Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att främja fritidsfisket, m. in. i vad propositionen hänvisats till lagutskott jämte motioner i ämnet, dels motioner om vidgad rätt till fritidsfiske.

1969-04-22 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:32, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att främja fritidsfisket, m. in. i vad propositionen hänvisats till lagutskott jämte motioner i ämnet, dels motioner om vidgad rätt till fritidsfiske.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

åtgärder för att främja fritidsfisket, m. in. i vad

propositionen hänvisats till lagutskott jämte motioner

i ämnet, dels motioner om vidgad rätt till fritidsfiske.

Genom en den 28 februari 1969 dagtecknad proposition, nr 42, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden

och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden,

2) lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionen har hänvisats till lagutskott såvitt den avser ändringar i lagen

om fiskevårdsområden och lagen om rätt till fiske samt i övrigt till

j or dbr uksut skottet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, så vitt nu är i fråga, vissa ändringar i lagen om

fiskevårdsområden och lagen om rätt till fiske i syfte att underlätta bildandet

av fiskevårdsområden och skydda fiskbeståndet.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

1) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

Härigenom förordnas, att 6, 10, 15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5 maj 1960

om fiskevårdsområden skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Fiskevårdsområde må bildas om

samtycke föreligger antingen från

delägare, som företräda mer än hälften

av delaktighetstalet och tillika utgöra

minst en tredjedel av antalet

delägare, eller från delägare, som utgöra

mer än halva antalet delägare

och tillika företräda minst en tredjedel

av delaktighetstalet. Skall fiskevårdsområdet

omfatta ett eller flera

vart för sig oskiftade fisken, erfordras

därjämte samtycke från

minst en delägare inom varje sådant

fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet

och utgör det ej ensamt för sig en

fastighet, må dock fiskevårdsområde

bildas, om samtycke därtill lämnas

av mer än halva antalet delägare

eller av delägare, vilka företräda mer

än hälften av delaktighetstalet.

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas, om

det befinnes lämpligt med hänsyn till

vattenområdets och fiskets beskaffenhet

och omfattning samt förhållandena

i övrigt.

Fiskevårdsområde må bildas om

vid omröstning enligt 19 § samtycke

föreligger antingen från delägare,

som företräda mer än hälften av de

röstandes delaktighetstal och tillika

utgöra minst en tredjedel av antalet

röstande, eller från delägare, som utgöra

mer än halva antalet röstande

och tillika företräda minst en tredjedel

av de röstandes delaktighetstal.

Skall fiskevårdsområdet omfatta

oskiftat fiske med flera delägare, erfordras

därjämte samtycke från

minst en delägare inom varje sådant

fiske.

Hör fisket till allenast en fastighet

och utgör det ej ensamt för sig en

fastighet, må dock fiskevårdsområde

bildas, om samtycke därtill lämnas

av mer än halva antalet röstande

eller av delägare, vilka företräda mer

än hälften av de röstandes delaktighetstal.

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas, om

det befinnes lämpligt med hänsyn till

vattenområdets och fiskets beskaffenhet

och omfattning samt förhållandena

i övrigt. Saknas samtycke

som avses i första stycket andra

punkten, må fiskevårdsområdet likväl

bildas, om särskilda skäl föreligga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

3

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

10

Är fisket inom fiskevårdsområde

i sin helhet samfällt för två eller

flera fastigheter, må upplåtelse av

fiske ske endast om delägare med

mer än hälften av delaktighetstalet

samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i första

stycket sägs, må upplåtelse ske

endast om delägare med mer än två

tredjedelar av delaktighetstalet samtycka

därtill. Omfattar fiskevårdsområdet

ett eller flera vart för sig

oskiftade fisken, skall i stället beträffande

varje sådant fiske gälla vad i

första stycket är stadgat.

15

Fiskevårdsområde må bildas allenast

efter ansökan av delägare. Ansökningen

skall vara skriftlig och ingivas

till länsstyrelsen.

I ansökningen---- ------

17

Innehåller ansökningen-----

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som länsstyrelsen

förordnar.

Äro delägarna

§•

Är fisket inom fiskevårdsområde

i sin helhet samfällt för två eller

flera fastigheter, må upplåtelse av

fiske ske endast om delägare med

mer än hälften av det vid omröstning

bland delägarna företrädda delaktighetstalet

samtycka därtill.

Är fisket ej så beskaffat som i första

stycket sägs, må upplåtelse ske

endast om delägare med mer än två

tredjedelar av det vid omröstning

bland delägarna företrädda delaktighetstalet

samtycka därtill. Omfattar

fiskevårdsområdet oskiftat fiske med

flera delägare, skall i stället beträffande

varje sådant fiske gälla vad i

första stycket är stadgat.

§•

Fiskevårdsområde må bildas efter

ansökan av delägare, myndighet

som Konungen bestämmer eller kommunen.

Ansökningen skall vara

skriftlig och ingivas till länsstyrelsen.

- skola tillgodoses.

§•

---- — omedelbart avslås.

Bildande av fiskevårdsområde

skall prövas vid förrättning under

ledning av förrättningsman som länsstyrelsen

förordnar. Fordras särskild

fackkunskap för utredning i samband

med förrättningen, får länsstyrelsen

på begäran av förrättningsmannen

förordna sakkunnigt biträde

åt honom.

- avgöra ärendet.

18 §.

Förrättningsmannen skall så snart

som möjligt kalla delägarna till sammanträde.

Skriftlig kallelse skall senast fjorton

dagar före sammanträdet tillställas

varje känd delägare. Finnes an
-

Förrättningsmannen skall så snart

som möjligt hålla sammanträde med

delägarna. Han skall i god tid före

sammanträdet kalla delägarna till

detta.

Varje delägare med känt hemvist

inom riket skall delgivas kallelsen.

1 fråga om delgivningen gäller i till
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

(Nuvarande lydelse)

ledning till antagande att ej alla delägare

därigenom underrättas, skall

beträffande första sammanträdet

kallelsen därjämte inom samma tid

kungöras på sätt i 31 § stadgas.

Kallelse till----

(Föreslagen lydelse)

lämpliga delar vad som föreskrives i

rättegångsbalken om delgivning av

annan handling än stämning. Träffas

ej delägaren eller någon till vilken

kallelsen må överlämnas och kan ej

heller upplysning vinnas var delägaren

uppehåller sig, är det såvitt avser

honom tillräckligt att kungörelse

om sammanträdet sker såsom angives

i 31 §. Delägare med känt hemvist

utom riket skall tillställas kallelsen

med posten. Om delägares

hemvist ej är känt eller det kan antagas

att ytterligare delägare finnes

utöver dem som äro kända, skall

kungörelse om sammanträdet ske på

sätt nyss sagts.

— ordning utlysts.

29 §.

Delägare, som fiskar i strid med

stadgarna eller vad delägarna med

stöd av denna lag beslutat, straffes,

om ej gärningen eljest är belagd med

straff, med dagsböter. Sådant brott

må ej åtalas av allmän åklagare, med

mindre det av målsägande angives

till åtal. Fiskevårdsområdet ävensom

delägare däri må därvid anses som

målsägande.

Delägare, som fiskar i strid med

stadgarna eller vad delägarna med

stöd av denna lag beslutat, dömes

till böter, om ej gärningen är belagd

med straff i annan författning. Allmänt

åtal må väckas endast efter

angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet

ävensom delägare däri må

därvid anses som målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

5

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 34 och 35 §§ lagen den 1 december 1950 om rätt

till fiske1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse)

34

Bedriver någon utan lov fiske som

hör under annans enskilda fiskerätt

eller enligt denna lag må utövas endast

efter tillstånd av myndighet, dömes

för olovligt fiske till dagsböter.

Är brottet med hänsyn till att fisket

avsåg särskilt värdefull fisk eller

idkades vanemässigt eller i större

omfattning att anse som grovt, vare

straffet dagsböter, ej under tjugu,

eller fängelse i högst sex månader.

35

Den som bryter mot föreskrift,

som meddelats med stöd av 16, 22

eller 24 §, eller anbringar fiskeredskap

eller anordning i uppenbar

strid med vad som gäller om fiskådra,

dömes till straff för olovligt

fiske enligt vad i 34 § sägs.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1.

utan lov bedriver fiske som hör

under annans enskilda fiskerätt eller

enligt denna lag må utövas endast

efter tillstånd av myndighet,

eller

2. bryter mot föreskrift, som meddelats

med stöd av 16, 22 eller 24 §,

dömes för olovligt fiske till böter

eller fängelse i högst sex månader.

§•

Den som uppsåtligen anbringar

fiskeredskap eller anordning i strid

med vad som gäller om fiskådra, dömes

till böter eller fängelse i högst

sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 35 § se 1960: 131.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av denna väckta motioner, nämligen

A. de likalydande motionerna I: 953 av herr Ohlsson, Ebbe, och herr

Svenungsson och 11: 1093 av herr Hedin m. fl., i vilka motioner hemställes

»att vid behandling av proposition nr 42 riksdagen måtte godkänna Kungl.

Maj :ts förslag med den ändringen att It § skall ges följande lydelse:

»Utan delägares samtycke må upplåtelse ej ske av delägarens hela fiske

eller eljest av fiske, som han med ensamrätt äger eller brukar eller såsom

särskild lott tilldelats honom»;

B. de likalydande motionerna I: 954- av herr Pettersson, Karl, och herr

Strandberg och II: 1097 av herr Petersson i Gäddvik, i vilka motioner, såvitt

de hänvisats till lagutskott, hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte besluta

2. att godkänna Kungl. Maj :ts förslag till lag om ändring i lagen den 5

maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden med den ändring att 6 § 3 styckets

sista mening ''Saknas samtycke som avses i första stycket andra punkten,

må fiskevårdsområde likväl bildas, om särskilda skäl föreligga.’ utgår»;

samt

C. de likalydande motionerna I: 955 av herr Pettersson, Karl, och herr

Strandberg och II: 1096 av fru Kristensson och herr Petersson i Gäddvik, i

vilka motioner hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte avslå densamma

till den del som avser förslag till lag om ändring i lagen den 1 december 1950

(nr 596) om rätt till fiske»;

D. motionen II: 1094 av herr Hedin m. fl., vari hemställes

»att riksdagen vid behandling av proposition nr 42 måtte besluta att 15 §

i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden skall erhålla oförändrad

lydelse».

