Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till sådant tillägg till arbetarskyddslagen, att personaltransporter vid färd till och från arbetet kommer att innefattas av arbetarskyddslagens bestämmelser». 2) de likalydande motionerna I: 760 av herr Hansson och II: 899 av fröken Sandell m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en allmän översyn av arbetarskyddslagen».

1969-05-13 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:58, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till sådant tillägg till arbetarskyddslagen, att personaltransporter vid färd till och från arbetet kommer att innefattas av arbetarskyddslagens bestämmelser». 2) de likalydande motionerna I: 760 av herr Hansson och II: 899 av fröken Sandell m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära en allmän översyn av arbetarskyddslagen».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av motioner om en allmän översyn av arbetarskyddslagen,

m. m.

Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner:
1)

de likalydande motionerna 1:144 av herr Wanhainen m. fl. och II: 160

av herrar Lindberg och Häll, i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till sådant tillägg till arbetarskyddslagen,

att personaltransporter vid färd till och från arbetet kommer att innefattas

av arbetarskyddslagens bestämmelser».

2) de likalydande motionerna I: 760 av herr Hansson och II: 899 av fröken

Sandell m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte begära en allmän översyn av arbetarskyddslagen».

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen. Därjämte har på

utskottets begäran avgivits yttranden av Skogs- och lantarbetsgivareföreningen,

Föreningen skogsbrukets arbetsgivare och Svenska skogsarbetareförbundet

över motionerna I: 144 och II: 160 samt av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges

akademikers centralorganisation över motionerna I: 760 och II: 899.

Gällande bestämmelser m. m.

Grundläggande regler om arbetarskyddet återfinns i arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949. Kompletterande föreskrifter är intagna i kungörelsen

den 6 maj 1949 med föreskrifter angående tillämpningen av arbetarskyddslagen

(arbetarskyddskungörelsen) samt i råd och anvisningar, meddelade av

arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetarskyddslagen är tillämplig på varje verksamhet, i vilken arbetstagare

användes till arbete för arbetsgivares räkning (1 §). Lagen gäller också

för elever vid vissa yrkesskolor, för dem som är intagna på vissa vårdanstalter

samt för värnpliktiga, då de utför yrkesarbete (2 §). Undantagna från

bestämmelserna är s. k. okontrollerbart arbete, arbete som utförs i arbetsgivarens

hushåll, skeppstjänst samt arbete som utförs av arbetsgivarens

familjemedlemmar i dennes hem eller i familjens jordbruk (3 §). Bestämmelserna

om minderårigas användande till arbete gäller endast på ett par

punkter för jordbruket (4 §).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1969

Lagens andra kapitel innehåller allmänna föreskrifter om åtgärder till

förebyggande av ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren är skyldig att iaktta

allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka

arbetet bedrivs, samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar

för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom

sysselsatt arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av

olycksfall i arbetet. Arbetstagaren å sin sida är pliktig att använda de skyddsanordningar

som finns och att noga följa i lagen eller med stöd av lagen

meddelade föreskrifter och även i övrigt iaktta tillbörlig försiktighet och

medverka till att ohälsa och olycksfall förekoms (7 §). Arbetslokal skall

vara inrättad i enlighet med vad därom kan vara föreskrivet (8 §). Vidare

skall i nödvändig utsträckning arbetstagarna på eller invid arbetsstället ha

tillgång till dricks- och tvättvatten, toaletter, plats för ombyte, förvaring och

torkning av kläder samt lämplig måltidsplats. Där så kan anses behövligt

skall lämplig plats för vila eller utrymme, som erbjuder tillfredsställande

skydd mot köld och nederbörd, stå till arbetstagarnas förfogande (9 §). Det

skall vara sörjt för tillräckligt luftutrymme, i regel minst tio kubikmeter

per arbetstagare, tillfredsställande luftväxling, tillräcklig och tjänlig belysning

samt lämplig värme- och fuktighetsgrad inom arbetslokalerna. Vidare

skall det finnas lämpliga anordningar för att hindra att damm, rök, gas

eller ånga sprids i skadlig eller besvärande mängd eller att arbetstagarna

skadas genom att utsättas för buller, skakningar eller annan liknande olägenhet.

På arbetsställe skall ordning och renlighet iakttas. Arbetet skall anordnas

så att det kan utföras på sätt som inte är onödigt tröttande (10 §). Till

förekommande av olycksfall i arbetet skall motorer och vissa angivna maskinella

anordningar, ångpannor och andra tryckkärl samt luft- och transportanordningar

vara försedda med erforderliga skyddsanordningar och

även i övrigt vara så utförda och anordnade, att de erbjuder betryggande

säkerhet. Åtgärder skall också vidtas till undvikande av skada genom fall,

nedstörtande föremål, ras, splitter, giftiga eller eljest farliga ämnen med

flera särskilt angivna omständigheter (11 §). Vidare finns bestämmelser om

personlig skyddsutrustning (12 §) och om första hjälpen vid olycksfall (13 §).

I 3 kap. ges särskilda bestämmelser om arbetstiden och dess förläggning.

Här regleras arbetstagarnas rätt till rast och arbetspaus i arbetet samt deras

rätt till erforderlig ledighet för nattvila och veckovila. I nattvilan skall i

princip ingå tiden mellan kl. 24 och 5. Veckovilan skall omfatta 24 sammanhängande

timmar.

Särskilda bestämmelser om minderårigas användande till arbete finns i

4 kap. Minderårig, dvs. den som inte fyllt 18 år, får inte användas till arbete

före det år han fyller 14 år och innan han fullgjort sin skolplikt. Dispens

kan meddelas för lättare arbete. Till industriellt eller därmed likställt arbete,

transportarbete eller arbete i hotell, restaurang- eller kaférörelse får minderårig

inte användas före det år han fyller 15 år. Budskickning och lättare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

3

distributionsarbete är undantagna från detta förbud. Arbetsgivaren skall

särskilt se till att den minderårige inte utsätts för fara i olycksfall, överansträngning,

moralisk skada e. d. Sistnämnda regel gäller även för jordbruket.

