Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till särskilt olgcksfallsskydd för värnpliktiga m. fl., jämte i ämnet väckta motioner.

1969-12-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1969:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till särskilt olgcksfallsskydd för värnpliktiga m. fl., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

1

Nr 89

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till särskilt olgcksfallsskydd för värnpliktiga m. fl.,

jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 30 oktober 1969 dagtecknad proposition, nr 154, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden föreslagit riksdagen att godkänna de av föredragande

departementschefen föreslagna grunderna för ett särskilt olycksfallsskydd

för värnpliktiga m. fl.

I samband med propositionen har utskottet behandlat sex i anledning av

densamma väckta motioner.

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås ett särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga, vapenfria

tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga som skadas under

tj änstgöring.

Det särskilda olycksfallsskyddet skall utgå vid skada som medför bestående

arbetsoförmåga. Vid fullständig invaliditet utfaller en engångsersättning

med 150 000 kr. och vid partiell invaliditet ett i motsvarande mån

lägre belopp.

Reformen föreslås skola genomföras den 1 januari 1970 och avse även

skador som inträffat år 1969.

Statens kostnader för det särskilda militärskadeskyddet föreslås skola

bestridas från det under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa

ersättningar i anledning av skador vid militär verksamhet m. m. De årliga

kostnaderna beräknas till omkring 1,5 milj. kr.

Av propositionen redovisas i det följande endast vad föredragande departementschefen,

statsrådet Andersson, anfört.

Motionerna

1) I motionerna I: 1127 av herr Svanström och herr Pettersson, Axel

Georg, samt II: 1301 av herrar Dahlgren och Andersson i Knäred yrkas, att

riksdagen måtte besluta »att det särskilda olycksfallsskyddet skall omfatta

jämväl personer, som deltar i frivillig utbildning, som är till gagn

för landets försvar; samt att ersättning skall utgå vid full invaliditet med

1 -—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 2 avd. Nr 89

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

ISO 000 kr. i 1969 års penningvärde och vid partiell invaliditet med ett i

motsvarande mån lägre belopp».

2) I motionerna 1:1128 av herr Österdahl m.fl. och 11:1302 av fru

Frsenkel yrkas, »att riksdagen måtte uttala att olycksfallsskyddet även

skall omfatta hemvärnsmän och annan personal som deltar i frivillig tjänstgöring

och som omfattas av militärersättningsförordningens bestämmelser,

såframt kollektiv olycksfallsförsäkring inte är gällande, samt att olycksfallsskyddet

jämväl bör omfatta resor mellan tjänstgöringsort och hemort

och vice versa i samband med beviljad permission».

3) I motionen II: 1303 av herr Åkerlind yrkas, att riksdagen skall begära

»utredning av möjligheterna att utsträcka det föreslagna olycksfallsskyddet

för värnpliktiga m. fl. även till inträffade skador före den 1 januari

1969».

4) I motionen II: 1304 av herrar Åkerlind och Enarsson yrkas, att riksdagen

»beslutar att det i propositionen föreslagna olycksfallsskyddet bör

gälla på samma villkor även för frivilliga försvarsorganisationer».

Departementschefen

Värnplikten, som utgör grunden för vårt försvar, är en medborgerlig

skyldighet. Värnpliktstjänstgöringen kräver personliga uppoffringar av vår

manliga befolkning, vilket får återverkningar även inom familj och samhälle.

Det är en obligatorisk tjänstgöring som redan i fred fullgörs av alla

kategorier av den manliga befolkningen. Den värnpliktige fullgör sin militärtjänstgöring

under förhållanden som avsevärt skiljer sig från hans vanliga

civila liv. Han har inte som den anställde möjlighet att förhandla om

sina förmåner. Vidare saknar han tillgång till och möjlighet att skaffa sig

de kollektiva trygghetsanordningar som finns på arbetsmarknaden. Samtidigt

medför de alltmer ökade kraven på användbarhet hos den enskilde soldaten

i ett modernt krig både i fråga om personlig färdighet och tjänstgöring

i förband inte bara särskilda påfrestningar för den värnpliktige utan också

risker för skador under övningar och annan utbildning.

