Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående dels förlängd tid för bokhandelns dispens från bruttoprisförbudet, dels undantagande av böcker och musikalier från bruttoprisförbudet. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 794 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 927 i andra kammaren av herr Sundman m. fl.

1969-03-25 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:16, Utlåtande i anledning av motioner angående dels förlängd tid för bokhandelns dispens från bruttoprisförbudet, dels undantagande av böcker och musikalier från bruttoprisförbudet. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 794 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 927 i andra kammaren av herr Sundman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av motioner angående dels förlängd tid för

bokhandelns dispens från bruttoprisförbudet, dels undantagande

av böcker och musikalier från bruttoprisförbudet.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 794 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 927

i andra kammaren av herr Sundman m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att tiden för bokhandelns

dispens från bruttoprisförbudet bör utsträckas ytterligare fem år».

Utskottet har vidare behandlat två till lagutskott hänvisade motioner, nr 804

i första kammaren av herr Skårman och nr 933 i andra kammaren av herrar

Wachtmeister och Ringaby.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i lagen den 25 september 1953 om

motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet, att böcker

och musikalier skall vara undantagna från förbudet mot fasta bruttopriser».

I ärendet har inkommit skrift från Svenska bokhandlareföreningen.

Gällande bestämmelser

Lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet har till syfte att främja en ur allmän synpunkt

önskvärd konkurrens inom näringslivet (1 §). I lagen stadgas förbud med

dispensmöjlighet bl. a. mot den konkurrensbegränsning som de fasta bruttopriserna

utgör. Med föreskrivande av fasta bruttopriser förstås, att en företagare betingar

sig av företagare inom senare försäljningsled, att vid försäljning av förnödenhet

inom landet visst pris inte får underskridas eller till ledning för prissättningen inom

senare försäljningsled eljest anger visst pris, såvida det därvid inte kommer till uttryck

att priset får underskridas (2 §). Bruttoprissystemet innebär såvitt avser bokhandeln

att vid försäljning till allmänheten det av bokförlaget åsatta bokhandelspriset

inte får underskridas. Prissättningen är sålunda bunden, och priskonkurrens förekommer

inte mellan olika försäljare av samma bok. Förbudet mot fasta bruttopriser

är straffsanktionerat, men åtal förutsätter anmälan eller medgivande av ombudsmannen

för näringsfrihetsfrågor (29 § första stycket och 31 §). Näringsfrihetsrådet

äger meddela dispens från förbudet; förutsättningen härför är att kon1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

kurrensbegränsningen kan antas främja kostnadsbesparingar, vilka till väsentlig

del kommer konsumenterna till godo, eller i övrigt bidra till en från allmän synpunkt

ändamålsenlig ordning eller att eljest särskilda skäl föreligger (4 § första

stycket).

Näringsfrihetsrådet består av ordförande och åtta ledamöter, som utses av

Kungl. Maj:t. Ordföranden och en ledamot, som förordnas till vice ordförande,

skall vara lagkunniga och erfarna i domarvärv. Tre av ledamöterna skall vara

sådana som särskilt kan anses företräda företagarintressen och tre skall vara representanter

för allmänna konsument- och löntagarintressen (7—9 §§).

Näringsfrihetsrådets beslut enligt lagen kan inte överklagas (24 §).

Som nedan närmare framgår har näringsfrihetsrådet övergångsvis meddelat

dispens från bruttoprisförbudet beträffande böcker och noter till och med den 31

mars 1970.

Beträffande de skäl som allmänt anförts för och emot bruttoprissystemet må

nämnas följande.

Det viktigaste av de skäl som systemets förespråkare anfört är, att systemet

skänker den enskilde detaljhandlaren en viss trygghet i hans näringsutövning. Är

prisbildningen helt fri, måste han vid prissättningen av egna varor ta hänsyn till

de priser hans konkurrenter kan tänkas tillämpa. Det blir då svårt för honom

att avväga priserna på olika varor så, att han får full täckning för de gemensamma

kostnaderna i sin butik. Ju fler bruttoprissatta varor han saluför, desto mindre

risk löper han i detta hänseende. Härtill kommer att han i stor utsträckning slipper

själva kalkyleringsarbetet. Över huvud taget är bruttoprissystemet ägnat att skapa

ordning och reda inom detaljhandeln. Kundernas benägenhet att pruta blir mindre,

och härigenom försvinner de tidsödande prisförhandlingarna mellan säljare och

köpare. En annan fördel med systemet har angetts vara, att konsumenterna uppskattar

det. Konsumenten vet vad han har att rätta sig efter, och han behöver icke

offra tid på att försöka få en vara till lägre pris på annat håll än dit han en gång

kommit. Till förmån för bruttoprissystemet har också anförts, att det skulle ha en

viss social betydelse. I den mån vinstmarginalen på en del bruttoprissatta varor är

hög, har nämligen handeln möjlighet att tillämpa lägre priser på sådana förnödenheter,

som måste köpas även av kunder med begränsade tillgångar. Vidare har

åberopats att bruttoprissystemet medför en sund och effektiv kvalitetskonkurrens

samt möjliggör en god service.

Den allvarligaste anmärkningen som anförts mot bruttoprissystemet är, att det

motverkar en allmän rationalisering inom distributionen och därmed i och för

sig möjliga prissänkningar inom detaljhandeln. Detta beror främst på att vid denna

ordning salupriset på en vara i stort sett kommer att bestämmas av den återförsäljare

som har de högsta omkostnaderna. Inom distributionsledet saknas den drivfjäder,

som en fri prisbildning utgör. En återförsäljare, som nedbringar sina omkostnader

aldrig så mycket, är förhindrad att låta detta framträda i form av lägre

priser. Hans naturliga strävan att genomföra kostnadsbesparande åtgärder försvagas

därför. Väl kan konkurrensen mellan tillverkarna — framför allt på grund

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

3

av den ökade användningen av märkesvaror — leda till lägre produktionskostnader

och därmed till sänkta detaljhandelspriser, men detta inverkar icke i och för sig

på distributionskostnaderna. Kravet att också återförsäljare med höga omkostnader

skall finna det lönande att sälja varan kvarstår alltjämt.

I propositionen med förslag till konkurrensbegränsningslagen (prop. 1953: 103)

anförde departementschefen bl. a. att fördelarna av bruttoprissystemet enligt hans

åsikt var så ringa i förhållande till nackdelarna att systemet i allmänhet måste

anses skadligt. Under dessa förhållanden var det angeläget att systemets tillämpning

snabbt begränsades. Departementschefen anförde vidare att dispensrätten

torde böra utövas med en viss återhållsamhet. I annat fall kunde hela syftet med

denna del av lagstiftningen förfelas.

Vissa uppgifter angående bokhandeln

Beträffande organisationen av bokhandeln och de där tillämpade affärsreglerna

må här nämnas följande (framställningen grundas i allt väsentligt på uppgifter

som intagits i vissa av näringsfrihetsrådets nedan nämnda beslut).

Svenska bokförläggareföreningen, som stiftats år 1843, omfattar flertalet av

de i Sverige verksamma, mera betydande bokförlagen. Föreningen hade år 1961

såsom medlemmar 76 förlag. Därutöver finns ytterligare ett stort antal förlag,

som producerar böcker. Deras sammanlagda omsättning torde dock vara av begränsad

storlek. Förlagssektorn domineras av ett fåtal företag (förlagskoncemer).

Försäljningen av böcker sker dels genom återförsäljare (bokhandlare), dels direkt

från förlagen till slutliga köpare.

Omsättningen på den svenska bokmarknaden var i mitten av 1960-talet av storleksordningen

250—300 miljoner kronor om året räknat i konsumentpris. Årligen

utges i landet drygt 4 000 boktitlar. Antalet nya verk kan uppskattas till omkring

3 000. Återstoden utgöres av nya upplagor av tidigare utgivna verk. Ungefär 1 100

boktitlar (nya verk och nya upplagor) avser skönlitteratur.