Utskottet har vidare behandlat två fristående motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 146 av herr Augustsson och fru Landberg

och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl., i vilka yrkas

»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t begära översyn av lagen

om rätt till fiske samt framläggande av förslag som ger allmänheten

möjligheter till fritidsfiske på enskilt vatten även vid södra och mellersta

delarna av rikets ostkust».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

7

Inledning

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Holmqvist, anför i remissen

till lagrådet inledningsvis följande.

Fritidsfisket har ökat starkt i Sverige under senare år. Från statens sida

har på olika sätt vidtagits åtgärder för att främja fisket vilka kommer även

fritidsfisket till godo. Exempel härpå är tillkomsten av 1950 års vattengräns-

och fiskerättslagar, 1954 års fiskeristadga och 1960 års lag om fiskevårdsområden.

Fiskeristyrelsen har enligt sin instruktion att beakta förutom

yrkesfiskets även fritidsfiskets intressen. Detsamma gäller för lantbruksnämndernas

fiskerikonsulenter.

I olika sammanhang har önskemål förts fram om ytterligare åtgärder från

statens sida för att främja fritidsfisket. Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t

år 1963 tillkallades sakkunniga för att verkställa översyn av och ge förslag

rörande de statliga insatserna i fråga om fritidsfisket och därmed sammanhängande

frågor. De sakkunniga, som antog benämningen fritidsfiskeutredningen1,

har överlämnat betänkandet Fritidsfisket (SOU 1968: 13). Vid

betänkandet har fogats särskilt yttrande av ledamoten af Klintberg.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren, vattenöverdomstolen,

hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Övre

Norrland, rikspolisstyrelsen, postverket, kammarkollegiet, statskontoret, generaltullstyrelsen,

riksrevisionsverket (RRV), statens vattenfallsverk, domänverket,

lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,

Mellanbygdens vattendomstol, länsstyrelserna i Stockholms,

Östergötlands, Jönköpings, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Jämtlands och Norrbottens

län, arrendelagsutredningen, Hushållningssällskapens förbund, Svenska kommunförbundet,

Svenska Samernas Riksförbund, Svenska jägareförbundet,

Svenska turistföreningen, Svenska Turisttrafikförbundet, Riksförbundet

Landsbygdens Folk (RLF), Sveriges Fiskares Riksförbund, Fiskefrämjandet,

Svenska sportfiskareförbundet, Sveriges Allmänna Fiskevårdsförbund,

Svenska Fiskeritjänstemannaförbundet och Svenska Sportdykarförbundet.

Remissinstanserna har i åtskilliga fall bifogat yttranden från underställda

myndigheter eller särskilt berörda organisationer. Sålunda har lantbruksstyrelsen

bifogat yttranden från ett flertal lantbruksnämnder och fiskeristyrelsen

yttranden från de sju fiskeriintendenterna.

Skrivelser i ämnet har kommit in bl. a. från Sveriges fiskevattenägarförbund.

Fritidsfiskeutredningens förslag avser åtgärder för att främja fritidsfisket

genom såväl service som ekonomiskt stöd m. m. Utredningen föreslår i sam
1

Överdirektören Jöran Hult, ordförande, riksdagsmännen Bengt Arweson och Erik Grebäck,

vattenrättsdomaren Lennart af Klintberg och fritidsfiskeintendenten Per-Arne Wallin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

ma syfte vissa lagstiftningsåtgärder. Bl. a. har förslag lagts fram om ny lagstiftning

angående förvaltning av samfällda fisken samt ny fiskeristadga. I

remissutlåtande över utredningens betänkande har lantmäteristyrelsen, som

har i uppdrag att se över lagen den 13 juni 1921 (nr 299) om bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter, anfört att

förslag till ny lag om förvaltning av samfälld mark m. m. kan väntas under

innevarande år. I detta läge bör frågan om särskild lagstiftning för samfällda

fisken anstå till dess ställning har tagits till lantmäteristyrelsens

förslag. Förslaget till fiskeristadga har vid remissbehandlingen mött allvarliga

erinringar särskilt i fråga om ett överförande från länsstyrelserna

till fiskeristyrelsen av befogenheten att besluta om lokala fiskeföreskrifter.

Enligt min mening ger remisskritiken anledning till en ytterligare bearbetning

av förslaget till ny stadga utom vad gäller de föreslagna straffbestämmelserna.

En sådan bearbetning bör lämpligen utföras av fiskeristyrelsen.

Jag avser att återkomma till Kungl. Maj:t i denna fråga.

Med de undantag som jag nu angett behandlar jag härefter utredningens

förslag. Till en början tas därvid upp frågor om statligt stöd av skilda slag

för fritidsfisket. Därefter behandlas i ett särskilt avsnitt förslag till lagstiftningsåtgärder.

Fråga om vidgat frifiske

Utredningen I

I fråga om tillgången på vattenområden är vårt land ovanligt gynnat genom

dess långa kuster och dess rikedom på sjöar och strömmande vatten.

I allmänt vatten får enligt lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt

till fiske varje svensk medborgare bedriva fiske med rörligt redskap. Vad

som är allmänt vatten bestäms enligt lagen den 1 december 1950 (nr 595)

om gräns mot allmänt vattenområde. Allmänt vatten finns vid kusterna, från

territorialgränsen och inåt land till gränsen mot enskilt vatten, dvs. i stort

sett 300 m från land. Vidare finns allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren

och Storsjön i Jämtland. Dessutom har allmänheten enligt nyssnämnda

lag om rätt till fiske även viss rätt till fiske i enskilt vatten. Härom gäller

bl. a. följande.

Utmed hela norrlandskusten samt vid Uppsala läns kust är fisket med

rörligt redskap utom efter lax fritt ända in till stranden. Här är således på

enskilt vatten endast laxfisket och fisket med fast redskap förbehållet jordägarna.

I de följande ostkustlänen är fisket efter strömming, sill och skarpsill

med skötar och nät som är att hänföra till rörliga redskap fritt på enskilt

vatten som har större djup än sex m. I vissa län gäller dock bestäm
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 9

melser som i viss mån avviker härifrån. Vid Blekinge läns södra kust får

man bl. a. fiska ända in till stranden med nät som är rörligt redskap samt

med långrev och tobisnot. Vid Skånes östra och södra kuster gäller detsamma

beträffande alla slags rörliga redskap. Vid Skånes västra kust och på

västkusten i övrigt är fiske med alla typer av redskap fritt i enskilt vatten.

Vissa begränsningar gäller dock för fisket efter ostron. Utöver vad som

följer av nu nämnda bestämmelser är vid alla havskuster fisket med långrev

fritt i enskilt vatten som är minst 20 m djupt och är beläget utanför den

s. k. kilometergränsen. Likaså är långrevsfisket fritt bl. a. vid Gotland och

Öland. I delar av de förut nämnda fyra insjöarna och Mälaren är också vissa

fiskesätt tillåtna för varje svensk medborgare på enskilt vatten.

Kostnaden för inlösen av enskild fiskerätt som skett i anslutning till att

det nyssnämnda s. k. frifisket på enskilt vatten tillkom genom 1950 års

vattengräns- och fiskerättslagstiftning har t. o. m. budgetåret 1967/68 uppgått

till drygt 35 milj. kr. Ersättningsanspråken är ännu inte helt reglerade.

Stora vattenområden är vidare tillgängliga för fritidsfiskarna genom upplåtelser

från fiskevattenägare. Bl. a. finns det ett stort antal fiskevatten i vilka

allmänheten får fiska mot lösande av fiskekort. En förteckning över

flertalet sådana kortfiskeområden publiceras varje år i Fiskefrämjandets

årsbok. I 1968 års förteckning har tagits upp drygt 1 600 kortfiskeområden.

Kortvattensförteckningen omfattar enligt uppgift sjöar med en sammanlagd

areal av omkring 1 milj. ha samt närmare 1 000 mil strömmande

vatten. Huvuddelen av kortfiskevattnen ägs av enskilda. Staten och kommuner

upplåter emellertid också betydande arealer.

Möjligheten att utnyttja våra vatten för fritidsfiske begränsas av olika

förhållanden. En del fiskevatten är svåråtkomliga för den stora mängden

fritidsfiskare t. ex. därför att det behövs båt eller därför att vägförbindelserna

är dåliga. Det gäller såväl allmänt vatten och frivatten vid kusterna

och i de stora insjöarna som kortfiskevatten. De flesta kortfiskevattnen

är belägna i landets norra delar vilket innebär långa reseavstånd för

många fritidsfiskare. Vidare har åtskilliga vatten mindre goda fiskbestånd

kvalitets- och kvantitetsmässigt. Vattenregleringar har inom stora områden,

särskilt i Norrland, i varje fall under en övergångstid ändrat förutsättningarna

för fisket. Vattenföroreningar har på en del håll nedsatt vattnens

fiskbarhet. Den s. k. svartlistningen av vissa vatten som har förorenats avkvicksilver

omfattar i några fall även kortfiskevatten.

