Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
1969-11-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:71, Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
1
Nr 71
Utlåtande i anledning av motioner angående beräkningen av basbeloppet
inom den allmänna försäkringen.
Andra lagutskottet har behandlat fyra till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen
1) de likalydande motionerna I: 48 av herr Werner och II: 19 av fru Rgding
m.fl., i vilka yrkats, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
att frågan om en reformering av tilläggspensionen innebärande att
basbeloppet beräknas på ett reallöneindex blir föremål för skyndsam utredning
och att förslag härom förelägges riksdagen», samt
2) de likalydande motionerna I: 792 av herr Österdahl och II: 881 av herrar
Johnsson i Mora och Eriksson i Arvika, i vilka föreslagits, »att riksdagen
hos Kungl. Maj :t hemställer om en allsidig översyn av beräkningsgrunderna
vid fastställande av basbeloppen».
Gällande bestämmelser m. m.
Den allmänna försäkringens pensionsgrenar, folkpensioneringen och tillläggspensioneringen,
har gjorts värdebeständiga genom att de flesta belopp
som har betydelse inom dessa båda försäkringsgrenar uttrycks i relation till
basbeloppet. Exempelvis föreskrivs att ålderspension inom folkpensioneringen
skall utgöra 90 % av basbeloppet för ensamstående pensionär och
70 % för vardera av två pensionsberättigade makar. Avgränsningarna nedåt
och uppåt av den inkomst, som är pensionsgrundande och avgiftspliktig
inom försäkringen för tilläggspension, uttrycks på samma sätt. Pensionsgrundande
är således den inkomst som ligger mellan ett och sju- och en
halv gånger basbeloppet vid årets ingång. Den försäkrade tillförs pensionspoäng,
som utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet
vid årets ingång. Full ålderspension utgår med 60 % av produkten av
basbeloppet för den månad för vilken pensionen skall utges och medeltalet
av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15
högsta poängtalen.
Enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring fastställs basbeloppet av
Kungl. Maj :t för varje månad. Beloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat
med det tal, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget under
andra månaden före den som basbeloppet avser och prisläget i september
0109449 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 71
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
1957. Enligt kungörelse den 25 maj 1962 med föreskrifter för beräkning av
basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring skall beräkningen ske på
grundval av konsumentprisindex. Beräkningen utförs av statistiska centralbyrån.
Regeln om basbeloppets indexförändringar är försedd med en marginalspärr.
Denna är uttryckt så att en ändring av jämförelsetalet ej skall föranleda
ändring av basbeloppet med mindre jämförelsetalet stigit eller nedgått
med minst tre procent sedan närmast föregående ändring av basbeloppet
vidtogs. Vid basbeloppsberäkningen sker avrundning till närmaste
hundratal kronor.
Basbeloppet har efter hand fått betydelse även utanför den allmänna försäkringen,
t. ex. för bidragsförskott, vissa familjerättsliga underhållsbidrag,
studiestöd, yrkesskadelivräntor, in. m. Utvecklingen går mot en vidgad
tillämpning av basbeloppssystemet på alla områden där en värdebeständighet
är av intresse.
För åren 1960—1962 fastställdes basbeloppet endast för januari månad.
Från och med år 1963 har basbeloppet fastställts för varje månad. Förändringen
i basbeloppets storlek framgår av följande uppställning:
jan. 1960
jan. 1961
jan. 1962
jan. 1963
jan. 1964
nov. 1964
4 200 kr. sept. 1965 .................. 5 200 kr.
4 300 kr. jan. 1966 5 300 kr.
4 500 kr. maj 1966 5 500 kr.
4 700 kr. april 1967 .................. 5 700 kr.
4 800 kr. mars 1968 .................. 5 800 kr.
5 000 kr. aug. 1969 .................. 6 000 kr.
Samtidigt som basbeloppet ökat från utgångsläget 4 000 kr. i september
1957 till 6 000 kr. i augusti 1969, eller med 50 %, har realinkomsterna ökat.
Sålunda utgjorde den genomsnittliga timförtjänsten för arbetare inom
egentlig industri under åren 1957—1966 4: 90, 5: 21, 5: 44, 5: 77, 6: 23, 6: 78,
7: 29, 7: 94, 8: 78 respektive 9: 60 kr.