För den minderåriges arbetstid uppställs ett absolut maximum av 10 t/d och

54 t/v. Minderårig skall ha minst 11 timmars oavbruten nattvila. Den som

inte fyllt 16 år får inte arbeta under tiden kl. 19—6. Den som är 16 eller 17

år får inte arbeta under tiden kl. 22—5. Vissa dispensmöjligheter föreligger.

För kvinnors användande i arbete stadgas särskilda bestämmelser i 5 kap.

Dessa tar numera sikte dels på kvinnors användande till arbete under jord

i gruva eller stenbrott, dels på kvinnor som väntar eller just fött barn.

Sjätte kapitlet innehåller regler om samverkan mellan arbetsgivare och

arbetstagare för att åstadkomma sunda och säkra arbetsförhållanden på

arbetsstället. Här ges också regler om utseende av skyddsombud eller tillsättande

av skyddskommitté.

Tillverkare, försäljare, upplåtare och installatörer av redskap, maskiner

och annan teknisk utrustning är enligt 7 kap. skyldiga att vidta behövliga

skyddsåtgärder innan de överlämnar en sådan anordning att tas i bruk av

andra. Den som har ett grustag är skyldig att vidta behövliga skyddsåtgärder

vid grustäkt, även om arbetarskyddslagen i övrigt inte är tillämplig.

Tillsynen av efterlevnaden av arbetarskyddslagen åvilar enligt 8 kap. arbetarskyddsstyrelsen

samt, under dess överinseende och ledning, yrkesinspektionens

befattningshavare och kommunala tillsynsmän.

Frågan om arbetarskyddslagens tillämpning på personaltransporter har

prövats av arbetarskyddsstyrelsen i anslutning till en förfrågan i ämnet den

22 januari 1953 från skogsyrkesinspektören i norra distriktet. Frågan gällde

huruvida arbetarskyddslagen var tillämplig under färd till och från arbetet

i de fall då arbetsgivaren i stället för att tillhandahålla bostad på eller i

närheten av arbetsplatsen med eget fordon transporterade de anställda mellan

bostad och arbetsplats. Arbetarskyddsstyrelsen anförde i svarsskrivelse

den 18 november 1953 följande:

Med hänsyn till att arbetstagarna under ifrågavarande transporter icke

kunna anses vara i arbete, finner styrelsen att arbetsgivare icke med stöd

av arbetarskyddslagens 7 § kan åläggas att i dylikt fail svara för fordonets

beskaffenhet ur arbetarskyddssynpunkt och alltså ej kan åläggas att tillse

att passagerarutrymme, om sådant finnes, är uppvärmt.

Då emellertid ifrågavarande transporter torde vara ett för arbetsgivare

och arbetstagare gemensamt intresse, är det enligt styrelsens mening lämpligt

och önskvärt att skogsyrkesinspektionen genom råd och förslag verkar

för att åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall under transporterna

vidtagas.

Beträffande chaufförerna i fordon för transporter av här ifrågavarande

slag har styrelsen däremot funnit, att arbetsgivaren enligt arbetarskyddskungörelsens

22 § bör tillse, att uppvärmning av förarhytt sker, där så kan anses

påkallat.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

Om passagerarutrymme i fordon, såsom i vissa fall sker under den kallare

årstiden, användes såsom raststuga för arbetstagare, bör enligt Arbetarskyddsstyrelsens

anvisningar nr 6 detta utrymme i mån av behov kunna på

tillfredsställande sätt uppvärmas.

Genom skrivelse den 27 juni 1968 till arbetarskyddsstyrelsen har LO:s

arbetarskyddskommitté — i anledning av en skrivelse från Svenska skogsarbetareförbundet

om behov av åtgärder för att tillförsäkra skogsarbetarna

säkerhet och god åkkomfort vid färder till och från arbetsplatserna i arbetsgivarna

tillhöriga personaltransportfordon —- hemställt, att styrelsen i samråd

med trafiksäkerlietsverket utreder och fattar beslut beträffande myndigheternas

befogenhetsområden vad gäller tillsynen av ifrågavarande fordon.

LO:s arbetarskyddskommitté har i sin skrivelse åberopat följande uttalande

av 1938 års arbetarskyddskommitté i motiveringen till föreskrifterna

i 7 § arbetarskyddslagen:

Uttrycket »iakttaga allt» innebär, att arbetsgivaren har att ägna uppmärksamhet

åt arbetslokaler, maskiner, apparater, redskap och andra anordningar

för arbetes bedrivande, arbetsmetoder, arbetstid och raster. I uttrycket bör

likaså innefattas skyldighet att ägna uppmärksamhet åt personalrum samt

andra hygieniska och sociala anordningar, som kunna främja arbetets sundhet

och säkerhet å arbetsstället. Vidare ankommer det på arbetsgivaren att

beakta arbetstagarnas lämplighet för arbetet med hänsyn till ålder, kön,

utbildning, yrkesvana m. m. Arbetsgivarens förpliktelser i dessa hänseenden

böra enligt kommitténs mening i regel vara begränsade till åtgärder inom

själva arbetsstället. Denna begränsning motsvarar också den föreslagna lagens

ändamål och syfte, nämligen skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete.

Föreligger emellertid behov av exempelvis en hygienisk eller social anordning

utom arbetsstället, torde vissa förpliktelser även härvidlag få anses

åvila arbetsgivaren, i synnerhet om behovet av anordningen är betingat av

förhållanden, som äro direkt förbundna med den av honom bedrivna verksamheten.

Till sådan anordning kan hänföras exempelvis badhus, marketenteri

och barnkrubba.

