Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension 777. 777. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och invaliditetsersättning.

1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:56, Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension 777. 777. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och invaliditetsersättning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till förtidspension

777. 777.

Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna I: 755 av herr Andreasson in. fl. och II: 876

av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., angående rätten till förtidspension och

invaliditetsersättning. I motionerna yrkas »att riksdagen beslutar att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla om 1. skyndsam utredning rörande frågan

om arbetsförmågans nedsättning för erhållande av förtidspension».

Motionsyrkandet 2, som avser rätten till invaliditetsersättning, behandlar

utskottet i utlåtande nr 57.

2) De likalydande motionerna I: 768 av herr Larsson, Lars, och herr Hedlund

samt II: 909 av fru Håvik och fru Skantz, angående förhållandet mellan

sjukpenning och förtidspension. I motionerna yrkas, »att riksdagen beslutar

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till ändring i lagen om

allmän försäkring enligt i motionen angivet syfte».

över motionerna I: 755 och II: 876 har yttranden avgivits av riksförsäkringsverket,

Försäkringskasseförbundet, statens handikappråd och De handikappades

riksförbund.

Gällande bestämmelser

Förtidspension från folkpensioneringen och tilläggspensioneringen tillkommer

i princip försäkrad under 67 år, vars arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst

hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Beträffande tilläggspensioneringen

krävs dessutom att den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng

för tid före det år pensionsfallet inträffade. Förtidspension utgår som

hel pension om arbetsförmåga helt saknas eller endast finns i ringa grad.

Är arbetsförmågan nedsatt i mindre grad men med avsevärt mer än hälften

utgår två tredjedelar av hel förtidspension och i övriga fall en tredjedel därav.

— Vid bedömandet i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall man beakta

den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det lyte, som är i fråga,

bereda sig inkomst genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och

färdigheter och som rimligen kan begäras av honom med hänsyn till hans

utbildning och tidigare verksamhet samt ålder, bosättningsförhållanden och

därmed jämförliga omständigheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

Om nedsättning av arbetsförmågan inte är varaktig men kan antas bestå

nnder minst ett år kan i stället för förtidspension utges sjukbidrag, som

motsvarar förtidspensionen men är begränsat till viss tid.

Hel förtidspension är lika stor som ålderspensionen. Dennas folkpensionsdel

utgör för ensamstående 90 °/o av basbeloppet. Ålderspension i form av

tilläggspension utgör 60 % av genomsnittsinkomsten under de 15 bästa

inkomståren under förutsättning att vederbörande haft pensionsgrundande

inkomst under minst 30 år (20—30 år under övergångsskedet). Vid beräkning

av förtidspensionens storlek utgår man i allmänhet från fiktionen att

den försäkrades inkomst även före pensionsfallet skulle bestå till 65 års

ålder (antagandepoäng). Pensionen beräknas med ledning härav på samma

sätt som vid ålderspension. Angående den närmare innebörden av beräkningsreglerna

se 2LU 1969:30. Förtidspensionär som saknar eller har låg

ATP kan få pensionstillskott till folkpensionen.

Till förvärvsarbetande försäkrad som till följd av sjukdom saknar arbetsförmåga

och avhåller sig från förvärvsarbete utgår sjukpenning, som i

inkomstlägen 1 800—39 000 kr. i princip skall kompensera 80 % av den försäkrades

inkomstbortfall. Sjukpenning utgår enligt en särskild skala med

belopp varierande mellan 6 och 52 kronor. Om arbetsförmågan inte är helt

förlorad men nedsatt med minst hälften utgår halv sjukpenning. Hemmafruar

och därmed jämställda har rätt till grundsjukpenning med 6 kr. för

dag.

Antalet förtidspensionärer med hel pension uppgår till ungefär 134 000.

De som har partiell förtidspension utgör cirka 16 000, varav ungefär 5 000

med en tredjedel av hel pension. Antalet försäkrade som har sjukbidrag

uppgår till knappt 20 000.

Motionerna

I: 755 och 11: 876

I motionerna anförs bl. a.:

En persons arbetsförmåga kan alltså vara nedsatt med nästan men inte

fullt hälften. I ett sådant fall beviljas inte förtidspension. Det torde stå klart

alt en sådan person inte har möjlighet att uppnå på långt när samma inkomst

som han hade haft om han varit fullt arbetsför. Många delvis invalidiserade

personer har därför stora ekonomiska svårigheter att brottas med. Från

trygghetssynpunkt är det angeläget att reglerna ändras så att förtidspension

kan beviljas även vid lägre invaliditetsgrad än 50 procent. En förbättring

skulle vara om t. ex. en tredjedels invaliditet berättigade till en tredjedel av

hel förtidspension och två tredjedelars invaliditet till två tredjedelar av hel

förtidspension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

3

I: 768 och II: 909

Motionärerna nämner inledningsvis att genom höjning av sjukpenningskalan

den 1 januari 1967 ändrades kompensationsgraden vid övergång från

sjukpenning till förtidspension/sjukbidrag. Motionärerna anför vidare:

För femtio procents nedsättning av arbetsförmågan utgår halv sjukpenning,

och från rättvisesynpunkt bör därför vid pensionsbedömning i motsvarande

fall pensionens värde nära motsvara sjukpenningen. För den försäkrade

ger, även om man bortser från den högre kompensationsgraden, sjukpenningförmånen

i regel högre ersättning då den är skattefri, medan partiell

pension beskattas och i beskattningshänseende även sammanlägges med

eventuell övrig inkomst.

De försäkrade har svårt att förstå varför kompensation vid halv arbetsoförmåga

skall sänkas med betydande belopp vid övergång från sjukpenning

till pension. Det skapar svåra problem, framför allt vid pensionsprövningar

jämlikt lagen om allmän försäkring 16 kap. 1 § andra stycket, då ärendet

av kassan prövas utan ansökan och den försäkrade får sin ersättning utbytt

från sjukpenning till pension.

Vid nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men ej 2/3 bör från

rättvisesynpunkt övervägas möjlighet att utge halv förtidspension.

Ur förarbetena m. m.

Reglerna om förtidspensionering antogs genom lagen om allmän försäkring

år 1962 (prop. 90 2LU:27). Propositionen byggde beträffande förtidspensioneringen

på ett förslag av 1958 års socialförsäkringskommitté (SOU

1961: 29).

Kommittén anförde beträffande invaliditetsgraden:

Enligt direktiven har kommittén att överväga frågan om en mildring av

det inom folkpensioneringen nu gällande kravet på minst två tredjedels nedsättning

av arbetsförmågan för rätt till invalidförmån. Utredningsarbetet

rörande invalidpensioneringen borde vidare bedrivas med utgångspunkt från

att den nuvarande inkomstprövningen om möjligt slopas. Sistnämnda fråga

återkommer kommittén till senare i detta kapitel. Kommittén förordar där,

att den ifrågavarande inkomstprövningen avskaffas inom invalidpensioneringen.

Inkomstprövningen bör där ersättas med en gradering på grundval av

invalidens eventuellt kvarstående arbetsförmåga. Även om man därvid tilllämpar

en med fallande invaliditetsgrad regressiv och alltså ej proportionell

kompensationsgrad för pensionsbeloppet, uppkommer det vid invaliditetsgränsen

ett tröskelproblem, som i realiteten blir större ju högre invaliditetsgränsen

sättes. Om man sänker den nuvarande tvåtredjedelsgränsen blir

detta problem mindre.

En sänkning av den nuvarande gränsen inom folkpensioneringen medför

en ökning av antalet invalidpensionärer. Även utan någon sänkning av invaliditetsgränsen

kan man utgå ifrån att det i vart fall för de närmaste åren

efter pensionsreformens ikraftträdande kommer att föreligga betydande

svårigheter för den nya socialförsäkringsadministrationen att bemästra de

olika arbetsuppgifterna. Ju lägre invaliditetsgränsen sättes i desto fler grupper

behöver pensionärerna indelas efter invaliditetsgrader för att reducera

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

tröskelproblemen och desto fler blir därigenom de svårbedömbara gränsfallen.

Det är vidare sannolikt att man vid en mera radikal sänkning av invaliditetsgränsen

i ett mycket stort antal fall sknlle ställas inför hart när

oöverstigliga svårigheter vid bedömning av invaliditetsgraden.

Det kan sålunda inte komma i fråga att inom den nya invalidpensioneringen

bestämma en så låg gräns för rätt till invalidpension som den inom

yrkesskadeförsäkringen nu gällande för rätt till livränta (10 procents invaliditet).

Försiktighetshänsyn kunde tala för en sänkning av tvåtredjedelsgränsen

endast till 60 procent. Å andra sidan kan skäl tala för en något lägre

gräns. Som ovan framhållits förordade pensionsutredningen, att invalidpension

från den av utredningen föreslagna allmänna pensionsförsäkringen skulle

utgå om arbetsförmågan blivit nedsatt med minst hälften, ett förslag som i

allmänhet godtogs vid remissbehandlingen. Genom en sådan gränsdragning

erhålles överensstämmelser med den regel, som nu finnes beträffande rätten

till sjukpenning i den allmänna sjukförsäkringen. Gränsen överensstämmer

även med den som tillämpas av SPP.

På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén, att rätt till invalidpension

skall föreligga, om arbetsförmågan nedsatts med minst hälften.

