av inkomstbortfallet i de vanligaste inkomstlägena. Utöver de förmåner

som utgår oberoende av sjukdomsorsaken utgår särskilda förmåner vid

yrkesskada. Vid invaliditet, som inte är så höggradig, att förtidspension

kan utgå, utges således livränta.

I förevarande motion yrkas, att riksdagen skall begära utredning syftande

till att full ekonomisk kompensation vid yrkesskada skall utgå.

Motionärerna anser att det i och för sig är motiverat, att full kompensation

utgår även vid sjukdom som inte är yrkesskada men begränsar av

kostnadsskäl sitt yrkande till att avse yrkesskada. Motionärerna menar

att det är fråga om ett jämlikhetskrav eftersom tjänstemannagrupperna

avtalsvägen tillförsäkrat sig bättre förmåner vid sjukdom och yrkesskada

än vad som ulgår enligt lag.

Mellan yrkesskadeförsäkringen och den allmänna sjukförsäkringen finns

en samordning, som innebär att den som drabbas av yrkesskada under

de första 90 dagarna efter skadefallet får ersättning från sjukförsäkringen

enligt samma regler som vid andra sjukdomsfall. Enligt utskottets mening

är samordningsreglerna av mycket stort värde. Eftersom flertalet yrkesskador

är lindriga och relativt snabbt övergående, betyder samordningen att

det besvärliga prövningsförfarandet huruvida en yrkesskada verkligen

föreligger numera bara behöver ske i omkring en tiondel av alla fall. Med

hänsyn härtill kan utskottet inte ställa sig bakom ett förslag, som leder

till en uppbrytning av det nuvarande systemet.

Sedan den allmänna sjukförsäkringen trädde i kraft 1955 samtidigt med

den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen, har betydande reformer skett

inom det här aktuella socialförsäkringsområdet. Höjning av sjukpenningbeloppen

har skett år 1962 och 1966. Sistnämnda år innefattade reformen

även borttagande av karensdagarna. På grund av samordningsreglerna

kom förbättringarna även de yrkesskadade till del. 1967 förbättrades yrkesskadeförsäkringen

i olika avseenden. Bl. a. skedde uppräkning av gamla

livräntor och värdesäkring av såväl gamla som nytillkommande livräntor.

Självfallet kommer även i fortsättningen fortlöpande förbättringar att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1969

genomföras av både yrkesskade- och sjukförsäkringen. En reform i fråga

om läkarvårdsersättningen är förestående och utredning pågår inom andra

områden av försäkringssystemet.

Skillnaden mellan det sjuklönesystem som vissa tjänstemannagrupper

har enligt avtal och förmånerna från sjukförsäkringen hör inte överdrivas.

Såsom nämnts kompenserar sjukpenningförsäkringen generellt sett

80 % av inkomstbortfallet men till följd av att sjukpenningen är skattefri

kan kompensationen för vissa grupper gå upp till både 90 % och mer,

dvs. till ungefär samma siffra som i allmänhet gäller enligt sjuklöneavtalen.

Under hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 870 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson

(s), Dahlberg (s), Hubinette (m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Högström

(s) och Andreasson (ep)*;

från andra kammaren: herr Odhe (s), fröken Wetterström (m)*,

fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s)*,

Larsson i Öskevik (ep), fru Sigurdsen (s)* och herr Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB- Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.