Bokhandeln är enligt vissa av Bokförläggareföreningen fastställda affärsregler

organiserad på grundval av ett kommissionssystem. Föreningen antar bokhandlare

till kommissionärer. Kommissionärerna är av tre slag, A-kommissionärer,

B-kommissionärer och lantbokhandlare. A-kommissionärerna — de egentliga bokhandlarna

— har fullständiga sortiment av böcker och är skyldiga att i kommission

taga emot alla nyhetssändningar från förlagen. Varje standardutgåva av

tryckt skrift sändes till envar A-kommissionär i 1—5 exemplar, allt efter bokhandelns

storlek. Önskar en bokhandlare hålla flera exemplar i lager av ett visst

bokverk, köpes de övriga i fast räkning. Kommissionärsrätten är icke knuten till

visst exemplar utan till viss boktitel. Bokhandlaren kan härigenom ständigt hålla

sitt lager jämförelsevis komplett utan alltför stort risktagande. — B-kommissionärer

utgöres ofta av pappershandlare. Denna bokhandelsform har tillskapats främst

för att även mindre orter skall få tillgång till affär med bokförsäljning. — Lantbokhandeln

tillkom år 1950 för att främja bokförsäljningen på platser som sak1*

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 16

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

nar bokhandel av annat slag. Den drives alltid i förening med annan detaljhandelsrörelse,

oftast lanthandel. — B-kommissionärer och lantbokhandlare har möjlighet

att för sina kunders räkning anskaffa alla slag av böcker. Kommissionsutsändningen

till dessa kategorier är däremot begränsad till den mest gångbara

litteraturen, varför deras sortering i allmänhet icke är omfattande. — Antalet

A-kommissionärer är cirka 320. B-kommissionärernas antal är omkring 220 och

lantbokhandlamas omkring 180.

Med detta kommissionssystem är förknippade olika begränsningar av konkurrensen

avseende bokdistributionen. De viktigaste begränsningarna utgöres av ensamrätt

i princip för de antagna bokhandlarna till försäljning av böcker, vidare

nyetableringskontroll inom bokhandeln samt slutligen bruttoprissättning för böckerna.

Ensamrätten innebär att återförsäljningen av böcker i huvudsak är förbehållen

kommissionsbokhandlarna. Vissa undantag finnes. Det viktigaste avser den

s. k. billighetslitteraturen, varmed förstås böcker av skönlitterärt, populärvetenskapligt

eller populärt allmännyttigt innehåll, vilka utges till ett visst lägre bokhandelspris

(f. n. 19 kr.). Nyetableringskontrollen omfattar både inrättande av nya boklådor

och överlåtelse av kommissionärskap liksom öppnande av filial m. m. Kontrollen

utövas av Bokförläggareföreningen.

Beträffande de olika konkurrensbegränsningarna inom bokdistributionen föreskrev

näringsfrihetsrådet år 1958 såsom villkor för dispensen från bruttoprisförbudet

att vissa uppmjukningar skulle genomföras. Dessa gällde prisgränsen för

billighetslitteratur, möjligheter för bokhandlare att ge återbäring eller årsomsättnings-

eller orderrabatt, nyetableringskontrollen samt reglerna för försäljning av

skolböcker och kurslitteratur vid universitet m. m.

Av en försäljning från förlagen år 1961 av i runt tal 130 miljoner kronor (räknat

i det av förlagen uttagna priset) av andra på svenska språket utgivna böcker än

skolböcker beräknas omkring 45 procent ha distribuerats genom A-bokhandeln

och ett av A-kommissionärer ägt speditionsföretag. Förlagens direktförsäljning till

konsumenter utgjorde cirka 35 procent, medan återstående cirka 20 procent distribuerades

på andra avsättningsvägar, såsom genom AB Svenska pressbyrån, Missionsbokhandeln

m. m. Förlagens försäljning av skolböcker utgjorde samma år omkring

48 miljoner kronor, varav ungefär 40 miljoner kronor distribuerades genom

A-bokhandeln. Importen av böcker på främmande språk uppgick under år 1961

till ett värde av drygt 10 miljoner kronor.

Den totala försäljningen av olika slags varor år 1961 hos landets 304 A-bokhandlare

kan beräknas ha uppgått till cirka 233 miljoner kronor. Därav utgjordes

ungefär en tredjedel av andra varor än böcker, främst pappersvaror. Av bokförsäljningen

hänförde sig drygt 10 procent till utländska böcker, drygt 25 procent till

skolböcker och återstoden till andra svenska böcker. Realisationsförsäljningen av

böcker understeg 5 miljoner kronor.

Försäljningen av bokhandelsvaror i varuhus uppgick nämnda år sammanlagt till

inemot 10 miljoner kronor, vilket innebär att varuhusens andel av den totala bokmarknaden

var mindre än 5 procent.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

5

Statens pris- och kartellnämnd har utfört vissa beräkningar av marknadsandelen

för svårsåld svensk skönlitteratur, varvid titlar med upplagor understigande 3 000exemplar

betecknats som svårsålda. Av undersökningen framgår att av den totala

årliga utgivningen i Sverige om drygt 4 000 titlar cirka 400 avser kommissionsutsänd

svensk skönlitteratur i original. Den såsom svårsåld betecknade litteraturens

andel i den angivna utgivningen om sammanlagt 400 titlar uppskattas i utredningen

till 50—60 procent av antalet titlar, 20—30 procent av antalet tryckta exemplar

och 15—25 procent av antalet sålda exemplar.

Vad angår den svårsålda svenska skönlitteraturens värdemässiga marknadsandel

är slutsatsen i pris- och kartellnämndens undersökning, som avser år 1961, att det

kunde anses troligt att försäljningsvärdet för sådan litteratur räknat i konsumentpris

skulle röra sig mellan 3 och 4 miljoner kronor. Hela försäljningen av svensk

skönlitteratur uppskattades till mellan 17 och 21 miljoner kronor. Försäljningen

av böcker på svenska språket — utom skolböcker — i A-bokhandeln hade år

1961 rört sig om ungefär 95 miljoner kronor. Den svårsålda svenska skönlitteraturen

skulle således uppgå till 3 å 4 procent av denna bokhandelsförsäljning. Den

totala bokförsäljningen i bokhandeln, omfattande även skolböcker och böcker på

främmande språk, hade haft ett värde av 150 miljoner kronor. Den svårsålda svenska

skönlitteraturens andel härav skulle alltså vara drygt 2 procent. Om man medräknade

även den betydande försäljning av böcker som ägde rum via andra kanaler

än A-bokhandeln och sålunda tog hänsyn till den totala bokmarknaden_vil
ken

år 1961 torde ha haft ett värde av 250 å 300 miljoner kronor — skulle marknadsandelen

för den svårsålda svenska skönlitteraturen vara 1 å 2 procent.

Näringsfrihetsrådets beslut m. m.

Sedan konkurrensbegränsningslagen antagits av statsmakterna anhöll Svenska

bokförläggareföreningen hos näringsfrihetsrådet om tillstånd för förlagen att efter

den 1 juli 1954 alltjämt få tillämpa fasta bokhandelspriser.