Den ekonomiska kompensation som militärersättningsförordningen ger

vid sidan av övriga sociala trygghetsanordningar är av stor betydelse. Som

framgår av den tidigare redogörelsen för bestämmelserna i militärersättningsförordningen

får den som skadas under värnpliktstjänstgöring emellertid

inte alltid ersättning som fullt ut motsvarar hans förlorade arbetsförtjänst.

Ersättning utgår inte heller för s. k. ideell skada, dvs. för sveda

och värk samt lyte eller annat stadigvarande men. I särskilda fall kan möjlighet

finnas att skadeståndsvägen få ut kompletterande ersättning av staten.

Staten är emellertid enligt gällande skadeståndsrättsliga regler inte alltid

ersättningsskyldig för en olycka som inträffat under värnpliktstjänstgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969 3

ring. Dessutom är förfarandet för prövning av ett skadeståndsanspråk ofta

tidsödande.

Frågan om att bereda de värnpliktiga tillfredsställande ersättning för

skador som de ådrar sig under sin tjänstgöring har sedan många år behandlats

i olika sammanhang utan att nagon lämplig lösning kunnat nås. Från

riksdagens sida har upprepade gånger framställts önskemål om att statens

ansvar för de värnpliktiga skall utvidgas. Med hänsyn till vad jag nyss anfört

om värnpliktstjänstgöringens natur finns det särskild anledning att en

värnpliktig som skadas får gottgörelse efter generösa grunder. Det allmänna

bör lägga sig särskild vinn om att i möjlig mån kompensera dem som

drabbas av olycksfall under värnpliktstjänstgöring. Jag betraktar en reform

som ger de värnpliktiga ett förbättrat ekonomiskt skydd som synnerligen

angelägen. Detta skydd bör få formen av ett särskilt olycksfallsskydd. Det

bör omfatta inte bara värnpliktiga utan också vapenfria tjänstepliktiga och

vissa civilförsvarspliktiga som fullgör obligatorisk tjänstgöring.

När det gäller utformningen av det särskilda olycksfallsskyddet är en

möjlig lösning att staten genom lagstiftning åläggs ett strikt ansvar för militärskador

och motsvarande skador samt att ersättning utgår enligt gällande

skadeståndsregler. Detta alternativ innebär i princip att den skadade eller

hans efterlevande får full kompensation för inkomstbortfall samt ersättning

för sveda och värk och lyte eller annat stadigvarande men oberoende

av om någon är vållande till skadan eller ej. Enligt min mening bör man

emellertid inte nu genomföra en skadeståndsrättslig reform inom detta speciella

område som föregriper eller försvårar en kommande reformering av

gällande regelsystem om ersättning för personskada i allmänhet.

Det särskilda olycksfallsskyddet bör i stället utformas efter mönster av

det frivilliga kollektiva olycksfallsförsäkringssystem som regelmässigt förekommer

inom det civila arbetslivet. Skyddet bör emellertid regleras i offentligrättslig

ordning på samma sätt som det statliga förarskyddet. Med

denna principiella utgångspunkt föreslår jag att olycksfallsskyddet för värnpliktiga

m. fl. utformas enligt följande.

Olycksfallsskyddet bör gälla för skada till följd av olycksfall som värnpliktig

ådrar sig under värnpliktstjänstgöring eller motsvarande tjänstgöring.

Skyddet bör gälla även för skada till följd av olycksfall som vapenfri

tjänstepliktig ådrar sig under vapenfri tjänst och inskriven civilförsvarspliktig

under tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret eller viss tjänstgöring

vid krigsmakten. Begreppet olycksfallsskada bör ges samma innebörd

som i yrkesskadeförsäkringen. Olycksfallsskyddet bör omfatta skador som

inträffar under själva tjänstgöringen samt under inrycknings- och utryckningsresor

men inte skador som inträffar utanför förläggningen under ledighet

och fritid. För sådana skador finns inte anledning att utöka det allmänna

grundskydd som militärersättningsförordningen och motsvarande

bestämmelser för civilförsvaret samt annan socialförsäkring ger. Vid döds1*

—Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 2 avd. Nr 89

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

fallsskador får den statliga grupplivförsäkringen anses ge godtagbar ersättning.

