Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel med järn. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.
1969-11-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1969:83, Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel med järn. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969
1
Nr 83
Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel
med järn.
Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,
I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla att 1963 års livsmedelsstadgekommitté
får i uppdrag att utreda behovet av ökad tillsats av järn som berikningsämne
vid framställning av livsmedel».
Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från statens institut för folkhälsan.
Gällande bestämmelser
Enligt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 får — där ej annat framgår
av bestämmelse i stadgan — som tillsats till livsmedel som framställs
eller bereds för avsalu användas allenast vara eller ämne, som efter prövning
i särskild ordning godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga (4 §,
1 mom.). Med tillsats till livsmedel förstås härvid vara eller ämne, som är
avsedd att, i allmänhet i ringa mängd, tillföras livsmedel — utan att ingå
i detsamma såsom råvara — för att påverka dess färg, smak, konsistens
eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och alltjämt finns kvar i
det färdiga livsmedlet (1 §, 3 mom.).
Godkännande av tillsats meddelas av kommerskollegium efter samråd
med representanter för socialstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut
för folkhälsan och i vissa fall statens jordbruksnämnd (5§). Det åligger
kommerskollegium att upprätta och årligen offentliggöra förteckning å
godkända tillsatser till livsmedel.
I livsmedelsstadgan 8 kap. meddelas särskilda bestämmelser om vissa
livsmedel. För några varor, t.ex. mjölk, smör och mjöl, har föreskrivits att
varan med vissa undantag inte får innehålla annat främmande ämne än sådant,
som av kommerskollegium särskilt godkänts som tillsats till varan
i fråga.
Användning av vitaminer i livsmedel faller utanför livsmedelsstadgan
och regleras genom ett särskilt tillståndsförfarande enligt förordningen den
23 maj 1941 om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel. Det
finns flera andra ämnen som i likhet med vitaminer tillsätts livsmedel
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 83
0109839
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969
för att höja tillförseln av olika näringsämnen. I den mån sådana berikningsämnen
inte är att anse som tillsatser i livsmedelsstadgans mening eller som
främmande ämnen enligt bestämmelserna i stadgans 8 kap. för vissa där
angivna födoämnen gäller för dem i allmänhet inte några särskilda föreskrifter
utöver det i 3 och 7 §§ stadgan angivna generella kravet att de
inte får göra livsmedlen skadliga eller otjänliga till människoföda.
Kommerskollegiums förteckning över godkända livsmedelstillsatser omfattar
främst ämnen som tillsättes i tekniskt syfte. I några fall förekommer
även berikningsämnen. I den för år 1969 gällande förteckningen (kommerskollegii
kungörelse den 22 november 1968, nr 3) har upptagits ferrofumarat,
ferrosulfat och ferrum reductum i vissa koncentrationer såsom tillsats
till mjöl av spannmål.
Motionerna
Motionärerna anför, att anemi har blivit en mycket vanlig bristsjukdom
till följd av den allt lägre järnhalten i modern kosthållning och människornas
genom ändrade arbetsförhållanden minskade energibehov. 25 % av
kvinnor i fertila åldrar beräknas lida av allvarlig blodbrist, vilken kan medföra
allmän trötthet, initiativ- och håglöshet, retlighet och irritabilitet. Även
arbetsförmågan torde påverkas i negativ riktning.
Järn användes som berikningsämne vid framställning av mjöl. Mot bakgrund
av bristsituationen bör emellertid enligt motionärerna en långtgående
översyn göras av behovet av ytterligare järntillsats vid livsmedelsframställning.
Alternativa lösningar, såsom ökad motion eller ändrade matvanor,
är enligt motionärerna sannolikt betydligt svårare att få till stånd.
Remissyttrande
Styrelsen för statens institut för folkhälsan anför bl. a. följande.
Järnbrist är en av de vanligaste kostberoende hälsorubbningarna i
Sverige. Sjukdomen är särskilt vanlig dels hos personer som har låg energiförbrukning
på grund av låg fysisk aktivitet, exempelvis åldringar, dels hos
yngre personer med lågt kaloriintag, dels hos kvinnorna i fertil ålder, vilka
har speciellt stort järnbehov.