Till stöd för sin ansökning anförde bokförläggareföreningen bl. a. följande. Kommissionsbokhandeln

var en förutsättning för den svenska förlagsverksamheten sådan

den nu framträdde med en i förhållande till andra kulturländer och till vårt

begränsade språkområde synnerligen rikt differentierad utgivning med mera än

3 000 boktitlar om aret. Genom kommissionssystemet var kommissionärerna tvingade

att hålla ett fullständigt lager av den nyare svenska bokutgivningen. Den stora

nyutgivningen tvingade kommissionärerna att använda stora lokaler och mycken

arbetstid för lagerföring och redovisning. De risker och kostnader för förläggarna,

som systemet medförde, gjorde, att förläggarna nödgades utöva en rigorös kontroll

över bokhandelns skötsel samt tillse att icke flera kommissionärer tillsattes än befolkningsunderlaget

tillät. Överlåtelser av kommissionärskap övervakades och köpekontrakten

granskades. — Genom bruttoprissättningen fick bokhandlarna kompensation

för kommissionssystemets olägenheter. Ett bibehållande av kommissionssystemet

förutsatte att den nuvarande ordningen med bruttoprissättning upprätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

hölls. För förlagens del skulle ett slopande av kommissionssystemet som en följd

av bruttoprissättningens borttagande från ekonomisk synpunkt närmast innebära en

vinst. En omläggning av bokutgivningspolitiken med större betoning på den lättsålda

på bekostnad av den litterärt värdefulla men svårsålda litteraturen var emellertid

därvid att befara. Detta skulle särskilt bli fallet med ett stort antal mindre

och medelstora bokhandlare, vilka genom den skärpta konkurrensen skulle nödgas

inskränka sina lager av svårsålda böcker och i stället koncentrera sin försäljning på

lättsålda böcker. — Bokhandelns kulturella betydelse gjorde det värdefullt, att

nyetablerande bokhandlare stimulerades genom att de på förhand kunde kalkylera

sin mellanhandsvinst med någorlunda säkerhet. Den kvalitetskonkurrens i form av

god service, som rådande system medförde, hade visat sig betydelsefull. Systemet

möjliggjorde också, att allmänheten hade rätt att byta böcker i vilken bokhandel

som helst oberoende av var de var köpta. — Även om försäljningen av den svårsålda

men litterärt värdefulla litteraturen icke var så stor i de små och medelstora

boklådorna, utgjorde det dock en stor fördel, att denna litteratur fanns tillgänglig

där och genom att exponeras på diskar och i fönster gav unga, ännu icke uppmärksammade

men lovande författare större möjligheter att bli kända. Denna extra möjlighet

till reklam utgjorde en av förutsättningarna för förlagen att satsa på nyssnämnda

slag av författare, även om deras utsikter föreföll osäkra. — Prissänkningar

som blev möjliga i händelse fri konkurrens i bokhandelsledet genomfördes,

kunde icke väntas bli av den storleken att de nämnvärt kunde påverka den allmänna

läslusten och därmed öka intresset för värdefull litteratur. Beträffande de

s. k. billighetsböckerna utövade konkurrensen förlagen emellan redan en starkt

pristryckande effekt.

Omfattande utredning förebragtes inför näringsfrihetsrådet. Bl. a. utfördes enligt

rådets uppdrag en ingående utredning av professorn i företagsekonomi Ulf af Trolle

beträffande frågan om verkningarna av att slopa bruttoprissättningen på böcker

och om möjligheterna att uppmjuka konkurrensbegränsningen inom bokhandeln.

af Trolle anförde i sitt utlåtande sammanfattningsvis följande.

Bruttoprissystemet inom bokdistributionen har först bedömts med utgångspunkt

från de bedömningsnormer jag tillämpade i min utredning för Nyetableringssakkunniga

och den därpå grundade rekommendationen, att bruttoprissystemet i princip

borde förbjudas. Jag har därvid kommit till slutsatsen, att om utredningen och

de därpå grundade övervägandena åren 1951—1953 enbart avsett bokdistributionen,

skulle jag icke ha föreslagit ett förbud mot bruttoprissättning. — Därefter har

utvecklingen vid en övergång till helt fri bokdistribution analyserats. Analysen har

visat, att bokdistributionen sannolikt skulle förbilligas, och att besparingen skulle

vara’i storleksordningen 5 milj. kronor per år. Utöver denna kostnadssiffra bör

dock nämnas risken för en kostnadshöjning för förlagen för expedition och kundbearbetning,

vilken icke kunnat beräknas och därmed utgör ett ytterligare osäkerhetsmoment.

Samtidigt med kostnadsminskningen skulle prestationerna öka i ett

och minska i två avseenden. Den lättsålda litteraturen av bestsellertyp som f. n. är

förbehållen bokhandeln genom ensamrättsbestämmelsema skulle få ökad spridning

och bli lättillgängligare. Den nuvarande bokhandeln skulle ändra karaktär och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

7

erbjuda ett minskat urval och en minskad service, och antalet bokhandelsföretag

skulle därjämte sannolikt minska. Utgivningen av mer svårsålda böcker skulle

minska. Det är inom denna grupp, som man kan vänta sig att finna den kulturellt

mest värdefulla litteraturen. — I nästa etapp har därefter granskats möjligheterna

att eliminera olägenheter genom en övergång till fri bokdistribution, varvid de

nämnda prestationsminskningarna betraktats som olägenheter. Jag har därvid kommit

till slutsatsen, att detta icke kan genomföras inom ramen för ett system, som i

princip är fritt. Om man önskar övergå till ett fritt system, måste man samtidigt

acceptera olägenheterna.

Härefter uttalade af Trolle, att valet enligt hans uppfattning stod mellan att antingen

övergå till en fullt fri bokdistribution och därvid acceptera de olägenheter

denna medförde från kulturell synpunkt eller att bibehålla nuvarande system med

praktiskt möjliga och lämpliga modifikationer och att i övrigt acceptera de olägenheter

detta kunde medföra. Valet måste bli beroende av den personliga värderingen

av bokproduktionens och bokdistributionens nuvarande prestationer. Det rörde sig

sålunda om en ofrånkomlig subjektiv värdering, och af Trolle önskade understryka,

att när han i utlåtandet verkställde en sådan det skedde på uttryckligt uppdrag.

Hans personliga värdering ledde till rekommendationen, att näringsfrihetsrådet

skulle söka en lösning i ett system av nuvarande typ med vissa uppmjukningar,

som kunde anses lämpliga.

Utlåtandet utmynnade i ett förslag, att Bokförläggareföreningen skulle beviljas

en dispens på fem år på vissa angivna villkor.

Näringsfrihetsrådet upptog Bokförläggareföreningens ansökning till slutlig prövning

i beslut den 21 maj 1958. Rådet anförde bl. a. följande.

Det nuvarande systemet med en mångskiftande bokutgivning och ett stort antal

boklådor med rikhaltigt sortiment medför förhållandevis höga kostnader, bl. a.

för lagring och hantering av böckerna. Av den utredning som gjorts i ärendet framgår

att en övergång till fri handel med böcker skulle medföra kostnadssänkningar,

som i sin tur skulle inverka på bokpriserna i sänkande riktning. I utredningen har

kostnadssänkningarna uppskattats till storleksordningen 5 milj. kronor per år. Näringsfrihetsrådet

anser det för sin del icke uteslutet att dessa, åtminstone efter en

viss tids förlopp, skulle kunna bli än större på grund av den priskonkurrens som

skulle komma till stånd. Men även om prissänkningarna skulle stanna vid det belopp

som uppskattningsvis angivits i utredningen, måste självfallet denna effekt

anses såsom i och för sig gynnsam ur allmän synpunkt.

Enligt utredningen i ärendet skulle emellertid ett uppgivande av de nuvarande

konkurrensbegränsningarna och därmed av sortimentstvånget också kunna väntas

få den effekten att strukturen av den svenska bokhandeln och, på något längre

sikt, av bokutgivningen förändrades. Den del av den mera lättsålda litteratur som

för närvarande är förbehållen bokhandeln skulle spridas på flera försäljningsställen

och sålunda bli lättillgängligare för allmänheten. Den nuvarande sortimentsbokhandeln

skulle i allmänhet komma att erbjuda minskat urval och sämre service. Vidare

skulle enligt utredningen antalet bokhandelsföretag i egentlig mening troligen minska.

Det minskade urvalet skulle främst gå ut över den mera svårsålda litteraturen.

I utredningen framhålles att det är sannolikt att däribland ofta ingår de kulturellt

mest värdefulla böckerna. Bokförlagens utgivningspolitik bedömes komma att på
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

verkas av minskningen av sortimentet i så måtto att förlagen skulle avstå från utgivningen

av en del värdefullare böcker, som genom nuvarande sortimentssystem

kan få en viss avsättning, även om den är begränsad.

Enligt näringsfrihetsrådets uppfattning kan icke bortses från den förlust ur kulturell

synpunkt — nämligen minskat urval och sämre service i bokhandeln och

minskad utgivning av värdefull litteratur — vilken sålunda kan befaras som en

följd av att de nuvarande konkurrensbegränsningarna borttages.

