Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962

1969-04-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:40, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

1

Nr 40

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om

allmän försäkring, jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 7 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 37, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962

(nr 381) om allmän försäkring.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av propositionen väckta motioner, nämligen

1) motionen II: 1081 av fru Kristensson,

2) motionen II: 1087 av fru Rgding och fru Marklund, samt

3) motionen II: 1116 av herr Romanus m.fl.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1969

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 3 kap. 13 § lagen den 25 maj 1962 om allmän

försäkring skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 kap.

13 §.

1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. S jukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå. Rätten till fortsatt

sjukpenning upphör, om kvinnan

under nämnda tid utför förvärvsarbete

under mer än trettio dagar. Därvid

medräknas ej dag då barnet åtnjuter

sjukhusvård.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för----annat föranleda.

Till sjukpenning---ej barntillägg.

Även om------------

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen så länge kvinnan

utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete,

dock högst för etthundraåttio

dagar. Från och med den

trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår sjukpenning endast om

kvinnan har eller på grund av sjukdom

är förhindrad att hava barnet

i sin vård.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

Motionsyrkandena

1) I motionen II: 1081 av fru Kristensson yrkas »att riksdagen måtte

besluta om en sådan ändring av lagen om allmän försäkring, att rätten till

tilläggssjukpenning i samband med havandeskap efter trettio dagar från

barnets födsel dels må tillkomma endera av föräldrarna, dels icke skall gå

förlorad för återstående ledighetstid», samt »att vederbörande utskott måtte

utarbeta härför erforderliga författningsändringar». Av motionsmotiveringen

framgår att med yrkandet i den andra delssatsen avses att endera

av föräldrarna, sedan 30 dagar förflutit från barnets födelse, skall ha rätt

till obegränsad avbrottsmöjlighet (i propositionen föreslås en begränsning

av 30 dagar) utan att rätten till tilläggssjukpenning skall gå förlorad för

återstående ledighetstid.

2) I motionen II: 1087 hemställs att riksdagen antar det framlagda lagförslaget

med följande ändring:

(Propositionens förslag)

(Motionens förslag)

Aven om----_______----

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå. Rätten till fortsatt

sjukpenning upphör, om kvinnan

under nämnda tid utför förvärvsarbete

under mer än trettio dagar.

Därvid medräknas ej dag då barnet

åtnjuter sjukhusvård.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för --— annat föranleda.

Till sjukpenning--— ej barntillägg.

3 kap.

13 §

—- 1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår sjukpenning

endast om kvinnan har eller

på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr W år 1969

3) I motionen II: 1116 framställs tre yrkanden. För det första yrkas att

riksdagen skall anta det framlagda lagförslaget med samma ändring som

förordas enligt redogörelsen under 2) i motionen 11:1087. För det andra

yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer att tillämpningsföreskrifter

måtte utfärdas som ger klara riktlinjer för bedömningen

av när förvärvsarbete skall anses föreligga i samband med havandeskapsledighet,

då kvinnan har förtroendeuppdrag eller andra mindre extrauppdrag,

då fria yrkesutövare behåller en mindre del av sitt arbete och i samband

med fortbildning och vidareutbildning». För det tredje yrkas »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådan

ändring av lagen om allmän försäkring att tilläggssjukpenning i samband

med barnsbörd kan utgå även i de fall barnets fader avstår från förvärvsarbete

för aft vårda barnet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

. , : , Propositionens huvudsakliga innehåll

11 I propositionen föreslås att kvinna skall få utföra förvärvsarbete under

tillhopa högst 30 dagar utan att rätten till tilläggssjukpenning i anledning

av båfnsböfd för återstående ledighetstid därför går förlorad. I anslutning

härtill föreslås eri kompletterande regel som avser kvinnor vars barn vårdas

på sjukhus. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1969.