Enligt LO:s arbetarskyddskommittés mening måste aktuella transporter

av arbetstagare till och från arbetsstället anses som en social anordning,

där behovet av anordningen är betingat av förhållanden som är mera direkt

förbundna med den av arbetsgivarna bedrivna verksamheten än de nyss

angivna exemplen.

För utförlighetens skull bör nämnas att trafiklagstiftningen inte innehåller

några regler om uppvärmning och ventilation av passagerarutrymmen

och om sittplatsers beskaffenhet i transportfordon. Enligt vad arbetarskyddsstyrelsen

uppgivit i sitt remissyttrande till utskottet bedömer trafiksäkerhetsverket

inte frågan härom som en trafiksäkerhetsfråga utan mer som en

fråga om att bereda passagerarna bekväm transport.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

Historik

5

Skyddslagstiftning till förmån för enskilda arbetstagare har funnits länge.

Till en början tog den särskilt sikte på kvinnor och barn. Sedan 1912, då

den första arbetarskyddslagen kom till, har den tagit sikte på alla arbetstagare

sysselsatta inom industri och annan rörelse. År 1938 tillkallades särskilda

sakkunniga för att verkställa en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.

De sakkunniga, som antog benämningen 1938 års arbetarskyddskommitté,

lade fram ett preliminärt utkast till ny arbetarskyddslag

1944. Sedan kommittén låtit remissbehandla utkastet och överarbetat detsamma,

avlämnade kommittén betänkande med förslag till lag om skydd

mot ohälsa och olycksfall i arbete, m. m., i juni 1946 (SOU 1946:60). Efter

remissbehandling och ytterligare överarbetning inom socialdepartementet

lade Kungl. Maj:t fram proposition med förslag till arbetarskyddslag (prop.

1948:298). Förslaget antogs med vissa ändringar och ny arbetarskyddslag

utfärdades den 3 januari 1949. Kompletterande bestämmelser utfärdades i

arbetarskyddskungörelsen den 6 maj 1949.

Arbetarskyddsförfattningarna har ändrats ett flertal gånger under de tjugo

år som gått sedan dess tillkomst, i de flesta fallen efter förslag av arbetarskyddsstyrelsen.

Av ändringarna må här nämnas följande.

1) År 1962 (prop. 1962: 167, 2LU 1962: 31) slopades de särskilda bestämmelserna

om nattvila för kvinnor. Samtidigt infördes möjlighet att i vissa

fall bevilja dispens för kvinnors användande till arbete under jord. Den allmänna

nattvileregeln justerades för att underlätta tvåskiftsarbete vid femdagarsvecka.

2) År 1963 (prop. 1963:126, 2LU 1963:53) utvidgades arbetarskyddslagens

tillämpningsområde från rörelse till i princip all verksamhet i vilken

arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning. Arbetarskyddsstyrelsen

tillädes befogenhet att utfärda föreskrift om s. k. typgodkännande

av maskiner, redskap o. dyl. till förhindrande av att farliga sådana anordningar

tas i bruk. Vissa smärre ändringar beträffande minderårigas användande

till arbete gjordes också. I anslutning till dessa anförde föredragande

departementschefen i propositionen bl. a. följande:

I samband med frågorna om minderårigas användande till arbete har

Landsorganisationen tagit upp det särskilda stadgande i 4 § arbetarskyddslagen

som säger, att bestämmelserna om minimiålder, fullgjord skolplikt,

arbetsbok, läkarbesiktning och nattvila inte är tillämpliga på jordbruket

med därtill hörande s. k. osjälvständiga binäringar. Landsorganisationen

pekar på mekaniseringen av jordbruket och det starkt minskade antalet

arbetstagare samt yttrar, att övertids- och skiftarbete blivit ett sätt att möta

arbetstopparna vid exempelvis sådd och skörd. De minderåriga inom jordbruket

har enligt organisationens åsikt numera inte någon gynnad ställning

framför arbetstagare inom andra områden, varför den angivna undantagsbestämmelsen

bör slopas.

Före tillkomsten av nu gällande arbetarskyddslag var arbetet inom jord
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

bruket med osjälvständiga binäringar endast i ett par speciella avseenden,

nämligen i fråga om användande av maskinella hjälpmedel och farliga tryckkärl,

omfattat av lagens bestämmelser. Nuvarande lag innebar alltså ur arbetarskyddssynpunkt

ett väsentligt framsteg. Den utveckling inom jordbruket

som Landsorganisationen berört aktualiserar en omprövning av de ännu

återstående undantagen för denna näringsgren. Enligt vad jag erfarit har

arbetarskyddsstyrelsen uppmärksamheten riktad på denna fråga, och jag

räknar med att styrelsen för Kungl. Maj:t skall framlägga förslag till de

åtgärder, som visar sig erforderliga.

3) Vid 1965 års riksdag väcktes motioner som syftade till en effektivisering

av tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad på de mindre

arbetsplatserna. Riksdagen hemställde att Kungl. Maj:t — efter den utredning

som Kungl. Maj:t fann lämplig — måtte lägga fram förslag i ämnet

(2LU 1965: 38). Den 1 oktober 1965 lämnade Kungl. Maj:t i uppdrag åt arbetarskyddsstyrelsen

att utreda frågan. Utredningsarbetet pågår alltjämt.

4) År 1966 ändrades bestämmelserna om minderårigas nattarbete så att

dispensmöjligheterna blev lika för pojkar och flickor. Särskilda regler infördes

också för behandlingen av vissa arbetarskyddsfrågor rörande riksdagen

och dess verk (prop. 1966: 38, 2LU 1966: 28).

