Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.

1969-03-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:23, Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning. Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av motioner om inrättande av skyddsrum

såsom gemensamhetsanläggning.

Tredje lagutskottet bär behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 351 i första kammaren av herrar Skärman

och Tistad och nr 398 i andra kammaren av herr Andersson i Örebro.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte uttala, att bestämmelserna i 1 § 1 st. lag om gemensamhetsanläggningar

icke måtte hindra att inrätta skyddsrum såsom gemensamhetsanläggning

i lagens betydelse i alla de fall, där skyddsrummet anordnas

i samförstånd med civilförsvarsmyndigheten».

Gällande bestämmelser

Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar den 16 december 1966 har

till syfte att reglera frågor om samverkan mellan två eller flera fastigheter

för utförande, underhåll och drift av vissa anläggningar av stadigvarande

betydelse för dem. Som exempel anges i lagen parkeringsanläggningar, förbindelseleder,

gårdsutrymmen, lekplatser, anordningar till skydd mot grundvatten,

ledningar, värmeanläggningar och tvättstugor. Lagen gäller dock ej anläggning

för vattenförsörjning eller avlopp och inte heller anläggning, vars inrättande

gemensamt för två eller flera fastigheter kan enligt särskilda bestämmelser

prövas av domstol eller annan myndighet (1 §). Lagens bestämmelser

om fastighet äger motsvarande tillämpning på inskriven tomträtt. Enligt de

huvudprinciper, på vilka förslaget vilar, avses att inrättande av anläggning

i första hand skall grundas på överenskommelse mellan de berörda fastighetsägarna.

Kan enighet inte uppnås föreligger dock vissa möjligheter till

tvångsanslutning. Fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan skall sålunda

delta oberoende av ägarens samtycke, om ägaren till annan fastighet, som

är belägen inom sådant område och skall delta, yrkar det och anläggningen

är av synnerlig vikt för ändamålsenligt utnyttjande av vardera fastigheten

(2 §). Fastighet inom stadsplan eller byggnadsplan skall vidare delta om

ägaren yrkar det och anläggningen är av synnerlig vikt för fastighetens

ändamålsenliga utnyttjande. Utrymme för anläggningen kan också under

vissa förutsättningar tas i anspråk tvångsvis (3 §). Anläggningen skall vara

sakrättsligt knuten till de fastigheter, för vilka den är gemensam, och den

1 Bihcing till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 3 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

skall, liksom de rättigheter och skyldigheter som följer med den, vara oupplösligt

förbunden med fastigheterna så länge anläggningen består (5 §).

En fastighet får således inte överlåtas eller säljas exekutivt utan att delaktigheten

i anläggningen följer med.

Frågor om inrättande av en gemensamhetsanläggning prövas vid särskild

förrättning (10—21 §§). Byggnadsnämnden har ett bestämmande inflytande

på förrättningen så till vida att den kan hindra att den sökta anläggningen

kommer till stånd. För bedrivandet av den gemensamma verksamheten

organiseras fastighetsägarna i en samfällighet (22—34 §§). För att få medel

till verksamheten har samfälligheten rätt att uttaxera bidrag från delägarna.

Lagen om gemensamhetsanläggningar har trätt i kraft den 1 januari 1967.

Rörande skyddsrum — allmänna och enskilda — meddelas vissa bestämmelser

i civilförsvarslagen den 22 april 1960. Sålunda föreskrives i lagens

24 § beträffande enskilda skyddsrum, att sådana skall inom område eller på

plats, som bestäms av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande

av civilförsvarsstyrelsen, anordnas vid vissa särskilt angivna, mera betydelsefulla

anläggningar och byggnader till skydd för dem, som uppehåller sig

där. De inrättningar som här avses är t. ex. hamnar, flygplatser, järnvägsstationer,

större industrier, undervisnings- och vårdanstalter. Bestämmelserna

gäller även byggnader som är uppförda i mera än två våningar och

som till väsentlig del är avsedda för bostads-, kontors- eller affärsändamål,

dock ej en- eller tvåfamiljshus. Även vid andra anläggningar eller byggnader,

inom vilka människor bor eller eljest vanligen vistas, skall skyddsrum anordnas,

om länsstyrelsen finner sådant erforderligt med hänsyn till anläggningens

eller byggnadens beskaffenhet och läge. För två eller flera närbelägna

anläggningar eller byggnader skall gemensamt skyddsrum vara anordnat,

om anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kan var för sig

förses med skyddsrum. Även i andra fall får gemensamt skyddsrum anordnas,

om det vid prövning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer finnes kunna

ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot skada av fientlig

verksamhet. Kan ej överenskommelse träffas om anordnande av gemensamt

skyddsrum i fall, då sådant skall vara anordnat, ankommer det på länsstyrelsen

att förordna om sådant skyddsrum och dess belägenhet, liksom att

bestämma grunderna för kostnadens fördelning (55 §). För skada eller intrång,

som genom inrättande av gemensamt skyddsrum åsamkas ägaren till

den fastighet eller byggnad i vilken skyddsrummet inrättas, må ägaren, om

skadan eller intrånget icke är att anse som endast ringa, erhålla skälig ersättning

(56 §).