Av propositionen återges i det följande endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande redogörelsen för gällande bestämmelser,

familjepolitiska kommitténs förslag och remissyttrandena över detta får

utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, anför i propositionen

följande:

: »Havandeskap och förlossning innebär för en kvinna avsevärd omställning

av såväl fysisk som psykisk art. Under tiden därefter medför

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

amningen och skötseln av barnet betydande påfrestningar. För barnet

betraktas det som en fördel om modern själv svarar för vården under den

första tiden av dess levnad. Det har därför ansetts vara av stort värde att

modern i samband med barnsbörd får en tids ledighet från arbete utom

hemmet. Detta återspeglas i lagregler som garanterar kvinnan rätt till ledighet

i samband med nedkomst.

Tilläggssjukpenningen i anledning av barnsbörd ger kvinnan ekonomiska

möjligheter att utnyttja rätten till ledighet. Detta sker genom att tilläggssjukpenningen

ersätter inkomstbortfall på grund av bortovaro från förvärvsarbete

i samband med havandeskap och barnsbörd.

Tilläggssjukpenningen utgår för tid då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete,

dock högst för 180 dagar räknade tidigast fr. o. m. den sextionde

dagen före den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast

fr. o. in. förlossningsdagen. Kvinnan får inte avbryta ledigheten genom

att utföra förvärvsarbete. Sker detta förlorar hon rätten till tilläggssjukpenning

för resten av den annars möjliga ersättningstiden. Kravet på att

ledigheten skall vara sammanhängande har ansetts behövligt för att syftet

med ledigheten skall främjas. Till stöd för kravet har också åberopats

administrativa skäl, främst svårigheten att få till stånd effektiv kontroll.

En undantagsbestämmelse tar sikte på fall då kvinnan inte har barnet

i sin vård. Såsom ytterligare förutsättning för rätt till tilläggssjukpenning

för tiden fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen gäller nämligen

att kvinnan skall ha barnet i sin vård eller på grund av sjukdom

vara förhindrad att vårda barnet.

Bestämmelsen att ledigheten inte får avbrytas har blivit kritiserad i olika

sammanhang. Motioner vid 1965 års riksdag ledde till att familjepolitiska

kommittén fick i uppdrag att utreda frågan om möjlighet att göra

avbrott i havandeskapsledighet. Kommittén har föreslagit en uppmjukning

av kravet på total avhållsamhet från förvärvsarbete.

Kommittén framhåller att nuvarande regler skapat irritation särskilt

i de fall, där kvinnan saknat kännedom om konsekvenserna av att ledigheten

avbryts med ett tillfälligt förvärvsarbete. Även om informationen om

villkoren för att åtnjuta tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd

lörbättrats för att undanröja ovisshet i detta avseende anser kommittén

att bestämmelsen om total avhållsamhet från förvärvsarbete kan verka

onödigt hård. Kommittén påpekar därvid att risken att komma i konflikt

med denna blivit väsentligt större sedan ersättningstiden fr. o. m. ingången

av år 1963 utökades från 90 till 180 dagar. Kravet på att ledigheten skall

vara sammanhängande kan enligt kommittén vidare leda till resultat som

direkt motverkar syftet med bestämmelsen. Till belysning härav nämner

kommittén att en kvinna, som gått miste om rätten till fortsatt tilläggssjukpenning

på grund av att hon tillfälligt utfört förvärvsarbete, kan se sig

nödsakad att för sin försörjning arbeta mera beständigt, även om det inte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

är förenligt med hennes eller barnets bästa. Det anförda leder enligt kommittén

till slutsatsen att bestämmelsen bör mjukas upp.

Kommitténs resonemang i denna del bar inte mött någon erinran under

remissbehandlingen. I stället uttalar flera remissinstanser sin tillfredsställelse

med att förslag lagts fram om ändring i den gällande regleringen.

Även jag anser att de av kommittén åberopade omständigheterna sammantagna

utgör bärande skäl för att en ändring i föreslaget hänseende bör

komma till stånd.

Några remissorgan tar upp frågor om andra och mera genomgripande

förändringar i reglerna om tilläggssjukpenning vid barnsbörd. Sålunda berörs

t. ex. spörsmål om utökning av ledighetsperioden och om rätt till

tilläggssjukpenning för fadern, när denne avhåller sig från förvärvsarbete

för att sköta barnet. Frågor av sådan art har inte ingått i det uppdrag

för kommittén, som hänför sig till de riksdagsmotioner jag förut nämnt.

