Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna 1:755 av herr Andreasson m. fl. och 11:876 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl.

1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:57, Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till invaliditetsersättning och invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner. 1) De likalydande motionerna 1:755 av herr Andreasson m. fl. och 11:876 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av motioner angående rätten till invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg.

Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner.

1) De likalydande motionerna 1:755 av herr Andreasson m. fl. och 11:876 av herr

Gustavsson i Alvesta m.fl. I motionerna yrkas ”att riksdagen beslutar att i skrivelse

till Kungl. Maj: t anhålla om

2. skyndsam utredning rörande liberalisering av huvudkravet om höggradig nedsättning

av kroppsorgans funktion för erhållande av invaliditetsersättning”.

Beträffande yrkandet 1 som avser förtidspension hänvisas till 2LU 1969:56.

2) De likalydande motionerna 1:761 av herrar Hedström och Wanhainen samt

11:866 av fru Berglund m. fl. I motionerna yrkas ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om en sådan ändring i lagen om allmän försäkring 9 kapitlet

2 § att invaliditetstillägg kan utgå till den som är i behov av fortlöpande hjälp för

vård och/eller tillsyn på grund av sin invaliditet”.

Riksförsäkringsverket, försäkringskasseförbundet, statens handikappråd och De

handikappades riksförbund har yttrat sig över motionerna 1:755 och 11:876.

Gällande bestämmelser

Invaliditetstillägg är en förmån, som i vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension.

Sådant tillägg utgår om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och

på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt

hjälpbehovet uppkommit innan den försäkrade fyllde 63 år. Tillägget utgår vidare,

om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått 63

års ålder. Invaliditetstillägg utgår slutligen till försäkrad, som uppbär partiell förtidspension,

om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning

i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan

person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel

för att kunna utföra arbetet. Med försäkrad som har förvärvsarbete jämställes

försäkrad som studerar om han är berättigad till studiehjälp eller studiemedel eller

bara på grund av behovsprövning är utesluten från sådan förmån.

Invaliditetstillägg utgår ej till försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa

anstalter.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

Invaliditetstillägg utgör 30 % av basbeloppet (dvs. för närvarande 1 740 kr.).

Invaliditetsersättning utgår till vissa försäkrade, som ej åtnjuter pension. Sådan

ersättning tillkommer dels försäkrad som är blind, om blindheten inträtt innan han

fyllde 63 år, dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig

nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av

annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra

hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet. Liksom i fråga om invaliditetstillägg

jämställes studier med förvärvsarbete.

Barn under 16 år har rätt till vårdbidrag i form av invaliditetsersättning om

barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för

avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.

Vårdbidrag utgår med 60 procent av basbeloppet. Annan invaliditetsersättning

utgår med 60 procent (för närvarande 3 420 kr.) eller 30 procent (för närvarande

1 740 kr.) av basbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgiftemas

storlek.

Antalet pensionärer som åtnjuter invaliditetstillägg uppgår till ungefär 10 500.

Vårdbidrag utgår till knappt 6 000 barn och invaliditetsersättning i övrigt till ungefär

3 000 försäkrade, varav cirka 500 erhåller halv ersättning.

Motionerna

1:755 och 11:876

Motionärerna menar att invaliditetsersättning utgår i alltför få fall. De hänför

sig bl. a. till reformen år 1966 då halva invaliditetsersättningar infördes för att försäkrade

med mindre merutgifter och mindre omfattande hjälpbehov än som fordrades

för helt bidrag ändock skulle kunna få ersättning. Motionärerna anför vidare:

Den åsyftade möjligheten att bevilja invaliditetsersättning i större omfattning

än vad tidigare skett synes emellertid inte ha tillvaratagits; stor restriktivitet iakttas

alltjämt vid tillämpningen. Möjligen finns det flera förklaringar härtill, men en av

dem må här framhållas.

När graderingen infördes bibehölls alltjämt huvudkravet för invaliditetsersättning,

nämligen höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion. I de flesta fall, då

försäkringskassa avslår ansökan om invaliditetsersättning, torde det vara för att villkoret

om höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion inte anses vara uppfyllt.

Mera sällan torde anledningen vara att hjälpbehovet eller merutgifterna ansetts vara

för obetydliga.

Vid utgången av 1968 löpte 2 615 hela invaliditetsersättningar och blott 509 halva

sådana.

