Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960
1969-04-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:44, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
1
Nr 44
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960
(nr 97), jämte i ämnet väckta motioner.
Genom en den 21 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 62, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den
29 april 1960 (nr 97).
Utskottet har i samband med propositionen behandlat de i anledning av
densamma väckta likalydande motionerna I: 1003 av herr Brundin och
II: 1153 av herrar Åkerlind och Werner. I motionerna yrkas
»1. att riksdagen måtte besluta att socialstyrelsen må anföra besvär över
barnavårdsnämnds dels genom förhandsbesked till enskilt hem lämnad
lämplighetsförklaring, dels till enskilt hem meddelat tillstånd att ta emot
fosterbarn,
2. att riksdagen måtte besluta att vårdnadshavare till berört barn må anföra
besvär över barnavårdsnämnds till enskilt hem meddelat tillstånd att
ta emot fosterbarn,
3. att vederbörande utskott måtte utarbeta för ändamålet erforderliga
författningsändringar».
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att barnavårdslagen ändras så att barnavårdsnämnderna
får befogenhet att meddela förhandsbesked om ett enskilt
hems allmänna lämplighet som fosterhem. Den som genom förhandsbesked
får sitt hem förklarat olämpligt som fosterhem skall kunna överklaga beslutet
i högre instans.
Förslag läggs också fram om vissa andra mindre ändringar i barnavårdslagen,
bl. a. om ändrade regler för prövning av åtal beträffande den som
är inskriven som elev vid ungdomsvårdsskola.
Av propositionen redovisas i det följande endast lagförslaget, föredragande
statsrådet Odhnoffs anförande samt lagrådets yttrande.
l—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 44
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 dr 1969
Det framlagda lagförslaget har följande lydelse.
Förslag
till
Lag
om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97)
Härigenom förordnas i fråga om barnavårdslagen den 29 april 19601, dels
att 6 § skall upphöra att gälla, dels att 11, 12, 47, 56, 69, 80 och 88 a §§ skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.
(Nuvarande lydelse)
Kan barnavårdsnämndens
(Föreslagen lydelse)
11 §•
—- villkorligt upphörande,
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § eller förbud som avses i 50
eller 51 § samt
4. förordna barnavårdsman.
Beslut som---
Avser beslutet —-
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § första stycket eller förbud som
avses i 50 eller 51 § samt
4. förordna barnavårdsman.
--nästa sammanträde.
■ — — — ordförandens beslut.
Om kommunens
-
12 §.
-i ungdomsvårdsskola,
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd som avses
i 47 § eller förbud som avses i 50 eller
51 §,
4. fullgöra vad som ankommer på
nämnden enligt föräldrabalken, enligt
4 § andra stycket eller 5 § lagen
om allmänna barnbidrag eller
enligt 11 § 1 eller 3 mom., 12 § 2
mom. eller 17 § andra stycket bi
-
3. meddela beslut som avses i 46 §
andra stycket, tillstånd eller förhandsbesked
som avses i 47 § eller
förbud som avses i 50 eller 51 §,
4. fullgöra vad som ankommer
på nämnden enligt föräldrabalken,
enligt 4 § andra stycket eller 5 § lagen
om allmänna barnbidrag eller
enligt 9, 11 eller 18 § lagen om bidragsförskott
eller
dragsförskottslagen eller
5. göra framställning----kommunens fullmäktige.
Beslut som — —----nästa sammanträde.
1 Senaste lydelse av 12 § se 1967: 320 och av 88 a § se 1968: 68.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969 3
(Nuvarande lydelse)
47
Den som önskar mottaga fosterbarn
har att inhämta tillstånd av
barnavårdsnämnden i den kommun,
där han har sitt hem.
Sådant tillstånd må lämnas endast
om nämnden finner, att barnet hos
sökanden kommer att erhålla god
vård och fostran samt i övrigt gynnsamma
levnadsförhållanden.
