Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och Enarsson.
1969-04-22 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1969:31, Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och Enarsson.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969
1
Nr 31
Utlåtande i anledning av motioner om upphävande av viss inskränkning
i rätten till inmutning i Norrbottens län.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott
hänvisade motioner, nr 807 i första kammaren av herr Strandberg
m. fl. och nr 925 i andra kammaren av herrar Petersson i Gäddvik och
Enarsson.
I motionerna, som är likalydande, hemställes
»att riksdagen måtte besluta att lagen om inskränkning i rätten till inmutning
i Norrbottens län, SFS 1963 nr 599, upphävs fr. o. m. den 1 juli
1969».
Gällande rätt
Gruvlagen den 3 juni 1938 trädde i kraft den 1 januari 1940. Lagen är
tillämplig i fråga om mineralfyndighet som innehåller 1) malm till någon
av följande metaller, nämligen guld, silver, platina, kvicksilver, koppar,
bly, zink, järn, mangan, krom, kobolt, nickel, titan, vanadin, molybden,
wolfram, tenn, vismut, antimon och arsenik, dock ej sjö- och myrmalm,
samt 2) svavelkis, magnetkis, grafit, apatit eller magnesit (1 §).
Gruvlagen bygger på inmutningssgstemet. Enligt 1 § gäller i princip att
envar kan genom inmutning erhålla rätt att på egen eller annans mark
undersöka och bearbeta fyndigheter av ovannämnda mineral. Någon lämplighetsprövning
föreligger ej. Rätten till fyndighet tillkommer den som
först söker inmutning. Inmutning sökes hos bergmästaren i det av landets
fyra bergmästardistrikt i vilket fyndigheten är belägen (2 §). Inmutat område
skall enligt 4 § vara cirkelformigt med 200 meters radie. Inmutningen
medför ensamrätt att under tre år utföra undersökningsarbeten inom det
inmutade området. Undersökningstiden kan förlängas med i allmänhet
högst fem år (19 §).
Visar inmutaren att inom det inmutade området finnes inmutningsbara
mineral som lämpar sig för teknisk bearbetning och förekommer i sådan
myckenhet att fyndigheten sannolikt kan göras till föremål för gruvdrift,
är han enligt 2 § tredje stycket berättigad att vid särskild förrättning (utmålsförrättning)
av bergmästaren få sig anvisat visst arbetsområde (utmål).
Utmålets areal får inte överstiga 16 hektar (30 §). Sökanden kan
få lösa mark för arbete ovan jord inom utmålet samt även få sig anvisad
mark för upplagsplats, byggnad, väg m. m. utanför utmålet (34 §).
1 —-0103499 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 31
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 196!)
Den rätt till bearbetning som erhålles genom utmålsläggningen är ej
begränsad till tiden. Enligt 55 § är emellertid gruvinnehavaren, vid äventyr
att gruvrätten förverkas, pliktig att utgiva en årlig försvarsavgift av 20
kronor för varje hektar eller överskjutande del därav som utmålet omfattar.
Hälften av avgiften tillfaller jordägaren och hälften staten.
Gruvinnehavaren är enligt 53 § skyldig att årligen till jordägaren erlägga
en avgäld motsvarande eu procent av värdet av alla inmutningsbara mineral
som brutits och uppfordrats inom utmålet, dock högst 10 000 kronor
per år. Avgälden skall upphöra sedan regelbunden brytning pågått under
sammanlagt 20 år.
Staten är jämlikt 46 § berättigad alt till hälften med inmutaren deltaga
i gruvföretaget (kronoandel). Denna regel infördes genom 1938 års gruvlag.
Tidigare hade jordägaren rätt till halv andel i företaget (jordägareandel).
Jordägarens rätt kvarstår i alla gruvor som tillkommit före gruvlagens
ikraftträdande. Anmälan att staten önskar begagna sin rätt till
kronoandel skall ske inom viss tid. Har anmälan skett åtnjuter staten i
princip efter utmålsläggningen del i gruvföretaget med skyldighet att vidkännas
sin andel i alla kostnader som erfordras för arbetets bedrivande
(48 §). Begagnas ej kronoandelen, har inmutaren ensamrätt till företaget
(50 §).
