Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 766 av herr Kristiansson, Axel, m. fl., och II: 865 av herr Andersson i Knäred m. fl.

1969-02-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet för företagare och fria yrkesutövare. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 766 av herr Kristiansson, Axel, m. fl., och II: 865 av herr Andersson i Knäred m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om socialförsäkringsskyddet

för företagare och fria yrkesutövare.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 766 av herr Kristiansson, Axel, m. fl., och II: 865 av herr Andersson i

Knäred m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag

rörande ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare och

fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter i enlighet

med vad i motionen anförts».

Motionärerna kritiserar det förhållandet att företagare och fria yrkesutövare

ställs inför valet att inom den allmänna försäkringens ram antingen

tillhöra såväl försäkringen för tilläggssjukpenning som tilläggspensionsförsäkringen

eller stå utanför båda försäkringsformerna. I motionerna

framhålles vidare att en företagare kan ha behov av att göra en klar distinktion

mellan riskskydd och åldersskydd. Genom investeringar kan en företagare

skapa reserver som ur trygghetssynpunkt fyller samma funktion

som tilläggspensioneringen. Hans behov och möjligheter att tillhöra denna

försäkring kan därför vara begränsade, samtidigt som det kan vara angeläget

för honom att få ett riskskydd av den typ tilläggssjukpenningförsäkringen

erbjuder. Motionärerna vill också att man skall överväga om det går

att ge företagare och fria yrkesutövare ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens

ram.

Gällande bestämmelser

Sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen — d. v. s. folk- och

tilläggspensioneringen — är samordnade enligt principen att det inte bör

uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet eller dubbelersättning.

Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför ej begränsad till visst

antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension eller hel förtidspension

från den allmänna försäkringen. I princip utgår alltså ej sjukpenning

och pension samtidigt. Det har föreskrivits att allmän försäkringskassa

kan tillerkänna en försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

sjukhusvård, förtidspension utan hinder av att han inte gjort ansökan

därom.

En försäkrad kan anmäla individuellt undantagande från försäkringen

för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.

Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året näst efter

det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat förvärvsarbete.

Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade med

verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som inträffar sedan

undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat anmälan om

undantagande får sedan inte ånyo göra dylik anmälan.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även

för sjukförsäkringen. Den försäkrade skall nämligen för tid då sådant undantagande

äger giltighet vara undantagen även från sjukförsäkringen vad

gäller viss del av tilläggssjukpenningen. Den försäkrades sjukpenningklass

skall nämligen bestämmas med bortseende från hans inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning.

Inom sjukförsäkringen finns en viss valfrihet för företagare och andra,

som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. I fråga om tilläggssjukpenning

som svarar mot sådan inkomst kan den försäkrade välja karenstid

om 3,33 eller 93 dagar. Någon möjlighet att välja pensionsnivå inom

tilläggspensioneringen finns inte, frånsett rätten att med reducerat belopp

ta ut pensionen tillsammans med folkpensionen från 63 års ålder.

Sjukförsäkringen finansieras genom avgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter

och statsbidrag. Den försäkrades egen avgift avseende sjukpenningen

beror till sin storlek på sjukpenningsklassen, karenstidens längd

och huruvida sjukpenningen svarar mot inkomst av anställning eller annat

förvärvsarbete. Utgifterna för tilläggssjukpenning i vad avser annat förvärvsarbete

än anställning bestrides helt med de försäkrades egna avgifter.

Tilläggspensioneringen finansieras genom avgifter, vilka inflyter till den

allmänna pensionsfonden. Procentsatsen för avgiftsuttaget är för år 1968

nio och för 1969 nio och en halv procent. Avgift för inkomst av anställning

erlägges av arbetsgivarna. Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete (tillläggspensionsavgift)

erlägges av den försäkrade själv och beräknas på den

pensionsgrundande inkomsten i den mån denna härrör från sådant arbete.

