Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till studiebidrag m. m. för budgetåret 1969/70, såvitt avser ändring i studiehjälpsreglementet och studiemedelsförförordningen, jämte motioner i ämnet.
1969-04-22 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:38, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till studiebidrag m. m. för budgetåret 1969/70, såvitt avser ändring i studiehjälpsreglementet och studiemedelsförförordningen, jämte motioner i ämnet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till studiebidrag m. m. för budgetåret 1969/70, såvitt avser
ändring i studiehjälpsreglementet och studiemedelsförförordningen,
jämte motioner i ämnet.
Genom en den 21 februari 1969 dagtecknad proposition, nr 16, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402),
2) förordning om ändring i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401),
dels anvisa anslag till Studiebidrag m. m. och till Allmänna studielånefonden
för budgetåret 1969/70.
Propositionen har, såvitt den avser författningsändringarna, hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet. I övrigt har propositionen hänvisats till
statsutskottet.
I samband med propositionen har andra lagutskottet behandlat följande motioner.
A. Vid riksdagens början väckta motioner
1) de likalydande motionerna 1:14 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. och II: 16
av herr Dahlgren m. fl. om förbättring av det studiesociala stödet,
2) de likalydande motionerna I: 84 av herr Lindblad och 11:100 av herr Westberg
i Ljusdal om ökade möjligheter att erhålla statliga studielån,
3) de likalydande motionerna I: 460 av herr Andersson, Axel, och II: 532 av herr
Hammarsten m. fl. om ökat inackorderingstillägg till vissa skolelever (motionerna
har hänvisats till statsutskottet men har därefter överlämnats till lagutskott, se SU
1969: 32),
4) de likalydande motionerna I: 771 av herr Larsson, Thorsten, och II: 890 av
herrar Larsson i Borrby och Boo angående inkomstprövningen av viss studiehjälp,
samt
5) motionen II: 886 av fru Kristensson om återställande av studiebidragens realvärde,
m. m.
B. 1 anledning av propositionen väckta motioner
6) de likalydande motionerna 1:921 av herr Kaijser och II: 1054 av herr
Ringaby,
7) de likalydande motionerna I: 927 av herr Andreasson och herr Larsson,
Thorsten, samt II: 1063 av herrar Mattsson och Gustavsson i Alvesta,
8) de likalydande motionerna I: 929 av herr Wirtén och II: 1064 av herr Strömberg,
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 38
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
9) de likalydande motionerna 1:930 av herr Österdahl och II: 1065 av herrar
Westberg i Ljusdal och Nelander, såvitt avser ändring i studiemedelsförordningen
(hemställan under A). Ett i motionerna upptaget yrkande (hemställan under B)
angående utbildningsbidrag behandlas av statsutskottet i utlåtande nr 58.
I prop. 1969: 25 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m. framläggs
författningsförslag, som har samband med de i detta utlåtande behandlade
frågorna. Huvuddelen av nämnda proposition behandlas av första lagutskottet i
utlåtande nr 32. I viss del, som här inte är aktuell, behandlas propositionen av
bevillningsutskottet.
Huvudsakliga innehållet i prop. 16 och prop. 25
Prop. 16
I propositionen läggs flera reformförslag på det studiesociala området fram.
Åtgärderna tar sikte främst på studerande barn till lägre inkomsttagare och till
vuxna studerande.
Det inkomstprövade tillägget i studiehjälpen föreslås bli höjt med 225 kr. per
läsår för ogift studerande med syskon under 16 år. Detta innebär att i bidrag till
studerande vid fackskolor, gymnasier, yrkesskolor m. fl. skolor kan komma att
utgå 3 150 kr. per läsår.
Maximibeloppet för lån från allmänna studielånefonden höjs enligt förslaget
från 5 000 kr. till 6 500 kr.
I studiehjälpssystemet föreslås en ändring av gränsen mellan elever som anses
tillhöra familjens ekonomi och övriga elever. En strikt åldersgräns om 20 år
föreslås.
Vuxenstuderande föreslås få en möjlighet till partiell befrielse från skyldighet
att betala tillbaka studielån från allmänna studielånefonden. Befrielsen skall få
avse högst hälften av lånebeloppet, dock högst 4 950 kr. jämte ränta.
Den minsta återbetalningstiden för återbetalningspliktiga studiemedel föreslås
normalt bli minst 15 år i stället för nuvarande 10 år. Vidare föreslås att åldersgränsen
för erhållande av studiemedel höjs från 40 till 45 år.
Den del av propositionen, som hänvisats till statsutskottet, avser förutom vissa
anslag en anmälan om tillsyn av barn till studerande.
Prop. 25
I prop. 25, som enligt det ovan sagda i huvuddelen behandlas av första lagutskottet,
föreslås myndighetsåldern sänkt från 21 till 20 år. Vidare föreslås att ungdomar
i ålder 18—20 år i flera hänseenden skall få en mera självständig ställning
än f. n. Sålunda skall den som har fyllt 18 år själv få ta upp och förfoga över
studiemedel och statliga bosättningslån men däremot inte studiehjälp. Han skall
också utan förmyndarens samtycke kunna hyra bostad för eget bruk. Den behörighet
att ingå sedvanliga rättshandlingar för den dagliga hushållningen m. m. som
redan nu tillkommer gift underårig föreslås utvidgad till alla underåriga som har
eget hushåll.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
3
De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
Förordning
om ändring i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964 (nr 402)
Härigenom förordnas, att 4, 13, 21, 24 och 26 §§ studiehjälpsreglementet den
4 juni 19641 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4 §.
Till studerande, som börjat sina studier
vid läroanstalten eller utbildningslinjen
före det år under vilket han fyller
tjugoett år, utgår studiehjälp i form
av studiebidrag jämte tillägg och studielån.
Till annan
Till studerande
Till studerande, som fyller högst
nitton år under det kalenderår då läsåret
eller kursen börjar, utgår studiehjälp
i form av studiebidrag jämte tilllägg
och studielån. För kurstid efter
den 30 juni det kalenderår, då den studerande
fyller tjugo år, gäller detta endast
om denna kurstid omfattar mindre
än två månader.
och studielån,
dessutom resekostnadsersättning.
13 §.
Inkomstprövat tillägg------------följande belopp.
Ha den studerandes föräldrar vårdnaden
om annat barn än den studerande
och har detta barn icke fyllt
sexton år, eller äro föräldrarna pliktiga
att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag
till sådant barn, utgår inkomstprövat
tillägg med tjugofem kronor
högre belopp i månaden än som anges
i uppställningen. Detta gäller dock ej
om den studerande är gift.
1 Senaste lydelse av 4 och 21 §§ se 1967: 302 samt av 26 § se 1965: 248.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
(Nuvarande lydelse)
Studielån utgår med högst femtusen
kronor för läsår. Om synnerliga skäl
föreligga, får dock studielån utöver
detta belopp beviljas studerande som
bedriver heltidsstudier och har vårdnaden
om barn, som icke fyllt sexton
år, eller är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva
underhållsbidrag till sådant barn.
Studielånets storlek-----
Om fullgörandet
Låntagare, vars
Avlider låntagaren,
Vad i detta reglemente är stadgat
om föräldrar avser dels fader och moder
som ha vårdnaden eller, i fråga om
studerande som fyllt tjugoett år, senast
haft vårdnaden om den studerande,
dels fader eller moder som stadigvarande
sammanbor med vårdnadshavare
som nu sagts. I fråga om fosterbarn
eller adoptivbarn gäller vad som
sägs om föräldrar i stället fosterföräldrarna
eller adoptivföräldrarna.
Har make-------
(Föreslagen lydelse)
§•
Studielån utgår med högst sextusenfemhundra
kronor för läsår. Om synnerliga
skäl föreligga, får dock studielån
utöver detta belopp beviljas studerande
som bedriver heltidsstudier och
har vårdnaden om barn, som icke fyllt
sexton år, eller är pliktig att till fullgörande
av lagstadgad underhållsskyldighet
utgiva underhållsbidrag till sådant
barn.
-------denna kostnad.
§•
Vad i detta reglemente är stadgat
om föräldrar avser dels fader och moder
som ha vårdnaden eller, i fråga
om studerande som fyllt tjugo år, senast
haft vårdnaden om den studerande,
dels fader eller moder som stadigvarande
sammanbor med vårdnadshavare
som nu sagts. I fråga om fosterbarn
eller adoptivbarn gäller vad
som sägs om föräldrar i stället fosterföräldrarna
eller adoptivföräldrarna.
-------från vårdnaden.
24 §.
---amorteringstiden utsträckas.
---åvilande betalningsskyldighet.
Den som uppburit studielån för
vuxenutbildning må i vissa fall befrias
från del av betalningsskyldigheten enligt
bestämmelser som meddelas av
Konungen.
--------till betalning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.
Har studerande som avses i 4 § första stycket i dess äldre lydelse omedelbart
före ikraftträdandet studerat vid läroanstalt eller utbildningslinje enligt 1 §,
har han rätt att på begäran erhålla studiehjälp enligt äldre bestämmelser sa länge
han bedriver studier vid läroanstalten eller utbildningslinjen, dock längst till utgången
av juni 1973.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
5
Förslag
till
Förordning
om ändring i studiemedelsförordningen
den 4 juni 1964 (nr 401)
Härigenom förordnas, att 7 och 23 §§ studiemedelsförordningen den 4 juni 1964
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Studiemedel må--------------sexton terminer.
Ej heller må utan särskilda skäl
studiemedel utgå för termin, som infaller
efter det den studerande fyllt
fyrtio år.
Avgiftskvoten fastställes så snart två
år förflutit från utgången av det år,
under vilket den återbetalningsskyldige
senast uppburit studiemedel. Kvoten
utgör summan i basbelopp av återbetalningspliktiga
studiemedel, delad
med antalet år från och med det, då
kvoten fastställes, till och med det, då
den återbetalningsskyldige fyller femtio
år, eller, om antalet år ej uppgår
till tio, nämnda summa delad med tio.
Har den
Avgiftskvoten är
Vid beräkning —
Ej heller må utan särskilda skäl
studiemedel utgå för termin, som infaller
efter det den studerande fyllt
fyrtiofem år.
23 §.
Avgiftskvoten fastställes så snart två
år förflutit från utgången av det år,
under vilket den återbetalningsskyldige
senast uppburit studiemedel. Kvoten
utgör summan i basbelopp av återbetalningspliktiga
studiemedel, delad
med antalet år från och med det, då
kvoten fastställes, till och med det, då
den återbetalningsskyldige fyller femtio
år, eller, om antalet år ej uppgår
till femton, nämnda summa delad med
femton. Summan i basbelopp av återbetalningspliktiga
studiemedel får dock
icke delas med högre tal än som motsvarar
antalet år från och med det,
då avgiftskvoten fastställes, till och
med det, då den återbetalningsskyldige
fyller sextiofem år.
första stycket.
— en tiondel,
tre decimaler.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1969.
I fråga om återbetalningsskyldig, för vilken avgiftskvot skall fastställas före den
1 januari 1970, tillämpas 23 § i sin äldre lydelse.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Motionsyrkandena
A. Vid riksdagens början väckta motioner
1) I de likalydande motionerna 1:14 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. och 11:16
av herr Dahlgren m. fl. yrkas
»I. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning
i samband med pågående översyn av studiemedelssystemet, dels beträffande
frågan om höjning av studiebidraget inom studiemedelsförordningen till 0,5 basbelopp
per år enligt lagen om allmän försäkring och i anslutning därtill en motsvarande
höjning av det s. k. förhöjda studiebidraget inom studiehjälpsreglementet,
dels beträffande frågan om värdebeständighet för alla förmåner inom studiehjälpsreglementet
och i anslutning därtill anpassande av dessa sistnämnda till rådande
penningvärde, samt
II. att riksdagen för sin del beslutar, att elev vid lokal vuxenutbildning som bedrives
som heltidsstudier skall omfattas av studiehjälpsreglementets bestämmelser.»