Enligt lag den 6 december 1963 om inskränkning i rätten till inmutning
inom Norrbottens län (nedan kallad inskränkningslagen) må inmutningsrätt
enligt gruvlagen inte utan Konungens tillstånd beviljas annan än kronan
inom länet (1 §). I 2§ stadgas att Konungens tillstånd till inmutning
må avse särskild fyndighet eller ock fyndigheter i allmänhet eller av visst
slag inom område, som anges i tillståndet. Tillstånd må förbindas med de
villkor, som finns påkallade.
Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst
slag inom angivet område och har därefter inmutningsrätt beviljats, må ufmål
enligt 3 § anvisas inmutaren endast om inom det inmutade området
finns fyndighet, innehållande mineral av del slag tillståndet avser i sådan
myckenhet att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral
göras till föremål för gruvdrift. Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning
skall inges till bergmästaren (4 §).
Lagen trädde i kraft den 17 december 1963 och gäller till och med den
31 december 1972.
Gruvlagen bygger, såsom nämnts, på imnutningssystemet. Inom svensk
gruvlagstiftning tillämpas även det s. k. koncessionssystemet, enligt vilket
rätt till gruva förvärvas genom en akt av den högsta statsmyndigheten
med fri prövningsrätt för denna i fråga om valet av koncessionär. Detta
system tillämpas enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m. på stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen
den 2 december 1960 på uran och uranföreningar.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 3
Motionerna
I motionerna framhålls inledningsvis att en betydande del av vårt lands
samlade naturtillgångar finns i Norrbottens län samt att en mycket stor del
av dessa tillgångar ägs eller kontrolleras av staten. Trots förekomsten av
dessa naturtillgångar säges länet i likhet med många andra norrländska
län ha betydande svårigheter som yttrar sig bl. a. i en mycket stor arbetslöshet.
Under en längre tid har länets arbetsföra befolkning avsevärt minskat
på grund av flyttningar söderut beroende på de allvarligt försämrade
utkomstmöj ligheterna.
I motionerna framhålls vidare att staten satsat betydande belopp i länet
inom ramen för den statliga lokaliseringspolitiken. Ännu större belopp
säges ha åtgått för arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av beredskapsarbeten,
omskolning, flyttningsbidrag m.m. Trots dessa insatser har emellertid
den negativa utvecklingen inte kunnat vändas. Motionärerna anser
det därför angeläget att nya åtgärder prövas i syfte att skapa flera sysselsättningsmöjligheter
och därigenom bidra till en allmän ekonomisk expansion
i länet.
Mot denna bakgrund framstår det för motionärerna lämpligt att stimulera
verksamheten inom bergsbruket. Detta kan enligt dem göras genom att
det för enskilda från och med slutet av december 1963 gällande inmutningsförbudet
upphävs — i varje fall i fråga om andra metaller än järn. De anser
att ett upphävande av inmutningsförbudet för enskilda skulle göra att de
resurser som finns tillgängliga inom den enskilda sektorn styrs till länet.
Därigenom skulle möjligheter skapas för varaktiga sysselsättningstillskott
som uppstår i de fall inmutningen leder till ny gruvverksamhet. Motionärerna
anser vidare att upphävande av inmutningsförbudet också har den
fördelen att det skulle innebära en positiv stimulans utan att det allmännas
utgifter fördenskull ökar. Slutligen framhåller de att någon motsvarighet
till det inmutningsförbud som gäller i Norrbottens län inte finns i andra
län.