5) År 1967 utvidgades arbetarskyddsstyrelsens möjligheter att meddela

dispens för kvinnor att utföra arbete under jord (prop. 1967: 87, 2LU 1967:

46). Samma år behandlade riksdagen motioner i vilka det föreslogs att arbetarskyddsstyrelsen

skulle få i uppdrag att verkställa en översyn av arbetarskyddslagens

tillämpningsföreskrifter. Enligt motionärerna var det påkallat

att de allmänt hållna reglerna i arbetarskyddslagen kombinerades med

tillämpningsföreskrifter som hade en mer preciserad utformning än f. n. Motionerna

avslogs av riksdagen i enlighet med andra lagutskottets förslag i

utlåtande 1967: 32. Utskottet anförde bl. a.:

Motionerna berör ett betydelsefullt problem. Sunda och säkra arbetsförhållanden

är inte endast en social fråga för den enskilde arbetsgivaren

och arbetstagaren utan en samhälls- och företagsekonomisk fråga av stor

vikt. En förutsättning för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet

är att det finns ett effektivt fungerande arbetarskydd. Ett sådant uppnår

man inte endast genom ändamålsenliga författningsregler. Det krävs också

ett väl lett och organiserat lokalt arbetarskydd i samverkan mellan arbetsgivare

och arbetstagare, propaganda- och upplysningsverksamhet och en

regelbunden tillsyn från samhällets sida.

De bestämmelser som inryms i arbetarskyddslagstiftningen är såsom motionärerna

påpekar förhållandevis allmänt hållna. Man har avsiktligt eftersträvat

att göra bestämmelserna vaga och tänjbara. Anledningen härtill är

dels att bestämmelserna skall gälla för så gott som hela arbetslivet med alla

dess skilda verksamhetsgrenar och skiftande arbetsförhållanden, dels att

man velat underlätta lagstiftningens anpassning till teknisk och annan utveckling.

Skulle behov av mer preciserade föreskrifter föreligga, ankommer

det på arbetarskyddsstyrelsen att meddela särskilda råd och anvisningar. I

sista hand åligger det yrkesinspektionen att vid besök på arbetsplatserna anpassa

x-egelbeståndet efter förhållandena vid varje enskild verksamhet. Den
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

7

na ordning för arbetarskyddets författningsmässiga reglering har enligt utskottets

mening visat sig i stort sett ändamålsenlig. Utskottet finner det därför

inte påkallat att riksdagen begär en särskild översyn av arbetarskyddskungörelsen

i enlighet med motionärernas förslag. Utskottet förutsätter emellertid

att arbetarskyddsstyrelsen fortlöpande följer utvecklingen på arbetarskyddets

område samt tar de initiativ till nya föreskrifter som kan vara

motiverade av förhållandena.

Motionerna

I motionerna I: 1-U och II: 160 framhålls att de fordon som arbetsgivaren

inom skogsbruket ställer till förfogande för transport av personal mellan

bostad och arbetsplats ofta är bristfälliga vad gäller standard och åkkomfort.

Framför allt är så fallet i fråga om uppvärmningen av passagerarutrymmena

samt sittplatsernas bekvämlighet. Transportbussarna saknar ofta

förvaringsutrymme för bränsletankar, arbetsredskap m.m., vilka måste transporteras

tillsammans med passagerarna. Allvarliga olyckstillbud har uppstått

härigenom. Arbetarskyddslagen är endast tillämplig på föraren av fordonet.

Någon rättelse genom skogsyrkesinspektionen med stöd av arbetarskyddslagen

har därför inte kunnat erhållas. Inte heller kan man med stöd

av föreskrifter om fordonens utrustning få bristerna avhjälpta. Motionärerna

menar att man bör komplettera arbetarskyddslagen så att den blir tillämplig

på personaltransporter vid färd till och från arbetet. För en sådan åtgärd

kan stöd erhållas direkt ur arbetarskyddslagens förarbeten. Motionärerna

anför:

Aktuella arbetartransporter till och från arbetsstället måste anses som

en social anordning där behovet av anordningen är betingat av förhållanden,

som är direkt förbundna med den av arbetsgivaren bedrivna verksamheten,

varför så sunda och säkra förhållanden som möjligt bör råda även vid

personaltransporter. Det ligger i såväl samhällets, arbetsgivarnas som arbetstagarnas

intresse att risker för ohälsa och olycksfall undanröjes.

I motionerna I: 760 och II: 899 framhålls att nuvarande arbetarskyddslag

är 20 år gammal och att den vid sin tillkomst grundades på värderingar som

kommit till uttryck i tidigare lagstiftning. De förändringar som sedan dess

skett och som ständigt sker på arbetsmarknaden gör det enligt motionärerna

angeläget att företa en översyn av arbetarskyddslagen. Som exempel på bestämmelser

i den nuvarande lagen som inte är i takt med arbetslivet av i

dag nämner motionärerna särbestämmelserna för jordbruket, enligt vilka

flertalet av föreskrifterna för minderårig arbetskraft inte gäller för jordbruk.

Vidare nämner motionärerna reglerna om nattvila för minderåriga.

Den skolpliktiga ungdomen och den som studerar frivilligt torde efter en

pressande arbetsdag i skolan också nödgas att använda kvällstid för studier

och fritidssysselsättningar utan att särskilda skyddsföreskrifter aktualiseras.

Lättare arbete mot betalning kan den däremot inte få utföra. Motionärerna

anser att nuvarande regler om minderårigs nattvila är mogna för en om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

prövning såväl vad gäller uppställda åldersgränser som omfattningen och

förläggningen av nattvilan. För detta talar förändrade levnadsvanor, tidigare

mognad hos ungdomen samt den tekniska utvecklingen. Motionärerna

anför avslutningsvis att arbetarskyddslagen även i andra avseenden synes

vara mogen för en översyn.

Remissyttrandena

Motionerna 1:144 och II: 160

Samtliga remissinstanser uttrycker förståelse för motionernas syfte. Beträffande

behovet av ändringar i arbetarskyddslagen för att komma till

rätta med problemet är meningarna dock delade.

