Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968

1969-02-25 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1.969

1

Nr 7

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars

1968 (nr 6b), m. m., jämte motioner i ämnet.

Genom en den 17 januari 1969 dagtecknad proposition, nr 13, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga

vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64),

2) lag om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling,

3) lag om ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motioner.

A. Vid riksdagens början väckta motioner.

1) de likalydande motionerna I: 222 av herr Bengtson m. fl. och 11:251

av herr Hedlund m. fl. om åtgärder mot narkotikamissbruket, såvitt angår

yrkandena under d), e) och i). Yrkandet under f) kommer utskottet att

behandla i annat sammanhang. Övriga motionsyrkanden har hänvisats till

statsutskottet.

2) de likalydande motionerna 1:225 av herr Dahlén m. fl. och 11:28b

av herr Wedén m. fl. om åtgärder mot narkotikamissbruket, såvitt angår

förslag om åtgärder mot försäljning av råvaror för inhemsk illegal framställning

av amfetaminer. Övriga i motionen upptagna yrkanden har hänvisats

till statsutskottet.

3) motionen II: 72 av herr Björck i Nässjö om åtgärder mot narkotikamissbruket,

såvitt angår yrkandena under 1. och 3. Yrkandet under 2. kommer

utskottet att behandla i annat sammanhang.

B. I anledning av propositionen väckta motioner.

4) de likalydande motionerna I: 913 av herr Bengtson in. fl. och II: 10b7

av herr Hedlund m. fl.

5) de likalydande motionerna 1:914 av herr Virgin in. fl. och 11:1018

av herr Holmberg m. fl.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att straffsatserna för grovt narkotikabrott och

för grov varusmuggling som gällt narkotika skall höjas från fängelse i lägst

sex månader och högst fyra år till fängelse i lägst ett och högst sex år. Samtidigt

föreslås att straffmaximum för varusmuggling som ej är att anse

som grov höjs från fängelse i högst ett år till fängelse i högst två år för de

fall då smugglingen gällt narkotika.

Av propositionen redovisas i det följande de framlagda författningsförslagen,

departementschefens anförande och lagrådets yttrande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1969

3

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag

till

Lag

om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64)

Härigenom förordnas, att 3 § narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst sex månader och högst fyra

år.

Vid bedömande

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst ett och högst sex år.

-— farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för

varusmuggling

Härigenom förordnas, att 1 och 3

för varusmuggling1 skall erhålla ändi

(Nuvarande lydelse)

1

Den som utan att giva det tillkänna

hos vederbörlig myndighet

till riket inför eller från riket ntför

gods, för vilket tull eller annan allmän

avgift skall erläggas till statsverket

eller som enligt stadgande i

lag eller författning ej må införas

eller utföras, dömes, om gärningen

sker uppsåtligen, för varusmuggling

till dagsböter, lägst

tio, eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om någon medelst

vilseledande i samband med tullbehandling

av gods uppsåtligen föranleder,

att tull eller annan allmän

avgift undandrages statsverket eller

att gods införes eller utföres i strid

mot förbud.

3

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

§§ lagen den 30 juni 1960 om straff

ad lydelse på sätt nedan anges.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som utan att giva det tillkänna

hos vederbörlig myndighet

till riket inför eller från riket utför

gods, för vilket tull eller annan allmän

avgift skall erläggas till statsverket

eller som enligt stadgande i

lag eller författning ej må införas

eller utföras, dömes, om gärningen

sker uppsåtligen, för varusmuggling

till dagsböter, lägst

tio, eller fängelse i högst ett år. Gäller

gärningen narkotika som avses

i 1 § narkotikaförordningen den 14

december 1962 (nr 704) må dömas

till fängelse i högst två år.

Första stycket gäller även, när

någon medelst vilseledande i samband

med tullbehandling av gods

uppsåtligen föranleder, att tull eller

annan allmän avgift undandrages

statsverket eller att gods införes eller

utföres i strid mot förbud.

§•

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

1 Senaste lydelse av 3 § se 1968:65.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

5

(Nuvarande lydelse)

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen

den 14 december

1962 (nr 704), till fängelse, lägst

sex månader och högst fyra år.

(Föreslagen lydelse)

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika, till fängelse, lägst ett och

högst sex år.

Vid bedömande ■

farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

Härigenom förordnas, att 63 § lagen den 27 juli 1954 om nykterhetsvård1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

Påträffas alkoholhaltiga

(Föreslagen lydelse)

63 §.

polisman omhändertagas.

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen på allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare må omhändertagas

av föreståndaren för anstalten.

Alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel som påträffas

hos eller ankomma till den som är

intagen på allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare må omhändertagas

av föreståndaren för anstalten.