Bakgrunden till inskränkningslagen
I propositionen nr 164 föreslog Kungl. Maj:t 1963 års riksdag att dels
godkänna allmänna riktlinjer för en systematisk malminventering i Norrbottens
län, dels antaga förslag till lag om inskränkning i rätten till inmutning
inom Norrbottens län. Propositionen grundades på ett av malmutredningen
för Norrbotten den 28 januari 1963 avgivet — stencilerat — betänkande,
»Malmen i Norrbotten» (se SOU 1963: 36) jämte remissyttranden
över betänkandet. Malmutredningen för Norrbotten hade haft till uppgift
att undersöka behovet av att förbättra kännedomen om järnmalmstillgångarna
i Norrbottens län samt att behandla de frågor, som hänger samman
med en förväntad ökad malmutvinning inom länet. På tillstyrkan av tredje
2—0103499 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 sand. 3 avd. Nr 31
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969
lagutskottet (utlåtande nr 38) biföll riksdagen propositionen (rskr. nr 389).
I det följande lämnas en kort redogörelse för de skäl för och emot införandet
av inskränkningslagen, som framfördes under lagstiftningsarbetet.
Statsmakternas beslut om inventering av förekomsten av järnmalm och
andra mineral i Norrbottens län fattades mot bakgrunden av att enighet
rådde om att kunskaperna om malmförekomsterna i länet var ofullständiga
och att en mera ingående kännedom därom skulle vara av stort värde
från olika synpunkter, bland annat för bedömning av frågan om en från
samhälls- och företagsekonomiska synpunkter lämplig produktionsnivå.
Beslutet innebar att statens geologiska undersökning (SOU) skulle utföra
inventeringen under åren 1963—1972.
I nämnda betänkande och i några av de remissyttranden som avgetts
däröver hade ifrågasatts om inte gruvlagen borde revideras. Chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Kling, anslöt sig till tanken på en grundlig
revision av lagen. Den hårdnande internationella konkurrensen på malmområdet
och de därmed ständigt skärpta kraven på rationella produktionsbetingelser
för gruvindustrin syntes honom påkalla att gruvlagstiftningen
i näringens eget intresse ånyo sågs över. Även de europeiska integrationssträvandena
talade härför. Han förklarade därför att det var hans avsikt
att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för en sådan översyn,
vid vilken — utom annat — lämpligheten av en övergång till koncessionssystem
torde få prövas ingående.
Utredningen hade med instämmande av några remissinstanser framhållit
att tendenser förelåg till splittring av rätten till de brytvärda malmerna
i Norrbottens län. Departementschefen instämde häri och enligt
hans mening kunde denna tendens komma att förstärkas till följd av både
malminventeringen och den blivande översynen av gruvlagen. I syfte att
förebygga att sådan utveckling skulle leda till en felaktig inriktning av den
norrländska gruvindustrins framtida struktur och en olämplig arrondering
av densamma hade utredningen framlagt ett lagförslag, som innebar
att under tiden t. o. m. år 1972 — således under den tid inventeringen genomfördes
— inmutningsrätt inte skulle få beviljas annan än kronan, om
inte Kungl. Maj:t lämnat tillstånd därtill. Med hänsyn till den vikt, som
från arbetsmarknadspolitiska och andra samhällsekonomiska synpunkter
måste tillmätas önskemålen om att undvika en olämplig uppdelning av
rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten, ansåg departementschefen
särskilda åtgärder inte kunna undvaras. Den av utredningen förordade
temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i länet syntes
honom ändamålsenlig och han framlade därför lagförslag därom. (Rörande
departementschefens närmare överväganden hänvisas till propositionen
sid. 28—33.)
Tredje lagutskottet delade i sitt utlåtande departementschefens uppfattning
att särskilda åtgärder inte kunde undvaras då det gällde att undvika
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 5
en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda malmerna i Norrbottens
län. Utskottet framhöll bland annat att om särskilda förebyggande åtgärder
inte vidtogs kunde även i Norrbotten uppkomma sådana gruvrättsliga
förhållanden som i Mellansverige kan ha bidragit till de svårigheter i vilka
gruvnäringen där befann sig. Sådana förebyggande åtgärder framstod som
särskilt påkallade i Norrbotten mot bakgrund såväl av de insatser som
statsmakterna stod i begrepp att göra för en inventering av länets malmtillgångar
som av inventeringens syfte. De möjligheter till en utvidgning
av länets gruvindustri som genom inventeringsarbetet kunde komma att
erbjudas borde enligt utskottets mening inte få äventyras genom enskildas
spekulativa förvärv av inmutningsrätter. Det borde fastmera anses angeläget
att kronan genom successiv inmutning kunde skydda de genom statens
malmletning påträffade fyndigheternas användning för avsett ändamål.
