Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående hyressåttningen för inackorderingsrum m. m. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 166 av fru Holmquist m. fl.

1969-03-18 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:11, Utlåtande i anledning av motion angående hyressåttningen för inackorderingsrum m. m. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 166 av fru Holmquist m. fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1969

i

Nr 11

Utlåtande i anledning av motion angående hyressåttningen för

inackorderingsrum m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare och

till lagutskott hänvisad motion, nr 166 av fru Holmquist m. fl.

I motionen hemställes

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att ungdomsbostadsutredningen

får i uppdrag att utreda frågan om skälighetsprövning

av hyressättning för inackorderingsrum och del i lägenhet».

Gällande bestämmelser m. in.

Lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. in. innebär för det stora

flertalet bostads- och affärslägenheter ett system som karakteriseras av att

avtalsfriheten satts ur spel. Enligt detta system, som regleras i 3 § hyresregleringslagen,

skall hyran i princip prövas och fastställas i förväg av en

statlig myndighet, nämligen hyresnämnd och vid överklagande av hyresnämndens

beslut av statens hyresråd.

Bestämmelserna i lagen äger enligt huvudregeln tillämpning i varje stad,

köping eller municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst 2 000

invånare, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar samt i annan tättbebyggd

ort som Kungl. Maj:t bestämmer. Kungl. Maj:t äger även bestämma,

att lagen i ort där den gäller skall äga tillämpning endast i fråga om visst

eller vissa slag av lägenheter.

Hyreskontrollen enligt 3 § hyresregleringslagen äger tillämpning dels på

lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del användas till bostad

och som inte hyrs ut möblerad, dels på lägenhet som inte är avsedd att helt

eller till väsentlig del användas till bostad (lokal), om hyran den 1 januari

1942 inte var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda tider. Enligt

3 § första stycket får hyresvärden inte ta emot, träffa avtal om eller begära

högre hyra än som motsvarar den för lägenheten tillåtna grundhyran. Från

denna huvudregel görs dock vissa undantag. Från och med den 1 januari 1969

gäller att lägenhet i hus eller del av hus som färdigställts efter utgången av

år 1968 är undantagen från hyresregleringen. Har hus eller del av hus undergått

omfattande ombyggnad som avslutats efter utgången av år 1968 skall

hyresnämnden vidare på framställning av hyresvärd eller hyresgäst förordna

att lagen skall upphöra att gälla för huset eller husdelen. Undantagna från

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

hyresregleringen är även upplåtelser i första hand i sådant av kommun eller

av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus som Kungl.

Maj:t bestämmer.

Ett annat system för hyreskontroll gäller enligt § 6. Detla system, som i

huvudsak gäller endast för möblerade lägenheter, innebär att hyran fastställs

först efter framställning från hyresgästen. Om hyran för sådan bostad

är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och andra omständigheter

föranleder äger hyresnämnden sätta ned hyran efter vad som anses skäligt.

Nämnden kan därvid också föreskriva att lägenheten i fortsättningen skall

vara underkastad hyreskontroll enligt 3 §. Som regel gäller nämndens beslut

tr. o. in. den dag då beslutet meddelas eller den senare dag som nämnden

bestämmer. Om det av särskild anledning är skäligt, får nämnden dock

bestämma att beslutet skall avse också förfluten tid.

Hyresregleringslagen innehåller vidare i 7—8 a §§ bestämmelser om besittningsskydd.

Huvudprincipen (7 §) är att om hyresvärd uppsagt hyresavtal

utan att hyresrätten är förverkad hyresnämnden äger på framställning av

hyresgästen förklara uppsägningen ogiltig, om den strider mot god sed i

hyresförhållanden eller i annat fall är obillig. Från och med den 1 januari

1969 gäller besittningsskyddet enligt lagen endast lokaler.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 gäller hyresregleringslagen inte lägenhet som

utgör del av upplåtarens egen bostad (prop. 1968:91, 3LU 50, rskr. 286).

Inackorderingsrummen är således numera undantagna från hyresregleringen.

Hyresregleringslagen gäller till och med den 31 december 1971. En successiv

regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen har dock

skett, senast genom statsmakternas beslut år 1968 rörande bl. a. nyproduktionen.

