Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Brundin m fl. och nr 399 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Ringaby.

1969-07-01 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:14, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av affärstidslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Brundin m fl. och nr 399 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Ringaby.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1969

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av affärstidslagen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 348 i första kammaren av herr Brundin m fl.

och nr 399 i andra kammaren av herrar Fridolfsson i Stockholm och Ringaby.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte

I. besluta att affärstidslagen, SFS 1968 nr 668, upphävs fr. o. m. den

1 juli 1969,

II. om yrkandet under I. ej bifalles besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om åtgärder syftande till en likformig tillämpning av

affärstidslagen.»

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om affärstiderna meddelas i affärstidslagen den 16 december

1966, vilken trätt i kraft den 1 januari 1967 och gäller till och med den

31 december 1971. Samtidigt med ikraftträdandet upphävdes 1948 års butikstängningslag.

Enligt affärstidslagen får yrkesmässig detaljhandel bedrivas endast under

tid som medges i lagen eller med stöd därav (affärstid). Vanlig affärstid är

vardagar mellan kl. 8 och 20. Försäljningsställen för sådan handel samt frisérsalonger

och fotografiateljéer får inte hållas öppna under annan tid. Om

det för särskilt fall är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse kan

kommunerna dock medge affärstid utöver den vanliga.

Från lagens tillämpning undantas några typer av försäljning och flera

slag av varor. Här må särskilt nämnas att undantag görs för varor som allmänheten

särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid (det s. k.

kiosksortimentet), om försäljningen sker utan samband med försäljning av

andra varor. Den närmare omfattningen av det fria sortimentet anges i tilllämpningsföreskrifter.

Något om förarbetena till affärstidslagen

Affärstidslagen antogs av riksdagen under höstsessionen 1966 (propositionen

nr 144/1966, 3LU 58, rskr. 368).

0102599 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1969

I propositionen anförde föredragande departementschefen sammanfattningsvis

följande (s. 48 f).

Av var jag---har anfört framgår att jag vid min bedömning av be
hovet

av en lagfäst af färsreglering har funnit att flera omständigheter

kan anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsumenternas

och de affärsanställdas intresse bör kunna avvara en sådan reglering,

åtminstone på längre sikt. Härtill kommer — som utredningen och flera

remissinstanser har funnit — att konsumenternas behov i fråga om affärstidens

längd och förläggning visserligen f. n. skulle kunna i huvudsak tillgodoses

inom ramen för en lagreglering men att detta knappast kommer att

vara möjligt i längden. Utredningen och dessa remissinstanser pekar nämligen

på flera faktorer som torde komma att föra med sig att behovet av en

längre affärstid kommer att göra sig mera gällande. Sålunda framhåller man

bl. a. den fortgående ökningen av yrkesverksamheten bland kvinnorna och

befolkningsomflyttningen som medför att allt fler får längre avstånd mellan

arbetsplatsen och bostaden. Man menar vidare att behovet av att kunna köpa

bl. a. kapitalvaror i lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med

flera familjemedlemmar, kommer att bli mer framträdande i takt med välståndsökningen.

I likhet med flera remissinstanser — även sådana som är i princip anhängare

av fri affärstid — anser jag emellertid att ett omedelbart slopande

av affärstidsregleringen skulle kunna medföra betydande olägenheter. Sålunda

kan man inte utesluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga

verkningar för konsumenterna. Som jag har utvecklat tidigare skulle

vidare vissa olägenheter för de affärsanställda otvivelaktigt följa härav.

En omedelbar avveckling av affärstidsregleringen skulle också, som några

remissinstanser har framhållit, i många fall kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med endast

någon enstaka medhjälpare.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört vill jag inte förorda att man — som

en ganska stor grupp av remissinstanser har föreslagit — omedelbart slopar

all affärstidsreglering. Däremot anser jag i likhet med utredningen och

en bred remissopinion att det finns tillräckliga skäl för att nu ersätta butikstängningslagen

med en friare reglering. Denna bör ges en begränsad

giltighetstid, förslagsvis fem år. Vid utgången av denna tid får man på nytt

pröva frågan om affärstidsregleringen skall slopas helt. Erfarenheterna av

den friare regleringen och den utveckling som torde ske inom ramen för

denna bör då ge en bättre vägledning för prövningen.

1 flera motioner (1:790 och 11:962, 1:791 och 11:966 samt 1:792 och

11:964) yrkades avslag på propositionen och upphävande av butikstängningslagen.

Tredje lagutskottet anförde bl. a. följande (utlåtandet s. 25).