Beträffande graderingen av förtidspensionerna föreslog

kommittén den ändring som senare lagfästes. I lagen kom dock inte till

uttryck exakt tal för angivande av invaliditetsgraden. Till helinvalider (grupp

I) hänförde utredningen de, vilkas arbetsförmåga var nedsatt med minst

fem sjättedelar, till en mellangrupp (svårare partiellt invalidiserade, grupp II)

de, vilkas invaliditet är mindre än nu nämnts men uppgick till minst två

tredjedelar, och till den lägsta gruppen (lättare partiellt invalidiserade, grupp

III) de, vilkas invaliditet uppskattades till minst hälften men ej till två tredjedelar.

I fråga om den relativa kompensationsgraden anförde kommittén:
Inom

den kommunala tjänstepensioneringen och i SPP-försäkringen utgår

sjuk- och invalidpension vid partiell arbetsförmåga med så stor del av fullt

belopp, som svarar mot graden av arbetsofönnågan. Pensionen är således

proportionell mot invaliditetsgraden och kompensationsgraden är relativt

sett lika stor i alla pensionsberättigande invaliditetsgrader. Samma system

skulle gälla inom den av pensionsutredningen föreslagna allmänna pensionsförsäkringen.

Inom yi-kesskadeförsäkringen har man sedan år 1949 tillämpat ett regressivt

system för invaliditetsgrader överstigande 25 procent och ett proportionellt

system för lägre invaliditetsgrader. Kompensationsgraden är vid

ett regressivt system relativt sett lägre vid lägre invaliditetsgrader.

Inom tilläggspensioneringen har man provisoriskt lagfäst ett regressivt

kompensationssystem; 662/3-procentsinvaliden får nämligen en mindre andel

av hel förtidspension än som motsvarar invaliditetsgraden.

Ett väsentligen proportionellt system inom den allmänna pensioneringen

skulle innebära, att invaliderna i grupp II finge 3/r och invaliderna i grupp

III V2 av full pension. Ett i huvudsak regressivt system skulle kunna utformas

så, att invaliderna i grupp II finge 2/s och invaliderna i grupp III V3 av

hel pension. Vid det förstnämnda systemet blir skillnaden i belopp de olika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

5

pensionsberättigade grupperna emellan mindre än vid det sistnämnda systemet,

medan vid detta tröskeln vid invaliditetsgränsen blir mindre än vid det

förstnämnda. Det förstnämnda systemet kan sägas vara lämpligast med

hänsyn till två trösklar —- trösklarna mellan grupperna I och II samt mellan

grupperna II och III — medan det sistnämnda systemet är lämpligast med

hänsyn till den tredje tröskeln. Denna tröskel är otvivelaktigt den mest

betydelsefulla, eftersom dess överskridande gör att vederbörande bedömes

såsom invalid, medan dess underskridande utesluter från rätt till invalidpension.

Vid ökad arbetsförmåga kan en pensionär sålunda upphöra att

vara invalid och därmed förlora hela den pension han uppburit.

Med hänsyn till vad nyss sagts om den tredje tröskelns stora betydelse

är det angeläget att den inte göres större än vad som är nödvändigt med

hänsyn till pensioneringens effektivitet. Kommittén förordar därför det

regressiva systemet och föreslår att invaliderna i grupp II erhåller två

tredjedelar och invaliderna i grupp III en tredjedel av hel pension.

År 1966 i samband med införandet av den gällande sjukpenningskalan

diskuterade föredragande departementschefen frågan om skillnaden i kompensationsgrad

vid övergång från sjukpenning till förtidspension. Han anförde

därvid:

En anmärkning som riktas mot den föreslagna sjukpenningskalan är att

skillnaden i kompensationsgrad vid övergång från sjukpenning till förtidspension

blir mer accentuerad än hittills. Jag är medveten om att det kan

uppstå en spänning mellan den högre kompensationsnivå, som sjukpenningen

ger enligt förslaget, och den nivå som representeras av förtidspensionen

för personer i de åldersklasser som inte kan få tilläggspension av

någon mera betydande storlek. I och med att ATP-systemet kommer närmare

sitt fullfunktionsstadium kommer denna spänning att minska. Jag tror

inte att någon vill avstå från sjukpenningförbättringen endast för att bevara

det nuvarande förhållandet mellan sjukpenningens och förtidspensionens

kompensationsnivåer.

Pågående utredning

Den 31 januari 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksförsäkringsverket att

utreda vissa frågor rörande förtidspension inom den allmänna försäkringen.

Utredningsarbetet skall vara slutfört före den 1 oktober 1969. I direktiven

anges att utredningsarbetet skall avse ändring av nuvarande regler för att

öka möjligheterna för äldre förvärvsarbetande att efter individuell prövning

erhålla förtidspension. Vid sidan av detta spörsmål skall riksförsäkringsverket

undersöka tillämpningen när det gäller förtidspension i allmänhet

och överväga vilka åtgärder som kan komma i fråga för att i ökad utsträckning

låta arbetsmarknadsmässiga hänsyn inverka vid invaliditetsbedömningen.