Hyresregleringen gäller nu framför allt det äldre bostadsbeståndet

i enskild ägo i de större tätorterna.

Den nya hy re slagen, som trätt i kraft den 1 januari 1969, vilar på principen

om avtalsfrihet för parterna. Detta innebär att regleringen av hyrorna

upphör och att hyran i första hand bestäms genom avtal mellan parterna.

Hyresgästen skall emellertid, när det gäller en bostadslägenhet, kunna påkalla

myndighets prövning av hyrans skälighet. Hyra som vid sådan prövning

befinns vara oskälig skall sättas ned till skäligt belopp. Prövning av

detta slag skall alltid kunna ske när hyresvärden som villkor för förlängning

av hyresförhållande fordrar högre hyra. Denna spärr mot oskälig hyra bör

främst betraktas som ett medel att säkerställa det besittningsskydd som enligt

förslaget skall tillkomma hyresgästen. Detta skydd skall inte kunna sättas

ur spel genom obilliga hyreskrav. På orter med en mera utpräglad bristsituation

på bostadsmarknaden skall dessutom prövning kunna ske också

av s. k. förstagångshyra, dvs. i allmänhet hyra som bestäms första gången

som ett avtal sluts mellan två parter angående viss bostadslägenhet. Syftet

med denna prövningsmöjlighet är att förhindra en av bristsituationen föranledd

stegring av hyresnivån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

3

Prövningen av hyrans skälighet skall gå till så att den aktuella hyran

jämförs med hyran för lägenheter, som med hänsyn till bruksvärdet kan

anses likvärdiga från konsumentsynpunkt. Man skall därvid beakta sådana

omständigheter som lägenhetens storlek, läge, utrustning, underhåll, yttre

miljö och övriga omständigheter som kan påverka bruksvärdet. Om den

prövade hyran visar sig vara väsentligt högre än jämförelsehyran, skall den

sättas ned till skäligt belopp.

Prövning av hyrans skälighet kan enligt lagen ske endast i sådana fall då

hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd.

Sådant skydd föreligger om ej någon viss i lagen angiven situation

är för handen. Undantagen avser bl. a. dels att hyresförhållandet upphör

innan det varat längre än nio månader i följd, dels att fråga är om upplåtelse

av bostadslägenhet som utgör del av upplåtarens egen bostad (45 §

första stycket p. 1 och 2). Det kan anmärkas att hyresgäst som hyr fristående

möblerad lägenhet däremot åtnjuter besittningsskydd.

Under förarbetena till det nämnda undantagsstadgandet beträffande del

av upplåtarens bostad anförde hyreslagskommittén bl. a. (SOU 1961:47 s.

81) att vissa kategorier av bostadsupplåtelser kännetecknas av att en nära

personlig kontakt etableras mellan upplåtare och hyresgäst. Framför allt

gäller detta när upplåtelsen avser del av upplåtarens bostad. Hänsynen till

upplåtarens personliga förhållanden måste anses påkalla att sådana upplåtelser

lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Det är härvid

likgiltigt, om upplåtaren innehar bostaden med äganderätt, bostadsrätt eller

hyresrätt eller om den uthyrda delen av bostaden upplåtits i möblerat eller

omöblerat skick.

Hyreslagstiftningssakkunniga anförde bl. a. att ifrågavarande slag av bostadsupplåtelser

enligt de sakkunnigas mening var minst lämpad som underlag

för en rätt till förlängning av hyresavtalet mot upplåtarens vilja (SOU

1966: 14 s. 121).

Det föreslagna undantaget sattes inte i fråga av någon vid remissbehandlingen

av de båda nämnda betänkandena.

Förslag till ny hyreslagstiftning, grundat framför allt på hyreslagstiftningssakkunnigas

nämnda betänkande, förelädes riksdagen genom proposition

1967: 141. I denna föreslogs även att hyresregleringen skulle avvecklas

vid utgången av år 1968.

Det nyss berörda undantaget från besittningsskyddsreglerna beträffande

upplåtelse av bostadslägenhet, som utgör del av upplåtarens lägenhet, föranledde

i propositionen inte något uttalande från föredragande departementschefens

sida, som är av intresse i detta sammanhang (prop. s. 87 f.).

