Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

1969-11-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:71, Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av motioner angående beräkningen av basbeloppet

inom den allmänna försäkringen.

Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 48 av herr Werner och II: 19 av fru Rgding

m.fl., i vilka yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

att frågan om en reformering av tilläggspensionen innebärande att

basbeloppet beräknas på ett reallöneindex blir föremål för skyndsam utredning

och att förslag härom förelägges riksdagen», samt

2) de likalydande motionerna I: 792 av herr Österdahl och II: 881 av herrar

Johnsson i Mora och Eriksson i Arvika, i vilka föreslagits, »att riksdagen

hos Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig översyn av beräkningsgrunderna

vid fastställande av basbeloppen».

Gällande bestämmelser m. m.

Den allmänna försäkringens pensionsgrenar, folkpensioneringen och tillläggspensioneringen,

har gjorts värdebeständiga genom att de flesta belopp

som har betydelse inom dessa båda försäkringsgrenar uttrycks i relation till

basbeloppet. Exempelvis föreskrivs att ålderspension inom folkpensioneringen

skall utgöra 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och

70 % för vardera av två pensionsberättigade makar. Avgränsningarna nedåt

och uppåt av den inkomst, som är pensionsgrundande och avgiftspliktig

inom försäkringen för tilläggspension, uttrycks på samma sätt. Pensionsgrundande

är således den inkomst som ligger mellan ett och sju- och en

halv gånger basbeloppet vid årets ingång. Den försäkrade tillförs pensionspoäng,

som utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet

vid årets ingång. Full ålderspension utgår med 60 % av produkten av

basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet

av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng

tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15

högsta poängtalen.

Enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring fastställs basbeloppet av

Kungl. Maj :t för varje månad. Beloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat

med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under

andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september

0109449 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

1957. Enligt kungörelse den 25 maj 1962 med föreskrifter för beräkning av

basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring skall beräkningen ske på

grundval av konsumentprisindex. Beräkningen utförs av statistiska centralbyrån.

Regeln om basbeloppets indexförändringar är försedd med en marginalspärr.

Denna är uttryckt så att en ändring av jämförelsetalet ej skall föranleda

ändring av basbeloppet med mindre jämförelsetalet stigit eller nedgått

med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet

vidtogs. Vid basbeloppsberäkningen sker avrundning till närmaste

hundratal kronor.

Basbeloppet har efter hand fått betydelse även utanför den allmänna försäkringen,

t. ex. för bidragsförskott, vissa familjerättsliga underhållsbidrag,

studiestöd, yrkesskadelivräntor, in. m. Utvecklingen går mot en vidgad

tillämpning av basbeloppssystemet på alla områden där en värdebeständighet

är av intresse.

För åren 1960—1962 fastställdes basbeloppet endast för januari månad.

Från och med år 1963 har basbeloppet fastställts för varje månad. Förändringen

i basbeloppets storlek framgår av följande uppställning:

jan. 1960

jan. 1961

jan. 1962

jan. 1963

jan. 1964

nov. 1964

4 200 kr. sept. 1965 .................. 5 200 kr.

4 300 kr. jan. 1966 5 300 kr.

4 500 kr. maj 1966 5 500 kr.

4 700 kr. april 1967 .................. 5 700 kr.

4 800 kr. mars 1968 .................. 5 800 kr.

5 000 kr. aug. 1969 .................. 6 000 kr.

Samtidigt som basbeloppet ökat från utgångsläget 4 000 kr. i september

1957 till 6 000 kr. i augusti 1969, eller med 50 %, har realinkomsterna ökat.

Sålunda utgjorde den genomsnittliga timförtjänsten för arbetare inom

egentlig industri under åren 1957—1966 4: 90, 5: 21, 5: 44, 5: 77, 6: 23, 6: 78,

7: 29, 7: 94, 8: 78 respektive 9: 60 kr.

ATP och realinkomstökningen

Frågan om ATP och realinkomstökningen har behandlats i en statistisk

avhandling av Leon Rappaport, Kapitalbildning och befolkningsrörelse. Ett

sammandrag av avhandlingen återges i betänkandet SOU 1967:6, Finansiella

långtidsperspektiv.