Av det anförda framgår att en lagändring som innebär en liberalisering av huvudkravet

på höggradig nedsättning i kroppsorgans funktion skulle medverka till att

invaliditetsersättning skulle kunna beviljas ett större antal personer, vilka trots handikapp

utför förvärvsarbete. Det bör ligga i samhällets intresse att uppmuntra till

arbete i dylika fall.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

3

1:761 och 11:866

Motionärerna diskuterar förutsättningen för invaliditetstillägg att vederbörande

”vid upprepade tillfällen dagligen” skall vara i behov av hjälp av annan och anför:

Vad beträffar frekvensen av vårdbehovet preciserades i lagtexten kommitténs

uttryck ”fortlöpande hjälp” till hjälp ”vid upprepade tillfällen dagligen”, vilket i

tillämpningen tolkats så att det inte räcker med behov av hjälp enbart morgnar och

kvällar, d. v. s. vid uppstigning resp. sänggående, om vederbörande resten av dagen

i stort sett lämnas utan hjälp.

Denna tolkning av hjälpbehovet för rätt till invaliditetstillägg har gjort att pensionsdelegationerna

måste vara synnerligen restriktiva vid beviljandet av förmånen,

ehuru i många fall tillägget synes vara berättigat för den sökandes försörjning. Som

exempel på denna restriktivitet kan anges att antalet förtidspensioner i januari 1968

var 163 289 inkl. sjukbidrag men att endast 10 305 personer hade erhållit invaliditetstillägg.

Kungl. försäkringsdomstolen har i några av sina domar ”mjukat upp” begreppet

”ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen

är i behov av hjälp av annan” och tilldömt den försäkrade invaliditetstillägg ehuru

avslag beslutats av underordnad instans. Domstolen synes därvid även ha beaktat

klagandenas tillsynsbehov och icke enbart hjälpbehov.

Trots dessa bedömningar från försäkringsdomstolen anser vi att en generösare

tolkning av lagtexten bör ske vid beslut om invaliditetstillägg. Vi tror att det för

den invalidiserade skulle betyda oerhört mycket, inte enbart ekonomiskt utan även

känslomässigt, om större generositet kunde få tillämpas redan i första instans (pensionsdelegationen).

Bestämmelsen om att hjälpbehovet skall ha uppkommit innan

den försäkrade fyllt sextiotre år fordrar omfattande utredningar och svåra bedömningar.

En sådan bedömning kan inte alltid stödja sig på konkreta uppgifter och

fakta, beslut i frågan bör kunna grundas på vid ansökningstillfället aktuella förhållanden.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har sedan de nuvarande reglerna tillkom år 1962 vid åtskilliga tillfällen

tagit ställning till motioner med syfte att liberalisera reglerna för invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg. En utförlig redogörelse för riksdagsbehandlingen

liksom för bakgrunden till gällande bestämmelser finns intagen i 2LU 1967:60. Riksdagen

behandlade då motioner som gick ut på att vidga kretsen av dem som var

berättigade till invaliditetsförmåner från den allmänna försäkringen. Motionerna

avslogs med hänvisning bl. a. till den korta tid reglerna varit i kraft.

Vid 1968 års riksdag behandlade riksdagen en motion som syftade dels till höjning

av invaliditetstillägget, dels till avskaffande av åldersgränsen 63 år som villkor

för invaliditetsförmåner, dels till jämställande av döva med blinda vid rätten till

de ifrågavarande förmånerna. Motionsyrkandena avslogs i enlighet med andra lagutskottets

utlåtande 1968:12. 1968 års riksdag behandlade dessutom en motion som

syftade till utvidgning av kretsen vårdbidragsberättigade. I enlighet med hemställan

i 2LU 1968:8 begärde riksdagen att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang skulle

låta undersöka vilka grupper handikappade barn som enligt praxis inte får bidrag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

och om det kan vara en ändamålsenlig åtgärd att införa graderade bidrag för att

tillgodose vissa av dessa fall.

Pensionsförsäkringskommittén

I betänkandet Pensionstillskott m. m. (SOU 1968:21) behandlar pensionsförsäkringskommittén

vissa frågor som rör handikappade. Kommittén diskuterar bl. a.

spörsmålet om storleken och graderingen av invaliditetstillägget. Kommittén anför

på s. 74.

Beträffande villkoren för erhållande av invaliditetstillägg kan helt allmänt sägas,

att praxis — sedan invaliditetstillägget fick sin nuvarande utformning genom lagen

om allmän försäkring — undergått en successiv utveckling i liberaliserande riktning.

Som exempel på detta kan nämnas, att försäkringsdomstolen i åtskilligt flera fall

än tidigare (se t. ex. Tidskrift för allmän försäkring 1968 s. 141 ff.) beviljat invaliditetstillägg

till vissa psykiskt utvecklingsstörda personer, som vårdas i hemmet.

Kommitténs förslag om pensionstillskott innebär en väsentlig höjning av förtidspensionsnivån.