Propositionen återkallades sedermera (skrivelse 1967:174).

I den förut nämnda propositionen 1968: 91 framlades på nytt förslag till

hyreslag. Förslaget var med något undantag likalydande med det som förelädes

riksdagen år 1967. I propositionen föreslogs vidare att giltighetstiden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

för hyresregleringslagen skulle förlängas till utgången av år 1971 och att

lagen skulle ändras i vissa hänseenden.

Ändringarna innebar bl. a. att hyresregleringslagens bestämmelser om

besittningsskydd upphävdes beträffande bostadsupplåtelser (hyreslagens bestämmelser

blev i stället generellt tillämpliga) och att från hyresregleringen

undantogs lägenhet, som utgör del av upplåtarens egen bostad. Förslaget till

ändringar i hyresregleringslagen byggde inte på någon särskild utredning,

över vilken berörda myndigheter och organisationer fått tillfälle att yttra sig.

I propositionen anförde föredragande departementschefen bl. a. (prop. s.

66 ff.), att det var en fördel om hyreslagens besittningsskyddsbestämmelser

vann tillämpning även i fråga om bostadsupplåtelser som omfattades av

hyresregleringen. Besittningsskyddet för bostadshyresgäst enligt förslaget till

hyreslag ansågs åtminstone beträffande orter med mera påtaglig bostadsbrist

likvärdigt med hyresregleringslagens besittningsskydd. 1 vissa avseenden var

det t. o. m. överlägset. Detta gällde särskilt bostadsupplåtelser i anslutning

till bostadsanställning. Fn övergång till hyreslagens regler fick emellertid

till följd att besittningsskydd inte kom att gälla för lägenhet som utgör del

av upplåtarens egen bostad. I sin tur förde detta med sig att hyresregleringen

inte kunde behållas för sådan lägenhet. Eftersom det redan i princip rådde

avtalsfrihet för dylika hyresobjekt kunde en sådan ordning godtas.

Riksdagen antog lagförslagen.

Vid riksdagsbehandlingen av hyreslagstiftningen väcktes motioner såväl

år 1967 (II: 1083) som år 1968 (II: 1148) med hemställan att skälighetsprövningen

av hyressättningen skulle gälla även för inackorderingsrum och

möblerade lägenheter samt del av lägenhet.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande vid 1968 års riksdag (3LU 1968: 50)

anförde tredje lagutskottet följande.

Enligt propositionsförslaget omfattar besittningsskyddet inte lägenheter

som utgör de! av upplåtarens bostad, dvs. bl. a. inackorderingsrum. Hänsyn

till upplåtarens personliga förhållanden anses nämligen påkalla att sådana

upplåtelser lämnas utanför optionsreglernas tillämpningsområde. Undantagets

berättigande har inte ifrågasatts från något håll, och bedömningen

måste ske med utgångspunkt från att det skall bestå. Hyresspärren enligt

propositionsförslaget har till huvudsaklig uppgift att utgöra ett komplement

till besittningsskyddet; detta skall inte kunna sättas ur spel genom obilliga

hyreskrav. Om hyresreglering i egentlig mening är däremot inte fråga. Med

hänsyn till det samband som råder mellan besittningsskyddet och hyresspärren

är det inte möjligt att införa en skälighetsprövning av det slag som

motionärerna ifrågasatt utan att rubba grunderna för förslaget. Det må f. ö.

anmärkas att enligt vad förut nämnts denna lägenhetskategori i propositionen

föreslagits undantagen från hyresregleringen utan att detta väckt

gensaga. Till sist bör här erinras om att fristående möblerade lägenheter

omfattas av besittningsskyddsreglerna och således också av bestämmelserna

om villkoren för den fortsatta förhyrningen och om prövning av förstagångshyra.

Motionärernas önskemål härvidlag är således redan tillgodosett.