Ur materialet har utskottet hämtat nedan redovisade räkneexempel.

Exemplet utgår från förhållandena år 1962 då basbeloppet uppgick till

4 500 kr. Det förutsätts att priserna är konstanta, vilket innebär att konsumentprisindex

ligger stilla och basbeloppet också håller sig konstant. Det

förutsätts vidare att realinkomsten ökar med 4 % varje år. I exemplet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969 3

jämförs hur den pensionsgrundande inkomsten förändrar sig från år 1962

till år 1980.

År

Pensionsgrundande inkomst kr.

Ger följande pensionspoäng

1962

29 250 ........

1

1 29 250 )

| 6,5

.............. 1

( 4 500 J

1962

14 445 ........

j

f 14 445 ^

| 3,21

.............. 1

( 4 500 “ J

1980

29 250 X 1,0418

= 59 261 ..... |

f 59 261 )

| 6,5 (eg. 13,17)

[ 4 500 ~~ j

1980

14 445 X 1,0418

- 29 266 ..... |

( 29 266 )

| 6,5

^ 4 500 ~~ )

Exemplet ger vid handen att en försäkrad, som år 1962 hade en pensionsgrundande

inkomst som gav maximal tilldelning av pensionspoäng, 6,5,

kommer 18 år senare då hans inkomster fördubblats att fortfarande

tilldelas 6,5 pensionspoäng. Den som år 1962 däremot hade en pensionsgrundande

inkomst, som gav högst 3,21 pensionspoäng, kommer 18 år

senare då hans pensionsgrundande inkomst genom reallöneutvecklingen

stigit till det dubbla att också kunna erhålla dubbla pensionspoäng. Rappaport

gör i anslutning till exemplet bl. a. följande konstateranden:

1. Alla som 1962 hade 3,21 pensionspoäng eller mera kommer att överskrida

ATP-taket (6,5 pensionspoäng) 1980.

2. År 1962 överskred 4,22 % av männen ATP-taket. År 1980 kommer

denna andel att stiga till 24,32 % och år 1992 till 52,75 %. År 1990 kommer

genomsnittligt sett 39 årskullar, nämligen män mellan 25 och 63 år att

ligga ovanför ATP-taket. 1995 gäller det även årskullarna 22—24. Det

är alltså endast ungdomar i åldrarna 16—21 år som finns kvar inom taket.

3. I stället för 60 % kommer ålderspensionen för försäkrade, vilkas pensionsgrundande

inkomster år 1962 var 14 500, 17 000, 19 000, 21 500, 23 500,

26 000, 28 000 och 29 500, att år 1992 uppgå till endast 47,4, 41,6, 36,7, 32,8,

29,7, 27,1, 24,9 respektive 24,0 % av deras realinkomster.

4. Ju mer levnadsstandarden stiger, desto mer kommer ATP-systemet att

krympa.

Motionerna

I motionerna I: 48 och II: 19, som grundar sig på bl. a. det av Rappaport

framlagda materialet, anförs bl. a. följande:

Slutsatsen bör enligt de här åberopade källorna bli att ompröva reglerna

för basbeloppens beräkning. Dessa bör beräknas inte som nu på levnadskostnadsindex

utan på ett reallöneindex. Om detta sker kan relationen lön—pension

bibehållas och den avsedda standarden för pensionstagarna säker
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

ställas. Verkningarna av nuvarande utformning av ATP-systemet kommer

att accentueras än mer från år till år. På ett enahanda sätt har pensionsförhållandena

utvecklats för exempelvis tidigare pensionerade statsanställda

jämfört med nu yrkesverksamma statstjänare. Tidigare pensionerade får

sämre pension än kolleger som pensioneras senare även om samma slag av

arbete utföres beroende av verkställda lönegradsuppflyttningar, d. v. s. till

följd av reallönestegringar. Den i och för sig värdesäkrade och samordnade

stats- och folkpensionen beaktar icke detta förhållande.