ATP och realinkomstökningen
Frågan om ATP och realinkomstökningen har behandlats i en statistisk
avhandling av Leon Rappaport, Kapitalbildning och befolkningsrörelse. Ett
sammandrag av avhandlingen återges i betänkandet SOU 1967:6, Finansiella
långtidsperspektiv.
Ur materialet har utskottet hämtat nedan redovisade räkneexempel.
Exemplet utgår från förhållandena år 1962 då basbeloppet uppgick till
4 500 kr. Det förutsätts att priserna är konstanta, vilket innebär att konsumentprisindex
ligger stilla och basbeloppet också håller sig konstant. Det
förutsätts vidare att realinkomsten ökar med 4 % varje år. I exemplet
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969 3
jämförs hur den pensionsgrundande inkomsten förändrar sig från år 1962
till år 1980.
År
Pensionsgrundande inkomst kr.
Ger följande pensionspoäng
1962
29 250 ........
1
1 29 250 )
| 6,5
.............. 1
( 4 500 J
1962
14 445 ........
j
f 14 445 ^
| 3,21
.............. 1
( 4 500 “ J
1980
29 250 X 1,0418
= 59 261 ..... |
f 59 261 )
| 6,5 (eg. 13,17)
[ 4 500 ~~ j
1980
14 445 X 1,0418
- 29 266 ..... |
( 29 266 )
| 6,5
^ 4 500 ~~ )
Exemplet ger vid handen att en försäkrad, som år 1962 hade en pensionsgrundande
inkomst som gav maximal tilldelning av pensionspoäng, 6,5,
kommer 18 år senare då hans inkomster fördubblats att fortfarande
tilldelas 6,5 pensionspoäng. Den som år 1962 däremot hade en pensionsgrundande
inkomst, som gav högst 3,21 pensionspoäng, kommer 18 år
senare då hans pensionsgrundande inkomst genom reallöneutvecklingen
stigit till det dubbla att också kunna erhålla dubbla pensionspoäng. Rappaport
gör i anslutning till exemplet bl. a. följande konstateranden:
1. Alla som 1962 hade 3,21 pensionspoäng eller mera kommer att överskrida
ATP-taket (6,5 pensionspoäng) 1980.
2. År 1962 överskred 4,22 % av männen ATP-taket. År 1980 kommer
denna andel att stiga till 24,32 % och år 1992 till 52,75 %. År 1990 kommer
genomsnittligt sett 39 årskullar, nämligen män mellan 25 och 63 år att
ligga ovanför ATP-taket. 1995 gäller det även årskullarna 22—24. Det
är alltså endast ungdomar i åldrarna 16—21 år som finns kvar inom taket.
3. I stället för 60 % kommer ålderspensionen för försäkrade, vilkas pensionsgrundande
inkomster år 1962 var 14 500, 17 000, 19 000, 21 500, 23 500,
26 000, 28 000 och 29 500, att år 1992 uppgå till endast 47,4, 41,6, 36,7, 32,8,
29,7, 27,1, 24,9 respektive 24,0 % av deras realinkomster.
4. Ju mer levnadsstandarden stiger, desto mer kommer ATP-systemet att
krympa.
Motionerna
I motionerna I: 48 och II: 19, som grundar sig på bl. a. det av Rappaport
framlagda materialet, anförs bl. a. följande:
Slutsatsen bör enligt de här åberopade källorna bli att ompröva reglerna
för basbeloppens beräkning. Dessa bör beräknas inte som nu på levnadskostnadsindex
utan på ett reallöneindex. Om detta sker kan relationen lön—pension
bibehållas och den avsedda standarden för pensionstagarna säker
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
ställas. Verkningarna av nuvarande utformning av ATP-systemet kommer
att accentueras än mer från år till år. På ett enahanda sätt har pensionsförhållandena
utvecklats för exempelvis tidigare pensionerade statsanställda
jämfört med nu yrkesverksamma statstjänare. Tidigare pensionerade får
sämre pension än kolleger som pensioneras senare även om samma slag av
arbete utföres beroende av verkställda lönegradsuppflyttningar, d. v. s. till
följd av reallönestegringar. Den i och för sig värdesäkrade och samordnade
stats- och folkpensionen beaktar icke detta förhållande.