Såsom nämnts kommer förtidspensionärerna att successivt erhålla

pensionshöjningar och därigenom garanteras en miniminivå som inom tio år kommer

att överstiga nuvarande folkpensionsnivå med trettio procent av basbeloppet.

Invaliditetstillägget är en tilläggsförmån som utgår utöver grundförmånen. Frågan

om höjning och gradering av invaliditetstillägget bör bedömas mot denna bakgrund.

I kapitel 4.3 har lämnats en redogörelse för den hjälp i form av vård och hjälpmedel

m. m. som pensionärerna erhåller vid sidan om den allmänna försäkringen.

Här skall blott i korthet erinras om huvuddragen av de vårdinsatser som är av särskild

betydelse för handikappade.

Landstingen lämnar bidrag till kostnaderna för vård i hemmen av långvarigt

kroppssjuka, psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka som behöver sjukvård.

Bidragen utgår till ersättning åt hemsamarit eller annan kompetent vårdare. Några

landsting har anställt särskild personal för hemsjukvården. Landstingens sammanlagda

anslag år 1967 till hemsjukvård uppgick till 70 milj. kr. Därtill kom 6 milj.

kr. till förmedlingscentraler, utlåning av material för hemsjukvård och fria läkemedel.

För att stimulera kommunerna till en utbyggnad av den sociala hemhjälpsverksamheten

utgår sedan den 1 juli 1964 statsbidrag med 35 procent av kommunernas

nettokostnader för hemhjälp till åldringar och invalider. Bidraget avser kommunernas

personalkostnader för hjälp i de enskilda hemmen, med avdrag för avgifter.

Kommunernas nettokostnader för den sociala hemhjälpen beräknas för 1967 till

cirka 260 milj. kr., varav cirka 90 milj. kr. täcks av statsbidrag.

Den sociala hemhjälpen till åldringar och handikappade lämnas nu till drygt

fyra femtedelar av hemsamariter och i övrigt av hemvårdarinnor. Antalet hemsamariter

har sedan 1964 ökat från cirka 20 000 till omkring 35 000 i början av

1967. Hemsamariternas arbetsinsatser under 1967 kan beräknas omfatta cirka 24

milj. arbetstimmar. Under 1967 beräknas därigenom minst 170 000 åldringar och

handikappade ha fått hemhjälp genom samhällets försorg.

Olika slag av hjälpmedel, som genom statsbidrag kostnadsfritt står till förfogande

för handikappade, är också ett viktigt led i samhällets åtgärder för att underlätta

de handikappades livsföring. Anslagen för detta ändamål är för budgetåret 1967/68

41 milj. kr. Handikapputredningen har i betänkandet ”Bättre hjälpmedel för handikappade”

(SOU 1967:60) bland annat behandlat frågan om statsbidragen till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

5

hjälpmedel och föreslagit väsentliga förbättringar i detta hänseende. Förslag på

grundval av betänkandet har förelagts innevarande års riksdag (prop. 1968:41)

och har numera godkänts av riksdagen. Kommittén vill i detta sammanhang erinra

om att handikapputredningen enligt sina direktiv har att uppmärksamma frågor om

de handikappades resor och transporter.

Frågan om höjning och gradering av invaliditetstilläggen får enligt kommitténs

uppfattning ses som en del av frågan om förbättrat stöd åt de svårast handikappade.

Som framgår av den ovan lämnade översikten beträffande vissa vårdinsatser utgår

till ifrågavarande grupp också andra förmåner än invaliditetstillägg från det allmänna.

Den svårt handikappade, som inte vårdas på institution, har ofta förmåner

från mer än ett håll, t. ex. invaliditetstillägg, hemsjukvårdsbidrag och kostnadsfria

hjälpmedel. Utöver den höjning av grundförmånerna inom pensioneringen som kommittén

föreslår kan det för dessa grupper finnas anledning att ge företräde åt ökade

vårdinsatser framför en justering av invaliditetstilläggets belopp. En fördel med

hjälpåtgärderna utanför den allmänna försäkringen är att dessa åtgärder mera kan

anpassas efter individuella behov.

De förmåner som ligger utanför den allmänna försäkringen omfattas inte av kommitténs

uppdrag. Enligt kommitténs mening är det emellertid inte möjligt att rationellt

behandla hithörande frågor om man inte samtidigt skaffar sig en helhetsbild

av hur olika samhällsåtgärder för dessa grupper verkar och hur de bör vara utformade.

Mycket talar för att utbyggnaden av hjälpåtgärderna för de handikappade i

framtiden mera bör inriktas på individuellt anpassade åtgärder.

