Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension 777. 777. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och invaliditetsersättning.
1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:56, Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension 777. 777. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och invaliditetsersättning.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
1
Nr 56
Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension
777. 777.
Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner.
1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876
av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och
invaliditetsersättning. I motionerna yrkas »att riksdagen beslutar att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om 1. skyndsam utredning rörande frågan
om arbetsförmågans nedsättning för erhållande av förtidspension».
Motionsyrkandet 2, som avser rätten till invaliditetsersättning, behandlar
utskottet i utlåtande nr 57.
2) De likalydande motionerna I: 768 av herr Larsson, Lars, och herr Hedlund
samt II: 909 av fru Håvik och fru Skantz, angående förhållandet mellan
sjukpenning och förtidspension. I motionerna yrkas, »att riksdagen beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till ändring i lagen om
allmän försäkring enligt i motionen angivet syfte».
över motionerna I: 755 och II: 876 har yttranden avgivits av riksförsäkringsverket,
Försäkringskasseförbundet, statens handikappråd och De handikappades
riksförbund.
Gällande bestämmelser
Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen tillkommer
i princip försäkrad under 67 år, vars arbetsförmåga på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst
hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Beträffande tilläggspensioneringen
krävs dessutom att den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng
för tid före det år pensionsfallet inträffade. Förtidspension utgår som
hel pension om arbetsförmåga helt saknas eller endast finns i ringa grad.
Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med avsevärt mer än hälften
utgår två tredjedelar av hel förtidspension och i övriga fall en tredjedel därav.
— Vid bedömandet i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall man beakta
den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, som är i fråga,
bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och
färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans
utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och
därmed jämförliga omständigheter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 56
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
Om nedsättning av arbetsförmågan inte är varaktig men kan antas bestå
nnder minst ett år kan i stället för förtidspension utges sjukbidrag, som
motsvarar förtidspensionen men är begränsat till viss tid.
Hel förtidspension är lika stor som ålderspensionen. Dennas folkpensionsdel
utgör för ensamstående 90 °/o av basbeloppet. Ålderspension i form av
tilläggspension utgör 60 % av genomsnittsinkomsten under de 15 bästa
inkomståren under förutsättning att vederbörande haft pensionsgrundande
inkomst under minst 30 år (20—30 år under övergångsskedet). Vid beräkning
av förtidspensionens storlek utgår man i allmänhet från fiktionen att
den försäkrades inkomst även före pensionsfallet skulle bestå till 65 års
ålder (antagandepoäng). Pensionen beräknas med ledning härav på samma
sätt som vid ålderspension. Angående den närmare innebörden av beräkningsreglerna
se 2LU 1969:30. Förtidspensionär som saknar eller har låg
ATP kan få pensionstillskott till folkpensionen.
Till förvärvsarbetande försäkrad som till följd av sjukdom saknar arbetsförmåga
och avhåller sig från förvärvsarbete utgår sjukpenning, som i
inkomstlägen 1 800—39 000 kr. i princip skall kompensera 80 % av den försäkrades
inkomstbortfall. Sjukpenning utgår enligt en särskild skala med
belopp varierande mellan 6 och 52 kronor. Om arbetsförmågan inte är helt
förlorad men nedsatt med minst hälften utgår halv sjukpenning. Hemmafruar
och därmed jämställda har rätt till grundsjukpenning med 6 kr. för
dag.
Antalet förtidspensionärer med hel pension uppgår till ungefär 134 000.
De som har partiell förtidspension utgör cirka 16 000, varav ungefär 5 000
med en tredjedel av hel pension. Antalet försäkrade som har sjukbidrag
uppgår till knappt 20 000.
Motionerna
I: 755 och 11: 876
I motionerna anförs bl. a.:
En persons arbetsförmåga kan alltså vara nedsatt med nästan men inte
fullt hälften. I ett sådant fall beviljas inte förtidspension. Det torde stå klart
alt en sådan person inte har möjlighet att uppnå på långt när samma inkomst
som han hade haft om han varit fullt arbetsför. Många delvis invalidiserade
personer har därför stora ekonomiska svårigheter att brottas med. Från
trygghetssynpunkt är det angeläget att reglerna ändras så att förtidspension
kan beviljas även vid lägre invaliditetsgrad än 50 procent. En förbättring
skulle vara om t. ex. en tredjedels invaliditet berättigade till en tredjedel av
hel förtidspension och två tredjedelars invaliditet till två tredjedelar av hel
förtidspension.
