Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående beräkningen av semester och arbetslöshetsersättning för deltidsarbetande. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 793 av herr Österdahl och fru Hamrin-Thorell samt II: 871 av fru Frcenkel.

1969-11-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:84, Utlåtande i anledning av motioner angående beräkningen av semester och arbetslöshetsersättning för deltidsarbetande. Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 793 av herr Österdahl och fru Hamrin-Thorell samt II: 871 av fru Frcenkel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

1

Nr 84

Utlåtande i anledning av motioner angående beräkningen av semester

och arbetslöshetsersättning för deltidsarbetande.

Andra lagutskottet har behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, I: 793

av herr Österdahl och fru Hamrin-Thorell samt II: 871 av fru Frcenkel.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer om sådant förslag till ändring i semesterlagens 7 § att

även enstaka arbetsdagar blir kvalifikationsgrundande för tillgodoräknande av

semester och om sådan ändring i förordningen om erkända arbetslöshetskassor att

även deltidsarbete understigande 4 timmar per dag skall medföra rätt till ersättning

från arbetslöshetskassa, om hel dagpenning från kassan inte utgår till den försäkrade

under ifrågavarande dag».

Gällande bestämmelser

Semester

Semesterlagen har till syfte att garantera arbetstagare betald ledighet från arbetet.

Enligt 7 § i lagen utgår semester med två dagar för varje kalendermånad av

kvalifikationsåret som man hos en och samme arbetsgivare arbetat minst 15 dagar.

Den som arbetat minst åtta och högst 14 dagar under en kalendermånad har

rätt till en semesterdag. Dagsarbetstidens längd saknar betydelse. Den som arbetat

en eller ett par timmar om dagen under åtta dagar i en månad har alltså rätt

till en dags semester. Såsom arbetad dag räknas i princip även dagar då vederbörande

är frånvarande på grund av bl. a. sjukdom, havandeskap och militärtjänstgöring.

Semesterlagen är en minimilagstiftning. Genom avtal kan arbetstagare tillförsäkra

sig bättre semesterförmåner än vad lagen föreskriver.

Arbetsgivaren utger ersättning under semestern i form av semesterlön. För den

som har tidlön beräknad för vecka eller längre tidsenhet är semesterlönen lika med

den vanliga lönen. För övriga anställda exempelvis sådana som avlönas genom timlön,

ackord eller provision är semesterlönen nio procent av arbetstagarens sammanlagda

arbetsinkomst i anställningen under kvalifikationsåret. Regeln innebär i

vissa situationer att i inkomstunderlaget för beräknande av semesterlön kommer att

ingå dagar vilka ej medför rätt till semesterledighet. En timavlönad som arbetar

25 mars—7 maj har kvalificerat sig till två semesterdagar (för april) men får semesterlön

beräknad för hela anställningstiden.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 84

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

En grupp arbetstagare har rätt till semesterlön utan att kvalificera sig genom att

arbeta en viss tid per månad. Det gäller de s. k. okontrollerade arbetstagarna, dvs.

arbetstagare som utför arbetet i hemmet eller eljest utan arbetsgivarens direkta

övervakning. Sådana arbetstagare har inte någon i lagen inskriven rätt till semesterledighet.

Däremot skall de erhålla särskild semesterlön. Så snart en okontrollerad

arbetstagare intjänat någon lön har han därmed också intjänat 9 % i procentuellt

tillägg, den särskilda semesterlönen.

Arbetstagare, som när han slutar sin anställning inte fått ut den semester han

har tjänat in, har rätt till semesterersättning. Semesterersättningen är en kontant

ersättning motsvarande semesterlönen och skall i princip beräknas efter samma

grunder som denna. Semesterrätt för korttidsanställda kommer i praktiken att innebära

enbart rätt till semesterersättning. Genom denna kontanta ersättning får de

möjligheter att utan förlust bereda sig ledighet.

Den första semesterlagen tillkom år 1938. Lagstiftningen byggde bl. a. på att

arbetstagaren skulle vara fast knuten till en arbetsgivare för att rätt till semester

skulle föreligga. Det fordrades fortlöpande anställning hos samme arbetsgivare

under 180 dagar för att semesterrätt skulle föreligga. Semester utgick med en dag

för varje kalendermånad under vilken arbete utförts under minst 16 dagar.

