Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående politisk information och propaganda på arbetsplatser. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, /: 223 av herr Björk m. fl. samt II: 252 av herrar Bengtsson i Landskrona och Fridolfsson i Rödeby.

1969-10-28 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:70, Utlåtande i anledning av motioner angående politisk information och propaganda på arbetsplatser. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, /: 223 av herr Björk m. fl. samt II: 252 av herrar Bengtsson i Landskrona och Fridolfsson i Rödeby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av motioner angående politisk information

och propaganda på arbetsplatser.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

/: 223 av herr Björk m. fl. samt II: 252 av herrar Bengtsson i Landskrona och

Fridolfsson i Rödeby.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla att de rättsliga förutsättningarna för

politisk information och propaganda på arbetsplatser jämte gällande regler

och praxis på detta område göres till föremål för utredning».

På utskottets begäran har remissyttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation

och Sveriges akademikers centralorganisation. Därjämte har yttrande inkommit

från Svenska arkitekters riksförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Rätten att utöva politisk verksamhet inneslutes i vissa av de medborgerliga

fri- och rättigheterna, såsom yttrandefriheten, tryckfriheten och församlingsrätten

eller församlingsfriheten. De båda förstnämnda har fastställts

i grundlagarna, medan den sistnämnda icke reglerats vare sig i

grundlagarna eller allmän lag. Sedan mer än 100 år tillbaka gäller emellertid,

att församlingsfriheten, dvs. rättigheten för medborgarna att sammankomma

för gemensam överläggning, opinionsyttring eller upplysning

i allmän eller enskild angelägenhet, förutsättes såsom en i princip erkänd

medborgerlig rättighet. Församlingsfriheten i vårt land har också bekräftats

genom Sveriges anslutning till Europarådets konvention av den 4 november

1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, i vars artikel 11 föreskrives, att envar skall äga rätt till

frihet att deltaga i fredliga sammankomster och att utövandet av denna

rättighet icke skall få underkastas andra inskränkningar än sådana som är

angivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn

till allmän säkerhet, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården,

skyddande av sedligheten eller av annans fri- eller rättigheter. I allmänna

ordningsstadgan och lagen om allmänna sammankomster, båda av

den 14 december 1956, har viss reglering skett av offentliga tillställningar

och allmänna sammankomster. I församlingsfriheten stadgas därigenom

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

vissa inskränkningar, som framstår som nödvändiga för att ordning och

säkerhet i samhället skall kunna upprätthållas eller för att enskild medborgares

fri- och rättigheter ej skall kränkas. Politiska möten och t. ex.

demonstrationståg faller under lagen om allmänna sammankomster, som

bl. a. äger tillämpning å sammankomst, som hålles för överläggning, opinionsyttring

eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet och som

anordnas för allmänheten eller till vilken allmänheten eljest äger tillträde.

Enligt lagen om allmänna sammankomster fordras tillstånd av polismyndighet

för att inom stadsplanelagt område exempelvis på en gata eller

annan allmän plats ordna en politisk demonstration eller ett politiskt möte.

Även allmänna ordningsstadgan innehåller bestämmelser som i viss mån

kan sägas begränsa den politiska verksamheten. Inom stadsplanelagt område

får allmän plats inte utan tillstånd användas för ställningar för t. ex.

politiska affischer. Lokala ordningsstadgor kan vidare innehålla begränsningar

i rätten att affischera på och intill allmänna platser ävensom i fråga

om rätten att använda högtalare o. d. vid propaganda som riktar sig till

trafikanter på allmän plats.

Lagen om allmänna sammankomster avser — som framgår redan av

namnet — inte enskilda möten och sammankomster. Likaledes avser föreskrifterna

i allmänna ordningsstadgan och lokala ordningsstadgor endast

verksamhet på allmän plats. Enskilda möten och sammankomster är ställda

utanför direkt laglig reglering. När det gäller utövandet av politisk verksamhet

på enskild plats, såsom inom enskilda företags områden och anläggningar

är det i första hand ägaren eller innehavaren som har beslutanderätten.