Trots nämnda förhållanden kvarstår att förutsättningarna för fritidsfiske

kan sägas vara goda praktiskt taget överallt i vårt land. För de fritidsfiskare

som är beredda att företa längre resor t. ex. i samband med semestern

är möjligheterna till variation i fråga om fiskarter, fångstmetoder och miljö

mycket stora. Utmed ostkusten och sydkusten förekommer bl. a. lax, havslaxöring,

sik, torsk, abborre, ål samt sill och strömming. På västkusten är

fiskbeståndet ännu mer artrikt. Där finns bl. a. lax, havslaxöring, vanlig

fl Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 and. Nr 32

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1069

torsk, bleka, sej, berggylta, makrill och näbbgädda. På flera håll i landet

finns älvar och åar där lax och havslaxöring går upp. Även i inlandet förekommer

flera fiskarter som är av särskilt intresse från fritidsfiskesynpunkt,

bl. a. abborre, gös, sik och lake. Den hittills ojämförligt största tillgången

på insjövatten med laxfisk såsom röding, laxöring och harr finns i Norrlands

inland och fjälltrakterna. Laxfiskar planteras emellertid in på många

andra håll i landet. I vissa sjöar finns dessutom kvar gamla bestånd av laxfisk.

Svårigheterna att få tillgång till fritidsfiskevatten är vanligen störst när

det gäller fisket under kortare fritid såsom vid veckosluten och då i synnerhet

för personer som inte har möjlighet att bege sig på längre avstånd från

hemorten. I sådana fall kan förhållandena variera starkt på olika orter. Särskilt

stor är givetvis efterfrågan på fiskevatten i närheten av de större tätorterna.

Detta förhållande har uppmärksammats bl. a. på kommunalt håll.

Flera städer har organiserat sina egna vatten som kortfiskeområden. I vissa

fall har nya vattenområden förvärvats för detta ändamål. I regel har

campingplatser, friluftsgårdar o. d. förlagts i anslutning till fiskevattnen.

Vidare har enskilda vattenägare som disponerar lämpliga vattenområden

stimulerats till liknande åtgärder genom anslag eller lån. Särskilt storstäderna

har gått i spetsen för att på dessa sätt få fram fler vatten för fritidsfiske. I

I fråga om möjligheterna att öka tillgången på vatten för fritidsfiskeändamål

anser utredningen det inte vara realistiskt att vidga det nuvarande frifisket

enligt 1950 års vattengräns- och fiskerättslagar. När det gäller ändringar

i vattengränslagen i detta syfte pekar utredningen på att denna lag

reglerar frågor som är grundläggande för fastighetsindelningen och att en

hög grad av stabilitet därför är önskvärd. Man kan heller inte boitse från

att 1950 års lagstiftning har skapat ett rättsläge till vilket en anpassning

har skett. Regleringen av ersättningsfrågorna har föranlett betydande arbete

och varit mycket kostsam. Ytterligare inskränkningar i den enskilda fiskerätten

medför nya krav på ersättningar, särskilt som ökningen av fritidsfisket

har fått värdet av fisket att stiga eller skapat förväntningar härom.

Nyssnämnda invändningar mot ett utvidgat frifiske gäller enligt utredningens

mening även sådana mera begränsade åtgärder som att frige fisket

med handredskap eller att frige vissa enklare fiskemetoder, t. ex. mete, generellt

i hela landet. Mot sådana åtgärder talar även att de skulle medföra olägenheter

för yrkesfisket genom ökad konkurrens från fritidsfiskets sida.

I stället anser utredningen att man bör sträva efter att öka antalet frivilliga

upplåtelser av fiskerätt. En kraftig utveckling har enligt utredningen

inträtt på detta område under senare år. Fiskerättsägarna påkallar i allt

större utsträckning hjälp med att ordna försäljning av fiskekort. Från fiskeriintendenthåll

har framhållits, att lösningen av upplåtelsefrågorna hör

till de viktigaste när det gäller att underlätta möjligheterna till fritids
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

11

fiske för allmänheten. Utredningen har lagt fram vissa förslag till ändringar

i fiskelagstiftningen som syftar till att underlätta de frivilliga upplåtelserna

av fiskerätt in. in. För dessa förslag lämnas eu redogörelse i ett

senare avsnitt om vissa ändringar i fiskelagstiftningen.

Remissyttrandena

Vad gäller frågan om ökad tillgång på fritids fiske vatten

delar remissinstanserna allmänt utredningens uppfattning att det inte är

realistiskt att räkna med ett vidgat frifiske. Remissinstanserna ansluter sig

således till utredningens ståndpunkt att ansträngningarna i stället i princip

bör inriktas på att öka antalet frivilliga upplåtelser av fiskerätt genom t. ex.

smidigare lagregler, ökad personalservice och förbättrat ekonomiskt stöd.

Departementschefen

En grundläggande förutsättning för fritidsfiskets utveckling är självfallet

att det finns en god tillgång på fiskevatten. Vårt land är i detta avseende väl

gynnat genom dess långa kuster och dess rikedom på sjöar och strömmande

vatten. Som tidigare har nämnts är betydande vattenarealer tillgängliga för

bl. a. fritidsfiskare enligt vattengräns- och fiskerättslagarna. Vidare upplåter

staten stora områden för kortfiske framför allt genom domänverket. Kommuner,

skogsbolag och enskilda fiskerättsägare i övrigt upplåter också i

avsevärd omfattning vatten för fritidsfiske.

Statens stöd till fritidsfisket har hittills främst varit av indirekt natur. I

den föregående redogörelsen har berörts den service i olika former som lämnas

fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Inte minst har resultaten

av sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar bl. a. när det gäller

utplantering av fisk stor betydelse för fritidsfisket. Detsamma gäller statens

stöd till olika anläggningar för det rörliga friluftslivet. I detta sammanhang

bör även nämnas statens naturvårdsverks inköp av värdefulla naturområden

för friluftsliv. Till dessa områden hör nämligen i en del fall vatten

som kan utnyttjas för fritidsfiske.

Fritidsfiskeutredningens betänkande och de synpunkter från myndigheter

och organisationer som har förts fram vid remissbehandlingen av betänkandet

innebär enligt min mening en i många avseenden värdefull kartläggning

av fritidsfiskefrågorna. Utredningen har övervägt olika möjligheter att

öka tillgången på fritidsfiskevalten. Jag delar utredningens av remissinstan
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

serna allmänt biträdda uppfattning att detta bör ske genom åtgärder som

stimulerar till fler frivilliga upplåtelser av fiskevatten för detta ändamål.

Förutsättningarna härför kan väntas öka bl. a. i samband med att yrkesfisket

minskar i främst vissa insjövatten. På många håll kan möjligheterna till fritidsfiske

också förbättras genom olika slag av fiskevårdsåtgärder. Bl. a. mot

denna bakgrund finns inte nu anledning att överväga möjligheterna att öka

rätten till frifiske genom ändringar i vattengräns- och fiskerättslagarna.

Motioner

I de fristående motionerna I: 146 av herr Augustsson och fru Landberg

och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl. erinras inledningsvis om att

allmänheten genom 1950 års lag om rätt till fiske tillförsäkrats ganska vidsträckta

rättigheter att fiska även på enskilt vatten vid en stor del av våra

kuster.

Efter att översiktligt ha redovisat gällande bestämmelser framhåller motionärerna

alt allmänheten har stora möjligheter att längs den övervägande

delen av våra kuster bedriva fiske som sport och förströelse, därför att just

de typer av redskap, nät och krokredskap som användes av de icke yrkesmässigt

fiskande, är tillåtna. Från gränsen mellan Uppsala och Stockholms

län i norr till Torhamns udde på Blekinges sydostkust är emellertid fiske

efter strömming med skötar och sillnät i viss utsträckning det enda fiske

som fritt får bedrivas på enskilt vatten. Strömmingsskötar och sillnät är

stora och djupa redskap och enligt motionärerna är de därför inte lämpade

för fritidsfiske. Dylikt fiske kan därför endast förekomma i den mån den

fiskande kan utverka fiskerättsägarens tillstånd, framhåller motionärerna.

I motionerna anföres vidare att orsaken till att ensamrätten till fisket i så

stor utsträckning bibehölls hos strandägarna på dessa kuststräckor väl

främst var att fisket vid tiden för lagbestämmelsernas utarbetande fortfarande

var ett viktigt komplement till jordbruket i skärgårdarna. Enligt motionärerna

är detta knappast fallet numera, utan det huvudsakliga fiske,

som bedrivs inom dessa områden, utövas som rent yrkesfiske. Fisket utövas

antingen på relativt stora båtar för fångst av strömming eller lax eller med

fasta redskap efter ål.

Motionärerna framhåller att båtar, redskap och annan utrustning, som erfordras

för bedrivande av ett rationellt fiske, måste utnyttjas största möjliga

del av året för att kunna täcka kostnaderna för förräntningar och amorteringar

av de stora investeringar som numera måste göras däri. Fiske i

kombination med jordbruk har därför enligt motionärerna blivit en alltmer

Dvanlig företeelse även i skärgårdsområdena.

Den ökade fritiden ställer stora krav på möjligheter till fritidssysselsätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

ning och förströelse. Fiske med smånät och krokredskap har blivit en alltmer

uppskattad form av dylik förströelse. Motionärerna anser det därför

inte vara riktigt att i längden bibehålla de stora skillnader som föreligger

när det gäller att fritt få utöva denna form av fritidsförströelse. Vid stora

delar av vår kust kan envar bedriva fritidsfiske ända in till stranden. Men

vid ifrågavarande kuststräckor av södra och mellersta delen av vår ostkust

får iiske med de redskap, som vanligen används vid fritidsfiske, inte alls

äga rum på enskilt vatten. Därtill kommer, påpekar motionärerna, att en

väsentlig del av denna kuststräcka har en milsvid skärgård, så att den som

vill ut på allmänt vatten ofta måste färdas mycket lång väg.

Motionärerna anser att en översyn av gällande bestämmelser snarast bör

komma till stand för att tillförsäkra allmänheten tillgång till möjligheter

att bedriva fiske med sådana redskap, smånät och krokredskap, som framför

allt används av fritidsfiskare. Om rätten att fiska med ryssjor av olika

slag, med fasta redskap samt med sådana nät, som i huvudsak användes vid

det yrkesmässiga fisket, även i fortsättningen bibehålls hos strandägarna,

bör intrångsersättningarna kunna hållas inom rimliga gränser, framhåller

motionärerna avslutningsvis.