Det särskilda olycksfallsskyddet bör vidare inte avse skada som inträffar

under tid då landet är i krig. Inte heller bör ersättning utgå till den

som skadat sig med uppsåt.

Ersättning på grund av det särskilda olycksfallsskyddet bör utgå vid bestående

arbetsoförmåga på grund av skadan. Vid fullständig invaliditet bör

till den skadade utgå ersättning med 150 000 kr. och vid partiell invaliditet

bör ett i motsvarande mån lägre belopp utgå. Ersättningsbeloppen föreslås

inte bli värdesäkrade utan bör i framtiden kunna ändras och anpassas till

det kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet och det statliga förarskyddet.

I fråga om invaliditetsersättningen innehåller flertalet kollektiva olycksfallsförsäkringar

en definition av invaliditetsbegreppet och fastställda invaliditetsgrader

för mer allmänt förekommande kroppsskador. I förevarande

fall behövs inte motsvarande reglering. Som utgångspunkt för invaliditetsersättningen

på grund av det särskilda olycksfallsskyddet bör kunna tjäna

den invaliditetsbedömning som f. n. tillämpas inom militärersättningsförordningen.

Vid bestämmande av ersättningen bör skälig hänsyn kunna tas

till olägenheter av olika slag som skadan medfört för den skadade. Särskilda

omständigheter som graden av lyte eller annat stadigvarande men bör få inverka

på bedömningen. Eftersom invaliditetsersättning enligt militärersättningsförordningen

och motsvarande bestämmelser för civilförsvaret kan

prövas om vid väsentligt ändrade förhållanden, bör motsvarande möjlighet

finnas i fråga om böjning av redan fastställd ersättning från det särskilda

olycksfallsskyddet.

Det kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet ger i vissa fall speciella

ersättningar vid invaliditet, nämligen rehabiliteringstillägg, bidrag till ökade

vårdkostnader och ersättning för proteser och andra hjälpmedel. Behovet

av sådana ersättningar är för nu ifrågavarande skadefall redan tillfredsställande

tillgodosett genom militärersättningsförordningen och andra anordningar

i samhällets regi. Med hänsyn härtill saknas anledning att låta

det särskilda olycksfallsskyddet inrymma någon motsvarighet.

Det särskilda olycksfallsskyddet bör inte samordnas med andra förmåner

av social natur som utgår av statsmedel vid invaliditet. Invaliditetsersättning

enligt kungörelsen (1969: 113) om statligt förarskydd bör dock

avräknas. Vidare bör i fall då staten är skadeståndsskyldig tillses att den

sammanlagda ersättningen till den skadade i princip inte kommer att överstiga

vad som motsvarar fullt skadestånd. Därför bör vid utbetalning av ersättning

enligt olycksfallsskyddet förbehåll göras av innebörd att ersättningen

kan komma att avräknas från framtida skadestånd av staten. I övrigt

saknas anledning att i detta sammanhang lösa samordningsproblemen särskilt

för denna del av den statliga sektorn. Hur effektivt det sammanlagda

ekonomiska skyddet för en värnpliktig bör vara får tas upp i samband med

frågan om en generell lösning av enskilds rätt till ersättning för skada.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

5

Ärenden som avser det särskilda olycksfallsskyddet bör handläggas av

försvarets civilförvaltning, den centrala förvaltningsmyndighet inom krigsmakten

som handhar en stor del av övrig skadereglering inom krigsmaktens

verksamhetsområde. Civilförvaltningen bör i alla nu avsedda ärenden vara

skyldig att höra försvarets skaderegleringsnämnd och riksförsäkringsverket.

