Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
1969-05-20 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:60, Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
1
Nr 60
Utlåtande i anledning av motioner angående lagen om beredande
av sluten psykiatrisk värd i vissa fall.
Andra lagutskottet har behandlat följande till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 287 av herr Olsson, Johan, och ll: 391 av
fru Jonäng om förverkande av berusningsmedel vid intagning på sjukhus
för sluten psykiatrisk vård;
2) de likalydande motionerna I: 342 av herr Larsson, Lars, och herr Palm
samt II: 320 av herrar Göransson och Marcusson angående reglerna för intagning
av patienter på mentalsjukhus.
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från socialstyrelsen. Vidare har på utskottets begäran
Sveriges läkarförbund yttrat sig över motionerna 1:342 och 11:320.
Motionsyrkandena
1) I motionerna I: 287 och II: 391 yrkas »att riksdagen i skrivelse till Ivungl.
Maj:t hemställer om förslag till bestämmelser, innebärande möjlighet att
omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas
hos den som är intagen för sluten psykiatrisk vård».
2) I motionerna I: 3A2 och 11: 320 behandlas frågan om rätten att begära
handräckning då någon skall beredas vård mot sin vilja enligt 1966 års lag
om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Motionärerna anför
väsentligen följande. Förfarandet i samband med intagning på sjukhus präglas
av principen om frivillighet. Avsteg från denna princip är nödvändig i
vissa fall, bl. a. om den sjuke är i trängande behov av vård eller om det
måste bedömas som utsiktslöst att han själv kommer att medverka. Det i
sådana fall tillämpade systemet, som innebär att den läkare som utfärdar
föreskrivet vårdintyg tar kontakt med överläkaren på det sjukhus där intagning
skall ske, varefter denne — som enligt 35 § i lagen ensam är behörig
att begära polishandräckning — kontaktar polisen. Systemet har i praktiken
visat sig ohanterligt. Det leder till onödiga dröjsmål och svårigheter vid överförande
av patienten till sjukhus. Förfarandet kompliceras av att polismyndigheter
på olika orter ofta blir inblandade. Med bibehållande av det nuvarande
inslaget av frivillighet vid intagningen bör frågan om ändring av
1 Bihanr/ till riksdagens protokoll 19119. 9 sand. 2 avd. Nr (10
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
handräckningsreglerna utredas i syfte att ge den intygsskrivande läkaren
möjlighet att direkt begära polishandräckning i sådana fall där han anser
att omedelbar intagning bör ske och att handräckning är erforderlig. En
sådan ordning skulle innebära en ökad smidighet vid intagningen, samtidigt
som ansvaret för den begärda handräckningen läggs på den läkare som har
den primära kännedomen om fallet.
I motionerna yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär utredning
av frågan om ändring av handräckningsreglerna i lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall enligt de i motionen anförda
riktlinjerna».
Gällande bestämmelser
Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall
I lagen den 16 juni 1966 om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa
fall regleras möjligheterna att bereda psykiskt sjuka vård mot deras vilja.
Förutsättningarna för att någon skall kunna beredas vård enligt lagen är att
han lider av psykisk sjukdom och att sluten psykiatrisk vård är oundgängligen
påkallad med hänsyn till sjukdomens art och grad och till att vissa
särskilda omständigheter, s. k. specialindikationer, föreligger (1 §). Det finns
fem specialindikationer, som las upp i 1 § a—e.
Den första specialindikationen, den s. k. medicinska specialindikationen,
innebär att den sjuke kan beredas vård mot sin vilja om han uppenbarligen
saknar sjukdomsinsikt till följd av sjukdomen och kan få sitt tillstånd
avsevärt förbättrat genom vården eller avsevärt försämrat om den
uteblir (a). Andra specialindikationer är att den sjuke till följd av sjukdomen
är farlig för annans personliga säkerhet eller psykiska eller fysiska
hälsa eller för eget liv (b), är ur stånd att ta vård om sig själv (c) eller har
ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt (d). Den sista specialindikationen
(e) innebär att den sjuke till följd av sjukdomen är farlig
för annans egendom eller för annat av lagstiftningen skyddat intresse, som
inte avses under (b). Beträffande en föreslagen komplettering av den medicinska
specialindikationen hänvisas till prop. 1969: 111 och 2LU 1969: 59.
Med psykisk sjukdom jämställs i lagen psykisk abnormitet, som inte är
psykisk sjukdom eller utgörs av hämning i förståndsutvecklingen (1 § andra
stycket).