Ändringar i fiskelagstiftningen

Översyn av LOFO

Nuvarande ordning m. m.

Utskottet hänvisar till propositionen s. 32—35.

Omröstningsbestämmelserna

Utskottet hänvisar till propositoinen s. 35—36.

Vetorätten

Utskottet hänvisar till propositionen s. 36—39.

Initiativrätten

Utskottet hänvisar till propositionen s. 39—41.

Sakkunnigt biträde

Utskottet hänvisar till propositionen s. 42.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Departementschefen vid lagrådsremiss^!

Allmänna synpunkter

Fiskevårdsområdets väsentliga ändamål är, enligt förarbetena till LOtO,

att möjliggöra ordnade fiskeförhållanden, ett rättvist utnyttjande av fisket

och en god fiskevård inom ett vattenområde där fiskerätten är splittrad på

flera innehavare. Detta ändamål sammanfaller med det allmännas intresse

att fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa sätt. Även om

fiskerättshavarnas intressen klart ställdes i förgrunden vid lagens tillkomst,

väntades den nya associationsformen också bli till fördel för fritidsfisket.

Delägarna i ett fiskevårdsområde antogs nämligen i många fall ha intresse

av att upplåta fisket inom området till utomstående. Om t. ex. delägarna

var oproportionerligt många i förhållande till fiskets storlek kunde det från

fiskevårdssynpunkt vara en fördel att upplåta fisket till ett lämpligt antal

fritidsfiskare. Ett rikt fiske som utnyttjades av endast ett fåtal delägare

kunde också räcka till för utomstående och därigenom ge god avkastning.

Möjligheten till kortfiske kunde vidare främja turistnäringen inom en bygd.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till lagstiftning om fiskevårdsområden

förutsattes att erfarenheterna från tillämpningen kunde motivera en

översyn av bestämmelserna. Fritidsfiskeutredningen har nu konstaterat att

LOFO tillämpats i mycket blygsam omfattning och att antalet fiskevårdsområden

blivit långt färre än vad som förutsattes vid lagens tillkomst. Jag

delar utredningens av flertalet remissinstanser stödda uppfattning att en

översyn av bestämmelserna nu behövs. Reformerna bör härvid inriktas på

att stimulera bildandet av fiskevårdsområden och att göra områdena lämpade

för det avsedda ändamålet. Grundsatsen att ett fiskevårdsområde

skall bildas och förvaltas för att tillgodose i första hand delägarnas intressen

bör härvid liksom vid lagens tillkomst vara vägledande.

Omröstningsbestämmelserna m. m.

Utformningen av omröstningsbestämmelserna tilldrog sig stort intresse

dd lagens tillkomst. I båda de betänkanden som utarbetades föreslogs — i

likhet med vad utredningen nu gör — att kraven på anslutning bland delägarna

skulle begränsas att avse delägare som deltog i omröstningen och det

av dem företrädda delaktighetstalet. Remissinstanserna lämnade förslagen

i denna del utan erinran. Föredragande departementschefen ansåg emellertid

en sådan begränsning inte vara påkallad av praktiska hänsyn och uttalade

farhågor för att den kunde leda till från rättssäkerhetssynpunkt inte

önskvärda resultat. Omröstningsbestämmelserna utformades i stället så att,

i de fall lagen uppställer krav på viss anslutning, denna beräknar i förhållande

till hela antalet delägare och hela delaktighetstalet. Konstruktionen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

som innebär att frånvarande delägare likställs med delägare som röstat nej,

har enligt utredningens mening verkat hämmande. Från förrättningsmannahåll

(Svensk Lantmäteritidskrift nr 4—5 1967 s. 282) har uttalats, att frånvarande

delägare antingen är likgiltiga för fiskevårdsområdets tillkomst

eller inte har något emot att ett fiskevårdsområde bildas. Negativt inställda

delägare brukar däremot oftast utöva sin rösträtt.

Utredningens förslag är nu, att vid beslut om bildande av fiskevårdsområde

eller upplåtelse av fisket inom ett sådant område endast de i omröstningen

deltagandes röster och delaktighetstal skall beaktas. Förslaget har

tillstyrkts av så gott som alla remissinstanser. Även jag anser att praktiska

skäl numera får anses tala för en sådan reform. Rättssäkerhetsintresset

kräver dock att den kompletteras med en ändring av sättet för kallelse

till det första sammanträdet. Vid detta sammanträde får delägarna närmare

kännedom om arten och omfattningen av förrättningen. I allmänhet behandlas

då frågorna om bildande av fiskevårdsområde och upplåtelse av fiskerätt

inom området. Eftersom ett genomförande av utredningens förslag

kommer att medföra att en delägare som inte infinner sig till sammanträdet

inte heller får någon inverkan på beslut i dessa viktiga frågor, bör delgivning

av kallelse i regel äga rum. För delgivningen, som bör ske genom förrättningsmannen

försorg, synes rättegångsbalkens bestämmelser om delgivning

av annan handling än stämning i huvudsak ändamålsenliga. Delgivningen

torde dock även beträffande byalag med fler delägare än tio

böra ske med den enskilde delägaren. 1 fråga om delägare med hemvist

utom landet får det dock anses tillräckligt att kallelsen tillställes honom

med posten i vanligt brev. Delägare som saknar känt hemvist bör kallas

genom kungörelse i en eller flera tidningar inom orten. Om ansökningen

berör fiskerätt vars ägare ej är känd, bör kallelse likaledes kunna

ske genom kungörelse. Detsamma bör gälla om delägare som söks för delgivning

eller någon till vilken kallelsen kan överlämnas inte träffas, under

förutsättning att upplysning om delägarens vistelseort inte kan vinnas. Någon

bestämd tid för delgivning synes inte behöva fixeras. I stället bör det

villkoret uppställas att delgivning skall ske i god tid före sammanträdet.

Detta gäller givetvis även i fråga om kungörelseförfarandet. Om innehållet

i kallelsen torde några uttryckliga föreskrifter inte behövas. Det ligger

emellertid i sakens natur, att kallelse måste innehålla uppgifter om tid och

plats för sammanträdet samt dessutom en kortfattad redogörelse för vad

som skall avhandlas. Det är givetvis också av värde, om i kallelsen till det

första sammanträdet lämnas upplysning om gällande regler för omröstning

i fråga om bildande av fiskevårdsområde och upplåtelse av fisket inom området.

Någon uttrycklig föreskrift härom torde dock inte behövas.

En ändring av omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra styckena

i enlighet med utredningens förslag leder till en av utredningen inte

berörd konsekvens. Som jag förut nämnt öppnar 9 § tredje stycket första

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 är J969

punkten möjlighet för delägare att vid fiskevårdsområdes bildande besluta

annan beräkningsgrund för rösträttens utövande än vad som anges i paragrafens

första och andra stycken. En förutsättning härför är emellertid

att anslutning föreligger bland delägarna i den omfattning som enligt

6 § första eller andra stycket krävs för fiskevårdsområdes bildande. De

nya bestämmelserna i 6 § blir följaktligen tillämpliga även beträffande

beslut om en från huvudregeln avvikande beräkningsgrund för rösträttens

utövande. Bestämmelsen i 9 § tredje stycket första punkten tillkom på

lagrådets hemställan (prop. 1960: 50 s. 245). Lagrådet anförde bl. a. att,

eftersom en majoritet efter delaktighetstalet enligt 6 § i vissa fall har

möjlighet att förhindra fiskevårdsområdets bildande, majoriteten som villkor

för sin medverkan till bildandet kan uppställa att i stadgarna införs

en annan röstberäkningsregel än lagens. Även om möjligheterna härtill

ansågs små, fann lagrådet det dock påkallat att till förebyggande av orättvisa

resultat i någon mån bereda en kvalificerad majoritet möjlighet att

fastställa avvikelser från huvudregeln i 9 §.

För egen del anser jag det nödvändigt att överensstämmelse även i fortsättningen

råder mellan omröstningsbestämmelserna i 6 § första och andra

styckena och 9 § tredje stycket första punkten, om sistnämnda bestämmelse

skall kunna fylla det avsedda syftet och därmed underlätta bildandet

av fiskevårdsområden. De nya omröstningsbestämmelserna i 6 § bör alltså

vara tillämpliga även för det fall som avses i 9 § tredje stycket första

punkten. Den skärpning av kallelseförfarandet som jag tidigare förordat

och bestämmelserna om länsstyrelsens fastställelseprövning utgör enligt

min mening tillräckliga garantier mot missbruk.

Vetorätten

Det är ganska vanligt att ett fiskevårdsområde anses böra omfatta en

sjö, vars fiske är skiftat hemmanen eller byarna emellan men är samfällt

inom hemman eller byar. Enligt gällande bestämmelser måste samtycke —

utöver vad som nämnts i det föregående — föreligga från åtminstone en

delägare i varje sådant oskiftat fiske för att det skall få införlivas med fiskevårdsområdet.

En liknande bestämmelse gäller för beslut om upplåtelse av

fisket inom ett fiskevårdsområde. I detta fall fordras anslutning av företrädare

för mer än hälften av delaktighetstalet inom varje oskiftat fiske

för att en upplåtelse ska få komma till stånd.

Utredningens av flertalet remissinstanser biträdda förslag att slopa dessa

spärregler innebär sannolikt ett effektivt sätt att främja tillkomsten av

fiskevårdsområden. Som framhållits vid remissbehandlingen av förslaget

skulle emellertid en sådan reform utgöra ett inte obetydligt avsteg från de

grundsatser som var vägledande vid lagens tillkomst. Detta gäller dock,

enligt min mening, endast sådana oskiftade fisken som tillkommer byar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 17

Däremot kan det knappast sägas strida mot lagstiftningens grunder att

slopa spärreglerna i de fall då det oskiftade fisket hör till endast ett enstaka

hemman. Mot bakgrunden av det sagda förordar jag att spärregeln vad

gäller bildande av fiskevårdsområde begränsas att avse oskiftade fisken som

tillkommer byar samt att den dessutom mjukas upp på sådant sätt att länsstyrelsen

får möjlighet att bortse från regeln om särskilda skäl föreligger.

