Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och Enarsson.

1969-04-22 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:31, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och Enarsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning

i rätten till inmutning i Norrbottens län.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg

m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och

Enarsson.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att lagen om inskränkning i rätten till inmutning

i Norrbottens län, SFS 1963 nr 599, upphävs fr. o. m. den 1 juli

1969».

Gällande rätt

Gruvlagen den 3 juni 1938 trädde i kraft den 1 januari 1940. Lagen är

tillämplig i fråga om mineralfyndighet som innehåller 1) malm till någon

av följande metaller, nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar,

bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden,

wolfram, tenn, vismut, antimon och arsenik, dock ej sjö- och myrmalm,

samt 2) svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit (1 §).

Gruvlagen bygger på inmutningssgstemet. Enligt 1 § gäller i princip att

envar kan genom inmutning erhålla rätt att på egen eller annans mark

undersöka och bearbeta fyndigheter av ovannämnda mineral. Någon lämplighetsprövning

föreligger ej. Rätten till fyndighet tillkommer den som

först söker inmutning. Inmutning sökes hos bergmästaren i det av landets

fyra bergmästardistrikt i vilket fyndigheten är belägen (2 §). Inmutat område

skall enligt 4 § vara cirkelformigt med 200 meters radie. Inmutningen

medför ensamrätt att under tre år utföra undersökningsarbeten inom det

inmutade området. Undersökningstiden kan förlängas med i allmänhet

högst fem år (19 §).

Visar inmutaren att inom det inmutade området finnes inmutningsbara

mineral som lämpar sig för teknisk bearbetning och förekommer i sådan

myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift,

är han enligt 2 § tredje stycket berättigad att vid särskild förrättning (utmålsförrättning)

av bergmästaren få sig anvisat visst arbetsområde (utmål).

Utmålets areal får inte överstiga 16 hektar (30 §). Sökanden kan

få lösa mark för arbete ovan jord inom utmålet samt även få sig anvisad

mark för upplagsplats, byggnad, väg m. m. utanför utmålet (34 §).

1 —-0103499 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196!)

Den rätt till bearbetning som erhålles genom utmålsläggningen är ej

begränsad till tiden. Enligt 55 § är emellertid gruvinnehavaren, vid äventyr

att gruvrätten förverkas, pliktig att utgiva en årlig försvarsavgift av 20

kronor för varje hektar eller överskjutande del därav som utmålet omfattar.

Hälften av avgiften tillfaller jordägaren och hälften staten.

Gruvinnehavaren är enligt 53 § skyldig att årligen till jordägaren erlägga

en avgäld motsvarande eu procent av värdet av alla inmutningsbara mineral

som brutits och uppfordrats inom utmålet, dock högst 10 000 kronor

per år. Avgälden skall upphöra sedan regelbunden brytning pågått under

sammanlagt 20 år.

Staten är jämlikt 46 § berättigad alt till hälften med inmutaren deltaga

i gruvföretaget (kronoandel). Denna regel infördes genom 1938 års gruvlag.

Tidigare hade jordägaren rätt till halv andel i företaget (jordägareandel).

Jordägarens rätt kvarstår i alla gruvor som tillkommit före gruvlagens

ikraftträdande. Anmälan att staten önskar begagna sin rätt till

kronoandel skall ske inom viss tid. Har anmälan skett åtnjuter staten i

princip efter utmålsläggningen del i gruvföretaget med skyldighet att vidkännas

sin andel i alla kostnader som erfordras för arbetets bedrivande

(48 §). Begagnas ej kronoandelen, har inmutaren ensamrätt till företaget

(50 §).

Enligt lag den 6 december 1963 om inskränkning i rätten till inmutning

inom Norrbottens län (nedan kallad inskränkningslagen) må inmutningsrätt

enligt gruvlagen inte utan Konungens tillstånd beviljas annan än kronan

inom länet (1 §). I 2§ stadgas att Konungens tillstånd till inmutning

må avse särskild fyndighet eller ock fyndigheter i allmänhet eller av visst

slag inom område, som anges i tillståndet. Tillstånd må förbindas med de

villkor, som finns påkallade.

Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst

slag inom angivet område och har därefter inmutningsrätt beviljats, må ufmål

enligt 3 § anvisas inmutaren endast om inom det inmutade området

finns fyndighet, innehållande mineral av del slag tillståndet avser i sådan

myckenhet att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral

göras till föremål för gruvdrift. Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning

skall inges till bergmästaren (4 §).

Lagen trädde i kraft den 17 december 1963 och gäller till och med den

31 december 1972.

Gruvlagen bygger, såsom nämnts, på imnutningssystemet. Inom svensk

gruvlagstiftning tillämpas även det s. k. koncessionssystemet, enligt vilket

rätt till gruva förvärvas genom en akt av den högsta statsmyndigheten

med fri prövningsrätt för denna i fråga om valet av koncessionär. Detta

system tillämpas enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m. på stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen

den 2 december 1960 på uran och uranföreningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 3

Motionerna

I motionerna framhålls inledningsvis att en betydande del av vårt lands

samlade naturtillgångar finns i Norrbottens län samt att en mycket stor del

av dessa tillgångar ägs eller kontrolleras av staten. Trots förekomsten av

dessa naturtillgångar säges länet i likhet med många andra norrländska

län ha betydande svårigheter som yttrar sig bl. a. i en mycket stor arbetslöshet.

Under en längre tid har länets arbetsföra befolkning avsevärt minskat

på grund av flyttningar söderut beroende på de allvarligt försämrade

utkomstmöj ligheterna.

I motionerna framhålls vidare att staten satsat betydande belopp i länet

inom ramen för den statliga lokaliseringspolitiken. Ännu större belopp

säges ha åtgått för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av beredskapsarbeten,

omskolning, flyttningsbidrag m.m. Trots dessa insatser har emellertid

den negativa utvecklingen inte kunnat vändas. Motionärerna anser

det därför angeläget att nya åtgärder prövas i syfte att skapa flera sysselsättningsmöjligheter

och därigenom bidra till en allmän ekonomisk expansion

i länet.

Mot denna bakgrund framstår det för motionärerna lämpligt att stimulera

verksamheten inom bergsbruket. Detta kan enligt dem göras genom att

det för enskilda från och med slutet av december 1963 gällande inmutningsförbudet

upphävs — i varje fall i fråga om andra metaller än järn. De anser

att ett upphävande av inmutningsförbudet för enskilda skulle göra att de

resurser som finns tillgängliga inom den enskilda sektorn styrs till länet.

Därigenom skulle möjligheter skapas för varaktiga sysselsättningstillskott

som uppstår i de fall inmutningen leder till ny gruvverksamhet. Motionärerna

anser vidare att upphävande av inmutningsförbudet också har den

fördelen att det skulle innebära en positiv stimulans utan att det allmännas

utgifter fördenskull ökar. Slutligen framhåller de att någon motsvarighet

till det inmutningsförbud som gäller i Norrbottens län inte finns i andra

län.

Bakgrunden till inskränkningslagen

I propositionen nr 164 föreslog Kungl. Maj:t 1963 års riksdag att dels

godkänna allmänna riktlinjer för en systematisk malminventering i Norrbottens

län, dels antaga förslag till lag om inskränkning i rätten till inmutning

inom Norrbottens län. Propositionen grundades på ett av malmutredningen

för Norrbotten den 28 januari 1963 avgivet — stencilerat — betänkande,

»Malmen i Norrbotten» (se SOU 1963: 36) jämte remissyttranden

över betänkandet. Malmutredningen för Norrbotten hade haft till uppgift

att undersöka behovet av att förbättra kännedomen om järnmalmstillgångarna

i Norrbottens län samt att behandla de frågor, som hänger samman

med en förväntad ökad malmutvinning inom länet. På tillstyrkan av tredje

2—0103499 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 3 avd. Nr 31

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

lagutskottet (utlåtande nr 38) biföll riksdagen propositionen (rskr. nr 389).