Intagning på sjukhus med stöd av 1966 års lag får ske efter ansökan eller
efter förordnande av domstol. Intagning enligt specialindikationen under e)
får ske endast efter domstols förordnande (3 §). Lagen innehåller utförliga
regler om vem som får göra ansökan om intagning. Ansökan får göras av
vissa närstående samt av förmyndare eller gode man. Av övriga personer
som får göra ansökan må nämnas ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd
eller nykter hetsnämnd. Polismyndighet får också göra ansökan (4 §).
Andra lagutskottets utlåtande nr GU år 1969
3
Ansökan skall vara skriftlig. Vårdintyg av läkare skall bifogas (5 §). Utförliga
regler finns angående behörigheten att utfärda vårdintyg. Om den
medicinska specialindikationen åberopas skall intyget vara utfärdat av läkare
som har specialistbehörighet i psykiatri eller som fått socialstyrelsens
tillstånd att utfärda vårdintyg av detta slag (6 §).
Vårdbehovet skall alltid prövas av två av varandra oberoende läkare, den
som utfärdar vårdintyget och överläkaren vid sjukhuset. Överläkaren beslutar
om intagning på sjukhuset (8 §) och vårdbehovsprövning skall göras
av överläkaren i regel inom tio dagar efter intagningen (9 §).
Den som är intagen på sjukhus med stöd av lagen får hindras att lämna
sjukhuset och får i övrigt underkastas det tvång som är nödvändigt med
hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv eller omgivningen
(13 §).
När förutsättningar för intagning mot patientens vilja inte längre föreligger
skall han omedelbart utskrivas från sjukhuset (16 §). I regel beslutar
överläkaren om utskrivning, lian har emellertid rätt att hänskjuta frågan
till en lokal utskrivningsnämnd (17 §).
Ansökan om utskrivning får göras av patienten själv, hans make eller
annan som stadigvarande sammanbodde med honom vid tiden för intagningen
eller av hans barn, far, mor, syskon, förmyndare eller gode man
(18 §).
Patient får utskrivas på försök, om särskilda skäl föreligger och det inte
medför fara för annans personliga säkerhet eller för hans eget liv. Utskrivning
på försök skall avse viss tid, högst sex månader, som kan förlängas med
högst sex månader åt gången. Patienten får åläggas att iaktta särskilda föreskrifter
och ställas under tillsyn av lämplig person. Bestämmelserna i 17 och
18 §§ gäller också utskrivning på försök (19 §).
Beslut om intagning får överklagas hos utskrivningsnämnden. Har läkare
vid vårdbehovsprövning enligt 9 § beslutat att patienten alltjämt skall vara
intagen på sjukhus får det beslutet också överklagas. Likaså kan den som
vägras utskrivning eller utskrivning på försök överklaga hos utskrivningsnämnden
(21 §).
I fråga om patienter som domstol överlämnat till vård och vissa med
dem jämställda personer skall utskrivningsnämnden som första instans besluta
om utskrivning (17 § andra stycket).
Utskrivningsnämnden består av en lagfaren ordförande, som bör vara
eller ha varit innehavare av ordinarie domartjänst, en läkare som bör vara
särskilt kunnig i psykiatri och en person med erfarenhet av allmänna värv
(28 §). Läkare som tjänstgör inom den slutna psykiatriska vården får inte
som ledamot delta i handläggningen av ärende som rör patient på det sjukhus
där han tjänstgör (29 §).
Utskrivningsnämnds beslut i intagnings- och utskrivningsfrågor kan överklagas
hos en central nämnd, psykiatriska nämnden (22 §).
4
Andra lagutskottets utlåtande nr BO år 1969
Beslut varigenom intagning vägrats eller överläkaren beviljat utskrivning
kan inte överklagas. Utskrivningsnämnds beslut om utskrivning kan på begäran
av överläkaren underställas psykiatriska nämndens prövning, om
överläkaren gjort förbehåll om underställning senast vid det sammanträde
då beslutet lättades och begärt underställning inom tre dagar därefter (25 §).
Handräckning enligt ovannämnda lag
Enligt 35 § i 1966 års lag skall polismyndighet i vissa fall lämna handräckning.
Således skall handräckning lämnas på begäran av överläkaren,
om den som med stöd av lagen skall intagas på sjukhus inte inställer sig på
sjukhuset. Även i andra fall, exempelvis då patient avviker från sjukhuset,
skall handräckning lämnas på begäran av överläkaren. Handräckning kan
påkallas av läkare som skall utföra undersökning till grund för utfärdande
av vårdintyg.
I fråga om överläkares rätt att begära handräckning gäller att överläkare,
om särskilda skäl föreligger, beträffande viss patient får överlåta på annan
läkare att begära handräckning.
