Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga gammal taggtråd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Sveningsson in. fl. och nr 20 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

1969-02-19 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:3, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga gammal taggtråd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Sveningsson in. fl. och nr 20 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet att borttaga

gammal taggtråd.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Sveningsson

in. fl. och nr 20 i andra kammaren av herr Börjesson i Falköping m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till

ändring av gällande lag så att skyldighet att borttaga gammal taggtråd som

icke längre fyller någon funktion föreligger för den som är ansvarig för

taggtråden».

Gällande rätt och frågans tidigare behandling

I 23 § naturvårdslagen stadgas att »envar skall tillse att han ej skräpar

ned i naturen med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat, så att därav

kan uppkomma otrevnad eller skada för annan». Enligt 24 § samma lag äger

länsstyrelsen vid vite förelägga den som på viss plats i naturen vållat eller

eljest är ansvarig för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon

betydenhet för annan eller skada till person eller egendom, att ställa i ordning

platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen med förslag till naturvårdslag

(prop. 1964: 148) väcktes en motion (1:829), vari yrkades sådan utformning

av 23 och 24 §§ att markägare blir skyldig att rensa sina marker

från gammal taggtråd. Tredje lagutskottet uttalade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande (1964:41) att utskottet var medvetet om att taggtråden

fortfarande spelade en stor roll som stängselmaterial inom jordbruksnäringen.

Gammal nedfallen eller eljest övergiven taggtråd ansågs i vissa fall

utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda lagrum. Beträffande sådana

för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla områden som avsatts

som naturreservat hänvisade utskottet till att erforderliga åtgärder torde

kunna vidtas med stöd av 9 § samma lag, vilket lagrum ger länsstyrelsen

befogenhet att förplikta ägaren av sådan mark att tåla intrång genom bl. a.

röjning och liknande åtgärder. Vid sådant förhållande fann utskottet motionärens

önskemål i tillräcklig mån tillgodosedda genom lagförslaget. Utskottet

avstyrkte därför bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner vari hemställdes om utredning angående

åtgärder mot nedskräpning i naturen samt mot luftföroreningar och

vattenföroreningar. Rörande nedskräpning i naturen påpekade motionärerna

bland annat problemen på grund av underlåtenheten att bortta taggtrådsstängsel

från tidigare betesområden m. in. I sitt utlåtande över motionerna

(nr 26) uttalade tredje lagutskottet sammanfattningsvis att berörda frågor

var av stor vikt och betonade kraftigt önskvärdheten av att problemen

snarast bringades till en tillfredsställande lösning. Pågående utredningar

och ställningstaganden från Kungl. Maj :ts sida borde dock inte föregripas.

Vad angår frågan om övergiven taggtråd i naturen fann sig utskottet kunna

förutsätta att den ägnades vederbörlig uppmärksamhet från naturvårdsnämndens

sida.

I likalydande motioner vid 1968 års riksdag (I: 19a och II: 252) begärdes

att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle anhålla om förslag till sådan lagändring

att skyldighet att borttaga onyttig taggtråd föreskrivs för markägare

eller annan som är ansvarig för nedskräpning genom sådan tråd.

Över motionerna inhämtade tredje lagutskottet på sätt i § 46 riksdagsordningen

föreskrives utlåtande från statens naturvårdsverk och överbefälhavaren.

Därjämte avgavs på begäran av utskottet yttrande över motionerna

av Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF).

Statens naturvårdsverk avstyrkte bifall till motionerna, medan Riksförbundet

Landsbygdens folk ej hade något att erinra mot att de bifölls,

överbefälhavaren tog inte ställning till frågan om avslag eller bifall.

Naturvårdsverket framhöll att det är ett välkänt faktum att såväl friluftsfolk

som vilt åsamkas skador av taggtråd. Från jakt- och viltvårdssynpunkter

samt från allmänna naturvårdssynpunkter är det därför enligt

verket ett angeläget önskemål att nedfallen taggtråd och oanvända hägnader

av sådan tråd kommer bort men även att användningen av taggtråd inskränks

till det absolut nödvändiga. Verket fann det angeläget att naturvårdslagens

regler i ämnet skulle komma till användning i större utsträckning

än som var fallet. Verket upplyste bland annat att arbetsmarknadsstyrelsen

på förslag av verket förklarat sig i princip villig att låta utföra arbeten

av detta slag som beredskapsarbeten.