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
3
I: 768 och II: 909
Motionärerna nämner inledningsvis att genom höjning av sjukpenningskalan
den 1 januari 1967 ändrades kompensationsgraden vid övergång från
sjukpenning till förtidspension/sjukbidrag. Motionärerna anför vidare:
För femtio procents nedsättning av arbetsförmågan utgår halv sjukpenning,
och från rättvisesynpunkt bör därför vid pensionsbedömning i motsvarande
fall pensionens värde nära motsvara sjukpenningen. För den försäkrade
ger, även om man bortser från den högre kompensationsgraden, sjukpenningförmånen
i regel högre ersättning då den är skattefri, medan partiell
pension beskattas och i beskattningshänseende även sammanlägges med
eventuell övrig inkomst.
De försäkrade har svårt att förstå varför kompensation vid halv arbetsoförmåga
skall sänkas med betydande belopp vid övergång från sjukpenning
till pension. Det skapar svåra problem, framför allt vid pensionsprövningar
jämlikt lagen om allmän försäkring 16 kap. 1 § andra stycket, då ärendet
av kassan prövas utan ansökan och den försäkrade får sin ersättning utbytt
från sjukpenning till pension.
Vid nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men ej 2/3 bör från
rättvisesynpunkt övervägas möjlighet att utge halv förtidspension.
Ur förarbetena m. m.
Reglerna om förtidspensionering antogs genom lagen om allmän försäkring
år 1962 (prop. 90 2LU:27). Propositionen byggde beträffande förtidspensioneringen
på ett förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté (SOU
1961: 29).
Kommittén anförde beträffande invaliditetsgraden:
Enligt direktiven har kommittén att överväga frågan om en mildring av
det inom folkpensioneringen nu gällande kravet på minst två tredjedels nedsättning
av arbetsförmågan för rätt till invalidförmån. Utredningsarbetet
rörande invalidpensioneringen borde vidare bedrivas med utgångspunkt från
att den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopas. Sistnämnda fråga
återkommer kommittén till senare i detta kapitel. Kommittén förordar där,
att den ifrågavarande inkomstprövningen avskaffas inom invalidpensioneringen.
Inkomstprövningen bör där ersättas med en gradering på grundval av
invalidens eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Även om man därvid tilllämpar
en med fallande invaliditetsgrad regressiv och alltså ej proportionell
kompensationsgrad för pensionsbeloppet, uppkommer det vid invaliditetsgränsen
ett tröskelproblem, som i realiteten blir större ju högre invaliditetsgränsen
sättes. Om man sänker den nuvarande tvåtredjedelsgränsen blir
detta problem mindre.
En sänkning av den nuvarande gränsen inom folkpensioneringen medför
en ökning av antalet invalidpensionärer. Även utan någon sänkning av invaliditetsgränsen
kan man utgå ifrån att det i vart fall för de närmaste åren
efter pensionsreformens ikraftträdande kommer att föreligga betydande
svårigheter för den nya socialförsäkringsadministrationen att bemästra de
olika arbetsuppgifterna. Ju lägre invaliditetsgränsen sättes i desto fler grupper
behöver pensionärerna indelas efter invaliditetsgrader för att reducera
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
tröskelproblemen och desto fler blir därigenom de svårbedömbara gränsfallen.
Det är vidare sannolikt att man vid en mera radikal sänkning av invaliditetsgränsen
i ett mycket stort antal fall sknlle ställas inför hart när
oöverstigliga svårigheter vid bedömning av invaliditetsgraden.
Det kan sålunda inte komma i fråga att inom den nya invalidpensioneringen
bestämma en så låg gräns för rätt till invalidpension som den inom
yrkesskadeförsäkringen nu gällande för rätt till livränta (10 procents invaliditet).
Försiktighetshänsyn kunde tala för en sänkning av tvåtredjedelsgränsen
endast till 60 procent. Å andra sidan kan skäl tala för en något lägre
gräns. Som ovan framhållits förordade pensionsutredningen, att invalidpension
från den av utredningen föreslagna allmänna pensionsförsäkringen skulle
utgå om arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften, ett förslag som i
allmänhet godtogs vid remissbehandlingen. Genom en sådan gränsdragning
erhålles överensstämmelser med den regel, som nu finnes beträffande rätten
till sjukpenning i den allmänna sjukförsäkringen. Gränsen överensstämmer
även med den som tillämpas av SPP.
På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att rätt till invalidpension
skall föreligga, om arbetsförmågan nedsatts med minst hälften.
