Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om styrkande av äganderätt till fastighet genom utdrag ur taxeringslängd. Iretlje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion nr 21 av herr Börjesson i Falköping m. fl.

1969-02-19 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:1, Utlåtande i anledning av motioner om styrkande av äganderätt till fastighet genom utdrag ur taxeringslängd. Iretlje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion nr 21 av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr t dr 1969

l

Nr 1

Utlåtande i anledning av motioner om styrkande av äganderätt

till fastighet genom utdrag ur taxeringslängd.

Iretlje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

och till lagutskott hänvisad motion nr 21 av herr Börjesson i Falköping

m. fl.

I motionen hemställes

»att riksdagen måtte besluta om sådan ändring i Lagfartsförordningen

av den 16/ti 1875 i vad det gäller kungörelselagfart, att styrkande av äganderätten

kan ske genom utdrag ur taxeringslängden för de tre senaste åren».

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 1 § förordningen den 16 juni 1875 angående lagfart å fång till fast

egendom, lagfartsförordningen, är den som med äganderätt åtkommer fast

egendom (det må vara genom köp, byte, gåva, expropriation, arv, testamente

eller på annat sätt) skyldig att hos vederbörande inskrivningsdomare

söka lagfart på fånget. Har vid bodelning fast egendom tillskiftats make

är han dock inte skyldig att söka lagfart med mindre egendomen förut tillhört

andra maken. För beviljande av lagfart uppställs två väsentliga

förutsättningar, nämligen att lagfartssökanden styrker sitt förvärv till

egendomen genom företeende av en i laga ordning upprättad fångeshandling

och att lagfart är meddelad på fångesmannens förvärv. Fastighetsbokens

lagfartsspalt skall uppvisa en obruten rad av lagfarter för i princip samtliga

ägare till egendomen fram till lagfartssökanden. Om en fångeshandling förkommer

och av någon anledning inte kan förnyas eller om på annat sätt en

rättmätig innehavare av fastigheten blir satt ur stånd att erhålla lagfart

på sitt förvärv, hindras saväl han själv som hans efterföljare i äganderätten

att vinna lagfart.

Det institut lagfartsförordningen tillhandahåller häremot är den s. k.

kungörelselagfarten enligt 10 § andra stycket i förordningen. Där stadgas

att, om lagfartsansökan vilar på grund av hinder enligt 7 6, d. v. s. på

grund ax att förie ägarens laga åtkomst inte styrkts, kungörelse om ansökan

skall utlärdas på sökandens begäran. Såväl ordalagen som motiven

utvisar, att kungörelseförfarandet varit avsett uteslutande för fall när

långesmannen enligt äldre rätt inte var skyldig att lagfara sitt fång. I

rättspraxis torde emellertid tillämpningsområdet för kungörelselagfart all0102299

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 8 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr t dr 1969

mänt ha utsträckts till att avse samtliga fall, när — såvitt av fastighetsboken

framgår — lagfart inte tidigare sökts. 1 underrätternas och inskrivningsdomarnas

praxis har kungörelselagfarandet t. o. in. ej sällan tillämpats

oberoende av om lagfart tidigare sökts eller beviljats.

Kungörelse om lagfartsansökan skall införas en gång i allmänna tidningarna

och en ortstidning. Beträffande egendom på landet skall ansökan

också kungöras i kyrkan för den församling, där egendomen är belägen.

Sedan kungörandet skett kan lagfart beviljas under vissa förutsättningar.

För det första krävs att klander av fånget inte instämts inom tre år efter

sista kungörandet och att ej heller eljest anledning förekommer att annan

äger bättre rätt till egendomen. För det andra skall sökanden eller han och

hans rättsinnehavare oavbrutet under de nämnda tre åren ha varit i mantalslängden

upptagna såsom ägare. Slutligen skall advokatfiskalen i kammarkollegiet

ha hörts över lagfartsansökningen.

Enligt tidigare gällande bestämmelser i 35 § t mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469) skulle vid mantalsskrivningen i

mantalslängd uppföras, bland annat, alla vid ingången av mantalsåret bestående

fastigheter med angivande av dess ägare och innehavare samt den

förändring beträffande äganderätt som inträffat sedan nästföregående mantalsskrivning.

Enligt 13 § mantalsskrivningskungörelsen den 25 augusti

1947 (nr 654) skulle mantalslängden uppdelas i två delar, personell liggare

och fastighetsliggare.