Dispensmöjligheten bör utnyttjas främst för att möjliggöra bildandet av

fiskevårdsområden som med hänsyn till delägarnas intressen framstår som

särskilt önskvärda. Den kan komma till användning också i vissa fall när

tvekan råder om ett skifteslag utgör by eller enstaka hemman. Även beträffande

beslut om upplåtelse av fiskerätt bör vetorätten utan olägenhet

kunna begränsas till oskiftade fisken som tillkommer byar.

Den ändring av 11 § LOFO som aktualiserades av utredningens förslag

all helt slopa spärreglerna i 6 och 10 §§, är enligt min mening inte behövlig

med den lösning jag nu förordat.

Initiativrätten

Eftersom ett fiskevårdsområde bildas för att i första hand tillgodose delägarnas

egna intressen, kan från principiell synpunkt måhända göras gällande

att initiativrätten bör förbehållas delägarna. Denna uppfattning tillmättes

betydelse vid utformningen av gällande ordning.

Den långsamma takten i fråga om tillkomsten av fiskevårdsområden har

föranlett utredningens förslag om en utvidgning av initiativrätten till staten

och kommunen. Erfarenheten har nämligen visat att enskilda delägare

i fiskevatten ofta har svårt att ta initiativ i frågor som fordrar samverkan

mellan delägarna. Bestämmelsen i 32 § att förrättningskostnaderna skall

förskjutas av sökanden utgör säkert också en hämmande faktor. Detsamma

gäller bestämmelsen i samma paragraf om att kostnaderna skall stanna

på sökanden, om fiskevårdsområde ej kommer till stånd. Om frågan om

bildande av fiskevårdsområde kan aktualiseras också av representant för

det allmänna, bortfaller dessa hinder. Eftersom LOFO:s regler om bildande

och förvaltning av fiskevårdsområde innebär att beslutanderätten ligger

helt hos delägarna, kan några risker från rättssäkerhetssynpunkt med ett

officialinitiativ knappast uppkomma. Jag ansluter mig till utredningens

av flertalet remissinstanser biträdda förslag om en till staten och kommunen

utvidgad initiativrätt. Statens initiativrätt bör lämpligen kunna utövas

av såväl fiskeriintendenten som lantbruksnämnden.

Sakkunnigt biträde

Jag delar utredningens uppfattning att behov ibland kan föreligga att

förordna sakkunnig person att biträda förrättningsmannen. Detta gäller

framför allt i sådana fall där viss utredning kräver särskild sakkunskap

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

som förrättningsmannen saknar. Möjligheten att förordna sakkunnigt biträde

bör emellertid med hänsyn till kostnaderna utnyttjas restriktivt. Bestämmelser

om sakkunnigt biträde finns även i 20 § lagen den 16 december

1966 (nr 700) om vissa gemensamhetsanläggningar, där hänvisning görs

till 2 kap. 2 § första stycket jorddelningslagen. I detta fält ankommer det

emellertid på förrättningsmannen att utse sakkunnig. I förslaget till ny

fastighetsbildningslag har motsvarande bestämmelse tagits upp i 4 kap. 34 §.

I 22 § första stycket lagen om enskilda vägar liksom i 10 kap. 3 § andra

stycket och 46 § vattenlagen är det länsstyrelsen som på begäran av förrättningsmannen

resp. synemännen och efter prövning av åtgärdens behövlighet

förordnar sakkunnig. Jag anser det praktiskt att i LOFO införa sistnämnda

ordning. Eftersom den sakkunnige ej avses deltaga i förrättningen

annat än som utredningsman synes benämningen sakkunnigt biträde vara

att föredraga framför biträdande förrättningsman som utredningen föreslagit.

Straffbestämmelsen

Beträffande straffbestämmelsen i 29 § bör viss redaktionell ändring ske.

Lagrådets yttrande samt departementschefens uttalanden i anledning härav

Enligt 6 § i förslaget till lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden

skall gällande rätts regel, att för oskiftat fiskes ingående i fiskevårdsområde

krävs samtycke av minst en delägare i fisket, förbehållas fiske som hör till

by. Regeln skall alltså ej gälla bl. a. till enstaka hemman hörande oskiftat

fiske. Lagrådet har påtalat att innebörden av by således skulle komma att få

utslagsgivande betydelse. I anledning härav har lagrådet anfört följande.

Någon närmare belysning av vad som här avses med by innehåller ej remissprotokollet.

Visserligen förekommer uttrycket by i lagspråk, exempelvis

i 1 kap. 2 § jorddelningslagen och lagen om förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter. I dessa sammanhang

begagnas dock ej begreppet på sådant sätt att det innebär någon avgränsning''

mot vad som kan anses ingå under enstaka hemman. Ej heller

eljest torde det från rättslig synpunkt numera ha en klar och entydig innebörd.

Anmärkas kan, att begreppet ej upptagits i det förslag till ny fastighetsbildningslag

som nu granskas av lagrådet i annan sammansättning. Att

på sätt skett i det föreliggande förslaget låta begreppet by bli avgörande för

frågan om vetorätt skall tillkomma ett oskiftat fiske kan lagrådet därför ej

tillstyrka. En klar och entydig om också något mindre omfattande begränsning

av vetorätten kan ernås, om sådan rätt tillägges endast oskiftat fiske

med flera delägare.

Vid anmälan av lagrådets uttalande anförde departementschefen att lag
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

rådets synpunkter i fråga om begreppet by torde böra föranleda att 6 och

10 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden avfattas

i enlighet med vad lagrådet förordat.

I fråga om lagrådets yttrande i övrigt och departementschefens uttalande

i anledning därav hänvisar utskottet till propositionen s. 60—61.

Motioner

1 motionerna I: 954 av herr Karl Pettersson och herr Strandberg och II:

1097 av herr Petersson i Gäddvik avhandlas, såvitt nu är i fråga, dispensregeln

i 6 § tredje stycket sista punkten i förslaget. Enligt den föreslagna lydelsen

av första stycket andra punkten i samma paragraf erfordras, om fiskevårdsområde

skall omfatta oskiftat fiske med flera delägare, samtycke

från minst en delägare inom varje sådant skifte. Ifrågavarande dispensregel

innebär emellertid att fiskevårdsområde skall kunna bildas utan sådant

samtycke om särskilda skäl föreligger. Motionärerna anser detta vara en

tvångsåtgärd, som inte synes vara ägnad att få ett fiskevårdsområde att fungera

på ett tillfredsställande sätt efter det att det bildats. De föreslår därför

att 6 § tredje stycket sista punkten skall utgå. I

I motionerna 1: 953 av herrar Ebbe Ohlsson och Svenungsson och II: 1093

av herr Hedin in. fl. erinras inledningsvis om att fritidsfiskeutredningen

föreslagit att de s. k. vetobestämmelserna i 6 och 10 §§ skulle slopas samt

att delägarnas eget fiskande i stället borde ges förstärkt skydd genom att

vetorätten enligt 11 § gjordes absolut och inte som nu relativ och ställd i

beroende av försörjningssynpunkter. Motionärerna påpekar att departementschefen

inte följer utredningens förslag helt i fråga om utformningen

av 6 och 10 §§. Han bibehåller en vetorätt men denna får minskad betydelse

genom den nya sista meningen i 6 § tredje stycket. De föreslagna förändringarna

i övrigt i 6 och 10 §§ innebär enligt motionärerna dessutom en viss försämring

av den enskildes rättsskydd.

Motionärerna åberopar att departementschefen framhållit att fiskevårdsområdena

i första band är till för att tillgodose delägarnas berättigade intressen.

Motionärerna framhåller att kammarkollegiet i fråga om slopande

av vetorätten uttalat viss tvekan och förordat att ifrågavarande spärregler

— i vart fall den i 6 § — behålles. Kammarkollegiet har vidare framhållit att

slopande av It § första stycket andra punkten — vilket föreslagits av fritidsfiskeutredningen

men ansetts obehövligt av departementschefen — är

motiverad även om spärregeln i 10 § ej upphävs. Motionärerna delar denna

uppfattning och föreslår i enlighet härmed att 11 § får den lydelse som av

fritidsfiskeutredningen föreslagits för att därigenom tillgodose delägarnas

rättssäkerhet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1069

I motionen II: 1094 av hen- Hedin in. fl. påpekas inledningsvis att departementschefen

i lagförslaget framhåller att fiskerättsinnehavarnas intressen

klart ställdes i förgrunden vid lagens tillkomst, även om man väntade sig

att den nya associationsformen också skulle bli till fördel för fritidsfisket

genom att delägarna i många fall antogs ha intresse av att upplåta fiske

till utomstående. Vidare åberopas departementschefens uttalande att grundsatsen,

att fiskevårdsområde skall bildas och förvaltas för att i första hand

tillgodose delägarnas intressen, liksom vid lagens tillkomst, även nu bör vara

vägledande.

Motionärerna hänvisar vidare till att fritidsfiskeutredningen konstaterat

att LOFO tillämpats i mycket blygsam omfattning och att det bildats förhållandevis

få fiskevårdsområden. Utredningen föreslår flera förändringar i

LOFO i sytte att underlätta bildande av fiskevårdsområden, bl. a. föreslås

ett tillägg i 15 § som ger »myndighet som Konungen bestämmer eller kommun»

initiativrätt, dvs. rätt att ansöka om bildande av områden, samt ändringar

i 6 och 10 §§ om bildande av områden och upplåtelse av fiskerätt. Enligt

motionärerna är det emellertid ingalunda säkert att en skärpning av lagstiftningen

leder till ökad områdesbildning. De anser att redan nu gällande

bestämmelser om upplåtelse av fiskerätt i många fall torde utgöra hinder

för bildande av områden, t. ex. då flertalet delägare ej önskar upplåta fiskerätt.