Motionen II: 1148 bör med hänsyn till vad nu sagts inte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1969 5

Motionen

I motionen anförs bl. a. att de inneboende knappast företräds av någon

intresseorganisation och att denna kategori i stor utsträckning saknar möjligheter

att komma till tals. Det torde dock inte, säger motionärerna, vara

någon obekant att det existerar en rad problem i samband med boendeformen

i fråga. Det har bl. a. genom press och andra media under senare år

kunnat konstateras att allt fler hyresvärdar bedriver en yrkesmässig uthyrningsverksamhet

som i många fall tenderar att få en karaktär av uppskörtning

gentemot utpräglat betalningssvaga hyresgäster. Hyressättningen visar

sig i många fall obillig. Detta är i särskilt hög grad fallet i orter med betydande

bostadsbrist som t. ex. i storstadsområdena. Ofta hänvisas ungdomar

och ensamstående, heter det i motionen, till att hyra i andra hand. Genom

pågående urbanisering flyttar ungdomar till större tätorter och städer. De

studerande, vilkas antal ökar mycket kraftigt, är beroende av bosättning i

utbildningsorterna. Dessa orter är samtidigt de större inflyttningscentra.

Ensamstående föräldrar tvingas också att hyra möblerade rum, och detta

gäller i synnerhet yngre ensamma mödrar. Den part som i skilsmässofall

blir frånhänd hyresrätten har ofta svårt att få lägenhet och blir i stället

hyresgäst i andra hand. Den nyinflyttade utländska arbetskraften får ofta

vidkännas mycket undermåliga boendeförhållanden med obillig hyressättning.

Det finns enligt motionärernas mening starka skäl som talar för att

även hyresgäster i inackorderingsrum bör kunna få skäligheten av hyran

prövad. Det bör därför närmare undersökas huruvida denna bostadskategori

kan gå in under samma skälighetsprövning som gäller på den övriga hyresmarknaden

eller genom andra lösningar erhålla skydd emot obilliga hyreskrav.

1956 års riksdag m. m.

Statsmakterna beslöt år 1956 att en successiv regional och kategorimässig

avveckling av hyresregleringen skulle påbörjas den 1 juli 1956 (prop. 1956:

168, 3LU 28, rskr. 382). Som förberedelse härtill antogs lagen den 7 december

1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, den s. k.

besittningsskyddslagen. Lagen, som var att anse som ett provisorium i avbidan

på omarbetning av hyreslagen, gäller fr. o. in. den 1 januari 1969

endast övergångsvis. Enligt lagen ägde hyresgäst i princip rätt till nytt hyresavtal,

när hyrestiden till följd av uppsägning eller annan orsak gick ut.

Besittningsskyddet kompletterades med bestämmelser som hindrade att det

sattes ur spel genom oskäliga hyreskrav. Från besittningsskyddet undantogs

bl. a. lägenhet, som upplåtits till bostad i möblerat skick och upplåtelse från

hyresgästs sida av del i förhyrd bostadslägenhet. Lagen har tillämpats på

orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke

gällt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

6

I anslutning till beslutet om successiv avveckling av hyresregleringen

diskuterades även frågan huruvida regleringen borde omfatta möblerade

enkelrum. Härom må nämnas följande.

Hyresregleringskommittén föreslog i betänkandet SOU 1955:35 att den

kategorimässiga avvecklingen skulle omfatta även möblerade enkelrum.

Kommittén anförde härvid följande.

Det torde vara klart, att hyresregleringen medfört en minskad benägenhet

att hyra ut möblerade rum dels på grund av risken för uthyraren att ej

kunna bli av med en olämplig hyresgäst, dels såsom en följd av den relativa

hyressänkningen.---En förbättring av uthyrningsviljan i förevarande

hänseende synes vara önskvärd under alla förhållanden. Om utbudet av

möblerade rum ökades, skulle enpersonshushållens konkurrens om de minsta

bostadslägenheterna uppenbarligen minska.

Givetvis föreligger viss risk för att en avveckling av regleringen beträffande

möblerade rum i en bristsituation kan verka hårt mot de ensamstående.

A andra sidan är det icke uteslutet, att upphävande av hyreskontrollen och

än mera uppsägningsskyddet kan föranleda ökat utbud av dessa hyresobjekt.

Härigenom skulle olägenheterna av regleringens upphävande mildras.

Kontrollen över nu ifrågavarande hyresförhållanden torde numera fungera

på sådant sätt, att uthyrarna i regel få ut en hyra, som de finna tillräcklig.