Även motionerna I: 792 och II: 881 faller tillbaka på Rappaports avhandling.
Motionärernas utredningsyrkande motiveras bl. a. på följande sätt:
Oavsett hur stor realinkomstökningen i verkligheten kommer att bli, kan
ATP-systemet inte fungera tillfredsställande utan att hänsyn tas till realinkomstökningen.
Den väntade ekonomiska tryggheten på äldre dagar blir
eljest en chimär, och ATP-systemet kommer inte att fylla rimliga krav på
ett modernt pensioneringssystem. Det är därför nödvändigt att ompröva
reglerna för en ändring av basbeloppens beräkning. Den bör inte, som fallet
är för närvarande, bygga på levnadskostnadsindex utan kanske på reallöneindex,
så att ATP-pensionen får följsamhet till de utgående lönerna såväl
före avgången vid 67 års ålder som efter denna tidpunkt.
Det är en angelägen uppgift att detta för oss alla viktiga problem utredes
och att nya regler för bibehållande av följsamhet mellan löner och pensioner
fastställes.
Utskottet
Basbeloppet inom den allmänna försäkringen fastställs av Kungl. Maj:t
för varje månad. Beloppet utgör 4 000 kr. multiplicerat med det tal, som
anger förhållandet mellan det allmänna prisläget andra månaden före den
som basbeloppet avser och prisläget i september 1957. Beräkningen av
basbeloppet sker på grundval av konsumentprisindex.
Utgående pensionsförmåner inom den allmänna försäkringen uttrycks i
princip i relation till basbeloppet. Därigenom har förmånerna tillförsäkrats
värdebeständighet i förhållande till den allmänna prisutvecklingen. Detsamma
är förhållandet med avgränsningarna nedåt och uppåt av den inkomst
som är pensionsgrundande och för vilken avgiftsplikt föreligger
inom försäkringen för tilläggspension.
Någon motsvarande anpassning till standardutvecklingen är inte inbyggd
i pensionssystemet. När det gäller folkpension har man vid olika tillfällen
fattat särskilda beslut om standardhöjning av pensionerna och vid innevarande
års vårriksdag beslöts om särskilda pensionstillskott till pensionärer
som saknar eller har obetydlig ATP. Genom sistnämnda beslut tillförsäkrades
nämnda pensionärer en successiv standardförbättring under
den närmaste tioårsperioden. Inom ATP-försäkringen beaktas en ökad
realinkomstutveckling på två sätt. För det första kan de försäkrade genom
att den pensionsgrundande inkomsten stiger förvärva högre pensionspoäng,
intill dess de nått maximum 6,5 poäng. För det andra skall pensionen beräknas
med utgångspunkt från de 15 bästa poängåren och inte från genom
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969 5
snittet av samtliga års poängtal. Någon standardhöjning av utgående ATPpensioner
inrymmer däremot inte systemet.
I förevarande motioner vänder man sig mot att pensionerna inte är standardsäkrade.
Motionärerna menar att reglerna för basbeloppets beräkning
bör omprövas. I stället för en anpassning till konsumentprisindex bör
man enligt deras mening anpassa basbeloppet till ett reallöneindex. Yrkandet
i motionerna går ut på utredning av frågan, varvid det i motionerna
I: 792 och II: 881 hemställs om en allsidig översyn av beräkningsgrunderna,
medan det i motionerna 1:48 och II: 19 hemställs om en utredning med
sikte på att basbeloppet skall beräknas på grundval av ett reallöneindex.
Den inbyggda värdesäkringen i pensionssystemet genom basbeloppets
anknytning till konsumentprisindex tillhör en av den allmänna försäkringens
väsentligaste grundprinciper. Följsamheten till det allmänna prisläget
är därigenom garanterad och en urholkning av pensionsförmånerna
motverkas. Till belysning av denna princip kan nämnas att de allmänna
ställningstagandena rörande pensionsnivån bygger på penningvärdet i september
1957. Basbeloppet ansågs vid den tidpunkten böra uppgå till 4 000
kr. Redan vid tilläggspensioneringens ikraftträdande hade basbeloppet stigit
till 4 200 kr. Efter successiva stegringar utgör basbeloppet fr. o. in. augusti
månad innevarande år 6 000 kr. Utgående pensioner ligger således nominellt
sett 50 % högre i dag än de skulle ha gjort i september 1957.