Därvid bör även prövas i vad mån det kan komma i fråga att minska

de medicinska faktorernas betydelse vid invaliditetsbedömningen. Vidare

skall verket överväga en lagändring innebärande att halv förtidspension

utges till den vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften och som

enligt nuvarande regler erhåller en tredjedel av hel pension.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 dr 1969

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket hänvisar i sitt yttrande över motionerna I: 755 och

II: 876 till det utredningsuppdrag verket erhöll i januari i år. Den i motionerna

upptagna frågan torde enligt verket komma att tas upp under utredningsarbetet.

Därigenom menar verket att syftet med motionsyrkandet redan

blivit tillgodosett. Även Försäkringskasseförbundet hänvisar till riksförsäkringsverkets

utredningsuppdrag och anser att motionsyrkandet inte bör

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Statens handikappråd framhåller att en ökning av lägsta partiella förtidspensionen

från en tredjedel till hälften av hel pension i och för sig är utomordentligt

välkommen men att tröskeleffekten för dem som trots handikapp

ej kommer i åtnjutande av pension blir större än enligt det nuvarande

systemet. Detta motiverar enligt rådet att handikappade med halv till två

tredjedels arbetsförmåga åtminstone erhåller en tredjedelspension. Rådet

vill att frågan skall utredas och att i det sammanhanget även skall tas upp

spörsmålet om arbetslöshetsskydd för handikappade som har partiell förtidspension

men som ej lyckats få något arbete.

De handikappades riksförbund anför i sitt yttrande att en sänkning av

invaliditetsgraden inte framstår som den mest angelägna reformen när det

gäller att förbättra förtidspensionärernas levnadsförhållanden. Förbundet

finner det allvarligare att personer som invalidiseras i unga år tvingas att

leva på en inkomstnivå som är väsentligt lägre än den motionärerna vill

garantera dem som har en viss arbetsförmåga kvar. En förbättring av nu

gällande pensionssystem bör därför enligt förbundets uppfattning ske genom

att garantera personer med mer än 50 % arbetsnedsättning en inkomst

motsvarande den lägsta industriarbetarlönen. Den danska lagstiftningen

rörande förtidspensioner ger en sådan inkomstnivå.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas storleken av förtidspensionen från den

allmänna försäkringen vid olika grader av arbetsoförmåga. Enligt gällande

bestämmelser erhåller en försäkrad hel förtidspension om arbetsförmågan är

nedsatt i sådan grad att intet eller endast ringa del därav återstår. Är arbetsförmågan

nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften

(två tredjedelar) utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall

där arbetsförmågan är nedsatt med minst hälften utgår en tredjedel av hel

förtidspension.

I motionerna I: 768 och II: 909 yrkas att riksdagen skall begära förslag till

lagändring så att i de fall förtidspension utgår med en tredjedel av hel pension

pensionen i stället skall utgå med hälften. I motionerna I: 755 och

II: 876 vill man ha en omprövning av förtidspensionernas storlek vid olika

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1969

7

grader av invaliditet. Motionärerna begär att den lägsta invaliditetsgrad som

skall berättiga till pension skall sänkas från 50 till 33V3 procent.

Kungl. Maj :t har i januari i år uppdragit åt riksförsäkringsverket att utreda

frågan att genom ändring av nuvarande regler öka möjligheterna för äldre

förvärvsarbetande att efter individuell prövning erhålla förtidspension. I

samband med detta utredningsarbete skall riksförsäkringsverket undersöka

tillämpningen när det gäller förtidspension i allmänhet och överväga vilka

åtgärder som kan komma i fråga för att i ökad utsträckning låta arbetsmarknadsmässiga

hänsyn inverka vid invaliditetsbedömningen. Vidare skall

verket överväga en lagändring innebärande att halv förtidspension utges till

den vars arbetsförmåga är nedsatt med minst hälften och som enligt nuvarande

regler erhåller en tredjedel av hel pension.

De av motionärerna aktualiserade frågorna inbegripes i riksförsäkringsverkets

uppdrag. Med hänsyn härtill och då resultatet av utredningsarbetet

skall redovisas före den 1 oktober 1969 finns det inte anledning för riksdagen

att ta något initiativ i anledning av motionsyrkandena.

Utskottet hemställer,

att följande motioner, nämligen

a) motionerna I: 755 och II: 876, såvitt angår yrkandet 1.,

b) motionerna I: 768 och II: 909,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Wanhainen (s),

Österdahl (fp) och Andreasson (ep);

från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken

Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*,

herr Ringaby (m)*, fru Nilsson (ep) och fru Ilåvik (s).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.