I det följande lämnas en kort redogörelse för de skäl för och emot införandet

av inskränkningslagen, som framfördes under lagstiftningsarbetet.

Statsmakternas beslut om inventering av förekomsten av järnmalm och

andra mineral i Norrbottens län fattades mot bakgrunden av att enighet

rådde om att kunskaperna om malmförekomsterna i länet var ofullständiga

och att en mera ingående kännedom därom skulle vara av stort värde

från olika synpunkter, bland annat för bedömning av frågan om en från

samhälls- och företagsekonomiska synpunkter lämplig produktionsnivå.

Beslutet innebar att statens geologiska undersökning (SOU) skulle utföra

inventeringen under åren 1963—1972.

I nämnda betänkande och i några av de remissyttranden som avgetts

däröver hade ifrågasatts om inte gruvlagen borde revideras. Chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Kling, anslöt sig till tanken på en grundlig

revision av lagen. Den hårdnande internationella konkurrensen på malmområdet

och de därmed ständigt skärpta kraven på rationella produktionsbetingelser

för gruvindustrin syntes honom påkalla att gruvlagstiftningen

i näringens eget intresse ånyo sågs över. Även de europeiska integrationssträvandena

talade härför. Han förklarade därför att det var hans avsikt

att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för en sådan översyn,

vid vilken — utom annat — lämpligheten av en övergång till koncessionssystem

torde få prövas ingående.

Utredningen hade med instämmande av några remissinstanser framhållit

att tendenser förelåg till splittring av rätten till de brytvärda malmerna

i Norrbottens län. Departementschefen instämde häri och enligt

hans mening kunde denna tendens komma att förstärkas till följd av både

malminventeringen och den blivande översynen av gruvlagen. I syfte att

förebygga att sådan utveckling skulle leda till en felaktig inriktning av den

norrländska gruvindustrins framtida struktur och en olämplig arrondering

av densamma hade utredningen framlagt ett lagförslag, som innebar

att under tiden t. o. m. år 1972 — således under den tid inventeringen genomfördes

— inmutningsrätt inte skulle få beviljas annan än kronan, om

inte Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till den vikt, som

från arbetsmarknadspolitiska och andra samhällsekonomiska synpunkter

måste tillmätas önskemålen om att undvika en olämplig uppdelning av

rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten, ansåg departementschefen

särskilda åtgärder inte kunna undvaras. Den av utredningen förordade

temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i länet syntes

honom ändamålsenlig och han framlade därför lagförslag därom. (Rörande

departementschefens närmare överväganden hänvisas till propositionen

sid. 28—33.)

Tredje lagutskottet delade i sitt utlåtande departementschefens uppfattning

att särskilda åtgärder inte kunde undvaras då det gällde att undvika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 5

en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda malmerna i Norrbottens

län. Utskottet framhöll bland annat att om särskilda förebyggande åtgärder

inte vidtogs kunde även i Norrbotten uppkomma sådana gruvrättsliga

förhållanden som i Mellansverige kan ha bidragit till de svårigheter i vilka

gruvnäringen där befann sig. Sådana förebyggande åtgärder framstod som

särskilt påkallade i Norrbotten mot bakgrund såväl av de insatser som

statsmakterna stod i begrepp att göra för en inventering av länets malmtillgångar

som av inventeringens syfte. De möjligheter till en utvidgning

av länets gruvindustri som genom inventeringsarbetet kunde komma att

erbjudas borde enligt utskottets mening inte få äventyras genom enskildas

spekulativa förvärv av inmutningsrätter. Det borde fastmera anses angeläget

att kronan genom successiv inmutning kunde skydda de genom statens

malmletning påträffade fyndigheternas användning för avsett ändamål.

