Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

1969-11-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:81, Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

1

Nr 81

Utlåtande i anledning au motioner angående bestämmelserna om

kommunala soptippar, m. m.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 343 av herr Sveningsson och II: 395 av fru Sundberg.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om komplettering

av normalhälsovårdsordningen av den 5 juni 1959 med föreskrifter för

kommunerna om ökat öppethållande av soptipp, samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa att vad i motionen

anförts om betydelsen av punktinsatser för avfallsuppsamling måtte

beaktas av ''Kommittén för ett renare samhälle’».

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från socialstyrelsen och statens naturvårdsverk.

Vidare har på utskottets begäran Svenska kommunförbundet yttrat sig över

motionerna.

Gällande bestämmelser

Enligt hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 ankommer det på kommun

att handha den allmänna hälsovården inom kommunen (1 §). Område,

för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan, betecknas i stadgan som

hälsovårdstätort (5 §).

I 47—53 §§ meddelas bestämmelser om renhållning. Enligt 47 § skall vid

bebyggelse förekommande orenlighet och avfall uppsamlas och omedelbart

bortforslas eller så förvaras, att sanitär olägenhet inte uppstår. Orenlighet

och avfall inom hälsovårdstätort skall enligt 51 § bortforslas till allmän avstjälpningsplats

eller allmän destruktionsanläggning eller på annat sätt så

omhändertas, att sanitär olägenhet inte uppstår. Skyldighet att anordna

allmän avstjälpningsplats eller destruktionsanläggning åvilar kommunen

till följd av dess allmänna åligganden enligt 1 § stadgan. Allmän avstjälpningsplats

och allmän destruktionsanläggning skall enligt 53 § vara så belägna

och anordnade och skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet

inte uppstår. Vid allmän avstjälpningsplats inom hälsovårdstätort

skall anordnas fortlöpande tillsyn över avstjälpningsplatsens begagnande.

De ytterligare föreskrifter avseende allmänna hälsovården, som behövs

för kommun eller del därav, meddelas i lokal hälsovårdsordning. Till ledning

för utarbetande av lokal hälsovårdsordning har Kungl. Maj :t den 5

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

juni 1959 fastställt normalhälsovårdsordning. Föreskrift i lokal hälsovårdsordning

får inte utan särskilda skäl innebära väsentliga avvikelser från

motsvarande bestämmelse i normalhälsovårdsordningen (67 §). Dess 12 §

innehåller att anläggning för bränning av sopor, köksavfall och annan dylik

orenlighet inte får anordnas utan tillstånd av hälsovårdsnämnden. Enligt

15 § normalhälsovårdsordningen kan kommun bestämma, att hämtning och

bortforsling av orenlighet och avfall skall utföras genom kommunens försorg

och att annan än av kommunen för detta ändamål anlitad personal

inte får ta befattning därmed. I 25 § ges hälsovårdsnämnden rätt att medge

undantag från hälsovårdsstadgans bestämmelser för hälsovårdstätort och

från föreskrifter i hälsovårdsordningen i den mån det kan anses påkallat av

lokala förhållanden eller andra omständigheter och kan ske utan väsentlig

olägenhet från sanitär synpunkt.

Enligt lagen den 26 mars 1965 om kommunala renhållningsavgifter (nr

54) har kommunerna rätt att enligt kommunal renhållningstaxa ta ut avgifter

av enskilda både för hämtning av avfall och för oskadliggörande av

avfallet på avstjälpningsplatser och i sopförbränningsanläggningar.

Motionerna

Motionärerna anför, att avfallsproblemen blir allt svårare att lösa och de

negativa följderna av det växande avfallet allt tydligare. Den ökade nedskräpningen

i naturen torde enligt motionärerna till viss del bero på medborgarnas

svårigheter att göra sig av med avfall. Denna svårighet kan väntas

bli allt större. Från många håll betonas att det inte finns någon möjlighet att

bli av med avfall som inte hämtas genom kommunens försorg. Den kommunala

soptippen är oftast endast öppen under ordinarie arbetstid, och det är

då för många omöjligt att utnyttja den. Motionärerna föreslår därför en

komplettering av normalhälsovårdsordningen med föreskrift för kommunerna

att hålla den kommunala soptippen öppen för allmänheten vissa timmar

på vanligtvis arbetsfri dag.