Näringsfrihetsrådet har vid vägande av de olika omständigheterna kommit till

den slutsatsen att tillstånd för närvarande icke bör vägras bokförlagen att tillämpa

bruttoprissättning. Rådet har därvid särskilt beaktat de kulturella synpunkterna

på frågan. Med hänsyn till angelägenheten av att frågan tid efter annan skall

kunna omprövas mot bakgrunden av den fortsatta utvecklingen bör dispensen bli

tidsbegränsad. En begränsning till omkring fem år finner rådet rimlig.

I beslutet lämnade näringsfrihetsrådet samtliga förlag i riket tillstånd för tiden

till och med den 31 december 1962 att av företagare inom senare försäljningsled

betinga sig att vid försäljning av böcker i riket visst pris icke fick underskridas.

Som förutsättning för beståndet av tillståndet skulle gälla att Bokförläggareföreningen

genomförde vissa i det föregående omnämnda uppmjukningar beträffande

prisgränsen för billighetslitteratur, etableringskontrollen m. m.

I slutet av år 1961 anhöll Svenska bokförläggareföreningen hos näringsfrihetsrådet

om tillstånd att efter den 31 december 1962 alltjämt få tillämpa fasta bruttopriser.

Till stöd för sin ansökan om fortsatt dispens åberopade Bokförläggareföreningen

att den svenska bokhandelns höga standard i kulturellt avseende icke skulle kunna

upprättshållas utan ett bruttoprissystem. Föreningen hänvisade härvid i första hand

till utredningen i 1958 års ärende och till det beslut näringsfrihetsrådet då fattade.

Riktigheten av de där gjorda bedömningarna hade enligt föreningens uppfattning

bekräftats av utvecklingen efter det gamla beslutet. Erfarenheten inom olika

branscher visade, att en övergång till fri prissättning innebar ett kraftigt incitament

för tillverkare av märkesvaror att koncentrera sig på varor som kunde framställas

i »långa serier». För bokutgivningens del innebar det, att fri prissättning skulle

gynna utgivning av bestsellers och försvåra utgivning av värdefull litteratur. Att

rubba grunderna för det svenska bokhandelssystemet föreföll särskilt omotiverat,

eftersom man vid jämförelser fann att knappast något land uppvisade en bättre

bokhandel än Sverige.

Sedan dispensen från bruttoprisförbudet interimistiskt förlängts i flera omgångar

upptogs föreningens ansökan till slutlig prövning i beslut den 17 mars och den

28 oktober 1965.

I beslutet den 17 mars anförde rådet bl. a., att det nu tillämpade bokhandelssystemet

har vissa fördelar från konsumenternas synpunkt. Rådet framhöll även

att den allmänna utveckling som ägt rum sedan år 1958 uppvisar värdefulla drag

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

9

och erinrade härvid bl. a. om självvalssystemets utbredning och den ökade utgivningen

av prisbilliga kvalitativa pocket-böcker och liknande.

Emellertid hade systemet enligt näringsfrihetsrådets mening också betydande

olägenheter. Rådet erinrade till en början om att systemet medför förhållandevis

höga kostnader för lagring och hantering av böckerna. En övergång till fri handel

med böcker skulle medföra kostnadssänkningar, som i sin tur skulle inverka på

bokpriserna i sänkande riktning. Storleken av kostnadssänkningarna på grund av

övergången kunde svårligen mätas, bl. a. därför att de kunde motverkas eller uppvägas

av kostnadsökningar som inträder av andra orsaker. Det väsentliga var

emellertid att fördelaktiga verkningar i kostnads- och prishänseende kunde väntas

på längre sikt genom att friare konkurrensförhållanden ledde till en mera dynamisk

utveckling med kraftigare rationalisering inom branschen. Bruttoprisförbudet och

näringsfrihetsrådets restriktivitet när det gällde dispenser från förbudet hade haft

till följd, att bruttoprissättningen upphört på alla områden av någon betydelse med

undantag av bokhandeln. När man överblickade utvecklingen inom detaljhandeln

i allmänhet under de drygt tio år som bruttoprisförbudet varit i kraft, kunde utan

tvekan fastslås, att övrgången till friare konkurrensvillkor varit fördelaktig från

allmän synpunkt. Även om böcker i vissa avseenden icke var jämförbara med

andra varor, gav dessa erfarenheter ytterligare tyngd åt de allmänna principiella

skäl som talade emot en fortsatt tillämpning av bruttopriser inom bokhandeln.

Näringsfrihetsrådet fortsatte.

Den nuvarande uppbyggnaden av handeln med böcker innebär en omfattande,

fast och detaljerad reglering av branschen som helhet; i bokhandelsledet är konkurrens

i friare former — om man bortser från att ensamrätten icke omfattar böcker

under prisgränsen — så gott som utesluten. Det bundna systemet är ägnat att

konservera föråldrade metoder, och det kan ej uteslutas, att det bidrager till att

försämra bokens möjligheter att konkurrera med andra varor om konsumenternas

köpkraft. Systemet verkar hämmande på en tänkbar utveckling av nya former för

spridningen av böcker. Sortimentstvånget, som nu anses garantera denna spridning,

innefattar otvivelaktigt en ekonomisk belastning för distributionen och därmed för

bokkonsumenterna. Redan i 1958 års beslut uttalade näringsfrihetsrådet, att det

icke föreföll osannolikt att de förhållandevis höga lagrings- och hanteringskostnaderna

inom branschen skulle öka i avsevärd mån med en stigande kostnads- och

löneutveckling och härigenom åstadkomma ett tryck på den nuvarande strukturen,

varvid det var angeläget att en gradvis anpassning efter de ändrade ekonomiska betingelserna

icke i onödan försvårades eller fördröjdes genom konstlade spärrar. Dessa

uttalanden har än större tyngd i dagens läge.

Som en allvarlig olägenhet bedömer näringsfrihetsrådet den stelhet, som kännetecknar

det nuvarande regleringssystemet inom bokbranschen. Ett exempel på

denna stelhet är svårigheten att uppnå en tillfredsställande metod att tillgodose

önskemålen från studerande vid de högre undervisningsanstalterna om kurslitteratur

till så låga priser som möjligt, ett önskemål som måste anses mycket beaktansvärt.

Det torde emellertid, såsom också anförts från bokbranschens sida, vara praktiskt

ogörligt att behålla det nuvarande regleringssystemet i princip, om samtidigt

väsentliga ingrepp göres däri. Om studenterna fick en undantagsställning, kunde

även andra kategorier resa berättigade anspråk på samma förmån.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

Rådet uppehöll sig även vid frågan vilken rent ekonomisk betydelse den svårsålda

litteraturen har för förlagen och anförde därvid följande (den omnämnda

särskilda utredningen, som utförts av statens pris- och kartellnämnd, har kortfattat

återgivits i det föregående).

Rådet fäster stort avseende vid de beräkningar som härvidlag numera föreligger

genom en i ärendet särskilt verkställd utredning. Även med beaktande av de i utredningen

omnämnda möjliga felkällorna och oavsett om jämförelser sker genom

andra relationstal än de i utredningen angivna, ger denna otvetydigt vid handen,

att det här gäller en företeelse med starkt begränsad ekonomisk räckvidd. Redan

detta innebär, att frågan om man kan övergå till ett friare bokhandelssystem utan

att detta väsentligt skulle påverka principerna för förlagens utgivning kan bedömas

mera optimistiskt än tidigare. I detta sammanhang bör erinras om att den kulturellt

värdefulla litteraturen ingalunda omfattar endast svårsålda böcker, och att

många böcker av bestsellertyp har högt litterärt värde.

Näringsfrihetsrådet anförde i övrigt bl. a. att det, vilket bokhandelssystem man

än har, torde vara nödvändigt i vart fall för de större bokförlagen att i eget intresse

satsa på ett antal ännu icke uppmärksammade men såsom lovande bedömda författare,

på vilkas verk man till en början måste räkna med att göra förluster. Vidare

fick man förutsätta, att den ambition, som många bokförläggare har att utge böcker

av kulturellt värde, kommer att bestå även i fortsättningen. Det fanns vidare

anledning anta att avsättningsunderlaget för kvalificerad litteratur redan nu i betydande

mån utgörs av bibliotek, bokcirklar och liknande, och försäljningen till dem

kommer även med ett modifierat bokhandelssystem att kunna bestå och utvidgas.