Under åren efter tillkomsten av den första semesterlagen riktades från olika

håll kritik mot lagens regler. Krav framställdes främst i syfte att göra de korttidsanställda

delaktiga i semesterförmånen. År 1942 tillsattes en kommitté vars arbete

sedermera kom att ligga till grund för 1945 års semesterlag. Denna lagstiftning,

som byggde på samma principer som den tidigare, innebar betydande förbättringar

för arbetstagarna. De korttidsanställdas ställning förbättrades på det sättet att

kravet på viss tids sammanhängande anställning slopades. För uppkomst av rätt

till semester krävdes endast att arbetstagaren för arbetsgivarens räkning utfört

arbete på minst 16 dagar under en kalendermånad. 1942 års semesterkommitté

ifrågasatte om det inte i och för sig vore mest rättvist och rationellt med ett semestersystem

som, så långt tekniskt var möjligt, medgav arbetstagarna rätt att för

semester tillgodoräkna all arbetad tid. Ett sådant system är semesterkassan, som

innebär att arbetsgivaren för varje tidsenhet utfört arbete inlevererar ett belopp.

Vederbörande arbetstagare får sedan i samband med ledighet lyfta det belopp som

motsvarar vad han har inarbetat. Semesterkassor har upprättats av olika förbund

inom byggnadsfacket. Kommittén förkastade tanken på att lagstiftningen skulle

bygga på ett semesterkassesystem. De fördelar ett sådant system skulle medföra

för de korttidsanställda ansågs inte stå i rimligt förhållande till de administrativa

besvär som skulle uppkomma.

År 1951 lagstiftades om tre semesterveckor. Under 1950-talet och 1960-talets

första år uttalades från skilda håll önskemål om ändring i semesterlagstiftningen.

Bl. a. aktualiserades frågan om införande av en fjärde semestervecka. Vidare ifrågasattes

om inte antalet arbetsdagar som fordrades för intjänande av en semesterdag

borde sänkas med hänsyn till att arbetstidsförkortningen lett till att femdagars
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

3

veckan mer allmän kommit i tillämpning. I samband med dessa propåer aktualiserades

åter frågan om de korttidsanställdas semesterförmåner. Frågan om kvalifikationstiden

och de korttidsanställdas förmåner behandlades av riksdagen år 1960.

Riksdagen uttalade sig då för en översyn av bestämmelserna (2LU 1960: 25, rskr.

222).

Samma år som riksdagen begärde översyn av bestämmelserna tillsattes den

kommitté som utförde förarbetet till den gällande lagstiftningen av år 1963. Kommittén

föreslog införande av fyra veckors semester och i samband därmed jämkning

av kvalifikationsreglerna för intjänande av semesterdagar. Femton arbetade

dagar under en månad skulle berättiga till två dagars semester och åtta arbetade

dagar under en månad skulle kvalificera till en dags semester. Kommittén behandlade

särskilt de korttidsanställdas semesterproblem. Kommittén avvisade tanken

på att lösa detta problem genom inrättande av en central semesterkassa, eftersom

det skulle medföra påtagliga praktiska problem, vilket erfarenheterna från Danmark

och Norge visar. Kommittén hänvisade i stället till åttadagarsregeln, som

skulle medföra att en stor del av de korttids- och deltidsanställda som tidigare ej

fått semesterförmåner skulle bli berättigade därtill. Vidare innebar den nyinförda

procentlöneberäkningen vissa fördelar för de korttidsanställda. Semesterlönen för

timavlönade skulle nämligen beräknas på lönen under hela anställningen, alltså

i vissa fall även för lön som utgivits för månad då vederbörande ej kvalificerat sig

för semester. En förutsättning är dock att vederbörande minst en månad under anställningen

kvalificerat sig för semester. För okontrollerade arbetstagare gällde

före 1963 års lagstiftning att de skulle utföra ett visst arbetskvantum varje

kvartal av kvalifikationsåret för att bli berättigade till semester. Genom den nya

lagen borttogs denna kvalifikationsregel och semesterlönen gjordes enbart beroende

av utgiven lön.