Motionärerna framhåller att det finns ett stort antal fiskevårdsföreningar

som fungerar på ett utmärkt sätt. Föreningarna sägs utöva god fiskevård

och i många fall förekommer också upplåtelse av fiskerätt. Detta måste enligt

motionärerna beaktas när man reagerar emot att alltför få fiskevårdsområden

bildats. Ifrågavarande områden har bildats helt frivilligt och med

uppslutning från alla delägare.

Motionärerna finner det vara angeläget att delägarna själva tar initiativ

även vid bildande av fiskevårdsområden och att därtill så många som möjligt

— helst alla — ställer sig bakom bildandet. Mot denna bakgrund förklarar

motionärerna att de i likhet med flera remissinstanser, bl. a. fiskeristyrelsen

och RLF, finner det vara opåkallat och olämpligt — såsom en inblandning

som kan skapa stark irritation — att införa initiativrätt för andra

än delägare.

Ändring av straffbestämmelserna i lagen om rätt till fiske m. in.

Nuvarande bestämmelser

Utskottet hänvisar till propositionen s. 47—48.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar till propositionen s. 48—49.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

21

Departementschefen

Utredningens förslag om ändrade straff skalor är föranlett av behovet att

skapa effektivare korrektiv mot olovligt och olaga fiske än vad gällande

bestämmelser utgör. De uppgifter utredningen redovisat om den ökade förekomsten

och förändrade karaktären av sådana brott bestyrker att ett sådant

behov föreligger. Förslaget om enhetliga straffskalor står vidare i god

överensstämmelse med det betraktelsesätt som numera är vägledande vid

utformningen av straffbestämmelser inom specialstraffrättens område.

Genom den år 1968 genomförda ändringen av 48 kap. 4 § rättegångsbalken

har öppnats möjlighet att begagna strafföreläggande även i fråga om

brott för vilka fängelse i högst sex månader ingår i straffskalan. De betänkligheter

som från processekonomisk synpunkt anförts mot förslaget anser

jag bi. a. av detta skäl icke böra tillmätas alltför stor betydelse. Jag anser

därför att utredningens förslag om enhetliga straffskalor beträffande olovligt

och olaga fiske bör genomföras. Det synes vidare lämpligt att brottsbeskrivningarna

i samband härmed kompletteras med subjektiva rekvisit.

I enlighet med vad som varit vanligt inom specialstraffrätten har domstolarna

hittills i fråga om olovligt och olaga fiske varit hänvisade till att

pröva frågan om vad som skall fordras i subjektivt hänseende för ansvar

med ledning av straffskalans utformning, straffbudets praktiska funktion

och övriga omständigheter (jfr lagrådets i prop. 1962: 10 s. B 410—411

återgivna yttrande). Större tvekan har väl ej rått om att olaga fiske är ett

oaktsamhetsbrott. Beträffande olovligt fiske har meningarna i detta avseende

tidigare varit delade. I doktrinen har gjorts gällande att straff för

olovligt fiske förutsatte uppsåtligt handlande (Bomberg—Thulin, Fiskelag

och vattengräns, Stockholm 1955, s. 145). Av nyare praxis (NJA 1966 s.

229) framgår emellertid att fiske som någon av oaktsamhet utan lov bebedriver

i vatten som hör under annans enskilda fiskerätt är straffbart.

Även övriga i 34 och 35 §§ beskrivna gärningar torde med ett undantag vara

oaktsamhetsbrott. När det gäller anbringande av fiskeredskap eller anordning

i uppenbar strid med vad som gäller om fiskådra torde det bäst

överensstämma med vad som anfördes vid lagens tillkomst (jfr lagrådets

i prop. 1960: 60 s. 206 återgivna yttrande) att kräva uppsåt för straffbarhet.

Införandet av de nu töreslagna subjektiva rekvisiten avses alltså i

sak inte medföra ändring i gällande rätt. Eftersom brottet rörande fiskådra

ej behöver bestå i fiske, är det ur redaktionell synpunkt motiverat att särskilja

det från olovligt fiske. Detta kan lämpligen ske genom att de bestämmelser

som avser överträdelser av föreskrifter som meddelats med

stöd av 16, 22 eller 24 § överförs till 34 §.

Till frågan om ändring av straffbestämmelserna i fiskeristadgan, som ej

kräver riksdagens medverkan, avser jag att återkomma, sedan riksdagen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

tagit ställning till förslaget om ändring av straffbestämmelserna i lagen

om rätt till fiske.

Vad slutligen angår utredningens förslag om ändring i 40 § lagen om rätt

till fiske i syfte att göra olovligt fiske, som riktar sig mot i fiskevårdsområde

ingående fiske till åklagarbrott, ansluter jag mig till de synpunkter som

framförts av riksåklagaren och hovrätten över Skåne och Blekinge. Jag finner

därför ej någon ändring i berört hänseende motiverad.

De i det föregående förordade författningsändringarna bör träda i kraft

den 1 juli 1969. Ändringen i 10 § LOFO avses gälla även i fråga om fiskevårdsområde

som bildats dessförinnan. Någon särskild övergångsbestämmelse

härom synes inte vara nödvändig.

Lagrådsbehandlingen

Lagrådet bär lämnat förslaget utan erinran.

Motioner

I motionerna I: 955 av herrar Karl Pettersson och Strandberg och II: 1096

av fru Kristensson och herr Petersson i Gäddvik framhålls att det i olika

sammanhang framförts att mindre svårartade förseelser mot gällande lagbestämmelser

skall bedömas mildare liksom att det också påpekats att vissa

s. k. bagatellartade brott icke skall bli föremål för rättslig påföljd. När det

gäller sådana brott har det i debatten sagts att de åtgärder, som vidtas mot

dem som utövar brotten, i många fall kan leda till personliga tragedier för

de inblandade och deras familjer.

Efter att ha redovisat föreslagna och nu gällande bestämmelser om straff

för olovligt fiske och för olaga fiske uttalar motionärerna att av det inledningsvis

anförda, liksom av remissvaren av hovrätten över Skåne och Blekinge

och av hovrätten för Övre Norrland, framgår att fängelse inte bör införas

i straffskalan för normalbrottet, då de flesta fallen av olovligt fiske

utgörs av förhållandevis beskedliga överträdelser. För sådana obetydliga

brott bör fängelse icke införas i straffskalan.

Utskottet

I de delar av propositionen, som utskottet har att behandla, framläggs

förslag till ändringar i lagen om fiskevårdsområden och i lagen om rätt till

fiske. Ändringarna syftar till att underlätta bildandet av fiskevårdsområden

och skydda fiskbeståndet. De avses träda i kraft den 1 juli 1969.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Utskottet behandlar först de föreslagna ändringarna i lagen om fiskevårdsområden.

Fiskevårdsområdets väsentliga ändamål är att möjliggöra

ordnade fiskeförhållanden, ett rättvist utnyttjande av fisket och en god

fiskevård inom ett vattenområde, där fiskerätten är splittrad på flera

innehavare. Även om fiskerättshavarnas intressen klart ställdes i förgrunden

vid lagens tillkomst, väntades den nya associationsformen också bli

till fördel för fritidsfisket. Lagen om fiskevårdsområden har emellertid

tillämpats i mycket blygsam omfattning och antalet fiskevårdsområden har

blivit långt färre än vad som förutsattes vid lagens tillkomst. De nu föreslagna

ändringarna i lagen har inriktats på att stimulera bildandet av

fiskevårdsområden och att göra områdena lämpade för de avsedda ändamålen.

Utskottet vill i likhet med departementschefen framhålla att bildandet

av fiskevårdsområden måste anses ha en väsentlig betydelse för

fritidsfisket genom att det skapar förutsättningar för tillkomsten av fler,

bättre organiserade och bättre skötta kortfiskeområden. I det följande upptar

utskottet de föreslagna ändringarna till behandling var för sig.

Omröstningsbestämmelserna m. m. För beslut om bildande av fiskevårdsområde

krävs enligt gällande bestämmelser i 6 § lagen om fiskevårdsområden

viss kvalificerad majoritet. Den skall utgöra antingen mer än hälften

av det sammanlagda delaktighetstalet och minst en tredjedel av antalet

delägare eller mer än hälften av antalet delägare och minst en tredjedel av

det sammanlagda delaktighetstalet. För beslut om upplåtelse till utomstående

av fiske krävs enligt 10 § samtycke, i fråga om fiske som i sin helhet

är samfällt för två eller flera fastigheter, av delägare med tillsammans mer

än hälften av delaktighetstalet, och i fråga om annat fiske av delägare med

tillsammans mer än två tredjedelar av delaktighetstalet. Den anslutning,

som krävs i nämnda paragrafer, är alltså beräknad i förhållande till hela

antalet delägare och hela delaktighetstalet, vilket innebär att vid omröstningen

frånvarande delägare likställs med delägare som röstat nej. Främst

rättssäkerhetsskäl synes ha motiverat denna konstruktion, som emellertid

visat sig ha hämmande verkan. I propositionen föreslås nu att endast de i

omröstningen deltagandes röster och delaktighetstal skall beaktas vid beslut

om bildande av fiskevårdsområde eller upplåtelse av fisket inom sådant

område. För att tillgodose kravet på rättssäkerhet kompletteras förslaget

med en ändring av 18 § rörande sättet för kallelse till det första sammanträdet,

vid vilket delägarna närmare får kännedom om arten och omfattningen

av förrättningen.

