Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.
1969-03-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1969:23, Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
1
Nr 23
Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum
såsom gemensamhetsanläggning.
Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman
och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen måtte uttala, att bestämmelserna i 1 § 1 st. lag om gemensamhetsanläggningar
icke måtte hindra att inrätta skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning
i lagens betydelse i alla de fall, där skyddsrummet anordnas
i samförstånd med civilförsvarsmyndigheten».
Gällande bestämmelser
Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar den 16 december 1966 har
till syfte att reglera frågor om samverkan mellan två eller flera fastigheter
för utförande, underhåll och drift av vissa anläggningar av stadigvarande
betydelse för dem. Som exempel anges i lagen parkeringsanläggningar, förbindelseleder,
gårdsutrymmen, lekplatser, anordningar till skydd mot grundvatten,
ledningar, värmeanläggningar och tvättstugor. Lagen gäller dock ej anläggning
för vattenförsörjning eller avlopp och inte heller anläggning, vars inrättande
gemensamt för två eller flera fastigheter kan enligt särskilda bestämmelser
prövas av domstol eller annan myndighet (1 §). Lagens bestämmelser
om fastighet äger motsvarande tillämpning på inskriven tomträtt. Enligt de
huvudprinciper, på vilka förslaget vilar, avses att inrättande av anläggning
i första hand skall grundas på överenskommelse mellan de berörda fastighetsägarna.
Kan enighet inte uppnås föreligger dock vissa möjligheter till
tvångsanslutning. Fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan skall sålunda
delta oberoende av ägarens samtycke, om ägaren till annan fastighet, som
är belägen inom sådant område och skall delta, yrkar det och anläggningen
är av synnerlig vikt för ändamålsenligt utnyttjande av vardera fastigheten
(2 §). Fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan skall vidare delta om
ägaren yrkar det och anläggningen är av synnerlig vikt för fastighetens
ändamålsenliga utnyttjande. Utrymme för anläggningen kan också under
vissa förutsättningar tas i anspråk tvångsvis (3 §). Anläggningen skall vara
sakrättsligt knuten till de fastigheter, för vilka den är gemensam, och den
1 Bihcing till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 3 avd. Nr 23
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
skall, liksom de rättigheter och skyldigheter som följer med den, vara oupplösligt
förbunden med fastigheterna så länge anläggningen består (5 §).
En fastighet får således inte överlåtas eller säljas exekutivt utan att delaktigheten
i anläggningen följer med.
Frågor om inrättande av en gemensamhetsanläggning prövas vid särskild
förrättning (10—21 §§). Byggnadsnämnden har ett bestämmande inflytande
på förrättningen så till vida att den kan hindra att den sökta anläggningen
kommer till stånd. För bedrivandet av den gemensamma verksamheten
organiseras fastighetsägarna i en samfällighet (22—34 §§). För att få medel
till verksamheten har samfälligheten rätt att uttaxera bidrag från delägarna.
Lagen om gemensamhetsanläggningar har trätt i kraft den 1 januari 1967.
Rörande skyddsrum — allmänna och enskilda — meddelas vissa bestämmelser
i civilförsvarslagen den 22 april 1960. Sålunda föreskrives i lagens
24 § beträffande enskilda skyddsrum, att sådana skall inom område eller på
plats, som bestäms av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande
av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid vissa särskilt angivna, mera betydelsefulla
anläggningar och byggnader till skydd för dem, som uppehåller sig
där. De inrättningar som här avses är t. ex. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer,
större industrier, undervisnings- och vårdanstalter. Bestämmelserna
gäller även byggnader som är uppförda i mera än två våningar och
som till väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- eller affärsändamål,
dock ej en- eller tvåfamiljshus. Även vid andra anläggningar eller byggnader,
inom vilka människor bor eller eljest vanligen vistas, skall skyddsrum anordnas,
om länsstyrelsen finner sådant erforderligt med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge. För två eller flera närbelägna
anläggningar eller byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,
om anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kan var för sig
förses med skyddsrum. Även i andra fall får gemensamt skyddsrum anordnas,
om det vid prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer finnes kunna
ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig
verksamhet. Kan ej överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt
skyddsrum i fall, då sådant skall vara anordnat, ankommer det på länsstyrelsen
att förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet, liksom att
bestämma grunderna för kostnadens fördelning (55 §). För skada eller intrång,
som genom inrättande av gemensamt skyddsrum åsamkas ägaren till
den fastighet eller byggnad i vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren, om
skadan eller intrånget icke är att anse som endast ringa, erhålla skälig ersättning
(56 §).
