Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den allmänna sjukförsäkringen för sjukhusoch läkarvård utomlands. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och Lothigius.
1969-04-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:37, Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den allmänna sjukförsäkringen för sjukhusoch läkarvård utomlands. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och Lothigius.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1969
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den
allmänna sjukförsäkringen för sjukhus- och läkarvård
utomlands.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och
Lothigius.
I motionerna, som är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte ge 1961 års sjukförsäkringsutredning
i uppdrag att med förtur göra en översyn av ersättningen
från sjukförsäkringen för sjukhus- och läkarvård utomlands».
Gällande bestämmelser m. m.
Från sjukförsäkringen kan utgå ersättning för viss sjukvård, som meddelats
utomlands. Bestämmelser härom finns i kungörelse den 25 maj 1962
(nr 388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän
försäkring. Kungörelsen äger inte tillämpning beträffande sjukvård, som
meddelats inom området för främmande makt, med vilken Sverige träffat
överenskommelse om utgivande av ersättning för sjukvård. Sådan överenskommelse
har träffats med Danmark, Finland, Island och Norge samt med
Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Ersättning för vård
i nämnda länder ersätts inte av sjukförsäkringen i Sverige utan av motsvarande
försäkring i det land, där vården meddelats. Vid vård i annat främmande
land än de ovan nämnda gäller att varje försäkrad, som är bosatt i
Sverige, kan få ersättning för läkarvård och sjukhusvård om han under
tillfällig utlandsvistelse blir i behov av sådan vård.
Enligt 2 § kungörelsen utgår ersättning för läkarvård med tre fjärdedelar
av läkarens arvode, vilket dock inte får beräknas till högre belopp än 25 kr.
för varje besök. I arvodet inräknas ersättning, som den försäkrade utgivit
till läkaren för läkemedel, sjukvårdsmateriel och läkarens resa ävensom
för sådant intyg av honom, som erfordras för utfående av sjukpenning.
Ersättning för utgifter för sjukhusvård utgår med belopp, motsvarande
den avgift, mot vilken den försäkrade erhållit vården. Den sammanlagda
ersättningen för en vårdperiod får dock inte beräknas till högre belopp än
som motsvarar 35 kr. för dag. 1 avgiften skall inräknas kostnad, som den
försäkrade haft för läkararvode, läkemedel och sjukvårdsmateriel (3 §).
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 37
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1969
De angivna maximeringsreglerna för ersättning av läkarvård och sjukhusvård
utom riket gällde även enligt den före kungörelsens ikraftträdande
den 1 januari 1963 gällande kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 404) angående
sjukhjälp utom riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Maximibeloppen
har alltså varit oförändrade alltsedan ikraftträdandet av sistnämnda
kungörelse den 1 januari 1956.
Av förarbetena till kungörelsen från år 1955 framgår att den dåvarande
inhemska läkarvårdstaxa^ maximibelopp 25 kr. var vägledande vid bestämmande
av maximibeloppet för ersättning av läkarvård utomlands. Vid fastställande
av maximibeloppet för sjukhusvård utomlands utgick man från
bestämmelserna i det s. k. utomlänsavtalet. Enligt detta avtal bidrog en
försäkrads hemortslandsting till täckande av sjukvårdskostnad för den försäkrade
inom annat landstingsområde med 35 kr. för vårddag, med avdrag
för gängse patientavgift.
Försäkringskassornas utgifter år 1966 för läkarvård utom riket uppgick
till sammanlagt 786 000 kr. och för sjukhusvård utom riket till 827 000 kr.
