Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960

1969-04-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

1

Nr 44

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960

(nr 97), jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 21 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 62, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den

29 april 1960 (nr 97).

Utskottet har i samband med propositionen behandlat de i anledning av

densamma väckta likalydande motionerna I: 1003 av herr Brundin och

II: 1153 av herrar Åkerlind och Werner. I motionerna yrkas

»1. att riksdagen måtte besluta att socialstyrelsen må anföra besvär över

barnavårdsnämnds dels genom förhandsbesked till enskilt hem lämnad

lämplighetsförklaring, dels till enskilt hem meddelat tillstånd att ta emot

fosterbarn,

2. att riksdagen måtte besluta att vårdnadshavare till berört barn må anföra

besvär över barnavårdsnämnds till enskilt hem meddelat tillstånd att

ta emot fosterbarn,

3. att vederbörande utskott måtte utarbeta för ändamålet erforderliga

författningsändringar».

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att barnavårdslagen ändras så att barnavårdsnämnderna

får befogenhet att meddela förhandsbesked om ett enskilt

hems allmänna lämplighet som fosterhem. Den som genom förhandsbesked

får sitt hem förklarat olämpligt som fosterhem skall kunna överklaga beslutet

i högre instans.

Förslag läggs också fram om vissa andra mindre ändringar i barnavårdslagen,

bl. a. om ändrade regler för prövning av åtal beträffande den som

är inskriven som elev vid ungdomsvårdsskola.

Av propositionen redovisas i det följande endast lagförslaget, föredragande

statsrådet Odhnoffs anförande samt lagrådets yttrande.

l—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1969

Det framlagda lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)

Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen den 29 april 19601, dels

att 6 § skall upphöra att gälla, dels att 11, 12, 47, 56, 69, 80 och 88 a §§ skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Kan barnavårdsnämndens

(Föreslagen lydelse)

11 §•

—- villkorligt upphörande,

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i 50

eller 51 § samt

4. förordna barnavårdsman.

Beslut som---

Avser beslutet —-

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § första stycket eller förbud som

avses i 50 eller 51 § samt

4. förordna barnavårdsman.

--nästa sammanträde.

■ — — — ordförandens beslut.

Om kommunens
-

12 §.

-i ungdomsvårdsskola,

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd som avses

i 47 § eller förbud som avses i 50 eller

51 §,

4. fullgöra vad som ankommer på

nämnden enligt föräldrabalken, enligt

4 § andra stycket eller 5 § lagen

om allmänna barnbidrag eller

enligt 11 § 1 eller 3 mom., 12 § 2

mom. eller 17 § andra stycket bi
-

3. meddela beslut som avses i 46 §

andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked

som avses i 47 § eller

förbud som avses i 50 eller 51 §,

4. fullgöra vad som ankommer

på nämnden enligt föräldrabalken,

enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen

om allmänna barnbidrag eller

enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bidragsförskott

eller

dragsförskottslagen eller

5. göra framställning----kommunens fullmäktige.

Beslut som — —----nästa sammanträde.

1 Senaste lydelse av 12 § se 1967: 320 och av 88 a § se 1968: 68.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969 3

(Nuvarande lydelse)

47

Den som önskar mottaga fosterbarn

har att inhämta tillstånd av

barnavårdsnämnden i den kommun,

där han har sitt hem.

Sådant tillstånd må lämnas endast

om nämnden finner, att barnet hos

sökanden kommer att erhålla god

vård och fostran samt i övrigt gynnsamma

levnadsförhållanden.

Vad i----—--— motsvarande

(Föreslagen lydelse)

§•

Barn må ej mottagas i enskilt

hem som fosterbarn utan att barnavårdsnämnden

i den kommun, där

hemmet är beläget, meddelat tillstånd

därtill.

Tillstånd må lämnas endast om

nämnden finner, att barnet kommer

att erhålla god vård och fostran

samt i övrigt gynnsamma levnadsförhållanden.

Nämnden må meddela förhandsbesked

om hemmets allmänna lämplighet

som fosterhem. Sådant besked

är ej bindande vid prövning enligt

första stycket.

tillämpning.

56 §.

För varje landstingskommun skall

Konungen, efter förslag av landstinget,

fastställa barnhemsplan, i

vilken skola upptagas barnhem till

sådant antal och av sådan art, att

behovet av olika slags barnhemsvård

blir ändamålsenligt tillgodosett. Även

ändring av planen fastställes av Konungen.