Jag vill i detta sammanhang särskilt betona vikten av att invaliditetsersättningarna

fastställs så snabbt som omständigheterna medger det. Den

invaliditetsgrad som kan förutses bli bestående för framtiden bör i regel

kunna fastställas slutgiltigt senast sedan ett tillvänjningsår förflutit efter

det att den egentliga läkningsprocessen upphört. Skäligt förskott bör utbetalas

i de fall då invaliditetsgraden inte kan fastställas genast. Som förut

sagts bör fastställd slutlig ersättning för nedsatt arbetsförmåga kunna höjas

om arbetsförmågan försämras ytterligare i väsentlig mån till följd av skadan.

Den föreslagna reformen bör genomföras den 1 januari 1970 men avse

även skador som inträffat år 1969.

Kostnaderna för det särskilda olycksfallsskyddet kan bestridas från det

under fjärde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget Vissa ersättningar i

anledning av skador vid militär verksamhet m. m. Anslaget är för innevarande

budgetår uppfört med 2,6 milj. kr. Det är av naturliga skäl omöjligt

att med någon grad av exakthet ange kostnaderna för det föreslagna särskilda

olycksfallsskyddet. Enligt uppgift från riksförsäkringsverket bestämde

verket under åren 1963—1968 förstagångsersättning för invaliditet i genomsnittligt

70 fall årligen. Ersättningarna avsåg värnpliktiga och vapenfria

tjänstepliktiga som skadats under sådan tjänstgöring som är ersättningsgill

enligt militärersättningsförordningen. Ersättningarna inbegriper alltså även

vissa skador under ledighet och fritid. I fråga om civilförsvarspliktiga bestämde

verket under samma tid motsvarande ersättningar i endast ett fåtal

fall. Beträffande de förstagångsersättningar för invaliditet som bestämts år

1968 kan tilläggas att den genomsnittliga invaliditetsgraden enligt en grov

uppskattning utgjorde 30 %. Vid bedömande av kostnadsökningen bör beaktas

att det föreslagna olycksfallsskyddet medför den konsekvensen att skadeståndsersättningar

till värnpliktiga m. fl. torde minska i omfattning och

storlek samt att förekommande ersättning som utgår på grund av det statliga

förarskyddet skall avdragas från nu ifrågavarande ersättningsbelopp.

Olycksfallsskyddet täcker inte heller skador utanför förläggningen under ledighet

och fritid. Med dessa utgångspunkter räknar jag med att de årliga

kostnaderna för det särskilda olycksfallsskyddet blir omkring 1,5 milj. kr.

Utskottet

Det ekonomiska skyddet för skador i samband med värnpliktstjänstgöring

har i vissa hänseenden varit mindre tillfredsställande. Visserligen innebär

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

militärersättningsförordningen vid sidan av de gängse socialförsäkringarna

ett betydande ekonomiskt skydd vid skador men detta skydd är inte fullständigt.

Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den nu framlagda propositionen,

som innebär att ett särskilt olycksfallsskydd införs för värnpliktiga

och vissa därmed jämställda tjänstepliktiga. Skador som medför

bestående arbetsoförmåga föreslås berättiga till ersättning med ett engångsbelopp,

som vid fullständig invaliditet skall utgöra 150 000 kronor.

Olycksfallsskyddet skall enligt förslaget omfatta värnpliktiga, vapenfria

tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga. I motionerna I: 1127 och

II: 1301, I: 1128 och II: 1302 samt II: 1304 framställs yrkanden som går ut

på att olycksfallsskyddet skall utsträckas till att omfatta personal som frivilligt

tjänstgör inom försvaret. Motionärerna hänvisar till att militärersättningsförordningen

omfattar sådan personal och att jämställdhet bör råda

mellan olika personalkategorier i fråga om rätt till ersättning vid skador.

