Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående sammansättningen av vattendomstolarna. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 811 i första kammaren av herr Werner och nr 921 i andra kammaren av fru Marklund m. fl.

1969-02-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:10, Utlåtande i anledning av motioner angående sammansättningen av vattendomstolarna. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 811 i första kammaren av herr Werner och nr 921 i andra kammaren av fru Marklund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motioner angående sammansättningen

av vattendomstolarna.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 811 i första kammaren av herr Werner

och nr 921 i andra kammaren av fru Marklund m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till regeringen begär bestämmelser så alt vattendomstolarna

kompletteras med biologisk-ekologisk sakkunskap».

Gällande bestämmelser

Enligt 11 kap. 2 § vattenlagen (VL) består vattendomstol av en vattenrättsdomare

såsom ordförande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer

och två vattenrättsnämndemän. I vissa enklare frågor är

dock vattendomstolen beslulför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen

samt endast en vattenrättsingenjör. Vattenrättsdomare

skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man. Vattenrättsingenjörerna

skall vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män.

VattenräLtsnämndemännen skall vara allmänt betrodda, om sin orts förhållanden

kunniga män.

I stadgan den 3 juni 1960 för vattendomstolarna sägs i fråga om vattenrättsingenjörerna

att den ene skall ha sakkunskap särskilt i fråga om byggande

i vatten (vattenbyggnadsteknisk ingenjör) och den andre särskilt i

fråga om torrläggning av mark (agrikulturteknisk ingenjör). I mål om

grundvatten eller avloppsvatten må dock i stället för endera förordnas annan

ingenjör med särskild sakkunskap i ämnet.

Vad angår anlitandet av sakkunniga i vattenmål gäller, enligt en allmän

hänvisning i 11 kap. 1 § VL, rättegångsbalkens regler om sakkunniga

(40 kap. rättegångsbalken). Detta innebär bl. a., att av vattendomstol

tillkallad sakkunnig i princip icke äger deltaga i domstolens enskilda

överläggningar eller över huvud ställa sin sakkunskap till domstolens tjänst

i andra former än dem lagen anvisar för upptagande av sakkunnigbevisning.

Om för bedömande av mål vid vattendomstol erfordras särskild teknisk

utredning eller vidlyftigare värdering, äger vattenrättsdomaren, där

så befinnes lämpligt, uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande un
1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969

dersökning avgiva utlåtande i målet. Närmare föreskrifter har meddelats

om kungörande av undersökningen och om det sätt, på vilket utlåtandet

skall hållas tillgängligt för parterna. (Se 11 kap. 45 § 1 mom. samt

81 och 92 §§ VL.)

I fråga om handläggningen av mål som rör avloppsvatten (8 kap. YL)

gäller enligt 11 kap. 36 § sista stycket jämfört med 10 kap. 44 § VL att

avskrift av ansökningshandlingarna utan dröjsmål skall avsändas till statens

naturvårdsverk. Motsvarande gäller beträffande mål om annat företag,

som kan antagas leda till ökad vattenförorening.

Motionerna

Motionärerna anför att sammansättningen av vattendomstolarna fastställdes

främst med tanke på mål i samband med de regleringsfrågor samt

de sjösänkningsprojekt syftande till att vinna odlingsbar mark, som tidigare

var förhärskande vid vattendomstolarna. För en saklig bedömning av olika

föroreningars inverkan på våra vattendrag måste det enligt motionärerna

anses önskvärt att biologisk-ekologisk sakkunskap finns närvarande vid

domstolarna. Bestämmelsen om att ingenjör med särskild sakkunskap

beträffande frågor om grundvatten eller avloppsvatten kan förordnas i

vissa mål synes dem otillräcklig med hänsyn till karaktären av många av

de mål som nu avgörs av vattendomstolarna.

Något om fackkunskap i domstolarna

Frågan om införande av särskild fackkunskap i domstolarna har vid

flera tillfällen varit föremål för statsmakternas överväganden. I sitt betänkande

med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken in. m.

(SOU 1944: 10 s. 4 ff.) anförde processlagberedningen vissa allmänna synpunkter

på lämpligheten av att för specialmål av olika slag i domstolsorganisationen

införa representanter för teknisk och därmed jämförlig sakkunskap.

