Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel med järn. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.

1969-11-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:83, Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel med järn. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969

1

Nr 83

Utlåtande i anledning av motioner angående berikning av livsmedel

med järn.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner,

I: 158 av fru Diesen och fru Hultell samt II: 253 av herr Clarkson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla att 1963 års livsmedelsstadgekommitté

får i uppdrag att utreda behovet av ökad tillsats av järn som berikningsämne

vid framställning av livsmedel».

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från statens institut för folkhälsan.

Gällande bestämmelser

Enligt livsmedelsstadgan den 21 december 1951 får — där ej annat framgår

av bestämmelse i stadgan — som tillsats till livsmedel som framställs

eller bereds för avsalu användas allenast vara eller ämne, som efter prövning

i särskild ordning godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga (4 §,

1 mom.). Med tillsats till livsmedel förstås härvid vara eller ämne, som är

avsedd att, i allmänhet i ringa mängd, tillföras livsmedel — utan att ingå

i detsamma såsom råvara — för att påverka dess färg, smak, konsistens

eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål och alltjämt finns kvar i

det färdiga livsmedlet (1 §, 3 mom.).

Godkännande av tillsats meddelas av kommerskollegium efter samråd

med representanter för socialstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut

för folkhälsan och i vissa fall statens jordbruksnämnd (5§). Det åligger

kommerskollegium att upprätta och årligen offentliggöra förteckning å

godkända tillsatser till livsmedel.

I livsmedelsstadgan 8 kap. meddelas särskilda bestämmelser om vissa

livsmedel. För några varor, t.ex. mjölk, smör och mjöl, har föreskrivits att

varan med vissa undantag inte får innehålla annat främmande ämne än sådant,

som av kommerskollegium särskilt godkänts som tillsats till varan

i fråga.

Användning av vitaminer i livsmedel faller utanför livsmedelsstadgan

och regleras genom ett särskilt tillståndsförfarande enligt förordningen den

23 maj 1941 om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel. Det

finns flera andra ämnen som i likhet med vitaminer tillsätts livsmedel

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 83

0109839

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969

för att höja tillförseln av olika näringsämnen. I den mån sådana berikningsämnen

inte är att anse som tillsatser i livsmedelsstadgans mening eller som

främmande ämnen enligt bestämmelserna i stadgans 8 kap. för vissa där

angivna födoämnen gäller för dem i allmänhet inte några särskilda föreskrifter

utöver det i 3 och 7 §§ stadgan angivna generella kravet att de

inte får göra livsmedlen skadliga eller otjänliga till människoföda.

Kommerskollegiums förteckning över godkända livsmedelstillsatser omfattar

främst ämnen som tillsättes i tekniskt syfte. I några fall förekommer

även berikningsämnen. I den för år 1969 gällande förteckningen (kommerskollegii

kungörelse den 22 november 1968, nr 3) har upptagits ferrofumarat,

ferrosulfat och ferrum reductum i vissa koncentrationer såsom tillsats

till mjöl av spannmål.

Motionerna

Motionärerna anför, att anemi har blivit en mycket vanlig bristsjukdom

till följd av den allt lägre järnhalten i modern kosthållning och människornas

genom ändrade arbetsförhållanden minskade energibehov. 25 % av

kvinnor i fertila åldrar beräknas lida av allvarlig blodbrist, vilken kan medföra

allmän trötthet, initiativ- och håglöshet, retlighet och irritabilitet. Även

arbetsförmågan torde påverkas i negativ riktning.

Järn användes som berikningsämne vid framställning av mjöl. Mot bakgrund

av bristsituationen bör emellertid enligt motionärerna en långtgående

översyn göras av behovet av ytterligare järntillsats vid livsmedelsframställning.

Alternativa lösningar, såsom ökad motion eller ändrade matvanor,

är enligt motionärerna sannolikt betydligt svårare att få till stånd.

Remissyttrande

Styrelsen för statens institut för folkhälsan anför bl. a. följande.

Järnbrist är en av de vanligaste kostberoende hälsorubbningarna i

Sverige. Sjukdomen är särskilt vanlig dels hos personer som har låg energiförbrukning

på grund av låg fysisk aktivitet, exempelvis åldringar, dels hos

yngre personer med lågt kaloriintag, dels hos kvinnorna i fertil ålder, vilka

har speciellt stort järnbehov.