I avvaktan på de resultat iy>m kan åstadkommas inom ramen för gällande

ordning ansåg naturvårdsverket det knappast befogat att utfärda speciella

lagbestämmelser i det av motionärerna angivna syftet.

överbefälhavaren konstaterade sammanfattningsvis att borttagande av

gammal taggtråd som tillhör krigsmakten successivt pågår. Anledningen

till att taggtråd, som ej längre fyller något ändamål, fortfarande finns kvar

inom vissa delar av landet är brist på medel för dess borttagande, överbefälhavaren

framhöll å andra sidan att det inom vissa områden av beredskapsskäl

är nödvändigt att taggtrådshinder finns utbyggda redan i fred.

Det fåtal hinder som numera utbyggs är dock utformade på sådant sätt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

3

att de i största möjliga utsträckning skall förhindra skador på vilda djur

som försöker forcera dem.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) anförde bland annat att gammal

taggtråd får ses som en del i det allmänna problem, som nedskräpningen

av naturen utgör. Den fortgående nedläggningen av åkrar och betesmarker

ökar förekomsten av mer eller mindre nedfallna och övervuxna

stängsel. I första hand borde man enligt RLF :s mening söka att genom upplysning

och propaganda förmå markägare och andra berörda att undanskaffa

taggtrådsstängsel och hinder av andra slag, vilka inte längre hålls i stånd

eller fyller avsedd funktion. Det syntes RLF också angeläget att militärmyndigheter,

kommuner och statliga markägare föregår med gott exempel

och åtminstone rensar bort gammal taggtråd från marker, som speciellt

inköpts för att tjäna som ströv- och rekreationsområden. Sannolikt torde

dock därutöver krävas vissa maktmedel. RLF hade därför ej något att erinra

emot att bestämmelser införs, som gör det möjligt att ålägga vederbörande

markägare att undanskaffa taggtråd från inhägnader och andra hinder

som ej är i bruk. Eventuell lagstiftning på området torde få samordnas

med och anpassas till vad som i övrigt gäller i fråga om nedskräpning i

naturen.

Utskottet erinrade i sitt utlåtande över motionerna (nr 43) om att det

enligt naturvårdslagen finns vissa möjligheter att komma till rätta med

ifrågavarande problem. I likhet med naturvårdsverket fann utskottet det

angeläget att ifrågavarande lagbestämmelser kom till användning i större

utsträckning än dittills varit fallet. Enligt utskottet kunde dock åtgärder

av detta slag endast få begränsad räckvidd. Även andra vägar borde därför

väljas. Enligt utskottet syntes vissa möjligheter öppnas genom att arbetsmarknadsstyrelsen

förklarat sig i princip villig att låta utföra arbeten

för borttagande av gammal taggtråd som beredskapsarbeten. Även den militära

aktivitet som utvecklas på området ingav enligt utskottet vissa förhoppningar

om att åtskilligt kan åstadkommas inom ramen för nuvarande

ordning.

Utskottet, som ansåg sig kunna förutsätta att naturvårdsverket med uppmärksamhet

skulle följa frågan, avstyrkte motionerna under hänvisning

till det anförda.

Riksdagen följde utskottet.

Motionerna

I motionerna framhålles att det på många håll i landet finns kvar stora

mängder med taggtråd och även slättråd från den tid då skogsmarkerna

betades och små åkerlappar var inhägnade. Skogsmarkerna betas inte längre,

och på ett mycket stort antal av åkerlapparna har planterats skog. Utvecklingen

fortgår i denna riktning, och enligt motionärerna kommer stora

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

arealer under de närmaste 10—15 åren att tagas ur jordbrukets produktion.

