Sök i Ratio Lex

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

1969-03-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:25, Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av motioner om projektering av vissa anläggningar

inom Vänern—Västerhavsregionen, m. m.

Inom riksdagen har väckts två likalydande motioner, nr 611 i första kammaren

av herr Nilsson, Ferdinand, och fru Olsson, Elvy, och nr 688 i andra kammaren av

herrar Glimnér och Polstam, i vilka motioner hemställes

”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

I. om snabbprojektering av en bergkanal Vänern—Västerhavet med 17 meters

djup vid lågvattennivå i Vänern,

II. om snabbprojektering av ett kärnkraftverk vid ovan nämnda bergkanals utlopp

från Vänern, enligt i motionen anförda riktlinjer,

III. om snabbprojektering av ett vattenkraftverk vid ovan nämnda bergkanals

avlopp i Västerhavet, enligt i motionen anförda riktlinjer,

IV. om förslag föranledda av de under punkterna I—III nämnda åtgärderna,

V. om förslag till skärpt förbudslagstiftning till skydd för grusåsar, enligt i motionen

anförda riktlinjer,

VI. om förslag till snabb utbyggnad av Södertälje kanal enligt motion 1:594 till

1968 års riksdag”.

Motionerna har hänvisats till lagutskott såvitt de avser skydd för grusåsar och i

övrigt till statsutskottet. Tredje lagutskottet har behandlat motionerna i den del de

berör skyddet för grusåsarna.

Motionerna

I motionerna redovisas en princip om samverkan mellan miljö-transporter-kraftalstring.

Motionärerna anför att de begränsat miljöfrågan till nödvändigheten att

skydda våra grusförekomster dels från utseendesynpunkt och som grund för fritidsvistelse

och dels för att skydda våra kanhända sista möjligheter att få rent dricksvatten.

Enligt motionärerna bör det oundgängliga sand- och grusbehovet täckas

medelst krossning av sprängsten. Sprängstenen i sin tur bör enligt motionärerna

framskaffas så att sprängningen som sådan även gör annan nytta. Som exempel på

sådana andra nyttoändamål pekar motionärerna på grundsprängning, tunnelspräng
Bihang

till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

ning, kanalsprängning m. m. Sådana sprängningar förekommer dessutom enligt motionärerna

ofta i tätortssammanhang där behovet av grus är ganska koncentrerat.

Framhållande att transporter sker billigast med fartyg föreslår motionärerna dels

ombyggnad av Södertälje kanal genom sprängning i berg i enlighet med en motion

(1:594) till 1968 års riksdag, dels sprängning av en ny kanal mellan Västerhavet

och Vänern. Förlägges den nya kanalen, som oftast kallas Uddevallakanalen eller

förkortat UV-berg-kanalen, så mycket som möjligt i berg skulle den enligt motionärerna

få flerfaldig betydelse. Förutom att ge moderna atlantgående fartyg snabb

förbindelseled med Vänern, skulle den bl. a. dels ge den grusfattiga trakten fullgod

ersättning för rent grus m. m., dels tjäna som utlopp för uppvärmt vatten från ett

nytt kärnkraftverk vid inloppet från Vänern, norr om Vänersborg, dels utgöra tillloppskanal

för ett modernt vattenkraftverk, som kan utnyttja hela fallhöjden på 46

meter mellan Vänern och Västerhavet.

Motionerna innehåller alltså jämväl — i överensstämmelse med den inledningsvis

angivna principen — förslag till uppförande av en modern vattenkraftanläggning

och ett kärnkraftverk. Båda dessa anläggningar skulle enligt motionärerna ge värdefull

sprängsten till konstgrusproduktion. I den trakt där Uddevalla—Vänersborgskanalen

skulle placeras säges nyligen företagna inventeringar visa att det naturliga

gruset är slut om 10 å 20 år, ”om rovdriften av grusåsarna där får fortsätta som

hitintills”. Tillkomsten av makadam, konstgrus och konstsand från den tilltänkta

UV-bergkanalen synes därför motionärerna vara synnerligen välkommen. Motionärerna

anför att produktionen av krossmaterial från UV-bergkanalen motsvarar 2 års

konsumtion i landet av åsgrus. Till stöd härför åberopade de ett förslag av bergsingenjör

Bernt Steffenburg, Stockholm. Enligt en i motionerna närmare redovisad

beräkning skulle makadam, konstgrus och konstsand kosta ca 10 kr. pr m3 vid

fabrikationsplatsen i spränghögarna invid kanalen.