Motionärerna anför vidare, att effekten av vindsröjningen under senaste

världskriget var påtaglig. Punktinsatser av liknande slag i syfte att förhindra

miljöförstöring har säkerligen fortfarande stor betydelse. Motionärerna

föreslår att kommittén för ett renare samhälle får i uppdrag att undersöka

möjligheterna att med viss regelbundenhet anordna röjningsdagar, varvid

kommunerna skulle förstärka kapaciteten att ta emot avfall, lokala uppsamlingscentraler

anordnas och massmedia inkopplas.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen anför bl. a. följande.

I regel finns bestämmelser om s. k. kommunalt renhållningsmonopol i de

lokala hälsovårdsordningarna. Det förekommer dock att mera skrymman
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

3

de avfall från bebyggelse transporteras genom den enskildes försorg till av

kommunen anvisad plats. För sådant avfall hålls som regel avstjälpningsplatserna

öppna under vanlig arbetstid och de flesta större avstjälpningsplatserna

även under kvällstid någon gång i veckan. I andra fall förekommer

det att behållare finns uppställda utanför avstjälpningsplats under tider

denna hålls stängd. Däremot förekommer endast i undantagsfall att

avstjälpningsplats hålls tillgänglig under arbetsfria dagar.

Styrelsen finner tveksamt om en föreskrift om ökat öppethållande av

soptipp bör införas i normalhälsovårdsordningen. En lokal hälsovårdsordning

innehåller i regel vissa föreskrifter som riktas till allmänheten och

gäller vanligen för en längre tidsperiod. Beslut om öppethållande av avstjälpningsplats

kan behöva ändras från tid till annan och bör därför inte

låsas fast i en hälsovårdsordning. Styrelsen förordar däremot att normalhälsovårdsordningen

kompletteras med en föreskrift, som ger hälsovårdsnämnd

möjlighet att bestämma de tider en avstjälpningsplats skall hållas

öppen för allmänheten. Erhåller hälsovårdsnämnd sådan befogenhet kommer

säkerligen avstjälpningsplatserna att hållas öppna i erforderlig utsträckning.

Styrelsen anser att frågan om punktinsatser för avfallsuppsamling i enlighet

med motionärernas hemställan bör beaktas av kommittén för ett renare

samhälle.

Naturvårdsverket har anfört att de av motionärerna upptagna frågorna

ingående behandlats inom kommittén för ett renare samhälle och har i avvaktan

på resultat av kommitténs arbete inte funnit anledning tillstyrka de

av motionärerna föreslagna åtgärderna.

Svenska kommunförbundets styrelse har under hänvisning till de för

kommittén för ett renare samhälle redan gällande direktiven avstyrkt bifall

till motionerna.

Kommittén för ett renare samhälle

Genom beslut den 3 mars 1967 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för socialdepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda frågor

om åtgärder mot nedskräpning. De sakkunniga, vilka antog namnet kommittén

för ett renare samhälle, har i juni 1969 avgivit betänkande och förslag

(SOU 1969: 18).

Kommittén har bl. a behandlat frågan om allmänhetens tillgång till anläggningarna

för avfallsbehandling (s. 136—138).

Enligt kommitténs uppfattning bör frågan för närvarande lämpligen lösas

så, att i princip varje behandlingsanläggning för avfall hålls öppen speciellt

för allmänheten åtminstone någon tid under helgdagsfria lördagar.

Därigenom får såväl den i orten bofasta befolkningen som fritidsbebyggarna

möjligheter att utnyttja anläggningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

I fråga om avgifter för lämnat avfall framhåller kommittén, att alla som

anlitar den ordinarie renhållningen för bortforsling av extra avfall med nuvarande

taxesystem får vara beredda att betala särskilt även för avfallets

behandling. Kommittén kan inte finna tillräckliga skäl för att den ringa

del av allmänheten, som själv önskar transportera avfall till behandlingsplatsen,

skall helt eller delvis befrias från sin andel av dessa kostnader. Detta

framstår som speciellt omotiverat, eftersom det extra öppethållandet av

anläggningen fördyrar dess skötsel.

Som en generell synpunkt framhåller kommittén, att besöksfrekvensen

på avfallsanläggningarna under speciella besökstider för allmänheten samt

merkostnaden härför måste tillmätas stor betydelse, då det gäller att bedöma

i vad mån det är motiverat med sådant speciellt öppethållande.

Kommittén framhåller två omständigheter, som enligt dess mening kan

komma att i hög grad reducera betydelsen av de föreslagna åtgärderna. Allmänhetens

önskemål att själv ombesörja transporter till anläggningarna

kommer att kraftigt minska och kanske upphöra i samma mån som det av

kommittén föreslagna systemet för avfallshämtning blir genomfört. Motiv

för den egna avfallstransporten kommer att saknas i varje fall för dem som

bor i hälsovårdstätort. Vidare kommer avfallshantering i större regioner att

automatiskt medföra en sådan begränsning av antalet behandlingsplatser,

att de långa avstånden kan antas avhålla allmänheten från egna avfallstransporter.