A rbetslöshetsförsäkring

I förordningen om erkända arbetslöshetskassor har uppställts vissa villkor för

rätt till ersättning. I fråga om avgifter gäller att rätt till ersättning föreligger först

sedan den försäkrade tillhört en kassa och arbetat i ett år. Dessutom gäller som

villkor för ersättning att den försäkrade under det senaste året arbetat och betalt

avgifter i minst fem månader (20 veckor). För deltidsarbetande anses arbetskravet

uppfyllt om arbete utförts 10—12 dagar per månad, dock minst 70—90 timmar

per månad. Villkoren varierar något mellan olika kassor. Förutom att uppfylla

avgiftsvillkoren skall en försäkrad stå till arbetsmarknadens förfogande för att

kunna få arbetslöshetsersättning. Vederbörande skall söka arbete och därvid gäller

att det sökta arbetet skall omfatta minst fyra timmar om dagen. Om det endast

finns heltidsarbete att tillgå kan en deltidssökande bli tvungen att ta ett erbjudet

heltidsarbete för att inte bli avstängd från kassaersättning. Man gör en prövning

från fall till fall av den arbetslöses skäl att endast ansöka om deltidsarbete,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

Motionerna

Som skäl för de yrkade ändringarna i semesterlagen och arbetslöshetskasseförordningen

anför motionärerna bl. a. följande:

Under det närmaste decenniet kommer antalet personer i arbetskraften att

stiga ganska obetydligt och ökningen blir lägre än under 1960-talet. Detta beror

på minskat födelsetal och längre tid för studier. Det är därför angeläget att antalet

kvinnor i arbetskraften kan ökas. Ett sätt att underlätta kvinnornas inträde på

arbetsmarknaden är att låta dem börja med deltidsarbete. Många kvinnor, som

saknar vana på arbetsmarknaden, vill inte binda sig för heltidsarbete, beroende

dels på att de har hushållsuppgifter och skötsel av barn att utföra, dels också på

bristande kännedom om vilka krav arbetsgivaren kommer att ställa på dem.

Många företag inom servicenäringarna önskar också anställa deltidsarbetande på

grund av växlande arbetsbelastning under olika timmar av dygnet. Industrin har

vidare i allt större omfattning börjat inse värdet av deltidsarbetande arbetskraft.

Ur många synpunkter är det angeläget att deltidsarbetande får samma sociala

förmåner som heltidsarbetande. Genom avtal mellan arbetsmarknadens parter

träffas överenskommelser som reglerar förhållandena på arbetsplatsen. Det förekommer

dock att lagstiftningsvägen fastställda regler diskriminerar den deltidsarbetande

arbetskraften.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas problem som rör de deltidsanställda. Motionärerna

anser det angeläget att man förbättrar de deltidsanställdas ställning så att

de i socialt hänseende får samma förmåner som heltidsarbetande. Olikheter råder

både beträffande i avtal och i lag reglerade förmåner. Motionärerna tar upp två

författningsvägen reglerade sociala förmåner, nämligen semester och ersättning

från arbetslöshetskassa.

En arbetstagare har rätt till semester med två dagar för varje kalendermånad

under vilken han utfört arbete i femton dagar hos en och samma arbetsgivare.

Har arbetet varat kortare tid, dock minst åtta dagar, föreligger rätt till en semesterdag.

Den dagliga arbetstidens längd saknar betydelse för semesterrätten. Under semesterdagarna

skall semesterlön utgå. Denna är lika med den vanliga lönen för arbetstagare

som har lön beräknad per vecka eller längre tidsenhet. För andra arbetstagare,

exempelvis timavlönade, är semesterlönen nio procent av arbetstagarens

lön i anställningen under kvalifikationsåret.

I motionerna yrkas att riksdagen skall begära ändring i semesterlagen så att även

enstaka arbetsdagar kommer att grunda rätt till semester. Motionärerna anser att

semesterrätten bör stå i direkt proportion till den arbetade tiden. De nuvarande

reglerna medför bl. a. att arbetstidens förläggning under månaden kan bli avgörande

för rätten till semester.

Semesterlagstiftningens syfte är att bereda arbetstagarna möjlighet till vila och

rekreation. Mot denna bakgrund skall man se lagens konstruktion att vissa dagars

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

5

arbete medför rätt till vissa dagars betald ledighet. Systemet innebär att man har

en nedre gräns, åtta dagar, som kvalifikation till en semesterdag. En sådan gräns

för automatiskt med sig vissa tröskeleffekter. Anställda med kortare anställningstid

hos en arbetsgivare än åtta dagar har inte någon i lag reglerad semesterrätt.

Alltsedan semesterlagstiftningens tillkomst har de deltids- och korttidsanställdas

semesterfråga varit föremål för uppmärksamhet. Deras ställning har successivt förbättrats

i och med att kravet på viss tids anställning efter hand sänkts. En avgörande

förbättringar var 1963 års lagstiftning som innebar att kvalifikationsgränsen sänktes

från 16 till 8 arbetsdagar. Även på annat sätt förbättrades de korttidsanställdas

ställning vid det tillfället.