Ibland tar sig detta uttryck i särskilda föreskrifter. Det kan ske i

form av ordningsregler utfärdade av en arbetsgivare. Sådana regler kan

innehålla förbud mot exempelvis möten, affischering eller utdelning av

broschyrer. Det förekommer även att i kollektivavtal intas bestämmelser i

det aktuella hänseendet. Avtalet mellan Järnbruksförbundet och Svenska

metallindustriarbetareförbundet för åren 1966—1968 innehåller exempelvis

en bestämmelse av följande lydelse: Arbetare äger ej utan arbetsgivarens

medgivande hålla möten inom arbetsområdet; ej heller må på arbetsplatsen

under pågående arbete bedrivas agitation av något slag. Det har också hänt

att rekommendationer utfärdats från centralt håll. Vid riksdagsvalet 1958

sände Svenska arbetsgivareföreningen till sina delägare ett cirkulär som

bl. a. innehöll följande.

Man kan sålunda vänta sig, att arbetstagarna komma att göra framställningar

om att på ett eller annat sätt få sprida vissa tidningar, broschyrer

eller annat propagandamaterial inom företaget, att få sätta upp appeller på

anslagstavlor etc. Det kan också tänkas, att sådana åtgärder kommer att

vidtagas utan att företagsledningen över huvud taget tillfrågas.

Enligt vår mening bör inte någon form av politisk propaganda förekomma

på arbetsplatsen, oavsett hur propagandan sprides. Det goda samarbete

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

S

inom företagen, som i alla övriga sammanhang eftersträvas, bör ej få riskeras

genom en strid mellan olika politiska riktningar. Vi rekommendera

därför delägarna att i både detta och andra sammanhang avslå sådana framställningar,

som berörts ovan, och att även i övrigt söka hindra all form

av politisk propaganda på arbetsplatsen.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a.

Den ytterst restriktiva inställningen till varje form av politisk påverkan

på arbetsplatser som präglar de privata arbetsgivarna kan sålunda tolkas

som en ideologisk eftersläpning. Ur allmänt demokratiska synpunkter anses

det vanligen önskvärt, att den politiska påverkan, som olika massmedia

utövar, skall kunna kompletteras med påverkan från man till man. Människorna

tillbringar en stor del av sitt liv på arbetsplatserna, där emellertid

sådan påverkan anses olämplig. I praktiken förekommer naturligtvis politiska

samtal på raster o. d. Det är emellertid otillfredsställande att frågan

om vilka former av politisk påverkan som i detta sammanhang kan anses

skäliga och rättsligt grundade inte blivit föremål för analys. En långtgående

tolkning av arbetsgivarnas rättigheter kan framkalla irritation och

stå i strid med det allmänna önskemålet om ökad politisk medvetenhet

och kunskap hos medborgarna. Rimligt är att anställda på privata arbetsplatser

i varje fall inte skall utsättas för starkare restriktioner än anställda

i statlig eller kommunal tjänst. På alla arbetsområden gäller givetvis att

politisk verksamhet, som stör arbetsprocesserna eller innebär ett obehörigt

tryck mot enskilda, inte är önskvärd. Men med denna reservation kan man

ändå överväga en något större rörelsefrihet än vad som nu föreligger. I

samband med strävandena mot företagsdemokrati förtjänar det t. ex. att

övervägas om inte de anställda bör ha större möjligheter att fritt förfoga

över egna anslagstavlor på arbetsplatsen. Det är långtifrån säkert att man

har behov av nya preciserade rättsregler i fråga om politisk information

och propaganda på arbetsplatserna, men det faktiska läget och dess rättsliga

förutsättningar kan förtjäna närmare undersökning, bl. a. för att

främja en debatt kring problematiken och bidraga till en modernare och

mindre restriktiv praxis.

Remissyttrandena

LO och TCO har förklarat att de inte motsätter sig att den begärda utredningen

kommer till stånd. SdCO har uppgivit att organisationen för sin del

inte känner något behov av en utredning i frågan men att organisationen

inte heller ser något skäl att motsätta sig en sådan. Svenska arkitekters

riksförbund har tillstyrkt motionsyrkandet.

SAF har en annan inställning till motionsyrkandet än övriga remissinstanser

och avstyrker med bestämdhet motionerna. Föreningen uppger att

de bestämmelser i det aktuella hänseendet som finns i kollektivavtal bör

ses mot bakgrund av de erfarenheter man har från det förflutna. Därtill

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 är 1969

kominer att bestämmelserna tillkommit i samförstånd mellan parterna.

Föreningen anför vidare.

Mera väsentligt än förekomsten av formella bestämmelser i kollektivavtal

synes dock vara att det är en sedan lång tid klart befäst uppfattning

i arbetslivet att politisk eller annan propaganda som kan inverka störande

på produktionen bör undvikas. Denna uppfattning och inställning förtjänar

knappast bli någon stridsfråga i våra dagar. Tillämpningen av regeln sker

med det mått av flexibilitet som förhållandena medger och ett modernt

samhälle kräver. Åtskilliga exempel härpå kan hämtas bl. a. från 1968 års

valrörelse. Dessa exempel hänför sig ej minst till den privata sektorn av

näringslivet.

