Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för behandling av missbildningar i ansiktet. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:769 av herr Lars Larsson och herr Göran Karlsson samt 11:901 av fru Skantz m. fl.

1969-11-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:77, Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för behandling av missbildningar i ansiktet. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:769 av herr Lars Larsson och herr Göran Karlsson samt 11:901 av fru Skantz m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1969

1

Nr 77

Utlåtande i anledning av motioner om ersättning från den allmänna

försäkringen för behandling av missbildningar i ansiktet.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, 1:769

av herr Lars Larsson och herr Göran Karlsson samt 11:901 av fru Skantz m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla att i enlighet med vad som anförts i motionen bestämmelser

utfärdas om vidgad rätt för försäkrad enligt lagen om allmän försäkring till

ersättning med stöd av lagen vid behandling av medfödda och förvärvade ansiktsoch

käkmissbildningar.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande

över motionerna från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. 3 § lagen om allmän försäkring den 25 maj 1962 utgår ersättning

till försäkrad för utgifter för tandläkarvård för sådan av sjukdom föranledd behandling,

som anges i en av Konungen fastställd förteckning och som av tandläkare

meddelas vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Ersättningen

utgår med tre fjärdedelar av utgifterna eller, då dessa överstigit det belopp,

vartill de enligt av Konungen fastställd taxa skall beräknas uppgå, med tre fjärdedelar

av sistnämnda belopp.

I återbäringstaxan den 24 november 1967 (nr 717) anges under 9 § ersättningsberättigande

behandlingsformer och de beräknade arvoden efter vilka ersättning

utgår. Ersättning utgår i huvudsak endast för behandling som är att hänföra till

tand- och käkkirurgi, käkortopedi, käkprotetik samt annan behandling av käkskada

av svårare beskaffenhet jämte vissa undersökningar och rådfrågning.

Barn som deltar i organiserad barntandvård enligt kungörelsen den 26 maj 1961

(nr 278) angående statsbidrag till folktandvård erhåller kostnadsfri tandvård vid

centraltandpoliklinik, dock med det undantaget att huvudmannen äger uttaga viss

avgift för särskild tandregleringsvård. I övrigt äger huvudman för centraltandpoliklinik

enligt folktandvårdstaxan (senaste lydelse nr 1965:563) fastställa ersättning för

behandling av tandskador av mera svårartad beskaffenhet. Odontologiska fakulteter

och huvudmän för käkcentraler fastställer likaså särskilda taxor.

Har käkskada e. d. uppkommit vid olycksfall i arbete utgår ersättning för erfor
Bihang

till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1969

derliga kostnader för därav föranledd tandläkarvard med stöd av lagen den 14 maj

1954 om yrkesskadeförsäkring, under samordningstiden dock endast i den man ersättning

inte utgår enligt lagen om allmän försäkring.

Tidigare behandling m. m.

Vid 1962 års riksdag väcktes skilda motioner (1:71 och 11:218 samt 11:367) om

ersättning från den allmänna sjukförsäkringen vid behandling av gomdefekter hos

barn.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 behandlade andra lagutskottet dessa

och vissa andra motioner om rätt till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen

för tandvårdskostnad. Utskottet erinrade om att sakkunniga tillkallats i december

1961 med uppgift att företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen. Enligt direktiven

skulle utredningen även undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till

ersättning för tandläkarvård. Utskottet anförde att det för vissa grupper av patienter,

utöver de blivande mödrarna framför allt de gomdefekta barnen, var mer angeläget

med en utvidgning av ersättningsrätten än för andra grupper. Behandlingen av

dessa barn kunde uppdelas huvudsakligen i en kirurgisk del och en tandläkarvardsdel.

För den förra utgick enligt gällande bestämmelser ersättning men ej för den

senare. Starka skäl talade för att de olika behandlingsmomenten betraktades som

likvärdiga även i ersättningshänseende. Enligt utskottets uppfattning hade emellertid

de sakkunniga redan att pröva de olika problem som aktualiserats i motionerna.

Utskottet fann inte påkallat för riksdagen att hemställa om komplettering av utredningsdirektiven

men ansåg lämpligt att motionerna jämte utskottets utlåtande överlämnades

till utredningen för kännedom.