Väl förelåg såsom departementschefen understrukit möjlighet till ett

visst ehuru begränsat statligt inflytande i rationaliserande syfte över

gruvbrytningen i de fall, då staten har jordägare- eller kronoandel i företagen.

Likaså kunde genom privaträttsliga avtal rationaliserings- och

arronderingssynpunkter i någon mån tillgodoses. I likhet med departementschefen

ansåg utskottet att de angivna utvägarna likväl ej garanterade

att önskvärda resultat kunde uppnås i nämnda avseenden.

Åtta av utskottets ledamöter reserverade sig och avstyrkte bifall till

lagförslaget. De framhöll bland annat att detta innebar att inmutningssystemet,

som efter ingående överväganden bibehållits i gruvlagen, beträffande

det för gruvnäringen mycket betydelsefulla Norrbottens län övergavs

till förmån för ett koncessionsliknande system. De ansåg därför i likhet

med flera remissinstanser och motionärer att förslaget var ägnat att,

oavsett de möjligheter till dispens som erbjöds, minska den enskilda prospekteringsverksamheten

i Norrbottens län. Reservanterna delade vidare

den av flera remissinstanser, lagrådet och motionärer uttalade meningen

att ett så principiellt viktigt steg som det förordade inte borde tagas utan

att starka skäl därtill förelåg. De erinrade om att lagrådet framhållit att

det av departementschefen åberopade huvudargumentet för lagstiftningen,

nämligen splittringen av gruvrätterna inom länet, kritiserats från olika

synpunkter inte blott av näringslivets företrädare utan även av åtskilliga

statliga remissinstanser, däribland kommerskollegium, SGU och bergmästarämbetena.

Reservanterna anförde vidare att något fall, då gällande bestämmelser

lett till situationer där en från allmän synpunkt önskvärd exploatering

av en malmfyndighet försvårats eller omöjliggjorts, såvitt upplysts

inte hade uppkommit. Därest sådana olägenheter skulle uppkomma borde

de enligt reservanterna kunna avhjälpas med tillämpning av bestämmelserna

om jordägare- eller kronoandel eller genom privaträttsliga avtal.

Såväl i remissyttranden över betänkandet som i motioner i anledning av

propositionen hade — som framgår av vad reservanterna anfört — uttalats

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

farhågor för att förslaget skulle komma att menligt inverka på de enskilda

företagens malmletningsarbete. Det hade också framhållits att detta i sin

tur kunde få menliga konsekvenser för sysselsättningen i länet. Utskottet

uttalade med anledning härav: »Otvivelaktigt kan, vilket departementschefen

också vitsordat, inmutningsförbudet komma att ställa sig olägligt

för de närmast berörda företagen. Såsom vid remissbehandlingen betonats

har den svenska gruvhanteringen och de svenska järn- och stålverken ett

legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga malmreserver till

tryggande av råvaruförsörjningen och av att kunna bedriva malmletning

i direkt anslutning till egna fyndigheter, främst då sådana som redan bearbetas.

Det är därför ett samhällsekonomiskt intresse av vikt att företagen

icke hindras i denna verksamhet. Det är också i lagförslaget förutsatt,

att Kungl. Maj :t skall äga meddela dispens från inmutningsförbudet,

varigenom möjlighet erbjudes att i skälig omfattning tillgodose alla legitima

intressen av ifrågavarande slag. Sådan dispens skall enligt 2 § första

stycket kunna avse tillstånd att inmuta icke blott särskilda fyndigheter utan

även fyndigheter som påträffats eller kan komma att påträffas inom visst

i dispensbeslutet angivet område. — ---I likhet med departementschefen

vill utskottet —--understryka att det icke kan komma i fråga att på

detta stadium uppdraga några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.

Såsom utredningen och departementschefen anmärkt bör inkomna dispensansökningar

prövas med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten av

enskild inmulningsverksamhet i varje särskilt fall, varvid en betydande

liberalitet skall iakttagas.»