Till stöd för avvikelser från den allmänna domstolsorganisationen

har ofta åberopats, att de frågor, som förekommer inom vissa rättsområden,

rör speciella förhållanden, varom ledamöterna i en allmän domstol

i dess vanliga sammansättning inte äger tillräcklig sakkunskap och

erfarenhet. Beredningen erinrar om att redan lagkommittén i sitt år 1822

avgivna förslag till rättegångsbalk framhållit, »att av det förhållandet, att

de allmänna domstolarna icke inom sig besutte vissa specialkunskaper,

icke följde, att ej varje sak skulle bliva tillräckligt upplyst och utredd för

att med rättvisa avdömas. Inhämtandet av de upplysningar, som kunde

vara av nöden från sakkunniga män, tillhörde bevisningen; de sakkunnigas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969 3

utlåtande vore egentligen icke annat än ett vittnesbörd i saken. Sedan bevisningen

på detta sätt blivit fulländad, tillkomme det domaren att på

grundval av alla upplysningar och omständigheter, som förekommit, slita

tvisten mellan parterna». Enligt beredningen talar starka skäl till stöd

för den ståndpunkt lagkommittén sålunda intog. Beredningen fortsätter:

»Därest vissa mellan parterna omstridda frågor för sin utredning kräva

särskild fackkunskap, bör även denna del av bevisningen införas i rättegången

enligt reglerna om bevisning; i detta hänseende ifrågakomma särskilt

bestämmelserna i 40 kap. nya RB om bevis genom sakkunnig. Genom

att så sker kan den sakkunniges utredning bliva föremål för förhandling

och granskning från parternas sida och tillfälle lämnas till förebringande av

motbevisning. Att utredning av detta slag tillhandahålles domstolen av

dess egna ledamöter och utan någon granskning från parternas sida, kan

ur rättssäkerhetens synpunkt icke anses tillfredsställande.»

I svensk processrätt gäller således som princip, att även bevisning i

fråga som kräver särskild fackkunskap skall införas i rättegång enligt

de allmänna reglerna om bevisning — i huvudsak således på samma sätt

som vittnesbevisning.

Avsteg från denna princip föreligger i fråga om vattendomstolarnas

organisation, eftersom däri ingår särskilda tekniskt sakkunniga (vattenrättsingenjörerna),

vilka har ställning som ledamöter i domstolarna.

Ytterligare ett avsteg från nämnda princip utgör vattenöverdomstolen,

vari ingår tekniskt sakkunniga ledamöter, vattenrättsråd, från och med

den 1 juli 1955. Dessförinnan bestod vattenöverdomstolen av en avdelning

av Svea hovrätt förstärkt med en ledamot av kammarkollegiet.

I samband med att 1955 års riksdag antog Kungl. Maj :ts proposition nr

127 med förslag till omorganisation av vattenöverdomstolen hade riksdagen

även att pröva ett förslag om införande av särskild sakkunskap rörande fiskeoch

naturskyddsfrågor i vattenöverdomstolen. I anledning av propositionen

väcktes nämligen en motion, 11:579, vari framhölls, att den sakkunskap

inom vattenöverdomstolen på fiskets och naturskyddets områden, som

bortföll genom att kammarkollegiets representation i domstolen upphörde,

måste kompenseras, så att domstolen skulle bli lika väl eller bättre skickad

att sakkunnigt bedöma frågor inom dessa områden. Motionärerna föreslog

i detta syfte, att endast halva antalet av de icke lagfarna ledamöterna

i vattenöverdomstolen — vattenrättsråden — skulle företräda ingenjör steknisk

sakkunskap samt att övriga vattenrättsråd skulle ha särskild sakkunskap

rörande fiske- och naturskyddsfrågor.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 16 anförde tredje lagutskottet

härom.

Som utskottet---- framhållit är —• -—• — huvudregeln i svensk pro
cessrätt

den, att den fackkunskap som erfordras för att belysa skilda frågor

i rättegång icke skall tillföras rättegången genom att en eller flera sak
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr iO år 1969

kunniga inträder som ledamöter i domstolen utan i stället genom att de

sakkunniga höres inför domstolen enligt de allmänna reglerna om bevisning.

På detta sätt vinnes den fördelen, att de sakkunnigas utsagor kan

ställas under diskussion under rättegångsförhandlingarna i parternas närvaro,

varvid parterna även får tillfälle att förebringa den motbevisning de

kan önska åberopa. En sådan ordning anses allmänt ägnad att i regel

åstadkomma ett säkrare bedömande än systemet med särskilda sakkunniga

som ledamöter i domstol. Orsaken till det avsteg från denna ordning, som

tekniskt sakkunniga ledamöter i vattenöverdomstolen utgör, är svårigheten

för icke tekniskt sakkunniga domstolsledamöter att bedöma värdet av

utredning i tekniska frågor i vattenmål. Någon motsvarande svårighet att

bedöma utredning rörande fiske- och naturskyddsfrågor torde icke föreligga.

Utskottet anser därför icke, att tillräckligt starka skäl föreligger

för ett bifall till motionärernas förslag. Utskottet vill emellertid understryka,

att detta ingalunda innebär någon nedvärdering av fiske- eller

naturskyddsintressena utan endast ett ställningstagande till frågan, i vilken

ordning dessa intressens betydelse skall prövas.