Föreståndaren må även omhändertaga

alkoholhaltiga drycker eller andra

berusningsmedel, som utan att

känd ägare därtill finnes påträffas

inom anstalten.

Vad i-—— ------— i människokroppen.

Med egendom,—----------—tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

1 Senaste lydelse av 63 § se 1968:67.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

7

Motionsyrkandena

I motionerna I: 222 av herr Bengtson m. fl. och 11: 251 av herr Hedlund

ni. fl. yrkas, såvitt nu är i fråga,

»d) att den undre straffgränsen vid narkotikabrott höjes till fängelse

i ett år;

e) att den övre straffgränsen vid narkotikabrott höjes till fängelse i tio

år;

i) att vissa råvaror som kan användas vid tillverkning av centralstiinulantia

skall beläggas med licens.»

I motionerna I: 225 av herr Dahlén in. fl. och II: 284 av herr Wedén m. fl.

yrkas, »att det nyligen framlagda förslaget om åtgärder mot försäljning

av råvaror för inhemsk illegal framställning av amfetaminer snarast genomförs.

»

I motionen II: 72 av herr Björck i Nässjö yrkas, såvitt nu är i fråga, att

riksdagen måtte

»1. hos Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t under innevarande vårriksdag

måtte framlägga förslag om ökade befogenheter för polispersonal

att visitera och kartlägga ”knarkarkvartar” och ”säljkvartar” och anmäla

där befintliga missbrukare till vårdmyndighet samt att stänga dessa lokaler;
3.

hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag till lag mot införsel, tillverkning

och försäljning av de preparat som krävs för tillverkning av syntetiska,

narkotiska preparat.»

Motiveringen till motionsyrkandena är intagen i motionen 11:60.

I motionerna I: 913 av herr Bengtson m. fl. och II: 1047 av herr Hedlund

m. fl. yrkas,

»I. att riksdagen måtte besluta om följande ändring i narkotikastrafflagen

den 8 mars 1968:

Lag

om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64).

Härigenom förordnas att 3 § narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 §

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Vid bedömande-------farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

II. att riksdagen måtte besluta om följande ändring i lagen den 30 juni

1960 om straff för varusmuggling:

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling.

Härigenom förordnas att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1960 om straff för

varusmuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt som nedan anges.

1 §

Den som utan---i högst ett år. Gäller gärningen narkotika som av
ses

i 1 § narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) må dömas

till fängelse i högst två år.

Första stycket gäller även när någon medelst vilseledande i samband

med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan

allmän avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres

i strid mot förbud.

3 §

Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse i högst

två år eller, om smugglingen gällt narkotika, till fängelse, lägst ett och högst

tio år.

Vid bedömande---—--farlig art.»

I motionerna I: 914 av herr Virgin m. fl. och II: 1048 av herr Holmberg

m. fl. yrkas,

»att riksdagen måtte

I. antaga

1) Förslag

till

Lag

om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64)

Härigenom förordnas, att 3 § narkotikastrafflagen den 8 mars 1968

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

9

3 §•

Är brott som avses i 1 § att anse som grovt skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse, lägst ett och högst åtta år.

Vid bedömande —------farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 30 juni 1960 om straff för varusmuggling

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 §.

Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse i högst

:vå år eller, om smugglingen gällt narkotika, till fängelse, lägst ett och högst

åtta år.

Vid bedömande------farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

II. i skrivelse till Kungl. Maj :t

a) anhålla att Kungl. Maj :t vid utarbetandet av den aviserade propositionen

angående ändring i lagen om sluten psykiatrisk vård måtte beakta

vad i motionen anförts om narkomanvården,

b) uttala att vid utmätande av straff för narkotikabrott någon åtskillnad

ej bör göras med avseende på skilda slag av narkotiska preparat.»

Departementschefen

Den illegala handeln med narkotika och narkotikamissbruket har fått

sådan omfattning att samhällets ansträngningar nu måste ytterligare intensifieras

och samordnas till en offensiv på bred front. Denna offensiv

kommer att innefatta bl. a. en utvidgad upplysningsverksamhet och förstärkta

vårdinsatser. Av väsentlig betydelse i sammanhanget är också att

komma till rätta med tillflödet av narkotiska medel till den illegala mark
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

naden och försvåra åtkomsten av narkotiska preparat för missbrukare och

för personer som annars riskerar att dras in i missbruket. För det ändamålet

fordras ytterligare polisiära och kriminalpolitiska åtgärder. Chefen för justitiedepartementet

har tidigare i dag anmält fråga om telefonavlyssning vid

utredningar om grovt narkotikabrott och grov varusmuggling som avsett

narkotika. För min del vill jag ta upp frågan om skärpning av straffen för

sådana brott.