Väl förelåg såsom departementschefen understrukit möjlighet till ett
visst ehuru begränsat statligt inflytande i rationaliserande syfte över
gruvbrytningen i de fall, då staten har jordägare- eller kronoandel i företagen.
Likaså kunde genom privaträttsliga avtal rationaliserings- och
arronderingssynpunkter i någon mån tillgodoses. I likhet med departementschefen
ansåg utskottet att de angivna utvägarna likväl ej garanterade
att önskvärda resultat kunde uppnås i nämnda avseenden.
Åtta av utskottets ledamöter reserverade sig och avstyrkte bifall till
lagförslaget. De framhöll bland annat att detta innebar att inmutningssystemet,
som efter ingående överväganden bibehållits i gruvlagen, beträffande
det för gruvnäringen mycket betydelsefulla Norrbottens län övergavs
till förmån för ett koncessionsliknande system. De ansåg därför i likhet
med flera remissinstanser och motionärer att förslaget var ägnat att,
oavsett de möjligheter till dispens som erbjöds, minska den enskilda prospekteringsverksamheten
i Norrbottens län. Reservanterna delade vidare
den av flera remissinstanser, lagrådet och motionärer uttalade meningen
att ett så principiellt viktigt steg som det förordade inte borde tagas utan
att starka skäl därtill förelåg. De erinrade om att lagrådet framhållit att
det av departementschefen åberopade huvudargumentet för lagstiftningen,
nämligen splittringen av gruvrätterna inom länet, kritiserats från olika
synpunkter inte blott av näringslivets företrädare utan även av åtskilliga
statliga remissinstanser, däribland kommerskollegium, SGU och bergmästarämbetena.
Reservanterna anförde vidare att något fall, då gällande bestämmelser
lett till situationer där en från allmän synpunkt önskvärd exploatering
av en malmfyndighet försvårats eller omöjliggjorts, såvitt upplysts
inte hade uppkommit. Därest sådana olägenheter skulle uppkomma borde
de enligt reservanterna kunna avhjälpas med tillämpning av bestämmelserna
om jordägare- eller kronoandel eller genom privaträttsliga avtal.
Såväl i remissyttranden över betänkandet som i motioner i anledning av
propositionen hade — som framgår av vad reservanterna anfört — uttalats
6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969
farhågor för att förslaget skulle komma att menligt inverka på de enskilda
företagens malmletningsarbete. Det hade också framhållits att detta i sin
tur kunde få menliga konsekvenser för sysselsättningen i länet. Utskottet
uttalade med anledning härav: »Otvivelaktigt kan, vilket departementschefen
också vitsordat, inmutningsförbudet komma att ställa sig olägligt
för de närmast berörda företagen. Såsom vid remissbehandlingen betonats
har den svenska gruvhanteringen och de svenska järn- och stålverken ett
legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga malmreserver till
tryggande av råvaruförsörjningen och av att kunna bedriva malmletning
i direkt anslutning till egna fyndigheter, främst då sådana som redan bearbetas.
Det är därför ett samhällsekonomiskt intresse av vikt att företagen
icke hindras i denna verksamhet. Det är också i lagförslaget förutsatt,
att Kungl. Maj :t skall äga meddela dispens från inmutningsförbudet,
varigenom möjlighet erbjudes att i skälig omfattning tillgodose alla legitima
intressen av ifrågavarande slag. Sådan dispens skall enligt 2 § första
stycket kunna avse tillstånd att inmuta icke blott särskilda fyndigheter utan
även fyndigheter som påträffats eller kan komma att påträffas inom visst
i dispensbeslutet angivet område. — ---I likhet med departementschefen
vill utskottet —--understryka att det icke kan komma i fråga att på
detta stadium uppdraga några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.