Utredning om översyn av vattenlagen m. m.

Under de snart femtio år som vattenlagen varit i kraft har den vid ett

flertal tillfällen ändrats eller kompletterats. År 1939 infördes sålunda regler

om grundvatten. Tidigare omfattade lagen bara ytvatten. Under de

sista femton åren har lagen ändrats i syfte att bereda ökat skydd dels

för vissa allmänna intressen såsom naturskyddsintresset och fisket, dels

för vattenförsörjningen. Vidare har bl. a. reglerna om avloppsvatten reviderats.

I det till lagrådet den 25 juli 1968 remitterade förslaget till lag om

skgdd mot miljöfarlig verksamhet återfinns de senaste ändringsförslagen

som rör vattenlagen. Det remitterade förslaget innehåller i huvudsak enhetliga

regler i fråga om vattenförorening, luftförorening, buller och andra

sådana störningar. Bestämmelserna i 8 kap. vattenlagen om åtgärder mot

vattenförorening har därvid inarbetats i den nya lagen. Den föreslagna

lagstiftningen innebär också att prövningen av tillståndsfrågor i avloppsmål

förs över från vattendomstolarna till administrativ myndighet och

att prövningen av ersättningsfrågor i sådana mål läggs på särskilda fastighetsdomstolar.

Enligt vad som upplysts från Kungl. Maj :ts kansli kommer

lagförslaget att föreläggas årets riksdag under vårsessionen.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 november 1968 har chefen

för justitiedepartementet tillkallat sakkunniga för allmän översyn av vattenlagen

(1969 års riksdagsberättelse s. 77 ff.). I frågan hur prövningssystemet

i vattenlagen bör utformas uttalas i direktiven bland annat att

utvecklingen efter vattenlagens tillkomst gått långt i fråga om såväl vattenkraftutbyggnader

som vattenförsörjningen. Vattendomstolarna har små

möjligheter till den översiktliga bedömning som från allmän planerings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969 5

synpunkt är nödvändig. Ett förfarande i administrativ ordning tillgodoser

på ett väsentligt bättre sätt detta krav. önskemålen om effektivitet, snabbhet

och smidighet samt rättssäkerhet kan tillgodoses också i ett administrativt

förfarande. Vägande skäl talar sålunda för att prövningen av även

andra ärenden enligt vattenlagen än vattenföroreningsmål läggs på administrativa

organ. Lämpligen bör de större frågorna prövas centralt, medan

de mindre fallen avgörs av en regional myndighet. Av vikt är härvid

att man väljer sådana prövningsorgan och inför sådana samordningsföreskrifter

att man får en samlad prövning av närbesläktade eller sammanhängande

frågor. En av utredningens viktigaste uppgifter blir därför enligt

direktiven att i enlighet med de angivna riktlinjerna lägga fram ett

förslag till en ny organisationsform och till ett förfarande som ansluter

härtill. I direktiven uttalas vidare att de ersättningsfrågor som uppkommer

i vattenmål huvudsakligen avser rättsförhållanden mellan enskilda

parter varför avgörandet av dem bör ankomma på domstol. Enligt förslaget

till lag om skydd mot miljöfarlig verksamhet skall, såsom nämnts,

ersättningsfrågorna i vattenföroreningsmål — liksom beträffande andra

immissionsmål — behandlas vid fastighetsdomstol. Sådana domstolar skall

enligt det likaledes till lagrådet remitterade förslaget om de allmänna

underrätternas organisation m. m. inrättas för fastighetsbildningsmål och

eventuellt även för expropriationsmål. Eftersom det föreligger ett nära samband

mellan värderingsfrågorna i vissa typer av fastighetsbildningsmål, expropriationsmål

och vattenmål ter det sig naturligt att ersättningsfrågorna

även i andra vattenmål än vattenföroreningsmål läggs på fastighetsdomstol.

En mera enhetlig bedömning av ersättningsproblemen inom fastighetsrätten

kan då uppnås. Eventuellt kan ersättningsfrågorna koncentreras till ett

fåtal fastighetsdomstolar. Utredningen bör enligt direktiven närmare överväga

en reform efter dessa linjer. Förläggs tillståndsgivningen till administrativ

myndighet och prövningen av ersättningsfrågorna till fastighetsdomstolar

finns det efter en sådan reform inte längre behov av vattendomstolar.

Utskottet

Enligt vattenlagen och stadgan för vattendomstolarna består vattendomstol

i normalfallen av en vattenrättsdomare såsom ordförande samt såsom

övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän.