Motionärerna anför vidare att Sverige är rikt på grus sedan sista istiden och att

gruset skulle troligen räcka i 1 000 år om man förbrukade allt. Detta synes dock

motionärerna synnerligen olämpligt ur flera synpunkter. Skönhetssynpunkterna försummas

enligt motionärerna som regel. Därutöver finns emellertid de mer krassa

nyttosynpunkterna. Motionärerna framhåller att grusåsarna utgör våra bästa naturliga

filter för att vi skall få rent dricksvatten. Därför bör grusåsarna ej förintas.

Motionärerna påpekar att det är värdefullt att det i sådana trakter där konsumtionen

av grus är stor också mången gång finns behov att göra stora sprängningsarbeten.

Sådana trakter utgörs ofta av intensiv tätbebyggelse där även trafiken blir

intensiv. Motionärerna anser att bergtunnlar mången gång skulle vara att föredra

framför markkrävande förbikörningsleder. Sådana bergtunnlar kan dessutom i ofredstider

utgöra huvudstommen i centralt belägna fullträffsäkra skyddsrum. Detta

system i planeringen innebär således, framhåller motionärerna,'' att konstgrusproduktion

i tätorter som biprodukt kan ge t. ex. trafiktunnlar och skyddsrum eller

lagerlokaler och dylikt.

Motionärerna anser att förbud för grusåsexploatering bör införas för att stimulera

den av dem i miljövänligt syfte sålunda föreslagna planeringsprincipen. För

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

3

att en övergångsperiod skulle skapas föreslår de att ett sådant förbud under 10 å 20

år i första hand skulle gälla våra största tätortsområden, t. ex. Stor-Stockholm—

Mälarstadsområdet, Stor-Göteborg—Vänerområdet och Stor-Malmö—Örestadsområdet,

där nuvarande mindre tätortsgrupper skulle få ett förbud gällande förslagsvis

ett område med 100 km radie från det ungefärliga centrumläget i tätorten.

Utskottet hänvisar beträffande motionernas fullständiga lydelse till den tryckta

motionen nr 1:611.

Gällande bestämmelser

Enligt 18 § naturvårdslagen den 11 december 1964 får täkt av sten, grus, sand

eller lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov ej ske utan länsstyrelsens

tillstånd. Vad nu sagts avser dock ej täkt inom vattenområde och inkräktar inte

heller på rätt som meddelas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom beslut

av Konungen. Länsstyrelsen äger förelägga den som söker täkttillstånd att, vid

äventyr att ansökningen avvisas, framlägga täktplan av erforderlig omfattning. I

samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter att företagets

menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. Tillstånd

får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställes för fullgörandet av

föreskrivna åtgärder.

För täkt som inte omfattas av allmänt tillståndstvång gäller att om sådan täkt

befaras skada eller ändra landskapsbilden skall behövligt skydd ges med stöd av

bestämmelserna om arbetsföretag i 19 och 20 § § naturvårdslagen. Den förstnämnda

paragrafen föreskriver att om det finns anledning anta att arbetsföretag, som inte

omfattas av tillståndstvång enligt 18 §, skulle inom visst område komma att i väsentlig

mån skada landskapsbilden, äger länsstyrelsen förordna att företag av det

slaget inte får utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. I samband med

tillstånd äger länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan

på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. Kan företag som

inte omfattas av tillståndstvång enligt 18 eller 19 §, komma att väsentligt ändra

landskapsbilden bör, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen (20 §).

Även i detta fall kan skyddsföreskrifter meddelas.

I vattenlagen meddelas i 2 kap. 62—68 §§ bestämmelser om skydd för grundvatten.