De erfarenheter som vunnits sedan narkotikastrafflagen trädde i tillämpning

talar för att straffet för grovt narkotikabrott behöver skärpas. Den

illegala handeln med narkotika visar tendenser att tillta och få en alltmer

svårartad karaktär. Brottsligheten blir allt grövre och präglas av förslagenhet

och hänsynslöshet. Det är nödvändigt att gripa in med kraft mot

denna företeelse. Polisens brottsspanande verksamhet har också nyligen

förstärkts och koncentrerats på narkotikabrottslighet.

Vid överläggningar med företrädare för justitie- och socialdepartementen

har riksåklagaren (RÅ) och rikspolischefen uttalat sig för höjda straffsatser

beträffande grova narkotikabrott.

RÅ framhåller att straffsatsen för grovt narkotikabrott bör höjas. Beträffande

mindre kvalificerade narkotikabrott anser RÅ däremot att någon

ändring inte är påkallad. Vad angår de grova brotten är förhållandet enligt

RÅ ett annat. De nuvarande straffskalorna har visserligen bara gällt sedan

den 1 april 1968 och erfarenheterna av deras tillämpning är begränsade.

RÅ anser sig emellertid kunna skönja en utveckling som ger anledning till

en omprövning av straff skalorna. I början av den nya lagens tillämpning

tvekade domstolarna att döma ut så stränga straff som lagen ger utrymme

för men på senare tid har praxis skärpts. Langare och andra som inte är

missbrukare får nu stränga straff. Det finns enligt RÅ en tydlig tendens

hos domstolarna att hålla sig inom den övre delen av straffskalan när det

gäller dessa lagöverträdare. Flera exempel finns enligt RÅ på att domstolarna

dömt ut fyra års fängelse och — med tillämpning av konkurrensreglerna

i 26 kap. 2 § brottsbalken — ännu längre straff. Detta visar enligt RÅ

att straffmaximum är för lågt. RÅ anser att om straffmaximum höjs bör

även straffminimum höjas.

Enligt rikspolischefen är internationellt verksamma importörer, tillverkare

och försäljare inom narkotikabranschen väl medvetna om straff och

upptäcktsrisker i olika länder. Rikspolischefen framhåller att dessa personer

betraktar Sverige som en mycket tacksam marknad, bl. a. på grund

av att straffreaktionen är mild i jämförelse med förhållandena i många

andra länder, som berörs av den illegala narkotikatrafiken. Om man vidare

jämför med de svenska straffsatserna för grövre förmögenhetsbrott och

med dem för brott mot person, ter sig straffen för de grova narkotikabrotten

enligt rikspolischefen som lindriga. Narkotikabrotten förorsakar nämligen

ofta stort personligt lidande och betydande sociala skadeverkningar. Där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1960

11

jämte inbringar brottsligheten mycket stora ekonomiska vinster som ofta

vida överstiger de vinster som grova förmögenhetsbrott ger. Det finns därför

enligt rikspolischefen starka skäl att kraftigt reagera mot den grova

narkotikabrottsligheten och en straffskärpning är väl motiverad.

Efter det att narkotikastrafflagen trädde i kraft har i Norge införts ett

straffmaximum för narkotikabrott på sex års fängelse. Den danska regeringen

har nyligen lagt fram förslag om höjning av straff maximum för

sådana brott från två till sex års fängelse.

Mot bakgrunden av vad som nu anförts förordar jag efter samråd med

chefen för justitiedepartementet att straffmaximum för grovt narkotikabrott

höjs till sex års fängelse. Härigenom nås en bättre samordning av

maximistraffen i de skandinaviska länderna. Samtidigt föreslår jag att

straffminimum för grovt narkotikabrott höjs till ett års fängelse.

Med det angivna maximistraffet av sex år kan vid sammanträffande av

flera brott med tillämpning av bestämmelserna i 26 kap. 2 § brottsbalken

utmätas straff på upp till åtta års fängelse.

Jag vill understryka att straff skärpningen är avsedd att bereda domstolarna

ytterligare utrymme för att döma ut avsevärda straff främst för dem

som i stor skala för egen vinning utnyttjar andras okunnighet, nyfikenhet

eller beroende av narkotiska medel. Samtidigt bör alltjämt gälla vad jag uttalade

i prop. 1968: 7 (sid. 107) om att kontrollorganisationens verksamhet

måste utformas så att den inte motverkar utan understöder samhällets ansträngningar

att erbjuda vård åt vårdbehövande missbrukare. Åtalspraxis

när det gäller personer som gjort sig skyldiga till narkotikabrott bör också

i fortsättningen följa de riktlinjer som drogs upp i prop. 1968: 7 och som

RÅ genom cirkulär (C 43 den 15 mars 1968) fäst åklagarnas uppmärksamhet

på.

Den illegala hanteringen inom Sverige av beroendeframkallande medel

bygger i väsentlig utsträckning på tillförsel genom smuggling. Den omfattande

smugglingen är alltså ett mycket allvarligt problem samtidigt som den

livliga trafiken över landets gränser försvårar bekämpningen.