Samma år väcktes motioner (1:356 och 11:432) med hemställan att snabba åtgärder

måtte vidtagas för säkerställande av en effektiv vårdorganisation för de gomdefekta

barnen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 54 anförde statsutskottet

efter en redogörelse för vidtagna och planerade åtgärder för att förbättra vårdresurserna

att frågan om behandlingen och vården på regionplanet av gomdefekterna

syntes vara på god väg att finna sin lösning. Med hänsyn härtill och då ansvaret

för vård och behandling i första hand var en landstingskommunal angelägenhet

ansåg utskottet att några särskilda åtgärder från riksdagens sida inte var påkallade.

Dock underströk utskottet, att utskottet helt delade motionärernas uppfattning

att snabba åtgärder på området var synnerligen angelägna.

1961 års sjukförsäkringsutredning anförde i sitt betänkande om tandvårdsförsäkring

(SOU 1965:4) att den tandregleringsvård som meddelades de gomdefekta

barnen under tid då de ej var intagna på sjukhus i stor utsträckning ombesörjdes av

folktandvårdens huvudmän; när det gällde barn i skolaldrarna praktiskt taget helt

och hållet. Utredningen förutsatte att så kom att bli förhållandet även i framtiden.

Med hänsyn härtill och då vården av detta klientel måste anses vara den betydelsefullaste

uppgiften inom tandregleringsvården, var det enligt utredningens mening

angeläget att huvudmännen ombesörjde sådan vård och att vården lämnades avgiftsfritt

för den enskilde.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1969

Motionerna

Motionärerna framhåller att medfödda eller förvärvade ansiktsmissbildningar hos

barn och ungdom i regel fordrar en långvarig och omfattande behandling av ett flertal

medicinska och odontologiska experter (plastikkirurg, foniater, käkortoped och käkprotetiker).

Behandlingen kräver en långsiktig planering. Den innebär i flertalet fall

plastikkirurgiska operationer med sjukhusvistelse och därefter långvariga polikliniska

behandlingar. För en optimal rehabilitering krävs ett kontinuerligt lagarbete mellan

olika kliniker och specialister.

Rehabiliteringsarbetet avslutas i många fall med en rekonstruktion av tuggapparaten,

som vid tillämpning av folktandvårdens taxor kan kosta upp till 2 000 kronor.

Frånsett de fall då kostnaderna blir täckta genom försäkring eller skadeståndsvederlag

får patienten ersättning för sina kostnader enligt återbäringstaxan med högst

54 kronor.

Motionärerna upplyser, att det årligen föds mellan 185 och 200 barn i vårt land

med missbildningar av typen harskår och gomspalta. Antalet barn med genom sjukdom

eller olycksfall förvärvad missbildning har uppskattats till cirka 100 per år.

Motionärerna erinrar om att riksdagen år 1960 tillstyrkte att käkcentraler inrättades

vid varje regionsjukhus för behandling av komplicerade käk- och ansiktsfrakturer,

käkställningsanomalier, läpp-, käk- och gomdefekter samt rekonstruktioner

inom ansikte och käkar. Till de inrättade käkcentralerna har knutits högt kvalificerad

odontologisk expertis inom områdena käkortopedi och käkprotetik.

Enligt motionärernas mening bör patienter med medfödda eller förvärvade missbildningar

inom ansiktet ha samma möjligheter till ersättning med stöd av lagen om

allmän försäkring vare sig behandlingen meddelas av läkare eller tandläkare. Ersättning

med stöd av denna lag bör därför utgå i avsevärt vidgad omfattning och avse

behandling som meddelas av specialisttandläkare vid käkcentral, centraltandpoliklinik

eller odontologisk fakultet, röntgenundersökning utförd av specialisttandläkare

i odontologisk röntgendiagnostik samt protetisk behandling av sjukdomstillstånden.

Remissyttrande

Riksförsäkringsverket anför att ersättning från den allmänna försäkringen för de i

motionerna åsyftade behandlingarna för närvarande kan utgå endast i den mån det

är fråga om behandling, som kan hänföras till sådan tandläkarvård som avses i

9 § 1 mom. återbäringstaxan. Dessa ersättningsbestämmelser är mycket restriktivt

utformade och omfattar endast vissa svårare former av tandbehandling som meddelats

vid centraltandpoliklinik, odontologisk fakultet eller allmänt sjukhus.

Verket erinrar om vad som anförts i dess utlåtande den 10 september 1965 över

1961 års sjukförsäkringsutrednings betänkande om tandvårdsförsäkring. Verket hade

inte någon erinran mot utredningens förslag i vad det gällde tandregleringsvård

åt barn i och under skolåldern. Däremot anförde verket att — även om tandregleringsvård

för personer över 16 år kunde meddelas i endast ringa omfattning

på grund av brist på tandläkare med erforderlig specialistkompetens — det fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1969

stod som inkonsekvent att i fall då dylik vård stod till buds ingen ersättning för den

försäkrades härav föranledda kostnader lämnades av försäkringen.