Det sätt varpå motionärerna beskrivit de privata arbetsgivarna och deras

organisationer stämmer överhuvudtaget illa med det samarbete i skilda

former som förekommer på detta område sedan lång tid tillbaka. Detta

samarbete har ett betydande egenvärde, och det bör enligt föreningens

mening ej riskeras eller försvåras av den typ av politisering av förhållandena

på en arbetsplats som motionärerna gör sig till talesmän för. Det förhåller

sig ej så enkelt som motionärerna närmast synes ha utgått från, nämligen

att det endast skulle finnas en politisk eller annan meningsriktning representerad

på en och samma arbetsplats.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1960 års riksdag väcktes en motion av herr Senander in. fl. i samma

fråga som den förevarande. Motionärerna ville få till stånd lagstiftning som

tryggade rätten till politisk verksamhet inom enskilda företags områden

under de anställdas fritid. Motionen avslogs av riksdagen. Andra lagutskottet,

som behandlade motionen, anförde i sitt utlåtande nr 71 i frågan.

Den sålunda förordade lagstiftningen innebär, att den enskildes rätt att

bestämma över områden och anläggningar, vartill han har ägande- eller

dispositionsrätt, begränsas, därigenom att rätten att förbjuda politisk verksamhet

inom sådana områden betages honom. Ytterst skulle lagstiftningen

således innebära inskränkning i den enskildes rätt att råda över sin egendom.

Vidtagandet av en dylik inskränkning skulle stå klart i strid mot rådande

rättsuppfattning. Utskottet avstyrker därför motionen.

Emellertid vill utskottet framhålla, att de anställdas önskemål i frågor

av hithörande slag kan beaktas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens

parter och genom insatser från de vid företagen knutna företagsnämnderna.

Utskottet

I förevarande motioner yrkas utredning av de rättsliga förutsättningarna

för politisk information och propaganda på arbetsplatser jämte gällande

regler och praxis på området. Motionärerna säger att det rättsliga läget f. n.

synes något oklart och menar att en kartläggning av förhållandena skulle

främja en debatt kring frågan och bidra till en modernare och mindre

restriktiv praxis.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1969

5

Av grundläggande betydelse för det demokratiska samhällssystemet är

den fria opinionsbildningen och rätten till politisk verksamhet. Det är av

vital betydelse att de politiska partierna får goda möjligheter att föra ut sitt

budskap till medborgarna. Ett sätt att nå detta mål är att begagna sig av

arbetsplatserna.

Som framgår av bl. a. remissyttrandena råder delade meningar om lämpligheten

av att politisk verksamhet bedrivs i anslutning till arbetsplatserna.

Från arbetsgivarhåll har gjorts gällande att det kan äventyra ett gott samarbete

inom företagen. För att undvika politisk verksamhet har arbetsgivare

stundom utfärdat föreskrifter med syfte att begränsa möjligheterna till

propaganda. Liknande bestämmelser återfinns i olika kollektivavtal. Mot

detta sätt att se på frågan står den uppfattning som återspeglas i motionerna,

nämligen att det är viktigt att man främjar politisk medvetenhet och kunskap

och att man därför bör tillvarata möjligheten att nå människorna via arbetsplatserna.

Mot bakgrund av det anförda vill utskottet för sin del ansluta sig till tanken

att det kan vara lämpligt att Kungl. Maj:t låter undersöka under vilka

förutsättningar och i vilken omfattning politisk informationsverksamhet och

propaganda förekommer på arbetsplatserna. Undersökningsmaterialet kan

sedermera utgöra grundval för en bedömning av frågan huruvida några

åtgärder är påkallade.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 223 och II: 252

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 28 oktober 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s)*, Hxibinette

(m), Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Kilsmo (fp), Andreasson (ep) och

Ivar Andersson (s);

från andra kammaren: herrar Gustavsson i Alvesta (ep), Jönsson i

Ingemarsgården (fp), Fredriksson (s), Göransson (s), Nilsson i Kalmar (s),

fru Sigurdsen (s), herr Åkerlind (m) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svensk* Reproduktions AB, Sthlm[l969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:325 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om lagstiftning för kontroll av hälsofarliga ämnen och produkter. a1 i texten