Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om tvångsförvaltning av bostadsfastighet i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 928 av herrar Svenning och Henningsson.

1969-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:22, Utlåtande i anledning av motion om tvångsförvaltning av bostadsfastighet i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 928 av herrar Svenning och Henningsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av motion om tvångsförvaltning av bostadsfastighet

i vissa fall.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och

till lagutskott hänvisad motion, nr 928 av herrar Svenning och Henningsson.

I motionen hemställes

”att riksdagen måtte överlämna motionen till Kungl. Maj :t för att närmare övervägas

av de sakkunniga inom justitiedepartementet, som f. n. arbetar med en utredning

om vanhävdslag för hyresfastigheter”.

Gällande bestämmelser

I hyreslagen, infogad som 3 kap. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, finns

i 9—19 §§ bestämmelser om lägenhetens skick och hinder i hyresrätten. Enligt 15 §

åligger det hyresvärden att under hyrestiden hålla lägenheten i det skick i vilket

hyresgästen ägt tillträda den, d. v. s. i allmänhet i det skick att den enligt den allmänna

uppfattningen i orten är fullt brukbar för det ändamål, som avses med förhyrningen.

Genom lagändring, som trätt i kraft den 1 januari 1969 (prop. 1968:91,

3LU 50, rskr. 286) har bestämmelserna om hyresvärdens underhållsplikt under hyrestiden

tillförts regler som direkt tar sikte på det löpande underhållet av lägenheter

som hyrts för att användas som bostad. I 15 § andra stycket har intagits en regel,

som innebär att hyresvärden i fråga om sådana lägenheter är skyldig att med skäliga

tidsmellanrum ombesörja tapetsering, målning och andra sedvanliga reparationer

till följd av lägenhetens försämring genom ålder och bruk. Uppstår hinder eller

men i nyttjanderätten eller brister hyresvärden i sin underhållsskyldighet är hyresgästen

enligt 16 § hyreslagen berättigad att avhjälpa bristen på hyresvärdens bekostnad

om denne underlåter att på tillsägelse vidta rättelse så snart ske kan. Kan

bristen inte avhjälpas utan dröjsmål eller underlåter hyresvärden att avhjälpa bristen,

är hyresgästen berättigad att säga upp avtalet om bristen är av väsentlig betydelse.

För den tid lägenheten är i bristfälligt skick är hyresgästen berättigad till

nedsättning i hyran. Beror bristen på försummelse från hyresvärdens^ sida har hyresgästen

rätt till skadestånd.

De nämnda bestämmelserna är med ett par undantag tvingande. Reglerna om

skyldighet för värden att ombesörja löpande underhåll är sålunda dispositiv beträffande

enfamiljshus. Hyresvärden har vidare rätt att förbehålla sig oreducerad hyra

under den tid då lägenheten repareras.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

Vissa bestämmelser om bostäder återfinns också i 3 kap. hälsovårdsstadgan den

19 december 1958. Däri stadgas bl. a. att byggnad, som inrymmer boningsrum, skall

vara så anordnad och inredd samt skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet

inte uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden (15 §).

Bestämmelser om hälsovårdskontroll återfinns i 14 kap. hälsovårdsstadgan. Hälsovårdsnämnden

tilläggs häri vissa befogenheter vid övervakandet av särskilda materiella

föreskrifter i hälsovårdsstadgan. Enligt 70 § äger hälsovårdsnämnd för särskilda

fall meddela de föreskrifter som utöver stadgan och lokal hälsovårdsordning finnes

erforderliga till förebyggande aSr sanitär olägenhet. Hälsovårdsnämnden äger antingen

omedelbart eller efter råd och uppmaningar och skäligt anstånd meddela

föreläggande och förbud som finnes erforderliga för efterlevnaden av hälsovårdsstadgan,

lokal hälsovårdsordning eller föreskrifter som nyss sagts (71 §). Sådant

beslut kan avse bl. a. föreläggande att inom viss tid vidta åtgärd för undanröjande

av bristfällighet hos byggnad eller annan egendom, förbud mot att använda lägenhet

eller lokal för avsett ändamål, intill dess förekommande bristfällighet undanröjts,

samt förbud mot att lägenhet bebos av mer än visst antal personer eller av minderårig

eller under viss årstid (72 §).