I vad avser det i de föreliggande motionerna framförda förslaget om

komplettering av normalhälsovårdsordningen uttalar kommittén, att övervägande

skäl talar mot en sådan ändring.

Beträffande den organiserade fastighetsrenhållningen framhåller kommittén

(s. 134—136), att det ofta är ett problem för allmänheten att bli av

med kasserade möbler, husgeråd, kläder, cyklar, väskor, trädgårdsavfall,

redskap och andra liknande utrymmeskrävande föremål. Den för allmänheten

lämpligaste lösningen på detta problem synes enligt kommittén vara,

såvitt det gäller flerfamilj sfastigheter, ett system med särskilt fastighetsutrymme

för dylikt avfall, vilket vid behov tömmes genom den ordinarie

sophämtningsorganisationen utan särskild åtgärd eller ersättning från hyresgästerna.

För äldre bebyggelse med flerfamiljshus och för enfamiljshus i tätort bör

sophämtningen ske efter i princip samma förutsättningar för allmänheten.

På vissa i förväg angivna dagar — med lämpliga tidsintervaller utspridda

under kalenderåret — bör allt hushållsavfall, som utställs på den normala

sophämtningsplatsen eller vid gatan, avhämtas utan särskild avgift. Alla

hushåll bör i mycket god tid orienteras om när de speciella sophämtningsdagarna

infaller under året.

Enligt kommitténs uppfattning har kommunerna vidare anledning att på

ett betydligt mera ingående sätt än som nu oftast är fallet kontrollera, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

sophämtningen verkligen fungerar även vid fritidsbebyggelse — inom och

utom tätorter — och att organisationen och avgiftssystemet utformats så,

att allmänheten inte av bekvämlighets- eller kostnadsskäl har anledning

kasta avfallet i skräpbehållare utefter vägarna eller i naturen.

På grundval av erfarenheterna från regionala och lokala kampanjer i Sverige

samt kampanjer i utlandet föreslår kommittén (s. 140—142), att vissa

centrala organ tillskapas med uppgift att svara för en kontinuerligt pågående

rikskampanj »Håll Sverige Rent». En sådan central organisation kan på

ett rationellt sätt leda och överblicka regionala och lokala kampanjer. Den

kan även sörja för kampanjmaterial på ett effektivare sätt än som blir fallet,

om varje särskild regional eller lokal kampanj själv måste lösa dessa

uPPPgifter. Kommittén skisserar även uppbyggnad, målsättning och metoder

för den centrala organisationen.

Bland andra frågor kommittén har behandlat må nämnas renhållningsansvaret

i naturen. Kommittén har föreslagit (s. 130) en sådan utvidgning

av kommunernas ansvar att det inbegriper även renhållning av trevnadsskäl.

I vad avser renhållningsansvaret för vägområde har kommittén anslutit

sig till 1960 års vägsakkunnigas förslag såvitt gäller allmänna vägar om

ett obligatoriskt ansvar för väghållaren men förordat (s. 126) att detta

ansvar även skall omfatta sidoområdet kring vägarna.

Kommitténs betänkande har remissbehandlats och är nu föremål för

Kungl. Maj :ts vidare prövning.

Utskottet

Motionärerna hemställer att normalhälsovårdsordningen kompletteras

med föreskrifter för kommunerna om ökat öppethållande av soptipp samt

att vad i motionerna anförts om punktinsatser för avfallsuppsamling måtte

beaktas av kommittén för ett renare samhälle.

Efter det att motionerna avlämnats har kommittén för ett renare samhälle

i betänkande redovisat synpunkter och förslag i bl. a. de av motionärerna

aktualiserade frågorna. Betänkandet har remissbehandlats och

är nu föremål för överväganden inom Kungl. Maj :ts kansli. Utskottet anser

vid nu angivna förhållanden att något initiativ från riksdagens sida inte

är påkallat.

Utskottet hemställer,

att motionerna I: 343 och II: 395 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 november 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 81 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Dahlberg (s), Kaijser (m), Andreasson (ep), Ivar Andersson (s)*, fru

Grethe Lundblad (s)* och herr Axelson (fp);

från andra kammaren: herrar Odhe (s), Jönsson i Ingemarsgården

(fp)*, fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson (s), Larsson i öskevik

(ep), Nilsson i Kalmar (s), fru Håvik (s) och herr Olsson i Mölndal (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM 60

914582

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.