Kvarläinnat stängselmaterial kan föranleda skador för människor som

under fritid vistas i skog och mark. Motionärerna påpekar att dessa snärjen

av gammal stängseltråd ofta ligger dolda av löv och vegetation på marken

och därigenom utgör lömska snaror för både människor och vilda djur.

Enligt motionärerna har jägare och andra naturvänner hittat otaliga djur

av skilda slag i skog och mark, som genom att de blivit fastsnärjda i gammal

stängseltråd gått en kvalfull och ytterst plågsam död till mötes. I somras

hittades t. ex. en älg som insnärjd i gammal taggtråd fått svälta ihjäl.

Det förekommer även att djur av ren barmhärtighet omedelbart måste avlivas

på grund av de skador stängseltråden orsakat dem. Motionärerna hänvisar

vidare till en artikel i en dagstidning om de försåtliga snaror, som

gammal taggtråd utgör. I artikeln framhålles: — —- — »dessa försåt överraskar

inte med en snabb och aningslös död. Avrättningen sker bestialiskt,

de drabbade offren måste nästan i samtliga fall genomgå tortyr och svält

innan de äntligen befrias från sitt lidande. Ingen vittjar dessa giller, de är

en bortglömd kvarleva från odlingslandskapets förändring».

I motionerna åberopas vidare de under föregående rubrik redovisade

remissvar, som statens naturvårdsverk och Riksförbundet Landsbygdens

folk avgav vid 1968 års riksdagsbehandling av frågan om borttagande avgammal

taggtråd. I anledning av naturvårdsverkets yttrande anför motionärerna

att det enda initiativ som naturvårdsverket tagit är ett förslag om

att arbetsmarknadsstyrelsen borde biträda militära myndigheter med borttagandet

av taggråd vid äldre befästningar. 1 princip har också arbetsmarknadsstyrelsen

förklarat sig villig låta utföra arbeten av detta slag som beredskapsarbete.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att det i betraktande av det

anförda kan redovisas mycket starka motiv för den uppfattningen att staten

och det allmänna bör vidtaga sådana åtgärder att gammal taggtråd på ett

effektivt sätt blir bortröjd så snart som möjligt. Jordägare, arrendatorer

och andra näringsutövare som använder taggtrådsstängsel bör enligt motionärerna

åläggas ta bort taggtråden då inhägnaden inte längre tjänar

något syfte. Dessutom bör de personer, som är närmast ansvariga för de

områden där gammal taggtråd ligger utspridd på marken, åläggas att uppsamla

och bortföra denna. Enligt motionärerna gäller detta inte minst de

gamla taggtrådshinder som fortfarande påminner om den militära aktiviteten

under andra världskriget.

Kommittén för ett renare samhälle

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 3 mars 1967 har sakkunniga tillkallats

för att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning m. m. De sakkunniga

har antagit benämningen kommittén för ett renare samhälle.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

o

I direktiven (1968 års riksdagsberättelse s. 130 f) uppehåller sig departementschefen

huvudsakligen vid den nedskräpning som sammanhänger

med den tilltagande mängden avfall från hushåll och arbetsplatser och de

tomma förpackningar bland annat av engångstyp, som lämnas på gator

och allmänna platser i tätorter, utefter vägar, på badplatser och i naturen.

Det frågekomplex som knyter sig till nedskräpningen i vid bemärkelse bör

emellertid enligt departementschefen bli föremål för en allsidig utredning.

Sammanfattningsvis uttalas att det bör vara utredningens uppgift att pröva

alla vägar —- upplysning, förbättrad organisation och teknik, lagstiftning

m. in. — som kan leda till att nedskräpningen bekämpas effektivt. Enligt

vad utskottet erfarit har kommittén uppmärksammat problemet med övergiven

taggtråd i naturen. Frågan kommer dock inte att behandlas av kommittén

i kommande betänkande. Kommittén har nämligen funnit sig böra

begränsa utredningen till frågor om nedskräpning i ordets egentliga betydelse.

Vad beträffar övergiven taggtråd har denna för det mesta kommit

på plats helt lagenligt och inte för att ägaren skulle bli av med tråd som

han ej haft bruk för. Enligt kommitténs uppfattning rör det sig alltså merendels

inte om nedskräpning i egentlig bemärkelse.