Vad i----—--— motsvarande
(Föreslagen lydelse)
§•
Barn må ej mottagas i enskilt
hem som fosterbarn utan att barnavårdsnämnden
i den kommun, där
hemmet är beläget, meddelat tillstånd
därtill.
Tillstånd må lämnas endast om
nämnden finner, att barnet kommer
att erhålla god vård och fostran
samt i övrigt gynnsamma levnadsförhållanden.
Nämnden må meddela förhandsbesked
om hemmets allmänna lämplighet
som fosterhem. Sådant besked
är ej bindande vid prövning enligt
första stycket.
tillämpning.
56 §.
För varje landstingskommun skall
Konungen, efter förslag av landstinget,
fastställa barnhemsplan, i
vilken skola upptagas barnhem till
sådant antal och av sådan art, att
behovet av olika slags barnhemsvård
blir ändamålsenligt tillgodosett. Även
ändring av planen fastställes av Konungen.
För varje landstingskommun skall
socialstyrelsen, efter förslag av
landstinget, fastställa barnhemsplan,
i vilken skola upptagas barnhem
till sådant antal och av sådan art,
att behovet av olika slags barnhemsvård
blir ändamålsenligt tillgodosett.
Även ändring av planen fastställes
av socialstyrelsen.
Landstingskommun har---gemensamma behov.
Vad i------— tillhör landstingskommun.
69
Misstänkes det att den som inskrivits
vid ungdomsvårdsskola begått
brott före utskrivningen och hör
brottet under allmänt åtal, ankommer
det på statsåldagaren att sedan
han hört skolans styrelse avgöra,
1* —Bihang till riksdagens protokoll
§•
Misstänkes det att den som inskrivits
vid ungdomsvårdsskola begått
brott före utskrivningen och
hör brottet under allmänt åtal, skall
åklagaren pröva, huruvida åtal
lämpligen bör ske. Innan åtalsfrågan
1969. 9 samt. 2 avd. Nr 44
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
huruvida åtal lämpligen bör ske. avgöres, skall skolans styrelse höras,
om det ej finnes obehövligt.
80 §.
I barnavårdsnämnds---tredje stycket,
avslagit ansökan om tillstånd att beslutat att ej meddela tillstånd
mottaga fosterbarn eller till mottagande av fosterbarn,
genom förhandsbesked förklarat
hem icke vara lämpligt som fosterhem
eller
träffat avgörande---——eller 51 §.
Ändring sökes------till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen äger------laga kraft.
88 a §.
Alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel som påträffas
hos eller ankomma till den som är
intagen i barnhem eller åtnjuter
vård inom ungdomsvårdsskola må
omhändertagas av föreståndaren för
hemmet eller skolan.
Alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel som påträffas
hos eller ankomma till den som är
intagen i barnhem eller åtnjuter
vård inom ungdomsvårdsskola eller
vid utskrivningsavdelning som tillhör
sådan skola må omhändertagas
av föreståndaren för hemmet eller
skolan. Föreståndaren må även omhändertaga
alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel, som
utan att känd ägare därtill finnes
påträffas inom hemmet eller skolan.
Vad i-------i människokroppen.
Med egendom,------tillfaller kronan.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
5
Föredraganden
Genom 1960 års barnavårdslag skärptes bestämmelserna om fosterbarnstillsynen
bl. a. genom att det tillståndstvång som enligt tidigare lag gällt
beträffande fosterbarn under ett års ålder utsträcktes till att gälla samtliga
fosterbarn. Enligt gällande regler måste tillståndet avse visst bestämt barn
och syftet med bestämmelserna är att så långt möjligt skapa garantier för
att barnet och de blivande fosterföräldrarna passar för varandra.