Vidare framhölls att man kunde tänkas finna nya former för stöd av litterärt värdefulla

alster genom medverkan från det allmänna.

Rådet uttalade även att jämförelser i olika avseenden mellan bokhandeln i Sverige

och i andra länder icke kunde tillmätas större vikt vid bedömningen, eftersom

förhållandena och traditionerna i alltför många hänseenden skiljer sig från land

till land. Det kunde särskilt påpekas att utländska motsvarigheter till det svenska

kommissionssystemet med sortimentstvång enligt vad som uppgivits från bokbranschens

sida finns blott i Danmark och Norge.

Näringsfrihetsrådet förklarade sig ha kommit fram till att man icke behövde

befara att egentliga kulturella skadeverkningar skulle uppkomma genom en övergång

till ett friare bokhandelssystem. Det bundna systemets olägenheter, å andra

sidan, hade enligt näringsfrihetsrådets mening blivit alltmera besvärande, och de

kunde väntas efter hand framträda ytterligare. Vid vägande av de olika omständigheterna

hade näringsfrihetsrådet kommit till den slutsatsen, att det hittillsvarande

bundna bokhandelssystemet borde ersättas av en friare ordning utan bruttoprissättning.

Ansökan om dispens kunde därför i princip icke bifallas. Viss övergångstid

ansågs emellertid erforderlig.

Frågan om övergångstid upptogs till prövning i beslutet den 28 oktober 1965.

I detta lämnade rådet samtliga förlag i riket övergångsvis tillstånd för tiden till och

med den 31 mars 1970 att av företagare inom senare försäljningsled betinga sig

att vid försäljning av böcker i riket visst pris icke må underskridas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

11

Frågan om dispens från bruttoprisförbudet beträffande handeln med noter har

behandlats på likartat sätt. I beslut den 21 maj 1958 lämnade näringsfrihetsrådet

efter ansökan av Svenska musikförläggare föreningen samtliga förlag i riket dispens

från bruttoprisförbudet med avseende å handeln med noter till och med den

31 december 1962. Sedan dispensen interrimistiskt förlängts upptogs frågan om

fortsatt dispens till slutlig prövning i beslut den 6 december 1965. I detta beslut

fann näringsfrihetsrådet Musikförläggareföreningens ansökan om fortsatt dispens

från bruttoprisförbudet icke kunna bifallas. Rådet lämnade emellertid samtliga

förlag i riket övergångsvis tillstånd för tiden till och med den 31 mars 1970 att av

företagare inom senare försäljningsled betinga sig att vid försäljning av noter i riket

visst pris icke må underskridas.

I sin motivering för det sistnämnda beslutet anförde rådet följande.

Handeln med musiknoter utgör en liten bransch, och endast för några få återförsäljare

har notförsäljningen väsentlig ekonomisk betydelse. Ett stort antal bokhandlare

säljer även noter, och i övrigt tillhandahålls noter av musikhandlare vanligen

såsom komplement till försäljningen av musikinstrument, grammofonskivor och

andra omsättningsmässigt viktigare varor. Då notförsäljningen sålunda i stort sett

handhas av företag som huvudsakligen är inriktade på försäljning av andra förnödenheter,

talar i och för sig starka skäl för att det för handeln i övrigt gällande

förbudet mot fasta bruttopriser blir tillämpligt även inom handeln med noter och

att denna handel organiseras enligt ett friare system, liksom fallet kommer att bli i

bokbranschen efter rådets tidigare detta år meddelade beslut. Rådet anser, i likhet

med vad som uttalats för bokhandelns del, att egentliga kulturella skadeverkningar

numera icke behöver befaras uppkomma genom en övergång till ett friare nothandelssystem,

särskilt som endast ett begränsat antal återförsäljare synes hålla ett välsorterat

lager omfattande även mera svårsålda noter. En erforderlig omställning kan

även väntas bli mindre ingripande än i bokbranschen, eftersom konkurrensbegränsningarna

inom nothandeln i åtskilliga avseenden är mindre långtgående än ifråga

om böcker.

Motionerna

I motionerna I: 794 av herr Bengtson m. fl. och II: 927 av herr Sundman m. fl.

anförs bl. a. att näringsfrihetsrådets beslut kommer att medföra att antalet välsorterade

boklådor minskar. I vilken grad kan ännu icke förutspås, men risken

för att ett 100-tal bokaffärer kommer att läggas ner anses inte vara överdriven. I

första hand drabbas landsorten och glesbygden. En amerikanisering av bokhandeln

med åtföljande förflackning av kulturlivet kan enligt motionärerna väntas. De

mindre förlagen såväl som de mindre boklådorna kommer i kläm i en priskonkurrens,

som kanske genom centrala upphandlingar till stat och kommun rycker

undan grundvalen för många bokaffärer ute i landet, vilka för sin existens är

beroende av försäljningen till bibliotek och skolor.

Erfarenheter från andra länder utan fasta bokpriser, t. ex. Kanada, visar enligt

vad motionärerna anför att bokpriserna stiger i en fri marknad med undantag för

vissa bestsellers.

Det vore enligt motionärernas mening olyckligt om man, samtidigt som stora

insatser göres för att vitalisera kulturlivet på olika områden, skulle slå sönder ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

bokhandelssystem, som stått som ett exempel för många andra kulturländer. Den

fråga det gäller sägs inte vara enbart ett kommersiellt problem utan en kulturpolitisk

angelägenhet av största vikt, och statsmakterna bör därför icke undandra sig

ansvaret för utvecklingen.

Motionärerna anser att tiden för bokhandelns dispens från bruttoprisförbudet

bör utsträckas ytterligare fem år efter den 1 april 1970 och att förslagsvis utredningen

angående litteraturstöd m. m. bör få i uppdrag att under den fortsatta dispenstiden

följa verkningarna av den liberalisering av bokhandelssystemet, som bör

stimuleras och ske under det fasta bokprisets skydd.

I motionerna I: 804 av herr Skårman och II: 933 av herrar Wachtmeister och

Ringaby anförs bl. a. att den nyssnämnda utredningen enligt årets riksdagsberättelse

beräknas arbeta under hela år 1969 och att det torde vara uteslutet, att dess verksamhet

kan ge något resultat, innan dispensen upphör. Det nuvarande bokhandelssystemet

har då raserats utan att man satt något annat i stället. En sådan utveckling

anser motionärerna ej vara önskvärd.

Motionärerna anför vidare att en följd av förbudet mot fasta bruttopriser synes

bli att de större förlagskoncernerna blir än större; vi får en genom omöjligheten

för småförlagen att konkurrera ännu starkare koncentration inom förlagsvärlden,

vilket sägs vara en säregen följd av en lag, som anges vilja förhindra konkurrensbegränsning.

I utlandet har man enligt motionärerna med beundran sett på vårt bokhandelssystem

och där säkrat de fasta priserna, senast i England och Holland. Erfarenheterna

från andra länder med fria priser talar ett varnande språk, heter det

i motionerna.

Motionärerna menar att ett förbud mot fasta bruttopriser blir mera till skada

än till gagn och att i varje fall ett sådant förbud icke kan införas, förrän en

mängd sidoproblem lösts, vilka åtminstone delvis behandlats av litteraturstödsutredningen.

En fortsatt dispens hade varit det enklaste förfaringssättet, men då

näringsfrihetsrådets beslut år 1965 visat, att detta icke är en framkomlig väg, återstår

blott lagändring.

1964 års riksdag

Vid 1964 års riksdag väcktes motion (II: 529) vari yrkades i första hand att

böcker och musikalier skulle undantas från konkurrensbegränsningslagens tilllämpningsområde.

I andra hand yrkades att 4 § i lagen skulle kompletteras med

en föreskrift innebärande att dispens från bruttoprisförbudet skulle beviljas för

tio år varje gång.