2) I de likalydande motionerna 1:84 av herr Lindblad och 11:100 av herr
Westberg i Ljusdal yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
en översyn av bestämmelserna och tillämpningsföreskrifterna för studielån enligt
studiehjälpsreglementet syftande till att vidga möjligheterna att erhålla dylikt lån».
3) I de likalydande motionerna 1:460 av herr Andersson, Axel, och 11:532
av herr Hammarsten m. fl. yrkas »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam översyn av studiehjälpsbestämmelsema för elever
som åtnjuter inackorderingsbidrag och som är bosatta på stort avstånd från
skolorten i vad avser deras hemresor under veckosluten».
4) I de likalydande motionerna 1: 771 av herr Larsson, Thorsten, och II: 890
av herrar Larsson i Borrby och Boo yrkas »att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t uttala, att sådana ändringar må företas dels i 12 § 2 st. studiehjälpsreglementet
att, om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda förmögenhet
överstiger 30 000 kronor, en tiondel av det överskjutande beloppet, avrundat till
närmast lägre fulla hundratal kronor, skall jämställas med beskattningsbar inkomst,
dels i 12 § studiemedelsförordningen att studiemedel skall minskas med en tiondel
av den del av förmögenheten som överstiger sex gånger basbeloppet».
5) I motionen II: 886 av fru Kristensson yrkas »att riksdagen hos Kungl. Maj:t
måtte anhålla att Kungl. Maj:t med förtur måtte utreda och föreslå återställande
av 1965 års realvärde för studiebidragen samt indexreglering av dessa».
B. I anledning av propositionen väckta motioner
6) I de likalydande motionerna 1:921 av herr Kaijser och 11:1054 av herr
Ringaby yrkas »att sådana regler måtte utfärdas i fråga om utbetalandet av studielån
(för studerande i gymnasier, fackskolor och yrkesskolor m. fl. läroanstalter) att
dessa skall kunna utbetalas månadsvis».
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
7
7) I de likalydande motionerna 1: 921 av herr Andreasson och herr Larsson,
Thorsten, samt 11:1063 av herrar Mattsson och Gustavsson i Alvesta yrkas »att
riksdagen måtte vid sin behandling av proposition nr 16 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till nästa års riksdag angående dels höjning av inackorderingstillägget
inom studiestödsreglementet till 125 kronor per månad, dels indexreglering
av nämnda tillägg».
8) I de likalydande motionerna 1:929 av herr Wirtén och 11:1064 av herr
Strömberg yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om förslag
till ändrade regler i vad avser reducering av studielån i förhållande till föräldrarnas
inkomst och förmögenhet».
9) I de likalydande motionerna 1: 930 av herr Österdahl och II: 1065 av herrar
Westberg i Ljusdal och Nelander yrkas, såvitt här är i fråga (hemställan under A),
»dels att riksdagen — med avslag å propositionen nr 16 i motsvarande del —
måtte för sin del besluta, att 7 § andra stycket studiemedelsförordningen ändras så
att en studerande skall ha rätt till studiemedel under förutsättning att det kan
beräknas återstå lika många år från utbildningens slut till pensionsåldern som antalet
terminer utbildningen omfattar, dels att vederbörande utskott utarbetar erforderlig
lagtext».
Huvuddragen av nuvarande studiesociala system
Till studerande i gymnasier, fackskolor, yrkesskolor m. fl. läroanstalter utgår
studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet den 4 juni 1964
(nr 402, ändrat senast 1967: 302) i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt
studiebidrag samt studielån. Tillämpningsbestämmelser till studiehjälpsreglementet
finns i studiehjälpskungörelsen den 4 juni 1964 (nr 502, ändrad senast 1967: 303).
Förteckning över läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns
i kungörelsen den 6 juni 1968 (nr 302) om läroanstalter och utbildningslinjer vid
vilka studiehjälp utgår. För elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår
förmåner enligt förordningen den 4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag
(ändrad 1965: 249) och kungörelsen den 4 juni 1964 (nr 503) med tillämpningsföreskrifter
till förordningen den 4 juni 1964 (nr 400) om förlängt barnbidrag
(ändrad senast 1966: 227).
Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet utgår för läsår eller kurstid i princip
fr. o. m. kvartalet efter det, under vilket den studerande fyllt 16 år.
Studiebidrag utgår med 75 kr. i månaden.
Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr./mån. Till
grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda
beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Med
beskattningsbar inkomst jämställs 1/5 av behållen förmögenhet över 30 000 kr.
År den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för
föräldrarnas.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande uppställning.
Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta belopp
och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat
tillägg utgå med högst 75 kr. i månaden.
Vid behovsprövningen — som görs av centrala studiehjälpsnämnden — utgår
man från årsinkomsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt och innefattande
även icke skattepliktiga inkomster såsom sjukpenning, bostadstillägg, arbetslöshetsbidrag
etc.). Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående
vårdnadshavares barn. De nu tillämpade inkomstgränserna innebär att
i en fullständig familj med ett studerande barn och inga syskon under 16 år tillägg
kan utgå vid årsinkomst om högst ca 14 000 kr.
Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg med
100 kr. i månaden. Resetillägg med 40, 60, 80 eller 100 kr. i månaden utgår för
dagliga resor mellan hem och skola. Tillägg utgår endast om avståndet är minst
6 km.
Här beskrivna förmåner utgår till den som påbörjat studierna vid läroanstalten
eller utbildningslinjen före det kalenderår under vilket han fyller 21 år (yngre
elev). Till övriga (äldre) studerande utgår förhöjt studiebidrag om 175 kr. i månaden.
Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 5 000 kr. för ett läsår. Vid
prövningen tas för yngre studerande hänsyn till den studerandes och föräldrarnas
inkomst och förmögenhet. Om synnerliga skäl föreligger kan studerande som bedriver
heltidsstudier och som har försörjningsplikt mot barn erhålla studielån med
högre belopp.
De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel
enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen den 4 juni 1964 (nr 401, ändrad
1967: 884). Tillämpningsföreskrifter till studiemedelsförordningen finns i studiemedelskungörelsen
den 24 september 1964 (nr 592, ändrad senast 1967: 885).
Förteckning över studiemedelsberättigade läroanstalter finns i kungörelsen den
6 juni 1968 (nr 301) om läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiemedel
utgår.
Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiemedlen
är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet inom
den allmänna försäkringen (f. n. 8 120 kr.). Om den studerande har vårdnaden om
barn, kan dessutom utgå ett barntillägg med f. n. 1 450 kr. för varje barn under
16 år. Extra studiemedel kan vidare utgå om synnerliga skäl föreligger. Av studiemedlen
utgör 1 750 kr. ett studiebidrag, medan återstoden skall återbetalas under
normalt 20—25 år.
Beskattningsbar inkomst, kr.
— 8 000
Tillägg/mån., kr.
75
50
25
8 100—12 000
12 100—20 000
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
9
Studiemedel utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter samt de ekonomiska
resurser över vilka den studerande förfogar. Under de två första terminerna
erhålls dock studiemedel utan prövning av studiemeriterna.
Bestämmelser m. m. i anslutning till motionerna
I detta avsnitt lämnas i anslutning till motionerna ytterligare uppgifter om gällande
bestämmelser m. m. Vidare redogörs för tidigare riksdagsbehandling av frågorna.
Vid underrubrikerna anges inom parentes numret eller numren på yrkandena
enligt den numrering som förekommer i avsnittet Motionsyrkandena ovan.
Motionerna I: 771 och II: 890 angående förmögenhetsfaktorn vid beräkning av
dels inkomstprövat tillägg, dels studiemedel (4)
Såsom redovisats i föregående avsnitt utgår inkomstprövat tillägg till studiebidrag
till studerande som tillsammans med sina föräldrar har en till statlig inkomstskatt
beskattningsbar inkomst om högst 20 000 kr. I årsinkomst motsvarar detta
belopp ca 30 000 kr. Tilläggets storlek utgör 25, 50 eller 75 kr. i månaden, beroende
på inkomstens storlek. Enligt 12 § andra stycket studiehjälpsreglementet
skall, om den studerandes och hans föräldrars sammanlagda förmögenhet överstiger
30 000 kr., en femtedel av det överskjutande beloppet, avrundat till närmaste
lägre fulla hundratal kr., jämställas med beskattningsbar inkomst. Är den studerande
gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för föräldrarnas.
Såsom likaledes nämnts i föregående avsnitt utgår studiemedel per år med i
princip 140 % av basbeloppet. Studiemedlen är behovsprövade varvid hänsyn
tages till den studerandes och, om han är gift, hans makes ekonomi. Däremot
beaktas ej den studerandes föräldrars ekonomiska förhållanden. Vid behovsprövningen
är två faktorer av betydelse, nämligen inkomst och förmögenhet. Överstiger
den studerandes inkomst för terminen 40 procent av basbeloppet minskas de maximala
studiemedlen med två tredjedelar av det överskjutande beloppet. Överstiger
studerandens förmögenhet sex gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande
beloppet anses som inkomst. Är den studerande gift och sammanbor med
maken kan studiemedlen reduceras även med hänsyn till makens inkomst, överstiger
makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet reduceras studiemedlen
med en tredjedel av det överskjutande beloppet. Vid inkomstprövningen
beaktas makes förmögenhet på samma sätt som den studerandes egen, dvs. i den
mån förmögenheten överstiger sex gånger basbeloppet anses en femtedel av det
överskjutande beloppet som inkomst för maken. De här återgivna reglerna om
hänsynstagande till förmögenhet återfinns i 12 § studiemedelsförordningen.
Reglerna om hänsynstagande till förmögenhet vid beräkning av studiesociala
förmåner kvarstår oförändrade sedan 1964 års studiesociala reform (prop. 138,
SäU 1).
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 38
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Såvitt avser studiehjälpsreglementet hade studiehjälpsutredningen föreslagit, att
då summan av den sökandes, hans föräldrars och — om sökanden var gift —
makens sammanlagda behållna förmögenhet översteg 20 000 kr. skulle en femtedel
av det överskjutande beloppet läggas till den beskattningsbara inkomsten.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag hävdades från vissa håll att den
föreslagna regeln för inkomstprövning tog alltför stor hänsyn till förmögenhet.
I prop. 1964: 138 anslöt sig föredragande departementschefen i princip till utredningens
förslag, som dock modifierades så att för gifta studerande hänsyn ej skulle
tagas till föräldrars förmögenhet.
I anslutning till propositionen väcktes motioner med yrkanden om ändring beträffande
förmögenhetsfaktom. I ett motionspar yrkades att fribeloppet skulle bestämmas
till 40 000 kr. i stället för 20 000 kr. I ett annat motionspar begärdes att
inkomst och förmögenhet hos den studerandes make inte i något fall skulle beaktas.
Särskilda utskottet föreslog i sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande nr 1
år 1964 att fribeloppet för förmögenhet skulle bestämmas till 30 000 kr. I övrigt
avstyrktes motionsyrkandena.
Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med yrkande att förmögenhet ej skulle
beaktas vid bedömning av rätten till inkomstprövat tillägg. Andra lagutskottet
anförde i sitt utlåtande nr 21, som godkändes av riksdagen, följande.
Vid utgivande av behovsprövade sociala förmåner beaktas regelmässigt förmögenhetsfaktom.
De behovsprövade studiesociala förmånerna bör inte utgöra något
undantag härvidlag. Utskottet kan således inte biträda motionärernas förslag om
slopande av förmögenhetsfaktom vid prövning av rätten till inkomstprövat tillägg
enligt studiehjälpsreglementet. Frågor av den art som aktualiserats genom motionerna
torde emellertid kunna komma att övervägas i ett större sammanhang.