Arbetarskyddsstgrelsen redovisar i sitt yttrande vad styrelsen uttalat i

frågan 1953, framställningen från LO:s arbetarskyddskommitté 1968 samt

vissa andra bestämmelser av intresse i sammanhanget. Styrelsen vitsordar

att bristfälliga fordon i viss utsträckning kommer till användning för personaltransporter

inom skogsbruket. Den anför härom:

Enligt uppgifter från skogsyrkesinspektörerna är de fordon som arbetsgivarna

numera anskaffar för personaltransporter i regel av sådan beskaffenhet,

att de motsvarar vägtrafikförordningens bestämmelser om säkerhet

samt rimliga krav i fråga om värme, ventilation och sittplatsernas beskaffenhet.

Det användes dock fortfarande, såsom motionärerna framhåller,

transportfordon, där det brister i fråga om fordonens uppvärmning, sittplatsernas

beskaffenhet o. d. och där det saknas utrymmen, som är skilda

från passagerarutrymmet och lämpliga för transport av motorsågar och

andra arbetsredskap, bensin- och oljebehållare in. m.

För att öka intresset hos arbetsgivarna och söka påverka utvecklingen

mot bättre förhållanden i fråga om personaltransporterna har skogsyrkesinspektionen

vid inspektionsbesök och på annat sätt fäst arbetsgivarnas uppmärksamhet

på angelägenheten av

att passagerarutrymmet är tillfredsställande uppvärmt och ventilerat redan

från färdens början,

att vid dörrar, fönster och golv finnes god tätning,

att avgaser ej tränger in i passagerarutrymmet samt

att motorsågar, bränsledunkar, verktyg e. d. ej förvaras i passagerarutrymmet

under färd utan transporteras i ett separat utrymme, väl avskilt

från passagerarutrymmet, eller väl förankrade på en tillkopplad släpvagn

eller eventuellt på fordonets tak.

Resultatet härav har blivit att flera företag beaktat dessa rekommendationer

från skogsyrkesinspektionen och vid nyanskaffning eftersträvat att

personaltransportfordonen blir anordnade i enlighet härmed. Det finns dock

alltjämt företag som visar ringa intresse för fordonens beskaffenhet i ovan

angivna avseenden.

Beträffande spörsmålet hur man skall komma till rätta med bristerna

anför styrelsen följande:

Såsom framgår av arbetarskyddsstyrelsens ovan omnämnda skrivelse av

år 1953 kan arbetarskyddslagen åberopas vad beträffar fordonsförarens ar
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1959

9

betsplats. De åtgärder, som därvid kan anvisas och vidtas, tillgodoser likväl

endast i begränsad omfattning de medåkandes behov av säkerhet och bekvämlighet

under färd. Det finns emellertid starka skäl för att passagerarna

tillförsäkras samma säkerhet och bekvämlighet som fordonets förare.

Särskilt angeläget är detta i de fall arbetstagarna inte har tillgång till utrymme

för omklädning på arbetsplatsen och därför under hemresan måste

färdas i sina arbetskläder, som ofta är våta av svett och nederbörd, såsom

fallet kan vara inom skogsbruket.

Även om arbetsgivare, med hänsyn till de ovan relaterade uttalandena i

förarbetena till arbetarskyddslagen, tidigare ansetts inte kunna åläggas att

vidta åtgärder av den art som här avses, är åtgärderna dock mycket nära

förbundna med arbetet och de förhållanden som sammanhänger med den

av arbetsgivaren bedrivna verksamheten. Det torde också vara ostridigt, att

aktuella transporter av arbetstagare till och från arbetsplatsen är, såsom

LO:s arbetarskyddskommitté framhållit i sin ovannämnda skrivelse, mera

direkt förbundna med verksamheten i fråga än de anordningar som i uttalandena

ovan gives exempel på.

Det får härtill framhållas, att sedan nämnda uttalanden i förarbetena

till arbetarskyddslagen gjordes, det inom skogsbruket skett eu sådan utveckling

och förändring av arbetsförhållandena, att starka skäl tala för all

i uttrycket »iakttaga allt som skäligen kan erfordras» i lagens 7 § lägges

en vidare tolkning och att däri innefattas även skyldighet att ägna uppmärksamhet

åt fordon som av arbetsgivaren tillhandahålles och användes för

transport av arbetstagare till och från arbetsplatsen. Detta synes särskilt

motiverat i det fall arbetsgivaren eljest enligt skogsförläggningslagen är

skyldig att på arbetsplatsen eller i dess närhet ställa särskild anordning till

arbetstagarnas förfogande, såsom i förevarande fall lämplig skogsförläggning,

en anordning som numera används i endast mycket begränsad omfattning
Skogsyxdcesinspektionen

bör sålunda enligt styrelsens mening kunna anvisa

arbetsgivare att tillse, att personaltransportfordon förses med lämplig

anordning för uppvärmning och ventilation av passagerarutrymmet, att fordonet

under den kalla delen av året är väl uppvärmt då färd skall anträdas,

att tillfredsställande sittplatser finnes samt att motorsågar, andra arbetsredskap

och bränsletankar kan transporteras i utrymme eller på plats, som är

helt avskilt från passagerarutrymmet, eller på släpvagn.

Skogs- och lantarbetsgivareföreningen samt Föreningen skogsbrukets arbetsgivare

vitsordar båda att vissa svårigheter förelegat att klara värmefrågan

och frågan om särskilda utrymmen för transport av arbetsredskap m. in.

i personallransportfordonen. Båda föreningarna anför emellertid att utvecklingen

gått mot en bättre ordning, dels genom insättande av moderna bussar,

dels genom diskussioner mellan arbetsgivare och arbetstagare. Eventuellt

kvarstående brister bör, anför Föreningen skogsbrukets arbetsgivare, kunna

lösas genom direkta kontakter mellan parterna. Nämnda förening avstyrker

därför motionerna. Skogs- och lantarbetsgivareföreningen har den uppfattningen

att förhållandena inom föreningens verksamhetsområde är ordnade

i enlighet med arbetarskyddslagens anda. Om det trots detta skulle anses

erforderligt att uttryckligen reglera frågan i arbetarskyddslagen, vill för

eningen inte motsätta sig detta.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1969

Svenska skogsarbetare förbundet erinrar om den framställning som LO:s

arbetarskyddskommitté gjort i frågan 19(58. Förbundet tillstyrker med hänvisning

till innehållet i denna framställning bifall till motionerna.