I fall då skyldighet att söka byggnadslov föreligger ankommer det på

byggnadsnämnden att vid prövning av ansökan om sådant lov tillse att byggnadsföretaget

överensstämmer med bestämmelserna i civilförsvarslagen och

med stöd därav meddelade föreskrifter; i vissa fall skall ärendet underställas

länsstyrelsens prövning (33 §).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969 3

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

under den tid den varit i kraft tillämpats i ett stort antal fall och visat sig

fylla en betydande uppgift. Den praktiska tillämpningen sägs emellertid ha

visat, att det vore av värde och ett sätt att förenkla administrationen därest

man genom lagen i fråga även kunde reglera sådana skyddsrumsanläggningar,

som är föremål för närmare föreskrifter i civilförsvarslagen. Enligt motionärerna

är det bestämmelsen om att lagen inte gäller anläggning för vattenförsörjning

eller avlopp och ej heller anläggning, vars inrättande gemensamt

för två eller flera fastigheter kan enligt särskilda bestämmelser prövas av

domstol eller annan myndighet, som anses utgöra hinder för att administrera

skyddsrumsanläggningar enligt gemensamhetslagen.

Motionärerna anför i fortsättningen bl. a. att frågan om skyddsrum i

realiteten måste samordnas med bebyggelseplaneringen och att en sådan

samplanering är villkoret för att erhålla byggnadslov. Byggnadsnämnden

skall därjämte enligt 17 § i gemensamhetslagen pröva om hinder mot anläggningen

möter. Några motsättningar därest administrationen av skyddsrummen

löses genom lagen om gemensamhetsanläggningar synes därför enligt

motionärerna ej kunna uppstå. De förklarar vidare att när det gäller mindre

industriella anläggningar, radhus och grupper av hus kan så gott som alla

gemensamma anläggningar regleras enligt lagen om gemensamhetsanläggningar

utom skyddsrum. Detta är enligt motionärernas mening opraktiskt

och omständligt vartill kommer, att skyddsrumsfrågan, sedan anläggningen

är färdigställd, synes vara en alltför liten fråga för att fordra en speciell

förvaltningsapparat.

Förarbetena till lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

Lagen, om vissa geimensamhetsanläggningar antogs; av statsmakterna år

1966 (prop. 1966:128, 3LU 57, rskr. 377).

Till grund för det för riksdagen framlagda förslaget låg 1954 års fastighetsbildningskommittés

den 27 februari 1963 avgivna betänkande med förslag

till lagstiftning i ämnet (SOU 1963:23).

Frågan om lagens tillämpningsområde behandlas i betänkandet på s. 78 ff.

Enligt kommitténs mening borde specialreglerade områden, däribland skyddsrum,

i princip hållas utanför lagen. Den ordning för lösandet av samverkanfrågor

som anvisas av civilförsvarslagen är visserligen av övervägande offentligrättslig

natur men bestämmelsernas förhandenvaro fick enligt kommittén

likväl den nämnda följden att skyddsrummen undantogs. I kommitténs

förslag uppställdes således krav på att en anläggning skulle vara av betydelse

för fastigheter medan de i civilförsvarslagen reglerade skyddsrummen

skall inrättas icke för fastigheter utan för anläggningar eller byggnader.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

Emellertid, anförde kommittén, tillämpas civilförsvarslagens bestämmelser

om gemensamma skyddsrum endast i de fall, då skyldighet för enskild att

anordna skyddsrum över huvud taget är för handen. Härav följde, att då

sådan skyldighet ej föreligger, ett anordnande av gemensamt skyddsrum —- anslutet till fastigheter — formellt omfattades av kommitténs förslag. Någon

egentlig olägenhet syntes ej uppkomma härigenom. Frivilligt samgående för

ändamålet torde knappast ha förekommit och fallet syntes ha föga praktisk

betydelse.

Kommitténs förslag överensstämde, såvitt nu är i fråga, i sak med den

slutligt antagna lagen.

Vid remissbehandlingen ifrågasatte länsarkitekten i Västerbottens län om

skyddsrum helt borde falla utanför lagen. Han menade, att en ökad samordning

av stadsplaneringen och civilförsvarsplaneringen troligen är samhällsekonomiskt

önskvärd.

I propositionen anförde föredragande departementschefen, statsrådet Kling,

att sådana skyddsrum som är föremål för närmare reglering i civilförsvarslagen

föll utanför förslaget (prop. s. 121 f.). Någon anledning att i sammanhanget

vidga möjligheterna att samordna inrättandet av skyddsrum med

bebyggelseplaneringen och med förefintliga medel att genomföra fastställda

planer ansåg departementschefen inte föreligga.