Vid 1967 års riksdag väcktes motioner, i vilka yrkades, att fribeloppet för förmögenhet
skulle höjas från 30 000 till 40 000 kr.
Motionerna avslogs genom bifall till en vid andra lagutskottets utlåtande nr 4
fogad reservation. I reservationen, där det erinrades om 1966 års beslut i ämnet,
framhölls, att vid bedömningen av motionsyrkandet borde beaktas att reglerna
trädde i kraft så sent som den 1 juli 1964. Vidare uttalades följande mot bakgrunden
av att 1965 års fastighetstaxering enligt motionärerna medfört att åtskilliga
ägare till mindre fastigheter fått sina förmögenheter uppräknade till över
30 000 kr. utan att den ekonomiska situationen för fastighetsägarna förändrats.
Utskottet vill dessutom erinra om att då 1964 års vårriksdag antog de aktuella
bestämmelserna var förberedelserna för 1965 års allmänna fastighetstaxering omedelbart
förestående. Det fanns anledning att antaga att fastighetsvärdena vid
denna taxering generellt sett skulle höjas. Riksdagens beslut att höja det av Kungl.
Maj:t föreslagna fribeloppet från 20 000 till 30 000 kr. bör ses mot den bakgrunden.
På grund härav och då det i övrigt inte föreligger skäl att f. n. räkna upp fribeloppet
avstyrker utskottet motionerna.
I fråga om studiemedelsförordningen anförde föredragande departementschefen
i prop. 1964: 138 följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
11
Röster har höjts för att man vid den nu förestående studiesociala reformen borde
slopa all behovsprövning och således ge varje studerande vid universitet, högskola
eller annan postgymnasial utbildningslinje studiemedel med bortseende även från
hans egen och, i förekommande fall, hans makes ekonomiska förhållanden. Liksom
utredningen och flertalet av remissorganen anser jag att detta inte kan komma
i fråga i en tid då antalet studerande ständigt ökar och anspråken på studiemedelssystemet
kan väntas stiga mycket hastigt och kraftigt. Såsom garantilånenämnden
påpekat måste i detta sammanhang också beaktas risken för skeninskrivningar.
I propositionen föreslogs, att fribeloppet för förmögenhet skulle bestämmas till
fyra basbelopp. Vid riksdagsbehandlingen höjdes detta belopp till sex basbelopp.
Motionerna 1:84 och II: 100 samt I: 929 och II: 1064 angående ökade möjligheter
till studielån enligt studiehjälpsreglementet (2 och 8)
I motionerna I: 84 och II: 100 framhålls — mot bakgrunden av ett exempel
rörande utgående lånebelopp till en 19-årig fackskoleelev — såsom angeläget att de
reduceringsregler, som uppställts med hänsyn till inkomst och förmögenhet hos
elevernas föräldrar, liberaliseras. Vidare torde »åldersgränsen 21 år», som gäller
för rätt till ett maximalt lånebelopp om 5 000 kr., behöva sänkas till förslagsvis
19 år.
I motionerna I: 929 och II: 1064 uttalas att det mot bakgrunden av propositionen
nr 25, i vilken föreslås bl. a. att ungdomar i åldern 18—20 år får en mer självständig
ställning än f. n., kan diskuteras om det är realistiskt att anse att elever i sådan
ålder vid tillämpning av studiehjälpsreglementet skall anses tillhöra familjens
ekonomi. Det är mycket angeläget, framhåller motionärerna, att föräldrarnas ekonomiska
ställning ej får påverka möjligheterna för deras barn att erhålla utbildning
ovanför det obligatoriska skolväsendet.
I föregående huvudavsnitt har lämnats en kortfattad redogörelse för rätten till
studielån. Här må ytterligare anföras följande.
I 20 § studiehjälpsreglementet stadgas, att vid bedömande av behovet av
studiekredit skall beaktas den studerandes och, om han är gift, makens ekonomiska
förhållanden. Beträffande studerande, som börjat sina studier vid läroanstalten eller
utbildningslinjen före det år under vilket han fyller tjugoett år (yngre elev), skall,
om han ej är gift, hänsyn tagas jämväl till föräldrarnas ekonomiska förhållanden.
Lånets storlek i det enskilda fallet bestäms inom den i studiehjälpsreglementet
givna ramen med beaktande av utbildningskostnaden och de medel som står den
studerande till buds. Centrala studiehjälpsnämnden tillkommer att närmare bestämma
om långivningen. Nämnden fattar i normalfallen beslut efter vissa schabloner,
som för innevarande läsår innebär följande.
Elev i åldern 16—19 år får låna högst 3 500 kr. per år. För yngre elev som är
20 år eller däröver utgör maximibeloppet 5 000 kr. För inackorderad elev tillkommer
900 kr. Vid bestämmande av lånesumman i det enskilda fallet reduceras maximibeloppet
med följande summor, nämligen dels belopp som erhålles i studiebidrag
och inkomstprövat tillägg, dels två tredjedelar av den del av elevens beräknade
inkomst som överstiger 4 500 kr. under läsåret, dels den del av elevens förmögen
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
het som överstiger 5 OOO kr., dels ock 30 % av den del av föräldrarnas till statlig
inkomstskatt beskattningsbara inkomst som överstiger ett fribelopp om 6 000 kr.
Viss hänsyn tas till om eleven har syskon. Föräldraförmögenhet överstigande 34 200
kr. beaktas genom att två femtedelar av det överskjutande beloppet läggs till föräldrarnas
beskattningsbara inkomst.
För äldre elev — den som börjat sina studier tidigast under det år han fyller 21
år — samt för gift elev (såväl yngre som äldre) är låneramen 5 000 kr. Reduktion
sker med två tredjedelar av elevens beräknade inkomst över 4 500 kr. och med en
tredjedel av makes beräknade inkomst över 15 900 kr. Har den studerande förmögenhet
överstigande 34 200 kr. jämställes två femtedelar av det överskjutande beloppet
med inkomst. Sak samma gäller för makes förmögenhet.
Lånebelopp, som efter reduktion skulle uppgå till mellan 500 och 900 kr., höjes
till 1 000 kr. Framräknat belopp under 500 kr. utgår ej.
Föreligger särskilda skäl för högre lånebelopp än det som framkommer efter
reducering, kan undantagsvis högre belopp beviljas. Lån över 5 000 kr. kan dock
utgå endast i nedanstående fall.
För elev med försörjningsplikt mot barn under 16 år bestäms låneramen med
utgångspunkt från reglerna inom studiemedelssystemet. För läsåret 1968/69 är
låneramen 9 406 kr. för elev med ett barn. För varje ytterligare barn ökas nämnda
belopp med 1 420 kr.
I propositionen föreslås, att maximibeloppet för studielån höjs från 5 000 kr. till
6 500 kr. (se prop. s. 3, 11 och 22). Föredraganden förutsätter i likhet med
centrala studiehjälpsnämnden, som föreslagit uppräkningen, att det ökade
studielånebeloppet kommer de äldre studerande till del. Om förslaget i propositionen
rörande ändring av den s. k. 21-årsregeln godtas får detta konsekvenser
även för de här aktuella lånereglerna. Den som fyller 20 år under det kalenderår
då läsåret eller kursen börjar hänförs nämligen till gruppen äldre elever, och låneramen
för hans del blir således 6 500 kr. Vidare skall hans låneansökan prövas
utan hänsyn till föräldrarnas ekonomi (se 20 § studiehjälpsreglementet).
Beträffande innehållet i prop. 25 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken,
m. m., såvitt här är av direkt intresse med hänsyn till vad som anförts i
motionerna I: 929 och II: 1064, hänvisas i första hand till nämnda proposition s. 56
(remissyttrande av centrala studiehjälpsnämnden) samt s. 70 och 71 (föredragande
departementschefen). I nämnda proposition föreslås bl. a. att underårig som har
fyllt 18 år bör få ta upp studiemedel utan samtycke av förmyndaren. Han bör
också själv få råda över uppburna medel samt avkastning därav och vad som trätt
i medlens ställe. Departementschefen uttalar vidare följande.
Det kan förefalla naturligt att låta samma regler gälla i fråga om studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet. Detta tar emellertid sikte på skolformer där de flesta
eleverna är under myndig ålder, och för dessa elever är rätten till både vissa tillägg
och studielån beroende av föräldrarnas ekonomi. Reglerna om studiehjälp kan alltså
sägas bygga på den tanken att föräldrarna i mån av förmåga skall bidra till kostnaderna
för barnens studier vid sådana skolor som åsyftas i reglementet. Den
statliga studiehjälpen till omyndiga är utformad som ett stöd åt barnfamiljerna, och
syftet med de inkomstprövade förmånerna är att stärka den ekonomiska ställningen
för familjer i låga inkomstlägen så att barn från sådana hem skall få möjlighet att
skaffa sig utbildning utöver den som ges i den obligatoriska skolan. Mot denna bak
-
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
grund vill jag inte förorda några inskränkningar i förmyndarens befogenheter med
avseende på studiehjälpsförmånema.
Frågan om ökade möjligheter att erhålla studielån har sedan studiehjälpsreglementets
tillkomst 1964 behandlats upprepade gånger av riksdagen. Till 1968 års
riksdag väcktes motioner som i likhet med de nu aktuella motionerna gick ut på
att minska inverkan av föräldrarnas ekonomi vid beräkningen av lånebeloppet.
Vidare ifrågasattes i en av motionerna en sänkning av åldersgränsen till 19 år för
rätt till lånebeloppet 5 000 kr. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 2) avstyrkte
andra lagutskottet motionerna och anförde därvid i huvudsak följande.
Enligt utskottets uppfattning är det en mindre god utväg att genom lån finansiera
studier för yngre elever i gymnasier och därmed jämställda skolformer. Det är
därför berättigat med en viss återhållsamhet vid låneprövningen. Med hänsyn härtill
kan utskottet inte biträda de framlagda förslagen om generella lättnader i normerna
för låneprövningen. Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt, att ökat studiestöd
till yngre elever i princip bör ges på annat sätt än genom ökade lånemöjligheter.
Det kan emellertid påpekas att en konsekvens av de nya regler om kommunalskatteavdrag,
som tillämpades vid fjolårets taxering och gjorts än mer förmånliga vid
årets taxering, är att låneprövningen i praktiken blir generösare för elever vars
föräldrar har låga inkomster.
En utförlig redogörelse för statsmakternas överväganden i samband med studiehjälpsreglementets
tillkomst och för frågans senare behandling lämnas i nämnda
utlåtande (2LU 1968: 2).
Motionerna 1:14 och 11:16 (hemställan under I), 1:927 och II: 1063 samt II: 886
angående höjning och indexreglering av förmånerna enligt studiehjälpsreglementet
och stndiemedelsförordningen (1,7 och 5)
Vid införandet av det nuvarande studiesociala systemet diskuterades frågan om
indexreglering av studiebidraget i studiemedelsförordningen. Föredragande departementschefen
anförde i prop. 1964: 138 följande.
Några remissinstanser har påtalat det förhållandet, att studiebidraget är det enda
belopp på förmånssidan som inte indexreglerats. Jag anser det riktigast, att ett
bidrag av denna karaktär i likhet med de olika bidragen och tilläggen inom studiehjälpen
och de allmänna barnbidragen fastställes i kronor. Studiebidraget kan självfallet
komma att höjas genom särskilt beslut av riksdagen.
Vid behandlingen av propositionen hade särskilda utskottet att ta ställning till
motionsyrkanden att studiebidraget enligt studiemedelsförordningen och förmånerna
enligt studiehjälpsreglementet skulle göras värdebeständiga. I sitt av riksdagen
i denna del godkända utlåtande nr 1 avstyrkte utskottet motionerna och hänvisade
till att en höjning av förmånerna fick bli beroende av riksdagens beslut i varje
särskilt fall.