Framställning från riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket har i skrivelse till Ivungl. Maj:t den 23 april 1968
tagit upp samma problem som nu behandlas i motionerna. Verket uttalar inledningsvis
att det har sig bekant att 1961 års sjukförsäkringsutredning avser
att behandla frågan om försäkring för sjukvård utom riket. Verket har
emellertid trots detta ansett sig böra ta upp frågan om revision av de i den
gällande kungörelsen angivna maximibeloppen. Riksförsäkringsverket anför
vidare:
Med hänsyn till den förhöjda ersättning för läkarvård inom riket, som
numera kan ifrågakomma, finner riksförsäkringsverket för sin del skäl tala
för en förhöjning jämväl av ersättningen för läkarvård utom riket. Därest
maximibeloppet vid läkarvård utomlands skulle sättas till samma belopp,
som det högsta beloppet för vård inom riket, borde maximibeloppet sättas
till 60 kr. Detta belopp avser endast ett begränsat antal särskilt angivna
åtgärder, som mera sällan torde förekomma. Det kan därför ifrågasättas
om maximibeloppet bör sättas så högt. Det nuvarande maximibeloppet,
25 kr., motsvarade det belopp, som enligt den år 1955 gällande återbäringstaxan
högst kunde ifrågakomma i dåvarande grupp 3 c. Denna grupp motsvarar
i nuvarande taxa, som ovan framhållits, grupp 3 a. För konsultationer
hänförliga till denna grupp är som nämnts maximibeloppet i stockholmsområdet
45 kr. och i riket i övrigt 40 kr. Verket finner övervägande skäl
tala för att ersättningen för läkarvård utom riket begränsas till högst tre
fjärdedelar av 40 kr.
Ersättningen för sjukhusvård utomlands synes som av vad ovan framhållits
ha anknutits till det allmännas genomsnittliga kostnad för sjukhusvård
i Sverige, sådan denna kostnad kom till uttryck i utomlänsavtalet.
Enligt 1967 års utomlänsavtal, vilket gäller för år 1968, har motsvarande
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1969 3
genomsnittskostnad numera stigit till 170 kr. för dag. Vid tillämpning av den
princip, som synes ha tillämpats vid tillkomsten av gällande kungörelse
skulle maximibeloppet i denna höjas till 170 kr. Enligt verkets mening saknas
dock anledning att nu vidtaga en så avsevärd höjning. I nuvarande läge
synes en förhöjning till 120 kr. vara till fyllest.
Hur stor utgiftsökning ett genomförande av det nu framlagda förslaget
skulle medföra låter sig svårligen bedöma, enär det införskaffade materialet
visar att kostnaderna för läkarvård och sjukhusvård starkt varierar inte
endast länderna emellan utan även inom de olika länderna.
Utskottet
Från den allmänna sjukförsäkringen utgår viss ersättning då försäkrade
insjuknar utomlands. Med vissa länder, bl. a. de nordiska, har Sverige träffat
överenskommelser att ersättning skall utgå från försäkringen i det land där
vården meddelats. Vid insjuknande i andra länder gäller att ersättning utgår
från den svenska försäkringen dels för läkarvård med tre fjärdedelar av
läkarens arvode, som dock inte får beräknas till högre belopp än 25 kr. för
varje besök, dels för avgifter för sjukhusvård, varvid ersättningen är maximerad
till 35 kr. per vårddag.
Motionärerna gör gällande att de angivna maximibeloppen för läkarvård
och sjukhusvård bör justeras uppåt. De vill att 1961 års sjukförsäkringsutredning
skall få i uppdrag att med förtur utreda frågan.
Sjukförsäkringsutredningen kommer under sitt fortsatta arbete att ta upp
frågor rörande utvidgning av sjukförsäkringsförmåner vid vård utomlands.
Riksförsäkringsverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t i april 1968 begärt
en väsentlig uppräkning av maximibeloppen för läkarvård och sjukhusvård
utomlands. Det av motionärerna upptagna problemet är alltså redan aktualiserat
och något initiativ från riksdagens sida synes inte påkallat.
Utskottet får således hemställa,
att motionerna I: 391 och II: 898 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 april 1969
På andra lagutskottets vägnar:
RUTH HAMRIN-THORELL
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson
s , Dahlberg (s), Hubmette (m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Högström
(s) och Andreasson (ep)*;
från andra kammaren: herr Odhe (s), fröken Wetterström (m)*, herrar
Fredriksson (s), Larsson i Öskevik (ep), Nilsson i Kalmar (s)* fru Sigurdsen
(s) *, herrar Aldén (s) * och Romanus (fp).
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.