Erfarenheter från barnavårdslagens tillämpning visar emellertid att de
nuvarande reglerna för tillstånd att ta emot fosterbarn behöver kompletteras
med bestämmelser som stadfäster det i praktiken ofta förekommande
systemet med förhandsgodkännanden av fosterhem så att
det blir möjligt att få barnavårdsnämnds avslagsbeslut i sådant ärende
överprövat. Framför allt har det ökade intresset för att adoptera barn från
utlandet riktat uppmärksamheten på problemet. Ett godkännande av hemmet
medan barnet befinner sig utomlands ställs nämligen ibland upp som
villkor för att utländska myndigheter skall medge adoption.
Remissinstanserna tillstyrker allmänt att systemet med förhandsgodkännanden
av fosterhem tas upp i Bvl. Jag föreslår att så sker genom ändring
av 47 § Bvl. Lagändringen bör genomföras utan att man avvaktar den översyn
av den sociala vårdlagstiftningen som socialutredningen fått sig anförtrodd.
Socialutredningen har inte heller haft något att erinra mot att så
sker.
Reglerna om förhandsgodkännande av fosterhem bör få sin plats i ett
nytt tredje stycke i 47 § Bvl. Som framhållits i departementspromemorian
bör förhandsbeskedet alltid följas av en ny prövning sedan det tilltänkta
fosterbarnet utvalts. Det är nämligen angeläget att man inte ger avkall på
principen att barn och fosterföräldrar eller adoptivföräldrar skall passa
för varandra.
Invändningar av principiell natur kan visserligen riktas mot förfarandet
med dubbla prövningar. Barnavårdsnämnderna blir nämligen vid den slutliga
prövningen i viss mån bundna av sitt förhandsgodkännande. Särskilt
gäller detta i fråga om utländska barn. Som utredningen om adoption av
utländska barn framhållit i sitt betänkande är emellertid det här föreslagna
förfarandet den enda möjliga vägen att lösa ifrågavarande problem.
Praktiska olägenheter torde i stor utsträckning kunna undvikas om den
preliminära prövningen sker med tillräcklig omsorg och grundlighet. Vid
prövningen bör sökanden så ingående som möjligt upplysa om sina önskemål
beträffande barnet, t. ex. ålder, kön osv. På detta sätt minskas riskerna
för att nämnden vid sin definitiva prövning kommer till ett annat resultat
än vid den preliminära.
Utredningen om adoption av utländska barn har ansett att förhandsgodkännande
borde vara tidsbegränsat, vilket skulle motverka att förhållan
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
dena i det blivande fosterhemmet hinner ändras alltför mycket mellan de
olika beslutstillfällena. I promemorian uttalas emellertid att det varken är
lämpligt eller erforderligt att i lagtexten ange någon bestämd tidsgräns.
Remissinstanserna bar inte haft något att invända mot promemorians ståndpunkt.
Inte heller jag anser att någon tidsgräns bör anges i lagtexten. Detta
hindrar emellertid enligt min mening inte att barnavårdsnämnderna själva
tidsbegränsar giltigheten av sina förliandsgodkännanden om anledning skulle
finnas därtill. Likaså bör det vara tillåtet för nämnderna att begränsa sina
förhandsgodkännanden på annat sätt, t. ex. till att avse barn av viss ålder
om detta kan vara lämpligt. Under alla förhållanden bör barnavårdsnämnderna
fästa de tilltänkta fosterföräldrarnas uppmärksamhet på tidsfaktorns
betydelse för förliandsgodkännandets värde.
Förslaget att ansökan om fosterhem sgodkännande inte
alltid skall behöva göras av den som vill ta emot barn i sitt hem har allmänt
tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner för egen del önskvärt att
det genomförs. Förslaget föranleder ändringar i 47 § första och andra
styckena Bvl. Även fråga om förhandsbesked bör naturligtvis kunna tas
upp utan att ansökan föreligger från de blivande fosterföräldrarna. Kungörelsen
om fosterbarnsvård får ändras i anslutning härtill.
