Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av reglerna i barnavårdslagen angående s. k. återflyttning. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 293 av fru Wallentheim m. fl. samt II: 326 av herr Svensson i Kungälv och fru Skantz.

1969-10-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:64, Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av reglerna i barnavårdslagen angående s. k. återflyttning. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 293 av fru Wallentheim m. fl. samt II: 326 av herr Svensson i Kungälv och fru Skantz.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969

1

Nr 64

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av reglerna

i barnavårdslagen angående s. k. återflyttning.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 293 av fru Wallentheim m. fl. samt II: 326 av herr Svensson i Kungälv och

fru Skantz.

I motionerna behandlas frågor om skyldighet för barnavårdsnämnd att

förordna om övervakning bl. a. vid s. k. återflyttning. I motionerna, vilka är

likalydande, har hemställts »alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa att motionen överlämnas till 1967 års socialutredning att behandlas

med förtur».

Gällande bestämmelser

I 25 § barnavårdslagen anges grunderna för barnavårdsnämnds skyldighet

att vidta tillrättaförande åtgärder, och i 26—29 §§ lämnas anvisningar om

de medel som därvid skall komma i fråga. Enligt 25 § a) har barnavårdsnämnd

att ingripa om någon, som ej fyllt aderton år, misshandlas i hemmet

eller eljest där behandlas på sådant sätt, att hans kroppsliga eller själsliga

hälsa utsättes för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas

eller annan fostrares olämplighet som fostrare eller bristande förmåga

att fostra honom. Enligt 25 § b) skall vidare ingripande ske om någon,

som ej fyllt tjugo år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt,

underlåtenhet att efter förmåga ärligen försörja sig, missbruk av rusdrycker

eller narkotiska medel eller av annan jämförlig anledning är i behov av

särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Barnavårdsnämnd

skall såvitt möjligt åstadkomma rättelse genom förebyggande åtgärder.

I detta avseende kan enligt 26 § komma i fråga hjälpåtgärder, innefattande

råd och stöd, förmaning och varning, föreskrifter rörande den underåriges

levnadsförhållanden samt övervakning. Vilka föreskrifter som kan komma

i fråga anges i 27 §. övervakare har enligt 28 § att fortlöpande följa den

underåriges utveckling och uppmärksamma hans levnadsförhållanden samt

att söka befordra vad som kan vara till gagn för honom. Övervakning står

under tillsyn av barnavårdsnämnd. Beslut om övervakning gäller tills vidare

men skall omprövas med högst ett års mellanrum. Övervakning upphör senast

då den underårige fyller tjugo år.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 64

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 är 1969

Om det visar sig att förebyggande åtgärder, som vidtagits, inte medför

rättelse eller om sådana åtgärder bedömes vara gagnlösa, skall enligt 29 §

den underårige omhändertagas för samhällsvård. Den omhändertagne skall

enligt 36 § barnavårdslagen överlämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig

anstalt; då han omhändertagits av anledning som avses i 25 § b), får

han intagas i ungdomsvårdsskola.

Barnavårdsnämnden skall förklara samhällsvården avslutad, så snart

ändamålet med vården får anses uppnått (42 §). Beträffande den som omhändertagits

enligt 29 § må enligt 43 § första stycket barnavårdsnämnden,

om så anses lämpligt, meddela beslut om villkorligt upphörande av samhällsvården.

Sådant beslut innebär att samhällsvården försöksvis avslutas. Efter

beslutet må vården när som helst återupptagas, om så erfordras för att uppnå

dess syfte. I 43 § andra stycket finns det stadgande, som främst behandlas

i motionerna. I lagrummet sägs, att i samband med villkorligt upphörande

av samhällsvård »må» nämnden meddela en eller flera sådana föreskrifter

som avses i 27 § samt förordna om övervakning. Föreskrift eller förordnande

om övervakning skall ej gälla för längre tid än till dess samhällsvården

slutligt upphör.

I 44 § barnavårdslagen stadgas bl. a., att i samband med villkorligt upphörande

av samhällsvård skall barnavårdsnämnden tillse, att den omhändertagne

kommer i tillfredsställande levnadsförhållanden.

Omhändertagande för samhällsvård kan ske — förutom med stöd av 29 §

— enligt 31 §. Denna paragraf avser dels de s. k. värnlösa barnen, dvs. barn

som förlorat sina föräldrar eller övergivits av dem, dels ock nödställda samt

sjuka och svaga barn, som kan omhändertagas med föräldrarnas samtycke.

Det allmännas befattning med den omhändertagne skall i dessa fall upphöra

när föräldrarna så önskar. Fortsatt omhändertagande enligt 29 § kan dock

ske. Ovannämnda regler om övervakning blir då tillämpliga.