För varje landstingskommun skall

socialstyrelsen, efter förslag av

landstinget, fastställa barnhemsplan,

i vilken skola upptagas barnhem

till sådant antal och av sådan art,

att behovet av olika slags barnhemsvård

blir ändamålsenligt tillgodosett.

Även ändring av planen fastställes

av socialstyrelsen.

Landstingskommun har---gemensamma behov.

Vad i------— tillhör landstingskommun.

69

Misstänkes det att den som inskrivits

vid ungdomsvårdsskola begått

brott före utskrivningen och hör

brottet under allmänt åtal, ankommer

det på statsåldagaren att sedan

han hört skolans styrelse avgöra,

1* —Bihang till riksdagens protokoll

§•

Misstänkes det att den som inskrivits

vid ungdomsvårdsskola begått

brott före utskrivningen och

hör brottet under allmänt åtal, skall

åklagaren pröva, huruvida åtal

lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan

1969. 9 samt. 2 avd. Nr 44

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

huruvida åtal lämpligen bör ske. avgöres, skall skolans styrelse höras,

om det ej finnes obehövligt.

80 §.

I barnavårdsnämnds---tredje stycket,

avslagit ansökan om tillstånd att beslutat att ej meddela tillstånd

mottaga fosterbarn eller till mottagande av fosterbarn,

genom förhandsbesked förklarat

hem icke vara lämpligt som fosterhem

eller

träffat avgörande---——eller 51 §.

Ändring sökes------till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen äger------laga kraft.

88 a §.

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen i barnhem eller åtnjuter

vård inom ungdomsvårdsskola må

omhändertagas av föreståndaren för

hemmet eller skolan.

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen i barnhem eller åtnjuter

vård inom ungdomsvårdsskola eller

vid utskrivningsavdelning som tillhör

sådan skola må omhändertagas

av föreståndaren för hemmet eller

skolan. Föreståndaren må även omhändertaga

alkoholhaltiga drycker

eller andra berusningsmedel, som

utan att känd ägare därtill finnes

påträffas inom hemmet eller skolan.

Vad i-------i människokroppen.

Med egendom,------tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

5

Föredraganden

Genom 1960 års barnavårdslag skärptes bestämmelserna om fosterbarnstillsynen

bl. a. genom att det tillståndstvång som enligt tidigare lag gällt

beträffande fosterbarn under ett års ålder utsträcktes till att gälla samtliga

fosterbarn. Enligt gällande regler måste tillståndet avse visst bestämt barn

och syftet med bestämmelserna är att så långt möjligt skapa garantier för

att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för varandra.

Erfarenheter från barnavårdslagens tillämpning visar emellertid att de

nuvarande reglerna för tillstånd att ta emot fosterbarn behöver kompletteras

med bestämmelser som stadfäster det i praktiken ofta förekommande

systemet med förhandsgodkännanden av fosterhem så att

det blir möjligt att få barnavårdsnämnds avslagsbeslut i sådant ärende

överprövat. Framför allt har det ökade intresset för att adoptera barn från

utlandet riktat uppmärksamheten på problemet. Ett godkännande av hemmet

medan barnet befinner sig utomlands ställs nämligen ibland upp som

villkor för att utländska myndigheter skall medge adoption.

Remissinstanserna tillstyrker allmänt att systemet med förhandsgodkännanden

av fosterhem tas upp i Bvl. Jag föreslår att så sker genom ändring

av 47 § Bvl. Lagändringen bör genomföras utan att man avvaktar den översyn

av den sociala vårdlagstiftningen som socialutredningen fått sig anförtrodd.

Socialutredningen har inte heller haft något att erinra mot att så

sker.

Reglerna om förhandsgodkännande av fosterhem bör få sin plats i ett

nytt tredje stycke i 47 § Bvl. Som framhållits i departementspromemorian

bör förhandsbeskedet alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta

fosterbarnet utvalts. Det är nämligen angeläget att man inte ger avkall på

principen att barn och fosterföräldrar eller adoptivföräldrar skall passa

för varandra.

Invändningar av principiell natur kan visserligen riktas mot förfarandet

med dubbla prövningar. Barnavårdsnämnderna blir nämligen vid den slutliga

prövningen i viss mån bundna av sitt förhandsgodkännande. Särskilt

gäller detta i fråga om utländska barn. Som utredningen om adoption av

utländska barn framhållit i sitt betänkande är emellertid det här föreslagna

förfarandet den enda möjliga vägen att lösa ifrågavarande problem.