Såsom utredningen och departementschefen anmärkt bör inkomna dispensansökningar
prövas med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten av
enskild inmulningsverksamhet i varje särskilt fall, varvid en betydande
liberalitet skall iakttagas.»
Gruvrättsutrednmgen
I enlighet med vad som förutskickades i propositionen med förslag till
lag om inskränkning i rätten till inmutning i Norrbottens län tillsattes i
november 1963 enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande samma år en utredning
med uppdrag att verkställa en allmän översyn av gruvlagstiftningen. Utredningen
har antagit benämningen gruvrättsutrednmgen. I direktiven
för utredningen (1964 års riksdagsberättelse I Ju 62) erinrar departementschefen,
statsrådet Kling, om att tillkomsten av 1938 års gruvlag icke innebar
någon övergång till koncessionssystemet men att spörsmålet övervägts
under förarbetena.
I direktiven anfördes vidare att vissa av de synpunkter som under förarbetena
till gällande gruvlag åberopades till förmån för inmutningssystemets
bibehållande torde stå sig än i dag. Sålunda kan det antagas, att inmutningssystemet
fortfarande är bättre ägnat att stimulera enskilda till
efterforskande och undersökning av nya mineralfyndigheter än koncessionssystemet.
Departementschefen pekar dock på att förhållandena på området
förändrats i viktiga hänseenden sedan 1930-talet. I motsats till vad som för
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969 7
utsattes vid tillkomsten av gällande gruvlag förekommer en omfattande
prospektering efter malm i statlig regi för kronans räkning. I detta sammanhang
erinras om de inventeringsarbeten, som enligt riksdagens beslut
skall utföras 1 Norrbottens län av Sveriges geologiska undersökning under
åren 1963 1972. Vidare framhålles, att malmletningstekniken under se
nare
år undergått stora förändringar, vilket kan ha sin betydelse vid bedömning
av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system. Ej heller säges
man kunna förbigå, att de rent ekonomiska betingelserna för gruvdrift i
betydande grad förändrats sedan tiden före andra världskriget och att den
internationella konkurrensen hårdnat. Bland de ytterligare omständigheter,
som förtjänar beaktande, nämns främst de europeiska ekonomiska
integrationssträvandena. Frågan om det system, som gruvlagstiftningen är
uPPbyggd på, säges uppenbarligen vara av stor betydelse från förevarande
synpunkt.
De nya förhållanden, som sålunda inträtt under de senaste decennierna,
talade enligt departementschefens mening för att en övergång från inmutningssystemet
till koncessionssystemet eller, möjligen, till en blandform
av båda dessa system ånyo bör övervägas. Det framhålles att en ändring
av lagstiftningen i detta hänseende förutsätter en närmare utredning rörande
de faktorer, som kan inverka på valet av system och dessa faktorers
inbördes betydelse. Vidare torde bland annat böra undersökas, vilka
olika åtgärder som kan vidtagas — lagstiftningsvägen eller eljest — för att
stimulera till malmletning, om ett koncessionssystem skulle väljas.
Enligt vad utskottet erfarit kommer gruvrättsutredningen att under
första halvåret 1969 avge ett betänkande, vari bland annat frågan om inskränkningslagens
fortsatta giltighet tas upp till behandling.
Utskottet
Enligt lagen om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens
län må inmutningsrätt enligt gruvlagen inte beviljas annan än kronan utan
Konungens tillstånd. Lagen som trädde i kraft den 17 december 1963
gäller t. o. m. den 31 december 1972. Det huvudsakliga skälet för statsmakternas
beslut om temporär inskränkning av enskildas inmutningsrätt
1 länet var att rätten till de brytvärda malmerna i Norrbottens län
tenderade att spridas på för många händer. Dessa tendenser ansågs kunna
komma att förstärkas till följd av dels den malminventering av länets
malmtillgångar, som statsmakterna stod i begrepp att utföra under åren
1963 1972, dels en förutskickad översyn av gruvlagen, vid vilken bl. a.
lämpligheten av övergång till koncessionssystem skulle övervägas. Genom
inskränkningslagen avsåg man att förebygga att ifrågavarande utveckling
8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969
skulle leda till en felaktig inriktning av den norrländska gruvindustrins
framtida struktur och en olämplig arrondering av densamma.