Inom affärstidsutredningen och i allt väsentligt även bland remissinstanserna

har enighet rått om att den nuvarande butikstängningslagen i vissa

avseenden haft ogynnsamma verkningar och att den bör upphävas. Diskussionen

har i stället kommit att gälla frågan huruvida man för närvarande

bör helt slopa affärstidsregleringen. Departementschefen har för sin del funnit

att ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle kunna medföra

betydande olägenheter. Han har därvid anfört att man inte kan ute
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14- år 1969

3

sluta att en tvär omställning skulle få vissa oförmånliga verkningar för

konsumenterna, att vissa olägenheter för de affärsanställda skulle följ a och

att en omedelbar avveckling i många fall skulle kunna leda till sociala problem

för affärsinnehavare som driver sina företag utan anställda eller med

endast någon enstaka medhjälpare. Utskottet delar uppfattningen att en direkt

övergång till ett helt fritt system skulle kunna medföra nackdelar, som

övervägde fördelarna. Den medelväg som departementschefen förordat innebär

för närvarande enligt utskottets mening en lämplig avvägning mellan

de intressen som gör sig gällande på området. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att den gällande regleringen bestått i stort sett oförändrad

sedan år 1939 och att detaljhandeln anpassat sig därtill. En omställningsperiod

är därför under alla omständigheter önskvärd. Huruvida regleringen

senare skall helt slopas eller ej får avgöras med ledning av erfarenheterna

av den finare regleringen.

Av vad nu sagts följer att utskottet inte kan tillstyrka bifall till de motioner,

vari yrkas avslag på propositionen och upphävande av butikstängningslagen.

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om alt den provisoriska affärstidslagen

nu varit i kraft under två år och de anser att det under denna tidsperiod

visat sig att några väsentliga olägenheter inte uppstått för affärsanställda

i kommuner där fria affärstider tillämpats i större utsträckning

än före lagens tillkomst. Enligt motionärerna har emellertid kommunernas

befogenhet att med hänsyn till allmänhetens intresse medge affärstid utöver

den vanliga tillämpats skiljaktigt i olika kommuner i en utsträckning

som inte förväntades och inte ansågs önskvärd vid lagens tillkomst. Detta

förhållande synes motionärerna oroande. Den olikformiga tillämpningen

sägs ha medfört avsevärda olägenheter för affärsidkare och konsumenter

i kommun, där affärstid utöver den vanliga ej medgivits, men där grannkommun

medgivit sådan tid åt affärsställen i denna kommun. I vissa kommuner

har köpmän i en bransch, t. ex. bilbranschen, beviljats visst öppethållande,

medan köpmän i en annan bransch, t.ex. möbelbranschen, förvägrats

detta. Motionärerna ifrågasätter om dylika förhållanden är förenliga

med de av riksdagen antagna principerna om fri konkurrens.

Ett skäl som vid tiden för lagens antagande ansågs tala emot fria affärstider

var att ett sådant system eventuellt skulle kunna föra med sig högre

varupriser. Även på denna punkt har det enligt motionärerna visat sig att

farhågorna var obefogade.

Motionärerna framhåller också att de skäl som vid lagens antagande

framfördes mot denna fortfarande är giltiga. Genom att företagarna inte

kan variera affärstiden fritt med hänsyn till företagsekonomiska överväganden

kan i och för sig livskraftiga företag hindras från att expandera

i den takt och utsträckning som annars vore möjlig. Företag med sämre förutsättningar

har däremot ett konstlat skydd i regleringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1b år 1969

Genom att avskaffa affärstidslagen kan enligt motionärerna konsumenternas

önskemål i fråga om öppethållande bättre tillgodoses. De s. k. närhetsbutikernas

klart uttalade behov av att anpassa sig efter konsumenternas

önskemål kan också tillfredsställas. I detta sammanhang erinrar

motionärerna om närhetsbutikernas betydelsefulla funktion, då det gäller

att underlätta för åldringar och handikappade att själva ombesörja sina

inköp.

Avslutningsvis anför motionärerna att eftersom affärstidslagen utgör

en konkurrens- och utvecklingshämmande faktor till stor nackel för såväl

konsumenter som affärsidkare bör den avskaffas.

1968 års riksdag

Vid 1968 års riksdag väcktes motioner (I: 25 och II: 36) med i allt väsentligt

samma innehåll som förevarande motioner. I motionerna hemställdes

att affärstidslagen skulle upphävas från och med den 1 juli 1968.

På hemställan av tredje lagutskottet föranledde motionerna inte någon riksdagens

åtgärd. I sitt utlåtande (nr 9) anförde utskottet följande.