Vad departementschefen anfört föranledde inte något uttalande från

riksdagens sida.

Det må anmärkas att tredje lagutskottet i sitt förut nämnda utlåtande

(3LU 1966: 57) i anledning av motioner (I: 766 och II: 940) uttalade sig för

en utredning med sikte på att lagen om vissa gemensamhetsanläggningar

skulle omfatta mindre vatten- och avloppsanläggningar. Utskottet hemställde

att riksdagen i skrivelse skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet

anfört i frågan. Detta blev även riksdagens beslut.

Enligt vad utskottet erfarit pågår f. n. arbete inom justitiedepartementet

för att få en utredning av nämnt slag till stånd.

Utskottet

Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar har till syfte att reglera frågor

om samverkan mellan två eller flera fastigheter för utförande, underhåll och

drift av vissa anläggningar av stadigvarande betydelse för dem såsom parkeringsanläggningar,

lekplatser, ledningar, värmeanläggningar in. in. Från

lagens tillämpning undantas bl. a. anläggning, vars inrättande kan enligt

särskilda bestämmelser prövas av domstol eller annan myndighet.

Anläggandet av enskilda skyddsrum regleras i civilförsvarslagen. Lagen

anger i vilka fall skyldighet att anordna sådana skyddsrum föreligger. För

två eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader skall gemensamt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

5

skyddsrum vara anordnat, om anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen

kan var för sig förses med skyddsrum. Kan överenskommelse inte

träffas om anordnande av gemensamt skyddsrum i fall, då sådant skall vara

anordnat, ankommer det på länsstyrelsen att förordna om sådant skyddsrum

och dess belägenhet, liksom att bestämma grunderna för kostnadens fördelning.

I motionerna hemställes att riksdagen uttalar, att det nämnda undantagsstadgandet

i lagen om vissa gemensamhetsanläggningar icke hindrar att

skyddsrum inrättas enligt lagens bestämmelser i alla de fall, där skyddsrum

anordnas i samförstånd med civilförsvarsmyndigheterna. Till stöd för yrkandet

anför motionärerna bl. a. att lagen om gemensamhetsanläggningar är

tillämplig på så gott som alla i samband med mindre industriella anläggningar

och grupper av bostadshus förekommande gemensamma anläggningar

utom skyddsrum. Det är enligt motionärernas mening opraktiskt och omständligt

att två olika förfaranden kommer till användning i dylika fall.

En enklare ordning uppnås om lagen om gemensamhetsanläggningar kan

tillämpas även i fråga om skyddsrum.

Utskottet vill först anmärka att, då för två eller flera fastigheter avsett

enskilt skyddsrum anordnas utan att skyldighet härtill föreligger enligt

civilförsvarslagen, hinder inte kan anses möta att tillämpa lagen om gemensamhetsanläggningar,

om förutsättningar härför i övrigt är för handen.

Fall av frivilligt anordnande av skyddsrum torde emellertid vara tämligen få.

Motionerna gäller närmast spörsmålet huruvida lagen om gemensamhetsanläggningar

kan tillämpas i fall då skyldighet att anordna gemensamt

skyddsrum föreligger på grund av civilförsvarslagen och skyddsrummet

godkänts av civilförsvarsmyndigheterna. Som närmare framgår av den föregående

redogörelsen faller emellertid enligt såväl lagtexten som motiven

därtill sådana skyddsrum, som är föremål för närmare reglering i civilförsvarslagen,

utanför den nuvarande lagen. Det av motionärerna åsyftade

resultatet kan därför inte uppnås utan lagändring. Vid övervägande av frågan

huruvida en sådan nu är påkallad bör följande omständigheter beaktas.

Lagen om gemensamhetsanläggningar tillkom efter ett omfattande utredningsarbete.

En så gott som enhällig remissopinion godtog det slutligen

framlagda förslaget i den nu aktuella delen, innebärande att skyddsrum i

princip hålls utanför lagen. Även Kungl. Maj:t anslöt sig i sak till förslaget

och i riksdagen förekom icke några meningsskiljaktigheter. Om det likväl

skulle visa sig att den valda lösningen är opraktisk eller eljest mindre ändamålsenlig

bör lagändring övervägas. Lagen om gemensamhetsanläggningar

har emellertid varit i kraft förhållandevis kort tid och tillräckliga erfarenheter

av tillämpningen av den torde ännu inte ha vunnits.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa

att motionerna I: 351 och II: 398 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1969

Utskottet hemställer därjämte att ärendet företas till avgörande efter endast

en bordläggning.

Stockholm den 25 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson

(s), Skårman (fp)* och Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s), Tobé (fp), Hedin (m)*, fröken Anderson (s), herrar Hugosson (s) och

Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Skårman (fp).

Svenska Reproduktions AB 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.