Praktiska olägenheter torde i stor utsträckning kunna undvikas om den

preliminära prövningen sker med tillräcklig omsorg och grundlighet. Vid

prövningen bör sökanden så ingående som möjligt upplysa om sina önskemål

beträffande barnet, t. ex. ålder, kön osv. På detta sätt minskas riskerna

för att nämnden vid sin definitiva prövning kommer till ett annat resultat

än vid den preliminära.

Utredningen om adoption av utländska barn har ansett att förhandsgodkännande

borde vara tidsbegränsat, vilket skulle motverka att förhållan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

dena i det blivande fosterhemmet hinner ändras alltför mycket mellan de

olika beslutstillfällena. I promemorian uttalas emellertid att det varken är

lämpligt eller erforderligt att i lagtexten ange någon bestämd tidsgräns.

Remissinstanserna bar inte haft något att invända mot promemorians ståndpunkt.

Inte heller jag anser att någon tidsgräns bör anges i lagtexten. Detta

hindrar emellertid enligt min mening inte att barnavårdsnämnderna själva

tidsbegränsar giltigheten av sina förliandsgodkännanden om anledning skulle

finnas därtill. Likaså bör det vara tillåtet för nämnderna att begränsa sina

förhandsgodkännanden på annat sätt, t. ex. till att avse barn av viss ålder

om detta kan vara lämpligt. Under alla förhållanden bör barnavårdsnämnderna

fästa de tilltänkta fosterföräldrarnas uppmärksamhet på tidsfaktorns

betydelse för förliandsgodkännandets värde.

Förslaget att ansökan om fosterhem sgodkännande inte

alltid skall behöva göras av den som vill ta emot barn i sitt hem har allmänt

tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner för egen del önskvärt att

det genomförs. Förslaget föranleder ändringar i 47 § första och andra

styckena Bvl. Även fråga om förhandsbesked bör naturligtvis kunna tas

upp utan att ansökan föreligger från de blivande fosterföräldrarna. Kungörelsen

om fosterbarnsvård får ändras i anslutning härtill.

I promemorian framhålls att förslaget till utformning av 47 § Bvl formellt

överlämnar åt barnavårdsnämnden att avgöra om en framställning om förhandsbesked

skall föranleda särskilt beslut eller inte. Ett par remissinstanser

vänder sig mot detta och framhåller att barnavårdsnämnden bör vara

skyldig att pröva varje ansökan och att barnavårdsnämnderna inte får lämnas

i ovisshet om när skyldighet att fatta formellt beslut föreligger.

Eftersom ändringarna i 47 § Bvl syftar till bl. a. att underlätta samverkan

olika barnavårdsmyndigheter emellan i deras arbete att förbereda anskaffandet

av lämpliga fosterhem, synes promemorians ståndpunkt riktig.

Nämnderna bör inte tvingas att varje gång en framställning görs från

annan myndighet fatta formellt beslut med tillämpning av reglerna i 3 kap.

Bvl. Det ligger emellertid i sakens natur att barnavårdsnämnderna inte

får underlåta att fatta formellt beslut om de tilltänkta fosterföräldrarna

genom att göra ansökan eller på annat sätt visar att de önskar beslut i

ärendet. Givetvis måste barnavårdsnämnderna alltid förvissa sig om att de

föreslagna fosterföräldrarna är villiga att ta emot fosterbarn innan utredning

som syftar till ett formellt beslut sätts i gång.

Huvudsyftet med ändringen av 47 § Bvl är att göra det möjligt för den

som vägras förhandsgodkännande som fosterförälder att föra talan mot

barnavårdsnämndens beslut därom. Remissinstanserna är ense

om att en sådan möjlighet är angelägen från rättssäkerhetssynpunkt. Jag

delar denna uppfattning och föreslår att det görs ett tillägg till 80 § Bvl

varigenom möjlighet till sådan talan fastslås. Detta bör enligt min mening

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

också vara till fördel för barnavårdsnämnderna, eftersom dessa inte längre

behöver arbeta under trycket av att vara sista instans i sådana ärenden.

Promemorians förslag att talan skall få föras även mot beslut varigenom

tillstånd att ta emot fosterbarn beviljats eller ett förhandsgodkännande

lämnats har däremot föranlett kritik från några remissinstanser. Dessa

framhåller att man inte utan ytterligare utredning bör införa en ny besvärsprincip.