Gruvrättsutrednmgen

I enlighet med vad som förutskickades i propositionen med förslag till

lag om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län tillsattes i

november 1963 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma år en utredning

med uppdrag att verkställa en allmän översyn av gruvlagstiftningen. Utredningen

har antagit benämningen gruvrättsutrednmgen. I direktiven

för utredningen (1964 års riksdagsberättelse I Ju 62) erinrar departementschefen,

statsrådet Kling, om att tillkomsten av 1938 års gruvlag icke innebar

någon övergång till koncessionssystemet men att spörsmålet övervägts

under förarbetena.

I direktiven anfördes vidare att vissa av de synpunkter som under förarbetena

till gällande gruvlag åberopades till förmån för inmutningssystemets

bibehållande torde stå sig än i dag. Sålunda kan det antagas, att inmutningssystemet

fortfarande är bättre ägnat att stimulera enskilda till

efterforskande och undersökning av nya mineralfyndigheter än koncessionssystemet.

Departementschefen pekar dock på att förhållandena på området

förändrats i viktiga hänseenden sedan 1930-talet. I motsats till vad som för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 7

utsattes vid tillkomsten av gällande gruvlag förekommer en omfattande

prospektering efter malm i statlig regi för kronans räkning. I detta sammanhang

erinras om de inventeringsarbeten, som enligt riksdagens beslut

skall utföras 1 Norrbottens län av Sveriges geologiska undersökning under

åren 1963 1972. Vidare framhålles, att malmletningstekniken under se
nare

år undergått stora förändringar, vilket kan ha sin betydelse vid bedömning

av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system. Ej heller säges

man kunna förbigå, att de rent ekonomiska betingelserna för gruvdrift i

betydande grad förändrats sedan tiden före andra världskriget och att den

internationella konkurrensen hårdnat. Bland de ytterligare omständigheter,

som förtjänar beaktande, nämns främst de europeiska ekonomiska

integrationssträvandena. Frågan om det system, som gruvlagstiftningen är

uPPbyggd på, säges uppenbarligen vara av stor betydelse från förevarande

synpunkt.

De nya förhållanden, som sålunda inträtt under de senaste decennierna,

talade enligt departementschefens mening för att en övergång från inmutningssystemet

till koncessionssystemet eller, möjligen, till en blandform

av båda dessa system ånyo bör övervägas. Det framhålles att en ändring

av lagstiftningen i detta hänseende förutsätter en närmare utredning rörande

de faktorer, som kan inverka på valet av system och dessa faktorers

inbördes betydelse. Vidare torde bland annat böra undersökas, vilka

olika åtgärder som kan vidtagas — lagstiftningsvägen eller eljest — för att

stimulera till malmletning, om ett koncessionssystem skulle väljas.

Enligt vad utskottet erfarit kommer gruvrättsutredningen att under

första halvåret 1969 avge ett betänkande, vari bland annat frågan om inskränkningslagens

fortsatta giltighet tas upp till behandling.

Utskottet

Enligt lagen om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens

län må inmutningsrätt enligt gruvlagen inte beviljas annan än kronan utan

Konungens tillstånd. Lagen som trädde i kraft den 17 december 1963

gäller t. o. m. den 31 december 1972. Det huvudsakliga skälet för statsmakternas

beslut om temporär inskränkning av enskildas inmutningsrätt

1 länet var att rätten till de brytvärda malmerna i Norrbottens län

tenderade att spridas på för många händer. Dessa tendenser ansågs kunna

komma att förstärkas till följd av dels den malminventering av länets

malmtillgångar, som statsmakterna stod i begrepp att utföra under åren

1963 1972, dels en förutskickad översyn av gruvlagen, vid vilken bl. a.

lämpligheten av övergång till koncessionssystem skulle övervägas. Genom

inskränkningslagen avsåg man att förebygga att ifrågavarande utveckling

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

skulle leda till en felaktig inriktning av den norrländska gruvindustrins

framtida struktur och en olämplig arrondering av densamma.