Vid envar av 1965, 1966, 1967 och 1968 års riksdagar har frågan ånyo behandlats.
Riksdagen har därvid godkänt utlåtanden av andra lagutskottet i ämnet (1965:
47, 1966: 15, 1967: 5 och 1968: 15). Utskottet har i utlåtandena anslutit sig till
särskilda utskottets ståndpunkt.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
I sistnämnda utlåtande (2LU 1968: 15) behandlades även motionsyrkanden om
uppräkning av studiebidraget enligt studiemedelsförordningen. Motionerna avslogs
med den motiveringen, att den pågående starka ökningen av antalet elever inom
såväl de gymnasiala och därmed jämställda skolformerna som vid universitet och
andra högskolor ställer stora krav på samhällets resurser samt att det utrymme
som kan finnas för ökat studiesocialt stöd inte i första hand bör användas till en
uppräkning av studiebidraget enligt studiemedelsförordningen. Det framhölls också,
att ett bifall till motionsyrkandet inte ökade den studerandes totala tillgång till studiemedel.
Den utredning, som avses i hemställan i motionerna I: 14 och II: 16, torde vara
1968 års studiemedelsutredning. Enligt utredningsdirektiven (Riksdagsberättelsen
1969 s. 324) skall vid utredningen prövas angelägenheten i reformer som tar sikte
på vissa kategorier av studiemedelstagare — t. ex. studerande familjer med barn —
samt vissa frågor av teknisk-organisatorisk natur. Utredningen bör däremot inte beröra
de grundläggande principerna för studiemedelssystemet.
Motionerna 1:460 och II: 532 angående höjning av inackorderingstillägget för
elever med stort skolav stånd (3)
Studiestödet före införandet av studiehjälpsreglementet byggde bl. a. på behovsprövade
stipendier. Inackorderad elev, som erhållit stipendium, kunde även erhålla
bidrag till resa mellan hemorten och skolorten. Bidraget varierade med skoltypen.
Det högsta antalet hemresor, som ersattes, var sex per läsår.
Studiehjälpsutredningen föreslog, att inackorderingstillägget, som skulle utgå
utan behovsprövning, skulle höjas till 100 kr. i månaden. Utredningens förslag innebar
vidare att det särskilda resebidraget till inackorderade stipendiater skulle
upphöra.
I prop. 1964: 138 med förslag till det nuvarande studiesociala systemet anslöt
sig föredragande departementschefen till utredningens förslag. Vid riksdagsbehandlingen
framställdes motionsvägen krav på att bidraget till hemresor skulle bibehållas.
Särskilda utskottet avstyrkte i utlåtande nr 1 motionsyrkandena och anförde
därvid bl. a., att den nya studiehjälpen på det hela taget medförde förbättringar
för elever vid alla slag av skolor och att gruppen inackorderade elever härvidlag
inte utgjorde något undantag. Kamrarna stannade i olika beslut i denna
fråga. Besluten kunde inte sammanjämkas.
Även vid 1965 och 1966 års riksdagar behandlades motioner med samma syfte
som de nu väckta motionerna (2LU 1965: 46 och 1966: 14). Motionerna avslogs
dels under erinran om att en av de bärande principerna vid införandet av den nuvarande
studiehjälpen var att man samtidigt som man höjde de generella bidragen
skulle avskaffa mångfalden av speciella bidrag och dels under hänvisning till vad
särskilda utskottet hade anfört vid behandlingen av frågan 1964.
Här må nämnas, att vid de två statliga skolorna för vuxna — i Norrköping och
Härnösand — utgår numera resekostnadsersättning för resa från hemorten till stu
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
15
dieorten vid början av kurs vid läroanstalten och för återresa till hemorten efter
kursens slut (19 § studiehjälpsreglementet).
Centrala studiehjälpsnämnden (CSN) har den 20 december 1968 i skrivelse till
Kungl. Maj:t avgivit utlåtande över en framställning från intagningsnämnden inom
Haparanda gymnasieregion om studiehjälp i form av resekostnadsersättning för
elever vid gymnasiet och fackskolan i Haparanda.
I utlåtandet anför CSN, att motivet för framställningen, nämligen föräldrarnas
önskan att deras barn skall beredas tillfälle att besöka sina hem kring veckoskiftena,
är välgrundat, i synnerhet sedan skolfria lördagar införts. Ett införande av
bestämmelser om resekostnadsersättning av ungefär motsvarande karaktär som
före studiehjälpsreglementets tillkomst skulle dock helt strida mot den vid 1964 års
studiesociala reform godtagna principen att man bör eftersträva ett studiesocialt
system med enhetlighet i regler och tillämpning. Härefter anför CSN.
CSN kan inte nu tillstyrka den föreliggande framställningen men finner det
angeläget, att frågan om ekonomiskt stöd till inackorderade elever för hemresa
under veckoskifte blir föremål för utredning. Problemet begränsar sig inte enbart
till Haparandaregionen. På åtskilliga andra håll i landet finns samma förhållanden
för eleverna även om det där inte är så framträdande som inom Haparanda gymnasieregion.
Starkt framträdande i bilden kommer också eleverna vid riksrekryterande
skolor. Dessa skolor är ofta förlagda till de större städerna med stora avstånd
mellan hem och skola för många elever. Som ett viktigt inslag i omvårdnaden av
eleverna måste man räkna kontakten mellan elev och föräldrar. Sådana kontakter
skulle säkerligen stimuleras om möjlighet till bidrag för vissa hemresor under terminen
förelåge. För att nå detta syfte kan man tänka sig ett differentierat inackorderingstillägg
som är avvägt med hänsynstagande till avståndet mellan hemmet och
bostaden. Därmed skulle man också undgå att få in ytterligare en bidragsform i
den reguljära studiehjälpen. Fastställandet av avståndet mellan hemmet och skolan
bör kunna ske efter starkt schabloniserade regler.
Motionerna I: 921 och 11:1054 angående månadsvis utbetalning av studielån enligt
studiehjälpsreglementet (6)
Enligt studiehjälpskungörelsen (22 §) utlämnas studielån av postverket efter
skriftlig rekvisition av låntagaren. Något undantag har inte föreskrivits för omyndig
låntagare.
Varje låntagare skall avlämna skuldförbidelse. På skuldförbindelse av omyndig
skall samtycke ha tecknats av hans förmyndare.
Om studielånet avser läsår, får högst halva beloppet uttagas under första terminen.
Vid kurs, som löper över årsskifte, får högst halva beloppet uttagas före årsskiftet,
om centrala studiehjälpsnämnden ej bestämmer annat. I övrigt får hela lånebeloppet
uttagas i början av studierna (23 §).
Som jämförelse må här anföras följande rörande utbetalning av annan studiehjälp
än studielån. Utbetalning sker till den studerande om denne är myndig, och eljest
till föräldrarna (ev. fosterföräldrarna eller adoptivföräldrarna). Enligt 19 § studiehjälpskungörelsen
skall utbetalning ske minst en gång per termin eller kurs och i
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
övrigt i god tid före studiernas avslutande. Vid kurs, som löper över årsskifte, skall
dock studiehjälpen utbetalas vid minst två tillfällen. Centrala studiehjälpsnämnden
har framhållit önskvärdheten av att studiehjälpen utbetalas så fort som möjligt för
varje termin, varvid förutsatts att för höstterminen utbetalningen sker högst två
gånger och för vårterminen högst en gång.
Motionerna 1:14 och II: 16 (hemställan under II) angående studiehjälp vid lokal
vuxenutbildning (1)
Kommunal gymnasial vuxenutbildning omfattar utbildning enligt läroplanerna för
grundskolans högstadium, fackskolan, gymnasiet och yrkesskolan. Den kommunala
utbildningen får dessutom omfatta särskilda yrkesskolkurser och yrkesskolkurser i
form av studiecirklar. Utbildningen ordnas som deltidsundervisning med kurser i
ämnen (ämneskurser) eller, i fråga om yrkesskolutbildning, med yrkesskolkurser eller
studiecirklar. I statsverkspropositionen beräknas, att antalet elever för nästa
budgetår kommer att bli cirka 28 000 i ämneskursema.
Enligt kungörelsen den 6 juni 1968 (nr 302) om läroanstalter och utbildningslinjer
vid vilka studiehjälp utgår skall vid kommunal gymnasial vuxenutbildning utgå
studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet. I 7 § studiehjälpsreglementet stadgas
emellertid att studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag utgår, där ej
Konungen för visst fall annorlunda förordnar, endast vid heltidsundervisning omfattande
minst åtta veckor. Som följd av detta stadgande är eleverna vid lokal
vuxenutbildning i princip uteslutna från bidrag enligt studiehjälpsreglementet eftersom
kurserna vid den lokala undervisningen betraktas som deltidsundervisning.
Studiehjälpens konstruktion att kurser, som innebär deltidsstudier, ej ger rätt till
bidrag har enligt centrala studiehjälpsnämndens ställningstagande hitintills medfört
att en kombination av kurser — trots att studierna för den studerande upplevts
som heltidsstudier — ej givit rätt till bidrag med mindre studierna bedrivits i ett
sammanhang under minst åtta veckor och därvid omfattat minst 23 veckotimmar
schemabunden dagundervisning (centrala studiehjälpsnämndens cirkulär nr 24/
1968).
Enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet (21 §) är rätten till studielån
med högst 5 000 kr. per läsår däremot inte förknippad med något krav på heltidsstudier.
I samband med införandet av reglerna om studielån med högre belopp än 5 000
kr. per läsår, vilket skedde vid halvårsskiftet 1967, utfärdade centrala studiehjälpsnämnden
följande anvisningar rörande studielån till vuxenstuderande (cirkulär
nr 22 a/1967).
Enligt vad som framgår av anvisningarna i nämndens cirkulär nr 22/1967 kan
studielån fr. o. m. läsåret 1967/68 utgå med högre belopp än 5 000 kr. för läsår
till elev som bedriver heltidsstudier och om eleven har försörjningsplikt mot barn
under 16 år. Även försörjningspliktiga studerande vid vuxenskola kan komma i åtnjutande
av ett högre lånebelopp om han kan betraktas som heltidsstuderande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
17
Härför fordras, att eleven bedriver sina studier i sådan omfattning och med en sådan
uppläggning att han kan betraktas som sådan studerande och som också innebär
att han tvingas avstå från väsentligt förvärvsarbete för att i stället huvudsakligen
ägna sig åt självstudier som förberedelse till den schemabundna undervisningen
vid skolan.
Till studerande som bedriver deltidsstudier utgår studielån med reducerat belopp
med hänsynstagande till omständigheterna i det enskilda fallet.
Under läsåret 1967/68 har centrala studiehjälpsnämnden — såvida den studerande
inte anfört särskilda skäl för att han avstått från förvärvsarbete — begränsat
lån till elev vid kvällsgymnasium eller annan vuxenutbildningsskola till belopp
under 5 000 kr. om den schemabundna undervisningen understigit 12 timmar per
vecka.
Från centrala studiehjälpsnämnden har utskottet inhämtat följande.
Nämnden har kunnat konstatera att vuxenutbildning i allt större utsträckning
sker på heltid, varvid den vuxne studeranden så att säga frivilligt avstår från väsentligt
förvärvsarbete. I många fall har den studerande på grund av svårigheter att
erhålla lämpligt deltidsarbete tagit konsekvenserna härav och i stället helt koncentrerat
sig på studier. Jämsides med denna individuella uppläggning av studier på
heltid har en rent organiserad sådan vuxenutbildning kommit till stånd dels med
Kungl. Maj:ts medgivande (vid Brännkyrka gymnasiet i Stockholm och Strömbergskolan
i Lund), dels genom att inom den kommunala vuxenutbildningsorganisationen
undervisningen förlagts till dagtid (t. ex. i Örebro). Med hänsyn härtill har
nämnden funnit anledning till omprövning av hittills gällande praxis i fråga om
studiehjälp i form av studiebidrag för studier vid läroanstalt för vuxna. Frågan om
vad som för framtiden bör gälla beträffande kravet på heltidsundervisning eller
heltidsstudier för att bidrag skall kunna utgå är således f. n. under behandling, och
nämnden räknar med att ett ställningstagande i denna fråga bör kunna ha skett
före nästkommande läsår.