De torde däremot komma upp till bedömande under kommitténs fortsatta

arbete.

Kommitténs förslag grundar sig på en diskussion av olika tänkbara vägar

att åstadkomma en bättre ordning i avbrottsfrågan än den nuvarande.

Därvid behandlar kommittén tre skilda alternativ. Det lämpligaste

alternativet är enligt kommittén att i författningstexten föreskriva att avbrott

i ledigheten tillåts i viss omfattning. Flertalet remissinstanser godtar

en lösning efter denna princip. Två av arbetsmarknadens organisationer

— LO och SACO —- föredrar emellertid ett längre gående alternativ

att helt slopa bestämmelsen att avbrott i ledigheten utesluter från rätt

till fortsatt tilläggssjukpenning. Det återstående alternativet — innebärande

att försäkringskassorna lämnas möjlighet att från fall till fall medge

avbrott genom förvärvsarbete i begränsad omfattning -— förespråkas inte

från något håll.

Inte heller jag anser att metoden med en tillståndsprövning i varje

särskilt fall är användbar. Bl. a. kan åberopas att proceduren blir tungrodd

och att den med all sannolikhet leder till en föga enhetlig rättstillämpning.

Om man betraktar de båda andra alternativ som kommittén diskuterat

kan det naturligtvis från vissa synpunkter te sig tilltalande att helt slopa

nuvarande avbrottsregel. Kvinnan skulle under 180-dagarsperioden kunna

få tilläggssjukpenning för varje dag hon avhåller sig från förvärvsarbete

men vara utesluten från förmånen endast för dag då hon haft förvärvsarbete.

Kvinnan utsätts då inte för något ekonomiskt tryck att ta ut ledigheten

i ett sammanhang. I stället får hon möjlighet att bestämma om avbrott

i ledigheten utifrån sina egna personliga önskemål.

Obegränsade avbrottsmöjligheter innebär emellertid också att man låter

de skydds- och vårdhänsyn, som motiverat förmånen av tilläggssjukpenning

vid barnsbörd och som legat bakom dess utformning, helt träda i bakgrunden.

Enligt mjn mening bör en sådan utveckling inte eftersträvas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr AO år 1969

Som kommittén framhåller är det fortfarande från såväl den enskildes som

samhällets synpunkt av stort värde att ledigheten tas ut sammanhängande.

Om möjligt bör det då finnas ett effektivt medel att uppmuntra och påverka

kvinnan att ta ut ledighet på sådant sätt. Något annat medel än att

inom moderskapsförsäkringen reglera möjligheterna till ledighetsavbrott

synes därvid inte kunna komma i fråga. Bestämmelser inom arbetarskyddslagstiftningens

ram skulle uppenbarligen bli föga smidiga om de skulle

kunna fylla kravet på effektivitet.

Kravet på sammanhängande ledighet har också ansetts motiverat av

administrativa hänsyn. Slopas kravet finns alltså skäl att befara att olägenheter

vid tillämpningen, t. ex. problem med en omfattande kontrollverksamhet,

blir följden. Kommitténs uttalanden liksom riksförsäkringsverkets

remissyttrande ger stöd för riktigheten av sådana farhågor. Riksförsäkringsverket

anser att olägenheterna med detta alternativ skulle bli

avsevärda.

Oavsett hur man värderar de för- och nackdelar som är förenade med detta

alternativ är emellertid ett avgörande skäl mot att nu gå på denna lösning

att man — som kommittén framhållit — skulle kunna föregripa kommitténs

behandling av frågan om ett eventuellt vårdbidrag. En lösning enligt

detta alternativ skulle dessutom gå längre än vad riksdagen uppenbarligen

åsyftat i de framställningar som legat till grund för kommitténs uppdrag

på den nu aktuella punkten. Mot bakgrund av det anförda kan jag inte förorda

en sådan lösning.

De skedda övervägandena leder följaktligen till att den metod kommittén

förordat kommer i blickpunkten. Inte heller detta alternativ är invändningsfritt.