Även motionerna I: 792 och II: 881 faller tillbaka på Rappaports avhandling.

Motionärernas utredningsyrkande motiveras bl. a. på följande sätt:

Oavsett hur stor realinkomstökningen i verkligheten kommer att bli, kan

ATP-systemet inte fungera tillfredsställande utan att hänsyn tas till realinkomstökningen.

Den väntade ekonomiska tryggheten på äldre dagar blir

eljest en chimär, och ATP-systemet kommer inte att fylla rimliga krav på

ett modernt pensioneringssystem. Det är därför nödvändigt att ompröva

reglerna för en ändring av basbeloppens beräkning. Den bör inte, som fallet

är för närvarande, bygga på levnadskostnadsindex utan kanske på reallöneindex,

så att ATP-pensionen får följsamhet till de utgående lönerna såväl

före avgången vid 67 års ålder som efter denna tidpunkt.

Det är en angelägen uppgift att detta för oss alla viktiga problem utredes

och att nya regler för bibehållande av följsamhet mellan löner och pensioner

fastställes.

Utskottet

Basbeloppet inom den allmänna försäkringen fastställs av Kungl. Maj:t

för varje månad. Beloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som

anger förhållandet mellan det allmänna prisläget andra månaden före den

som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Beräkningen av

basbeloppet sker på grundval av konsumentprisindex.

Utgående pensionsförmåner inom den allmänna försäkringen uttrycks i

princip i relation till basbeloppet. Därigenom har förmånerna tillförsäkrats

värdebeständighet i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Detsamma

är förhållandet med avgränsningarna nedåt och uppåt av den inkomst

som är pensionsgrundande och för vilken avgiftsplikt föreligger

inom försäkringen för tilläggspension.

Någon motsvarande anpassning till standardutvecklingen är inte inbyggd

i pensionssystemet. När det gäller folkpension har man vid olika tillfällen

fattat särskilda beslut om standardhöjning av pensionerna och vid innevarande

års vårriksdag beslöts om särskilda pensionstillskott till pensionärer

som saknar eller har obetydlig ATP. Genom sistnämnda beslut tillförsäkrades

nämnda pensionärer en successiv standardförbättring under

den närmaste tioårsperioden. Inom ATP-försäkringen beaktas en ökad

realinkomstutveckling på två sätt. För det första kan de försäkrade genom

att den pensionsgrundande inkomsten stiger förvärva högre pensionspoäng,

intill dess de nått maximum 6,5 poäng. För det andra skall pensionen beräknas

med utgångspunkt från de 15 bästa poängåren och inte från genom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969 5

snittet av samtliga års poängtal. Någon standardhöjning av utgående ATPpensioner

inrymmer däremot inte systemet.

I förevarande motioner vänder man sig mot att pensionerna inte är standardsäkrade.

Motionärerna menar att reglerna för basbeloppets beräkning

bör omprövas. I stället för en anpassning till konsumentprisindex bör

man enligt deras mening anpassa basbeloppet till ett reallöneindex. Yrkandet

i motionerna går ut på utredning av frågan, varvid det i motionerna

I: 792 och II: 881 hemställs om en allsidig översyn av beräkningsgrunderna,

medan det i motionerna 1:48 och II: 19 hemställs om en utredning med

sikte på att basbeloppet skall beräknas på grundval av ett reallöneindex.

Den inbyggda värdesäkringen i pensionssystemet genom basbeloppets

anknytning till konsumentprisindex tillhör en av den allmänna försäkringens

väsentligaste grundprinciper. Följsamheten till det allmänna prisläget

är därigenom garanterad och en urholkning av pensionsförmånerna

motverkas. Till belysning av denna princip kan nämnas att de allmänna

ställningstagandena rörande pensionsnivån bygger på penningvärdet i september

1957. Basbeloppet ansågs vid den tidpunkten böra uppgå till 4 000

kr. Redan vid tilläggspensioneringens ikraftträdande hade basbeloppet stigit

till 4 200 kr. Efter successiva stegringar utgör basbeloppet fr. o. in. augusti

månad innevarande år 6 000 kr. Utgående pensioner ligger således nominellt

sett 50 % högre i dag än de skulle ha gjort i september 1957.