I promemorian framhålls att förslaget till utformning av 47 § Bvl formellt
överlämnar åt barnavårdsnämnden att avgöra om en framställning om förhandsbesked
skall föranleda särskilt beslut eller inte. Ett par remissinstanser
vänder sig mot detta och framhåller att barnavårdsnämnden bör vara
skyldig att pröva varje ansökan och att barnavårdsnämnderna inte får lämnas
i ovisshet om när skyldighet att fatta formellt beslut föreligger.
Eftersom ändringarna i 47 § Bvl syftar till bl. a. att underlätta samverkan
olika barnavårdsmyndigheter emellan i deras arbete att förbereda anskaffandet
av lämpliga fosterhem, synes promemorians ståndpunkt riktig.
Nämnderna bör inte tvingas att varje gång en framställning görs från
annan myndighet fatta formellt beslut med tillämpning av reglerna i 3 kap.
Bvl. Det ligger emellertid i sakens natur att barnavårdsnämnderna inte
får underlåta att fatta formellt beslut om de tilltänkta fosterföräldrarna
genom att göra ansökan eller på annat sätt visar att de önskar beslut i
ärendet. Givetvis måste barnavårdsnämnderna alltid förvissa sig om att de
föreslagna fosterföräldrarna är villiga att ta emot fosterbarn innan utredning
som syftar till ett formellt beslut sätts i gång.
Huvudsyftet med ändringen av 47 § Bvl är att göra det möjligt för den
som vägras förhandsgodkännande som fosterförälder att föra talan mot
barnavårdsnämndens beslut därom. Remissinstanserna är ense
om att en sådan möjlighet är angelägen från rättssäkerhetssynpunkt. Jag
delar denna uppfattning och föreslår att det görs ett tillägg till 80 § Bvl
varigenom möjlighet till sådan talan fastslås. Detta bör enligt min mening
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
också vara till fördel för barnavårdsnämnderna, eftersom dessa inte längre
behöver arbeta under trycket av att vara sista instans i sådana ärenden.
Promemorians förslag att talan skall få föras även mot beslut varigenom
tillstånd att ta emot fosterbarn beviljats eller ett förhandsgodkännande
lämnats har däremot föranlett kritik från några remissinstanser. Dessa
framhåller att man inte utan ytterligare utredning bör införa en ny besvärsprincip.
I ett par yttranden framhålls dock att det skulle vara värdefullt
om barnets ställföreträdare hade besvärsrätt över sådana beslut i den mån
ställföreträdaren är t. ex. barnavårdsman. I detta sammanhang vill jag
också erinra om att socialstyrelsen anser det angeläget att frågan om möjligheten
att överpröva sådana beslut löses snarast möjligt.
För egen del vill jag ansluta mig till uppfattningen att rätt att överklaga
beslut som innefattar förhandsgodkännande eller tillstånd att ta emot
fosterbarn inte bör införas utan ytterligare utredning. Besvärsrätten bör
därför regleras efter samma principer som f. n. Det får ankomma på socialutredningen
att efter samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden
vidare pröva denna fråga. 80 § bör alltså i detta sammanhang utformas
så att talan får föras endast mot beslut, som innebär att förhandsgodkännande
eller tillstånd att ta emot fosterbarn har vägrats.
Interimistiskt beslut bör enligt min mening inte förekomma
beträffande förhandsbeskeden. För tydlighetens skull bör i It § Bvl göras
ett tillägg, så att det klart framgår att interimistiskt beslut inte kan meddelas
beträffande förhandsbesked.
Vad angår barnavårdsnämndens rätt att delegera beslutanderätten
delar jag liksom remissinstanserna den i promemorian uttalade
uppfattningen att förhandsgodkännanden inte bör få meddelas annat än
av nämnden i dess helhet. 12 § Bvl bör ändras med anledning härav. Samtidigt
bör vissa ändringar göras i paragrafen med anledning av att den vid
Bvl:s tillkomst gällande bidragsförskottslagen ersatts av lagen den 21 maj
1064 (nr 143) om bidragsförskott.