Den bärande tanken bakom propositionens förslag är att det speciella

olycksfallsskyddet skall omfatta sådana personer som av samhället direkt

ålägges viss tjänstgöring. Övriga grupper inom försvaret får — för den händelse

kronan ej är skadeståndsskyldig — tillgodoses med de förmåner de

tillförsäkrats enligt avtal eller militärersättningsförordningen. Sistnämnda

förordning har f. ö. sin motsvarighet i yrkesskadeförsäkringen inom det

civila arbetslivet. Utskottet är för sin del berett att ansluta sig till den avgränsning

av den ersättningsberättigade personkretsen som görs i propositionen

och avstyrker således motionsyrkandena. I sammanhanget bör dock

framhållas att utskottet inte betraktar propositionens förslag som den definitiva

lösningen av frågan om ersättning för skador inom försvaret. Det

finns anledning anta att problemet kommer att tas upp i ett större sammanhang

i samband med den pågående reformeringen av skadeståndsrätten.

I motionerna I: 1128 och II: 1302 tas också en annan fråga upp som rör

avgränsningen av olycksfallsskyddet. I propositionen föreslås att detta skall

omfatta skador som inträffar under själva tjänstgöringen samt under inrycknings-

och utryckningsresor. I det nämnda motionsparet yrkas att skyddet

skall omfatta jämväl hemresor i samband med permission.

Vid resor av det slag som omtalas i motionerna åtnjuter vederbörande

skydd för skador genom militärersättningsförordningen. Enligt utskottets

mening finns det inte tillräckliga skäl att vid de aktuella resorna därutöver

tillämpa det särskilda olycksfallsskyddet. Utskottet avstyrker alltså motionsyrkandet.

I propositionen föreslås att reformen skall genomföras den 1 januari 1970

men avse också skador som inträffat år 1969. I motionen II: 1303 begärs

utredning av möjligheten att låta olycksfallsskyddet omfatta skador som

inträffat även före den 1 januari 1969. Motionären anser att man eventuellt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

7

bör utge ersättning i äldre fall efter särskild prövning.

Utskottet hyser principiella betänkligheter mot retroaktiv tillämpning av

det slag som föreslås i propositionen. Med hänsyn till att retroaktiviteten

begränsats till skador under innevarande år anser sig utskottet dock inte

böra motsätta sig propositionen i förevarande del. Utskottet är däremot inte

berett att förorda utredning om utvidgning av retroaktiviteten och avstyrker

därför motionsyrkandet. Utskottet förutsätter emellertid att man från kronans

sida har en generös attityd vid prövning av rätt till skadestånd i fall

inträffade före år 1969.

I motionerna I: 1127 och II: 1301 yrkas att olycksfallsskyddet skall värdesäkras

i förhållande till 1969 års penningvärde. Maximibeloppet 150 000 kronor

bör alltså enligt motionärerna justeras vid förändringar i penningvärdet.

Vid engångsersättningar av det slag det här gäller synes det inte behövligt

med indexreglering. Utskottet utgår emellertid från att Kungl. Maj :t vid

behov föranstaltar om uppräkning av maximibeloppet. Dessutom vill utskottet

erinra om vad ovan sagts angående reformeringen av skadeståndsrätten,

vilket innebär att det särskilda olycksfallsskyddet inom en inte alltför

avlägsen framtid kan komma att omprövas. Utskottet avstyrker alltså

de i detta sammanhang behandlade motionerna.

Utöver vad ovan anförts har propositionen inte givit utskottet anledning

till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1127 och

II: 1301 samt I: 1128 och II: 1302, samtliga i motsvarande

delar, ävensom motionen II: 1304 bifaller propositionen nr

154 i fråga om frivillig personals inordnande i olycksfallsskyddet;
B.

att riksdagen med avslag på motionerna I: 1128 och

II: 1302, i motsvarande del, bifaller propositionen i fråga om

olycksfallsskyddets tillämpning vid resor;

C. att riksdagen med avslag på motionen II: 1303 bifaller

propositionen i fråga om reformens retroaktiva giltighet;

