Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

1969-02-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:4, Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

1

Nr 4

Utlåtande i anledning au motion om slopande av försåkringsnämnderna

för prövning av folkpensionsärenden.

Andra lagutskottet har behandlat en till lagutskott hänvisad motion,

II: 454, av herr Nilsson i Lönsboda, i vilken hemställts, »att riksdagen måtte

besluta om sådan ändring i ''Lag om allmän försäkring’, att stadgandet om

försäkringsnämnder upphör att gälla i och med nuvarande valperiods utgång,

och att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningsändring».

Gällande bestämmelser

Föreskrifter om den allmänna försäkringens administration återfinns i

18 kap. lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna innebär i huvudsak

följ ande.

För varje landstingskommun och stad som inte tillhör sådan kommun

skall finnas en allmän försäkringskassa. 1 den mån så prövas erforderligt

skall allmän försäkringskassa inrätta lokalkontor.

I allmän försäkringskassa skall finnas styrelse, en eller flera pensionsdelegationer

samt försäkringsnämnder.

Styrelsen skall i princip besluta i alla kassans angelägenheter, såvida inte

annat föreskrivs. I praktiken är det inte styrelsen som sådan som beslutar

i enskilda ärenden utan befattningshavare hos kassan åt vilka styrelsen uppdragit

att på styrelsens vägnar fatta beslut.

För handläggning av vissa kvalificerade pensionsärenden har särskilda

organ tillskapats. Pensionsdelegationerna skall sålunda avgöra frågor om

förtidspension, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning, och försäkringsnämnderna

skall i den utsträckning som stadgas i särskild författning

pröva frågor rörande folkpension. Genom föreskrifter i andra författningar

har dessa frågor begränsats till de inkomstprövade folkpensionsförmånerna,

d. v. s. kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension i övergångsfallen

(de fall där mannens bortgång inträtt före den 1 juli 1960).

Nämnderna skall också tillhandagå kassans styrelse, pensionsdelegation och

lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala angelägenheter

(23 §).

Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun. Med riksförsäkringsverkets

medgivande kan dock försäkringsnämnds verksamhetsområde omBihang

till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 4

0102429

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

fatta flera kommuner eller del av kommun. Försäkringsnämndens ledamöter

utses av kommunen. Nämnden är dock ej något kommunalt organ utan

ett organ inom försäkringskassan. Såsom föredragande i nämnden tjänstgör

i regel föreståndaren vid respektive lokalkontor.

Försäkringsnämnd skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter.

För varje ledamot skall finnas en suppleant. Arvode och annan ersättning

till ledamot i försäkringsnämnd fastställs av riksförsäkringsverket och utges

av försäkringskassan.

Försäkringsnämnd skall sammanträda så ofta som det erfordras med

hänsyn till ärendenas antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör dock alltid

handläggas av försäkringsnämnden så snart ske kan och senast inom tre

veckor från del ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor. Brådskande

ärenden får avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och

minst halva antalet övriga ledamöter om samtliga biträder det föreliggande

förslaget till beslut.

Motionen

Motionären anser att försäkringsnämndernas verksamhet med åren

blivit alltmer onödig och att nämnderna numera inte har någon uppgift att

fylla. Försäkringskassans tjänstemän gör den utredning som erfordras, och

som regel godtas denna vid behandlingen i försäkringsnämnderna. Genom

kommunsammanslagningarna blir personkännedomen inom nämderna allt

mindre. Den nuvarande ordningen kan enligt motionären ofta fördröja ärendenas

slutliga avgörande.

Tidigare riksdagsbehandling

1 riksdagens revisorers berättelse över den år 1963 verkställda granskningen

av statsverket behandlas frågan om försäkringsnämndernas verksamhet.

Genom frågeformulär, som tillställdes samtliga försäkringskassor,

anhöll revisorerna bl. a. om uppgifter avseende utbetald ersättning till

nämnderna samt om allmänna synpunkter på försäkringsnämndernas verksamhet.

Innehållet i åtskilliga av yttrandena redovisas i revisorernas berättelse

(del I s. 114—119), till vilken hänvisas. Revisorerna uttalade för

egen del bl. a. följande.