I ett par yttranden framhålls dock att det skulle vara värdefullt

om barnets ställföreträdare hade besvärsrätt över sådana beslut i den mån

ställföreträdaren är t. ex. barnavårdsman. I detta sammanhang vill jag

också erinra om att socialstyrelsen anser det angeläget att frågan om möjligheten

att överpröva sådana beslut löses snarast möjligt.

För egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att rätt att överklaga

beslut som innefattar förhandsgodkännande eller tillstånd att ta emot

fosterbarn inte bör införas utan ytterligare utredning. Besvärsrätten bör

därför regleras efter samma principer som f. n. Det får ankomma på socialutredningen

att efter samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden

vidare pröva denna fråga. 80 § bör alltså i detta sammanhang utformas

så att talan får föras endast mot beslut, som innebär att förhandsgodkännande

eller tillstånd att ta emot fosterbarn har vägrats.

Interimistiskt beslut bör enligt min mening inte förekomma

beträffande förhandsbeskeden. För tydlighetens skull bör i It § Bvl göras

ett tillägg, så att det klart framgår att interimistiskt beslut inte kan meddelas

beträffande förhandsbesked.

Vad angår barnavårdsnämndens rätt att delegera beslutanderätten

delar jag liksom remissinstanserna den i promemorian uttalade

uppfattningen att förhandsgodkännanden inte bör få meddelas annat än

av nämnden i dess helhet. 12 § Bvl bör ändras med anledning härav. Samtidigt

bör vissa ändringar göras i paragrafen med anledning av att den vid

Bvl:s tillkomst gällande bidragsförskottslagen ersatts av lagen den 21 maj

1064 (nr 143) om bidragsförskott.

Jag förordar att 6 § Bvl upphävs i enlighet med förslag i promemorian.

Socialstyrelsen har i en framställning till Kungl. Maj :t den 25 juni

1968 föreslagit en ändring av 56 § Bvl. Ändringsförslaget går ut

på att den nuvarande befogenheten för Kungl. Maj :t att fastställa barnhemsplan

för landstingskommun av organisatoriska skäl överflyttas till

socialstyrelsen. Jag förordar att så sker.

I förenklingssyfte infördes år 1964 i 57 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579)

om nykterhetsvård en bestämmelse att åklagaren inte alltid skall behöva

höra vederbörande anstaltsstyrelse utan skall kunna underlåta detta, om

det är obehövligt (jfr prop. 1964:10 sid. 216—218). En motsvarande förenkling

bör nu genomföras med avseende på 6 9 § Bvl. Här avser jag

t. ex. sådana fall, där åklagaren känner till skolstyrelsens praxis och väntar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

sig att styrelsen skall komma att tillstyrka att åtal inte skall ske och åklagaren

delar styrelsens uppfattning. Den nya bestämmelsen bör även kunna

leda till att nytt yttrande inte alltid behöver inhämtas från skolstyrelsen i

de fall då yttrande tidigare inhämtats från barnavårdsnämnd men den

unge, innan beslut i åtalsfrågan hunnit fattas, blivit inskriven som elev

vid ungdomsvårdsskola. Inte heller skall yttrande behöva inhämtas när det

står klart att åtal under alla förhållanden bör väckas för att skuldfrågan

skall kunna utredas eller därför att det gäller ett mycket allvarligt brott.

I paragrafen bör inte längre anges på vilken åklagare åtalsprövningen

skall ankomma. Härigenom uppnås att åtalsprövningen skall ske av den

åklagare som enligt sin instruktion har att föra talan i målet.

Jag föreslår slutligen en mindre ändring i 88 a § Bvl. Där finns

bl. a. bestämmelser om att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel

som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen i barnhem eller

åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola får omhändertas av föreståndaren

för hemmet eller skolan. Bestämmelserna har tillämpning även på

narkotika. Det förekommer emellertid att alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel påträffas vid ifrågavarande institutioner utan att någon

ägare ger sig till känna. För att undanröja varje tveksamhet om hur sådan

egendom får behandlas föreslår jag ett tillägg till första stycket i 88 a § Bvl.

Enligt tillägget skall föreståndaren för hemmet eller skolan få ta hand om

alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas inom anstalten

utan att man vet vem de tillhör. Tillägget har utformats efter förebild

av 82 § andra stycket lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i

fångvårdsanstalt (jfr prop. 1963:147 sid. 13). Till vissa ungdomsvårdsskolor

finns anknutna särskilda utskrivningsavdelningar och vården vid

dessa avdelningar anses utgöra vård utom skola. Jag föreslår ett sådant tilllägg

till 88 a § Bvl att paragrafens bestämmelser kan tillämpas även på den

som vårdas vid utskrivningsavdelning.