Halten av järn var i den svenska kosten år 1939 omkring 5 mg per 1 000

kilokalorier och utgjordes helt av naturligt förekommande järn. Främst på

grund av den sjunkande konsumtionen av cerealieprodukter hade den naturligt

förekommande halten av järn år 1965 sjunkit till ca 4 mg per 1 000

kilokalorier. Detta kompenserades emellertid genom den berikning av mjöl

med järn, som inleddes år 1944, och den totala halten utgjorde år 1965 omkring

6 mg per 1 000 kilokalorier. På grund av minskad fysisk aktivitet har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969 3

emellertid befolkningens intag av energi sjunkit, varför intaget av järn ej

utvecklats lika gynnsamt som halten.

Den rekommenderade halten i genomsnittskosten är omkring 8 mg per

1 000 kilokalorier. Denna nivå kan uppnås genom lämpliga förändringar av

kosten, främst en sänkt konsumtion av fett och socker och en ökad konsumtion

av potatis, cerealier och kött.

Tillsats av järn är en frivillig åtgärd från producentens sida. Numera berikas

allt siktat mjöl. Berikningsgraden utgör sedan 1965 5 mg per 100 g.

Denna berikningsnivå torde ligga nära den halt, där smakförändringar

uppträder. Berikningen av mjöl torde inte kunna ökas nämnvärt, och den

förekommande berikningen av ett fåtal andra födoämnen torde spela en

obetydlig roll för järnförsörjningen.

För att berikning av ett födoämne skall anses motiverad måste en rad

generella krav vara uppfyllda. Sålunda skall ämnet som avses för berikningen

vara en essentiell eller livsviktig beståndsdel i födan; mängden av

berikningsämnet skall vara sådan att man får ett väsentligt tillskott av

ämnet, och det berikade födoämnet skall konsumeras i sådan utsträckning

att berikningen får önskad effekt. Det skall vidare föreligga misstanke att

gängse kostvanor ger upphov till bristtillstånd beträffande ämnet i fråga

och få antagas att en önskvärd förbättring av kostvanorna ej är möjlig inom

rimlig tid.

Förutom mjöl torde bara ett fåtal livsmedel uppfylla dessa krav. Den

enda större födoämnesgrupp, för vilken berikning skulle kunna vara aktuell,

är vissa charkuteriprodukter. Dessa förhållanden ligger till grund för

institutets uppfattning att en ökning av järnhalten i kosten främst bör ske

genom en förändring av kostvanorna.

Institutet anser att tillsättande av järn i första hand bör bygga på frivillighet.

På grund av den stora betydelsen från folkhälsosynpunkt kan det

likväl vara skäl att överväga, huruvida möjlighet bör föreligga att lagligen

föreskriva berikning av visst födoämne med järn. Institutet tillstyrker

därför att livsmedelsstadgekommittén får i uppdrag att utreda behovet av

och möjligheterna för en ökad tillsats av järn som berikningsämne vid framställning

av vissa livsmedel.

Utskottet

I motionerna framhålls, att en otillräcklig tillförsel av järn i kosthållet

haft till följd att anemi blivit en vanlig bristsjukdom. Motionärerna hemställer

därför om utredning av frågan om ökat användande av järn som

berikningsämne vid framställning av livsmedel.

Utskottet instämmer i det syfte som ligger bakom motionerna. Enligt vad

utskottet inhämtat har emellertid 1963 års livsmedelsstadgekommitté beaktat

frågan om tillsatser till livsmedel i berikningssyfte. Kommittén kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 83 år 1969

mer att redovisa sina förslag i betänkande, som väntas föreligga i början

av år 1970. Utskottet finner sig i avvaktan härpå inte böra tillstyrka bifall

till motionerna utan hemställer,

att motionerna I: 158 och II: 253 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 november 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Dahlberg (s), Eric Carlsson (ep), Kaijser (m), Ivar Andersson (s)*,

fru Grethe Lundblad (s)* och herr Axelson (fp);

från andra kammaren: herrar Odhe (s), Jönsson i Ingemarsgården

(fp)*, fröken Wetterström (m), herrar Fredriksson (s), Svensson i Kungälv

(s), Larsson i Öskevik (ep), Nilsson i Kalmar (s) och fru Håvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K l Beckman* Tryck#»!» AB- Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.