Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om barnbidrag till svenskar i u-landstjänst. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:785 av herr Pettersson, Karl, samt 11:894 av herr Nilsson i Agnäs.

1969-05-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:47, Utlåtande i anledning av motioner om barnbidrag till svenskar i u-landstjänst. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:785 av herr Pettersson, Karl, samt 11:894 av herr Nilsson i Agnäs.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1969

1

Nr 47

Utlåtande i anledning av motioner om barnbidrag till svenskar i

u-landstjänst.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

1:785 av herr Pettersson, Karl, samt 11:894 av herr Nilsson i Agnäs.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställs »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring i bestämmelserna om barnbidrag

att dessa må utgå även till barn åt svenskar, som är anställda i

svensk u-hjälp utomlands».

Bosättningsbegreppet enligt lagen om allmänna barnbidrag

Enligt 1 § barnbidragslagen skall för barn som är svensk medborgare och

bosatt i riket utgå allmänt barnbidrag. För utländska barn utgår barnbidrag

om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller

om barnet eller endera av dess föräldrar sedan minst sex månader vistas i

riket.

Socialstyrelsen är högsta instans i mål om utbekommande av barnbidrag.

Föreskrifter för tillämpningen av barnbidragslagen skall vidare meddelas

av styrelsen. Så har skett genom Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor nr

202 nov. 1967. I förhållande till tidigare utfärdade anvisningar innehåller

nämnda Råd och anvisningar framför allt väsentliga ändringar i fråga om

tolkningen av bosättningsbegreppet.

Om bosättningsbegreppet har föredragande departementschefen i prop.

1947:220 sid. 101 uttalat följande:

Vid tolkningen av begreppet bosättning bör man följa samma praxis som

vid tillämpningen av folkbokföringsförordningen. I princip torde härigenom

barnbidrag komma att utgå endast för här kyrkobokförda barn. I detta

sammanhang må anmärkas, att den som är i rikets tjänst å utländsk ort

anställd skall med sin familj och svenska betjäning kyrkobokföras i Storkyrkoförsamlingen

i Stockholm. Här avsedda personer böra följaktligen vid

tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag anses som bosatta i Sverige.

Folkbokföringsförordningens (SFS 1967:198) huvudregel om bosättning

återfinns i 12 §. Där stadgas att en person skall — med vissa undantag —

anses bosatt på den fastighet där han regelmässigt vistas eller — vid ombyte

av bostad — kan antagas komma att regelmässigt vistas under »dygnsvilan».

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1969

Enligt 8 och 9 §§ barnbidragslagen skall barnbidraget utbetalas av barnavårdsnämnden

i den kommun, där barnet är kyrkobokfört.

Med stöd av bär nämnda förhållanden bar socialstyrelsen i nämnda Råd

och anvisningar ansett det motiverat att vid tillämpningen av barnbidragslagen

utforma den huvudregeln att barnet skall vård kyrkobokfört i svensk

församling för att anses vara bosatt i riket.

1 det följande anför socialstyrelsen.

I det övervägande antalet fall sammanfaller begreppen kyrkobokföring och

bosättning så att barn som är bosatta här i riket också är här kyrkobokförda

och vice versa.

Undantag kan dock förekomma. En person kan sålunda vara här i riket

bosatt utan att samtidigt vara här kyrkobokförd och han kan likaledes vara

här i riket kyrkobokförd utan att vara här bosatt. Som exempel på sistnämnda

fall må nämnas missionärer och sjömän m. fl. som enligt 28 § FBF

har rätt att stå kvarskrivna i sin hemförsamling trots att de är stadigvarande

bosatta utomlands. Vid bristande överensstämmelse mellan bosättningen och

kyrkobokföringen är det i enlighet med 1 § bosättningen som är avgörande

för rätten till barnbidrag. Barn till missionärer och sjöfartspersonal vilka

tillsammans med föräldrarna stadigvarande vistas utomlands anses ej som

bosatta här och är sålunda inte barnbidragsberättigade.