De sålunda föreslagna ändringarna av lagens omröstningsbestämmelser

i nämnda hänseenden har inte föranlett något motionsyrkande. Ej heller

utskottet har funnit skäl till erinran mot ändringarna utan utskottet anser

i likhet med departementschefen att praktiska skäl numera får anses tala

för reformen.

Vetorätten. I propositionen framhålls att det är ganska vanligt att ett

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

fiskevardsområde anses böra omfatta en sjö, vars fiske är skiftat hemmanen

eller byarna emellan men är samfällt inom liemman eller byar. Enligt

6 § första stycket andra punkten måste samtycke — utöver vad som

nämnts i föregående avsnitt — föreligga från åtminstone en delägare i

varje sådant oskiftat fiske för att det skall få införlivas med fiskevårdsområdet.

I 10 § förekommer en liknande bestämmelse för beslut om upplåtelse

av fisket inom ett fiskevårdsområde. I detta fall fordras anslutning

av företrädare för mer än hälften av delaktighetstalet inom varje oskiftat

fiske för att en upplåtelse skall få komma till stånd. Enligt It § förstastycket

har delägare vetorätt mot upplåtelse av hela hans fiske liksom av

fiske som han äger eller brukar med ensamrätt eller som tilldelats honom

som särskild lott. Enligt andra punkten i nämnda lagrum gäller emellertid

inte vetorätten om fisket saknar betydelse för delägarens försörjning. I

propositionen föreslås att spärreglerna i 6 och 10 §§ begränsas att avse

oskiftat fiske med flera delägare. Såvitt avser bildande av fiskevårdsområde

föreslås dessutom regeln bli uppmjukad på sådant sätt att det blir

möjligt att bortse därifrån om särskilda skäl föreligger. Denna dispensmöjlighet,

som i förslaget upptas i 6 § tredje stycket sista punkten, avses

bli utnyttjad främst för att möjliggöra bildandet av fiskevårdsområden

som med hänsyn till delägarnas intressen framstår som särskilt önskvärda.

Bestämmelsen i 11 § om vetorätt vid upplåtelse föreslås få oförändrad lydelse.

I motionerna 1: 954 av herr Karl Pettersson och herr Strandberg och II:

1097 av herr Petersson i Gäddvik framhålls att den föreslagna dispensregeln

i 6 § tredje stycket sista punkten är att anse som en tvångsåtgärd,

som inte synes vara ägnad att få ett fiskevårdsområde att fungera på ett

tillfredsställande sätt efter det att det bildats. Motionärerna föreslår därför

att ifrågavarande regel skall utgå.

I motionerna 1: 953 av herrar Ebbe Ohlsson och Svenungsson och II:

1093 av herr Hedin m. fl. understryks att departementschefen framhållit

att fiskevårdsområdena i första hand är till för att tillgodose delägarnas

berättigade intressen. Motionärerna erinrar om att fritidsfiskeutredningen

i anslutning till att den föreslagit, att spärreglerna i 6 och 10 §§ skulle

slopas, ansett att delägarnas eget fiskande borde ges förstärkt skydd genom

att vetorätten enligt 11 § gjordes absolut och inte som nu relativ och ställd

i beroende av försörjningssynpunkter. Motionärerna framhåller att departementschefen

visserligen bibehåller en vetorätt i 6 och 10 §§; denna får

emellertid minskad betydelse genom dispensregeln i 6 § tredje stycket sista

punkten. Dessutom innebär enligt motionärerna de förslagna ändringarna

i övrigt i 6 och 10 §§ en viss försämring av den enskildes rättsskydd. Motionärerna

hänvisar till att kammarkollegiet i sitt remissvar framhållit att

slopande av 11 § första stycket andra punkten är motiverad även om spärrregeln

i 10 § ej upphävs. Motionärerna förklarar sig dela denna nppfatt
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969 25

ning och de föreslår i enlighet härmed att 11 § får den lydelse som fri-i

tidsfiskeutredningen föreslagit för att delägarnas rättssäkerhet skall tillgodoses.

Utskottet har intet att erinra mot förslaget att regeln i 6 § första stycket

sista punkten, att för oskiftat fiskes ingående i fiskevårdsområde krävs

samtycke av minst en delägare i fisket, begränsas till oskiftat fiske med

flera delägare. Motsvarande bedömning gäller bestämmelsen i 10 § om upplåtelse

av fiskerätt.

Såsom inledningsvis anförts hör ordnade fiskeförhållanden och god

fiskevård till syftena med bildandet av fiskevårdsområden. För att uppnå

dessa syften i en hel sjö är det enligt utskottets mening nödvändigt att man

får med alla delägarna. Det må också framhållas att god fiskevård jp

kommer alla delägarna till del. Utskottet finner på grund härav att den

föreslagna bestämmelsen i 6 § tredje stycket sista punkten, som innebär att

länsstyrelsen får möjlighet att bortse från ovan nämnda spärregel i 6 §

första stycket, om särskilda skäl föreligger för att bilda fiskevårdsområde,

är ändamålsenlig. Vid denna bedömning skall motionerna 1: 954 och It:

1097, såvitt nu är i fråga, avslås.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att den ändring av

11 § lagen om fiskevårdsområden, som aktualiserades av utredningens förslag

att helt slopa spärreglerna i 6 och 10 §§, inte är behövlig med den av

honom förordade lösningen. Ej heller motionerna 1:953 och 11:1093 bör

därför bifallas.

Initiativrätten. Enligt 15 § första stycket i lagen om fiskevårdsområden

tillkommer rätten att göra ansökan om bildande av fiskevårdsområde endast

delägare. I syfte att öka takten i fråga om tillkomsten av fiskevårdsområden

föreslås i propositionen att initiativrätten skall utvidgas till att

avse även staten och kommunen.

1 motionen II: 1094 av herr Hedin m. fl. framhålls att man, då man reagerar

mot att alltför få fiskevårdsområden bildats, måste beakta att det

finns ett stort antal fiskevårdsföreningar som fungerar på ett utmärkt

sätt. Dessa föreningar, som sägs utöva god fiskevård och i många fall

också upplåter fiskerätt, har bildats helt frivilligt och med uppslutning

från alla delägare. Motionärerna finner det vara angeläget att delägarna

själva tar initiativ även vid bildande av fiskevårdsområden och att därtill

så många som möjligt — helst alla — ställer sig bakom bildandet. Med

åberopande av remissyttranden från bl. a. fiskeristyrelsen och RLF anser

motionärerna det vara opåkallat och olämpligt att för andra än delägare

införa initiativrätt, något som de förmenar kan komma att uppfattas såsom

en inblandning som kan skapa en stark irritation. Motionärerna hemställer

därför att lagrummet skall erhålla oförändrad lydelse.

Enligt utskottets mening är det bl. a. med hänsyn till fritidsfisket

angeläget att fiskevårdsområden bildas i snabbare takt och i större om
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

fattning än vad som nu är fallet. En till staten och kommunen utvidgad

initiativrätt får anses utgöra ett av de viktigaste medlen för att nå detta

mål. Utskottet vill — i likhet med utredningen och departementschefen

— framhålla att dylikt officialinitiativ inte torde medföra några risker från

rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att enligt lagens regler det slutliga

avgörandet i frågor om bildande och förvaltning av fiskevårdsområde

helt ankommer på delägarna. Motionen II: 1094 bör därför inte vinna bifall.

Övriga förslag. Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot övriga

ändringsförslag.

I anslutning till behandlingen av lagen om fiskevårdsområden har utskottet

behandlat de vid riksdagens början väckta motionerna I: 146 av herr

Augustsson och fru Landberg och II: 167 av herr Persson i Skänninge m. fl.

I motionerna erinras om den rätt för allmänheten att fiska med nät och

krokredskap å enskilt vatten vid en stor del av våra kuster och de stora

sjöarna, som infördes genom 1950 års lag om rätt till fiske. Från gränsen

mellan Uppsala och Stockholms län i norr till Torhamns udde på Blekinges

sydostkust får emellertid fiske med dylika redskap inte bedrivas på

enskilt vatten. Motionärerna framhåller att den främsta orsaken till att ensamrätten

till fisket i så stor utsträckning bibehölls hos strandägarna

på dessa kuststräckor var att fisket vid tiden för lagbestämmelsernas utarbetande

fortfarande var ett viktigt komplement till jordbruket i skärgårdarna.

Enligt motionärerna bär emellertid inträtt en förändring härvidlag

och numera har fiske i kombination med jordbruk blivit en alltmer

ovanlig företeelse även i skärgårdsområdena. Motionärerna anser det inte

vara riktigt att i längden bibehålla de stora skillnader beträffande frifisket

som föreligger mellan å ena sidan södra och mellersta delen av vår ostkust

och å andra sidan stora delar av övriga kuststräckor. De hemställer därför

att riksdagen hos Kungl. Maj :t skall begära översyn av lagen om rätt till

fiske samt förslag som ger allmänheten möjligheter till fritidsfiske på enskilt

vatten även vid södra och mellersta delarna av rikets ostkust.

Fritidsfiskeutredningen har enligt sina direktiv undersökt om vattengräns-

och fiskerättslagarna kunde modifieras i syfte att skapa bättre möjligheter

att bedriva fritidsfiske utan att yrkesfiskets intressen skulle trädas

för när. Utredningen anser det inte vara realistiskt att vidga det nuvarande

frifisket i syfte att öka tillgången på vatten för fritidsfiskeändamål.