Också en begränsad eftergift i kravet på sammanhängande

ledighet minskar lagstiftningens effektivitet när det gäller att bevaka de

grundläggande skydds- och vårdhänsynen. Fastläggs en bestämd gräns för

möjligheterna till avbrott kan detta också tänkas föra med sig nackdelar

av samma slag som visat sig förbundna med nuvarande ordning. Varje

avsteg från kravet på total avhållsamhet från förvärvsarbete torde vidare

medföra visst administrativt merarbete. Fördelen med alternativet är emellertid

att detta kan utformas så att stelheten i den nuvarande regeln mjukas

upp väsentligt samtidigt som lagstiftningen alltjämt vilar på principen

om sammanhängande ledighet. Dessutom blir de administrativa svårigheterna

begränsade. Jag bedömer det således möjligt att nå en godtagbar

lösning efter den linje kommittén valt.

Reglerna i fråga om ledighetsavbrott bör i enlighet med kommitténs

förslag få det innehållet, att kvinnan medges att under tilläggssjukpenningperioden

utföra förvärvsarbete under visst antal dagar utan att rätten

till fortsatt tilläggssjukpenning påverkas. Med arbetad dag bör därvid

avses även dag som endast delvis åtgått till förvärvsarbete. Vad som skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

förstås med förvärvsarbete får liksom hittills avgöras med ledning av omständigheterna

i det särskilda fallet.

Någon bestämmelse som inskränker möjligheterna att göra avbrott under

den allra närmaste tiden efter förlossningen behöver enligt min mening

inte tynga regleringen. Beträffande just denna period råder enligt arbetarskyddslagen

ett förbud för kvinnan att utföra vissa mera krävande arbeten.

Man torde i övrigt kunna anta att möjligheten till avbrott i ledigheten

under denna tid kominer att utnyttjas mycket sparsamt.

När det gäller att fastställa det tillåtna antalet avbrottsdagar får en avvägning

ske mellan skilda synpunkter. Skydds- och vårdintressena kräver

att ledigheten i regel inte splittras upp av ett stort antal avbrott eller avbrott

som sträcker sig över långa perioder. Samtidigt måste emellertid

beaktas att önskemålen och behoven när det gäller ledighetsavbrott kan

variera betydligt bland kvinnorna. Ett tillgodoseende så långt möjligt även

av dem som vill ha större avbrottsmöjligheter minskar risken för att kvinnorna

kommer i konflikt med begränsningsregeln. Mot bakgrund av det

anförda bör kommitténs förslag att bestämma antalet möjliga avbrottsdagar

till trettio kunna godtas.

Med den diskuterade regeln synes tilläggssjukpenning kunna utgå även

för vissa fridagar under en period av förvärvsarbete, trots att något behov

av kompensation för förlorad arbetsinkomst för dessa dagar inte kan

sägas föreligga. Detta är naturligtvis inte helt tillfredsställande. De utvägar

som står till buds när det gäller att undgå den berörda konsekvensen

för emellertid med sig nya svårigheter. Antalet tillåtna avbrottsdagar kan

av skäl jag förut anfört inte bestämmas så lågt att man vinner något väsentligt

i förevarande hänseende. Enligt min mening bör man vidare så långt

möjligt söka undvika att bygga ut den diskuterade regeln med detaljerade

spärrföreskrifter, som gör försäkringen alltför komplicerad.

Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att den bestämmelse i 3 kap.

13 § andra stycket AFL, som anger att tilläggssjukpenningen utgår så

länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, ersätts med

föreskrifter dels om att tilläggssjukpenningen utgår endast för dag då kvinnan

avhåller sig från förvärvsarbete, dels om att rätten till fortsatt tilläggssjukpenning

upphör, om kvinnan under tilläggssjukpenningperioden utför

förvärvsarbete under mer än trettio dagar. Liksom hittills skall sjukpenningen

kunna utgå längst till 180 :e dagen efter förlossningen eller efter den

tidigare dag då sjukpenningen började utgå.

I anslutning härtill bör en ändring vidtas i syfte att tillgodose en del

kvinnor, vars barn efter födelsen måste stanna kvar på sjukhus för vård.