Rationaliseringen och effektiviseringen av tullverksamheten fortgår. Samtidigt

sker en omfördelning av resurserna till förmån för bekämpningen

av narkotikasmugglingen.

En fortsatt samordning av straffsatserna för grovt narkotikabrott och

grov varusmuggling som gällt narkotika är påkallad. Dessutom är en höjning

av straffsatsen för grov smuggling av narkotika i och för sig önskvärd.

Efter samråd med cheferna för justitie- och finansdepartementen förordar

jag att straffet för grov varusmuggling som avsett narkotika sätts till fängelse,

lägst ett och högst sex år. Som en följd härav bör 1 § varusmugglingslagen

kompletteras med ett särskilt straffmaximum för smuggling som

gällt narkotika. För att även här nå största möjliga överensstämmelse med

straffbestämmelserna i narkotikastrafflagen bör straffmaximum sättas till

fängelse i två år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

Våra strävanden att vinna stöd för en internationell kontroll över produktion

och försäljning av syntetiska narkotika såsom amfetaminpreparat

och LSD fortsätter. Vid det möte som denna månad äger rum i Geneve med

FN:s narkotikakommission, där Sverige numera är representerat, är frågan

om internationell kontroll av beroendeframkallande medel som ännu inte

är underkastade sådan kontroll en huvudpunkt på dagordningen.

Under åberopande av vad jag här anfört förordar jag ändring av 3 § narkotikastrafflagen

samt 1 och 3 §§ lagen om straff för varusmuggling. Ändringarna

bör träda i kraft den 1 april 1969.

I detta sammanhang vill jag även ta upp frågan om en mindre ändring

i 63 § lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård. Där finns bl. a.

bestämmelser om att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel

som påträffas hos eller ankommer till den som är intagen på allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare får omhändertagas av föreståndaren för

anstalten. Bestämmelserna har även tillämpning på narkotika. Det förekommer

emellertid att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel

påträffas inom anstalterna utan att någon ägare till egendomen ger sig till

känna. För att undanröja varje tveksamhet om hur sådan egendom får

behandlas föreslår jag ett tillägg till 63 § andra stycket lagen om nykterhetsvård.

Enligt tillägget skall föreståndaren för anstalten få ta hand om

alkoholhaltiga drycker och andra berusningsmedel som påträffas inom anstalten

utan att man vet vem de tillhör. Tillägget har utformats efter förebild

av 82 § andra stycket lagen den 6 maj 1964 (nr 541) om behandling

i fångvårdsanstalt (jfr prop. 1963: 147 sid. 13). Även denna ändring bör

träda i kraft den 1 april 1969.

Lagrådet

Lagförslagen föranledde följande yttranden i lagrådet.

Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen och förslaget till lag

om ändring i lagen om straff för varusmuggling.

F. d. justitierådet Lind, justitierådet Alexanderson och regeringsrådet

Ringdén:

Vid tillkomsten av den nu gällande narkotikastrafflagen uttalade lagrådet

att det kunde sättas i fråga om ej straffmaximum borde bestämmas ännu

högre än vad som då föreslagits. Lagrådet framhöll att under 3 § inbegrips

brott varigenom någon för egen vinning kommit en mångfald människor

att bli beroende av narkotika, och lagrådet ansåg att en viss jämförelse kan

göras med de allmänfarliga brotten i 13 kap. brottsbalken. Det kan tilläggas

att de ifrågavarande grövre brottslingarna torde kalkylera med den

större eller mindre straffrisken och att en höjning av straffet kan vara

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

ägnad att förstärka den allmänna uppfattningen om det förkastliga i att

tillhandahålla narkotika eller föranleda till bruk därav. Vi tillstyrker således

förslagen.

Justitierådet Conradi:

När man vet hur skadligt ett frihetsstraff, och särskilt ett långvarigt sådant,

är för den som utsätts därför, måste man i princip kräva att det skall

visas fullgoda skäl för en strafflagsändring som går ut på skärpning av en

redan förut sträng straffskala.

I fråga om de nu föreliggande förslagen kan man knappast säga, att

sådana skäl visats föreligga. Mycket talar för att längden av ett eventuellt

straff spelar en underordnad roll för de ofta förhärdade och samvetslösa

brottslingar som skärpningarna främst riktar sig mot. Den avskräckande

effekten kan därför befaras inte bli så stor. En straffskärpning nu, när den

allmänna opinionen i så hög grad och med rätta engagerats i kampen mot

narkotikamissbruket, kan tänkas tillfredsställa vissa mera primitiva rättfärdighetskrav

och kanske kanalisera något av den indignation och avsky

som de flesta människor hyser mot narkotikahajarna. Detta är visserligen

inte alldeles betydelselöst. Men det är högeligen tveksamt, om straffskärpningarna

verkligen förmår underbygga vanliga människors moraliska fördömande

av den grova narkotikabrottsligheten. — Naturligtvis kan alltid

åberopas att fängelset är det säkraste medlet att hindra en farlig förbrytare

från att begå nya brott.