Motionerna I: 760 och II: 899

Arbetarskyddsstyrelsen och SACO tillstyrker en allmän översyn av arbctarskyddslagen.

LO ställer sig i princip positiv till en sådan åtgärd, medan

SAF och TCO avstyrker.

Arbetarskyddsstyrelsen anför:

De tjugo år, varunder arhetarskyddslagen varit tillämplig, bär kännetecknats

av en utomordentligt snabb utveckling inom näringslivet. Här kan som

exempel nämnas kärnkraftens exploatering, nya högeffektiva maskiner och

den kemiska industrins framsteg, som saknar tidigare motstycken. Denna

utveckling har emellertid medfört mycket betydande nya risker för ohälsa

och olycksfall i arbetet. Arbetsplatsens hälsofrågor har kommit alltmer i förgrunden

och upplevs som en mycket oroande realitet av arbetstagarna. De

ergonomiska problemen — anpassningen av människan och arbetet till varandra

— har fått en ständigt växande aktualitet.

Arbetarskyddsstyrelsen har nyligen framlagt ett betänkande om företagshälsovård.

Begreppet företagshälsovård i modern mening omfattar alla ett

företags aktiviteter inom den förebyggande arbetar skydds verksamheten och

den förebyggande hälsovården. Företagshälsovården består enligt detta betraktelsesätt

av en teknisk och en medicinsk del, som kompletterar och griper

in i varandra. Ordet företagshälsovård förekommer inte i arbetarskyddslagen,

och antalet föreskrifter med direkt syftning på de medicinska aktiviteterna

inom företagshälsovården är få, särskilt vid en jämförelse med antalet

skyddstekniska föreskrifter. Bristen på detaljföreskrifter hindrar enligt

styrelsens mening inte en utveckling av företagshälsovården i önskvärd

riktning under det nu pågående utvecklingsskedet. Vid en allmän översyn

av arbetarskyddslagstiftningen bör dock en komplettering i nu berörda avseende

övervägas.

Även andra frågor av allmännare natur är aktuella. Motionärerna nämner

två av dem, som båda berör minderåriga arbetstagare. Den ena avser att

undantagsbestämmelsen i 4 § första stycket arbetarskyddslagen bör tagas

bort, så att samma regler kommer att gälla för minderåriga arbetstagare,

vilka sysselsättas i jordbruksarbete, som för andra minderåriga. Den andra

frågan rör särbestämmelserna för minderåriga arbetstagare över huvud, vilka

anses böra bli föremål för omprövning. Fn fråga, som tagits upp av

Landsorganisationen, avser en utvidgning av arbetarskyddslagen innebärande

att en arbetsgivares skyldigheter enligt lagen skall omfatta även arbetstagare,

som ej är anställda hos honom men som utför arbete på hans arbetsställe,

t. ex. distributionsarbete.

Det anförda torde ge vid handen att arbetarskyddslagen nu efter tjugo år

är i behov av en genomgripande revision. Arbetarskyddsstyrelsen får alltså

tillstyrka, att en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen kommer

till stånd. Styrelsen vill emellertid framhålla, att styrelsen helt saknar resurser

att utföra ett så omfattande arbete.

Det kan förutses att översynen kommer att ta lång tid. Styrelsen är därför

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

11

beredd att oberoende av översynen lägga fram förslag till ändringar på vissa

punkter som kan anses vara särskilt aktuella, t. ex. beträffande undantagsbestämmelserna

avseende jordbruket i 3 och 4 §§ i lagen.

Avslutningsvis betonar styrelsen vikten av alt nödvändiga resurser ställs

till styrelsens förfogande för att stödja och övervaka efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen.

En översyn av lagstiftningen kommer med all

sannolikhet att medföra en ökning av verkets arbetsuppgifter och resursbehov.

S/ICO tillstyrker motionsförslaget utan att ange någon motivering.

LO uppehåller sig först vid den i motionerna berörda frågan om arbetarskyddslagens

specialbestämmelser för jordbruk. LO anför:

Vad beträffar undantagsbestämmelserna för jordbruk och dess binäringar

i arbetarskyddslagens § 4 st. 1 har departementschefen i proposition nr 126

år 1963 framhållit: »Den utveckling inom jordbruket som Landsorganisationen

berört» — mekanisering av jordbruket och det starkt minskade antalet

anställda arbetstagare — »aktualiserar en omprövning av de ännu återstående

undantagen för denna näringsgren.» Departementschefen räknade

vidare med att arbetarskyddsstyrelsen för Kungl. Maj:t skall framlägga förslag

till de åtgärder som är erforderliga. Enligt LO:s mening har sedan 1963

utvecklingen inom jordbruket mot en ytterligare ökad mekanisering och ett

mindre antal anställda betonat nödvändigheten och lämpligheten av att undantagsbestämmelsen

i § 4 st. 1 arbetarskyddslagen slopas.