Tidigare har socialstyrelsen inte tillåtit några som helst undantag från

huvudregeln om kyrkobokföring som villkor för rätt till barnbidrag bortsett

från de fall där i mantalslängd förda barn av någon anledning ej blivit

kyrkobokförda vid mantalsårets ingång. Med denna tillämpning har sålunda

barnbidrag som regel vägrats här bosatta barn för tid då deras kyrkobokföring

ej varit klar.

Socialstyrelsen har emellertid under mars månad 1966 beslutat rekommendera

en mera modifierad tolkning av bosättningsbegreppet än vad som

följer av en direkt anknytning till kyrkobokföringen.

I anslutning till det sist sagda lämnar socialstyrelsen en redogörelse för

undantag från kravet på kyrkobokföring. Undantagen avser i främsta rummet

fall då en svensk barnfamilj flyttar in från utlandet. Redogörelsen för

åsyftade undantag utelämnas här.

I ett följande avsnitt går socialstyrelsen närmare in på frågan om barnbidrag

under barns utlandsvistelse och delar därvid upp de olika fallen på

följande underavsnitt, nämligen stadigvarande bosättning utomlands, barn

till i svenska statens tjänst på utländsk ort anställda, barnbidrag till barn

som fullgör sin skolgång i utlandet och tillfällig utlandsvistelse.

Vid stadigvarande bosättning utomlands skall personerna i fråga i princip

avföras ur kyrkoböckerna. Så sker emellertid inte alltid av en eller annan

anledning. Vissa kategorier utlandssvenskar — missionärer och sjömän —

kan enligt FBF kvarstå kyrkobokförda i sina hemförsamlingar, trots att de

är stadigvarande bosatta utomlands. I fråga om denna grupp anför socialstyrelsen:
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1969

3

I dessa fall skall barnen trots kyrkobokföringen ej anses bosatta i Sverige

och därför inte heller vara berättigade till barnbidrag. Det förekommer ej

sällan att utrikes bosatta barnfamiljer tillbringar sin årliga semester ofta

omfattande flera månader i Sverige. Trots sådana årligen återkommande

vistelser i hemlandet kan barnen inte anses bosatta här i barnbidragslagens

mening, när de tillsammans med föräldrarna är stadigvarande bosatta på

utrikes ort. Barnbidrag skall därför inte heller utgå för tid då de tillfälligt

vistas i Sverige.

I fråga om barn till i svenska statens tjänst på utländsk ort anställda gäller,

att barnen skall anses bosatta i Sverige hur långvarig deras utlandsvistelse

än är. Särskilda folkbokföringsregler gäller för denna grupp (20 §

FBF). Reglerna avser i första hand diplomatisk personal. Numera tillämpas

stadgandet enligt praxis även på svensk personal vid SJ :s resebyråer utomlands,

svenskar tillhörande svenska representationerna vid EFTA och liknande

organisationer samt fältpersonal hos SIDA. Stadgandet tillämpas däremot

ej på FN-personal.

Barn, som fullgör sin skolgång i utlandet och av denna anledning är kvarskrivna

hos här bosatta föräldrar eller andra anhöriga, skall anses bosatta

i riket under tiden för skolgången och alltså vara berättigade till löpande

barnbidrag för denna tid.

Bortsett från här nämnda undantag — barn till i statens tjänst anställda

och barn, som fullgör sin skolgång i utlandet — gäller i allmänhet vid tilllämpningen

av 1 § barnbidragslagen att ett barn för att anses bosatt i Sverige

måste vara kyrkoskrivet här och vistas här.

I fråga om tillfällig utlandsvistelse anför socialstyrelsen i huvudsak följande.

En tillfällig utlandsvistelse skall vanligtvis inte anses innebära att bosättningen

i riket avbryts och skall således inte heller inverka på rätten till

barnbidrag.

För att uppnå likformighet vid bedömningen av rätten till bidrag under

utlandsvistelse skall följande allmänna regler tillämpas.

Rätten till barnbidrag kvarstår under utlandsvistelse, som varar högst fyra

kalenderkvartal efter det kvartal, varunder utresan ägt rum.