I fall då skyldighet att söka byggnadslov föreligger ankommer det på
byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse att byggnadsföretaget
överensstämmer med bestämmelserna i civilförsvarslagen och
med stöd därav meddelade föreskrifter; i vissa fall skall ärendet underställas
länsstyrelsens prövning (33 §).
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 3
Motionerna
I motionerna anförs bl. a. att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
under den tid den varit i kraft tillämpats i ett stort antal fall och visat sig
fylla en betydande uppgift. Den praktiska tillämpningen sägs emellertid ha
visat, att det vore av värde och ett sätt att förenkla administrationen därest
man genom lagen i fråga även kunde reglera sådana skyddsrumsanläggningar,
som är föremål för närmare föreskrifter i civilförsvarslagen. Enligt motionärerna
är det bestämmelsen om att lagen inte gäller anläggning för vattenförsörjning
eller avlopp och ej heller anläggning, vars inrättande gemensamt
för två eller flera fastigheter kan enligt särskilda bestämmelser prövas av
domstol eller annan myndighet, som anses utgöra hinder för att administrera
skyddsrumsanläggningar enligt gemensamhetslagen.
Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att frågan om skyddsrum i
realiteten måste samordnas med bebyggelseplaneringen och att en sådan
samplanering är villkoret för att erhålla byggnadslov. Byggnadsnämnden
skall därjämte enligt 17 § i gemensamhetslagen pröva om hinder mot anläggningen
möter. Några motsättningar därest administrationen av skyddsrummen
löses genom lagen om gemensamhetsanläggningar synes därför enligt
motionärerna ej kunna uppstå. De förklarar vidare att när det gäller mindre
industriella anläggningar, radhus och grupper av hus kan så gott som alla
gemensamma anläggningar regleras enligt lagen om gemensamhetsanläggningar
utom skyddsrum. Detta är enligt motionärernas mening opraktiskt
och omständligt vartill kommer, att skyddsrumsfrågan, sedan anläggningen
är färdigställd, synes vara en alltför liten fråga för att fordra en speciell
förvaltningsapparat.
Förarbetena till lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
Lagen, om vissa geimensamhetsanläggningar antogs; av statsmakterna år
1966 (prop. 1966:128, 3LU 57, rskr. 377).
Till grund för det för riksdagen framlagda förslaget låg 1954 års fastighetsbildningskommittés
den 27 februari 1963 avgivna betänkande med förslag
till lagstiftning i ämnet (SOU 1963:23).
Frågan om lagens tillämpningsområde behandlas i betänkandet på s. 78 ff.
Enligt kommitténs mening borde specialreglerade områden, däribland skyddsrum,
i princip hållas utanför lagen. Den ordning för lösandet av samverkanfrågor
som anvisas av civilförsvarslagen är visserligen av övervägande offentligrättslig
natur men bestämmelsernas förhandenvaro fick enligt kommittén
likväl den nämnda följden att skyddsrummen undantogs. I kommitténs
förslag uppställdes således krav på att en anläggning skulle vara av betydelse
för fastigheter medan de i civilförsvarslagen reglerade skyddsrummen
skall inrättas icke för fastigheter utan för anläggningar eller byggnader.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
Emellertid, anförde kommittén, tillämpas civilförsvarslagens bestämmelser
om gemensamma skyddsrum endast i de fall, då skyldighet för enskild att
anordna skyddsrum över huvud taget är för handen. Härav följde, att då
sådan skyldighet ej föreligger, ett anordnande av gemensamt skyddsrum —- anslutet till fastigheter — formellt omfattades av kommitténs förslag. Någon
egentlig olägenhet syntes ej uppkomma härigenom. Frivilligt samgående för
ändamålet torde knappast ha förekommit och fallet syntes ha föga praktisk
betydelse.
Kommitténs förslag överensstämde, såvitt nu är i fråga, i sak med den
slutligt antagna lagen.
Vid remissbehandlingen ifrågasatte länsarkitekten i Västerbottens län om
skyddsrum helt borde falla utanför lagen. Han menade, att en ökad samordning
av stadsplaneringen och civilförsvarsplaneringen troligen är samhällsekonomiskt
önskvärd.
I propositionen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Kling,
att sådana skyddsrum som är föremål för närmare reglering i civilförsvarslagen
föll utanför förslaget (prop. s. 121 f.). Någon anledning att i sammanhanget
vidga möjligheterna att samordna inrättandet av skyddsrum med
bebyggelseplaneringen och med förefintliga medel att genomföra fastställda
planer ansåg departementschefen inte föreligga.
Vad departementschefen anfört föranledde inte något uttalande från
riksdagens sida.