Av de uppgifter revisorerna inhämtat framgår att den nu tillämpade

ordningen, som innebär att ärenden rörande samtliga inkomstprövade pensionsförmåner

skall behandlas i försäkringsnämnd, praktiskt taget genomgående

anses omständlig, administrativt betungande och tidskrävande. Kostnaderna

för nämndernas verksamhet har vidare blivit högst betydande och

kan enligt tillgängliga uppgifter för länskassorna beräknas belöpa sig till

närmare 1 milj. kronor under enbart de tre första kvartalen detta år.--

— Då man bedömer utgifterna för den här avsedda verksamheten bör

också beaktas att nämndernas reella inflytande blivit mycket ringa, då be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1969

sluten praktiskt taget alltid fattas i enlighet med lokalkontorsföreståndarens-föredragandens

förslag.

Försäkringsnämnderna har även till uppgift att tillhandagå försäkringskassan

med råd och upplysningar i lokala frågor. Verksamheten i detta

avseende har, enligt vad revisorerna inhämtat, haft en mycket begränsad

omfattning. Nämndernas personkännedom anses endast undantagsvis ha

någon betydelse; i flertalet fall torde f. ö. föredraganden ofta ha lika goda

kunskaper i detta avseende.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser revisorerna att försäkringsnämnderna

knappast fyller en uppgift som står i rimligt förhållande till

de kostnader och nackdelar i övrigt som är förbundna med verksamheten.

De torde därför utan olägenhet kunna avskaffas. Det medinflytande vid

pensionsärendenas handläggning som kommunerna genom dessa nämnder

ansetts böra tillförsäkras på grund av att pensionsförmånerna till viss del

bestrides av kommunala medel har, som ovan antytts, i praktiken blivit

illusoriskt; ej heller denna synpunkt kan därför enligt revisorernas mening

motivera ett bibehållande av nämnderna. Handläggningen av och beslutanderätten

i här avsedda ärenden bör därför enligt revisorernas mening

snarast överflyttas till försäkringskassorna. Av skäl som nyss anförts är

det emellertid naturligt att vederbörande kommuner önskar erhålla möjlighet

till viss insyn i beslutsprocessen. Detta torde organisatoriskt kunna

tillgodoses på olika sätt, exempelvis genom att varje kommun får rätt att

genom lämpligt organ taga del av ärendenas handläggning. Det torde böra

ankomma på riksförsäkringsverket att närmare överväga frågan härom och

framlägga de förslag som kan visa sig motiverade.

Revisorernas berättelse behandlades av statsutskottet i dess utlåtande

1964: 181. Utskottet utgick från att riksförsäkringsverket beaktade revisorernas

utredning. Även om frågan om försäkringsnämndernas verksamhet

kunde synas tidigt väckt, borde enligt utskottets mening särskild uppmärksamhet

ägnas frågan för att finna vägar att göra nämnderna effektiva och

för att förenkla proceduren hos nämnderna.

Vid 1968 års riksdag väcktes en motion, som syftade till eu omprövning

av försäkringsnämndernas verksamhet. Motionen, som i allt väsentligt anslöt

till riksdags revisorer nas uppfattning, mynnade ut i ett yrkande om

förutsättningslös utredning angående möjligheterna att förenkla handläggningen

av sådana ärenden som försäkringsnämnd har att pröva. Motionen

sändes av andra lagutskottet på remiss till riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,

Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet.

Redogörelse för remissyttrandena finns intagen i utskottets utlåtande

1968: 63, till vilket hänvisas.

Under remissbehandlingen framkom att det inom statskontoret och riksförsäkringsverket

pågick ett utredningsarbete i samråd med de allmänna

försäkringskassorna i syfte att rationalisera administrationen inom den allmänna

försäkringen, den s. k. RAF A-utredningen. Under detta arbete var

försäkringsnämndernas verksamhet föremål för granskning. Utredningens

pensionsgrupp hade i början av år 1968 presenterat en redovisning av första

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1969

etappen i utredningsarbetet angående handläggningen i de allmänna försäkringskassorna

av ärenden rörande kommunalt bostadstillägg. När ytterligare

underlagsmaterial erhållits, skulle utredningen gå in på frågan om

en eventuell avveckling av nämndsorganisationen och diskutera möjliga

ersättningsalternativ. Riksförsäkringsverket upplyste i sitt remissyttrande

att verket avsåg att, sedan RAF A-utredningen slutfört sitt arbete, till Kungl.