Utskottet

I motionerna framhålls att uttjänt taggtråd, som ligger kvar i naturen,

utsätter människor och djur för risk att tillskyndas svåra skador och att

allvarliga skadefall årligen inträffar.

Motionärerna hemställer att riksdagen hos Ivungl. Maj :t anhåller om

förslag till ändring av gällande lag så att den som är ansvarig för gammal

taggtråd, vilken inte längre fyller någon funktion, är skyldig att ta

bort tråden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att effektiva åtgärder bör

vidtas för att få bort övergiven taggtråd.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt skall enligt naturvårdslagen

envar tillse att han inte skräpar ned i naturen med plåt, glas, plast,

papper, avfall eller annat så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada

för annan. Den som på viss plats i naturen vållat eller eljest är ansvarig

för nedskräpning, som kan medföra obehag av någon betydenhet för annan

eller skada till person eller egendom, kan av länsstyrelsen föreläggas att

vid vite ställa i ordning platsen och vidta erforderliga förebyggande åtgärder

för framtiden. Vid förarbetena till lagen uttalade utskottet i sitt av

riksdagen godkända utlåtande att gammal nedfallen eller eljest övergiven

taggtråd i vissa fall kunde utgöra sådan nedskräpning som avses i nämnda

bestämmelser. Beträffande sådana för allmänhetens friluftsliv särskilt betydelsefulla

områden som avsatts som naturreservat hänvisade utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

till att erforderliga åtgärder kunde vidtas enligt 9 § naturvårdslagen, som

ger länsstyrelsen befogenhet att förplikta ägaren av sådan mark att tåla

intrång genom bl. a. röjning och liknande åtgärder.

Gällande lag erbjuder således vissa möjligheter att komma till rätta med

problemet. Som framgår av den föregående redogörelsen har frågan om åtgärder

för att få bort övergiven taggtråd prövats av riksdagen vid flera

tillfällen dock utan att föranleda någon åtgärd. Senast behandlades frågan

vid föregående års riksdag i anledning av motioner med i huvudsak samma

innehåll som förevarande. På utskottets hemställan avslogs motionerna.

I sitt utlåtande framhöll utskottet att det var angeläget att lagbestämmelserna

i naturvårdslagen kom till användning i större utsträckning än som

varit fallet. Enligt utskottet var det dock givet att de åtgärder som står till

buds med stöd av ifrågavarande bestämmelser endast kan få begränsad

räckvidd, varför även andra vägar än de som lagen erbjuder borde väljas

för att man skall komma till rätta med den form av nedskräpning som övergiven

taggtråd utgör. Utskottet erinrade om de möjligheter som syntes ha

öppnats genom att arbetsmarknadsstyrelsen i princip var villig att låta utföra

arbeten för borttagande av gammal taggLråd som beredskapsarbeten.

Även den militära aktivitet som utvecklades på området syntes utskottet

inge förhoppningar om att åtskilligt kan åstadkommas inom ramen för

gällande ordning. Utskottet ansåg sig också kunna förutsätta att naturvårdsverket

skulle följa frågan med uppmärksamhet. Vad utskottet sålunda

uttalade synes alltjämt äga giltighet. Enligt utskottets mening är det tveksamt

om något står att vinna med ytterligare lagstiftning i ämnet utan andra

utvägar torde få väljas. Utskottet vill i detta sammanhang understryka

att naturvården enligt 2 § naturvårdslagen också är en kommunal angelägenhet.

Självfallet kan förutsättas att kommunerna rensar egna marker som

tjänar som ströv- och rekreationsområden. Men det är också önskvärt att

kommunerna är aktiva för att genom information och andra åtgärder

förmå markägare och andra berörda att undanskaffa taggtrådsstängsel

som inte längre fyller någon funktion.

Med hänsyn till det anförda bör motionerna inte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 18 och II: 20 inte föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep) och Erik Jansson (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s), Sundelin (s), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)

och Wachtmeister (in).

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.