Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den allmänna sjukförsäkringen för sjukhusoch läkarvård utomlands. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och Lothigius.

1969-04-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:37, Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den allmänna sjukförsäkringen för sjukhusoch läkarvård utomlands. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och Lothigius.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1969

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av motioner angående ersättningen från den

allmänna sjukförsäkringen för sjukhus- och läkarvård

utomlands.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:391 av herr Strandberg samt 11:898 av herrar Petersson i Gäddvik och

Lothigius.

I motionerna, som är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj:t måtte ge 1961 års sjukförsäkringsutredning

i uppdrag att med förtur göra en översyn av ersättningen

från sjukförsäkringen för sjukhus- och läkarvård utomlands».

Gällande bestämmelser m. m.

Från sjukförsäkringen kan utgå ersättning för viss sjukvård, som meddelats

utomlands. Bestämmelser härom finns i kungörelse den 25 maj 1962

(nr 388) angående ersättning för sjukvård utom riket enligt lagen om allmän

försäkring. Kungörelsen äger inte tillämpning beträffande sjukvård, som

meddelats inom området för främmande makt, med vilken Sverige träffat

överenskommelse om utgivande av ersättning för sjukvård. Sådan överenskommelse

har träffats med Danmark, Finland, Island och Norge samt med

Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland. Ersättning för vård

i nämnda länder ersätts inte av sjukförsäkringen i Sverige utan av motsvarande

försäkring i det land, där vården meddelats. Vid vård i annat främmande

land än de ovan nämnda gäller att varje försäkrad, som är bosatt i

Sverige, kan få ersättning för läkarvård och sjukhusvård om han under

tillfällig utlandsvistelse blir i behov av sådan vård.

Enligt 2 § kungörelsen utgår ersättning för läkarvård med tre fjärdedelar

av läkarens arvode, vilket dock inte får beräknas till högre belopp än 25 kr.

för varje besök. I arvodet inräknas ersättning, som den försäkrade utgivit

till läkaren för läkemedel, sjukvårdsmateriel och läkarens resa ävensom

för sådant intyg av honom, som erfordras för utfående av sjukpenning.

Ersättning för utgifter för sjukhusvård utgår med belopp, motsvarande

den avgift, mot vilken den försäkrade erhållit vården. Den sammanlagda

ersättningen för en vårdperiod får dock inte beräknas till högre belopp än

som motsvarar 35 kr. för dag. 1 avgiften skall inräknas kostnad, som den

försäkrade haft för läkararvode, läkemedel och sjukvårdsmateriel (3 §).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1969

De angivna maximeringsreglerna för ersättning av läkarvård och sjukhusvård

utom riket gällde även enligt den före kungörelsens ikraftträdande

den 1 januari 1963 gällande kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 404) angående

sjukhjälp utom riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Maximibeloppen

har alltså varit oförändrade alltsedan ikraftträdandet av sistnämnda

kungörelse den 1 januari 1956.

Av förarbetena till kungörelsen från år 1955 framgår att den dåvarande

inhemska läkarvårdstaxa^ maximibelopp 25 kr. var vägledande vid bestämmande

av maximibeloppet för ersättning av läkarvård utomlands. Vid fastställande

av maximibeloppet för sjukhusvård utomlands utgick man från

bestämmelserna i det s. k. utomlänsavtalet. Enligt detta avtal bidrog en

försäkrads hemortslandsting till täckande av sjukvårdskostnad för den försäkrade

inom annat landstingsområde med 35 kr. för vårddag, med avdrag

för gängse patientavgift.

Försäkringskassornas utgifter år 1966 för läkarvård utom riket uppgick

till sammanlagt 786 000 kr. och för sjukhusvård utom riket till 827 000 kr.