Utskottet är inte främmande för att det åtminstone vissa korttids- och deltidsanställda

arbetstagare kan vara befogat med bättre semesterförmåner än lagen

direkt föreskriver. I det hänseendet vill utskottet emellertid peka på att de anställda

genom avtal kan tillförsäkra sig semesterförmåner utöver lagens minimiregler

eller kompensation i form av förhöjd lön. Sådana avtal förekommer också på olika

områden. Frågan om de deltids- och korttidsanställdas semesterförmåner bör också

ses i ett vidare perspektiv innefattande skilda problem i fråga om dessa gruppers

anställningsvillkor och sociala förmåner. Detta är främst en fråga för arbetsmarknadens

parter. Det finns anledning anta att parterna på arbetsmarknaden har sin

uppmärksamhet riktad på frågorna och att dessa kan väntas bli aktualiserade inom

en tämligen snar framtid.

Vid en samlad bedömning av den i motionerna upptagna frågan har utskottet

kommit till den uppfattningen att det inte framkommit tillräckliga skäl för att i dag

begära en sådan ändring i semesterlagen som yrkats i motionerna. Utskottet avstyrker

därför motionerna i denna del.

Den andra av motionärerna upptagna frågan gäller de deltidsanställdas rätt till

ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För att en arbetslös skall kunna få ersättning

från denna försäkring fordras att han söker ett arbete som omfattar minst fyra

timmar per dag. Ytterligare en förutsättning är att den arbetssökande före arbetslösheten

arbetat minst 70—90 timmar per månad fördelade på 10—12 dagar

(varierar mellan olika kassor). Motionärerna vill att riksdagen skall begära ändring

i reglerna så att dagpenning från arbetslöshetskassa skall kunna utgå även vid

deltidsarbete understigande fyra timmar per dag.

Frågan om de deltidsanställdas ställning inom arbetslöshetsförsäkringen prövas

f. n. av KSA-utredningen. Enligt utskottets mening bör man avvakta resultatet av

denna utrednings arbete innan man tar ställning till det av motionärerna behandlade

problemet. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet att riksdagen skall

begära förslag till lagändring.

Utskottet hemställer,

A. att motionerna I: 793 och II: 871, såvitt angår semesterlagen,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd; samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969

B. att motionerna, såvitt angår förordningen om erkända arbetslöshetskassor,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 november 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp), herrar

Dahlberg (s), Eric Carlsson (ep), Österdahl (fp), Kaijser (m), Ivar Andersson (s)*

och fru Grethe Lundblad (s)*;

från andra kammaren: herrar Odhe (s), Fredriksson (s), Larsson i Öskevik

(ep), Ringaby (m), Nilsson i Kalmar (s), fru Sigurdsen (s), fru Frsenkel (fp) och

fru Elåvik (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

Vid utskottets hemställan under A

av fru Hamrin-Thorell (fp), herr Österdahl (fp) och fru Frcenkel (fp), som ansett,

a) att det avsnitt på sidan 5 i utskottets yttrande som börjar med orden »Utskottet

är» och slutar med orden »denna del» bort ersättas med text av följande

lydelse:

»Enligt utskottets mening är tiden nu inne att så långt möjligt i semesterhänseende

genomföra full jämställdhet mellan heltidsanställda å ena sidan samt korttids-

och deltidsanställda å andra sidan. Några starkare skäl mot en sådan reform

har knappast presterats. I fråga om semesterförmånen har man till skillnad från

en del andra sociala förmåner valt att gå fram lagstiftningsvägen. Lagstiftningen

bör självfallet vara så allmängiltig och rättvis som möjligt. Mot denna bakgrund

och med hänsyn till de berörda gruppernas situation på arbetsmarknaden är det

inte befogat att avvisa lagstiftning med hänvisning till att frågan kan lösas genom

avtal.

Utskottet vill alltså förorda att Kungl. Maj:t utreder och lägger fram förslag om

semesterförmåner till sådana deltids- och korttidsanställda som f. n. är uteslutna

från sådana förmåner. I första hand bör man söka lösa frågan inom ramen för den

gällande lagstiftningen. Detta bör vara möjligt om man väljer att endast utge ersättning

av samma karaktär som den särskilda semesterlönen utan att samtidigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 84 år 1969 7

garantera ledighet från arbetet. Även andra lösningar är tänkbara. Det får ankomma

på Kungl. Maj:t att närmare överväga olika alternativ.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionerna I: 793 och II: 871 i

skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet

anfört om semesterförmåner till deltids- och korttidsanställda».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.