Frågans tidigare behandling

Sammankopplingen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen

tillkom år 1962 med lagen om allmän försäkring. Vid riksdagsbehandlingen

av lagförslaget väcktes motioner av i princip samma innebörd

som de förevarande. Motionsförslagen har därefter återkommit årligen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

3

Vid samtliga tillfällen har de avvisats av riksdagen (2LU 1963: 44, 1964: 22,

1965:9, 1966: 4, 1967: 9 och 1968: 3). Beträffande den fullständiga historiken

hänvisas till dessa utlåtanden. Här skall endast redovisas vad riksdagen

anförde år 1962 (2LU 1962: 27). Riksdagen har alltsedan dess hänvisat till

sitt ställningstagande vid detta tillfälle.

Enligt utskottets mening är en valfrihet att tillhöra endast endera tillläggssjukpenningförsäkringen

eller tilläggspensioneringen icke förenlig

med den föreslagna samordningen. De som uttalar sig för en valfrihet att

tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen synes

utgå från den nuvarande sjukpenningförsäkringen. Såsom torde framgå

av det ovan anförda, skiljer sig emellertid sjukpenningförsäkringen enligt

propositionens förslag från den nuvarande bl. a. så till vida, att den i

princip inte är avsedd att ge skydd vid invaliditet till följd av sjukdom. En

valfrihet av nämnda slag skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk

försäkring för tilläggssjukpenning, en för företagare, som står

utanför tilläggspensioneringen, och en för övriga försäkrade. Om däremot

rätten att tillhöra tilläggssjukpenningförsäkringen men ej tilläggspensioneringen

skulle avse en sjukpenningförsäkring av den typ som innefattas

i propositionen, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen

mellan sjukdom och invaliditet. Detta synes utskottet inte möjligt. Av samma

skäl är det omöjligt att medge tillhörighet enbart till tilläggspensioneringen.

Såsom framgår av vad departementschefen anfört, skulle en fristående

tilläggspensionering eller en fristående sjukpenningförsäkring, som

bygger på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, ge upphov till

tryck på de pensionsbeviljande organen att bevilja pension i fall, då detta

eljest inte skulle ha skett, respektive att dröja därmed längre än som normalt

skulle ha varit fallet.

Såsom skäl för motionsyrkandena har anförts att det bland företagarna

föreligger behov av valfrihet i förevarande hänseenden. Om därmed avses att

en företagare skulle ha behov av tilläggssjukpenningförsäkring men ej av

tilläggspensionering, är argumentet knappast bärande. Sjukpenningförsäkringen

är nämligen i huvudsak avsedd som ett skydd mot inkomstbortfall

vid kortvarig sjukdom samt vid sådan långvarig sjukdom som inte leder till

invaliditet. Däremot lämnar den ej skydd rid invaliditet eller rid försörjarens

bortgång. För utskottet ter det sig naturligt att förutsätta, att den

som anser sig själv kunna svara för långtidsskydd och familjeskydd också

bör kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. I vart fall är det enligt utskottets

mening inte särskilt angeläget att det allmänna erbjuder ett försäkringsalternativ

med enbart korttidsskydd. Däremot har utskottet förståelse

för att en företagare bedömer sig vara i behov av långtids- och familj

eskydd men anser sig kunna avstå från korttidsskyddet. För dessa fall

innebär emellertid propositionens förslag om en förlängning av karenstiden

upp till 93 dagar ett godtagbart alternativ till motionsyrkandena om rätt

för företagare att deltaga enbart i tilläggspensioneringen. Det har också i

motionerna anförts, att många företagare saknar ekonomiska möjligheter

att tillhöra både tilläggssjukpenningförsäkringen och tilläggspensioneringen.

Detta argument saknar enligt utskottets mening bärkraft, såvitt därmed

åsyftas den som anser sig kunna bära allenast avgifterna för tilläggspensioneringen.

Avgifterna för tilläggssjukpenningför säkringen kommer nämligen

för den som väljer den längsta karenstiden att uppgå till förhållandevis

blygsamma belopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

Utskottet behandlade vidare motionsyrkanden om valfrihet inom tilläggspensioneringen

så till vida, att en företagare skulle äga tillhöra denna försäkring

endast i fråga om vissa delar av dess skydd, nämligen förtids- och

efterlevandeskyddet. Beträffande dessa motioner anfördes följande.