Det har inte gått ett år sedan en betydande skärpning av straffskalorna

för narkotikabrott och narkotikasmuggling genomfördes. Några erfarenheter

av dessa skärpningars effekt har givetvis, med hänsyn till den korta

tid som förflutit, inte kunnat redovisas. Trots detta föreslås nu —■ utan remissförfarande

— en ny allvarlig skärpning av straffskalorna.

Även om alltså enligt min mening tillräckliga skäl för förslagen knappast

förebragts, kan jag å andra sidan inte hysa stort förbarmande med de brottslingar

som — såsom det uttrycks i remissprotokollet -— för egen vinning utnyttjar

andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende av narkotiska medel.

Om maximistraffet för dessa professionella narkotikabrottslingar skall vara

sex eller åtta års fängelse (det är i regel fråga om flerfaldig brottslighet)

spelar verkligen inte någon större roll. Jag vill därför inte motsätta mig

förslagen. Skulle det i något undantagsfall under straffverkställigheten visa

sig att den dömde har mycket svårt att stå ut med straffet, finns alltid den

möjligheten att villkorligt frige honom efter halva strafftiden eller att ge

honom nåd.

Men jag vill gärna göra ytterligare ett par påpekanden. Redan medicinalstyrelsens

narkomanvårdskommitté framhöll i sitt betänkande att tillämpningen

av en skärpt kontrollagstiftning inte får bidraga till att missbrukare

drivs till ökad brottslighet; se prop. 1968: 7 s. 81. Departementschefen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

anslöt sig i nämnda proposition (s. 107 f) till detta uttalande och anförde

vidare: När det gäller valet av påföljd (för innehav) bör hänsyn tas till den

omständigheten att en person innehaft medlen för eget bruk. Frågan kompliceras

av det icke ovanliga förhållandet att samma person kan inneha narkotika

såväl för eget bruk som för att överlåta den till andra, främst för att

därigenom bli i stånd att själv fortsätta sitt missbruk. I sådana fall får det

ankomma på de rättsvårdande myndigheterna att med beaktande av samtliga

omständigheter bestämma den i varje särskilt fall lämpligaste påföljden.

Jag vill i anslutning till dessa uttalanden precisera att det, särskilt om

de nu föreslagna straffskärpningarna genomförs, bara undantagsvis bör

förekomma att sådant narkotikabrott eller sådan smuggling av narkotika

som har samband med den brottsliges eget narkotikamissbruk bedöms som

grovt brott. Över huvud taget bör, inte minst med hänsyn till de föreslagna

höjningarna av straffminima, stor vikt fästas vid prövningen av frågan om

brottet är att anse som grovt.

Den andra frågan som jag här skulle vilja beröra gäller cannabispreparaten.

Det lär inte, med de erfarenheter vi har, kunna komma i fråga att

principiellt behandla dem på annat sätt än andra narkotika. Det är emellertid

tydligt att läkarna har delade meningar om hasch- och marijuanarökningens

vådor. Jag är därför inte främmande för tanken att, innan vi vet

mer om dessa ting, domstolarna överlag bör iaktta viss försiktighet vid straffmätningen

när det gäller narkotikabrott, som avser cannabis, och smuggling

av cannabis.

Förslaget till lag om ändring i lagen om nykterhetsvård.

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Utskottet

Straffskärpning in. in.

Narkotikafrågan har efter hand blivit ett allt svårare samhällsproblem

som fordrar kraftfulla motåtgärder för att kunna bemästras. I förevarande

proposition framhålls vikten av att samhällets ansträngningar intensifieras

och samordnas på bred front. Föredragande departementschefen förutskickar

ökade insatser inom upplysningsverksamheten och på vårdområdet.

Han framhåller vidare att ytterligare polisiära och kriminalpolitiska

åtgärder är nödvändiga för att man skall komma till rätta med den illegala

handeln med narkotika. Som en åtgärd av detta slag föreslås i propositionen

skärpning av straffen för den grövre narkotikabrottsligheten. Straffskalan

för grovt narkotikabrott föreslås höjd från fängelse i lägst sex

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969 15

månader och högst fyra år till fängelse i lägst ett och högst sex år. Motsvarande

höjning föreslås för grov varusmuggling avseende narkotika.

Dessutom läggs i propositionen fram förslag att straffmaximum för sådan

varusmuggling av narkotika som ej bedöms som grov skall höjas från

fängelse i ett år till fängelse i två år.