Verket framhåller att vissa bidragsmöjligheter finns. Sålunda utger vissa landsting

bidrag till kostnader för behandling främst av missbildningar av här avsedd

art. Bidraget är avsett att täcka utgifter som ej ersätts i annan ordning. År 1968

betalade 16 landsting ut dylika bidrag med ett sammanlagt belopp av 404 000 kronor.

Vidare lämnar riksförsäkringsverket inom ramen för sin invaliditetsförebyggande

verksamhet vissa bidrag till kostnader för behandling — dock endast vid odontologisk

fakultet — av vissa svårare fall av medfödda gom- och käkdefekter. Bidraget

avser såväl behandlingskostnad som inackorderingskostnad och utgår, med viss

maximering, med två tredjedelar av kostnaderna. Utgifterna uppgick under de tre

senast förflutna kalenderåren till i genomsnitt ca 15 000 kronor per år. Denna

bidragsverksamhet framstår numera som föråldrad.

Verket anför, att de av huvudmännen fastställda avgiftstaxornas belopp i en del

fall avsevärt överstiger beloppen i sjukförsäkringens återbäringstaxa. En del åtgärder

som kommer till användning upptas inte i återbäringstaxan. I den mån det inte är

fråga om barn som får vård genom folk- eller skoltandvården eller om personer

som får landstingsbidrag kan kostnaderna för patienterna därför bli avsevärda. Särskilt

torde så vara fallet vid käkprotetisk behandling, där bl. a. anbringande av

resektionsproteser och obturatorer brukar betinga höga avgiftsbelopp. Även långvariga

behandlingar av käkskador i samband med trafikolycksfall o.d. kan medföra

betydande avgifter enligt gällande taxor.

Riksförsäkringsverket finner det angeläget att åtgärder vidtages så att patienter,

som på käkskadevårdens område meddelats behandling förenad med dryga kostnader,

själva behöver svara blott för en mindre del av dessa. Härvid synes kunna

komma i fråga att avgiftstaxorna sänkes eller att ändringar göres i lagen om allmän

försäkring och sjukförsäkringens återbäringstaxa eller att en kombination av dessa

åtgärder genomföres. Verket anser att frågan bör utredas med det snaraste.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår ersättning från försäkringskassa för tandläkarvård

i samband med behandling av missbildningar i ansiktet endast i begränsad

omfattning, nämligen då vården meddelats vid centraltandpoliklinik, odontologisk

fakultet eller allmänt sjukhus samt avsett vissa i återbäringstaxan angivna, mera

komplicerade behandlingsformer.

I förevarande motioner hemställs om vidgade möjligheter till ersättning från den

allmänna försäkringen för behandling av personer med medfödda och förvärvade

ansikts- och käkmissbildningar.

Utskottet har redan år 1962 i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 11 funnit

starka skäl tala för att tandvården vid behandling av gomdefekta barn i ersättningshänseende

skulle betraktas som likvärdig med den kirurgiska vård som ingår i behandlingen.

Riksförsäkringsverket har i yttrande över motionerna funnit det angeläget att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1969

5

åtgärder vidtages så att patienter, som på käkskadevårdens område meddelats behandling

förenad med dryga kostnader, själva behöver svara blott för en mindre

del av dessa. Verket har därvid angivit att detta syfte skulle kunna nås genom en

sänkning av avgiftstaxorna eller ändringar i lagen om allmän försäkring och återbäringstaxan

eller en kombination av sådana åtgärder.

Utskottet som i allt väsentligt ansluter sig till motionernas syfte anser i likhet med

riksförsäkringsverket att frågan om ersättning från den allmänna försäkringen i här

berörda fall bör utredas. Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:769 och 11:901 i skrivelse

till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 18 november 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar Dahlberg

(s)*, Hiibinette (m)*, Wanhainen (s)*, fru Grethe Lundblad (s), herr Axelson

(fp) och fröken Pehrsson (ep);

från andra kammaren: fröken Wetterström (m), fröken Sandell (s)*, herr

Svensson i Kungälv (s), fru Skantz (s)*, herrar Nordberg (s)*, Nilsson i Kalmar

(s), fru Frsenkel (fp) och herr Johansson i Skärstad (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:368 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om ersättning från den allmänna försäkringen för behandling av missbildningar i ansiktet. a1 i texten