Utskottet är medvetet om att många företagare inte har samma behov av

åldersskydd som övriga försäkrade och att i fråga om tilläggspensioneringen

en anslutning enbart till förtids- och familjepensioneringen skulle innebära

en lämplig lösning av deras individuella trygghetsproblem. En sådan

anordning skulle dessutom ha den fördelen att den inte rubbade samordningen

mellan tilläggssjukpenningförsäkringen och förtidspensioneringen.

Såsom departementschefen framhållit bryter emellertid en valfrihet av detta

slag mot den grundläggande konstruktionen inom tilläggspensioneringen.

Att bygga in en sådan valfrihet i systemet skulle därför med största sannolikhet

göra detta ohanterligt. I vart fall skulle reglerna bli synnerligen

komplicerade. Utskottet kan följaktligen inte biträda förevarande motionsyrkanden.

Dessutom behandlade utskottet motioner, i vilka det begärdes valfrihet

mellan olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen. I denna del uttalade

utskottet.

Det är enligt utskottets mening icke möjligt att inom en obligatorisk,

hela folket omfattande försäkring, som bygger på fördelningsprincipen,

tillgodose individuella önskemål om försäkringens utformning utan att den

enkelhet som är en av systemets stora fördelar går förlorad. Utskottet avstyrker

därför förevarande motionsyrkanden.

Utskottet

Företagare och fria yrkesutövare omfattas i princip av den allmänna försäkringen.

Försäkrad som har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning

kan emellertid anmäla undantagande från försäkringen för tilläggspension,

såvitt avser nämnda inkomst. Sådant undantagande får betydelse

även för sjukförsäkringen. Den som är undantagen från tilläggspensioneringen

får nämligen inte vara försäkrad för tilläggssjukpenning, i den mån

denna grundas på inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Utträde

från försäkringarna för tilläggspension och för tilläggssjukpenning kan således

ske endast med avseende på båda försäkringarna i förening.

I förevarande motioner kritiseras sammankopplingen mellan tilläggspensioneringen

och tilläggssjukpenningen för företagare och fria yrkesutövare.

Motionärerna begär att förslag till lagändring skall framläggas så att företagare

och fria yrkesutövare får möjlighet att tillhöra försäkringen för tillläggssjukpenning

enbart. Motionärerna vill dessutom att dessa kategorier

skall få ökade valmöjligheter inom tilläggspensioneringens ram.

De i motionerna upptagna problemen aktualiserades första gången år

1962 i samband med behandlingen av lagen om allmän försäkring. Frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

5

har därefter återkommit varje år genom motioner. Riksdagen har vid samtliga

tillfällen avslagit motionerna.

Vid frågans behandling år 1962 anförde andra lagutskottet att en valfrihet

att tillhöra endast endera tilläggssjukpenningförsäkringen eller tillläggspensioneringen

icke var förenlig med den samordning mellan sjukförsäkringen

och pensioneringen som avsågs med lagen om allmän försäkring.

En valfrihet att tillhöra sjukpenningförsäkringen men inte tilläggspensioneringen

skulle medföra behov av två olika typer av obligatorisk försäkring

för tilläggssjukpenning, en för företagare, som stod utanför tilläggspensioneringen,

och en för övriga försäkrade. Om däremot rätten att tillhöra försäkringen

för tilläggssjukpenning men ej tilläggspensioneringen skulle avse

en sjukpenningförsäkring av den typ, som innefattades i förslaget till lag

om allmän försäkring, skulle denna få bygga på den vanskliga gränsdragningen

mellan sjukdom och invaliditet. Detta syntes utskottet inte möjligt.