Enligt 63 § är den som vill utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag

eller vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan på grundvattentillgång,

vilken tillgodogöres eller kan antagas komma att framdeles tillgodogöras,

skyldig att till skydd för grundvattnet vidtaga de anordningar och tåla den

begränsning av verksamheten ävensom i övrigt iakttaga de försiktighetsmått, som

skäligen föranledes av omständigheterna. I 64 § stadgas att länsstyrelsen äger för

att bereda skydd för grundvattentillgång, som tillgodogöres eller kan antagas komma

att framdeles tillgodogöras för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse, fastställa

erforderligt skyddsområde för grundvattentillgången samt med giltighet inom detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

område meddela allmänna föreskrifter rörande vad som jämlikt 63 § skali iakttagas.

Om ansvar ej finnes stadgat, äger länsstyrelsen enligt 65 § vid vite tillhålla den,

som ämnar vidtaga åtgärd varom sägs i 63 §, att iakttaga vad honom åligger enligt

nämnda paragraf eller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 64 §. Vid försummelse

äger länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad

eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse. När skyddsområde

enligt 64 § fastställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område

ändrats eller upphävts, skall länsstyrelsen enligt 67 § ofördröjligen införa beslutet

härom i länskungörelserna ävensom ombesörja att kungörelse om beslutet anslås

på anslagstavla för kommun, som berörs av beslutet, och införs i en eller flera

ortstidningar.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner (1:637 och 11:811), vari togs upp bl. a.

frågan om utnyttjandet av ersättningsmaterial för grus såsom ett medel att skydda

grusåsarna. Motionärerna anförde i denna del följande.

Om man ser grusåsarnas ianspråktagande i tidsperspektiv kan det konstateras att

våra tillgångar är stora och att de skulle räcka länge om man helt kunde tillgodogöra

sig dem. Svårigheten är att de är lokaliserade på så sätt, att de minst förekommer

i områden, där behovet är störst — och tvärtom. Det råder bl. a. därför ingen

tvekan om att gruset på sikt måste ersättas med andra material. Vi bör ha detta

klart för oss, så att vi inte låter de kortsiktiga motiven för brytning ständigt bli bestämmande

när tillgångarna minskar. En forskning om hur man lämpligast skulle

kunna minska behovet av grus i olika sammanhang bör stödjas. Det material som

närmast skulle kunna komma till användning är plast, som redan i dag kan ersätta

gruset på flera av dess användningsområden. Intill dess ersättningsmaterial frambringats

bör det grus som måste hämtas tas på sådana ställen att minsta möjliga

skada åsamkas. Framför allt bör man i större utsträckning ta sjö- och havsbottengrus,

där mycket stora mängder finns. Exploateringen blir visserligen dyrare, men skadorna

på naturlandskapet inskränkes, vilket bör värderas högt.

I motionerna hemställdes i den nu aktuella delen att riksdagen måtte beakta vad

i motionerna anförts om ersättningsmaterial för grus.

I utlåtande (1967:22) i ämnet anförde tredje lagutskottet följande.

Vad beträffar---berörda frågor vill utskottet endast framhålla vikten av att

ersättningsmaterial för grus kommer till användning i största möjliga utsträckning på

sådana områden, där det kan ske utan olägenheter i tekniskt avseende och utan avsevärd

ekonomisk uppoffring. Forskningsverksamhet i sådant syfte är önskvärd och

torde kunna ske inom t. ex. statens väginstitut. Givetvis bör sådant ersättningsmaterial

icke komma i fråga, vars utnyttjande skulle medföra liknande skador på landskapsbilden

som grustäkter.

Vad ovan anförts är enligt utskottet av sådan vikt att frågorna bör följas med uppmärksamhet

av berörda myndigheter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969 5

Utskottet hemställde att riksdagen i anledning av motionerna måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört.

Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen (rskr. 133).

I beslut den 25 maj 1967 fann Kungl. Maj:t gott att ge berörda statsmyndigheter

till känna vad utskottet och riksdagen anfört.