Föreläggande och förbud kan allt efter omständigheterna riktas mot ägare eller

nyttjanderättshavare av berörd egendom eller mot bådadera. Vid meddelande av föreläggande

eller förbud gentemot ägare av byggnad m. m. kan hälsovårdsnämnden

ålägga ägaren att vid försäljning omedelbart lämna nämnden uppgift om den nye

ägarens namn och adress.

Hälsovårdsnämnden äger föreskriva vite för underlåtenhet att ställa sig nämnden

meddelat föreläggande eller förbud till efterrättelse (75 §). Underlåter någon att

utföra arbete eller åtgärd som åligger honom kan nämnden låta på den försumliges

bekostnad verkställa arbetet eller åtgärden.

Den som bryter mot föreskrift som hälsovårdsnämnden meddelat med stöd av

70 § kan enligt 84 §, om gärningen ej är belagd med straff i annan författning, straffas

med böter, högst 300 kronor.

Myndighet äger enligt 86 § föreskriva att dess beslut skall lända till efterrättelse

utan hinder av förd klagan.

Bestämmelser av det slag som åsyftas i motionen saknas f. n. i lagstiftningen.

Motionen

Motionärerna anför — efter redogörelse för vissa gällande bestämmelser och ett

i Stockholm inträffat fall av allvarlig vanvård av fastighet — bl. a. att många hälsovårdsnämnder

har fått brottas med bristerna i nu gällande bestämmelser. Många

gånger har det enligt motionärerna varit helt omöjligt att klara av de sanitära

olägenheterna i vanvårdade fastigheter. Det har också för hyresgästerna blivit besvärliga

bostadsförhållanden under lång tid och uppenbara men i deras rättigheter

som hyresgäster,

I motionen anförs vidare att många förslag till lagstiftning i ämnet har varit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

3

uppe till debatt, bl. a. om vanhävdslag för hyresfastigheter. Motionärerna vill i

motionen försöka anvisa vissa lagstiftningsvägar som möjliggör för hyresgästerna

att få gehör för sina krav på att nödvändiga reparationer utförs och att sanitära

olägenheter inte uppkommer. Enligt motionärerna bör någon form av tvångsförvaltning

kunna ordnas beträffande vanvårdade hyresfastigheter. Som förutsättningar

för tvångsförvaltning skulle enligt förslaget uppställas

1) att fråga är om fastighet vari bostad upplåts till annan än ägaren;

2) att de sanitära bristerna i fastigheten är av allvarlig beskaffenhet;

3) att fastighetsägaren icke efterkommer föreläggande av hälsovårdsnämnd att avhjälpa

bristerna; samt

4) att fastighetsägarens uppträdande beror antingen på tredska eller på ekonomisk

eller annan oförmåga.

Man kan enligt motionärerna tänka sig antingen att hälsovårdsnämnden (eventuellt

länsstyrelsen på nämndens framställning) beslutar om tvångsförvaltning och

utser förvaltare eller att nämnden anmäler förhållandet till vederbörande underrätt,

som beslutar om tvångsförvaltning och utser förvaltare. Tvångsförvaltning av

detta slag skulle innebära, att den utsedde förvaltaren uppbär fastighetens inkomster

och sköter förvaltningen av fastigheten och alltså bl. a. ser till, att de sanitära bristerna

undanröjs. När bristerna undanröjts och fastigheten kommit i balans skulle

tvångsförvaltningen upphöra. Som förvaltare bör kunna utses antingen t. ex. en

advokat eller annan i fastighetsförvaltning kunnig person eller t. ex. ett kommunalt

förvaltningsbolag (möjligen något kommunalt organ t. ex. fastighetsnämnd eller

liknande). Kostnaderna för förvaltningen bör enligt motionärerna betalas av fastighetsägaren.

Finns ej medel att betala förvaltarens arvode bör övervägas att låta

kommunen betala arvodet. En lagstiftning om tvångsförvaltning av bostadsfastigheter

bör antingen kunna infogas i vanhävdslagen för jordbruksfastigheter eller intas

i en särskild lag.

Enkel fråga vid 1969 års riksdag

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, besvarade den 23 januari 1969

i andra kammaren en av herr Svenning framställd fråga angående vanhävdslag

för hyresfastigheter. Justitieministern anförde i sitt svar följande.