Under utlandsvistelse som beräknas vara mer än 6 månader får bidraget

— utom för »i statens tjänst» anställda — inte utbetalas löpande utan skall

indragas till dess barnet återkommer till riket. Efter barnets återkomst får

barnavårdsnämnden återuppta ärendet för prövning av bidragsrätten under

hela den tid, för vilken bidrag inte utgått.

Konstateras vid denna prövning att barnets bosättning i Sverige är avsedd

att bli stadigvarande och att utlandsvistelsen varit av sådan tillfällig natur

att bortovaron inte skall inverka på bidragsrätten har barnavårdsnämnden

att utbetala förfallna kvarlalsbelopp retroaktivt.

Schablonregeln om fyra kvartal efter utresekvarlalet har tidigare tillämpats

nära nog undantagslöst. Socialstyrelsen beslutade i mars 1966 att ändra

gällande praxis i syfte att åstadkomma en mer modifierad tolkning än tidigare

av barnbidragslagens bosättningsbegrepp.

Bosättningsbegreppet är vare sig i praxis eller i författningsbestämmelser

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1969

omgärdat av några enhetliga, för alla situationer gällande tidsgränser. Avgörandet

huruvida någon skall anses bosatt i riket trots utlandsvistelse måste

bedömas med hänsyn till samtliga relevanta omständigheter.

Den praxis som f. n. finns att tillgå för bedömningen av bosättningsbegreppet

har närmast utvecklats då det gällt tillämpningen av skattelagstiftningen

(53 § kommunalskattelagen och anvisningarna till samma paragraf).

Huvudregeln är här att anställning i enskild tjänst utomlands under

mer än ett år medför, att bosättning här i riket inte längre anses föreligga.

Den i barnbidragsärenden hittills tillämpade schablonregeln (fyra kvartal

efter utresekvartalet eller 12—15 månader) har i huvudsak haft samma

innebörd. I skattepraxis fästes emellertid stor vikt vid anledningen till vistelsen

utom riket. Praxis har därför i vissa fall inneburit att bosättning här i

riket ansetts föreligga även om utlandsvistelsen överstigit ett år. Då vistelsen

utom riket föranletts av sjukdom eller huvudsakligen haft sin orsak i studier,

har bosättning i Sverige ansetts föreligga även vid utlandsvistelser som varat

längre tid än ett år.

Det är väsentligt att bosättningsbegreppet så långt möjligt tolkas enhetligt

inom olika rättsområden. Mest genomarbetat har bosättningsbegreppet blivit

under tillämpningen av skattelagstiftningen (se t. ex. prop. 1966: 127 s. 22 ff).

Vid tillämpningen av lagen om allmänna barnbidrag bör så långt möjligt

bosättningsbegreppet ha samma innehåll som i skattelagstiftningen.

Den ändrade tolkningen innebär att allmänt barnbidrag kan utgå även

vid längre utlandsvistelser än 12—15 månader under förutsättning att vederbörande

barn alltjämt kan anses bosatt i Sverige. Som förut nämnts skall vid

bedömningen härav hänsyn tas till samtliga relevanta omständigheter. Till

dessa hör i första hand ändamålet med utlandsvistelsen men även sådana

förhållanden som att någon i familjen fortfarande har tjänst i Sverige eller

att bostad eller möbler finns kvar här i landet. Särskild anledning att anta

fortsatt bosättning i Sverige föreligger om vederbörande som skäl för utlandsvistelsen

anger studier, vård av hälsa eller dylikt.

Det skatterättsliga bosättningsbegreppet

Såsom framgår av föregående avsnitt bör så långt möjligt bosättningsbegreppet

vid tillämpning av barnbidragslagen ha samma innehåll som i

skattelagstiftningen.

Frågan om en fysisk person är bosatt i Sverige eller ej är enligt den nu

gällande svenska skattelagstiftningen av grundläggande betydelse för hans

skattskyldighet här i riket. Den som anses bosatt i Sverige skall i princip

skatta för all inkomst, oavsett var den förvärvats, och för all den förmögenhet

han vid beskattningsårets utgång ägt här i riket eller å utländsk ort. Den

som inte anses bosatt i Sverige är däremot skyldig erlägga skatt endast för

vissa slag av inkomst.