I motionerna I: 222 och II: 251 samt I: 913 och II: 1047 yrkas att straffskalan

för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling av narkotika skall

bestämmas till lägst ett och högst tio år. I motionerna I: 914 och II: 1048

yrkas att maximistraffet för de berörda brotten skall bestämmas till

fängelse i åtta år. Motionärerna anser att en straff höj ning till fängelse

i sex år inte får tillräckligt avskräckande verkan på dem som i stor skala

ägnar sig åt illegal hantering med narkotika.

Utskottet vill för sin del understryka det betydelsefulla i att samhället

snabbt sätter in ökade resurser på olika områden för att bekämpa narkotikamissbruket

och den illegala handeln med narkotika. Den straffrättsliga

lagstiftnigen är ett viktigt instrument i detta sammanhang, men självfallet

kan man inte genom enbart den lösa problemen. Mot bakgrund av

den ökade illegala hanteringen med narkotika får en straffskärpning för

grova brott anses välmotiverad som en av de åtgärder som är nödvädiga

i den fortsatta kampen mot narkotikamissbruket. Utskottet vill emellertid

betona vikten av att man inte förlitar sig på att de nu förordade straffrättsliga

åtgärderna är tillräckliga för att stävja missbruket och komma åt

den illegala hanteringen. Samhället bör utan dröjsmål ta initiativ till mera

positiva insatser av det slag som nämnts i propositionen.

Vid bedömningen av hur högt straffmaximum bör sättas godtar utskottet

Ivungl. Maj :ts förslag om fängelse i sex år. Av betydelse för utskottets

ställningstagande har varit att man bör eftersträva likartad lagstiftning

i de nordiska länderna i denna fråga. När det gäller den i motionerna

diskuterade frågan om straffets avskräckande verkan vill utskottet framhålla

att för brottslingar av den typ som ägnar sig åt illegal narkotikahantering

i stor skala torde det, då det gäller maximistraff av sådan längd

varom nu är fråga, vara mindre avgörande om straffmaximum bestämmes

till sex år (åtta år vid flerfaldig brottslighet) eller ytterligare några år.

Det synes vara av större betydelse i det hänseendet att man genom effektiva

insatser från polisens och tullens sida ökar risken för upptäckt av

brott.

Utskottet biträder alltså propositionens förslag om höjning av maximistraffen,

och även i övrigt tillstyrker utskottet de framlagda lagförslagen.

I motionerna I: 914 och II: 1048 tar man upp frågan om straffmätning

när det gäller narkotikabrott som avser cannabis. Motionärerna hänför

sig till ett yttrande i lagrådet av en ledamot som ifrågasätter om inte domstolarna,

innan vi vet mer om hasch- och marijuanarökningens vådor,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

över lag bör iaktta viss försiktighet vid straffmätningen när det gäller narkotikabrott

som avser cannabis och smuggling av cannabis. Motionärerna

begär att riksdagen skall uttala att vid utmätande av straff någon skillnad

ej bör göras med avseende på skilda slag av narkotikapreparat.

I 1961 års narkotikakonvention, till vilken Sverige anslutit sig, har cannabis

upptagits bland de medel som i vissa hänsenden underkastats den

mest rigorösa regleringen. I samband med antagandet av narkotikastrafflagen

i fjol behandlades frågan om cannabispreparatens farlighet. Enligt

föredragande departementschefen kunde det då inte komma i fråga att

särbehandla cannabis i den svenska narkotikalagstiftningen. Som skäl

för denna ståndpunkt angavs bl. a. att ämnet kunde vara en inkörsport till

andra och farligare medel. Vår kunskap om cannabis var enligt departementschefen

alltför begränsad för att man på svensk sida skulle ifrågasätta

det internationella kontrollsystemet. Enligt vad utskottet inhämtat

kommer narkomanvårdskommittén att i sitt under våren väntade betänkande

behandla frågan om cannabispreparaten.

Enligt utskottets mening finns inte anledning att i dag göra uttalanden

som i något avseende ger cannabis en särställning. Här må endast pekas

på att vid bedömningen huvurida grovt narkotikabrott föreligger medlets

farlighet är en av de omständigheter som skall beaktas. Med det anförda

anser sig utskottet ha besvarat det förevarande motionsyrkandet.

Vårdfrågan

Motionerna I: 914 och II: 1048 behandlar också frågan om tvångsingripanden

mot narkomaner. Motionärerna vill att lagen om sluten psykiatrisk

vård och tillämpningsföreskrifterna till denna skall ges en utformning

som klart ger vid handen att narkomaner som ej frivilligt underkastar

sig vård bör betraktas som om de saknade sjukdomsinsikt och

sålunda kunna omhändertas mot sin vilja. Detta skulle gälla vid såväl

intagning som kvarhållande för vård. Motionärerna begär att de anförda

synpunkterna skall bringas till Kungl. Maj :ts kännedom för att beaktas

i samband med utarbetandet av den aviserade propositionen angående ändring

i lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Socialstyrelsen har den 5 februari i år avgivit ett förslag till Kungl.