Under förarbetena till afffärstidslagen anfördes bl. a. att lagen borde ges

eu begränsad giltighetstid och att man vid utgången av denna fick på nytt

pröva frågan om slopande av affärstidsregleringen med ledning av erfarenheterna

av den friare regleringen. Någon omständighet som kan föranleda

ett ändrat ståndpunktstagande torde inte ha inträffat under den jämförelsevis

korta tid som lagen varit i kraft. Utskottet anser sig därför inte kunna

tillstyrka förslaget att lagen nu upphävs. Utskottet vill emellertid i anslutning

till vad som anförts i motionerna om att praxis för dispensgivningen

skiftar mellan olika kommuner framhålla det angelägna i att dispensgivningen,

särskilt inom områden som näringsgeografiskt bildar en enhet, blir

så enhetlig som möjligt. Olika praxis inom sådana områden kan lätt snedvrida

konkurrensen såväl inom som mellan olika branscher. Det är därför

viktigt att kommunerna, i kommunblockens samarbetsnämnder eller i annan

ordning, verkar för att enhetliga normer följs vid dispensgivningen. Utskottet

förutsätter att denna fråga ägnas erforderlig uppmärksamhet.

Utskottet

Den gällande affärstidslagen trädde i kraft den 1 januari 1967 och gäller

t. o. m. den 31 december 1971. Lagen har ersatt den tidigare butikstängningslagen

och innebär i jämförelse med denna en väsentligt enklare och

friare reglering av affärstiderna. Den vanliga affärstiden är vardagar

mellan kl. 8 och 20. Huvuddelen av den handel som tidigare efter dispens

fick ske på annan tid än vanlig affärstid, bl. a. hela kioskhandeln, är undantagen

från regleringen. Kommun kan för särskilt fall medge längre affärs
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14 år 1969 5

tid än den vanliga om det är påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse.

Kommuns beslut i sådant dispensärende kan överklagas hos länsstyrelsen.

I motionerna hemställes på ovan närmare angivna skäl att riksdagen

beslutar att afl årstid slagen upphävs fr. o. in. den 1 juli 1969 eller i andra

hand att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om åtgärder

som syftar till en likformig tillämpning av lagen.

Som framgår av ovanstående redogörelse prövade och avslog 1968 års

riksdag motioner med begäran att affärstidslagen skulle upphävas. Till

stöd för motionsyrkandet hade anförts i huvudsak samma motivering som

i förevarande motioner. I sitt av riksdagen godkända utlåtande erinrade

utskottet om att det under förarbetena till affärstidslagen bl. a. anförts att

lagen borde ges begränsad giltighetstid och att man vid utgången av denna

på nytt fick pröva frågan om slopande av affärstidsregleringen med ledning

av erfarenheterna av den friare regleringen. Utskottet ansåg att någon

omständighet som kunde föranleda ett ändrat ståndpunktstagande inte

hade inträffat under den jämförelsevis korta tid som lagen varit i kraft

och utskottet fann sig därför inte kunna tillstyrka förslaget att lagen

skulle upphävas. Anledning att nu frångå denna bedömning föreligger

inte.

Andrahandsyrkandet om åtgärder för att åstadkomma likformig tillämpning

av lagen motiveras med att praxis för dispensgivningen skiftar mellan

olika kommuner. Utskottet berörde även detta spörsmål i sitt föregående

år avgivna utlåtande. Sålunda framhöll utskottet det angelägna i att

dispensgivningen, särskilt inom områden som näringsgeografiskt bildar en

enhet, blir så enhetlig som möjligt. Olika praxis inom sådana områden kunde

enligt utskottet lätt snedvrida konkurrensen såväl inom som mellan olika

branscher. Utskottet underströk att det därför var viktigt att kommunerna,

i kommunblockens samarbetsnämnder eller i annan ordning, verkade för

att enhetliga normer följs vid dispensgivningen.

Utskottet är medvetet om att olika praxis i fråga om dispensgivningen

medför olägenheter i skilda hänseenden. De möjligheter som kan stå till

huds för att utjämna förekommande olikheter bör därför tillvaratas. Eftersom

detaljhandelns villkor är vitt skilda inom olika delar av landet syns

det emellertid inte lämpligt att genom generella regler binda kommunerna

i deras prövning av dispensärenden för att åstadkomma enhetlighet.

I stället torde, i likhet med vad utskottet förordade i utlåtandet år 1968,

kommunal samverkan vara att föredra för att nå sagda syfte. Utskottet vill

också erinra om att länsstyrelsernas prövning av överklagade ärenden kan

antas verka i önskad riktning. Frågan är emellertid av stor vikt och liksom

vid föregående års behandling därav anser sig utskottet därför kunna

förutsätta att den ägnas tillbörlig uppmärksamhet.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr år 1969

att motionerna 1:348 och 11:399 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den It mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik

Jansson (s), Ernulf (fp) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin

(s), fröken Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth

(s), herrar Wachtmeister (m) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K L Beckmans Tryckerier AB • Stockholm

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.