Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
1969-11-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:81, Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
1
Nr 81
Utlåtande i anledning au motioner angående bestämmelserna om
kommunala soptippar, m. m.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 343 av herr Sveningsson och II: 395 av fru Sundberg.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om komplettering
av normalhälsovårdsordningen av den 5 juni 1959 med föreskrifter för
kommunerna om ökat öppethållande av soptipp, samt
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att vad i motionen
anförts om betydelsen av punktinsatser för avfallsuppsamling måtte
beaktas av ''Kommittén för ett renare samhälle’».
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från socialstyrelsen och statens naturvårdsverk.
Vidare har på utskottets begäran Svenska kommunförbundet yttrat sig över
motionerna.
Gällande bestämmelser
Enligt hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 ankommer det på kommun
att handha den allmänna hälsovården inom kommunen (1 §). Område,
för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan, betecknas i stadgan som
hälsovårdstätort (5 §).
I 47—53 §§ meddelas bestämmelser om renhållning. Enligt 47 § skall vid
bebyggelse förekommande orenlighet och avfall uppsamlas och omedelbart
bortforslas eller så förvaras, att sanitär olägenhet inte uppstår. Orenlighet
och avfall inom hälsovårdstätort skall enligt 51 § bortforslas till allmän avstjälpningsplats
eller allmän destruktionsanläggning eller på annat sätt så
omhändertas, att sanitär olägenhet inte uppstår. Skyldighet att anordna
allmän avstjälpningsplats eller destruktionsanläggning åvilar kommunen
till följd av dess allmänna åligganden enligt 1 § stadgan. Allmän avstjälpningsplats
och allmän destruktionsanläggning skall enligt 53 § vara så belägna
och anordnade och skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet
inte uppstår. Vid allmän avstjälpningsplats inom hälsovårdstätort
skall anordnas fortlöpande tillsyn över avstjälpningsplatsens begagnande.
De ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården, som behövs
för kommun eller del därav, meddelas i lokal hälsovårdsordning. Till ledning
för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har Kungl. Maj :t den 5
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 81
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
juni 1959 fastställt normalhälsovårdsordning. Föreskrift i lokal hälsovårdsordning
får inte utan särskilda skäl innebära väsentliga avvikelser från
motsvarande bestämmelse i normalhälsovårdsordningen (67 §). Dess 12 §
innehåller att anläggning för bränning av sopor, köksavfall och annan dylik
orenlighet inte får anordnas utan tillstånd av hälsovårdsnämnden. Enligt
15 § normalhälsovårdsordningen kan kommun bestämma, att hämtning och
bortforsling av orenlighet och avfall skall utföras genom kommunens försorg
och att annan än av kommunen för detta ändamål anlitad personal
inte får ta befattning därmed. I 25 § ges hälsovårdsnämnden rätt att medge
undantag från hälsovårdsstadgans bestämmelser för hälsovårdstätort och
från föreskrifter i hälsovårdsordningen i den mån det kan anses påkallat av
lokala förhållanden eller andra omständigheter och kan ske utan väsentlig
olägenhet från sanitär synpunkt.
Enligt lagen den 26 mars 1965 om kommunala renhållningsavgifter (nr
54) har kommunerna rätt att enligt kommunal renhållningstaxa ta ut avgifter
av enskilda både för hämtning av avfall och för oskadliggörande av
avfallet på avstjälpningsplatser och i sopförbränningsanläggningar.
Motionerna
Motionärerna anför, att avfallsproblemen blir allt svårare att lösa och de
negativa följderna av det växande avfallet allt tydligare. Den ökade nedskräpningen
i naturen torde enligt motionärerna till viss del bero på medborgarnas
svårigheter att göra sig av med avfall. Denna svårighet kan väntas
bli allt större. Från många håll betonas att det inte finns någon möjlighet att
bli av med avfall som inte hämtas genom kommunens försorg. Den kommunala
soptippen är oftast endast öppen under ordinarie arbetstid, och det är
då för många omöjligt att utnyttja den. Motionärerna föreslår därför en
komplettering av normalhälsovårdsordningen med föreskrift för kommunerna
att hålla den kommunala soptippen öppen för allmänheten vissa timmar
på vanligtvis arbetsfri dag.
Motionärerna anför vidare, att effekten av vindsröjningen under senaste
världskriget var påtaglig. Punktinsatser av liknande slag i syfte att förhindra
miljöförstöring har säkerligen fortfarande stor betydelse. Motionärerna
föreslår att kommittén för ett renare samhälle får i uppdrag att undersöka
möjligheterna att med viss regelbundenhet anordna röjningsdagar, varvid
kommunerna skulle förstärka kapaciteten att ta emot avfall, lokala uppsamlingscentraler
anordnas och massmedia inkopplas.