Under hösten 1967 uppmärksammades några fall där underhållet av bostadsfastighet

hade eftersatts i sådan mån att bostadssanitära missförhållanden hade uppstått.

I samband därmed ifrågasattes, om inte samhället behöver maktmedel som

på ett eller annat sätt möjliggör ett ingripande i syfte att hindra att en fastighet

förfaller och kommer i sådant skick att de i fastigheten boende utsättes för allvarliga

sanitära olägenheter. Med anledning därav beslöt jag att låta sakkunniga inom departementet

närmare undersöka frågan. Arbetet har hittills varit inriktat främst

på att undersöka orsakerna till det bristfälliga underhållet av bostadsfastigheter och

till de missförhållanden som i vissa fall har framkommit. Möjligheterna att med

hjälp av den nuvarande lagstiftningen — främst hälsovårdsstadgan — komma till

rätta med sanitära olägenheter i bostadsfastigheter har också övervägts. Undersök
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

ningen har givit vid handen att behov av lagstiftningsåtgärder föreligger.

I första hand bör komma i fråga att skapa möjligheter till tvångsinlösen av hyresfastighet

vid vanhävd. Detta spörsmål övervägs av expropriationsutredningen, och

förslag kan väntas i saken under våren.

Mycket talar emellertid för att en rätt till inlösen av vanhävdad hyresfastighet

inte är tillräcklig som medel att komma till rätta med föreliggande problem. Frågan

är, om inte dämtöver behövs någon form av tvångsförvaltning, som ger möjlighet

till snabbt ingripande vid fara för vanvård. Denna fråga rymmer emellertid många

svårlösta problem som inte kan lösas utan ytterligare utredning.

Utskottet

Regler som ger myndigheterna möjligheter att ingripa mot sanitära olägenheter i

bostadsfastigheter finns främst i hälsovårdsstadgan. Kontrollen av efterlevnaden av

stadgan och i enlighet med den givna föreskrifter ankommer på hälsovårdsnämnden.

Till fullgörande av sin uppgift har hälsovårdsnämnden bl. a. befogenhet att meddela

förelägganden och förbud samt att därvid fastställa vite.

Erfarenheterna under senare tid får anses ha gett vid handen att de gällande

bestämmelserna i vissa fall är otillräckliga som instrument för att komma till rätta

med vanvård av hyresfastigheter. Bristerna synes bl. a. sammanhänga med att eu

fastighetsägare har möjlighet att undandra sig ett av hälsovårdsnämnden meddelat

föreläggande genom att överlåta fastigheten på annan person. Behovet av lagstiftningsåtgärder

har observerats inom justitiedepartementet. Chefen för detta departement

har sålunda hösten 1967 avdelat sakkunniga för att undersöka frågan om införande

av någon form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter.

De sakkunniga skall bl. a. undersöka hur man skall kunna förmå fastighetsägare

att vidta åtgärder som hindrar att en fastighet förfaller och kommer i sådant skick

att de boende utsätts för allvarliga sanitära olägenheter.

Motionärerna berör frågan om införande av möjligheter till tvångsförvaltning av

särskilt vanvårdade hyresfastigheter och framlägger ett utkast till bestämmelser i

ämnet. De hemställer att motionen överlämnas till Kungl. Maj:t för att närmare

övervägas av de nämnda sakkunniga.

Den aktualiserade frågan torde komma att närmare belysas genom de sakkunnigas

försorg. Då emellertid motionen innehåller en del synpunkter, som bör beaktas

i sammanhanget, föreslår utskottet att motionen, i enlighet med det däri framställda

yrkandet, överlämnas till Kungl. Maj:t för att närmare övervägas vid de sakkunnigas

arbete.

Utskottet hemställer,

att riksdagen överlämnar motionen 11:928 jämte detta utlåtande

till Kungl. Maj :t för att närmare övervägas av de sakkunniga inom

justitiedepartementet, som undersöker frågan om införande av någon

form av vanhävdslagstiftning när det gäller bostadsfastigheter.

Stockholm den 18 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1969

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),

Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Ernulf (fp)*, fru Landberg (s)

och herr Nils Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s), Tobé

(fp), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)*, Wachtmeister (m)

och Olsson i Timrå (s).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:107 Skrivelse till Konungen i anledning av motion angående liyressättningen för inackordering srum m. m. a1 i texten