Jag förordar att 6 § Bvl upphävs i enlighet med förslag i promemorian.
Socialstyrelsen har i en framställning till Kungl. Maj :t den 25 juni
1968 föreslagit en ändring av 56 § Bvl. Ändringsförslaget går ut
på att den nuvarande befogenheten för Kungl. Maj :t att fastställa barnhemsplan
för landstingskommun av organisatoriska skäl överflyttas till
socialstyrelsen. Jag förordar att så sker.
I förenklingssyfte infördes år 1964 i 57 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579)
om nykterhetsvård en bestämmelse att åklagaren inte alltid skall behöva
höra vederbörande anstaltsstyrelse utan skall kunna underlåta detta, om
det är obehövligt (jfr prop. 1964:10 sid. 216—218). En motsvarande förenkling
bör nu genomföras med avseende på 6 9 § Bvl. Här avser jag
t. ex. sådana fall, där åklagaren känner till skolstyrelsens praxis och väntar
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
sig att styrelsen skall komma att tillstyrka att åtal inte skall ske och åklagaren
delar styrelsens uppfattning. Den nya bestämmelsen bör även kunna
leda till att nytt yttrande inte alltid behöver inhämtas från skolstyrelsen i
de fall då yttrande tidigare inhämtats från barnavårdsnämnd men den
unge, innan beslut i åtalsfrågan hunnit fattas, blivit inskriven som elev
vid ungdomsvårdsskola. Inte heller skall yttrande behöva inhämtas när det
står klart att åtal under alla förhållanden bör väckas för att skuldfrågan
skall kunna utredas eller därför att det gäller ett mycket allvarligt brott.
I paragrafen bör inte längre anges på vilken åklagare åtalsprövningen
skall ankomma. Härigenom uppnås att åtalsprövningen skall ske av den
åklagare som enligt sin instruktion har att föra talan i målet.
Jag föreslår slutligen en mindre ändring i 88 a § Bvl. Där finns
bl. a. bestämmelser om att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel
som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen i barnhem eller
åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola får omhändertas av föreståndaren
för hemmet eller skolan. Bestämmelserna har tillämpning även på
narkotika. Det förekommer emellertid att alkoholhaltiga drycker eller andra
berusningsmedel påträffas vid ifrågavarande institutioner utan att någon
ägare ger sig till känna. För att undanröja varje tveksamhet om hur sådan
egendom får behandlas föreslår jag ett tillägg till första stycket i 88 a § Bvl.
Enligt tillägget skall föreståndaren för hemmet eller skolan få ta hand om
alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas inom anstalten
utan att man vet vem de tillhör. Tillägget har utformats efter förebild
av 82 § andra stycket lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling i
fångvårdsanstalt (jfr prop. 1963:147 sid. 13). Till vissa ungdomsvårdsskolor
finns anknutna särskilda utskrivningsavdelningar och vården vid
dessa avdelningar anses utgöra vård utom skola. Jag föreslår ett sådant tilllägg
till 88 a § Bvl att paragrafens bestämmelser kan tillämpas även på den
som vårdas vid utskrivningsavdelning.
Samtliga lagändringar bör träda i kraft den 1 juli 1969.
Lagrådet
Lagrådet lämnade lagförslaget utan erinran.
Utskottet
I propositionen behandlas dels frågan om förliandsgodkännande av fosterhem,
dels vissa andra mindre ändringar i barnavårdslagen.
Det föreslås att systemet med förhandsgodkännande av enskilt hems allmänna
lämplighet som fosterhem skall lagregleras. Förslaget syftar i första
hand till att göra det möjligt för fosterföräldrar att föra talan mot barnavårdsnämnds
beslut att underkänna hemmets allmänna lämplighet. Ut
-
9
Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1969
skottet hälsar med tillfredsställelse den möjlighet till överklagande som no
föreslås bli införd. Utskottet godtar även i övrigt propositionens förslag
om ändring av reglerna för godkännande av fosterhem.