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen skall

fysisk person anses bosatt i Sverige, när han här har sitt egentliga bo och

hemvist. Med sådan person skall enligt 68 § kommunalskattelagen likställas

den som, utan att vara här i riket bosatt, stadigvarande vistas i Sverige.

År 1966 kompletterades anvisningarna rörande det skatterättsliga bosätt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 1969

5

ningsbegreppet. En bevisbörderegel infördes för de fall då en här bosatt svensk

medborgare avreser från Sverige och det inte från början är uppenbart att

det är fråga om definitiv utflyttning. Den skattskyldige skall i så fall anses

fortfarande bosatt här i landet intill tre år från avresan, om han inte visar

att han saknar från beskattningssynpunkt väsentliga anknytningar till Sverige.

Efter treårstidens utgång anses han bosatt i Sverige endast om taxeringsmyndigheten

kan visa att han fortfarande har så starka band med

Sverige att han trots utflyttningen bör anses ha sitt egentliga bo och hemvist

här. I anslutning härtill infördes skattebefrielse i Sverige för löneinkomster,

som i enskild tjänst förvärvas utomlands, under förutsättning att anställningen

där varar minst ett år.

Utomlands bosatta personer som uppbär lön eller pension från svenska

staten eller svensk kommun samt pension enligt lagen om allmän försäkring

är enligt lagändring vid samma tillfälle år 1966 skyldiga erlägga skatt i Sverige

för sådan inkomst.

Med den år 1966 genomförda lagstiftningen har — som JO konstaterat i

den framställning som anges i följande avsnitt — skattelagstiftningen lösgjort

sig från bosättningen som avgörande faktor för skattskyldigheten i

fråga om inkomst av tjänst. Den som är i svenska statens tjänst är skattskyldig

var han än bor, medan den som är i enskild tjänst utomlands under

minst ett år går fri från skattskyldighet med vissa undantag, också utan

avseende på var han har sitt egentliga bo och hemvist. Vid beskattningsreglernas

utformning har man tagit sikte på att få till stånd en samordning

med den internationella skatterätten.

I fråga om den närmare utformningen av skattelagstiftningen på det här

aktuella området hänvisar utskottet till prop. 1966: 127 och BeU 1966: 54.

Framställning från justitieombudsmannen m. m.

Riksdagens justitieombudsman har den 14 oktober 1966 hos Kungl.

Maj:t gjort en framställning om revision av bestämmelserna om bosättning

i riket såsom villkor för rätt till samhällsförmåner i syfte att åstadkomma

en rättvis avvägning mellan förefintlig skyldighet att gälda skatt för lön

under tjänstgöring utomlands och rätt till olika samhällsförmåner under

utlandsvistelse (se JO:s ämbetsberättelse 1967 s. 422).

JO framhöll bl. a., att socialstyrelsen ändrat sin praxis så att ingen som

funnits skattskyldig på grund av bosättning i riket behöver gå miste om

allmänt barnbidrag därför att han inte kan anses bosatt i riket i den mening

lagen om allmänna barnbidrag åsyftar. I fråga om samordning av de

legala bosättningsbegreppen i andra än skatterättsliga författningar anförde

JO.

En betydande del av skattemedlen används i våra dagar för att bestrida

utgifter för särskilda samhällsförmåner som tillhandahålls medborgarna. Det

blir då ett rättvisekrav, som svårligen kan avvisas, att den som deltar i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr tf år 1969

kostnaderna för denna samhällsservice i princip också får rätt att ta del av

de förmåner som denna ger medborgarna. I synnerhet gäller detta naturligtvis

sådana individuella förmåner som barnbidrag och den allmänna försäkringens

olika förmåner. Vidare synes rimligt att skattebetalare, som är svensk

medborgare, också genom rösträtt vid allmänna val har möjlighet att påverka

samhällsengagemangen och därmed beskattningens omfattning. Att den som

vistas utomlands går miste om en del av samhällsservicen inom riket, t. ex.

i fråga om allmänna kommunikationer och undervisning, kan däremot

enligt sakens natur inte göras något åt.