Vattenrättsingenjörerna skall vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga

och erfarna män och de skall ha sakkunskap särskilt i fråga om

byggande i vatten eller särskilt i fråga om torrläggning av mark. I mål om

grundvatten eller avloppsvatten må dock förordnas annan ingenjör med

särskild sakkunskap i ämnet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969

Motionärerna anser att bestämmelsen om att ingenjör med särskild sakkunskap

beträffande frågor om grundvatten eller avloppsvatten kan förordnas

i vissa mål är otillräcklig med hänsyn till karaktären av många av

de mål som nu avgörs av vattendomstolarna. Enligt motionärerna är det

önskvärt att biologisk-ekologisk sakkunskap finns närvarande vid domstolarna

för att saklig bedömning av olika föroreningars inverkan på våra

vattendrag skall kunna ske. De hemställer därför att riksdagen hos Kungl.

Maj:l begär bestämmelser om att ledamöter med sådan sakkunskap skall

ingå i vattendomstolarna.

Sedan gammalt är det en huvudregel i svensk processrätt att den fackkunskap

som erfordras för att belysa skilda frågor i rättegång inte skall tillföras

rättegången genom att en eller flera sakkunniga inträder som ledamöter

i domstolen utan i stället genom att de sakkunniga hörs inför domstolen

enligt de allmänna reglerna om bevisning. På detta sätt vinnes den

fördelen, att de sakkunnigas utsagor kan ställas under diskussion under

rättegångsförhandlingarna i parternas närvaro, varvid parterna även får tillfälle

att förebringa den motbevisning de kan önska åberopa. En sådan ordning

anses allmänt ägnad att i regel åstadkomma ett säkrare bedömande

än systemet med särskilda sakkunniga som ledamöter i domstol. Vattendomstolarnas

organisation utgör ett avsteg från denna ordning genom att

däri ingår tekniskt sakkunniga ledamöter. Enligt utskottets mening krävs

starka skäl för ytterligare avsteg.

Såsom tidigare nämnts har vattenrättsdomaren i fråga om mål som rör

avloppsvatten eller annat företag som kan antagas leda till ökad vattenförorening

alt översända avskrift av ansökningshandlingarna till naturvårdsverket.

I detta verk finns biologisk och ekologisk sakkunskap. Vidare kan

förutsättas att vattendomstolarna enligt rättegångsbalkens och vattenlagens

bestämmelser tillkallar sakkunnig inom dessa ämnesområden när det

är erforderligt. Det finns således garantier för att berörda frågor blir tillfredsställande

belysta inom ramen för gällande ordning.

Såsom också framgår av den föregående redogörelsen kommer riksdagen

under vårsessionen att föreläggas förslag till lag om skydd mot miljöfarlig

verksamhet, enligt vilket förslag bestämmelserna i vattenlagen om åtgärder

mot vattenförorening inarbetats i den nya lagen. Den föreslagna lagstiftningen

innebär bland annat alt prövningen av tillståndsfrågor i avloppsmål

förs över från vattendomstolarna till administrativ myndighet och att prövningen

av ersättningsfrågor i sådana mål läggs på särskilda fastighetsdomstolar.

Anlages den nya lagstiftningen, som avses träda i kraft den 1 juli

1969, bortfaller huvudskälet för motionärernas yrkande.

I fråga om vattenmålen i övrigt gäller dessutom, såsom också nämnts,

att en utredning nyligen tillsatts för en allmän översyn av vattenlagen. Enligt

direktiven talar vägande skäl för att prövningen av även andra ärenden

enligt vattenlagen än vattenföroreningsmål läggs på administrativa organ.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1969

En av utredningens viktigaste uppgifter blir därför enligt direktiven att

lägga fram förslag till en ny organisationsform enligt vilken tillståndsgivningen

i fråga om vattenbyggnadsföretag förläggs till administrativ myndighet.

I direktiven ifrågasätts vidare att överföra behandlingen av de ersättningsfrågor

som uppkommer i vattenmål till de särskilda fastighetsdomstolarna.

Utredningen har också att överväga detta spörsmål. Förläggs

tillståndsgivningen til! administrativ myndighet och prövningen av ersättningsfrågorna

till fastighetsdomstol finns det, såsom framhålls i direktiven,

efter en sådan reform inte längre behov av vattendomstolar.

Som utskottet anfört möter principiella betänkligheter mot att låta specialister

inom olika ämnesområden ingå i domstolarnas sammansättning. Inom

kort väntas vidare riksdagen komma att föreläggas förslag, som innebär att

prövningen av tillståndsfrågor i avloppsmål frångår vattendomstolarna.

Frågan om vattendomstolarnas fortsatta bestånd är slutligen under utredning.

Under dessa förhållanden bör motionerna inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:811 och 11:921 inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

GÖRAN KARLSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep), Ernulf (fp) och fröken Ranmark (s);

från andra kammaren: herrar Svenning (s), Sundelin (s), fröken Anderson

(s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar Wachtmeister

(m), Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.