Motionärerna anför att utkomstmöjligheterna i Norrbottens län är otillräckliga
samt att arbetslösheten där är stor trots att stora belopp satsats
inom ramen för den statliga lokaliseringspolitiken och på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. De anser det därför angeläget att nya åtgärder
prövas för att skapa flera sysselsättningsmöjligheter. Mot bakgrund härav
framstår det för motionärerna lämpligt att verksamheten inom bergsbruket
stimuleras. Motionärerna anser att detta kan ske genom ett upphävande
av inmutningsförbudet för enskilda, i varje fall i fråga om andra
metaller än järn. Härigenom skulle enligt motionärerna de resurser som
finns tillgängliga inom den enskilda sektorn styras till länet. De föreslår
därför att riksdagen skall besluta att inskränkningslagen upphävs från
och med den 1 juli 1969.
Utskottet vill först erinra om att Kungl. Maj :t kan medge dispens från
inmutningsförbudet samt att det i förarbetena till lagen förutsatts att
inkomna dispensansökningar skall prövas med utgående från behovet
och önskvärdheten av enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall,
varvid en betydande liberalitet skall iakttagas.
Vidare må framhållas att lagens giltighetstid sammanfaller med den tid
under vilken den statliga malminventeringen i länet genomförs. Såsom
utskottet uttalade vid lagens tillkomst är det angeläget att kronan genom
successiv inmutning kan skydda de genom malmletningen påträffade fyndigheternas
användning för att åstadkomma en utvidgning av länets gruvindustri.
Prospekteringsverksamheten inom länet fortskrider, och enligt
utskottets mening bör därför inmutningsförbudet inte hävas i förtid utan
att starka skäl föreligger. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
är gruvlagstiftningen föremål för en allsidig översyn. Enligt vad utskottet
erfarit kommer gruvrättsutredningen att under innevarande år avge ett
betänkande, vari bl. a. frågan om inskränkningslagens fortsatta giltighet
tas upp till behandling. Resultatet av utredningen kan förväntas ge ett
allsidigt underlag för bedömningen av frågan om det förekommer anledning
att häva den temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt
i länet. Med hänsyn härtill synes någon åtgärd från riksdagens sida för
närvarande inte böra företagas.
Utskottet hemställer
att motionerna 1:807 och 11:925 icke föranleder någon
riksdagens åtgärd
Stockholm den 22 april 1969
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK GREBÄCK
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 31 år 1969
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från. första kammaren: herr Ebbe Ohlsson (m), fröken Ranmark (s),
herr Hansson (s)*, fru Landberg (s), herrar Berglund (s)* och Skagerlund
(fp)*;
från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Hedin (m)*, fröken
Anderson (s)*, fru Ekroth (s), herrar Hammarberg (s), Hugosson (s),
Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp).
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (m):
Enär — enligt vad utskottet erfarit — gruvrättsutredningen detta år
kommer att avge ett betänkande vari bl. a. frågan om inskränkningslagens
fortsatta giltighet kommer att behandlas vill vi avge följande yttrande.
Det är obestridigt att nu gällande inskränkningslag medför svårigheter
för enskilda företag t. ex. Bolidenbolaget, som bedriver gruvdrift bl. a. i
Norrbotten. Det är naturligt att företagen måste planera sin verksamhet
på mycket lång sikt. Grundläggande för sådan planering är kännedomen
om tillgängliga intressanta malmfyndigheter. Bl. a. har Bolidenbolaget
tillgång till en omfattande organisation för malmletning och prospektering.
Trots dispensmöjligheter föreligger osäkerhet inför framtiden genom
nuvarande inskränkningslag, vilket kan medföra att företagen tvingas
insätta sina för Norrbotten disponibla resurser i andra landsändar eller
kanske till och med utomlands. Dessa negativa effekter för Norrbottens
län bör beaktas av statsmakterna. Enskilda företag bör i stället stimuleras
till insatser just i det län där arbetslösheten är särskilt markant.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.