LO går sedan över till att diskutera frågan om eu allmän översyn av arbetarskyddslagen

och anför:

Vad slutligen gäller motionärernas allmänna yrkande om en översyn av

arbetarskyddslagen vill LO framhålla, att rådande missförhållanden i skyddshänseende

oftast inte beror på lagens innehåll utan framför allt på de otillräckliga

resurser, som ställts till tillsynsmyndigheternas och arbetsforskningens

förfogande. Denna brist på resurser, som LO vid ett flertal tillfällen påtalat,

medför givetvis att skyddsstandarden på arbetsplatserna ofta kommer

att ligga betydligt under den nivå som den nuvarande lagen kräver. Det är

följaktligen i första hand nödvändigt att tillsynsmyndigheternas kapacitet

utbyggs inom detta område, vilket organisationen i sitt yttrande den 4 mars

i år över motionen II: 280 framhållit och till vilket yttrande hänvisas*. Oaktat

detta torde arbetarskyddslagen behöva i vissa avseenden anpassas till

den moderna syn på arbetarskyddet som kommit till uttryck i företagshälsovårdsutredningens

förslag (SOU 1968:44). Även arbetstidskommitténs betänkande

till allmän arbetstidslag (SOU 1968:66) kan komma att aktualisera

en översyn av arbetarskyddslagen.

Då med hänsyn till dessa båda utredningar och utifrån ett vidare perspektiv

än motionärerna tagit upp en sådan översyn kan bli nödvändig,

överväger LO att inkomma med en skrivelse till Kungl. Maj:t i denna fråga.

Statsmakternas ställningstagande till nämnda offentliga utredningar bör

dock först avvaktas innan slutgiltig ställning tas till i vilka avseenden arbetarskyddslagen

bör överses.

* Se ABU 1969:28

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

Med hänsyn till vad organisationen anfört anser LO att motionerna f. n.

inte bör medföra någon annan åtgärd än att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär

att arbetarskyddsstyrelsen på Kungl. Maj ds anmodan snarast måtte inkomma

med förslag till lagändring, som innebär att jordbruksarbetarnas

särställning i arbetarskyddshänseende undanröjs.

SAF anser att motionärerna inte lagt fram några bärande skäl för en

allmän översyn av arbetarskyddslagen. Föreningen hemställer därför att

motionerna inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

TCO instämmer i motionärernas uppfattning att det ständigt sker förändringar

på arbetsmarknaden som kan motivera en allmän översyn av arbetarskyddslagen.

TCO utgår emellertid från att dessa frågor bevakas av arbetarskyddsstyrelsen

och räknar med att denna tar upp frågan om översyn

då man finner anledning därtill. Det finns också, framhåller TCO, anledning

att utgå från att arbetsmarknadsorganisationerna följer utvecklingen på området

och tar initiativ till förändringar i lagen då man anser sig ha skäl för

detta. Med hänvisning till dessa synpunkter avstyrker TCO bifall till motionerna.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas dels frågan om arbetarskyddslagens

tillämpning i visst hänseende, dels frågan om en allmän översyn av lagen.

Arbetarskyddslagen har i princip tillämpning på varje verksamhet (fram

till år 1964 varje rörelse), i vilken arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares

räkning. Frågan huruvida lagen skall tillämpas på personaltransporter

som arbetsgivare ombesörjer av anställda mellan deras bostad och

arbetsplats har prövats av arbetarskyddsstyrelsen 1953. Styrelsen uttalade

därvid att arbetstagarna (med undantag av chauffören i fordonet) inte kunde

anses vara i arbete under transporten och att arbetsgivaren av den anledningen

inte kunde med stöd av arbetarskyddslagen åläggas att svara för

fordonets beskaffenhet ur arbetarskyddssynpunkt.

I motionerna I: 144 och II: 160 hävdas att de fordon, som arbetsgivarna

ställer till förfogande för transport av personal inom skogsbruket, ofta är

bristfälliga vad gäller uppvärmning i passagerarutrymmena, sittplatsernas

bekvämlighet samt förvaringsutrymmena för bränsletankar, motorsågar och

andra arbetsredskap. De senare får ofta transporteras tillsammans med passagerarna,

varigenom allvarliga olyckstillbud kan uppstå. Då någon rättelse

av rådande missförhållanden inte kan åstadkommas genom bestämmelserna

i trafiklagstiftningen om fordons beskaffenhet, föreslår motionärerna att

arbetarskyddslagen utvidgas att avse ifrågavarande transporter. En sådan

åtgärd skulle ge arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen möjlighet att

komma till rätta med problemet.

I yttranden över motionerna från arbetarskyddsstyrelsen och skogsbrukets

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

13

arbetsmarknadsorganisationer bekräftas att otillfredsställande förhållanden

i viss utsträckning råder i fråga om personaltransporter inom skogsbruket i

enlighet med motionärernas påståenden. Det framhålls dock samtidigt att

utvecklingen gått mot en bättre ordning bl. a. genom insättande av moderna

bussar. Arbetarskyddsstyrelsen uttalar att starka skäl finns för att passagerare

tillförsäkras samma säkerhet och bekvämlighet som fordonets förare.

Utvecklingen och förändringen av arbetsförhållandena inom skogsbruket

talar enligt styrelsen för att man numera bör kunna lägga en vidare tolkning

i arbetarskyddslagens föreskrift för arbetsgivaren att iaktta allt som

skäligen kan erfordras för att förebygga ohälsa. På arbetsgivaren bör sålunda

kunna läggas eu skyldighet att ägna uppmärksamhet åt fordon som

arbetsgivaren tillhandahåller för transport av arbetstagare till och från

arbetsplatsen. En sådan utvidgning av lagen synes enligt styrelsen särskilt

motiverad i de fall där arbetsgivaren eljest enligt skogsförläggningslagen är

skyldig att på arbetsplatsen eller i dess närhet ställa särskild anordning till

arbetstagarnas förfogande. Skogsyrkesinspektionen bör sålunda enligt styrelsen

kunna anvisa arbetsgivare att tillse, att fordonen är väl uppvärmda

och ventilerade, att tillfredsställande sittplatser finns och att arbetsredskap

och bränsletankar kan transporteras i utrymme, som är helt avskilt från

passagerarutrymmet, eller på släpvagn.