Maj :t angående komplettering av lagen om sluten psykiatrisk vård i vissa

fall såvitt avser specialindikation för narkomaner. Förslaget går ut på att

inte blott en sjuks bristande sjukdomsinsikt utan även hans oförmåga

till följd av missbruk av beroendeframkallande medel att bedöma sitt behov

av vård skall utgöra en specialindikation för omhändertagande enligt

lagen. Socialstyrelsens förslag remissbehandlas f. n. Proposition på grundval

av förslaget är att vänta senare under våren. Med hänsyn härtill finns

det inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till den föreliggande

frågan. Motionsyrkandet bör således inte föranleda någon åtgärd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969 17

Kontroll av vissa ämnen

De vid riksdagens början väckta motionerna 1:222 och 11:251, 1:225

och 11:284 samt 11:72 innehåller yrkanden som går ut på att ämnen

som kan användas för framställning av centralstimulerande medel skall

ställas under kontroll. Utskottet har inhämtat att en sådan kontroll f. n.

endast är påkallad beträffande ett enda ämne, fenylaceton. Kungl. Maj :t

utfärdar i dagarna en kungörelse om tillverkning, införsel och överlåtelse

in. m. av fenylaceton. Enligt denna kungörelse skall för fenylaceton tilllämpas

samma bestämmelser som enligt giftförordningen gäller för gift.

Detta innebär att fenylaceton underkastas stränga kontrollföreskrifter beträffande

bl. a. tillverkning, användning, införsel och handel. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t är beredd att snabbt vidta åtgärder för utvidgning

av kontrollen, därest utvecklingen ger vid handen att det är påkallat

med hänsyn till andra ämnen än fenylaceton. Med det anförda torde

de i detta sammanhang behandlade motionsyrkandena vara tillgodosedda.

Polisens befogenheter beträffande »knarkarkvartar»

I motionen II: 72 yrkas att polisen skall få ökade befogenheter att »visitera

och kartlägga ''knarkarkvartar’ och ’säljkvartar’ och anmäla där befintliga

missbrukare till vårdmyndighet samt att stänga dessa lokaler.»

Vid fjolårets riksdag avslogs ett liknande yrkande i samband med behandlingen

av narkotikastrafflagen. Utskottet hänvisade då till rättegångsbalkens

bestämmelser om husrannsakan, vilka av berörda myndigheter

ansågs ge tillräckliga möjligheter för polisen att komma in i de angivna

lokalerna. Enligt utskottets uppfattning har det inte tillkommit något som

ger anledning till annan bedömning. Beträffande yrkandet att polisen skulle

få befogenhet att »stänga kvartarna» är att märka att dessa lokaler i regel

är bostäder. Det synes varken ändamålsenligt eller praktiskt möjligt att

utrusta polisen med den begärda befogenheten. Det förevarande motionsyrkandet

bör alltså i sin helhet avslås. I sammanhanget må dock nämnas

att fylleristraffutredningen lagt fram ett förslag som går ut på att berusade

personer, det må vara av alkohol eller narkotika, skall kunna tas om hand

och föras till akutkliniker. Sådant omhändertagande skall kunna ske både

på allmän och enskild plats, inomhus och utomhus. Förslaget remissbehandlas

f. n.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen dels med bifall till motionerna 1: 222 och

II: 251, såvitt angår yrkandet d), dels med avslag på samma

motioner, såvitt angår yrkandet e) samt motionerna I: 913

och II: 1047 ävensom motionerna I: 914 och II: 1048, såvitt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

angår yrkandet I, bifaller propositionen nr 13, såvitt angår

ändringar i narkotikastrafflagen och lagen om straff för

varusmuggling;

B. att riksdagen bifaller propositionen i övrigt;

C. att följande motioner, nämligen

1) 1:222 och 11:251, såvitt angår yrkandet i),

2) I: 225 och II: 284, såvitt de hänvisats till lagutskott,

3) I: 914 och II: 1048, såvitt angår yrkandena

under II, samt

4) II: 72, såvitt angår yrkandena 1 och 3,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s)*, fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Lars Larsson (s), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s), fru Grethe

Lundblad (s)*, herrar Axelson (fp) och Blomquist (m);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Wetterström

(m), fröken Sandell (s), herrar Svensson i Kungälv (s), Göransson

(s), fru Sigurdsen (s), herr Gadd (s) och fru Frsenkel (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

vid utskottets hemställan under A

I

av herr Blomquist (m) och fröken Wetterström (m), vilken ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med orden

»Vid bedömningen» och slutar med orden »framlagda lagförslagen» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets mening finns det goda skäl att höja maximistraffen för

de grova narkotikabrotten utöver vad som föreslagits i propositionen. En

jämförelse med de grova förmögenhetsbrotten och allmänfarliga brotten ger

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969 19

vid handen att ett straffmaximum på åtta år måste anses motiverat. Med

hänsyn härtill och då det är angeläget att man tillvaratar alla möjligheter

att söka komma till rätta med den grova narkotikabrottsligheten ansluter

sig utskottet till motionsyrkandet om höjning av maximistraffen till åtta år.