Motionärerna anför att utkomstmöjligheterna i Norrbottens län är otillräckliga

samt att arbetslösheten där är stor trots att stora belopp satsats

inom ramen för den statliga lokaliseringspolitiken och på arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. De anser det därför angeläget att nya åtgärder

prövas för att skapa flera sysselsättningsmöjligheter. Mot bakgrund härav

framstår det för motionärerna lämpligt att verksamheten inom bergsbruket

stimuleras. Motionärerna anser att detta kan ske genom ett upphävande

av inmutningsförbudet för enskilda, i varje fall i fråga om andra

metaller än järn. Härigenom skulle enligt motionärerna de resurser som

finns tillgängliga inom den enskilda sektorn styras till länet. De föreslår

därför att riksdagen skall besluta att inskränkningslagen upphävs från

och med den 1 juli 1969.

Utskottet vill först erinra om att Kungl. Maj :t kan medge dispens från

inmutningsförbudet samt att det i förarbetena till lagen förutsatts att

inkomna dispensansökningar skall prövas med utgående från behovet

och önskvärdheten av enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall,

varvid en betydande liberalitet skall iakttagas.

Vidare må framhållas att lagens giltighetstid sammanfaller med den tid

under vilken den statliga malminventeringen i länet genomförs. Såsom

utskottet uttalade vid lagens tillkomst är det angeläget att kronan genom

successiv inmutning kan skydda de genom malmletningen påträffade fyndigheternas

användning för att åstadkomma en utvidgning av länets gruvindustri.

Prospekteringsverksamheten inom länet fortskrider, och enligt

utskottets mening bör därför inmutningsförbudet inte hävas i förtid utan

att starka skäl föreligger. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

är gruvlagstiftningen föremål för en allsidig översyn. Enligt vad utskottet

erfarit kommer gruvrättsutredningen att under innevarande år avge ett

betänkande, vari bl. a. frågan om inskränkningslagens fortsatta giltighet

tas upp till behandling. Resultatet av utredningen kan förväntas ge ett

allsidigt underlag för bedömningen av frågan om det förekommer anledning

att häva den temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt

i länet. Med hänsyn härtill synes någon åtgärd från riksdagens sida för

närvarande inte böra företagas.

Utskottet hemställer

att motionerna 1:807 och 11:925 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd

Stockholm den 22 april 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från. första kammaren: herr Ebbe Ohlsson (m), fröken Ranmark (s),

herr Hansson (s)*, fru Landberg (s), herrar Berglund (s)* och Skagerlund

(fp)*;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Hedin (m)*, fröken

Anderson (s)*, fru Ekroth (s), herrar Hammarberg (s), Hugosson (s),

Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (m):

Enär — enligt vad utskottet erfarit — gruvrättsutredningen detta år

kommer att avge ett betänkande vari bl. a. frågan om inskränkningslagens

fortsatta giltighet kommer att behandlas vill vi avge följande yttrande.

Det är obestridigt att nu gällande inskränkningslag medför svårigheter

för enskilda företag t. ex. Bolidenbolaget, som bedriver gruvdrift bl. a. i

Norrbotten. Det är naturligt att företagen måste planera sin verksamhet

på mycket lång sikt. Grundläggande för sådan planering är kännedomen

om tillgängliga intressanta malmfyndigheter. Bl. a. har Bolidenbolaget

tillgång till en omfattande organisation för malmletning och prospektering.

Trots dispensmöjligheter föreligger osäkerhet inför framtiden genom

nuvarande inskränkningslag, vilket kan medföra att företagen tvingas

insätta sina för Norrbotten disponibla resurser i andra landsändar eller

kanske till och med utomlands. Dessa negativa effekter för Norrbottens

län bör beaktas av statsmakterna. Enskilda företag bör i stället stimuleras

till insatser just i det län där arbetslösheten är särskilt markant.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.