Vid 1968 års riksdag behandlades motioner och motionsyrkanden av samma
innehåll, som det här aktuella. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 19 följande, som även avsåg ett motionsyrkande om ökat
studiestöd till korrespondensstuderande.
Av de förslag, som förelädes riksdagen i samband med vuxenutbildningsreformen,
behandlade andra lagutskottet de studiesociala frågorna. Utskottet hade därvid att
ta ställning till motioner med väsentligen samma syfte som de aktuella. I sitt av
riksdagen godkända utlåtande framhöll utskottet, att de relativt begränsade studiesociala
åtgärder, som föreslagits för de vuxenstuderande, inte innebar någon slutgiltig
lösning av studiefinansieringsfrågan och att förslaget — som främst innebar
ökade lånemöjligheter och införande av resekostnadsersättning vid kurserna i Norrköping
och Härnösand — fick ses som en första etapp som borde följas av fler
allteftersom det samhällsekonomiska utrymmet och de skolorganisatoriska anordningarna
medgav det. Vidare uttalade utskottet bl. a. att det fanns goda skäl för att
i framtiden förbättra det studiesociala stödet till brevskolstuderande.
Vuxenutbildningsreformen genomförs successivt och träder i full tillämpning
först så småningom. Den lokala vuxenutbildningen i dess nya organisation påbörjas
således först nästa läsår. Norrköpingsskolans brevskollinje har nyligen satts i gång.
Den kan antas expandera mycket kraftigt under de närmaste åren. Utskottet kan
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
inte finna det motiverat att mot denna bakgrund redan nu — utan närmare utredning
— besluta om ytterligare studiesociala åtgärder för de vuxenstuderande. Sådana
åtgärder synes lämpligen böra anstå till dess undersökning skett av var ett utökat
stöd i första rummet bör sättas in och hur detta bör utformas. Enligt vad utskottet
inhämtat bereds för närvarande inom Kungl. Maj:ts kansli frågan om studiefinansieringen
inom vuxenutbildningen. Något riksdagens initiativ i denna fråga är
därför inte påkallat. Utskottet avstyrker således motionsyrkandena.
Den i utlåtandet åsyftade utredningen — kommittén för studiestöd åt vuxna
(SVUX) — har tillsatts. Beträffande direktiven för utredningen hänvisas till följande
avsnitt samt till Riksdagsberättelsen 1969 s. 337.
Motionerna 1:930 och 11:1065 (hemställan under A) angående ändring av 40- årsregeln i 7 § andra stycket studiemedelsförordningen (9)
Som skäl för motionsyrkandet anförs i huvudsak följande.
Äldre arbetstagares studier ligger inte bara långt tillbaka i tiden. De har också
erhållit en utbildning som inte är jämställd med dagens. Ur arbetsmarknadssynpunkt
är det särskilt angeläget att deras kunskaper kompletteras och fördjupas, då
det klart visat sig att väl utbildad arbetskraft har större möjligheter att få behålla
sina anställningar och att erhålla nya arbeten än personer med sämre utbildning. En
bättre utbildning ökar den enskilde arbetstagarens valmöjligheter på arbetsmarknaden.
Ur den enskildes men också ur samhällets synpunkt är det önskvärt att erforderliga
kunskaper kan inhämtas innan en eventuell friställning med följande arbetslöshet
inträffar. Utbildningen blir då ett led i strävan att göra även äldre arbetstagare
attraktiva på arbetsmarknaden och att minska bortfallet i produktionen på
grund av arbetslöshet. I ett land med en effektiv arbetsmarknadspolitik bör åtgärder
som syftar till att säkra sysselsättningen vidtas innan vederbörande blir arbetslös.
En utbildning av äldre personer som är intresserade av och lämpliga för
studier bör därför uppmuntras och underlättas. Därigenom kan utbildningen komma
härför lämpliga personer till godo, vilket inte alltid är fallet vid arbetsmarknadsutbildning,
då kriteriet för utbildningen bl. a. är arbetslöshet eller risk att under den
närmaste tiden bli arbetslös. Principiellt anser jag det också felaktigt att enbart på
grund av ålder vägra studiemedel åt personer som önskar genomgå utbildning. Jag
föreslår därför att någon fast åldersgräns icke skall sättas för erhållande av studiemedel.
Med hänsyn till den motivering, som motionärerna sålunda anfört till stöd för
sitt yrkande, finns det skäl att erinra att Kungl. Maj:t — genom beslut den 28 juni
1968 — bemyndigat chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en utredning
med uppgift att utreda de mer långsiktiga perspektiven på studiefinansieringen
inom vuxenutbildningen.
I direktiven till utredningen — kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX) —
framhålls, att de förslag, som lagts fram i den promemoria som ligger till grund för
propositionsförslagen rörande vuxenstuderande, har till syfte att snabbt åstadkomma
förbättring inom det nuvarande studiesociala systemet. I sammanhanget
anförs vidare följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
19
Bl. a. på grund av den exceptionellt snabba utvecklingen av ungdomsutbildningen
finns det i dag betydande olikheter i utbildningsnivå mellan men även inom generationerna.
Även om utbildningstillfällena nu successivt vidgas även för vuxna kommer
det att ta ganska lång tid att på detta område åstadkomma en demokratisering
av utbildningsmöjligheterna. I ett samhälle med annan utbildningsstruktur
måste sannolikt andra lösningar av studiefinansieringsfrågorna väljas. Det kan
emehertid bli aktuellt att under mellantiden pröva ändringar i det studiesociala
systemet utöver dem som aktualiseras i den nu framlagda promemorian. En central
uppgift måste dock vara att studera vilken utformning studiefinansieringen bör ha
i en situation då utbildning kommer för varje människa att bli ett naturligt inslag under
den yrkesverksamma tiden.
Beträffande innehållet i övrigt i utredningsdirektiven hänvisas till Riksdagsberättelsen
1969 s. 337.
Föredraganden
Föredraganden, statsrådet Moberg, har beträffande de frågor i propositionen,
som behandlas av andra lagutskottet, anfört följande.
Under de senaste decennierna har det svenska utbildningsväsendet byggts ut
i en utomordentligt snabb takt. Utbildningsmöjligheterna för såväl ungdom som
vuxna har kraftigt vidgats. Det har samtidigt varit en medveten strävan från samhällets
sida att se till att det finns tillfredsställande ekonomiska förutsättningar för
den enskilde att tillgodogöra sig de förbättrade utbildningsmöjligheterna. Det statliga
studiestödet är ett av de medel som samhället förfogar över för att påverka
tillströmningen till frivillig skolutbildning.
Vid 1964 års riksdag fattades beslut om en nära nog total omdaning av studiestödet
på alla utbildningsnivåer. Huvudpunkterna i beslutet har sammanfattats i
studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen. För elever i bl. a. fackskolor,
gymnasier och yrkesskolor ligger tyngdpunkten i den statliga studiehjälpen på
bidrag till den enskilde, medan studielån förutsätts utgå endast mer sällan. Vid
dessa utbildningsanstalter är eleverna i regel i en sådan ålder att de anses tillhöra
föräldrarnas ekonomi. Vid universitet, fackhögskolor m. fl. läroanstalter — vid vilka
de studerande regelmässigt är i sådan ålder att de ekonomiskt kan anses vara fristående
från föräldrarna — ligger tyngdpunkten i studiestödet på återbetalningspliktiga
studiemedel enligt studiemedelsförordningen. Statens utgifter över budgeten
för studiestöd har som en följd av bl. a. 1964 års reform kraftigt vidgats,
från drygt 200 milj. kr. budgetåret 1963/64 till inemot 1 300 milj. kr. budgetåret
1969/70.
På det eftergymnasiala stadiet har också det s. k. indirekta studiestödet förbättrats.
Staten svarar numera i vissa fall för uppförande av bespisningslokaler vid
universitet och högskolor och lämnar bidrag och lån till uppförande av kårlokaler
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
för studerande vid dessa läroanstalter. Genom beslut vid 1967 års riksdag har statens
bidrag till de studerandes hälsovård och motionsverksamhet reglerats i fasta
former och det ekonomiska stödet förstärkts (prop. 1967: 48, SU 96, rskr 220).
Under den senaste tiden har flera förslag om förbättringar i det studiesociala
stödet aktualiserats. Det gäller utformningen av det inkomstprövade tillägget enligt
studiehjälpsreglementet, höjning av maximibeloppet för lån ur allmänna studielånefonden,
ändring av den s. k. 21-årsregeln enligt studiehjälpsreglementet samt vissa
förbättringar i studiestödet för vuxna. Jag vill i detta sammanhang framhålla att
förbättringar av de studiesociala åtgärderna framdeles i första hand bör inriktas
mot studiefinansieringen inom vuxenutbildningen. Den översyn av studiemedelssystemet
som inletts genom tillkallande av särskilda sakkunniga skall, såsom framhålls
i utredningens direktiv, avse åtgärder som tar sikte på vissa speciella kategorier
av studiemedelstagare.
Vid 1968 års riksdag fattades beslut om en familjepolitisk reform med tyngdpunkten
lagd på flerbarnsfamiljer med lägre inkomster. Enligt denna reform
utgår ett familjepolitiskt stöd (inkomstprövat bostadstillägg) beroende av bl. a.
antalet hemmavarande barn under 16 år. Även studiehjälpen till studerande
vid bl. a. fackskolor, gymnasier och yrkesskolor innebär, såsom framhölls i
samband med 1964 års studiesociala reform, ett stöd till familjerna och
utgör därmed ett viktigt led i familjepolitiken. Stödet till familjerna har
inom studiehjälpssystemet främst kommit till uttryck genom ett inkomstprövat
och ett behovsprövat tillägg. Jag anser att en förbättring
nu bör göras i detta stöd. Förstärkningen bör, liksom 1968 års familjepolitiska
reform, avse flerbarnsfamiljer med låga inkomster. Förbättringen bör därför utformas
så att det inkomstprövade tillägget i studiehjälpen höjs med 25 kr. i månaden
till studerande som har hemmavarande syskon under 16 år. Detta bör dock
ej gälla gift studerande.
Såsom framhållits inledningsvis är eleverna vid bl. a. fackskolor, gymnasier och
yrkesskolor i regel i en sådan ålder att de anses tillhöra föräldrarnas ekonomi.
En inte obetydlig grupp av eleverna har emellertid nått en sådan ålder att de får
anses vara fristående från föräldraekonomin. I studiehjälpsreglementet har därför
studiehjälpen utformats på ett sätt för elever som kan anses tillhöra föräldrarnas
ekonomi (s. k. yngre elever) och på ett annat sätt för övriga, s. k. äldre elever. För
yngre elever utgörs studiehjälpen av ett generellt studiebidrag, vissa tillägg och
studielån. Inkomstprövat tillägg, behovsprövat tillägg och studielån utgår endast
till studerande vars föräldrar har begränsade inkomster. Till äldre elever utgår
studiehjälp utan hänsynstagande till föräldrarnas ekonomi i form av ett förhöjt
studiebidrag och studielån. Gränsen mellan dessa båda kategorier har utformats
så att till yngre elev hänförs den som påbörjar sina studier vid en läroanstalt eller
utbildningslinje före det kalenderår då han fyller 21 år. Han behandlas som yngre
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
21
elev även under den del av studietiden som infaller efter det han fyllt 21 år
(2 1 - å r s r e g e 1 n). Övriga studerande hänförs till gruppen äldre elever.