Beträffande graderingen av förtidspensionerna föreslog
kommittén den ändring som senare lagfästes. I lagen kom dock inte till
uttryck exakt tal för angivande av invaliditetsgraden. Till helinvalider (grupp
I) hänförde utredningen de, vilkas arbetsförmåga var nedsatt med minst
fem sjättedelar, till en mellangrupp (svårare partiellt invalidiserade, grupp II)
de, vilkas invaliditet är mindre än nu nämnts men uppgick till minst två
tredjedelar, och till den lägsta gruppen (lättare partiellt invalidiserade, grupp
III) de, vilkas invaliditet uppskattades till minst hälften men ej till två tredjedelar.
I fråga om den relativa kompensationsgraden anförde kommittén:
Inom
den kommunala tjänstepensioneringen och i SPP-försäkringen utgår
sjuk- och invalidpension vid partiell arbetsförmåga med så stor del av fullt
belopp, som svarar mot graden av arbetsofönnågan. Pensionen är således
proportionell mot invaliditetsgraden och kompensationsgraden är relativt
sett lika stor i alla pensionsberättigande invaliditetsgrader. Samma system
skulle gälla inom den av pensionsutredningen föreslagna allmänna pensionsförsäkringen.
Inom yi-kesskadeförsäkringen har man sedan år 1949 tillämpat ett regressivt
system för invaliditetsgrader överstigande 25 procent och ett proportionellt
system för lägre invaliditetsgrader. Kompensationsgraden är vid
ett regressivt system relativt sett lägre vid lägre invaliditetsgrader.
Inom tilläggspensioneringen har man provisoriskt lagfäst ett regressivt
kompensationssystem; 662/3-procentsinvaliden får nämligen en mindre andel
av hel förtidspension än som motsvarar invaliditetsgraden.
Ett väsentligen proportionellt system inom den allmänna pensioneringen
skulle innebära, att invaliderna i grupp II finge 3/r och invaliderna i grupp
III V2 av full pension. Ett i huvudsak regressivt system skulle kunna utformas
så, att invaliderna i grupp II finge 2/s och invaliderna i grupp III V3 av
hel pension. Vid det förstnämnda systemet blir skillnaden i belopp de olika
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
5
pensionsberättigade grupperna emellan mindre än vid det sistnämnda systemet,
medan vid detta tröskeln vid invaliditetsgränsen blir mindre än vid det
förstnämnda. Det förstnämnda systemet kan sägas vara lämpligast med
hänsyn till två trösklar —- trösklarna mellan grupperna I och II samt mellan
grupperna II och III — medan det sistnämnda systemet är lämpligast med
hänsyn till den tredje tröskeln. Denna tröskel är otvivelaktigt den mest
betydelsefulla, eftersom dess överskridande gör att vederbörande bedömes
såsom invalid, medan dess underskridande utesluter från rätt till invalidpension.
Vid ökad arbetsförmåga kan en pensionär sålunda upphöra att
vara invalid och därmed förlora hela den pension han uppburit.
Med hänsyn till vad nyss sagts om den tredje tröskelns stora betydelse
är det angeläget att den inte göres större än vad som är nödvändigt med
hänsyn till pensioneringens effektivitet. Kommittén förordar därför det
regressiva systemet och föreslår att invaliderna i grupp II erhåller två
tredjedelar och invaliderna i grupp III en tredjedel av hel pension.
År 1966 i samband med införandet av den gällande sjukpenningskalan
diskuterade föredragande departementschefen frågan om skillnaden i kompensationsgrad
vid övergång från sjukpenning till förtidspension. Han anförde
därvid:
En anmärkning som riktas mot den föreslagna sjukpenningskalan är att
skillnaden i kompensationsgrad vid övergång från sjukpenning till förtidspension
blir mer accentuerad än hittills. Jag är medveten om att det kan
uppstå en spänning mellan den högre kompensationsnivå, som sjukpenningen
ger enligt förslaget, och den nivå som representeras av förtidspensionen
för personer i de åldersklasser som inte kan få tilläggspension av
någon mera betydande storlek. I och med att ATP-systemet kommer närmare
sitt fullfunktionsstadium kommer denna spänning att minska. Jag tror
inte att någon vill avstå från sjukpenningförbättringen endast för att bevara
det nuvarande förhållandet mellan sjukpenningens och förtidspensionens
kompensationsnivåer.
Pågående utredning
Den 31 januari 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksförsäkringsverket att
utreda vissa frågor rörande förtidspension inom den allmänna försäkringen.
Utredningsarbetet skall vara slutfört före den 1 oktober 1969. I direktiven
anges att utredningsarbetet skall avse ändring av nuvarande regler för att
öka möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att efter individuell prövning
erhålla förtidspension. Vid sidan av detta spörsmål skall riksförsäkringsverket
undersöka tillämpningen när det gäller förtidspension i allmänhet
och överväga vilka åtgärder som kan komma i fråga för att i ökad utsträckning
låta arbetsmarknadsmässiga hänsyn inverka vid invaliditetsbedömningen.