Andra lagutskottet anförde bl. a. (2LU 1964: 59) att bruttoprissystemet är

förenat med avsevärda nackdelar. Om det skulle kunna tillåtas beträffande böcker

och musikalier syntes det nödvändigt att marknaden övervakades effektivt och

att de uppmjukningar föreskrevs som var möjliga utan att syftet med bruttoprissättningen

förfelades. Härvidlag borde näringsfrihetsrådets dispensgivning vara ett

lämpligt instrument. Det torde enligt utskottet kunna förväntas att rådet beaktade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

13

de olägenheter som kunde vara förenade med alltför korta dispensperioder och

avvägde dessa på ett med hänsyn till samtliga omständigheter lämpligt sätt.

På hemställan av utskottet avslogs motionen av riksdagen.

Vissa framställningar hos Kungl. Maj:t

Under år 1968 har hos Kungl. Maj:t gjorts vissa i motionerna omnämnda

framställningar i anslutning till beslutet om fri prissättning på böcker. Sådana

framställningar har gjorts bl. a. av Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening i

Stockholm, Svenska bokhandlareföreningen och Sveriges författarförening.

I sin framställning den 20 mars 1968 anför de socialdemokratiska kulturarbetarna

bl. a. att när bokhandelns hittillsvarande ensamrätt att sälja de mest gångbara

böckerna upphör, så upphör också bokhandelns skyldighet att hålla ett omfattande

lager av mer svårsålda böcker, främst svensk och utländsk skönlitteratur.

Allt talar för att det blir omöjligt för bokhandlare på mindre och medelstora orter

att hålla mer än ett mycket begränsat sortiment. Detta får återverkningar också av

kulturpolitiskt slag: dels berövas många bokköpare och bokläsare i vårt land möjligheten

att fritt välja litteratur, dels kommer sannolikt förlagens möjligheter att ge

ut redan tidigare svårsåld litteratur att minska när förutsättningarna försvinner att

på kommissionsbasis få en riksomfattande spridning av dessa böcker.

Kulturarbetarna framhåller vidare att kommersiella värderingar har fått fälla

utslaget vid näringsfrihetsrådets beslut att inte medge dispens från det rådande

bruttoprisförbudet när det gäller böcker. Enbart sådana överväganden kan dock

inte få vara bestämmande när det gäller bokmarknaden. I länder som Holland

och England har, uppges det, med hänsyn härtill nyligen gjorts undantag på detta

område från bruttoprisförbudet. Man finner det olyckligt att ett sådant undantag

inte gjorts av näringsfrihetsrådet. Kulturarbetarna anser att starka kulturpolitiska

skäl talar för att det nuvarande bokhandelssystemet — med lämpliga modifikationer

— skulle utgöra den bästa basen för de samhällsinsatser för litteraturen som

är nödvändiga som led i en aktiv kulturpolitik. Att utforma dessa åtgärder i en tid

som präglas av väntade förändringar eller, om de skulle komma att fördröjas,

under en svår omställningsperiod, måste komma att innebära betydande risker bl. a.

för felaktiga beslut. Det vore bättre att den av näringsfrihetsrådet medgivna övergångstiden

förlängdes ytterligare någon tid, så att en utredning fick tillfälle att

bedöma formerna för bokdistributionen i vårt land mot bakgrund av såväl konsumtionsvanor

som de kulturpolitiska åtgärder som kan anses önskvärda och lämpliga.

Man fruktar att ett slopande av de fasta bokpriserna kan komma att få olyckliga

konsekvenser för debuterande författare, för mindre förlag med ambitiösa utgivningsprogram,

för bokhandlare på mindre orter och i sista hand för bokköpare och

bokläsare, som får räkna med att färre böcker kommer att utges och att antalet

välsorterade bokhandlare kommer att nedgå främst på små och medelstora orter.

Bokkonsumenterna får härigenom sin valfrihet allvarligt beskuren.

Kulturarbetarna föreslår i sin framställning bl. a. att en utredning tillsätts för att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

utreda de olika former för statligt stöd åt bokproduktionen som kan vara påkallade.

Ett ytterligare uppskov med förbudet mot fasta bokpriser kan enligt deras mening

vara berättigat under utredningstiden.

Svenska bokhandlareföreningen anför i sin framställning den 22 april 1968 att

de fasta bokpriserna är en absolut förutsättning för en välsorterad och serviceinriktad

bokhandel även på mindre platser i landet. Enligt föreningen är det uppenbart,

att en försämring av bokförsörjningen är att vänta trots alla försök att hejda

en sådan utveckling. En minskning av antalet välsorterade bokaffärer kommer att

inträda, vilket leder till en kulturell utarmning. De större företagen kommer att bli

ännu större samtidigt som de mindre helt eller delvis kommer att försvinna. Detta

är samma utveckling, som man torde kunna vänta på förlagssidan och som måste

innebära en ytterligare koncentration till de största förlagen. Bokhandelns sortiment

kommer, heter det vidare, att rationaliseras i enlighet med de ekonomiska lagarna,

vilket innebär en begränsning av urvalet.

Bokhandlareföreningen omnämner i sin framställning att förhandlingar om ett

nytt bokhandelssystem har förts mellan bokförläggare och bokhandlare. Vid dessa

förhandlingar har bl. a. eftersträvats ett enklare och mindre kostnadskrävande bokhandelssystem.

De resultat, man sålunda eftersträvat, bör enligt föreningens mening

kunna tillämpas i en avsevärt liberaliserad bokhandel i framtiden under den förutsättningen,

att det fasta bokpriset kan räddas. En eventuell avveckling av den nuvarande

nyetableringskontrollen och bokhandelns ensamrätt att sälja vissa böcker

skulle leda till större frihet för boksäljande affärer att konkurrera med service åt

allmänheten och rik lagerhållning samt möjliggöra inrättandet av specialboklådor

i större samhällen m. m. Därigenom skulle en väsentlig del av önskemålen om ett

friare bokhandelssystem kunna tillmötesgås. En priskonkurrens måste däremot liksom

i andra branscher med logisk nödvändighet leda till butiksdöd och bortrationalisering

av svårsålda men oundgängliga böcker.

Föreningen ansluter sig till framställningen från de socialdemokratiska kulturarbetarna

i vad den gäller behovet av en utredning under förutsättning att övergångstiden

för en fri bokmarknad förlängs med den tid, som utredningen beräknas

pågå.

Sveriges författareförening har i skrivelse den 22 april 1968 hemställt bl. a. att

chefen för utbildningsdepartementet snarast till övervägande upptar möjligheterna

att lagstiftningsvägen eller eljest bevilja bokmarknaden dispens från bruttoprisbestämmelserna

till dess konsekvenserna av ett hävande därav allsidigt belysts och

åtgärder mot negativa verkningar föreslagits.

Kungl. Maj:t har under hänvisning till den nedan nämnda utredningen angående

litteraturstödet lämnat framställningarna utan åtgärd.

Utredning angående frågan om litteraturstöd m. m.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 juni 1968 har sakkunniga tillkallats

för att utreda frågan om litteraturstöd m. m. (direktiv i 1969 års riksdagsberättelse

U: 49).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

15

De sakkunniga skall bl. a. bedöma på vilka områden konsumtionsfrämjande åtgärder

är påkallade och vilken metodik som bör tillämpas för sådana åtgärder.

De skall vidare klarlägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta

spridningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut.

Mot bakgrund av de behov av och möjligheter till åtgärder som man finner vara

för handen på konsumtions- och distributionsområdena skall de sakkunniga

granska om det är påkallat att genom särskilda produktionsstödjande åtgärder

främja viss bokutgivning. Uppmärksamhet skall framför allt ägnas former av

stöd som har återverkningar inte endast i produktionsledet utan även i distributions-

och konsumtionsleden, varvid t. ex. möjligheterna att få till stånd utgivning

av prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur skall undersökas. Bibliotekens

roll och möjligheter även i detta sammanhang skall klarläggas. De kategorier av

litteratur för vilka stödåtgärder kan övervägas av utredningen skall i princip begränsas

till sådan skönlitteratur, barn- och ungdomslitteratur samt facklitteratur —

bortsett från facklitteratur av handbokstyp — som är kulturellt värdefull och

behöver men inte på annat sätt får stöd för att komma ut. Det skall inte vara

fråga om insatser som syftar till att avlasta förlagen deras normala utgifter.