Samtidigt med denna förändring av det allmänna kostnadsläget har en

successiv ökning av realinkomsterna ägt rum. Den genomsnittliga timförtjänsten

för arbetare inom egentlig industri har t. ex. stigit från 4 kr. 90 öre

1957 till 9 kr. 60 öre 1966. Medeltalet pensionspoäng har också stigit sedan

ATP-reformen infördes. Så länge den försäkrades inkomster understiger

den pensionsgrundande maximigränsen 7,5 basbelopp slår hans realinkomstökning

på grund av högre poängtal genom på pensionssidan. Sedan han

väl nått maximum ger fortsatt standardökning inte längre någon utdelning

i pensionshänseende.

Genom femlonårsregeln uppnås i allmänhet en högre pension än om hela

antalet poängår skulle läggas till grund för pensionsberäkningen. De år

då den försäkrade haft de högsta realinkomsterna får bestämma pensionsutfallet.

Den standardhöjning som ägt rum under den försäkrades aktiva

tid kommer honom alltså till godo också som pensionär. Vanligen torde

de femton bästa poängåren komma att utgöras av de femton sista aktiva

åren men i åtskilliga fall kommer realinkomsterna att sjunka med den

försäkrades stigande ålder. I bästa fall kommer den pension som skall utbetalas

att med utgångspunkt i femtonårsregeln beräknas på en standard

för den försäkrade som är 7—8 år gammal (genomsnittet av de 15 sista

åren). För försäkrade som har de femton bästa poängåren längre tillbaka

i tiden är situationen sämre. I sammanhanget bör också hållas i minnet

att pensionen för statstjänstemän m. fl. bestäms med ledning av förhållanden

som ligger närmare pensionsåldern.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969

Standardutvecklingen har emellertid inte bara betydelse för beräkningen

av de pensionspoäng som läggs till grund för ATP-pensionen utan även för

storleken av utgående pensionsförmåner. En kontinuerlig reallöneökning

medför att den aktiva delen av befolkningen får sin standard ökad. Pensionärerna

bibehålls däremot på den standardnivå som de hade 7 -8 år

eller ännu fler år före pensionsfallet. Vid en stark standardtillväxt kommer

målsättningen för ATP-reformen med en 60-procentig pension i förhållande

till realinkomsterna snabbt att urholkas. Vid en långsammare

realinkomstökning blir frågan inte lika påtaglig för det stora kollektivet

ålderspensionärer. Däremot kommer förtidspensionärer och andra som

under mycket lång tid uppbär pensionsförmåner att så småningom få sina

förmåner relativt sett krympta. Som redovisats i det föregående skulle en

realinkomstökning av 4 % per år medföra en reducering av pensionsnivån

i förhållande till realinkomsterna under en 30-årsperiod från 60 till 24

Det ovan anförda ger vid handen att det nuvarande pensionssystemet inte

tillförsäkrar pensionstagaren någon tillfredsställande täckning för standardhöjningen

i landet. Enligt utskottets mening får tiden anses mogen för

att frågan om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen tas upp

till översyn. Utskottet är för sin del inte berett att ansluta sig till ett utredningskrav

som tar sikte på en anpassning av basbeloppet till ett reallöneindex.

Utredningen bör vara förutsättningslös.

Med stöd av det anförda får utskottet sålunda hemställa,

A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 48 och II: 19

samt I: 792 och II: 881 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin

mening ger till känna vad utskottet anfört om frågan om

standardsäkring inom den allmänna pensioneringen;

B. att motionerna —• i den mån de inte kan anses besvarade

genom utskottets hemställan under A. — inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 november 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Hubinette (m), Österdahl (fp), Ivar Andersson (s) och fröken

Pehrsson (ep);

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell

(s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s),

herr Ringaby (m), fru Håvik (s) och herr Romanus (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K l Beckmans Tryckerier AB» Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. a1 i texten