Utskottet framhöll därjämte, att en fristående sjukpenningförsäkring, som

byggde på gränsdragningen mellan sjukdom och invaliditet, skulle ge upphov

till tryck på de pensionsbeviljande organen att dröja med att bevilja

pension längre än som normalt skulle ha varit fallet. Dessutom påpekade

utskottet, att den som ansåg sig själv kunna svara för långtidsskydd också

borde kunna ordna korttidsskyddet på egen hand. Beträffande ökade valmöjligheter

vid anslutning till tilläggspensioneringen uttalade utskottet, att

rätt till anslutning till enbart förtids- och efterlevandeskyddet skulle innebära

en lämplig lösning av företagarnas individuella trygghetsproblem. En

valfrihet av detta slag skuile emellertid bryta mot den grundläggande konstruktionen

inom tilläggspensioneringen. Att bygga in en sådan valfrihet i

systemet skulle därför med största sannolikhet göra detta ohanterligt. I vart

fall skulle reglerna bli synnerligen komplicerade. Beträffande valfrihet mellan

olika pensionsnivåer inom tilläggspensioneringen framhöll utskottet, att

det inte var möjligt att inom en obligatorisk, hela folket omfattande försäkring,

som byggde på fördelningsprincipen, tillgodose individuella önskemål

utan att den enkelhet som var en av systemets stora fördelar gick förlorad.

Utskottet anser att de skäl som år 1962 anfördes mot de framställda förslagen

och som riksdagen varje år sedan dess vidhållit alltjämt är bärande.

Motionerna bör således avslås.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 766 och II: 865 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från. första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Lars Larsson (s), Hubinette (m), Eric Carlsson (ep), Wanhainen (s),

Österdahl (fp) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: herrar Lundberg (s), Gustavsson i Alvesta

(ep), Jönsson i Ingemar sgården (fp), Fredriksson (s), fru Skantz (s), herr

Ringaby (m), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I

av fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp),

Gustavsson i Alvesta (ep) och Jönsson i Ingemar sgården (fp), vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets utlåtande som på s. 5 börjar med »Vid

frågans» och slutar med »således avslås» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Vid tidigare riksdagsbehandling har följande skäl anförts till stöd för

motionärernas ståndpunkt. De önskemål och behov, som från företagarnas

sida gör sig gällande i fråga om den allmänna försäkringen, är nära förknippade

med företagandets natur. Ett stort antal företagare har sålunda under

sin aktiva förvärvstid omfattande utgifter för investeringar och amorteringar,

vilka måste bestridas med löpande inkomster. Till följd härav minskas

dessa företagares ekonomiska möjligheter att ansluta sig till försäkringarna

i deras helhet. Samtidigt kan företagarnas behov av ålderspension

vara mindre än de anställdas, då det i rörelsen nedlagda kapitalet i viss mån

ger företagarna trygghet på ålderns dagar. Den ordning som råder beträffande

företagarnas anslutning till den allmänna försäkringen kan inte anses

helt tillfredsställande. Försäkringssystemet är avsett för alla medborgare.

Utformningen medför emellertid att vissa grupper i samhället ställs inför

valet att antingen anta en anslutningsform, som inte svarar mot deras verkliga

behov, eller avstå från viktiga delar av systemet. Även ur samhällets

synpunkt är det angeläget att detta förhållande rättas till.

Det har tidigare invänts att det system som föreslås i motionerna skulle

bli svåradministerat. Utskottet anser emellertid att de invändningar om

samordning och administration, som kan göras, inte bör tillmätas avgörande

vikt. Utskottet ansluter sig i stället till de skäl som vid tidigare riksdagsbehandlingar

—- senast redovisade i utskottets utlåtande 1968: 3 — anförts

för bifall till motionsförslaget. Enligt utskottets mening bör sålunda företagare

och fria yrkesutövare få möjlighet att ansluta sig till försäkringen för

tilläggssjukpenning utan att samtidigt behöva tillhöra tilläggspensioneringen.

Även inom tilläggspensioneringens ram bör viss valfrihet för företagare

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1969 7

genomföras. Företagare bör få möjlighet att begränsa sin anslutning till

pensioneringen till att omfatta endast förtids- och efterlevnadsskyddet. Det

bör också stå öppet för dem att välja en lägre pensionsnivå än den nuvarande

i fråga om ålderspensionen.

Utskottet anser alltså att riksdagen bör ompröva sin tidigare inställning

till de i motionerna framförda förslagen.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 766 och II: 865

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag rörande

ändrade grunder för socialförsäkringsskyddet för företagare

och fria yrkesutövare i syfte att åstadkomma ökade valmöjligheter.

»

II

av herrar Hubinette (m) och Ringaby (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 6f0031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.