Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om rätt att anlita valfri resebyrå vid resa i statens tjänst. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 814 i första kammaren av herr Åkerlund och nr 935 i andra kammaren av herr Wennerfors.

1969-03-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:18, Utlåtande i anledning av motioner om rätt att anlita valfri resebyrå vid resa i statens tjänst. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 814 i första kammaren av herr Åkerlund och nr 935 i andra kammaren av herr Wennerfors.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av motioner om rätt att anlita valfri resebyrå

vid resa i statens tjänst.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 814 i första kammaren av herr Åkerlund och

nr 935 i andra kammaren av herr Wennerfors.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen med ändring av 1952 års riksdagsbeslut i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådan ändring av principen i kungörelsen

nr 523/1952 att valfri resebyrå kan anlitas för resor som bekostas av statsmedel

».

Gällande bestämmelse och dess bakgrund

I kungörelsen den 3 juni 1952, nr 523, om anlitande av statens järnvågars

resebyråer vid vissa resor stadgas att den som finner sig böra anlita resebyrå

i samband med resa i statens ärenden eller i verksamhet, för vilken kostnaderna

helt eller till övervägande del bestrides av statsmedel, skall, där så

utan särskild olägenhet kan ske, hänvända sig till statens järnvägar tillhörig

resebyrå.

Bestämmelsen, som trädde i kraft den 1 augusti 1952, har tillkommit på

begäran av riksdagen (SU 1952: 145 p. 27, rskr. 293).

I riksdagens år 1951 församlade revisorers berättelse angående verkställd

granskning av statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning m. m. hade under

civildepartementet, § 32, förordats att allmänna föreskrifter skulle utfärdas

av innebörd att statsmyndigheterna åläggs att vid biljettbeställningar

som regel hänvända sig till statens järnvägar tillhörig resebyrå (Del I s

297—304).

Revisorerna hade funnit det vara av intresse att närmare undersöka, huruvida

särskild resebyrå brukade anlitas vid tjänsteresor i allmänhet, som

företagits av befattningshavare inom statliga förvaltningsområden. Uppgifter

härom hade därför införskaffats från ett tjugutal större verk och myndigheter.

I samband därmed hade revisorerna jämväl gjort sig underrättade

om dels i vilken ungefärlig omfattning anlitande av resebyrå i förekommande

fall skedde, dels anledningen till att resebyrås tjänster togs i anspråk, dels

vilka resebyråer som regelmässigt brukade anlitas, dels ock huruvida vederbörande

myndighet utfärdat reglerande föreskrifter i ämnet. Beträffande

innehållet av det sålunda införskaffade materialet torde få hänvisas till berättelsen

(s. 297—303).

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 dr 1969

Revisorerna uttalade därefter följande.

Den undersökning revisorerna verkställt rörande förfaringssättet vid beställning

av biljetter för statliga tjänsteresor har av naturliga skäl måst begränsas

till att omfatta allenast ett mindre antal myndigheter. Då emellertid

dessa myndigheter torde få betraktas som representativa för respektive

grenar av statsförvaltningen, synes av det----redovisade materialet

kunna dragas den slutsatsen, att resebyrå i allmänhet anlitas vid dylik beställning,

i varje fall då det gäller längre eller mera komplicerade resor. Av

de lämnade uppgifterna framgår vidare, att därvidlag hänvändelse företrädesvis

sker till statens järnvägar tillhörig resebyrå. Icke sällan anlitas dock

vid sidan härav även privat resebyrå; i vissa fall kommer uteslutande sådan

resebyrå i fråga.

Att resebyrås tjänster tagas i anspråk beror uppenbarligen på de fördelar

i olika hänseenden som delta förfaringssätt medför för vederbörande

förrättningsman. Då eu resa spänner över ett vidsträckt område och nödvändiggör

besök vid en rad olika orter, vilka måhända icke kunna nås utan

användande av skilda trafikmedel, är det sålunda ofta förenat med svårighet

för den enskilde tjänstemannen att själv planera färdväg och ombesörja

biljettanskaffning på sådant sätt, att resereglementets bestämmelser om

minsta möjliga rese- och traktamentskostnader bliva iakttagna. I dylika fall

innebär det självfallet en betydande tidsvinst att bestyret härmed överlåtes

på ett företag, som äger speciell sakkunskap och erfarenhet i berörda hänseende.