Därvid bör även prövas i vad mån det kan komma i fråga att minska
de medicinska faktorernas betydelse vid invaliditetsbedömningen. Vidare
skall verket överväga en lagändring innebärande att halv förtidspension
utges till den vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften och som
enligt nuvarande regler erhåller en tredjedel av hel pension.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 dr 1969
Remissyttrandena
Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande över motionerna I: 755 och
II: 876 till det utredningsuppdrag verket erhöll i januari i år. Den i motionerna
upptagna frågan torde enligt verket komma att tas upp under utredningsarbetet.
Därigenom menar verket att syftet med motionsyrkandet redan
blivit tillgodosett. Även Försäkringskasseförbundet hänvisar till riksförsäkringsverkets
utredningsuppdrag och anser att motionsyrkandet inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statens handikappråd framhåller att en ökning av lägsta partiella förtidspensionen
från en tredjedel till hälften av hel pension i och för sig är utomordentligt
välkommen men att tröskeleffekten för dem som trots handikapp
ej kommer i åtnjutande av pension blir större än enligt det nuvarande
systemet. Detta motiverar enligt rådet att handikappade med halv till två
tredjedels arbetsförmåga åtminstone erhåller en tredjedelspension. Rådet
vill att frågan skall utredas och att i det sammanhanget även skall tas upp
spörsmålet om arbetslöshetsskydd för handikappade som har partiell förtidspension
men som ej lyckats få något arbete.
De handikappades riksförbund anför i sitt yttrande att en sänkning av
invaliditetsgraden inte framstår som den mest angelägna reformen när det
gäller att förbättra förtidspensionärernas levnadsförhållanden. Förbundet
finner det allvarligare att personer som invalidiseras i unga år tvingas att
leva på en inkomstnivå som är väsentligt lägre än den motionärerna vill
garantera dem som har en viss arbetsförmåga kvar. En förbättring av nu
gällande pensionssystem bör därför enligt förbundets uppfattning ske genom
att garantera personer med mer än 50 % arbetsnedsättning en inkomst
motsvarande den lägsta industriarbetarlönen. Den danska lagstiftningen
rörande förtidspensioner ger en sådan inkomstnivå.
Utskottet
I förevarande motioner behandlas storleken av förtidspensionen från den
allmänna försäkringen vid olika grader av arbetsoförmåga. Enligt gällande
bestämmelser erhåller en försäkrad hel förtidspension om arbetsförmågan är
nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår. Är arbetsförmågan
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften
(två tredjedelar) utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall
där arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften utgår en tredjedel av hel
förtidspension.
I motionerna I: 768 och II: 909 yrkas att riksdagen skall begära förslag till
lagändring så att i de fall förtidspension utgår med en tredjedel av hel pension
pensionen i stället skall utgå med hälften. I motionerna I: 755 och
II: 876 vill man ha en omprövning av förtidspensionernas storlek vid olika
Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969
7
grader av invaliditet. Motionärerna begär att den lägsta invaliditetsgrad som
skall berättiga till pension skall sänkas från 50 till 33V3 procent.
Kungl. Maj :t har i januari i år uppdragit åt riksförsäkringsverket att utreda
frågan att genom ändring av nuvarande regler öka möjligheterna för äldre
förvärvsarbetande att efter individuell prövning erhålla förtidspension. I
samband med detta utredningsarbete skall riksförsäkringsverket undersöka
tillämpningen när det gäller förtidspension i allmänhet och överväga vilka
åtgärder som kan komma i fråga för att i ökad utsträckning låta arbetsmarknadsmässiga
hänsyn inverka vid invaliditetsbedömningen. Vidare skall
verket överväga en lagändring innebärande att halv förtidspension utges till
den vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften och som enligt nuvarande
regler erhåller en tredjedel av hel pension.
De av motionärerna aktualiserade frågorna inbegripes i riksförsäkringsverkets
uppdrag. Med hänsyn härtill och då resultatet av utredningsarbetet
skall redovisas före den 1 oktober 1969 finns det inte anledning för riksdagen
att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena.
Utskottet hemställer,
att följande motioner, nämligen
a) motionerna I: 755 och II: 876, såvitt angår yrkandet 1.,
b) motionerna I: 768 och II: 909,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 maj 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Wanhainen (s),
Österdahl (fp) och Andreasson (ep);
från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken
Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*,
herr Ringaby (m)*, fru Nilsson (ep) och fru Ilåvik (s).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.