Halten av järn var i den svenska kosten år 1939 omkring 5 mg per 1 000
kilokalorier och utgjordes helt av naturligt förekommande järn. Främst på
grund av den sjunkande konsumtionen av cerealieprodukter hade den naturligt
förekommande halten av järn år 1965 sjunkit till ca 4 mg per 1 000
kilokalorier. Detta kompenserades emellertid genom den berikning av mjöl
med järn, som inleddes år 1944, och den totala halten utgjorde år 1965 omkring
6 mg per 1 000 kilokalorier. På grund av minskad fysisk aktivitet har
Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969 3
emellertid befolkningens intag av energi sjunkit, varför intaget av järn ej
utvecklats lika gynnsamt som halten.
Den rekommenderade halten i genomsnittskosten är omkring 8 mg per
1 000 kilokalorier. Denna nivå kan uppnås genom lämpliga förändringar av
kosten, främst en sänkt konsumtion av fett och socker och en ökad konsumtion
av potatis, cerealier och kött.
Tillsats av järn är en frivillig åtgärd från producentens sida. Numera berikas
allt siktat mjöl. Berikningsgraden utgör sedan 1965 5 mg per 100 g.
Denna berikningsnivå torde ligga nära den halt, där smakförändringar
uppträder. Berikningen av mjöl torde inte kunna ökas nämnvärt, och den
förekommande berikningen av ett fåtal andra födoämnen torde spela en
obetydlig roll för järnförsörjningen.
För att berikning av ett födoämne skall anses motiverad måste en rad
generella krav vara uppfyllda. Sålunda skall ämnet som avses för berikningen
vara en essentiell eller livsviktig beståndsdel i födan; mängden av
berikningsämnet skall vara sådan att man får ett väsentligt tillskott av
ämnet, och det berikade födoämnet skall konsumeras i sådan utsträckning
att berikningen får önskad effekt. Det skall vidare föreligga misstanke att
gängse kostvanor ger upphov till bristtillstånd beträffande ämnet i fråga
och få antagas att en önskvärd förbättring av kostvanorna ej är möjlig inom
rimlig tid.
Förutom mjöl torde bara ett fåtal livsmedel uppfylla dessa krav. Den
enda större födoämnesgrupp, för vilken berikning skulle kunna vara aktuell,
är vissa charkuteriprodukter. Dessa förhållanden ligger till grund för
institutets uppfattning att en ökning av järnhalten i kosten främst bör ske
genom en förändring av kostvanorna.
Institutet anser att tillsättande av järn i första hand bör bygga på frivillighet.
På grund av den stora betydelsen från folkhälsosynpunkt kan det
likväl vara skäl att överväga, huruvida möjlighet bör föreligga att lagligen
föreskriva berikning av visst födoämne med järn. Institutet tillstyrker
därför att livsmedelsstadgekommittén får i uppdrag att utreda behovet av
och möjligheterna för en ökad tillsats av järn som berikningsämne vid framställning
av vissa livsmedel.
Utskottet
I motionerna framhålls, att en otillräcklig tillförsel av järn i kosthållet
haft till följd att anemi blivit en vanlig bristsjukdom. Motionärerna hemställer
därför om utredning av frågan om ökat användande av järn som
berikningsämne vid framställning av livsmedel.
Utskottet instämmer i det syfte som ligger bakom motionerna. Enligt vad
utskottet inhämtat har emellertid 1963 års livsmedelsstadgekommitté beaktat
frågan om tillsatser till livsmedel i berikningssyfte. Kommittén kom
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969
mer att redovisa sina förslag i betänkande, som väntas föreligga i början
av år 1970. Utskottet finner sig i avvaktan härpå inte böra tillstyrka bifall
till motionerna utan hemställer,
att motionerna I: 158 och II: 253 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 november 1969
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),
herrar Dahlberg (s), Eric Carlsson (ep), Kaijser (m), Ivar Andersson (s)*,
fru Grethe Lundblad (s)* och herr Axelson (fp);
från andra kammaren: herrar Odhe (s), Jönsson i Ingemarsgården
(fp)*, fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv
(s), Larsson i Öskevik (ep), Nilsson i Kalmar (s) och fru Håvik (s).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
K l Beckman* Tryck#»!» AB- Stockholm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.