I direktiven nämns att en metod som har tillkommit för att ge effekt i flera avseenden

sedan år 1965 prövats i Norge. I denna ingår stödköp av nyutkommen

inhemsk skönlitteratur i form av presentationsexemplar till folkbiblioteken. Denna

inköpsordning syftar till att höja författarnas bokintäkter, sänka bokpriserna, ge

större trygghet för förläggare av ny inhemsk skönlitteratur och främja spridningen

av sådan litteratur. De sakkunniga skall beakta de synpunkter för och

emot systemet som har framförts i debatten och den slutliga värdering av försöksverksamheten

som väntas bli framlagd för det norska Stortinget.

Här må också hänvisas till ett i andra kammaren den 16 maj 1968 av chefen för

utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, lämnat svar på en enkel fråga angående

utredning rörande bokmarknadens problem.

Branschöverenskommelse

De i det föregående nämnda förhandlingarna inom bokbranschen har resulterat

i en den 9 januari 1969 träffad överenskommelse mellan företrädare för Svenska

bokförläggareföreningen och Svenska bokhandlareföreningen. Överenskommelsen

har enligt företalet träffats i avsikt att skapa förutsättningar för att det skall finnas

ett tillräckligt antal i fråga om svensk litteratur välsorterade boklådor även sedan

den dispensvis medgivna rätten att upprätthålla fasta bruttopriser på böcker samt

kommissionsförhållande mellan Svenska bokförläggareföreningen och enskilda bokhandlare,

som har sin förutsättning i de fasta bruttoprisema, upphört.

Överenskommelsen får tillträdas av bokhandlare och bokförläggare som uppfyller

vissa angivna krav. Tillträder bokförläggare (bokhandlare) överenskommelsen,

blir han i enlighet med överenskommelsens innehåll bunden i förhållande till de

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

bokhandlare (bokförläggare) som tillträtt eller tillträder överenskommelsen. Enligt

överenskommelsen är bokhandlare skyldig att från varje bokförläggare i kommission

motta ett exemplar och under viss tid saluhålla de nyheter bokförläggaren

utger (abonnemang). Bokförläggare är skyldig att tillställa bokhandlaren ett abonnemangsexemplar

av varje ny titel. Förutom den rabatt på anviget cirkapris i förhållande

till storleken av verkställda inköp som bokförläggare är beredd att lämna

envar återförsäljare för motsvarande prestation äger bokhandlare för abonnemangsåtagandet

och sortimentsfunktionen åtnjuta viss i överenskommelsen angiven ersättning.

Överenskommelsen innehåller bestämmelser också om retur av böcker, realisation

och skolböcker.

Utskottet

1953 års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet

har till syfte att främja en ur allmän synpunkt önskvärd konkurrens

inom näringslivet. I lagen stadgas bl. a. förbud mot den form av konkurrensbegränsning

som systemet med fasta bruttopriser utgör. Detta system innebär att en

företagare betingar sig av företagare inom senare försäljningsled att vid försäljning

av vara visst pris inte får underskridas eller till ledning för prissättningen inom

senare försäljningsled eljest anger visst pris, såvida det därvid inte kommer till

uttryck att priset får underskridas. Från förbudet äger näringsfrihetsrådet under

vissa förutsättningar meddela dispens. Såvitt avser handeln med böcker och noter

har sedan lagens ikraftträdande fortlöpande dispens lämnats i en serie olika beslut.

I år 1965 meddelade beslut har rådet slutligen — samtidigt som rådet förklarat

att fortsatt dispens icke kan meddelas — övergångsvis meddelat samtliga förlag i

riket dispens från bruttoprisförbudet såvitt avser handeln med böcker och noter

för tiden t. o. m. den 31 mars 1970.

I motionerna I: 794 av herr Bengtson m. fl. och II: 927 av herr Sundman m. fl.

hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall uttala att dispensen bör

utsträckas under ytterligare fem år.

I motionerna I: 804 av herr Skårman och II: 933 av herrar Wachtmeister och

Ringaby föreslås att böcker och musikalier skall genom lagändring undantas från

förbudet mot fasta bruttopriser.

Till stöd för yrkandena har i huvudsak åberopats det s. k. kulturargumentet. Det

resonemang som härvid förs och som utskottet längre fram i detta utlåtande tar

ställning till innebär i korthet följande. Boksortimentet i den svenska bokhandeln

är f. n. mycket brett. Detta sammanhänger med det inom branschen tillämpade

kommissionssystemet. Genom detta tvingas de större bokhandlarna att hålla ett

fullständigt lager av den nyare svenska bokutgivningen. Systemet medför förhållandevis

höga kostnader, bl. a. för lagring och hantering av böckerna. Genom bruttoprissättningen

kompenseras bokhandlarna för dessa olägenheter. Med kommissionssystemet

är förenat också andra konkurrensbegränsningar såsom principiell ensamrätt

för förlagens kommissionärer att sälja böcker samt etableringskontroll. Över
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969 17

gången till en helt fri bokdistribution kommer att medföra att andra försäljningskanaler

än den reguljära bokhandeln utökar sina sortiment med den mest lättillgängliga

och lättsålda litteraturen. Bokhandeln måste anpassa sig härtill, vilket sker

genom att den erbjuder ett minskat urval och en sämre service. Det minskade urvalet

drabbar främst kulturellt värdefulla men svårsålda böcker. Utgivningen av

sådana böcker minskar. Antalet bokhandelsföretag nedgår.

Vad först gäller motionerna I: 794 och II: 927 vill utskottet anföra följande.

Enligt konkurrensbegränsningslagen ankommer det på näringsfrihetsrådet att

pröva frågor om dispens från det i lagen stadgade förbudet mot fasta bruttopriser.

I fråga om böcker och noter har rådet senast utlåtit sig i de förut nämnda besluten

år 1965. Motionsyrkandet syftar till ett ställningstagande från riksdagens sida till

dessa beslut. Enligt § 90 regeringsformen äger emellertid riksdagen icke ingå i

prövning av fråga som rör tillämpningen av lag i särskilt ärende. Motionerna kan

därför icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om det i motionerna I: 804 och II: 933 framställda yrkandet om lagändring

må anföras följande.

Det torde få anses utrett att det nuvarande bokhandelssystemet medför höga

kostnader och att en övergång till fri handel kan väntas medföra en gynnsam prisutveckling

och leda till att handeln med böcker rationaliseras. Å andra sidan har

det anförts att systemet också har vissa fördelar. Särskilt har nämnts de från kulturell

synpunkt värdefulla verkningarna av det med kommissionssystemet förbundna

sortimentstvånget. Det synes inte vara uteslutet att ett slopande av konkurrensbegränsningarna

kan i någon mån leda till risker för minskat urval och sämre service

i bokhandeln samt minskad utgivning av svårsåld litteratur. Det framstår dock

knappast som sannolikt att en övergång till ett friare system kommer att få några

egentliga skadeverkningar. Frågan rör till stor del möjligheterna för den svårsålda

men kulturellt värdefulla litteraturen att i fortsättningen få spridning. Det

kan då till en början konstateras att bruttoprissystemet långt ifrån innebär något

fullgott skydd för denna typ av litteratur, för vilken de ekonomiska förhållandena

redan är bekymmersamma. Det är knappast realistiskt att utgå från att den står

och faller med bruttoprissystemet. Någon radikal ändring av förlagens utgivningspolitik

så att de fortsättningsvis skulle avstå från att ge ut goda men svårtillgängliga

böcker behöver man knappast räkna med. Det måste anses vara ett starkt

intresse för förläggarna att litteraturen hålls levande genom en framsynt utgivningspolitik,

som lämnar utrymme även för exempelvis böcker, som företräder

nya strömningar inom litteraturen och åtminstone till en början har en begränsad

läsekrets.