Samtliga lagändringar bör träda i kraft den 1 juli 1969.

Lagrådet

Lagrådet lämnade lagförslaget utan erinran.

Utskottet

I propositionen behandlas dels frågan om förliandsgodkännande av fosterhem,

dels vissa andra mindre ändringar i barnavårdslagen.

Det föreslås att systemet med förhandsgodkännande av enskilt hems allmänna

lämplighet som fosterhem skall lagregleras. Förslaget syftar i första

hand till att göra det möjligt för fosterföräldrar att föra talan mot barnavårdsnämnds

beslut att underkänna hemmets allmänna lämplighet. Ut
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1969

skottet hälsar med tillfredsställelse den möjlighet till överklagande som no

föreslås bli införd. Utskottet godtar även i övrigt propositionens förslag

om ändring av reglerna för godkännande av fosterhem.

Motionerna I: 1003 och II: 1153 syftar till en utvidgning av överklaganderätten

utöver propositionens förslag. Motionärerna vill att vårdnadshavare

skall få föra talan mot barnavårdsnämnds beslut att ge tillstånd för

en enskild att ta emot ett fosterbarn. Motionärerna yrkar dessutom att

socialstyrelsen skall få möjlighet att överklaga barnavårdsnämnds beslut

både i fråga om förhandsbesked av ett fosterhems allmänna lämplighet

•och då det gäller placering av visst barn i ett fosterhem. Det sistnämnda

motionsyrkandet framställs mot bakgrund av det ökade antalet utländska

barn som adopteras i Sverige.

De i motionerna upptagna frågorna har uppmärksammats under förarbetet

till propositionen. I den promemoria, som ligger till grund för propositionen,

föreslogs att den som saken rör, alltså bl. a. den rättslige vårdnadshavaren,

skulle få föra talan även mot beslut varigenom tillstånd att

ta emot fosterbarn beviljats. Förslaget väckte stark kritik från några remissinstanser

och föredragande statsrådet uttalar i propositionen att den berörda

rätten att överklaga inte bör införas utan ytterligare utredning. Enligt

föredraganden skall det ankomma på socialutredningen att efter

samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden pröva frågan.

Utskottet anser mot bakgrund av de olika uppfattningar som uttalats

att det aktuella spörsmålet bör ytterligare utredas. Motionsyrkandet om

omedelbar lagändring bör sålunda avslås.

Beträffande den andra i motionerna upptagna frågan om ökat skydd för

utländska barn i samband med adoption i Sverige behandlas detta problem

såväl i den ovannämnda promemorian som i socialstyrelsens remissyttrande

däröver. Socialstyrelsen säger sig ha iakttagit flera fall av klart

olämpliga fosterhemstillstånd i sin verksamhet med förmedling av adoptivbarn

från Korea. Styrelsen anser det angeläget att frågan om en överprövning

av meddelade fosterhemstillstånd löses snarast möjligt. I promemorian

hävdas att frågan är en del av det större komplexet om behovet

av en särskild representant för det allmänna i barnavårdsärenden över huvud

taget.

Av det sagda framgår att det finns skäl att överväga den genom motionerna

aktualiserade frågan. Utskottet är emellertid inte berett att utan

närmare utredning ta ställning till hur frågan skall lösas. Motionsyrkandet

om lagändring kan därför inte biträdas. Utskottet förutsätter emellertid

att socialutredningen under sitt arbete kommer att behandla saken. Utskottet

utgår vidare ifrån att särskilda åtgärder kommer att vidtas om utredningsarbetet

ger vid handen att det är nödvändigt att utan avvaktan

på fullgörandet av kommitténs huvuduppdrag stärka det rättsliga skyddet

för de utländska barnen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969

Utöver vad ovan anförts har det i propositionen framlagda lagförslaget

och de av föredraganden i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med avslag på motionerna I: 1003 och II:

1153 bifaller propositionen nr 62

Stockholm den 29 april 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), Dahlberg

(s)*, Österdahl (fp)*, Andreasson (ep)*, Skagerlund (fp)* och Blomquist

(m);

från andra kammaren: fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson

(s), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herr Larsson i öskevik (ep),

fru Sigurdsen (s), fru Fraenkel (fp) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 69

914262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 a1 i texten