Det torde för närvarande vara så, att frågan om skäligheten av hyran

för ett möblerat rum i flertalet fall dragés under hyresnämnds prövning endast

om hyresgästen blir uppsagd. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas, om

hyreskontrollen över de möblerade rummen numera har lika stor betydelse

som tidigare.

Förslaget att upphäva hyresregleringen för möblerade enkelrum mötte

vid remissbehandlingen kritik från åtskilliga håll.

Departementschefen anförde (prop. s. 41) att reglerna om besittningsskydd

icke lämpligen kunde göras tillämpliga på de möblerade enkelrummen. En

avveckling av hyresregleringen skulle därför ställa stora grupper av hyresgäster,

ofta personer med små inkomster, utan varje skydd mot hyreshöjningar

och obefogade uppsägningar. I dåvarande läge på hyresmarknaden

ansåg sig departementschefen icke kunna tillstyrka, att hyresregleringen

generellt upphävdes beträffande de möblerade enkelrummen.

Vid riksdagsbehandlingen yrkades i motioner (I: 458 och II: 596 samt

II: 733) att möblerade enkelrum skulle undantas från hyresregleringen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU

1956: 28) följande.

Här föreligger den kategori, beträffande vilken olägenheterna av en avveckling

synes minst framträdande men i fråga om vilken även verkningarna

av hyresregleringens bibehållande ter sig minst oförmånliga. Tillgång och

efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma hyrornas höjd, och någon

större ökning av tillgången skulle väl knappast bli följden av att hyresregleringen

släpptes. Eftersom målet är en avveckling av regleringen så snabbt

detta utan alltför stora sociala vådor låter sig göra, synes det starkt motiverat

med en snar avveckling beträffande möblerade enkelrum. Vad som emellertid

orsakar någon tvekan är att hyreskontrollen kan beräknas ha en viss all
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

7

mänt återhållande effekt på hyressättningen å uthyrningsrum i storstäderna

samt måhända också i universitetsstäderna, där tillgången på dylika rum

fortfarande lär vara knapp. Då reglerna om besittningsskydd föreslås icke

komma att gälla rum som upplåtes i möblerat skick och hyresgästerna i

sådana rum utan hyresregleringens skydd därför även skulle vara oskyddade

mot obefogade uppsägningar, finner utskottet det vara lämpligt att avvakta,

huruvida genom en kombinerad regional och kategorimässig avveckling

fortsatt skydd möjligen kan beredas hyresgästerna på de orter, där skydd

alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta överväganden om en kategorimässig

avveckling anser utskottet de möblerade enkelrummen höra till den

typ av lokaler som främst bör komma i åtanke.

Statsmakternas beslut innebar att hyresregleringslagen tills vidare skulle

omfatta även de möblerade enkelrummen. En successiv regional avveckling

påbörjades emellertid, varigenom allt större områden enligt Kungl. Maj ds

beslut helt eller delvis undantogs från lagens tillämpning. Under senare tid

gällde hyresregleringen för möblerad lägenhet, utgörande del av uthyrarens

bostad, i åtta större städer (SOU 1966:14 s. 67). Det sista steget i denna

utveckling togs genom statsmakternas beslut år 1968, innebärande att upplåtelse

av lägenhet som utgör del av upplåtarens bostad, helt undantogs från

hyresregleringslagen.

Ungdomsbostadsutredningen

Ungdomsbostadsutredningen har tillkallats enligt Kungl. Maj ds bemyndigande

den 15 augusti 1968 för utredning rörande bostäder för ungdom

(1969 års riksdagsberättelse In: 23).

Utredningen skall företrädesvis syssla med frågor som rör det framtida

behovet av ungdomsbostäder och de åtgärder som kan vidtas från samhällets

sida för att tillgodose detta behov. I direktiven nämns bl. a. att utredningen

bör ange de huvudkrav som bör uppfyllas när det gäller ungdomsbostädernas

lokalisering, utformning och utrustning. Vidare skall övervägas

vilka former av huvudmannaskap som är lämpliga när det gäller byggnadsskedet

och bostädernas förvaltning. Även behovet av ändring i nuvarande

låneregler skall prövas.