Motivet för utformningen av dessa regler har varit att det bedömts vara en fördel
om eleverna åtnjuter samma typ av studiesociala förmåner under hela sin studietid.
Detta har emellertid mött invändningar. Reglerna har upplevts som orättvisa,
eftersom studerande som uppnått myndig ålder behandlas olika beroende på
när de börjat sin utbildning. Reglerna synes också ha medfört administrativa olägenheter.
Med anledning av synpunkter, framförda av riksdagens andra lagutskott
och centrala studiehjälpsnämnden, fick 1968 års studiemedelsutredning i uppdrag
att komma med förslag till ändringar av bestämmelserna i fråga. Utredningen har
föreslagit övergång till en s. k. strikt åldersgräns, som innebär att en studerande behandlas
som äldre elev fr. o. m. det läsår som börjar det kalenderår då han fyller 21
år. Motsvarande föreslås gälla även i de fall studiehjälp utgår för kurstid. Studerande
som börjar en kurs före det kalenderår då han fyller 21 år bör enligt utredningen
trots detta behandlas som äldre elev i vissa fall. Detta föreslås gälla för den del av
kursen som infaller efter den 30 juni det kalenderår då den studerande fyller 21 år
om denna del uppgår till minst två månader. Övriga elever föreslås få studiehjälp
som yngre elever.
Utredningen har även föreslagit vissa övergångsbestämmelser för att möjliggöra
för elever som planerat sin utbildning med utgångspunkt i nuvarande regler
att också slutföra sin utbildning med studiehjälp enligt nuvarande regler. Enligt
min mening bör utredningens förslag genomföras.
I prop. 1969: 25 med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. m. har förslag
lagts fram om en sänkning av myndighetsåldern från 21 till 20 år. Studiemedelsutredningen
har — liksom centrala studiehjälpsnämnden — tagit upp frågan
om en anpassning av åldersgränsen i studiehjälpsreglementet härtill. Även om nuvarande
avgränsning mellan yngre och äldre elever inte bestämts med utgångspunkt
i bestämmelserna om myndighetsåldern, skulle ett fasthållande vid en 21-årsgräns
i nuvarande situation sannolikt komma att möta invändningar. En sänkning av
åldersgränsen till 20 år kan inte anses ändra grunderna för vår studiesociala politik
enligt 1964 års beslut. Jag förordar därför att den åldersgräns som jag förut, i
överensstämmelse med studiemedelsutredningens förslag, godtagit bör anpassas till
den nya myndighetsåldern, dvs. sänkas med ett år, om förslaget i prop. 1969: 25
godtas av riksdagen. Om myndighetsåldern sänks, bör man vidare i motsvarande
mån sänka den på myndighetsåldern grundade åldersgränsen i 26 § första stycket
studiehjälpsreglementet.
Studiehjälpsnämnden har i sin anslagsframställning för nästa budgetår lagt fram
förslag om en höjning av maximibeloppet av lånen från allmänna studielånefonden.
Detta belopp utgör f. n. 5 000 kr. För heltidsstuderande med
underhållsskyldighet mot barn kan dock högre belopp utgå (jfr prop. 1967: 85 s.
99). Nämnden föreslår nu en höjning av beloppet 5 000 kr. till 6 500 kr. Jag till
-
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
styrker detta förslag. Härigenom kommer studiestödet att utgå med i stort sett samma
belopp för elever i samma åldersgrupp, oavsett läroanstalt eller utbildningslinje.
Maximibeloppet bör tilldelas studerande med tio månaders studietid, dvs. den studietid
som förutsatts vara den allmänt förekommande inom studiemedelssystemet.
I likhet med nämnden förutsätter jag att det ökade studielånebeloppet kommer de
äldre studerandena till del.
De förändringar som jag nyss föreslagit tar i första hand sikte på de äldre studerandenas
studiesociala villkor. Som tidigare redovisats följer med vuxenutbildningens
ökade omfattning att frågorna om studiefinansieringen inom
denna sektor blir mer betydelsefulla. Särskilda sakkunniga har tillkallats för att
utreda de mer långsiktiga perspektiven rörande studiefinansieringen inom vuxenutbildningen.
I en promemoria har vissa förslag till förändringar av studiestödet till vuxna redovisats.
De avser en höjning av den generella åldersgränsen för rätt till studiemedel
från 40 till 45 år, en utsträckning av kortaste återbetalningstiden från nuvarande
tio till i regel femton år samt möjlighet till partiell befrielse från skyldighet
att återbetala studielån för dem som vid vuxen ålder gått igenom dels gymnasial
utbildning, dels utbildning vid läroanstalt där studiestöd utgår i form av studiemedel.
Centrala studiehjälpsnämnden har i sitt yttrande över promemorian tagit
upp frågan om att skjuta upp frågan om partiell befrielse från återbetalningsskyldighet
och därvid pekat på möjligheten att genom omvandling av studielån till återbetalningspliktiga
studiemedel och genom höjning av avgiftsgränsen i studiemedelssystemet
åstadkomma den lättnad av återbetalningsskyldigheten som åsyftats i promemorian.
Nämnden har vidare fört fram vissa erinringar och synpunkter med anledning
av detaljutformningen av de föreslagna reglerna om befrielse från återbetalningsskyldighet.
Det är enligt min mening angeläget att man redan i nuvarande läge vidtar förbättringar
i studiestödet för dem som deltar i vuxenutbildning utöver vad som beslutats
vid 1967 års riksdag och vad som följer av mitt förslag om studielånens
maximibelopp och ändring av den s. k. 21-årsregeln. Genom den i promemorian
föreslagna befrielsen från återbetalningsskyldighet kommer de som i vuxen ålder
gått igenom en mer omfattande utbildning att få en inte obetydlig reduktion av
sin återbetalningsskyldighet. Syftet med befrielsen är att delvis undanröja den
merbelastning som kan uppstå om studierna bedrivs vid vuxen ålder i stället
för i ett sammanhang under ungdomsåren. Detta syfte nås inte med en omvandling
av studielån till återbetalningspliktiga studiemedel, ej heller genom en generell
höjning av avgiftsgränsen inom studiemedelssystemet.
Jag tillstyrker att det i studiehjälpsreglementet förs in en regel som gör det möjligt
att medge den som i vuxen ålder deltagit i gymnasial utbildning att erhålla befrielse
från skyldigheten att återbetala del av studielån. Närmare bestämmelser härom
bör meddelas av Kungl. Maj:t i huvudsaklig överensstämmelse med följande.
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
23
Befrielse från återbetalningsskyldigheten bör få beviljas för lån som utgått för
gymnasial utbildning som genomgåtts i vuxen ålder. Låntagaren bör därefter ha deltagit
i en minst tvåårig utbildning vid läroanstalt där studiemedel utgår och ha uppburit
återbetalningspliktiga studiemedel för samma tid. Studierna vid denna läroanstalt
bör ha påbörjats först efter det den studerande under minst fem år bedrivit
yrkesverksamhet på heltid. Med yrkesverksamhet bör i enlighet med vad som
föreslagits i promemorian likställas vård av egna barn under 16 år, vård av föräldrar
eller annan jämförlig sysselsättning. Studielånet bör avse utbildning som fordras
för att den studerande skall bli behörig att vinna inträde vid den läroanstalt, där
han uppburit studiemedel. Detta innebär självfallet att förutom hel eller partiell utbildning
vid gymnasium även utbildning vid t. ex. fackskola och folkhögskola kommer
i fråga. Befrielsen från återbetalningsskyldigheten bör avse högst hälften av
studielånet jämte ränta under amorteringsfri tid. Befrielse bör dock inte i något fall
få överstiga 1 650 kr. jämte ränta under amorteringsfri tid för varje årskurs enligt
läroplanen för den utbildning som låntagaren gått igenom. Befrielsen bör sammanlagt
ej överstiga 4 950 kr. jämte ränta. Befrielse bör få beviljas endast efter en
behovsprövning. Beslut i dessa ärenden bör fattas av centrala studiehjälpsnämnden.
Fråga om befrielse bör kunna tas upp till prövning när som helst under återbetalningstiden.
Frågan om åldersgränsen 40 år inom studiemedelssystemet har vid skilda tillfällen
diskuterats och önskemål har därvid förts fram om en höjning. I promemorian
föreslås en generell höjning av denna gräns till 45 år. Antalet vuxna som
bedriver högre studier kan väntas öka, bl. a. som följd av kompetensutredningens
arbete. Centrala studiehjälpsnämnden har pekat på att vissa personer som genomgår
arbetsvärd som en följd av den höjda åldersgränsen kan komma att inte längre
erhålla utbildningsbidrag. Frågan om var gränsen skall dras för den generella rätten
att erhålla studiemedel är svår att besvara. Vid en förändring av det slag varom
här är fråga kan det inte undvikas att i undantagsfall vissa effekter kan uppkomma
vilka upplevs som negativa. Detta får emellertid inte hindra att önskvärda generella
åtgärder genomförs. Jag utgår från att vederbörande myndigheter har sin uppmärksamhet
riktad på de individuella fallen så att ogynnsamma verkningar av en
höjd åldersgräns kan undvikas. Jag ansluter mig därför till förslaget om en höjning
av åldersgränsen till 45 år.
I likhet med vad som föreslagits i promemorian förordar jag vidare att minsta
tiden för återbetalning av studiemedel utsträcks från tio till femton år med de undantag
som anges i promemorian.
De nya reglerna om minsta tid för återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel
bör i enlighet med vad som föreslås i promemorian träda i kraft den 1 juli
1969. De nya reglerna bör dock inte tillämpas på de studiemedelstagare för vilka
avgiftskvoten och därmed avgiftsskyldigheten skall ha fastställts före ikraftträdandet.
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Utskottet
I detta utlåtande behandlar utskottet vissa reformförslag på det studiesociala
fältet. I propositionen läggs fram förslag som innebär ändringar i de båda huvudförfattningama
på området, studiehjälpsreglementet och studiemedelsförordningen.
Motioner i ämnet har väckts dels vid riksdagens början, dels i anledning av propositionen.
Inkomstprövat tillägg m. m.
För närvarande utgår enligt studiehjälpsreglementet inkomstprövat tillägg med
25, 50 eller 75 kr. vid sidan av studiebidraget. Utskottet biträder Kungl. Maj:ts
förslag att tillägget höjs med 25 kr. i månaden för ogift studerande som har syskon
under 16 år. Utöver det inkomstprövade tillägget kan enligt 15 § studiehjälpsreglementet
utgå behovsprövat tillägg. Förutsättningen härför är bl. a. att den
studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta beloppet. Det bör
av studiehjälpsreglementet klart framgå att det behovsprövade tillägget kan utgå
även till studerande som inte har syskon under 16 år och som således kommer att
kunna få högst 75 kr. i inkomstprövat tillägg. Utskottet föreslår därför ett förtydligande
av 15 § studiehjälpsreglementet.
Förmögenhetsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat tillägg och studiemedel
I de vid riksdagens början väckta motionerna 1:771 och 11:890 behandlas förmögenhetsfaktom
när det gäller rätten till inkomstprövat tillägg och studiemedel.
Beträffande det inkomstprövade tillägget gäller att om den studerandes och hans
föräldrars sammanlagda förmögenhet överstiger fribeloppet 30 000 kr. en femtedel
av det överskjutande beloppet skall jämställas med sådan beskattningsbar inkomst
som ligger till grund för inkomstprövningen. Inkomstprövningsreglema i studiemedelsförordningen
innebär att olika fribelopp gäller för den studerande och för
hans make. Vid inkomster som överskrider fribeloppen reduceras studiemedlen.
Med inkomst jämställs för var och en av makarna en femtedel av den del av förmögenheten
som överstiger sex basbelopp, d. v. s. för närvarande 34 800 kr.