Redan enligt gällande rätt saknas korrespondens mellan de regler som

grundlägger skattskyldighet vid tjänstgöring utomlands och de bestämmelser

som reglerar rätten till olika samhällsförmåner under sådan tjänstgöring.

Den bristande överensstämmelsen kommer uppenbarligen att bli än mera

påtaglig, om de föreslagna författningsändringarna på beskattningens område

genomförs. Inkongruensen kommer att skärpas med risk för stötande

resultat i många enskilda fall.

För mig framstår det mot bakgrund av alla hos mig anförda klagomål

om beskattning och förlust av samhällsförmåner som alldeles nödvändigt

att en allmän översyn kommer till stånd av de bosättningsregler i skilda

författningar som bestämmer svenska medborgares samhällsförmåner under

anställning utomlands med syfte att bringa dem i samklang med skattskyldighetsreglerna.

Som mål bör uppställas att kongruens så långt det över

huvud taget är möjligt bör råda mellan skyldigheter och rättigheter i förhållande

till svenska staten för den som har anställning utomlands med

skattskyldighet för inkomsten i Sverige.

Frågan om en översyn av bosättningsbegreppen i skilda författningar i

enlighet med vad här anförts synes mig vara av sådan vikt att den bör skyndsamt

utredas.

I detta sammanhang må även hänvisas till riksdagsbehandlingen av två

år 1966 väckta motioner, i vilka begärdes att åtgärder skulle vidtagas för

att samstämmighet skulle uppnås mellan skattelagstiftningens och barnbidragslagens

gällande begrepp. Andra lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 69 till den ändring av praxis som skett efter

motionernas väckande och som i princip syntes innebära, att den som

funnits skatteskyldig på grund av bosättning här i riket icke behövde gå

miste om allmänt barnbidrag. Efter att därjämte ha hänvisat till JO:s ovannämnda

framställning, anförde utskottet följande.

Utskottet vill för sin del instämma i önskemålet att bosättningsbegreppet

i skilda författningar i möjligaste mån samordnas. Med hänsyn till de åtgärder

socialstyrelsen vidtagit och till att frågan, sedd i ett vidare sammanhang,

genom JO:s framställning redan aktualiserats hos Kungl. Maj:t saknas

anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av förevarande

motionsyrkande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1969 7

Utskottet

I motionerna framhålls, att svenska medborgare som är anställda utomlands

i missionssällskap och andra organisationer som driver u-hjälp för

närvarande inte har rätt till allmänt barnbidrag för sina barn. Motionärerna

vill att bestämmelserna skall ändras så att barnbidrag kan utgå i dessa fall.

Enligt lagen om allmänna barnbidrag är rätten till bidrag knuten till bosättning

i riket. 1 fråga om tolkningen av bosättningsbegreppet har socialstyrelsen,

som är högsta instans vid prövning av frågan om rätt till barnbidrag,

lämnat utförliga anvisningar. I dessa anknyts till den tillämpning av bosättningsbegreppet

som finns inom skattelagstiftningen och som där i princip

är avgörande för skyldigheten att gälda inkomst- och förmögenhetsskatt.

Anvisningarna innebär i huvudsak, att den som funnits skattskyldig på

grund av bosättning här i riket inte behöver gå miste om allmänt barnbidrag.

Utskottet är inte berett att biträda motionerna i den mån de syftar till att

ge barnbidrag åt vissa grupper oavsett om de är bosatta i riket och här betalar

skatt för sina inkomster. I sammanhanget må emellertid påpekas att

vissa problem uppstått vid tolkningen av bosättningsbegreppet. Utskottet har

tidigare uttalat att det är önskvärt att bosättningsbegreppet i skilda författningar

i möjligaste mån samordnas. Denna fråga är, enligt vad utskottet

inhämtat, föremål för uppmärksamhet inom Kungl. Maj ds kansli.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1:785 och 11:894 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Andreasson (ep), fru Grethe Lundblad (s)

och herr Blomquist (m);

från andra kammaren: fröken Wetterström (m), fröken Sandell (s),

herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s), fru Frsenkel

(fp) och fru Håvik (s).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.