Det måste också betonas att den svårsålda litteraturen har en starkt begränsad

ekonomisk betydelse. Som framgar av den föregående redogörelsen har försäljningsvärdet

år 1961 av såsom svårsåld betecknad svensk skönlitteratur räknat i konsumentpris

beräknats till mellan 3 och 4 miljoner kronor. Den totala bokförsäljningen

i bokhandeln hade samtidigt ett värde av omkring 150 miljoner kronor.

Även om den svårsålda men kulturellt värdefulla litteraturen är viktig och angelägen

synes det — mot bakgrunden av de nämnda relationerna — knappast vara

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

motiverat att enbart av hänsyn till den bibehålla hela branschen vid ett system,

som i övrigt har uppenbara nackdelar. De kulturella synpunkter som gör sig gällande

i sammanhanget bör i stället tillgodoses genom en aktiv kulturpolitik och

välavvägda stödåtgärder. Som nedan framgår finns också anledning räkna med

att sådana skall komma till stånd.

Utskottet vill vidare framhålla att det inte är troligt att en så intensiv priskonkurrens

kommer att uppstå i fråga om den lättsålda litteraturen att grundvalarna

för den nuvarande sortimentsbokhandeln rubbas. Övergången till cirkapriser skapar

visserligen förutsättningar för priskonkurrens men erfarenheterna från andra branscher

torde visa att följsamheten mot cirkapriserna ofta är hög. Den välsorterade

och i övrigt välskötta bokhandeln torde allt framgent ha goda möjligheter att

hävda sig.

Vid övervägande av fördelar och nackdelar av övergång till ett fritt system

måste beaktas de möjligheter som föreligger att eliminera eventuella menliga verkningar.

Härvidlag är följande omständigheter av särskild betydelse.

Mellan företrädare för Svenska bokförläggareföreningen och Svenska bokhandlareföreningen

har den 9 januari 1969 träffats en »överenskommelse rörande kommissionsbokhandel

efter de fasta bruttoprisernas avskaffande». Överenskommelsen

syftar till att skapa förutsättningar för att det även framdeles skall finnas ett

tillräckligt antal i fråga om svensk litteratur välsorterade boklådor. Enligt överenskommelsen

är varje bokhandlare, som biträder denna, skyldig att från varje bokförläggare,

som anslutit sig därtill, i kommission motta ett exemplar och under

viss tid saluhålla de nyheter bokförläggaren utger (abonnemang). Bokförläggare

är skyldig att tillställa bokhandlaren ett exemplar av varje ny titel. För abonnemangsåtagandet

betalar förlagen viss särskild ersättning.

Överenskommelsen kan sägas vara ett försök att inom ramen för en fri prissättning

tillvarata det nuvarande kommissionssystemets fördelar.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande har under sommaren 1968 sakkunniga tillkallats

för att utreda frågan om litteraturstöd m. m. De sakkunniga skall bl. a.

granska om det är påkallat att genom särskilda produktionsstödjande åtgärder

främja viss bokutgivning. Härvid skall möjligheterna att få till stånd utgivning av

prisbilliga utgåvor av ny svensk skönlitteratur undersökas. De kategorier av litteratur,

för vilka stödåtgärder bör övervägas, skall i princip begränsas till skönlitteratur

och facklitteratur som är kulturellt värdefull och behöver men inte på annat

sätt får stöd för att komma ut.

Även sådana frågor som direkt sammanhänger med slopandet av de fasta bruttopriserna

torde komma att uppmärksammas av de sakkunniga.

Sammantagna talar de anförda omständigheterna starkt för att några egentliga

kulturella skadeverkningar inte behöver uppstå, även om de fasta bokprisema

slopas.

Utskottet avstyrker på de anförda skälen bifall till yrkandet om lagändring såvitt

det avser bokhandeln. Anledning att i fråga om handeln med noter inta annan

ståndpunkt föreligger ej.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

19

Utskottet hemställer

att motionerna I: 794 och II: 927 samt I: 804 och II: 933 icke

föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),

Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)

och Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Ekström (s), Tobé (fp), fröken

Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep), Wachtmeister (m)*, Hugosson (s)

och Olsson i Timrå (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Wachtmeister (m) som ansett

a) att utskottet bort anföra följande:

1953 års lag---lika med utskottet---fortsatt dispens icke kommer

att meddelas---lika med utskottet---den 31 mars 1970.

I motionerna I: 794 ---lika med utskottet---mot fasta brutto
priser.

Till stöd för yrkandena har bl. a. åberopats det s. k. kulturargumentet. Detta

innebär i korthet följande. Boksortimentet i den---lika med utskottet

---hantering av böckerna. Den fasta bruttoprissättningen möjliggör viss

ersättning till bokhandlarna för dessa olägenheter. Med---lika med utskottet

---bokhandelsföretag nedgår.

Vad först gäller---lika med utskottet---må anföras följande.

Det är ingalunda utrett att en övergång till fri handel kommer att medföra en

gynnsam prisutveckling och leda till att handeln med böcker rationaliseras. Tvärtom

torde enligt uttalande av företrädare för vårt största bokförlag böckerna,

frånsett vissa av s. k. bestsellerkaraktär, bli dyrare. Det kan därtill anföras,

att det nuvarande systemet tack vare det med kommissionstvånget förbundna sorti
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1969

mentstvånget är förenat med avsevärda fördelar, även om detta tvång framkallar

något högre kostnader. Ett slopande av här nämnda konkurrensbegränsning torde

leda till minskat urval och sämre service i bokhandeln samt minskad utgivning av

svårsåld litteratur. Utskottet vill i detta sammanhang anföra att en koncentration

till ett fåtal stora bokförlag ur allmän kulturell synpunkt torde vara lika beklaglig

som den s. k. tidningsdöden.

Frågan rör till stor del möjligheterna för den svårsålda men kulturellt värdefulla

litteraturen att i fortsättningen få spridning. Systemet med fasta bruttopriser innebär

visserligen icke något fullgott skydd för denna typ av litteratur, för vilken de

ekonomiska förhållandena redan är bekymmersamma, men det är i vart fall det

hittills bästa som kunnat lämnas och som därför bör bibehållas. Redan nu har en

skärpning i förlagens utgivningspolitik förmärkts, motiverad med osäkerheten inför

framtiden.

Den svårsålda litteraturen har en starkt begränsad ekonomisk betydelse. Som

framgår---lika med utskottet---150 miljoner kronor. Då till denna

typ av litteratur hör ej blott lyrik utan även debutanter och många redan nu

erkända författare, är det ytterst angeläget att bokhandelssystemet är sådant, att

denna litteratur ej stoppas. Att tillgodose bokutgivningens allsidighet genom stödåtgärder

över riksstaten anser utskottet vara en ur många synpunkter olycklig utväg.

Mellan företrädare för---lika med utskottet---nuvarande kom
missionssystemets

fördelar. Då emellertid de båda huvudorganisationernas medlemmar

icke haft tillfälle yttra sig, och då överenskommelsen endast är preliminär,

kan enligt utskottets mening något avseende icke på detta stadium tillmätas denna.

Enligt Kungl. Maj:ts---lika med utskottet---av de sakkunniga.

Då emellertid här berörd utredning icke lär slutföra sitt arbete före den 31 mars

1970, och då utskottet anser, att ett slopande av nuvarande bokhandelssystem

skulle medföra avsevärda kulturella skadeverkningar, har utskottet icke kunnat

tillmäta ovannämnda planer något inflytande på här behandlade motioners handläggning.

Utskottet tillstyrker därför bifall till yrkandet om lagändring såvitt det avser

bokhandeln. Anledning att i fråga om handeln med noter inta annan ståndpunkt

föreligger ej.

b) att utskottet bort hemställa

A. att motionerna I: 794 och II: 927 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd;

B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 804 och II: 933

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att riksdagen under höstsessionen

innevarande år föreläggs sådant förslag till lagändring att

böcker och musikalier undantas från eljest gällande förbud mot

fasta bruttopriser; samt

C. att sistnämnda motioner i övrigt icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Tryckeribolaget Ivar Hseggström AB • Stockholm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.