Motionärerna vill att de båda studiesociala författningarna skall ändras så att i
stället för en femtedel skall en tiondel av förmögenhet som överstiger fribeloppen
— 30 000 kr. respektive sex basbelopp — jämställas med inkomst.
Riksdagen har tidigare avvisat motionsvis framförda yrkanden att genom en höjning
av fribeloppet uppmjuka den här aktuella regeln inom studiehjälpsreglementet.
Utskottet är inte heller i år berett att förorda någon förändring beträffande fribeloppet
för förmögenhet. I den mån det finns resurser för ett ökat studiesocialt stöd
på det gymnasiala stadiet, bör dessa inte i första hand användas till en förbättring
av förmånerna för familjer med förmögenhet. Då det gäller studiemedelsförordningen
medför anknytningen till basbeloppet, att fribeloppet automatiskt anpassas
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
25
till penningvärdeförändringen. Det finns inte skäl att ändra på den 1964 antagna
reduktionsregeln för studerande, som har egen förmögenhet av den här aktuella
storleksordningen. Då det gäller hänsynstagande till makes förmögenhet erinrar utskottet
om att 1968 års studiemedelsutredning har att undersöka hur behovsprövningen
med hänsyn till makes inkomst verkar samt om skäl finns att tillämpa i
huvudsak likartade bedömningsgrunder i fråga om inkomstprövningen inom studiemedelssystemet
och systemet med utbildningsbidrag. På grund av det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandena.
Ändring av 21-årsregeln samt frågor rörande studielån
Flertalet av de elever, som omfattas av studiehjälpsreglementet, är i sådan ålder,
att de anses tillhöra föräldrarnas ekonomi (yngre elever). Studiehjälpen har utformats
på ett sätt för dessa och på ett annat sätt för övriga elever (äldre elever).
Gränsdragningen mellan dessa båda kategorier sker så att till yngre elev hänförs
den som påbörjar sina studier vid en läroanstalt eller utbildningslinje före det kalenderår
då han fyller 21 år. Han behandlas som yngre elev även under den del av
studietiden som infaller efter det han fyllt 21 år. Utskottet ser med tillfredsställelse
att förslag läggs fram om ändring av denna s. k. 21-årsregel. Förslaget i propositionen
innebär övergång till en strikt åldersgräns, som innebär att en studerande
behandlas som äldre elev fr. o. m. det läsår som börjar det kalenderår då han fyller
20 år. Sänkningen med ett år av åldersgränsen utgör en anpassning till den nya
myndighetsåldern. Utskottet biträder förslaget. Utskottet tillstyrker även, att studielån
enligt studiehjälpsreglementet i fortsättningen enligt huvudregeln skall kunna
utgå med 6 500 kr.
I två motionspar, I: 84 och II: 100 samt I: 929 och II: 1064, framställs yrkanden
som inom ramen för de av statsmakterna fastställda lånebeloppen syftar till vidgade
möjligheter till studielån för yngre elever vid gymnasier, fackskolor och yrkesskolor.
De nuvarande reglerna innebär, att lånetaket för ogifta elever i åldern 16—19 år
är 3 500 kr. per år och för äldre elever 5 000 kr., vilka belopp ökas med 900 kr.
om elev är inackorderad. I det enskilda fallet reduceras maximibeloppet med studiebidrag
och inkomstprövat tillägg samt med viss del av elevens egen inkomst och
förmögenhet. Vidare reduceras lånebeloppet med 30 % av den del av föräldrars
beskattningsbara inkomst som överstiger 6 000 kr. Därvid läggs 40 % av föräldrarnas
förmögenhet, som överstiger 34 200 kr. till inkomsten. Motionärerna menar, att
reglerna för långivningen medför att föräldrarnas inkomst och förmögenhet i alltför
hög grad verkar reducerande på lånen. I motionerna I: 929 och II: 1064 anförs —
mot bakgrunden av att det i prop. 25 föreslås att ungdomar i åldern 18—20 år får
en mer självständig ställning än f. n. — att det kan diskuteras om det är realistiskt
att elever i nämnda ålder skall anses tillhöra familjens ekonomi. I motionerna I: 84
och II: 100, vilka väcktes vid riksdagens början, hävdas det vidare, att låneramen
torde behöva höjas från 3 500 kr. till 5 000 kr. för elever som är 19 år gamla.
Ändringen av 21-årsregeln medför att rätten till studielån för studerande, som
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
blir 20 år eller mer under det kalenderår läsåret börjar, alltid kommer att prövas
utan hänsyn till föräldrarnas ekonomi. För yngre ogifta elever bör däremot enligt
utskottets mening föräldraekonomin även i fortsättningen medräknas vid bedömningen
av rätten till studielån. Studiehjälpsreglementet förutsätter nämligen att föräldrarna
i mån av förmåga skall bidra till kostnaderna för barnens studier vid skolor
som omfattas av reglementet. Studiehjälpen är i första hand utformad som ett stöd
åt barnfamiljerna.
Utskottet ansluter sig till vad föredragande statsrådet anfört om att det till 6 500
kr. ökade studielånebeloppet bör komma de äldre studerande till del. I fråga om
yngre elever i gymnasier och därmed jämställda skolformer är det, som utskottet
även framhöll vid förra årets riksdag, berättigat med en viss återhållsamhet vid
låneprövningen. Då det gäller den närmare utformningen av lånereglerna bör det
liksom hittills varit fallet ankomma på centrala studiehjälpsnämnden att fastställa
dessa. Enligt utskottets uppfattning står nämndens tillämpning väl i överensstämmelse
med de intentioner statsmakterna hade vid studiehjälpsreglementets antagande.
Genom höjningen av det maximala studielånebeloppet blir det nödvändigt för nämnden
att omarbeta normerna beträffande låneprövningen för äldre studerande. Enligt
vad utskottet inhämtat kommer nämnden i detta sammanhang även att överväga
om det kan vara motiverat att höja låneramen för elever som närmar sig den nya
myndighetsåldern, 20 år. Något riksdagens initiativ i denna fråga kan inte anses
erforderligt. I anledning av ett i motionerna I: 84 och II: 100 anfört exempel på
verkningarna av centrala studiehjälpsnämndens nuvarande normer, vill utskottet
— som för övrigt vill framhålla att dessa regler torde ge eleven rätt till ett något
större lån än vad motionärerna antagit — erinra om att därest särskilda skäl föreligger
nämnden undantagsvis kan bevilja högre lånebelopp än det som framkommer
efter reducering enligt gällande schablonregler. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionerna I: 84 och II: 100 samt I: 929 och II: 1064.
Frågor om förbättring och indexreglering av de studiesociala förmånerna
Av de studiesociala förmånerna är endast studiemedlen indexreglerade. I ett
flertal motioner tas upp frågor om indexreglering även av andra förmåner och i
samband därmed en uppräkning av dessa. I motionerna I: 14 och II: 16 yrkas således
skyndsam utredning i samband med pågående översyn av studiemedelssystemet
om höjning av såväl studiebidraget inom studiemedelsförordningen som det
förhöjda studiebidraget enligt studiehjälpsreglementet från nuvarande 1 750 kr. till
50 % av basbeloppet (f. n. 2 900 kr.) per läsår samt om indexreglering och anpassning
till rådande penningvärde av övriga förmåner enligt studiehjälpsreglementet.
I motionen II: 886 yrkas utredning med förtur av frågan om återställande av 1965
års realvärde av studiebidraget enligt studiemedelsförordningen samt om indexreglering
av bidraget. Slutligen yrkas i motionerna I: 927 och II: 1063 att riksdagen skall
anhålla om förslag till nästa år om höjning av inackorderingstillägget till 125 kr.
i månaden och indexreglering av tillägget. I detta sammanhang behandlar utskottet
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
27
också två motioner, I: 460 och II: 532, i vilka yrkas skyndsam översyn av studiehjälpsreglementet
i syfte att inackorderade elever med långa skolavstånd får ökade
möjligheter att besöka sina hem under veckosluten.
Beträffande yrkandena om indexreglering vidhåller utskottet den mening, som
statsmakterna gett uttryck åt i samband med den studiesociala reformen och som
riksdagen därefter varje år anslutit sig till, nämligen att höjning av studiebidraget
inom studiemedelsförordningen och de olika bidragen inom studiehjälpsreglementet
liksom det allmänna barnbidraget bör bli beroende av särskilt beslut av riksdagen.
När det gäller de kostnadskrävande förslagen om höjning av studiemedlens bidragsdel
vill utskottet understryka föredragande statsrådets uttalande att framtida
förbättringar av de studiesociala förmånerna i första hand bör tillkomma de vuxenstuderande.
Det föreligger inte nu förutsättningar för att öka stödet till ungdomsutbildningen
utöver vad som föreslagits i propositionen, och de resurser som inom
den närmaste framtiden kan ställas till förfogande blir uppenbarligen begränsade.
Dessa resurser bör i första hand inriktas på familjer som har barn i gymnasiet eller
därmed jämställda skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen behöver
inackorderas. Det nuvarande inackorderingstillägget på 100 kr. utgör endast
ett bidrag till den faktiska merkostnad, som uppstår för familjen till följd av inackorderingen.
Om merkostnaden alltför mycket överstiger bidraget kan i synnerhet
för familjer med svag ekonomi bostadsorten bli ett avgörande hinder för att
barnen skall kunna fortsätta sina studier efter den obligatoriska skolan. Av förmånerna
inom studiehjälpsreglementet bör således, då resurserna medger det, i
första hand inackorderingstillägget höjas. Därvid bör även övervägas det i motionerna
I: 460 och II: 532 framförda kravet att inackorderade elever med långt avstånd
mellan hem och skola får ett särskilt stöd, exempelvis genom ett differentierat
inackorderingstillägg, som också kunde möjliggöra för eleverna att besöka sina hem
under veckosluten. Detta krav ter sig särskilt angeläget sedan femdagarsveckan
införts i skolan. Självfallet måste man dock, i enlighet med vad centrala studiehjälpsnämnden
framhållit i ett remissyttrande till Kungl. Maj:t, undvika att införa
regler som kan leda till en återgång till det föga enhetliga system på det studiesociala
området, som fanns före 1964 års reform. Vad utskottet anfört rörande
höjning av inackorderingstillägget och om bidrag till hemresor för inackorderade
elever bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. I övrigt avstyrker utskottet motionsyrkandena
om höjning eller uppräkning av förmånerna enligt studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen.
Utbetalning av studielån
I motionerna I: 921 och II: 1054 yrkas att sådana regler skall utfärdas att studielån
enligt studiehjälpsreglementet kan utbetalas månadsvis. Enligt motionärernas
mening är detta påkallat för att förebygga att de stora summor, som nu kan utbetalas
på en gång, blir en alltför stor frestelse för ungdomar som tidigare haft kontakt
med exempelvis narkotika.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Enligt 22 § studiehjälpskungörelsen utlämnas studielån av postverket efter skriftlig
rekvisition av låntagaren. Om studielånet avser läsår får högst halva beloppet
uttagas under första terminen. I övrigt får, utom vid kurs som löper över årsskifte,
hela lånebeloppet uttagas i början av studierna.
I början av en studieperiod måste eleverna ofta disponera en förhållandevis stor
del av lånemedlen för inköp av studielitteratur och för andra utgifter som inte är
månatliga. Eftersom det stora flertalet studerande är skötsamma, är det med hänsyn
härtill inte tilltalande att införa regler av sådan art som föreslagits i motionerna.