För att komma till rätta med vad som behöver göras och få en samordnad lösning

av problemen krävs att man går närmare in på vad primärkommunerna och

landstingen skall göra i dessa hänseenden. En samordning måste komma till stånd,

där man beaktar kostnadsfördelningsfrågorna och de utgående förmånernas samlade

storlek för den enskilde. Det faller utanför ramen för kommitténs arbete att

behandla dessa frågor, som därför måste tas upp i annat sammanhang.

Med hänsyn till det anförda är kommittén icke beredd att nu förorda någon höjning

eller gradering av invaliditetstillägget.

Utredning inom riksförsäkringsverket

Den 28 februari 1969 överlämnade Kungl. Maj:t andra lagutskottets utlåtande

1968:8 till riksförsäkringsverket och uppdrog åt verket att undersöka tillämpningen

av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning samt inkomma

med förslag som kan föranledas av utredningen.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket och Försäkringskasse-förbundet hänvisar i sina yttranden

över motionerna 1:755 och 11:876 till den pågående utredningen inom riksförsäkringsverket.

Verket anser att utredningsuppdraget tillgodoser motionernas syfte. Förbundet

menar att med hänsyn till utredningsarbetet bör motionerna inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Även statens handikappråd hänför sig i sitt yttrande till riksförsäkringsverkets

utredningsuppdrag. Rådet instämmer i motionärernas kritik av regler och praxis för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

invaliditetsersättning till vuxna. Särskilt missgynnade är enligt rådet psykiskt handikappade

samt döva och andra hörselskadade. Rådet uppger att antalet i arbetsför

ålder handikappade som inte har förtidspension överstiger 300 000 och ställer denna

siffra i relation till de 3 100 försäkrade som har invaliditetsersättning. Även i fråga

om invaliditetstillägg och vårdbidrag är restriktiviteten stor enligt rådet.

De handikappades riksförbund instämmer i motionärernas uppfattning att stor

restriktivitet iakttages vid tillämpning av bestämmelsen om invaliditetsersättning.

Förbundet uttalar sig för att gravt rörelsehindrade bör jämställas med blinda när

det gäller rätten till invaliditetsförmåner. I det sammanhanget upplyser förbundet

att minst 20 000 personer här i landet använder sig av rullstol. Avslutningsvis uttalar

sig förbundet för en utredning angående bl. a. invaliditetsförmånema.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas de förmåner i form av invaliditetsersättning

och invaliditetstillägg som enligt lagen om allmän försäkring utgår till vissa handikappade.

Dessa ersättningsformer är avsedda dels för förvärvsarbetande och studerande

handikappade som ersättning för merutgifter, dels för svårt invalidiserade som

har behov av hjälp upprepade gånger dagligen.

I motionerna 1:755 och 11:876 kritiseras reglerna om invaliditetsersättning, som

utgår med 60 eller 30 % av basbeloppet till vissa förvärvsarbetande eller studerande

som ej har förtidspension. Motionärerna anser att det bör ligga i samhällets intresse

att stimulera de handikappade till förvärvsarbete. I motionerna begärs utredning om

liberalisering av det i lagen uppställda kravet på höggradig nedsättning i kroppsorganens

funktion.

I motionerna 1:761 och 11:866 behandlas invaliditetstillägget till de svårast handikappade

med förtidspension eller ålderspension d. v. s. de som enligt lagen är ur

stånd att reda sig själva och vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av annan

persons hjälp. Motionärerna anser att kriterierna för erhållandet av tillägget är för

stränga och vill ha ändring härvidlag. Dessutom begär de att villkoret att hjälpbehovet

skall ha uppstått före 63 års ålder skall avskaffas.

Kungl. Maj:t har i februari 1969 uppdragit å riksförsäkringsverket att undersöka

tillämpningen av gällande regler om invaliditetstillägg och invaliditetsersättning

samt inkomma med de förslag vartill undersökningen kan föranleda.

Det kan förutsättas att de i motionerna upptagna frågorna kommer att behandlas

under utredningsarbetet. Resultatet av detta arbete bör avvaktas, innan man tar

ställning till de i motionerna framlagda förslagen. Motionsyrkandena bör sålunda

inte leda till något initiativ från riksdagens sida.

Utskottet hemställer,

att följande motioner, nämligen

a) motionerna 1:755 och 11:876, såvitt angår yrkandet 2.,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1969

7

b) motionerna 1:761 och 11:866,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Lars

Larsson (s), Dahlberg (s), Hlibinette (m), Wanhainen (s), Österdahl (fp) och

Andreasson (ep);

från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken Sandell

(s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*, herr Ringaby

(m) *, fru Nilsson (ep) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.