Även reseräkningsgranskningen torde i icke ringa utsträckning kunna

förenklas, därest resebyrå haft att svara för erforderliga biljettkombinationer.

Vissa myndigheter ha också i detalj reglerat hithörande förhållanden

för att i görligaste mån utvinna de fördelar som anlitande av resebyrå

onekligen medför. Sålunda har exempelvis arbetsmarknadsstyrelsen träffat

särskild överenskommelse i ämnet med järnvägsstyrelsen; det på grundval

härav tillämpade systemet innebär i korthet, alt statens järnvägars resebyrå

i Stockholm anförtros samtliga de uppdrag som i sammanhanget kunna

ifrågakomma och att kontakten med byrån upprätthålles av en för ändamålet

särskilt utsedd befattningshavare, till vilken vederbörande förrättningsmän

ha att vända sig i och för ordnande av biljettbeställning m. m. Enligt

inhämtade upplysningar ha de hittillsvarande erfarenheterna av detta system

varit uteslutande goda.

Med hänsyn till ovan anförda omständigheter förefinnes, såvitt revisorerna

kunna bedöma, i och för sig icke någon anledning til! erinran mot att

resebyrå anlitas vid beställning av biljetter för statliga tjänsteresor. Däremot

finna revisorerna det vara mindre tillfredsställande att vederbörande

förrättningsmän så jämförelsevis ofta som nu är fallet hänvända sig till privata

resebyråer i dylika angelägenheter. Enär ifrågavarande byråer äga

tillgodoräkna sig viss förmedlingsprovision på försålda biljetter, får nämligen

detta till följd att, såvitt angår inhemska järnvägsresor, de för resornas

gäldande avsedda anslagsmedlen icke i sin helhet återgå till statsverket

via statens järnvägar tillhörig resebyrå utan till en del tillfalla privata företag

i form av provision. Vid flygresor uppstår motsvarande förhållande

för SAS, i vilket konsortium staten har starka ekonomiska intressen. Jämväl

vid utrikes resor går statsverket förlustigt vissa intäkter, därest i stället

för statens järnvägar tillhörig resebyrå privat resebyrå anlitas. Att närmare

angiva storleken av det inkomstbortfall varom här är fråga torde icke vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

3

möjligt utan ingående undersökningar; uppenbarligen måste det dock röra

sig om icke obetydliga belopp.

Framhållas må att statens järnvägars resebyråorganisation är utrustad

för försäljning av biljetter till resor inom Sverige och i utlandet, såväl på

järnvägar som på vanligen förekommande ångbåtslinjer och flygrouter, liksom

även för lämnande av upplysningar om resor i allmänhet och uppgörande

av resplaner in. m. Då personalen inom ifrågavarande organisation

därtill besitter mångårig erfarenhet på förevarande område, lärer icke behöva

befaras att den av vederbörande förrättningsmän åstundade servicen

på något sätt skulle försämras, därest statsmyndigheterna ålades att vid

biljettbeställningar som regel hänvända sig till statens järnvägar tillhörig

resebyrå. Revisorerna finna för sin del starka skäl tala för att en allmän

föreskrift av denna innebörd utfärdas. Det må i detta sammanhang erinras

om att Kungl. Maj:t nyligen föreskrivit, att statliga myndigheter för sina

bankaffärer skola anlita statlig bankinrättning, där så utan särskild olägenhet

kan ske.

Utlåtanden avgavs av statskontoret och järnvägsstyrelsen (Del II, s. 214

och 215).

Statskontoret fann i likhet med revisorerna naturligt, att då statsverket

genom statens järnvägar organiserat egna resebyråer statsmyndigheterna

åläggs att i förekommande fall anlita dessa resebyråer, där så utan olägenhet

kan ske.

Järnvägsstyrelsen hade i princip inte något att erinra mot en föreskrift

av den innebörd revisorerna ifrågasatt. Därest en sådan föreskrift skulle

komma att utfärdas, framhöll styrelsen såsom önskvärt, att den gavs en

sådan utformning att det ankommer på järnvägsstyrelsen att från fall till

fall avgöra i vad mån ett anlitande av en statens järnvägars resebyrå vid

statliga tjänsteresor kan vara förenligt med statens järnvägars affärsintressen.

Statsutskottet anförde i sitt utlåtande (145 p. 27) följande.