Slutligen må här nämnas, att närmare föreskrifter om övervakning enligt

barnavårdslagen meddelats i kungörelse den 28 oktober 1960 (nr 593).

Motionerna

Motionerna innehåller i huvudsak följande.

Efter en hänvisning till reglerna i 43 § första stycket barnavårdslagen om

villkorligt upphörande av samhällsvård — för vilka regler redogörs i avsnittet

Gällande bestämmelser — anför motionärerna.

När det gäller fosterbarn aktualiseras oftast återflyttning sedan föräldrarna

(eller ensam mor eller far) vid besök visat sig ha »så mycket gemensamt»

med barnet att man finner skäl för återplacering. Vid beslutsfattandet

om återplacering kan viss osäkerhet om utfallet av åtgärder föreligga. Där

förutsättningarna bedömts som mycket goda kan vardagens påfrestningar

efter hand rasera positiva attityder och föresatser och spoliera såväl de

vuxnas som barnets förmåga till anpassning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969

3

Härefter framhåller motionärerna, att ordet »må» i 43 § andra stycket

barnavårdslagen — där det heter, att i samband med villkorligt upphörande

av samhällsvård må nämnden meddela en eller flera sådana föreskrifter

som avses i 27 § samt förordna om övervakning — ej sällan misstolkas och

tydes så att övervakning ej erfordras. Enligt motionärernas mening är det

angeläget att barnavårdsnämnd vinner förvissning om att den vidtagna åtgärden

var riktig eller om motsatsen är fallet kan ingripa snabbt för att

förebygga ytterligare skada. Med tanke på mångfalden av exempel på för

tidig eller felaktig återflyttning bör lagens 43 § erhålla en skärpt skrivning.

Ordet »må» bör utbytas mot ett ovillkorligt skall såvitt avser övervakning

med tillägget att det åligger barnavårdsnämnd att genom övervakare följa

ärendets utveckling.

I motionerna tas vidare upp en annan fråga, som gäller övervakning

enligt barnavårdslagen, nämligen övervakning efter konstaterad barnmisshandel.

Motionärerna anför, att sedan barnet efter läkarbehandling återställts

fysiskt och psykiskt bänder det att barnet utan vidare sänds tillbaka hem

till förälder, föräldrar eller annan vårdnadshavare vars sadistiska läggning

ådagalagts. Därest mot förmodan indikation för omhändertagande inte anses

föreligga med anledning av misshandel bör, anför motionärerna, föreskrivas

i barnavårdslagen att barnavårdsnämnd, som obligatoriskt blir underrättad

av vederbörande läkare, skall — under alla omständigheter — genom övervakare

förvissa sig om att barnet icke på nytt löper risk att bli misshandlat.

Beträffande utredningen av de båda frågorna rörande övervakning enligt

barnavårdslagen, som i enlighet med det sagda behandlas i motionerna,

anför motionärerna, att socialutredningen skall göra en allmän översyn av

barnavårdslagen, däri inbegripet det materiella innehållet i lagen. Eftersom

översynen skall omfatta även nykterhetsvårdslagen och socialhjälpslagen

torde emellertid utredningsarbetet bli långvarigt. Med hänsyn härtill synes

det motionärerna påkallat, att »punktvisa förbättringar» i här angivna avseenden

företas. Motionerna bör därför överlämnas till socialutredningen

och behandlas med förtur.

Socialufredningen

Enligt Kungl. Maj ds bemyndigande den 8 december 1967 har chefen för

socialdepartementet tillsatt en utredning som skall företa en allmän översyn

av den sociala vårdlagstiftningen, varvid möjligheterna att sammanföra nykterhetsvårdslagen,

socialhjälpslagen och barnavårdslagen förutsättningslöst

bör undersökas. Utredningsdirektiven är mycket omfattande (se Riksdagsberättelsen

1969 s. 134). Utredningsarbetet skall förutom en lagteknisk samordning

av de tre sociala vårdlagarna omfatta frågor rörande vårdens innehåll

och anordningar för att tillgodose vård- och hjälpbehov. Den översyn av

barnavårdslagen som skall ingå i den allmänna översynen av vårdlagstift
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 dr 1969

ningen bör avse även det materiella innehållet, de nuvarande barnavårdsorganens

funktioner och funktionsförmåga, lämpligheten och verkningarna

av i lagen angivna åtgärder, vård och behandling m. m. I direktiven pekas

i anslutning härtill på vissa särskilda frågor inom barnavården, som bör

utredas.

I direktiven uttalas slutligen att eftersom det är önskvärt att angelägna

reformer inte uppskjuts bör utredningen i den mån så finns motiverat och

lämpligt framlägga delförslag innan arbetet slutförts.