Enligt vad jag förut nämnt är rätten till tilläggssjukpenning för tiden

fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen beroende av att kvinnan

har barnet i sin vård eller på grund av sjukdom är hindrad att vårda

barnet. Som kommittén funnit kan denna begränsning leda till svårig
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

heter för kvinnan i situationer då barnet stannar kvar på sjukhus under

en större del av 180-dagarsperioden. I sådana fall kan ju tilläggssjukpenningen

upphöra att utgå trettio dagar efter förlossningen. Kvinnan får sedan

inte ens om det är behövligt ur försörjningssynpunkt arbeta mer än

trettio dagar om hon vill behålla rätten till tilläggssjukpenning för att

kunna stanna hemma en tid när barnets sjukhusvistelse är slut. 1 överensstämmelse

med vad kommittén föreslagit bör därför införas en kompletterande

regel av innebörd att de dagar då kvinnan utför förvärvsarbete

medan barnet åtnjuter sjukhusvård inte skall avräknas från det tililåtna

antalet avbrottsdagar.

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1969.»

Utskottet

Kvinnlig försäkrad som i samband med barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete

får enligt gällande bestämmelser ersättning från den allmänna

försäkringen i form av tilläggssjukpenning. Förutsättningen härför är att

kvinnan under minst 270 dagar före nedkomsten eller den beräknade tiden

för nedkomsten varit placerad i lägst sjukpenningklass 3. Tilläggssjukpenning

utges under högst 180 dagar, tidigast fr. o. m. sextionde dagen före den

beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen.

Sjukpenningen utgår endast så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig

från förvärvsarbete. Även om sådant arbete omfattar endast någon eller

några enstaka dagar, är rätten till fortsatt tilläggssjukpenning förlorad.

Bestämmelserna om att kvinnan utan avbrott skall avhålla sig från förvärvsarbete

har framstått som onödigt hård och riksdagen har år 1965

efterlyst en uppmjukning av reglerna. I förevarande proposition föreslås

en sådan reform. Förslaget går ut på att kvinna skall få utföra förvärvsarbete

under tillhopa högst 30 dagar utan att rätten till tilläggssjukpenning

för återstående ledighetstid därför går förlorad. I dessa 30 dagar skall inte

inräknas sådana dagar då kvinnan utför förvärvsarbete medan barnet åtnjuter

sjukhusvård. Med arbetad dag skall anses även dag som endast delvis

åtgått till förvärvsarbete.

I motionerna II: 1081, II: 1087 och II: 1116 framställs yrkanden som

innebär att kvinnan skall ges rätt till obegränsad avbrottsmöjlighet utan

att rätten till tilläggssjukpenning skall gå förlorad för återstående ledighetstid.

Frågan om begränsad eller obegränsad rätt till avbrott i ledigheten har

diskuterats ingående av familjepolitiska kommittén, som haft i uppdrag

att utreda lagändringen, remissinstanserna och föredragande departementschefen.

I propositionen redovisas utförligt de skäl som talar för den ena eller

den andra lösningen. Utskottet har vid sin behandling av frågan funnit

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

att de skäl som anförts för en lösning efter propositionens förslag väger

över. Framför allt vill utskottet understryka att syftet med reglerna om

tilläggssjukpenning vid barnsbörd är att ge kvinnan möjlighet till vila och

återhämtning i samband med den fysiska och psykiska påfrestning som

graviditeten och nedkomsten medför samt att ge henne möjlighet att till gagn

för barnet svara för vården av detta under den första tiden. Dessa skyddsoch

vårdsynpunkter, som enligt utskottets bedömning alltjämt måste tilläggas

väsentlig betydelse, låter sig inte i tillräcklig grad förena med ett system där

det utan några konsekvenser i försäkringshänseende överlåtes åt kvinnan

själv att bestämma i vilken omfattning hon skall utnyttja ledigheten. En

fortsatt regel, som föreskriver förlust av rätt till tilläggssjukpenning och

därigenom uppmuntrar och påverkar kvinnan att ta en sammanhängande

ledighet i samband med barnsbörden, bör alltjämt finnas. Å andra sidan

bör regeln inte utformas så snävt som den gällande utan ge kvinnan möjlighet

att åta sig förvärvsarbete under ett mindre antal dagar. Propositionens

förslag om 30 dagar finner utskottet utgöra en lämplig avvägning.