I likhet med revisorerna är utskottet av den uppfattningen, att statliga

förrättningsmän vid beställning av biljetter för tjänsteresor skola åläggas

att hänvända sig till statens järnvägar tillhörig resebyrå, där så utan särskild

olägenhet kan ske. I förekommande fall synas anvisningar av motsvarande

innebörd böra meddelas jämväl icke-statliga institutioner och föreningar,

då fråga är om sådan verksamhet som helt eller till övervägande del finansieras

av statsmedel.

Motionerna

Motionärerna framhåller att verksamheten inom resebyråbranschen har

utpräglad servicekaraktär och bör ha den stimulans som fri konkurrens

innebär. Bestämmelsen från 1952 måste enligt motionärerna ses som en allvarlig

konkurrensbegränsning inom en expanderande bransch. Motionärerna

anser dessutom att bestämmelsen strider mot ett uttalande som riksdagens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

andra lagutskott gjorde 1956 i utlåtande nr 35 i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 142, med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 september

1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom

näringslivet m. m. Det av motionärerna åberopade uttalandet lyder.

De brister i konkurrensen som det här gäller att komma till rätta med

kan sägas bottna i två i och för sig skilda förhållanden. Å ena sidan saknar

av flera orsaker konsumenterna i tillräcklig grad det prismedvetande, som

är en förutsättning för att de skall söka de förmånligaste villkoren vid sina

inköp och därmed medverka till effektiv konkurrens. Å andra sidan kan

orsaken till en försvagad konkurrens vara att finna i konkurrensbegränsande

åtgärder, som vidtagits av företagare eller deras organisationer. Samhällets

konkurrensfrämjande verksamhet måste inriktas så att båda dessa slag av

brister i konkurrensförhållandena undanröjes eller i vart fall motverkas.

Enkel fråga vid 1968 års riksdag

Vid vårsessionen 1968 framställde herr Wennerfors i andra kammaren

en fråga om det är förenligt med principen om konkurrens på lika villkor

att statliga tjänstemän vid beställning av biljetter för tjänsteresor endast

får anlita SJ:s resebyråer. Chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lange, besvarade frågan i kammaren den 25 april 1968 (11:20 s. 6 ff.).

Han erinrade därvid om att bestämmelsen tillkommit på begäran av riksdagen.

Enligt departementschefens mening var det ett klokt beslut som

riksdagen därvid fattat. Det syntes honom naturligt att i första hand statsverkets

egna resebyråer anlitas för resor som bekostas av statsmedel, och

att så sker kunde inte departementschefen finna stridande mot principen

att konkurrens bör äga rum på lika villkor. Om statens företagsamhet ses

som en enhet var det enligt departementschefen naturligt att man i första

hand anlitar sina egna resurser innan man vänder sig till andra. Detta syntes

honom också gälla resebranschen.

Utskottet

Enligt kungörelse från år 1952 har den som finner sig böra anlita resebyrå

vid resa i statens ärenden eller i verksamhet, för vilken kostnaderna helt

eller till övervägande del ersätts av statsmedel, att vända sig till någon av

statens järnvägars resebyråer, där detta kan ske utan särskild olägenhet.

Motionärerna anser att bestämmelsen strider mot rådande princip om

konkurrens på lika villkor. Motionärerna framhåller att resebyråbranschen

med dess utpräglade servicekaraktär bör ha den stimulans som fri konkurrens

innebär. De hemställer därför att bestämmelsen ändras så att valfri

resebyrå kan anlitas för resor som bekostas av statsmedel.

Eftersom statens företagsamhet bör ses som en enhet är det — såsom

chefen för handelsdepartementet uttalade i det i föregående avsnitt redovisade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1969

5

svaret på en enkel fråga vid 1968 års riksdag — naturligt att statsverkets

egna resebyråer i första hand anlitas för resor, som bekostas av statsmedel.

Att så sker kan enligt utskottets mening inte anses stridande mot principen

att konkurrens bör äga rum på lika villkor. Motionerna bör därför inte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 814 och II: 935 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric Gustafsson (ep)*, Erik Jansson

(s), Ernulf (fp) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin (s),

fröken Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru Ekroth (s), herrar

Wachtmeister (m) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering

Svenska Reproduktions AB 1969

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1969

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Ivarlssson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)

och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Sundelin

(s), Tobé (fp), fröken Anderson (s), herr Franzén i Träkumla (ep), fru

Ekroth (s) och herr Wachtmeister (m).

Reservation

av herr Ernulf (fp),

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.