Maj :t inkomma med de förslag som verket kunde finna påkallade.

Med hänsyn till vad som upplysts om RAF A-utredningens arbete uttalade

andra lagutskottet i sitt utlåtande 1968:63 att det önskemål motionären

framställt i sin motion redan syntes vara tillgodosett. Motionen borde därför

enligt utskottets mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen

anslöt sig till utskottets uppfattning.

Utskottet

De regionala försäkringskassorna utgör basen i den allmänna försäkringens

organisation med riksförsäkringsverket som tillsyns- och besvärsmyndighet

och försäkringsdomstolen som högsta besvärsinstans. Beslut i

försäkringsärenden fattas i första instans i princip av försäkringskassans

styrelse. Handläggningen av vissa kvalificerade pensionärenden har dock

lagts på särskilda organ. Pensionsdelegation skall avgöra frågor om förtidspension,

invaliditetstillägg och invaliditetsersättning och försäkringsnämnd

frågor angående inkomstprövade folkpensionsförmåner, d. v. s. kommunala

bostadstillägg, hustrutillägg och änkepension i sådana fall där

mannen dött före den 1 juli 1960. Försäkringsnämnd skall dessutom tillhandagå

kassans styrelse, pensionsdelegation och lokalkontor med råd och

upplysningar i lokala angelägenheter. Försäkringsnämnd skall i princip

finnas för varje kommun och bestå av 5—7 kommunalt valda ledamöter.

Nämnden skall sammanträda så ofta det erfordras med hänsyn till ärendenas

antal och angelägenhetsgrad. Ärende bör alltid handläggas av nämnden

senast inom tre veckor från det ärendet inkommit till vederbörande lokalkontor.

I förevarande motion hävdas att försäkringsnämnderna inte längre har

någon egentlig uppgift att fylla. Föredragningarna inför nämnden har enligt

motionären i praktiken blivit en formalitet. Delegerandet av beslutanderätten

till försäkringsnämnderna innebär dessutom att ärendenas slutliga

avgörande fördröjs. Motionären anför också att den personkännedom, som

nämnderna vid deras instiftande ansågs skola besitta, blivit allt mindre på

grund av sammanläggningen av kommuner till större enheter. I anledning

härav föreslår motionären att försäkringsnämnderna avskaffas i

och med nuvarande valperiods utgång och hemställer att riksdagen måtte

besluta sådan ändring av lagen om allmän försäkring som erfordras för

genomförandet av detta förslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969 5

Riksdagen har haft att ta ställning till liknande synpunkter i tidigare

sammanhang. Riksdagens revisorer undersökte år 1963 försäkringsnämndernas

verksamhet. I anledning härav uttalade revisorerna att nämnderna

knappast fyllde en uppgift som stod i rimligt förhållande till de kostnader

och nackdelar i övrigt som var förbundna med verksamheten. Revisorerna

var närmast av den uppfattningen att nämnderna utan olägenhet kunde

avskaffas. 1964 års riksdag uttalade vid sin behandling av revisorernas berättelse

att särskild uppmärksamhet borde ägnas frågan om försäkringsnämndernas

verksamhet för att göra nämnderna effektiva och för att förenkla

handläggningsproceduren hos dessa.

Vid fjolårets riksdag väcktes en motion som i allt väsentligt hade samma

syfte som den nu föreliggande. Riksdagen avslog motionen med hänvisning

till det arbete som pågick inom den av statskontoret och riksförsäkringsverket

i samråd med de allmänna försäkringskassorna bedrivna RAFAutredningen.

Denna utredning, som har till syfte att rationalisera administrationen

inom den allmänna försäkringen, skulle nämligen sedan tillräckligt

underlagsmaterial förelåg gå in på frågan om en eventuell avveckling

av nämndorganisationen och en diskussion om möjliga ersättningsalternativ.

Utskottet har inhämtat att RAF A-utredningen har för avsikt att under

innevarande vår lägga fram ett förslag i vilket frågan om försäkringsnämndernas

ställning behandlas. I avvaktan härpå synes det utskottet inte erforderligt

med något riksdagens initiativ i anledning av motionen. Utskottet

får därför hemställa,

att motionen II: 454 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Hiibinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen

(s), Österdahl (fp) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Jönsson i Ingemarsgården

(fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr Ringaby (m), fru Nilsson

(ep), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.