Med det anförda vill utskottet uttrycka sin anslutning till propositionen.

Motionsyrkandena i förevarande del avstyrkes därmed.

I motionen II: 1081 föreslås att avbrott i ledigheten inte skall kunna

göras när som helst. Med hänsyn till behovet av att skydda kvinnan ur

medicinsk synpunkt tiden närmast före och efter nedkomsten och barnets

behov av kontinuerlig vård anser motionären, att avbrott i ledigheten med

bibehållen rätt till tilläggssjukpenning inte bör ske förrän 30 dagar förflutit

från barnets födelse.

Liknande synpunkter har framförts under remissbehandlingen. Departementschefen

har emellertid ansett en sådan regel onödig med hänsyn

till arbetarskyddslagens bestämmelser om kvinnors användande till arbete.

Enligt dessa bestämmelser råder förbud för kvinna som fött barn

att under de sex första veckorna efter nedkomsten arbeta inom industri

och hantverk, hotell-, restaurang- och kaférörelse, m. m., såvida hon inte

med läkarintyg kan styrka att hon utan men för sig eller barnet kan börja

arbeta tidigare. Departementschefen har också anfört att möjligheten till

avbrott i ledigheten under den närmaste tiden efter förlossningen torde

komma att utnyttjas mycket sparsamt. Utskottet delar departementschefens

uppfattning och avstyrker följaktligen motionen i denna del.

I motionerna II: 1081 och II: 1116 framställs yrkanden som syftar till

att tilläggssjukpenning skall kunna utgå till endera av föräldrarna. I de

fall där fadern stannar hemma och vårdar barnet i stället för modern skulle

alltså sjukpenning kunna utgå till honom.

Frågan om jämställdhet mellan kvinnor och män i socialförsäkringssystemet

är sedan 1967 föremål för översyn, bl. a. inom familjepolitiska

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr åO år 1969

kommittén. Med hänsyn härtill bör motionerna i förevarande del inte föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

I motionen II: 1116 efterlyses tillämpningsföreskrifter som ger klara

riktlinjer för bedömningen av när förvärvsarbete skall anses föreligga i

samband med havandeskapsledighet. Motionärerna nämner särskilt sådana

fall där kvinnan har förtroendeuppdrag eller andra mindre extrauppdrag,

där hon som fri yrkesutövare behåller en mindre del av sitt arbete och där

hon deltar i fortbildning eller vidareutbildning.

Frågan om innebörden av begreppet förvärvsarbete behandlades av riksdagen

hösten 1967 i anslutning till motionsyrkande som syftade till att

extrauppdrag i viss utsträckning skulle få utföras utan förlust av sjukpenning.

Riksdagen avvisade tanken på en uttrycklig författningsreglering av

frågan. Skälet härtill var främst att nedsättningen av arbetsförmågan måste

bedömas med utgångspunkt från såväl den sjukdom som den försäkrade led

av som den försäkrades yrke. Detta innebar att utövandet av visst slag av

uppdrag för den ene försäkrade inte borde medföra förlust eller reduktion

av sjukpenning men för den andre kunde utgöra ett uppenbart kriterium

på att han inte hade rätt till sådan ersättning. Eftersom en bedömning av

förhållandena i det enskilda fallet var utslagsgivande för rätten att utföra

extrauppdrag under sjukskrivning, kunde inte frågan lösas författningsvägen.

I stället fick man söka ledning i den rättspraxis som fanns på området

och som efter hand fick större omfattning. Riksdagen framhöll att de

anförda skälen i väsentliga avseenden även gällde tolkningen av begreppet

förvärvsarbete i samband med havandeskapsledighet.

Vad riksdagen anförde 1967 har enligt utskottets bedömande alltjämt giltighet.