I direktiven framliålles att utredningsuppdraget huvudsakligen gäller frågor

rörande nyproduktion eller upprustningsåtgärder för att få fram bostäder

som är lämpliga för ungdom. Utredningen är emellertid oförhindrad att

ta upp spörsmål av annan art som kan ha samband med ungdomens bostadsförsörjning,

t. ex. frågan om villkor för upplåtelse av bostad och om ungdomarnas

tidigare utflyttning ur föräldrahemmet bör och kan dämpas genom

förbättrad planering av familjebostäderna.

Enligt vad utskottet erfarit ser utredningen som sin främsta uppgift att

söka få till stånd goda alternativ till inackorderingsrummen. Sådana spörsmål

som aktualiserats genom motionerna anser utredningen falla utanför

uppdraget.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

Vissa uppgifter angående inneboende ungdomars hyresförhållanden

Stockholms stads statistiska kontor har på uppdrag av stadens fastighetsnämnd

utfört en i maj 1968 färdigställd utredning angående bostadssituationen

för den inneboende ungdomen år 1966.

Utredningen grundar sig på ett slumpmässigt urval av inneboende i åldern

16—29 år. Någon tillförlitlig uppskattning av totalantalet inneboende ungdomar

i Stockholm har inte kunnat verkställas. En sådan har inte heller

ingått i undersökningsprogrammet. Antalet anses dock inte understiga

13 000 å 14 000. Som jämförelse kan nämnas att 15 700 ej gifta ungdomar

år 1965 hade egen lägenhet. Drygt 84 000 var bosatta i föräldrahemmet.

Vid undersökningen har inskaffats uppgifter bl. a. angående de inneboendes

hyror. I utredningen framhålls att en rad omständigheter kan vara

av större eller mindre betydelse för vad en inneboende får betala i hyra.

Här kan nämnas lägenhetens beskaffenhet och hyra med hänsyn till ålder,

standard och läge, hyresrummets beskaffenhet och där rådande omständigheter

(eget eller delat rum, möblering, storlek och läge i lägenheten m. in.),

möjligheter att utnyttja andra utrymmen (badrum, kök in. in.) samt serviceförmåner

som telefon, städning, linne, kost m. m. De uppgivna månadshyrorna

visar följande fördelning i procent.

Hyra per månad, kr.

Samtliga

inneboende

Därav ens

Med eget

rum

amstående

Delar rum

med en

person

125 eller mindre ....................

13

10

26

150 ................................

21

21

31

175 ................................

19

23

15

200 ................................

22

24

22

225 ................................

8

10

)

250 ................................

8

8

f 6

275 eller mer ......................

5

4

1

Uppgift saknas......................

4

0

Summa procent.....................

100

100

100

Antal i urvalet ......................

599

424

103

Medelhyra..........................

185

185

160

Medianhyra ........................

170

180

150

Resultatet kommenteras i utredningen på följande sätt.

Hyrorna karakteriseras allmänt sett av en betydande variation. Bortsett

från några fall, där den inneboende hade fri bostad som anställningsförmån,

låg hyrorna mellan 50 och 300 kronor per månad. Dessutom fanns i materialet

12 fall (2 %>) med hyror överstigande 300 kronor per månad. En

genomgång av dessa fall har antytt förekomsten av speciella omständigheter,

som åtminstone till en del kan förklara de relativt höga beloppen. I 8 av de

12 fallen avsåg hyran två rum, del i två rum eller ett belopp gemensamt för

två personer, företrädesvis makar, varav ett gift par med kost. I ytterligare

två fall gällde det en person med eget rum i modern lägenhet, där hyran

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

9

inkluderade kost. I återstående två fall, 325 resp. 450 kronor per månad,

synes beloppen ha varit extremt höga mot bakgrund av materialet i sin helhet.

Gruppen ensamstående med eget rum var heterogen med hänsyn till de

olika faktorer som kan tänkas påverka hyrans storlek. Hyresbeloppens

stora variationer skulle kunna ha sin grund häri. För att få en uppfattning

härom undersöktes hyrorna särskilt beträffande en idvald, relativt enhetlig

grupp inneboende. Hyrorna uppvisade emellertid fortfarande en betydande

variation med huvuddelen av beloppen koncentrerade till intervallet 150—

250 kronor. Den utvalda gruppens medelhyra var liksom tidigare för samtliga

185 kronor.