Statsmakterna beslöt år 1967 ny folkbokföringsförordning (prop. 1967: 88,

3LU 34, rskr. 295). Förordningen utfärdades den 9 juni 1967 (nr 198) och

trädde i kraft den 1 oktober 1967. Reformen, som betingades bl. a. av övergången

till ADB-system på folkbokföringsområdet, innebar såvitt nu är

i fråga atL inantalslängdens fastighetsliggare försvann. Den uppgift som

mantalslängden tidigare fyllde beträffande förutsättningarna för kungörelselagfart

övertogs av fastighetslängden. Sådan längd upprättas i samband

med fastighetstaxeringen och redovisar bl. a. för varje fastighet

ägaren eller den som utan att vara ägare är skyldig att erlägga skatt för

garantibelopp för fastigheten (se 36 § taxeringskungörelsen den 27 juni

1957, nr 513). I den utredning som låg till grund för reformen föreslogs

den ändringen i 10 § andra stycket lagfart sförordningen att såsom villkor

för beviljande av kungörelselagfart skulle uppställas att sökanden eller han

och hans rättsinnehavare oavbrutet under tre år varit i fastighetslängd

upptagna såsom ägare till fastigheten (SOU 1966: 16 s. 129 f.). Föredragande

departementschefen anförde emellertid i propositionen (s. 89) att hänvisningar

till fastighetsliggaren förekom även i andra författningar. Den föreslagna

ändringen i lagfartsförordningen ersattes därför med en övergångsbestämmelse

till folkbokföringsförordningen (punkt 5) av mera allmän

karaktär. Enligt denna skall stadgande om inantalslängdens fastighetslig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1960

gare, som linns i lag eller annan författning, fr. o. in. mantalsskrivningen

för år 1968 avse fastighetslängd.

Vid sidan av reglerna om kungörelselagfart finns vissa möjligheter för

fastighetsägare att få lagfart, när möjlighet härtill saknas i vanlig ordning,

nämligen enligt lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall. Lagen ägde till en

början tillämpning endast för Kopparbergs län men utsträcktes genom en

lagändring år 1963 till landet i dess helhet. Genom denna lag öppnas möjlighet

att etter Kungl. Maj ds förordnande vid särskild förrättning låta utreda

äganderättsförhållandena angående fastigheter inom ett visst område.

På grundval av utredningen — som föregås av ett kungörelseförfarande —

meddelas sedan lagfart för innehavarna av fastigheterna oberoende av om

de kan förete laga fångeshandlingar eller om fångesmannen erhållit lagfart.

Som förutsättning för att äganderättsutredning skall få ske gäller bl. a.

antingen att äganderätten till fastigheter inom område är oviss och att

från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig betydelse att ovissheten

undanröjs eller att fastighetsägarna i betydande omfattning saknar lagfart.

Den äganderätts- och lagfartssanering, som 1962 års lag lämnar möjlighet

till, kan alltså åstadkommas endast inom sådana begränsade delar av landet

där fastighetsförhållandena är särskilt oklara. Lagen torde därför inte normalt

kunna utnyttjas som ett medel att förhjälpa fastighetsägare till lagfart,

när möjlighet därtill saknas i vanlig ordning.

Motionen

I motionen anlöres bl. a. alt det har visat sig att det kan förekomma fall

då sökanden eller hans rättsinnehavare, trots att han oavbrutet under tre

års tid varit ägare till fastigheten, ej kan erhålla lagfart på grund av att

han ej är mantalsskriven på fastigheten. Det kan nämligen, heter det i

motionen, förhålla sig så att fastigheten är obebodd och ägaren är bosatt på

annan ort. Följaktligen är fastigheten ej upptagen i mantalslängden. I

sådant fall bör enligt motionärernas mening äganderätten kunna styrkas

genom att utdrag ur taxeringslängden för de tre senaste åren lämnas.

Förslaget till ny jordabalk

De i det föiegående nämnda bestämmelserna angående kungörelselagfart

innebäi bl. a. att sådan lagfart inte kan komma i fråga om lagfart

tidigare beviljats eller sökts på fastigheten. I sådant fall kommer fastigheten

i princip att för all framtid ställas utanför den registrering av fastighetsförvärv

som sker inom lagfartsväsendets ram. Denna fråga har betydelse

inte bara för de närmast berörda enskilda parterna. Erfarenheten

anses ha visat att bristande lagfarter ej sällan får skadliga återverkningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1969

också från allmän synpunkt. Sålunda kan en önskvärd markexploatering

hindras eller i vart fall försvåras, om markägaren inte kan åberopa lagfart

på sitt förvärv till egendomen. Eftersom fastighetskredit i allmänhet

inte kan erhållas hindras vidare investeringsverksamheten till men för en

rationell markanvändning.

Mot bakgrunden av dessa förhållanden har i det till lagrådet den It

februari 1966 remitterade förslaget till ny jordabalk intagits regler, som

syftar till vidgade möjligheter till lagfart för sådana fall när visst förvärv

i brist på laga fångeshandling inte kan lagfaras på vanligt sätt. De föreslagna

reglerna återfinns i 20 kap. 10—13 §§ i det nämnda förslaget. De

innebär bl. a. att ansökningar om lagfart utan att fångeshandling kan företes

undantagslöst skall handläggas vid muntlig förhandling inför inskrivningsmyndigheten.