Det må anmärkas att tredje lagutskottet i sitt förut nämnda utlåtande
(3LU 1966: 57) i anledning av motioner (I: 766 och II: 940) uttalade sig för
en utredning med sikte på att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar
skulle omfatta mindre vatten- och avloppsanläggningar. Utskottet hemställde
att riksdagen i skrivelse skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i frågan. Detta blev även riksdagens beslut.
Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. arbete inom justitiedepartementet
för att få en utredning av nämnt slag till stånd.
Utskottet
Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar har till syfte att reglera frågor
om samverkan mellan två eller flera fastigheter för utförande, underhåll och
drift av vissa anläggningar av stadigvarande betydelse för dem såsom parkeringsanläggningar,
lekplatser, ledningar, värmeanläggningar in. in. Från
lagens tillämpning undantas bl. a. anläggning, vars inrättande kan enligt
särskilda bestämmelser prövas av domstol eller annan myndighet.
Anläggandet av enskilda skyddsrum regleras i civilförsvarslagen. Lagen
anger i vilka fall skyldighet att anordna sådana skyddsrum föreligger. För
två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader skall gemensamt
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
5
skyddsrum vara anordnat, om anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen
kan var för sig förses med skyddsrum. Kan överenskommelse inte
träffas om anordnande av gemensamt skyddsrum i fall, då sådant skall vara
anordnat, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum
och dess belägenhet, liksom att bestämma grunderna för kostnadens fördelning.
I motionerna hemställes att riksdagen uttalar, att det nämnda undantagsstadgandet
i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar icke hindrar att
skyddsrum inrättas enligt lagens bestämmelser i alla de fall, där skyddsrum
anordnas i samförstånd med civilförsvarsmyndigheterna. Till stöd för yrkandet
anför motionärerna bl. a. att lagen om gemensamhetsanläggningar är
tillämplig på så gott som alla i samband med mindre industriella anläggningar
och grupper av bostadshus förekommande gemensamma anläggningar
utom skyddsrum. Det är enligt motionärernas mening opraktiskt och omständligt
att två olika förfaranden kommer till användning i dylika fall.
En enklare ordning uppnås om lagen om gemensamhetsanläggningar kan
tillämpas även i fråga om skyddsrum.
Utskottet vill först anmärka att, då för två eller flera fastigheter avsett
enskilt skyddsrum anordnas utan att skyldighet härtill föreligger enligt
civilförsvarslagen, hinder inte kan anses möta att tillämpa lagen om gemensamhetsanläggningar,
om förutsättningar härför i övrigt är för handen.
Fall av frivilligt anordnande av skyddsrum torde emellertid vara tämligen få.
Motionerna gäller närmast spörsmålet huruvida lagen om gemensamhetsanläggningar
kan tillämpas i fall då skyldighet att anordna gemensamt
skyddsrum föreligger på grund av civilförsvarslagen och skyddsrummet
godkänts av civilförsvarsmyndigheterna. Som närmare framgår av den föregående
redogörelsen faller emellertid enligt såväl lagtexten som motiven
därtill sådana skyddsrum, som är föremål för närmare reglering i civilförsvarslagen,
utanför den nuvarande lagen. Det av motionärerna åsyftade
resultatet kan därför inte uppnås utan lagändring. Vid övervägande av frågan
huruvida en sådan nu är påkallad bör följande omständigheter beaktas.
Lagen om gemensamhetsanläggningar tillkom efter ett omfattande utredningsarbete.
En så gott som enhällig remissopinion godtog det slutligen
framlagda förslaget i den nu aktuella delen, innebärande att skyddsrum i
princip hålls utanför lagen. Även Kungl. Maj:t anslöt sig i sak till förslaget
och i riksdagen förekom icke några meningsskiljaktigheter. Om det likväl
skulle visa sig att den valda lösningen är opraktisk eller eljest mindre ändamålsenlig
bör lagändring övervägas. Lagen om gemensamhetsanläggningar
har emellertid varit i kraft förhållandevis kort tid och tillräckliga erfarenheter
av tillämpningen av den torde ännu inte ha vunnits.
Utskottet får på grund av det anförda hemställa
att motionerna I: 351 och II: 398 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969
Utskottet hemställer därjämte att ärendet företas till avgörande efter endast
en bordläggning.
Stockholm den 25 mars 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson
(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson
(s), Skårman (fp)* och Ferdinand Nilsson (ep);
från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström
(s), Tobé (fp), Hedin (m)*, fröken Anderson (s), herrar Hugosson (s) och
Josefson i Arrie (ep).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Skårman (fp).
Svenska Reproduktions AB 1969
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.