Utskottet

Den nya hyreslagen, som trätt i kraft den 1 januari 1909, vilar på principen

om avtalsfrihet för parterna. Hyran bestäms således i första hand

genom avtal mellan parterna. Bostadshyresgäst kan emellertid påkalla myndighets

prövning av hyrans skälighet. Så kan alltid ske när hyresvärden som

villkor för förlängning av hyresförhållandet fordrar högre hyra. På orter

med mera utpräglad bostadsbrist kan prövning dessutom ske av s. k. förstagångshyra,

dvs. i allmänhet hyra som bestäms första gången ett avtal sluts

mellau två parter angående viss bostadslägenhet.

Rätten att få hyrans skälighet prövad är begränsad till sådana fall då

hyresgästen har rätt till förlängning av hyresavtalet, dvs. åtnjuter besittningsskydd.

Bland undantagen från reglerna om besittningsskydd har upptagits

bl. a. det fall att fråga är om upplåtelse av lägenhet som utgör del av

upplåtarens egen bostad.

Fr. o. m. den 1 januari 1969 har också från hyresregleringslagens tillämpning

undantagits upplåtelse av lägenhet som nyss sagts.

I motionerna anförs att de nämnda undantagen fått till följd att de inneboende

nu helt saknar skydd mot obilliga hyreskrav. Sådana krav förekommer

enligt motionärernas mening i många fall. De anser därför att det

bör undersökas om hyreslagens spärregler kan tillämpas även beträffande

denna kategori av boende eller om den på andra vägar kan beredas skydd

mot oskäliga hyreskrav. Motionärerna föreslår att ungdomsbostadsutredningen

får i uppdrag att utreda frågan om skälighetsprövning av hyressättning

för inackorderingsrum och del i lägenhet.

Vid den tidigare diskussionen av denna fråga har man — under hänvisning

till den nära personliga kontakt som uppstår mellan hyresgäst och

upplåtare och hänsynen till den senares personliga förhållanden — utgått

från att hyreslagens regler om besittningsskydd inte lämpligen kan göras

tillämpliga beträffande inackorderingsrummen. Mellan besittningsskyddet

och hyresspärren råder det sambandet att den senare har till huvudsaklig

uppgift att utgöra ett komplement till besittningsskyddet på så sätt att detta

inte skall kunna sättas ur spel genom obilliga hyreskrav. Besittningsskyddet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1969

för med sig att en norm måste uppställas för hyressättningen. Omvänt gäller

att eu hyresspärr som inte är förenad med skydd mot obefogade uppsägningar

har vissa svagheter. Med hänsyn till det samband som sålunda råder

mellan besittningsskydd och hyresspärr möter svårigheter att få till stånd

ett effektivt och samtidigt lämpligt skydd mot obilliga hyreskrav av det slag

som motionärerna åsyftar. Otvivelaktigt förekommer emellertid missförhållanden

i form av uppskörtningar in. m. på marknaden för inackorderingsrum.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att man på lämpliga vägar

söker komma till rätta med dessa problem.

Enligt Kungl. Maj ds bemyndigande har under hösten 1968 sakkunniga

tillkallats för att utreda frågan om bostäder för ungdom, ungdomsbostadsutredningen.

Utredningen har som sin främsta uppgift att söka få till stånd

goda alternativ till inackorderingsrummen men är oförhindrad att ta upp

spörsmål av annan art som har samband med ungdomens bostadsförsörjning.

Då den nu aktuella frågan rörande hyressättningen för inackorderingsrum

m. m. till stor del är ett ungdomsproblem föreslår utskottet att den anförtros

åt ungdomsbostadsutredningen.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen II: 166 i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller att motionen jämte detta utlåtande

överlämnas till ungdomsbostadsutredningen.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*,

fru Landberg (s) och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s),

fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)*, Wachtmeister (m),

Olsson i Timrå (s) och Sellgren (fp)*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:106 Skrivelse till Konungen i anledning av motion angående liyressättningen för inackordering srum m. m. a1 i texten