I en vid 1968 års riksdag väckt motion (1:695) togs frågan om skyddet för grusåsarna

ånyo upp till behandling. Motionärerna ansåg att det fanns alla skäl att göra

grusåsarna till det som naturen gjort dem till, nämligen renvattenregeneratorer. De

förordade därför lagfäst förbud mot all exploatering av grusåsar med undantag för

sådan användning som har positivt värde för luft- och vattenförsörjningen. Samhällets

grusbehov borde enligt motionärerna täckas genom användning av krossgrus,

och de angav som exempel hur man i Norge numera skaffar grus genom tunnelsprängningar.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen (nr 23) erinrade tredje

lagutskottet om att frågan om användande av ersättningsmaterial för grus hade berörts

i motioner vid 1967 års riksdag, varvid utskottet i utlåtande i ämnet bland

annat framhållit vikten av att ersättningsmaterial för grus kom till användning i

största möjliga utsträckning på sådana områden där detta kunde ske utan olägenheter

i tekniskt avseende och utan avsevärd ekonomisk uppoffring. På hemställan av

utskottet hade riksdagen beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna vad

utskottet anfört. Med hänsyn till de initiativ som riksdagen sålunda tagit ansåg utskottet

att någon åtgärd från riksdagens sida inte var påkallad.

Här kan också hänvisas till att 1964 års riksdag på hemställan av tredje lagutskottet

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll om utredning av frågan om bildande av

tvångssamfälligheter för täktverksamhet ävensom om vidare prövning av spörsmålet

om införande av täktavgift (3LU 1964:41, rskr. 371; jfr även 3LU 1968:24).

Enligt vad utskottet erfarit är man f. n. inom justitiedepartementet sysselsatt med

att utarbeta direktiv för en utredning av frågan om täktsamfälligheter.

Utskottet

I motionerna framhålles grusåsarnas betydelse dels för tillgodoseendet av vårt

behov av rent dricksvatten, dels för landskapsbilden. Motionärerna anser att det

oundgängliga behovet av sand och grus bör täckas genom krossning av sprängsten.

I motionerna framlägger de förslag som syftar till att framskaffandet av sprängstenen

i sin tur skall tjäna nyttiga ändamål, såsom tunnel-, kanal- och kraftverksbyggen.

Sådan verksamhet skulle enligt motionärerna främjas om förbud införs mot

exploatering av grusåsar. De hemställer därför att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t anhåller om förslag till skärpt förbudslagstiftning till skydd för grusåsar enligt

riktlinjer som närmare anges i motionerna.

Frågan om användande av ersättningsmaterial för grus i syfte att skydda grusåsarna

har i anledning av motioner behandlats av 1967 och 1968 års riksdagar. Ut
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1969

skottet har härvid bland annat framhållit vikten av att ersättningsmaterial för grus

kommer till användning i största möjliga utsträckning på sådana områden där detta

kan ske utan olägenheter i tekniskt avseende och utan avsevärd ekonomisk uppoffring.

På hemställan av utskottet beslöt 1967 års riksdag att i skrivelse till Kungl.

Maj:t ge till känna vad utskottet sålunda anfört. Kungl. Maj:t har därefter vidarebefordrat

detta till berörda statsmyndigheter.

Det är obestridligen av mycket stor betydelse att landets grusåsar bevaras i största

möjliga utsträckning. Utskottet vill därför ånyo understryka det angelägna i att ersättningsmaterial

för grus kommer till användning i enlighet med vad utskottet tidigare

anfört. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida torde emellerid inte erfordras.

Uskottet vill i detta sammanhang erinra om de möjligheter till skydd för

grusåsarna som de i den föregående redogörelsen redovisade bestämmelserna i naturvårdslagen

och vattenlagen erbjuder. Enligt utskottets uppfattning har också de

tillämpande myndigheterna efter hand skärpt kontrollen över utnyttjandet av dessa

värdefulla naturtillgångar.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1:611 och 11:688, såvitt nu är i fråga, icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer därjämte att ärendet avgöres efter endast en bordläggning.

Stockholm den 25 mars 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),

Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Erik Jansson (s), Skårman

(fp)* och Ferdinand Nilsson (ep);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s), Tobé

(fp)*, Hedin (m)*, fröken Anderson (s), herrar Hugosson (s) och Josefson i

Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Ferdinand Nilsson (ep).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.