Handräckningsreglerna har kritiserats i Svensk Läkartidning 1969 s. 182.
Utskottet hänvisar vidare till justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1969
s. 298 (jfr s. 287).
Vissa regler om omhändertagande och förverkande av alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel in. m.
I 82 § lagen om behandling i fångvdrdsanstalt stadgas, att alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel, som påträffas hos eller ankommer
till intagen eller medförs av den som skall intagas i fångvårdsanstalt, får
omhändertagas. Med omhändertagen egendom skall förfaras på sätt föreskrives
i 3 § lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker, vilket innebär
att egendomen skall förstöras eller försäljas. Det sagda gäller i tillämpliga
delar även alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel, som utan
att känd ägare därtill finnes påträffas inom fångvårdsanstalt. Bestämmelserna
får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl, som kan
användas för insprutning i människokroppen. Belopp, som erhållits vid
försäljning av omhändertagen egendom, tillfaller kx-onan.
Bestämmelser av väsentligen samma innehåll finns i lagen om nykterhetsvård
(63 §), såvitt avser personer som är intagna på allmän vårdanstalt
för alkoholmissbrukare, och i barnavårdslagen (88 a §), såvitt avser barn
som är intagna i barnhem eller åtnjuter vård inom ungdomsvårdsskola.
I sjukvårdslagen och i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i
vissa fall saknas bestämmelser om omhändertagande av berusningsmedel,
injektionsspruta eller kanyl.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
5
Det finns dock anledning erinra om att den som är intagen på sjukhus
med stöd av sistnämnda lag får underkastas det tvång som är nödvändigt
med hänsyn till ändamålet med vården eller för att skydda honom själv
eller hans omgivning (13 §).
Remissyttrandena
Motionerna I: 287 och II: 391
Socialstyrelsen anför i sitt remissyttrande.
I lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall saknas bestämmelser
som gör det möjligt för vederbörande läkare att oberoende av
patientens samtycke omhänderta samt därefter förstöra eller försälja egendom,
varom här är fråga. Därest patienten ej accepterar att egendomen omhändertas
synes annan utväg inte stå läkaren till buds än att förvara densamma
på sjukhuset för patientens räkning för att överlämnas till denne
vid utskrivningen. Ett sådant förfarande är emellertid beträffande flertalet
patienter, som erhåller vård enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall, otillfredsställande med hänsyn till behandlingens och resocialiseringens
ändamål.
Socialstyrelsen vill upplysa, att styrelsen — sedan 1966 års lag om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall nu varit gällande drygt 2 år —
ansett sig böra utreda om det visat sig föreligga behov av jämkningar i
lagen i vissa hänseenden. Fördenskull har styrelsen i enkät den 27.2.1969
till överläkarna vid de psykiatriska sjukhusen och lasarettsklinikerna och
samtliga utskrivningsnämnder, för besvarande före den 1.7.1969 uppställt
vissa frågor angående tillämpbarheten av lagen om beredande av sluten
psykiatrisk vård i vissa fall. Sedan svaren inkommit och bearbetats, avser
styrelsen att i ett sammanhang för Kungl. Maj:t framlägga förslag till författningsändringar
som kan visa sig erforderliga.
Bland de frågor som preciserats i enkäten är den av motionären väckta
om rätt att beslagtaga sprit och narkotika.
Innan styrelsen haft tillfälle att ta del av svaren på enkäten är styrelsen
icke beredd att ta definitiv ståndpunkt till motionärens förslag.
I den i yttrandet åberopade enkäten, vilken bifogats yttrandet, anförs i
den här aktuella frågan — efter en erinran om att det, i motsats till i vissa
andra behandlings- eller vårdlagar, saknas bestämmelser i lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård som gör det möjligt för läkare att oberoende
av patients samtycke omhänderta och förstöra eller försälja berusningsmedel
samt injektionssprutor och kanyler — följande.
Styrelsen får hemställa om uppgift om Ni i Eder verksamhet mött några
svårigheter i sagda avseenden och om Ni anser att särskilda bestämmelser
för ändamålet erfordras i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård.
Det bör härvid beaktas att dylika bestämmelser under inga förhållanden
torde kunna ifrågakomma för frivilligt intagna.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
Motionerna I: 342 och II: 320
Socialstyrelsen redogör för motionernas innehåll och fortsätter därefter.