D. att riksdagen med avslag på motionerna I: 1127 och

II: 1301, i motsvarande del, bifaller propositionen i fråga om

värdesäkring av olycksfallsskyddet; samt

E. att riksdagen bifaller propositionen i övrigt.

Stockholm den 9 december 1969

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit

såvitt angår frågorna under A och B i utskottets hemställan

från första kammaren: herrar Strand (s), Dahlberg (s), Hubinette

(m), Eric Carlsson (ep)*, Wanhainen (s)*, Österdahl (fp), Ivar Andersson

(s) och Axelson (fp)*;

från andra kammaren: herr Gustavsson i Alvesta (ep)*, fröken Sandell

(s), herr Svensson i Kungälv (s), fru Fraenkel (fp)*, herrar Åkerlind

(m), Aldén (s), fru Håvilc (s) och herr Olsson i Mölndal (s).

såvitt angår ärendet i övrigt

från första kammaren: herr Strand (s), fru Hamrin-Thorell (fp),

herrar Dahlberg (s), Hubinette (m), Österdahl (fp), Andreasson (fp), Ivar

Andersson (s) och fru Grethe Lundblad (s);

från andra kammaren: fröken Sandell (s), herrar Svensson i Kungälv

(s), Åkerlind (m), Aldén (s), fru Håvik (s), herrar Johansson i Skärstad

(ep) och Olsson i Mölndal (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) vid A i utskottets hemställan av herrar Hubinette (m), Österdahl (fp),

fru Frsenkel (fp) och herr Åkerlind (m), som ansett

dels att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden

»Den bärande» och slutar med orden »av skadeståndsrätten» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Behovet av ett särskilt olycltsfallsskydd i militär verksamhet har uppkommit

som en följd av de speciella risker som är förenade med sådan verksamhet.

Utskottet finner det naturligt att all personal som utsätts för skaderisk

också omfattas av olycksfallsskyddet. Det finns inte anledning att i detta

hänseende göra någon skillnad mellan å ena sidan värnpliktiga och å andra

sidan personal som frivilligt gör en insats för rikets försvar. Utskottet tillstyrker

alltså motionsyrkandena om utsträckning av olycksfallsskyddet till

frivillig personal. De kostnadsökningar detta förslag kan medföra torde bli

jämförelsevis begränsade och inte rubba vad departementschefen anfört

angående reformens finansiering.»

dels att utskottet under A bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 1127 och

II: 1301 samt II: 1304 ävensom i anledning av motionerna

I: 1128 och II: 1302, samtliga i motsvarande del, måtte som

sin mening ge Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört

om frivillig personals inordnande i olycksfallsskyddet.»

2) vid B i utskottets hemställan av herrar Eric Carlsson (ep), Österdahl

(fp) och fru Frsenkel (fp), som ansett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 89 år 1969

9

dels att det avsnitt på s. 6 i utskottets yttrande som börjar med orden »Vid

resor» och slutar med orden »alltså motionsyrkandet» bort ersättas med text

av följande lydelse :

»Ett av huvudskälen för det framlagda förslaget till olycksfallsskydd för

värnpliktiga och därmed jämställda är att samhället ålagt vederbörande viss

tjänstgöring. Hemresor som värnpliktiga företar vid permissioner är en

direkt följd av tj änstgöringsplikten. Utskottet anser i konsekvens härmed

att det särskilda olycksfallsskyddet bör omfatta skador som inträffar även

vid resor från och till hemmet i samband med permission.»

dels att utskottet under B bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 1128 och

II: 1302, i motsvarande del, måtte som sin mening ge Kungl.

Maj :t till känna vad utskottet anfört om olycksfallsskyddets

tillämpning vid resor i samband med permission.»

3) vid C i utskottets hemställan av herrar Hiibinette (m) och Åkerlind

(m).

ESSELTE AB, STHLM 69

614598

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:408 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till särskilt ölyeksfallsskydd för värnpliktiga m. fl., jämte i ämnet väckta motio s. 1 i texten