Utskottet kan med anledning härav inte tillstyrka bifall till motionsyrkandet

om en begäran hos Kungl. Maj :t om tillämpningsföreskrifter i

ämnet. Utskottet vill emellertid i anslutning till den aktualiserade frågan

som sin mening uttala att i sådana fall, där kvinnan före graviditeten haft

politiska och därmed jämställda förtroendeuppdrag av begränsad omfattning,

skäl kan tala för att uppdraget inte skall bedömas som förvärvsarbete

i lagens mening.

Utöver vad ovan anförts har det i propositionen framlagda författningsförslaget

inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att riksdagen —- med avslag på motionerna II: 1081,

II: 1087 och II: 1116, den sistnämnda i förevarande del —

antar det genom propositionen framlagda förslaget till lag

om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring;

B. att motionen II: 1116, såvitt den avser viss jämställd
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

het mellan fader och inoder i moderskapsförsäkringen, inte

föranleder någon riksdagens åtgärd;

C. att motionen II: 1116, såvitt den avser tillämpningsföreskrifter

angående begreppet förvärvsarbete, inte föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 april 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hubinette (m), Wanhainen (s),

Österdahl (fp) och Axel Georg Pettersson (ep);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s)*, Gustavsson i Alvesta

(ep), fröken Wetterström (m), fröken Sandell (s), herrar Fredriksson (s)„

Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s) och herr Romanus (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

vid utskottets hemställan under A. av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Österdahl

(fp), fröken Wetterström (m) och herr Romanus (fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 9 med orden

»Frågan om» och slutar på s. 10 med orden »avstyrkes därmed», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Frågan om---(lika med utskottet)---andra lösningen. Ut
skottet

finner det naturligt att i första hand överväga det alternativ som

ger kvinnan den största valfriheten, dvs. att obegränsad rätt till avbrott

i ledigheten medges. Denna lösning förordas av två av remissinstanserna,

LO och SACO.

Mot detta förslag har anförts, att det inte skulle tillräckligt tillgodose

de skydds- och vårdsynpunkter som motiverat införandet av tilläggssjukpenning

vid barnsbörd. Utskottet anser, i likhet med vad som framhålles

i LO:s yttrande, att dessa skyddssynpunkter tillgodoses genom arbetarskyddslagens

bestämmelser om rätt till tjänstledighet i samband med barnsbörd

och förbud mot visst ansträngande arbete under den närmaste tiden

efter förlossningen, kompletterade med den ekonomiska möjligheten att

utnyttja denna ledighet, som tilläggssjukpenningen erbjuder. Utskottet finner

det inte erforderligt att därutöver inskränka kvinnans valfrihet. Det

finns anledning att anta, att det stora flertalet kvinnor även i framtiden

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr W år 1969

itommer att utnyttja hela eller praktiskt taget hela den maximala ledigheten

på sex månader. Så kommer med all sannolikhet att bli fallet vare

sig riksdagen följer propositionens förslag eller motionernas.

En spärregel på 30 dagar, som föreslås i propositionen, kan skapa samma

gränsproblem som den nuvarande lagstiftningen. Den kan även i vissa

fall få en effekt rakt motsatt den avsedda, så att en kvinna, som förvärvsarbetat

mer än 30 dagar, av ekonomiska skäl ser sig tvingad att fortsätta

arbetet, trots att hon både för sin egen och barnets skull föredrar att vara

hemma.

Utskottet kan inte finna att de invändningar av administrativ natur,

som rests mot förslaget om obegränsad rätt till avbrott i ledigheten, är avgörande

utan tillstyrker den lagändring i detta hänseende som föreslås i

motionerna II: 1081, II: 1087 och II: 1116.»

dels att utskottet under A. bort hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss

ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr

381) om allmän försäkring — med bifall till motionerna

II: 1087 och II: 1116, den sistnämnda i förevarande del, samt

med bifall till motionen II: 1081, såvitt den angår rätt till

obegränsad avbrottsmöjlighet i havandeskapsledigheten, men

avslag å motionen, såvitt den angår lagändringar i övrigt,

för sin del antar nämnda förslag med den ändringen att

3 kap. 13 § erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

3 kap.