Endast härigenom anses det bli möjligt att nöjaktigt

bedöma om lagfart bör kunna meddelas trots bristen i sökandens dokumentation

angående sitt förvärv. Sammanträdet har till syfte att åstadkomma

utredning av äganderättsförhållandena angående fastigheten. Som

grundval för sammanträdet skall ligga en av sökanden på heder och samvete

avgiven redogörelse för de omständigheter, som är av intresse för

äganderättsfrågans bedömande. Sökanden skall också inge intyg om vad

mantalslängden utvisar angående äganderätten till fastigheten under de tio

åren närmast före ansökan. Om inskrivningsmyndigheten på grund av

vad som upplysts vid sammanträdet eller vad som framkommit i annan

ordning finner antagligt, att det påstådda förvärvet ägt rum samt att det är

giltigt och kan göras gällande skall protokollet från sammanträdet godtas

som laga fångeshandling.

Enligt vad utskottet erfarit torde det slutliga förslaget komma att innehålla

bestämmelse om att sökanden skall inge intyg om vad f astighetslängden

utvisar angående äganderätten till fastigheten.

Proposition med förslag till ny jordabalk torde komma att framläggas

i sådan tid att förslaget kan behandlas av 1970 års riksdag. Balken avses

träda i kraft den 1 januari 1972.

Utskottet

Enligt lagfartsförordningen är den som förvärvar fast egendom med visst

undantag skyldig att söka lagfart på sitt fång hos inskrivningsdomaren.

För beviljande av lagfart krävs bl. a. att fångesmannens laga åtkomst styrkes.

I allmänhet innefattar den omständigheten att fångesmannen erhållit

lagfart tillräckligt bevis om laga åtkomst. Kan ansökan om lagfart inte beviljas

till följd av att fångesmannens åtkomst inte styrkts skall ansökan

förklaras vilande i avbidan på åt! hindret undanröjs. Genom andra stycket

i 10 § lagfartsförordningen anvisas emellertid en möjlighet att vinna lagfart

trots att sökanden inte kan styrka fångesmannens lagliga åtkomst. Ett kun
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1969

o

görelseförfarande äger härvid rum i anledning av lagfartsansökan, varpå

viss tid får förflyta i avbidan på att möjligen någon annan skall göra anspråk

på äganderätt till fastigheten genom klandertalan. Sökanden skall vidare

visa att han eller han och hans rättsinnehavare oavbrutet under de tre

senaste åren efter sista kungörandet varit i mantalslängden upptagna som

ägare. Efter kungörelsetidens utgång kan sökanden fullfölja ansökningen

och under de förutsättningar, som anges i lagrummet i fråga, erhålla lagfart

trots bristen i fångesmannens åtkomst.

1 motionen föreslås sådan ändring i lagfartsförordningen att äganderätten

skall kunna styrkas genom utdrag ur taxeringslängden för de tre

senaste åren. Motionären anför bl. a. att mantalslängden inte innehåller

uppgift om fastigheten för det fall att denna är obebodd.

Som framgår av den föregående redogörelsen beslöt statsmakterna år 1967

ny folkbokföringsförordning. I samband härmed försvann den till mantalslängden

hörande fastighetsliggaren. I denna redovisades alla vid ingången

av mantalsåret bestående fastigheter med angivande av ägare och innehavare

samt den förändring beträffande äganderätt som inträtt sedan föregående

mantalsskrivning. Den uppgift som mantalslängdens fastighetsliggare

fyllde beträffande förutsättningarna för kungörelselagfart övertogs

genom ändringen av fastighetslängden. Sådan längd upprättas i samband

med den årliga fastighetstaxeringen och redovisar bl. a. alla fastigheter

jämte ägare.

Under förarbetena till den nya folkbokföringsförordningen övervägdes

att genomföra den ändring i 10 § lagfartsförordningen, som betingades av

att mantalslängdens fastighetsliggare försvann. Ordet »mantalslängden»

föreslogs sålunda utbytt mot »fastighetslängden». En sådan ändring ansågs

dock inte erforderlig. I stället fogades till folkbokföringsförordningen en

övergångsbestämmelse av mera allmän karaktär. Enligt denna bestämmelse

skall stadgande om fastighetsliggare framdeles avse fastighetslängd.

Vad utskottet anfört visar att de gällande bestämmelserna i sak uppfyller

det önskemål som motionären framställt. Den nämnda övergångsbestämmelsen

till folkbokföringsförordningen synes emellertid vara lätt att

förbise och åtminstone bland allmänheten kan tvekan uppstå om beskaffenheten

av det intyg angående äganderätten till fastighet som skall företes

i samband med att ansökan om kungörelselagfart fullföljes. Det synes

dock kunna förutsättas att domstolarnas inskrivningsavdelningar biträder

allmänheten med de råd och anvisningar härvidlag som kan visa sig erforderliga.

Förslag till en fullständig revision av de ifrågavarande bestämmelserna

kommer vidare, som framgår av den föregående redogörelsen, att

föreläggas riksdagen inom en tämligen nära förestående framtid. Det är

att förvänta att den anledning till missuppfattning angående bestämmelsernas

rätta innebörd, som nu kan anses föreligga, härvid kommer att

undanröjas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 dr 1969

Med hänsyn till vad utskottet anfört bör motionen inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionen II: 21 icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m) och Erik

Jansson (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s), Sundelin (s), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)

och Wachtmeister (m).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L B#ckm«niTrYclf#n''»r AB« Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.