Utskottet vill för sin del ansluta sig till de synpunkter som arbetarskyddsstyrelsen

lagt på frågan. Då arbetarskyddsstyrelsen som är central förvaltningsmyndighet

för ärenden om arbetarskydd och som har att meddela råd

och anvisningar om arbetarskyddslagstiftningens tillämpning numera förklarat

sig beredd att ge arbetarskyddslagen en vidare tolkning och under

dess tillämpning inrymma de personaltransporter som motionärerna avser,

har motionernas syfte blivit tillgodosett. Utskottet, som utgår från att arbetarskyddsstyrelsen

med uppmärksamhet följer frågan, anser med anledning

härav att motionerna inte bör föranleda något initiativ från riksdagens

sida.

I motionerna I: 760 och II: 899 hemställs om en allmän översyn av arbetarskyddslagen.

Motionärerna framhåller att nuvarande arbetarskyddslag är

20 år gammal och grundades vid sin tillkomst på värderingar som kommit

till uttryck i tidigare lagstiftning. Den tekniska utvecklingen och de ständigt

pågående förändringarna på arbetsmarknaden gör det motiverat med eu

översyn av lagen. Som exempel på bestämmelser i den nuvarande lagen som

är mogna för en omprövning nämner motionärerna särbestämmelserna om

användandet av minderårig arbetskraft i jordbruk samt de generella reglerna

om nattvila för minderåriga.

Arbetarskyddsstyrelsen har i yttrande över motionerna understrukit all

den tid som förflutit sedan lagens tillkomst kännetecknats av en utomordentligt

snabb utveckling. Kärnkraftens exploatering, nya högeffektiva maskiner

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

och den kemiska industrins framsteg har medfört betydande nya risker för

ohälsa och olycksfall i arbete. Arbetsmedicinska och ergonomiska problem

har fått en växande aktualitet. Detsamma gäller företagshälsovården. Samtliga

dessa omständigheter jämte behovet av en omprövning av olika detaljiöreskrifter

i arbetarskyddslagen — förutom de av motionärerna nämnda

anger styrelsen regeln om arbetsgivarbegreppet — talar enligt styrelsens mening

för att arbetarskyddslagen är i behov av en genomgripande revision.

Styrelsen tillstyrker således att en allmän översyn av lagen kommer till

stånd. Detsamma gör SACO. LO framhåller att arbetarskyddslagen i vissa

avseenden torde behöva anpassas till den moderna syn på arbetarskyddet

som kommit till uttryck i företagshälsovårdsutredningens förra året framlagda

förslag. Även arbetstidskommitténs nyligen framlagda förslag till allmän

arbetstidslag kan enligt LO aktualisera en översyn av arbetarskyddslagen.

Utskottet kan för egen del i stort instämma i de synpunkter som motionärerna

och de redovisade remissinstanserna anfört beträffande frågan om

en allmän översyn av arbetarskyddslagen. Det är uppenbart att en lagstiftning

angående åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall m. fl. åtgärder

på arbetarskyddets område tid efter annan måste ses över och anpassas

till arbetslivets utveckling. Den tid som förflutit sedan nuvarande

arbelarskyddslag antogs har präglats av vittomfattande sociala, ekonomiska

och tekniska framsteg. Även om arbetarskyddslagen genom successiva reformer

moderniserats i åtskilliga avseenden, utgör den alltjämt i sina grunddrag

ett uttryck för den syn på arbetarskyddsfrågor som statsmakterna hade

för mer än tjugo år sedan. Redan denna omständighet talar för en allmän

översyn av lagen. Till detta kommer att ändringar i lagen i ett flertal detaljfrågor

aktualiserats i olika sammanhang. En del av dessa har redovisats

i motionerna och remissvaren. Andra har kommit fram i den allmänna debatten

eller i andra sammanhang. Utskottet vill endast omnämna frågan

om kostnadsansvaret för undersökningar på föranstaltan av yrkesinspektionen

samt avgränsningen av såväl personkretsen som de tekniska anordningarna

i 45 § arbetarskyddslagen. Samtliga nu redovisade omständigheter

har övertygat utskottet om att tiden är inne för en allmän översyn av arbetarskyddslagen.

En sådan översyn kan som arbetarskyddsstyrelsen anfört

bli ganska tidskrävande och utskottet förutsätter därför att arbetet med

densamma igångsättes utan tidsutdräkt.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A. att motionerna I: 144 och II: 160 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1969

15

B. att riksdagen med bifall till motionerna I: 760 och

II: 899 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en allmän

översyn av arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Stockholm den 13 maj 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Hiibinette (m), Wanhainen (s), Österdahl

(fp) och Andreasson (ep);

från andra kammaren: herr Jönsson i Ingemarsgården (fp), fröken

Sandell (s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*,

fru Nilsson (ep), herr Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under A. av herrar Dahlberg (s) och Wanhainen

(s), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 13, som börjar med orden

»Utskottet vill» och slutar med orden »riksdagens sida», bort ersättas med

text av följande lydelse:

»Utskottet vill för sin del ansluta sig till de synpunkter som arbetarskyddsstyrelsen

lagt på frågan. I skyldigheten för arbetsgivaren enligt 7 § lagen

att iakttaga allt som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden

under vilka arbetet bedrivs skäligen kan erfordras för att förebygga ohälsa

eller olycksfall måste ingå att anordna ifrågavarande personaltransporter

på ett ur arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt. Denna skyldighet

bör enligt utskottets mening anges direkt i lagen. I överensstämmelse med

motionärernas yrkande bör därför riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställa

att förslag om ett sådant tillägg till arbetarskyddslagen förelägges riksdagen

utan dröjsmål och utan att avvakta den allmänna översyn av lagen, varom

utskottet hemställer i det följande.»

dels att utskottet under A. bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 144 och II: 160

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådant

tillägg till arbetarskyddslagen att personaltransporter vid

färd till och från arbetet kommer att innefattas av arbetarskyddslagens

bestämmelser.

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:273 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om en allmän översyn av arbetarskyddslagen, m. m. a1 i texten