De föreslagna reglerna skulle uppenbarligen medföra ett administrativt merarbete
med ökade kostnader som följd. Detta skulle bli fallet även om reglerna begränsades
till att avse personer, som kunde antagas komma att missbruka lånen. En sådan
prövning skulle därtill bli vansklig. Till detta kommer att det — med hänsyn till
möjligheterna att hos olika kreditinrättningar få förskott på beviljade eller förväntade
studielån — är tvivelaktigt om motionärernas förslag skulle leda till det åsyftade
resultatet. I fråga om myndiga elever kan det inte heller komma i fråga att av
skäl som anförts i motionerna behandla elever på det gymnasiala stadiet efter
strängare regler än personer som uppbär studiemedel. På grund av det anförda kan
utskottet inte biträda motionsyrkandet.
Genom motionerna har emellertid aktualiserats frågan om sättet för utbetalning
av lån till den som är omyndig. Ovannämnda stadgande om att studielån utbetalas
efter rekvisition av låntagaren får självfallet inte ges den tolkningen, att de familjerättsliga
reglerna om omyndigs rättsliga handlingsförmåga, vilka regler är stadgade
i lag, kan åsidosättas. Utskottet, som inte har att ta ställning till om det kan finnas
skäl förtydliga kungörelsens innehåll i detta avseende, har inhämtat att centrala
studiehjälpsnämnden uppmärksammat frågan om hur utbetalningen från postverket
skall ske då låntagare är omyndig. Nuvarande praxis, som innebär att studielån
utbetalas direkt till låntagare även utan uttryckligt bemyndigande från förmyndaren,
kan därför förutsättas bli ändrad. Om förmyndaren får möjlighet att även i
den praktiska tillämpningen av gällande bestämmelser reglera utbetalningen av lånebeloppen,
skulle i viss mån motionernas syfte tillgodoses.
Frågor rörande studiestödet till vuxna
I propositionen framläggs flera förslag rörande studiestödet till vuxna. Utskottet
tillstyrker att det i studiehjälpsreglementet förs in en regel som gör det möjligt att
medge den som i vuxen ålder deltagit i gymnasial utbildning att erhålla befrielse
från skyldigheten att återbetala del av studielån. Utskottet har inte heller något att
erinra mot de riktlinjer för återbetalningsbefrielsen, som tagits upp i propositionen.
Den här åsyftade utbildningen kommer i fortsättningen i stor utsträckning att ske
genom deltagande i den lokala vuxenutbildningen, som skolstyrelsen i varje kommun
kan anordna. De som deltar i sådan utbildning har rätt till studiehjälp enligt
studiehjälpsreglementet. I praktiken har emellertid hittills utgått endast studielån
men däremot inte studiebidrag och tillägg. Detta har berott på att studierna —
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
29
om de inte omfattat 23 veckotimmar schemabunden dagundervisning — inte betraktats
som heltidsstudier även om den studerande deltagit i ett flertal kurser som
av honom upplevts som heltidsstudier. I motionerna I: 14 och II: 16 yrkas, att elev
vid lokal vuxenutbildning som bedriver heltidsstudier skall »omfattas av studiehjälpsreglementets
bestämmelser».
Det har under den korta tid som utbildningen varit i gång visat sig att lokal
vuxenutbildning i allt större utsträckning bedrivs av den enskilde på heltid genom
en kombination av kurser. Efter Kungl. Maj:ts medgivande har i flera fall kommuner
organiserat heltidsundervisning. Enligt vad utskottet inhämtat har centrala
studiehjälpsnämnden med hänsyn härtill funnit anledning till omprövning av hittills
gällande praxis i fråga om bedömningen av vad som skall anses vara heltidsstudier.
Nämnden räknar med att ett ställningstagande i frågan bör kunna ske före nästkommande
läsår. Den av motionärerna aktualiserade frågan kommer därvid att bli
föremål för prövning. Utskottet anser med hänsyn härtill att något riksdagens initiativ
inte är påkallat. Motionsyrkandena avstyrks därför.
En höjning av åldersgränsen inom studiemedelssystemet från 40 till 45 år föreslås
i propositionen. Den som är äldre skall kunna få studiemedel om särskilda
skäl föreligger. I motionerna I: 930 och II: 1065 yrkas att åldersregeln, som finns
i 7 § andra stycket studiemedelsförordningen, i stället skall utformas så att en
studerande skall ha rätt till studiemedel under förutsättning att det kan beräknas
återstå lika många år från utbildningens slut till pensionsåldern som antalet terminer
utbildningen omfattar.
Det nuvarande finansieringssystemet för högre studier bygger på principen, att
studiemedel som icke utgör studiebidrag skall återbetalas genom årliga avgifter.
För att den enskilde inte skall belastas alltför hårt under den yrkesverksamma tiden
efter utbildningens avslutande får återbetalningstiden inte vara för kort. Motionärernas
förslag tillgodoser inte detta önskemål. Förslaget synes emellertid ha som
utgångspunkt den åsikt som i olika sammanhang kommit till uttryck då det gäller
den framtida vuxenutbildningen, nämligen att denna så småningom i allt högre grad
kommer att förändras från att vara en åtgärd att i efterhand utjämna skillnader
i formell utbildningsstandard till att vara ett naturligt inslag för alla i arbetslivet verksamma.
Frågan om studiefinansieringen i ett sådant läge utreds av den 1968 tillkallade
kommittén för studiestöd åt vuxna. I avvaktan på resultat av utredningsarbetet
bör de grundläggande principerna i studiemedelssystemet inte rubbas. I enlighet
härmed avstyrkes motionsförslaget. Utskottet har emellertid inte något att
erinra mot att studiemedelsförordningen anpassas till nuvarande praxis i fråga om
beviljande av studiemedel och tillstyrker därför höjning av den generella åldersgränsen
till 45 år.
Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda författningsförslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
Utskottets hemställan
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen — med förklaring att visst tillägg bör göras i
förslaget i propositionen till förordning om ändring i studiehjälpsreglementet
den 4 juni 1964 (nr 402) — antager förslaget med det
tillägget att 15 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse.
(.Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)
15 §.
Är den studerande berättigad till
inkomstprövat tillägg med högsta beloppet
och föreligger synnerligen stort
behov av ytterligare studiehjälp, må
han erhålla behovsprövat tillägg med
högst sjuttiofem kronor i månaden.
Är den studerande berättigad till
inkomstprövat tillägg med högsta beloppet
enligt uppställningen i 13 §
första stycket och föreligger synnerligen
stort behov av ytterligare studiehjälp,
må han erhålla behovsprövat tilllägg
med högst sjuttiofem kronor i månaden.
B. att riksdagen med avslag på motionerna I: 930 och II: 1065,
såvitt motionerna hänvisats till lagutskott, antager 7 § i det i propositionen
framlagda förslaget till förordning om ändring i studiemedelsförordningen
den 4 juni 1964 (nr 401);
C. att riksdagen antager förslaget i övrigt till ändring i studiemedelsf
örordningen;
D. att riksdagen i anledning av motionerna I: 14 och II: 16,
I: 460 och II: 532 samt I: 927 och II: 1063 i skrivelse till Kungl.
Maj:t ger till känna vad utskottet anfört om höjning av inackorderingstillägget
och om bidrag till hemresor för inackorderade
elever;
E. att följande motioner,
1) I: 14 och II: 16,
2) I: 460 och II: 532,
3) I: 927 och II: 1063,
samtliga motioner i den mån de inte kan anses besvarade genom
vad utskottet hemställt under D., inte föranleder någon riksdagens
åtgärd;
F. att motionen II: 886 inte föranleder någon riksdagens
åtgärd;
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
31
G. att motionerna I: 771 och II: 890 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd;
H. att följande motioner,
1) I: 84 och II: 100,
2) I: 921 och II: 1054,
3) I: 929 och II: 1064,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 april 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp)*, herrar
Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Htibinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s)*
och Österdahl (fp);
från andra kammaren: herr Odhe (s), fröken Sandell (s), herrar Göransson
(s)*, Larsson i Öskevik (ep), Gadd (s)*, fru Frankel (fp), fru Håvik (s) och herr
Carlshamre (m).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I
Vid E. och F. i utskottets hemställan
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp), Larsson
i Öskevik (ep) och fru Frcenkel (fp).
II
Vid G. i utskottets hemställan
av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp), Larsson
i Öskevik (ep) och fru Frcenkel (fp), som ansett
dels att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar på s. 24 med orden »Riksdagen
har tidigare» och slutar med orden »avstyrker utskottet motionsyrkandena»
bort ersättas med text av följande lydelse:
»Enligt utskottets mening leder nu gällande regler angående den betydelse som
innehav av mindre förmögenhet tillmätes vid inkomstprövningen till konsekvenser
som mindre väl överensstämmer med det grundläggande syftet att anpassa ifrågavarande
förmåner till dem som i störst utsträckning är i behov av desamma. Innehavare
av mindre rörelse eller fastighet torde i allmänhet sakna möjligheter att
finansiera sina barns studier med hjälp av den i rörelsen eller fastigheten bundna
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1969
förmögenheten. Starka skäl talar sålunda för att förmögenhetens inverkan i föreliggande
sammanhang minskas i enlighet med yrkandet i motionerna I: 771 och
II: 890. Utskottet finner det rimligt, att den förmögenhetsandel som skall läggas
till inkomsten begränsas till 10 procent. Härigenom skulle nås en ordning motsvarande
den som gäller angående de kommunala bostadstilläggen. Kungl. Maj:t
bör enligt utskottets mening bereda frågan och lägga fram förslag till nästa års
riksdag».
dels att utskottet under G. bort hemställa
att riksdagen i anledning av motionerna I: 771 och II: 890 som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
förmögenhetsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat tillägg och
studiemedel.
Särskilt yttrande
(beträffande studiestödet till vuxna)
av herr Österdahl (fp) och fru Frcenkel (fp), som anfört följande:
Äldre arbetstagares studier ligger oftast inte bara långt tillbaka i tiden; de har
också erhållit en utbildning som inte är jämställd med dagens. Ur arbetsmarknadssynpunkt
är det särskilt angeläget att deras kunskaper kompletteras och fördjupas,
då det klart visat sig att väl utbildad arbetskraft har större möjligheter att få behålla
sina anställningar och att erhålla nya arbeten än personer med sämre utbildning.
En kompletterande utbildning underlättar också omplaceringen inom företagen,
vilket förebygger friställningar och arbetslöshet. En bättre utbildning ökar den enskilde
arbetstagarens valmöjligheter på arbetsmarknaden. Ur den enskildes men
också ur samhällets synpunkt är det önskvärt att erforderliga kunskaper kan inhämtas
innan en eventuell friställning med följande arbetslöshet inträffar. Utbildningen
blir då ett led i strävan att göra även äldre arbetstagare attraktiva på arbetsmarknaden
och att minska bortfallet i produktionen på grund av arbetslöshet. I ett
land med en effektiv arbetsmarknadspolitik bör åtgärder som syftar till att säkra
sysselsättningen vidtas innan vederbörande blir arbetslös. En utbildning av äldre
personer som är intresserade av och lämpliga för studier bör därför uppmuntras och
underlättas, inte minst ekonomiskt. Därigenom kan utbildningen komma härför
lämpliga personer till godo, vilket inte alltid är fallet vid arbetsmarknadsutbildning,
då kriteriet för utbildningen bl. a. är arbetslöshet eller risk för arbetslöshet under
den närmaste tiden. Principiellt anser vi det också felaktigt att enbart på grund av
ålder vägra studiemedel åt personer som önskar genomgå utbildning. Vi kan därför
dela utskottets uppfattning att övre åldersgränsen inom studiemedelssystemet sättes
till 45 år, endast om principen ses som ett provisorium.
Vi förutsätter därför att systemet med en övre åldersgräns kommer att prövas
av kommittén för studiestöd åt vuxna gärna genom en snarast igångsatt försöksverksamhet
för att ge ledning vid åtgärdernas slutgiltiga utformning.
Tryckeribolaget Ivar Hteggström AB • Stockholm 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:192 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i föräldrabalken, m. in. a1 i texten