Utskottet har i övrigt inte något att erinra mot de framlagda lagförslagen.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — dels med förklaring att de genom proposition

nr 13 framlagda förslagen om ändringar i narkotikastrafflagen

och lagen om straff för varusmuggling inte

i oförändrat skick kunnat antagas, dels med bifall till motionerna

I: 914 och II: 1048, såvitt angår yrkandet I, samt

motionerna 1:222 och 11:251, såvitt angår yrkandet d),

dels ock med avslag på sistnämnda två motioner, såvitt angår

yrkandet e), samt motionerna I: 913 och II: 1047 — antager

de berörda lagförslagen i följande såsom utskottets förslag

betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

1) Förslag

till

Lag

om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64)

Härigenom förordnas, att 3 § narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst ett och högst sex år.

Vid bedömande --------

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst ett och högst åtta år.

--farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

(Kungl. Maj.ts förslag)

(Utskottets förslag)

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1960 om straff

för varusmuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 §•

Den som utan att giva det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket

inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift

skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning

ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för

varusmuggling till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett år. Gäller

gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den 14 december

1962 (nr 704) må dömas till fängelse i högst två år.

Första stycket gäller även, när någon medelst vilseledande i samband med

tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän

avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid

mot förbud.

3 §.

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika, till fängelse, lägst ett och

högst sex år.

Vid bedömande —-------

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika, till fängelse, lägst ett och

högst åtta år.

- — farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.»

II

av herrar Andreasson (ep) och Gustavsson i Alvesta (ep), vilka ansett,

dels att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 15 som börjar med orden

»Vid bedömningen» och som slutar med orden »framlagda lagförslagen»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Vid bedömning av hur högt straffmaximum bör sättas kan utskottet inte

godta Kungl. Maj :ts förslag om fängelse i sex år. Illegal tillverkning, för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

sälj ning och införsel av narkotika i stor skala kan jämföras med mord eller

spridande av gift. Brottsbalken stadgar fängelse i tio år eller på livstid

som maximistraff för sådana brott. Utskottet anser det befogat att grovt

narkotikabrott och grov varusmuggling som gäller narkotika bedöms på

liknande sätt. Utskottet biträder därför motionerna I: 222 och II: 251 samt

I: 913 och II: 1047 om höjning av maximistraffen till tio år. Utskottet biträder

i övrigt de framlagda lagförslagen.»

dels att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen — dels med förklaring att de genom proposition

nr 13 framlagda förslagen om ändringar i narkotikastrafflagen

och lagen om straff för varusmuggling inte i

oförändrat skick kunnat antagas, dels med bifall till motionerna

I: 222 och II: 251, såvitt angår yrkandena d) och e),

samt motionerna 1:913 och 11:1047, dels ock med avslag

på motionerna I: 914 och II: 1048, såvitt angår yrkandet I

—- antager de berörda lagförslagen i följande såsom utskottets

förslag betecknade lydelse.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

1) Förslag

till

Lag

om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64)

Härigenom förordnas, att 3 § narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

3 §•

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst ett och högst sex år.

Vid bedömande-------

Är brott som avses i 1 § att anse

som grovt, skall för grovt narkotikabrott

dömas till fängelse,

lägst ett och högst tio år.

--farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1969

(Kun,gl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 30 juni 1960 (nr 418) om straff för varusmuggling

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ lagen den 30 juni 1960 om straff

för varusmuggling skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

1 §•

Den som utan att giva det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket

inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan allmän avgift

skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning

ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen,

för varusmuggling till dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst ett

år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen den

14 december 1962 (nr 704) må dömas till fängelse i högst två år.

Första stycket gäller även, när någon medelst vilseledande i samband med

tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän

avgift undandrages statsverket eller att gods införes eller utföres i strid mot

förbud.

3 §.

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika, till fängelse, lägst ett och

högst sex år.

Vid bedömande — —------

Är varusmuggling att anse som

grov, skall dömas till fängelse i högst

två år eller, om smugglingen gällt

narkotika, till fängelse, lägst ett och

högst tio år.

--—farlig art.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1969.»

ESSELTE AB. STHLM 69

914109

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 a1 i texten