Motionerna I: 1003 och II: 1153 syftar till en utvidgning av överklaganderätten
utöver propositionens förslag. Motionärerna vill att vårdnadshavare
skall få föra talan mot barnavårdsnämnds beslut att ge tillstånd för
en enskild att ta emot ett fosterbarn. Motionärerna yrkar dessutom att
socialstyrelsen skall få möjlighet att överklaga barnavårdsnämnds beslut
både i fråga om förhandsbesked av ett fosterhems allmänna lämplighet
•och då det gäller placering av visst barn i ett fosterhem. Det sistnämnda
motionsyrkandet framställs mot bakgrund av det ökade antalet utländska
barn som adopteras i Sverige.
De i motionerna upptagna frågorna har uppmärksammats under förarbetet
till propositionen. I den promemoria, som ligger till grund för propositionen,
föreslogs att den som saken rör, alltså bl. a. den rättslige vårdnadshavaren,
skulle få föra talan även mot beslut varigenom tillstånd att
ta emot fosterbarn beviljats. Förslaget väckte stark kritik från några remissinstanser
och föredragande statsrådet uttalar i propositionen att den berörda
rätten att överklaga inte bör införas utan ytterligare utredning. Enligt
föredraganden skall det ankomma på socialutredningen att efter
samråd med utredningen om rättshjälp i förvaltningsärenden pröva frågan.
Utskottet anser mot bakgrund av de olika uppfattningar som uttalats
att det aktuella spörsmålet bör ytterligare utredas. Motionsyrkandet om
omedelbar lagändring bör sålunda avslås.
Beträffande den andra i motionerna upptagna frågan om ökat skydd för
utländska barn i samband med adoption i Sverige behandlas detta problem
såväl i den ovannämnda promemorian som i socialstyrelsens remissyttrande
däröver. Socialstyrelsen säger sig ha iakttagit flera fall av klart
olämpliga fosterhemstillstånd i sin verksamhet med förmedling av adoptivbarn
från Korea. Styrelsen anser det angeläget att frågan om en överprövning
av meddelade fosterhemstillstånd löses snarast möjligt. I promemorian
hävdas att frågan är en del av det större komplexet om behovet
av en särskild representant för det allmänna i barnavårdsärenden över huvud
taget.
Av det sagda framgår att det finns skäl att överväga den genom motionerna
aktualiserade frågan. Utskottet är emellertid inte berett att utan
närmare utredning ta ställning till hur frågan skall lösas. Motionsyrkandet
om lagändring kan därför inte biträdas. Utskottet förutsätter emellertid
att socialutredningen under sitt arbete kommer att behandla saken. Utskottet
utgår vidare ifrån att särskilda åtgärder kommer att vidtas om utredningsarbetet
ger vid handen att det är nödvändigt att utan avvaktan
på fullgörandet av kommitténs huvuduppdrag stärka det rättsliga skyddet
för de utländska barnen.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 44 år 1969
Utöver vad ovan anförts har det i propositionen framlagda lagförslaget
och de av föredraganden i anslutning därtill gjorda uttalandena inte givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer,
att riksdagen med avslag på motionerna I: 1003 och II:
1153 bifaller propositionen nr 62
Stockholm den 29 april 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand (s), Lars Larsson (s), Dahlberg
(s)*, Österdahl (fp)*, Andreasson (ep)*, Skagerlund (fp)* och Blomquist
(m);
från andra kammaren: fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson
(s), Svensson i Kungälv (s)*, fru Skantz (s), herr Larsson i öskevik (ep),
fru Sigurdsen (s), fru Fraenkel (fp) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 69
914262
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:182 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i barnavårdslagen den 29 april 1960 a1 i texten