Utredning rörande barnmisshandel

En av socialstyrelsen tillkallad utredning har i februari 1969 avgivit ett

betänkande angående barnmisshandel. Betänkandet — till vars förslag socialstyrelsen

i allt väsentligt anslutit sig — har remissbehandlats och är nu beroende

på Kungl. Maj ds prövning.

I betänkandet redovisas en studie av 119 fall, i vilka enligt utredningens

uppfattning barn utsatts för misshandel av föräldrar eller vårdare. På grundval

av det bearbetade materialet föreslås en råd åtgärder till förebyggande

av barnmisshandel, såsom undervisning av medicinalpersonal och socialvårdspersonal,

upplysning av allmänheten, inrättande av en särskild nämnd

för dessa frågor inom socialstyrelsen, ökad tillgång till juridisk sakkunskap

hos barnavårdsnämnderna, registrering av barnmisshandelsfall, skyldighet

för läkare på förlossningsanstalt att anmäla nyfött barn till barnavårdscentral

samt bättre samarbete mellan barnavårdscentral och barnavårdsnämnd.

Utskottet

I detta utlåtande behandlas två frågor som rör övervakning enligt barnavårdslagen.

I fråga om barn som är omhändertaget för samhällsvård gäller att vården

skall förklaras avslutad så snart ändamålet med vården får anses uppnått.

Om så anses lämpligt får barnavårdsnämnden meddela beslut om villkorligt

upphörande av samhällsvården. Detta innebär, att samhällsvården försöksvis

avslutas men att vården när som helst får återupptagas, om så erfordras för

att uppnå dess syfte. I samband med ett sådant villkorligt beslut får nämnden

— men är inte skyldig — förordna om bl. a. övervakning.

Motionärerna angriper sistnämnda regel. De menar att övervakning skall

vara obligatorisk och att i lagen därutöver bör tilläggas att det åligger barnavårdsnämnd

alt genom övervakare följa ärendets utveckling. Lagändringen

är nödvändig, menar motionärerna, för att, sedan barnet flyttat tillbaka till

sin ursprungliga miljö, barnavårdsnämnden alltid skall kunna ingripa snabbt

om det visar sig att så är nödvändigt. Den nuvarande regeln har ofta tolkats

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 64 år 1969 5

så att övervakare inte behöver förordnas vid villkorligt upphörande av samhällsvården.

I motionerna tas även upp en annan fråga som rör övervakning enligt

barnavårdslagen. Om ett barn, som misshandlats i hemmet, inte omhändertas

för samhällsvård utan får komma tillbaka till det egna hemmet efter vederbörlig

vård, bör, menar motionärerna, övervakare ovillkorligen förordnas

så att nämnden kan förvissa sig om att barnet inte på nytt löper risk att bli

misshandlat. En sådan ovillkorlig skyldighet att förordna övervakare bör

inskrivas i barnavårdslagen.

Motionärerna vill, att socialutredningen med förtur skall utreda de i

motionerna behandlade frågorna.

Det är självfallet av stor vikt, att barnavårdsnämnden med uppmärksamhet

följer utvecklingen i hemmet i sådana fall, som motionärerna åsyftar.

Erfarenheterna visar, att övervakning kan vara av största betydelse för att

barnavårdsnämnden skall kunna följa ärendet och snabbt ingripa då behov

därav uppkommer. Det kan därför, som motionärerna föreslår, finnas skäl

att pröva om de nuvarande reglerna i förevarande avseende är lämpligt utformade.

Det ingår i socialutredningens uppgift att se över bl. a. det materiella

innehållet i barnavårdslagen. Utredningen har således att pröva även

nämnda frågor. Utskottet vill vidare framhålla, att en arbetsgrupp inom

socialstyrelsen är sysselsatt med att utarbeta nya råd och anvisningar för

barnavårdsnämndernas handläggning av ärenden rörande barnmisshandel.

I det sammanhanget kommer arbetsgruppen att få ta upp frågorna om i

vilken utsträckning övervakare bör förordnas. Arbetsgruppen skall enligt

vad utskottet inhämtat arbeta med sådan skyndsamhet att resultatet av

gruppens överväganden kan väntas i början av nästa år. Med hänsyn härtill

saknas anledning för riksdagen att hemställa att socialutredningen med

förtur skall behandla frågorna.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:293 och 11:326 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

RUTH HAMRIN-THORELL

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg (s),

Wanhainen (s), Österdahl (fp), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s), fru

Grethe Lundblad (s) och herr Blomquist (m);

från andra kammaren: herr Lundberg (s), fröken Wetterström (m),

herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), Göransson (s), fru Frank el

(fp), fru Håvik (s) och herr Johansson i Skärstad (ep).

Svenska Reproduktions AB, Sthlm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.