Remissyttrandena
Socialstyrelsen anför bl. a. följande.
I regel finns bestämmelser om s. k. kommunalt renhållningsmonopol i de
lokala hälsovårdsordningarna. Det förekommer dock att mera skrymman
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
3
de avfall från bebyggelse transporteras genom den enskildes försorg till av
kommunen anvisad plats. För sådant avfall hålls som regel avstjälpningsplatserna
öppna under vanlig arbetstid och de flesta större avstjälpningsplatserna
även under kvällstid någon gång i veckan. I andra fall förekommer
det att behållare finns uppställda utanför avstjälpningsplats under tider
denna hålls stängd. Däremot förekommer endast i undantagsfall att
avstjälpningsplats hålls tillgänglig under arbetsfria dagar.
Styrelsen finner tveksamt om en föreskrift om ökat öppethållande av
soptipp bör införas i normalhälsovårdsordningen. En lokal hälsovårdsordning
innehåller i regel vissa föreskrifter som riktas till allmänheten och
gäller vanligen för en längre tidsperiod. Beslut om öppethållande av avstjälpningsplats
kan behöva ändras från tid till annan och bör därför inte
låsas fast i en hälsovårdsordning. Styrelsen förordar däremot att normalhälsovårdsordningen
kompletteras med en föreskrift, som ger hälsovårdsnämnd
möjlighet att bestämma de tider en avstjälpningsplats skall hållas
öppen för allmänheten. Erhåller hälsovårdsnämnd sådan befogenhet kommer
säkerligen avstjälpningsplatserna att hållas öppna i erforderlig utsträckning.
Styrelsen anser att frågan om punktinsatser för avfallsuppsamling i enlighet
med motionärernas hemställan bör beaktas av kommittén för ett renare
samhälle.
Naturvårdsverket har anfört att de av motionärerna upptagna frågorna
ingående behandlats inom kommittén för ett renare samhälle och har i avvaktan
på resultat av kommitténs arbete inte funnit anledning tillstyrka de
av motionärerna föreslagna åtgärderna.
Svenska kommunförbundets styrelse har under hänvisning till de för
kommittén för ett renare samhälle redan gällande direktiven avstyrkt bifall
till motionerna.
Kommittén för ett renare samhälle
Genom beslut den 3 mars 1967 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet
att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda frågor
om åtgärder mot nedskräpning. De sakkunniga, vilka antog namnet kommittén
för ett renare samhälle, har i juni 1969 avgivit betänkande och förslag
(SOU 1969: 18).
Kommittén har bl. a behandlat frågan om allmänhetens tillgång till anläggningarna
för avfallsbehandling (s. 136—138).
Enligt kommitténs uppfattning bör frågan för närvarande lämpligen lösas
så, att i princip varje behandlingsanläggning för avfall hålls öppen speciellt
för allmänheten åtminstone någon tid under helgdagsfria lördagar.
Därigenom får såväl den i orten bofasta befolkningen som fritidsbebyggarna
möjligheter att utnyttja anläggningen.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
I fråga om avgifter för lämnat avfall framhåller kommittén, att alla som
anlitar den ordinarie renhållningen för bortforsling av extra avfall med nuvarande
taxesystem får vara beredda att betala särskilt även för avfallets
behandling. Kommittén kan inte finna tillräckliga skäl för att den ringa
del av allmänheten, som själv önskar transportera avfall till behandlingsplatsen,
skall helt eller delvis befrias från sin andel av dessa kostnader. Detta
framstår som speciellt omotiverat, eftersom det extra öppethållandet av
anläggningen fördyrar dess skötsel.
Som en generell synpunkt framhåller kommittén, att besöksfrekvensen
på avfallsanläggningarna under speciella besökstider för allmänheten samt
merkostnaden härför måste tillmätas stor betydelse, då det gäller att bedöma
i vad mån det är motiverat med sådant speciellt öppethållande.
Kommittén framhåller två omständigheter, som enligt dess mening kan
komma att i hög grad reducera betydelsen av de föreslagna åtgärderna. Allmänhetens
önskemål att själv ombesörja transporter till anläggningarna
kommer att kraftigt minska och kanske upphöra i samma mån som det av
kommittén föreslagna systemet för avfallshämtning blir genomfört. Motiv
för den egna avfallstransporten kommer att saknas i varje fall för dem som
bor i hälsovårdstätort. Vidare kommer avfallshantering i större regioner att
automatiskt medföra en sådan begränsning av antalet behandlingsplatser,
att de långa avstånden kan antas avhålla allmänheten från egna avfallstransporter.