Samtidigt med denna förändring av det allmänna kostnadsläget har en
successiv ökning av realinkomsterna ägt rum. Den genomsnittliga timförtjänsten
för arbetare inom egentlig industri har t. ex. stigit från 4 kr. 90 öre
1957 till 9 kr. 60 öre 1966. Medeltalet pensionspoäng har också stigit sedan
ATP-reformen infördes. Så länge den försäkrades inkomster understiger
den pensionsgrundande maximigränsen 7,5 basbelopp slår hans realinkomstökning
på grund av högre poängtal genom på pensionssidan. Sedan han
väl nått maximum ger fortsatt standardökning inte längre någon utdelning
i pensionshänseende.
Genom femlonårsregeln uppnås i allmänhet en högre pension än om hela
antalet poängår skulle läggas till grund för pensionsberäkningen. De år
då den försäkrade haft de högsta realinkomsterna får bestämma pensionsutfallet.
Den standardhöjning som ägt rum under den försäkrades aktiva
tid kommer honom alltså till godo också som pensionär. Vanligen torde
de femton bästa poängåren komma att utgöras av de femton sista aktiva
åren men i åtskilliga fall kommer realinkomsterna att sjunka med den
försäkrades stigande ålder. I bästa fall kommer den pension som skall utbetalas
att med utgångspunkt i femtonårsregeln beräknas på en standard
för den försäkrade som är 7—8 år gammal (genomsnittet av de 15 sista
åren). För försäkrade som har de femton bästa poängåren längre tillbaka
i tiden är situationen sämre. I sammanhanget bör också hållas i minnet
att pensionen för statstjänstemän m. fl. bestäms med ledning av förhållanden
som ligger närmare pensionsåldern.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1969
Standardutvecklingen har emellertid inte bara betydelse för beräkningen
av de pensionspoäng som läggs till grund för ATP-pensionen utan även för
storleken av utgående pensionsförmåner. En kontinuerlig reallöneökning
medför att den aktiva delen av befolkningen får sin standard ökad. Pensionärerna
bibehålls däremot på den standardnivå som de hade 7 -8 år
eller ännu fler år före pensionsfallet. Vid en stark standardtillväxt kommer
målsättningen för ATP-reformen med en 60-procentig pension i förhållande
till realinkomsterna snabbt att urholkas. Vid en långsammare
realinkomstökning blir frågan inte lika påtaglig för det stora kollektivet
ålderspensionärer. Däremot kommer förtidspensionärer och andra som
under mycket lång tid uppbär pensionsförmåner att så småningom få sina
förmåner relativt sett krympta. Som redovisats i det föregående skulle en
realinkomstökning av 4 % per år medföra en reducering av pensionsnivån
i förhållande till realinkomsterna under en 30-årsperiod från 60 till 24
Det ovan anförda ger vid handen att det nuvarande pensionssystemet inte
tillförsäkrar pensionstagaren någon tillfredsställande täckning för standardhöjningen
i landet. Enligt utskottets mening får tiden anses mogen för
att frågan om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen tas upp
till översyn. Utskottet är för sin del inte berett att ansluta sig till ett utredningskrav
som tar sikte på en anpassning av basbeloppet till ett reallöneindex.
Utredningen bör vara förutsättningslös.
Med stöd av det anförda får utskottet sålunda hemställa,
A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 48 och II: 19
samt I: 792 och II: 881 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin
mening ger till känna vad utskottet anfört om frågan om
standardsäkring inom den allmänna pensioneringen;
B. att motionerna —• i den mån de inte kan anses besvarade
genom utskottets hemställan under A. — inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 november 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Hubinette (m), Österdahl (fp), Ivar Andersson (s) och fröken
Pehrsson (ep);
från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep), fröken Sandell
(s), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s),
herr Ringaby (m), fru Håvik (s) och herr Romanus (fp)*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
K l Beckmans Tryckerier AB» Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1969:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken. a1 i texten