13 §.

Även om —- -— —-------

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå. Rätten till fortsatt

sjukpenning upphör, om kvinnan

1 kap. 4 §.

Sjukpenningen utgår tidigast från

och med den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten

och senast från och med

förlossningsdagen. Sjukpenningen

utgår endast för dag då kvinnan avhåller

sig från förvärvsarbete och

längst till etthundraåttionde dagen

efter förlossningsdagen eller efter

den tidigare dag då sjukpenningen

började utgå.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag

under nämnda tid utför förvärvsarbete

under mer än trettio dagar.

Därvid medräknas ej dag då barnet

åtnjuter sjukhusvård.

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

Sjukpenning för---—---s

Till sjukpenning------1

(Utskottets förslag)

Från och med den trettionde dagen

efter förlossningsdagen utgår

sjukpenning endast om kvinnan har

eller på grund av sjukdom är förhindrad

att hava barnet i sin vård.

lat föranleda,

j barntillägg.

II

vid utskottets hemställan under B. av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Österdahl

(fp), fröken Wetterström (m) och herr Romanus (fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 10 med orden

»Frågan om» och slutar på s. 11 med orden »riksdagens sida», bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet ansluter sig till synpunkten, som framförts i remissyttranden

från TCO och SACO, att varje familj själv bör få avgöra vilken av föräldrarna

som skall vara hemma och vårda barnet, utan att socialförsäkringens

bestämmelser verkar dirigerande. Således bör också fadern ges rätt till

tjänstledighet under de första sex månaderna efter barnets födelse. Detta

önskemål berör alltså — förutom lagen om allmän försäkring — viss annan

lagstiftning. Utskottet är därför ej nu berett att framlägga lagförslag.

Ifrågavarande reform ligger helt i linje med den jämställdhet mellan

kvinnor och män inom socialförsäkringen, som f. n. behandlas bl. a. inom

familjepolitiska kommittén.»

dels att utskottet under B. bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna II: 1081 och II:

1116, båda i förevarande del, i skrivelse till Kungl. Maj:t

uttalar, att tilläggssjukpenning i samband med barnsbörd

bör kunna utgå även i fall då fadern i stället för modern avstår

från förvärvsarbete för att vårda barnet, och hemställer

om förslag i frågan.

III

vid utskottets hemställan under C. av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Österdahl

(fp), fröken Wetterström (m) och herr Romanus (fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 11, som börjar med orden

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 40 år 1969

»Vad riksdagen» och slutar med orden »lagens mening», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Vad riksdagen anförde 1967, med anslutning till andra lagutskottets

utlåtande nr 54, har enligt utskottets mening alltjämt giltighet. I motionen

II: 1116 föreslås inte heller att någon närmare reglering av innebörden

i uttrycket »förvärvsarbete» skall ske i lagtexten. Motionärerna önskar i

stället att Kungl. Maj :t utfärdar tillämpningsbestämmelser. Härom anförde

andra lagutskottet i sitt utlåtande 1967: 54: ''Utskottet vill även framhålla,

att centrala anvisningar, som grundar sig på rättspraxis och annat tillgängligt

material, självfallet skulle vara av värde för de tillämpande myndigheterna.

’ Några sådana anvisningar utöver en samling av försäkringsdomstolens

avgöranden har ännu inte utfärdats, varför utskottet ånyo vill understryka

värdet av att så sker. Därvid bör de problem som aktualiseras i

motionerna II: 1081 och II: 1116 uppmärksammas.

Utskottet vill även i anslutning till den aktualiserade frågan som sin mening

uttala att i sådana fall, där kvinnan före graviditeten haft politiska

och därmed jämställda förtroendeuppdrag av begränsad omfattning, skäl

kan tala för att uppdraget inte skall bedömas som förvärvsarbete i lagens

mening.»

dels att utskottet under C. bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 1116 i förevarande

del i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i fråga om tilllämpningsföreskrifter

angående tolkningen av begreppet

förvärvsarbete.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:181 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om uttagande av utländsk skatt och allmän avgift. a1 i texten