I vad avser det i de föreliggande motionerna framförda förslaget om
komplettering av normalhälsovårdsordningen uttalar kommittén, att övervägande
skäl talar mot en sådan ändring.
Beträffande den organiserade fastighetsrenhållningen framhåller kommittén
(s. 134—136), att det ofta är ett problem för allmänheten att bli av
med kasserade möbler, husgeråd, kläder, cyklar, väskor, trädgårdsavfall,
redskap och andra liknande utrymmeskrävande föremål. Den för allmänheten
lämpligaste lösningen på detta problem synes enligt kommittén vara,
såvitt det gäller flerfamilj sfastigheter, ett system med särskilt fastighetsutrymme
för dylikt avfall, vilket vid behov tömmes genom den ordinarie
sophämtningsorganisationen utan särskild åtgärd eller ersättning från hyresgästerna.
För äldre bebyggelse med flerfamiljshus och för enfamiljshus i tätort bör
sophämtningen ske efter i princip samma förutsättningar för allmänheten.
På vissa i förväg angivna dagar — med lämpliga tidsintervaller utspridda
under kalenderåret — bör allt hushållsavfall, som utställs på den normala
sophämtningsplatsen eller vid gatan, avhämtas utan särskild avgift. Alla
hushåll bör i mycket god tid orienteras om när de speciella sophämtningsdagarna
infaller under året.
Enligt kommitténs uppfattning har kommunerna vidare anledning att på
ett betydligt mera ingående sätt än som nu oftast är fallet kontrollera, att
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
sophämtningen verkligen fungerar även vid fritidsbebyggelse — inom och
utom tätorter — och att organisationen och avgiftssystemet utformats så,
att allmänheten inte av bekvämlighets- eller kostnadsskäl har anledning
kasta avfallet i skräpbehållare utefter vägarna eller i naturen.
På grundval av erfarenheterna från regionala och lokala kampanjer i Sverige
samt kampanjer i utlandet föreslår kommittén (s. 140—142), att vissa
centrala organ tillskapas med uppgift att svara för en kontinuerligt pågående
rikskampanj »Håll Sverige Rent». En sådan central organisation kan på
ett rationellt sätt leda och överblicka regionala och lokala kampanjer. Den
kan även sörja för kampanjmaterial på ett effektivare sätt än som blir fallet,
om varje särskild regional eller lokal kampanj själv måste lösa dessa
uPPPgifter. Kommittén skisserar även uppbyggnad, målsättning och metoder
för den centrala organisationen.
Bland andra frågor kommittén har behandlat må nämnas renhållningsansvaret
i naturen. Kommittén har föreslagit (s. 130) en sådan utvidgning
av kommunernas ansvar att det inbegriper även renhållning av trevnadsskäl.
I vad avser renhållningsansvaret för vägområde har kommittén anslutit
sig till 1960 års vägsakkunnigas förslag såvitt gäller allmänna vägar om
ett obligatoriskt ansvar för väghållaren men förordat (s. 126) att detta
ansvar även skall omfatta sidoområdet kring vägarna.
Kommitténs betänkande har remissbehandlats och är nu föremål för
Kungl. Maj :ts vidare prövning.
Utskottet
Motionärerna hemställer att normalhälsovårdsordningen kompletteras
med föreskrifter för kommunerna om ökat öppethållande av soptipp samt
att vad i motionerna anförts om punktinsatser för avfallsuppsamling måtte
beaktas av kommittén för ett renare samhälle.
Efter det att motionerna avlämnats har kommittén för ett renare samhälle
i betänkande redovisat synpunkter och förslag i bl. a. de av motionärerna
aktualiserade frågorna. Betänkandet har remissbehandlats och
är nu föremål för överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli. Utskottet anser
vid nu angivna förhållanden att något initiativ från riksdagens sida inte
är påkallat.
Utskottet hemställer,
att motionerna I: 343 och II: 395 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 november 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar
Dahlberg (s), Kaijser (m), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s)*, fru
Grethe Lundblad (s)* och herr Axelson (fp);
från andra kammaren: herrar Odhe (s), Jönsson i Ingemarsgården
(fp)*, fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson (s), Larsson i öskevik
(ep), Nilsson i Kalmar (s), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AB. STHLM 60
914582
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.