Socialstyrelsen vill i detta sammanhang erinra om att i förarbetena till
lagen rekommenderats att intagningsförfarandet inleds med att ansökan
jämte vårdintyg översänds till sjukhuset, där vederbörande läkare har atl
besluta om intagning skall ske eller ej. Ledmotivet för denna noggranna
prövning och det något omständliga förfarandet vid intagningen har främst
varit omsorgen om den enskildes rättssäkerhet. Avfattningen av 35 § i berörda
hänseende torde vara att betrakta som ett led i denna strävan. Å andra
sidan kan inte bestridas att bestämmelserna i 35 § i många fall kan medföra
ett ur praktisk synpunkt besvärligt förfarande.
Socialstyrelsen hänvisar till den enkät, för vilken redogjorts i yttrandet
över motionerna 1:287 och 11:391, samt anför, att bland de frågor som
preciseras i enkäten ingår den av motionärerna väckta angående handräckningsförfarandet
vid intagning av patient. Då frågan sålunda redan befinner
sig under utredning, anför styrelsen, torde åtgärd från riksdagens sida icke
vara påkallad.
I nämnda enkät önskar styrelsen få veta hur bestämmelserna tolkats i
35 § om överläkares rätt att begära handräckning för intagning av patient
på sjukhuset och om överläkares rätt att överlåta på annan läkare vid sjukhuset
att begära handräckning. Vidare önskar styrelsen veta om nämnda bestämmelser
vållar praktiska svårigheter och om de som skall besvara enkäten
önskar ändring av bestämmelserna och i så fall den närmare innebörden
av sådana ändringar.
Sveriges läkarförbund tillstyrker att utredning av frågan om handräckningsreglerna
enligt i motionerna angivna riktlinjer kommer till stånd utan
dröjsmål. Förbundet uttalar, att erfarenheterna av lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall ger stöd åt uppfattningen att lagen i flera
avseenden måste göras till föremål för en genomgripande översyn och omprövning
för att bättre kunna anpassas till modern psykiatri. Frågan om
en översyn av lagen har fått en särskild akfualitet, anför förbundet, sedan
vissa tekniska brister i lagen, bl. a. den nuvarande utformningen av handräckningsreglerna,
den senaste tiden framträtt med ökad styrka.
Utskottet
I de båda motionspar, som behandlas i detta utlåtande, tas upp vissa reformförslag
i fråga om 1966 års lag om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall.
I motionerna 1:287 och 11:391 yrkas, att riksdagen skall hemställa om
förslag till bestämmelser som ger möjlighet att —- i likhet med vad som är
fallet i vissa andra vård- eller behandlingslagar — omhänderta alkoholhaltiga
drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som är intagen
för sluten psykiatrisk vård.
Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1969
7
1 det andra motionsparet, I: 342 och II: 320, behandlas de regler som gäller
polishandräckning för överförande till sjukhus av den som är psykiskt
sjuk. Handräckning får för närvarande i princip meddelas endast efter begäran
av överläkaren på vederbörande sjukhus. Motionärerna gör gällande
att denna begränsning i rätten att begära handräckning visat sig mindre
lämplig och att den leder till onödiga dröjsmål vid överförande av patienten
till sjukhus. Förfarandet komplicei’as av att polismyndigheter på olika orter
ofta blir inblandade. Enligt motionärernas mening förefaller det ändamålsenligt
att ge möjlighet för den läkare, som utfärdar föreskrivet vårdintyg
— vilket sedan ligger till grund för överläkarens prövning av frågan om
patienten skall tas in på sjukhuset — att direkt begära polishandräckning
i sådana fall där han anser alt omedelbar intagning bör ske och handräckning
är erforderlig.
Sedan motionerna väcktes har socialstyrelsen inlett en utredning i avsikt
att undersöka om det finns behov av ändringar i lagen om beredande av
sluten psykiatrisk vård i vissa fall. Bland de frågor som därvid särskilt
uppmärksammats är de som upptagits i motionerna. Socialstyrelsen kommer
sedan utredningen slutförts att för Kungl. Maj:t lägga fram förslag till
de författningsändringar som kan visa sig erforderliga. Då de i motionerna
upptagna frågorna således kommer alt bli föremål för närmare prövning,
är något riksdagens initiativ i anledning av motionerna inte påkallat.
Utskottet hemställer,
att följande motioner, nämligen
A) 1:287 och 11:391 samt
B) 1:342 och 11:320
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 maj 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Lars Larsson (s), Dahlberg (s), Österdahl (fp)*, Kaijser (m), Andreasson
(ep)* och fru Grethe Lundblad (s)*;
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Wetterström
(in)*, herrar Svensson i Kungälv (s), Nilsson i Kalmar (s)*, Gadd (s),
fru Fraenkel (fp) * och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.