Framställning från riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har i skrivelse till Ivungl. Maj:t den 23 april 1968

tagit upp samma problem som nu behandlas i motionerna. Verket uttalar inledningsvis

att det har sig bekant att 1961 års sjukförsäkringsutredning avser

att behandla frågan om försäkring för sjukvård utom riket. Verket har

emellertid trots detta ansett sig böra ta upp frågan om revision av de i den

gällande kungörelsen angivna maximibeloppen. Riksförsäkringsverket anför

vidare:

Med hänsyn till den förhöjda ersättning för läkarvård inom riket, som

numera kan ifrågakomma, finner riksförsäkringsverket för sin del skäl tala

för en förhöjning jämväl av ersättningen för läkarvård utom riket. Därest

maximibeloppet vid läkarvård utomlands skulle sättas till samma belopp,

som det högsta beloppet för vård inom riket, borde maximibeloppet sättas

till 60 kr. Detta belopp avser endast ett begränsat antal särskilt angivna

åtgärder, som mera sällan torde förekomma. Det kan därför ifrågasättas

om maximibeloppet bör sättas så högt. Det nuvarande maximibeloppet,

25 kr., motsvarade det belopp, som enligt den år 1955 gällande återbäringstaxan

högst kunde ifrågakomma i dåvarande grupp 3 c. Denna grupp motsvarar

i nuvarande taxa, som ovan framhållits, grupp 3 a. För konsultationer

hänförliga till denna grupp är som nämnts maximibeloppet i stockholmsområdet

45 kr. och i riket i övrigt 40 kr. Verket finner övervägande skäl

tala för att ersättningen för läkarvård utom riket begränsas till högst tre

fjärdedelar av 40 kr.

Ersättningen för sjukhusvård utomlands synes som av vad ovan framhållits

ha anknutits till det allmännas genomsnittliga kostnad för sjukhusvård

i Sverige, sådan denna kostnad kom till uttryck i utomlänsavtalet.

Enligt 1967 års utomlänsavtal, vilket gäller för år 1968, har motsvarande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1969 3

genomsnittskostnad numera stigit till 170 kr. för dag. Vid tillämpning av den

princip, som synes ha tillämpats vid tillkomsten av gällande kungörelse

skulle maximibeloppet i denna höjas till 170 kr. Enligt verkets mening saknas

dock anledning att nu vidtaga en så avsevärd höjning. I nuvarande läge

synes en förhöjning till 120 kr. vara till fyllest.

Hur stor utgiftsökning ett genomförande av det nu framlagda förslaget

skulle medföra låter sig svårligen bedöma, enär det införskaffade materialet

visar att kostnaderna för läkarvård och sjukhusvård starkt varierar inte

endast länderna emellan utan även inom de olika länderna.

Utskottet

Från den allmänna sjukförsäkringen utgår viss ersättning då försäkrade

insjuknar utomlands. Med vissa länder, bl. a. de nordiska, har Sverige träffat

överenskommelser att ersättning skall utgå från försäkringen i det land där

vården meddelats. Vid insjuknande i andra länder gäller att ersättning utgår

från den svenska försäkringen dels för läkarvård med tre fjärdedelar av

läkarens arvode, som dock inte får beräknas till högre belopp än 25 kr. för

varje besök, dels för avgifter för sjukhusvård, varvid ersättningen är maximerad

till 35 kr. per vårddag.

Motionärerna gör gällande att de angivna maximibeloppen för läkarvård

och sjukhusvård bör justeras uppåt. De vill att 1961 års sjukförsäkringsutredning

skall få i uppdrag att med förtur utreda frågan.

Sjukförsäkringsutredningen kommer under sitt fortsatta arbete att ta upp

frågor rörande utvidgning av sjukförsäkringsförmåner vid vård utomlands.

Riksförsäkringsverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t i april 1968 begärt

en väsentlig uppräkning av maximibeloppen för läkarvård och sjukhusvård

utomlands. Det av motionärerna upptagna problemet är alltså redan aktualiserat

och något initiativ från riksdagens sida synes inte påkallat.

Utskottet får således hemställa,

att motionerna I: 391 och II: 898 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars Larsson

s , Dahlberg (s), Hubmette (m), Wanhainen (s), Österdahl (fp), Högström

(s) och Andreasson (ep)*;

från andra kammaren: herr Odhe (s), fröken Wetterström (m)*, herrar

Fredriksson (s), Larsson i Öskevik (ep), Nilsson i Kalmar (s)* fru Sigurdsen

(s) *, herrar Aldén (s) * och Romanus (fp).

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.