Utredningen pekar bl. a. på att regleringen av ersättningsfrågorna föranlett

betydande arbete och varit mycket kostsam. Ytterligare inskränkningar i

den enskilda fiskerätten medför enligt utredningen nya krav på ersättningar,

särskilt som ökningen av fritidsfisket har fått värdet av fisket

att stiga eller skapat förväntningar härom. Denna invändning mot ett utvidgat

frifiske gäller enligt utredningens mening även sådana mera begränsade

åtgärder som att frige fisket med handredskap eller att frige vissa

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

enklare fiskemetoder, t. ex. mete, generellt i hela landet. Mot sådana åtgärder

talar även att de skulle medföra olägenheter för yrkesfisket genom

ökad konkurrens från fritidsfiskets sida. Utredningen anser i stället att

man bör sträva efter att öka antalet frivilliga upplåtelser av fiskerätt, och

utredningen hänvisar till framlagt förslag till ändringar i bl. a. lagen

om fiskevårdsområden, vilka ändringar syftar till att underlätta de frivilliga

upplåtelserna av fiskerätt m. m. Den uppfattning, som utredningen sålunda

givit uttryck åt, biträds allmänt i remissyttrandena liksom av departementschefen.

Utskottet har förståelse för att den fiskeintresserade allmänheten i närheten

av ifrågavarande kustområden finner de rådande olikheterna orättvisa

och anmärkningsvärda, då de orsaker, som vid lagens tillkomst motiverade

skillnaderna, inte längre är lika bärande. Utskottet är emellertid av

den uppfattningen att tillgången på fritidsfiskevatten i första hand hör tillgodoses

genom frivilliga upplåtelser även på ifrågavarande kuststräcka. Hänsynen

till bl. a. angelägenheten av god fiskevård kräver nämligen att en

planlös invasion av stora skaror fritidsfiskare undviks. Redan nu förekommer

på olika avsnitt av våra kuster vissa friktioner mellan skärgårdsbefolkning

och fritidsfiskare från tätorterna. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka att det är angeläget att också kommunerna ökar sina insatser

när det gäller att få fram vattenområden som på goda villkor kan

upplåtas för fritidsfiske. De föreslagna ändringarna i lagen om fiskevårdsområden

kan antas bidraga till att öka möjligheterna till fritidsfiske och

samtidigt skapa garantier för en god fiskevård. Skulle den föreslagna lagstiftningen

och de övriga förslag som framläggs i propositionen inte leda

till önskat resultat får andra åtgärder övervägas. Härvid kan det självfallet

bli aktuellt att ompröva bestämmelserna om rätt till frifiske på de kuststräckor

som avses i motionerna. För närvarande bör dock inte företagas

någon åtgärd från riksdagens sida i frågan.

Utskottet övergår härefter till att behandla de föreslagna ändringarna i

lagen om rätt till fiske. Enligt gällande lydelse av 34 § i denna lag är straffet

för olovligt fiske dagsböter. Är brottet med hänsyn till att fisket avsett

särskilt värdefull fisk eller idkats vanemässigt eller i större omfattning att

anse som grovt, är straffet dagsböter, ej under 20, eller fängelse i högst sex

månader. Till straff för olovligt fiske dömes enligt 35 § även den som bryter

mot vissa av länsstyrelsen meddelade föreskrifter eller anbringar fiskeredskap

eller anordning i uppenbar strid med vad som gäller om fiskådra.

I propositionen föreslås nu en enhetlig straffskala som innefattar böter eller

fängelse i högst sex månader. Förslaget har motiverats med att det föreligger

behov av att skapa effektivare korrektiv mot olovligt fiske än vad gällande

bestämmelser medger. Det sägs vidare stå i god överensstämmelse

med det betraktelsesätt som numera är vägledande vid utformningen av

straffbestämmelser inom specialstraffrättens område. Brottsbeskrivningar
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

na kompletteras vidare med subjektiva rekvisit, vilket inte anses medföra

ändring i gällande rätt. Vidare genomförs viss omredigering av 34 och 35 §§.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna 1: 955 av herrar Karl

Pettersson och Strandberg och II: 1096 av fru Kristensson och herr Petersson

i Gäddvik hemställs att riksdagen måtte avslå propositionen såvitt den

avser förslag till lag om ändring i lagen om rätt till fiske. Motionärerna åberopar

till stöd härför att de flesta fallen av olovligt fiske utgörs av förhållandevis

beskedliga överträdelser. För sådana obetydliga brott bör enligt motionärerna

fängelse inte införas i straffskalan.

Motionärernas hemställan synes •—- att döma av motiveringen — främst

avse förslaget om ändrade straffskalor. I likhet med departementschefen

anser utskottet att den ökade förekomsten och förändrade karaktären av

olovligt fiske medför att behov föreligger av den föreslagna skärpningen av

straffbestämmelserna. Ej heller föranleder ändringsförslagen i övrigt någon

erinran från utskottets sida. På grund härav bör motionerna avslås.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionerna I: 954 och

II: 1097 såvitt avser 6 § i det vid propositionen nr 42 fogade

förslaget till lag om ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130)

om fiskevårdsområden bifaller propositionen i denna del;

B. att riksdagen med avslag på motionen II: 1094 bifaller

propositionen såvitt avser 15 § nämnda lag;

C. att riksdagen med avslag på motionerna 1:953 och

11:1093 antager det vid propositionen fogade förslaget till

lag om ändring i lagen om fiskevårdsområden i övrigt;

D. att riksdagen med avslag på motionerna 1:955 och

II: 1096 bifaller propositionen såvitt avser lagen den 1 december

1950 (nr 596) om rätt till fiske; samt

E. att motionerna I: 146 och II: 167 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 april 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp)1, 2, fröken

Ranmark (s), herrar Skärman (fp)1,3, Hansson (s)1, fru Landberg (s),

herrar Berglund (s)1 och Skagerlund (fp) h 4;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s)1, Sundelin (s)1, 5, Tobé (fp)2, Hedin (m)1, fröken Anderson (s)1, herrar

Josefson i Arrie (ep) och Sellgren (fp)4.

1 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under B och D i utskottets hemställan.

3 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under A—D i utskottets hemställan.

1 Ej deltagit i behandlingen av de frågor, som upptagits under A, C och E i utskottets hemställan
5

Ej deltagit i behandlingen av den fråga, som upptagits under B i utskottets hemställan.

Reservationer

Vid A i utskottets hemställan

I. av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (m), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 25 som börjar med orden »Såsom

inledningsvis» och som slutar med orden »fråga, avslås.» bort ha följande

lydelse:

Såsom inledningsvis anförts hör ordnade fiskeförhållanden och god fiskevård

till syftena med bildandet av fiskevårdsområden. För att uppnå dessa

syften i en hel sjö är det enligt utskottets mening önskvärt att man får

med alla delägarna. Emellertid anser utskottet att en förutsättning för att

ett fiskevårdsområde skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt efter

det att det bildats är att — utöver annat — minst en delägare inom varje

oskiftat fiske med flera delägare ger sitt samtycke till bildandet. Utskottet

finner ingen anledning till att något avsteg från denna regel i särskilda fall

skall kunna ske och tillstyrker därför yrkandet i motionerna I: 954 och II:

1097 om att 6 § tredje stycket sista punkten skall utgå.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om

ändring i lagen den 5 maj 1960 (nr 130) om fiskevårdsområden

icke kunnat oförändrat bifallas — med bifall till motionerna

I: 954 och II: 1097 såvitt avser 6 § denna lag antager

följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse

av paragrafen.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år J969

(Kungl. Maj:ts förslag)

6

Fiskevårdsområde må — — ----

Hör fisket----—--— —

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas,

om det befinnes lämpligt med

hänsyn till vattenområdets och fiskets

beskaffenhet och omfattning

samt förhållandena i övrigt. Saknas

samtgcke som avses i första stycket

andra punkten, må fiskevårdsområdet

likväl bildas, om särskilda skäl

föreligga.

(Utskottets förslag)

§•

---— — sådant fiske.

röstandes delaktighetstal.

Äro de i första eller andra styckena

angivna förutsättningarna uppfyllda,

skall fiskevårdsområdet bildas,

om det befinnes lämpligt med

hänsyn till vattenområdets och fiskets

beskaffenhet och omfattning

samt förhållandena i övrigt.

Vid B i utskottets hemställan

II. av herrar Ebbe Ohlsson (m) och Hedin (in), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 25 med orden »Enligt

utskottets» och som slutar på s. 26 med orden »vinna bifall.» bort ha följande

lydelse:

Enligt utskottets mening är det med hänsyn till fiskevården angeläget

att fiskevårdsområden bildas i snabbare takt och i större omfattning än

vad som nu är fallet. Utskottet anser emellertid inte att en utökad initiativrätt

är ett lämpligt medel för att nå en sådan effekt. Såsom i motionerna

framhållits kan tvärtom en sådan rätt som tillägges staten eller kommunen

av delägarna uppfattas såsom en obefogad inblandning. Därest initiativrätten

utnyttjas kan man befara att den skapar stark irritation som

varken befrämjar delägarnas villighet att bilda ett område eller — om så

ändock skulle ske —- samarbetet inom området. Utskottet tillstyrker därför

bifall till motionen II: 1094.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om

ändring i lagen om fiskevårdsområden icke kunnat oförändrat

bifallas — med bifall till motionen II: 1094 antager följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse av 15 §

denna lag.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

31

(Kungl. Maj.ts förslag)

15

Fiskevårdsområde må bildas efter

ansökan av delägare, myndighet

som Konungen bestämmer eller kommunen.

Ansökningen skall vara

skriftlig och ingivas till länsstyrelsen.

I ansökningen — -------

(Utskottets förslag)

§•

Fiskevårdsområde må bildas allenast

efter ansökan av delägare. Ansökningen

skall vara skriftlig och ingivas

till länsstyrelsen.

— skola tillgodoses.

Vid C i utskottets hemställan

III. av herrar Grebäck (ep), Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp), Tobé (fp),

Hedin (m) och Josefson i Arrie (ep), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 25 som börjar med orden »Utskottet

delar» och som slutar med orden »därför bifallas.» bort ha följande lydelse:
De

ändringar i lagstiftningen som föreslagits av departementschefen

syftar till att underlätta bildande av fiskevårdsområde och genom de nya

röstningsbestämmelserna jämväl upplåtelse av fiskerätt inom sådana områden.

Fritidsfiskeutredningen byggde också sina förslag på denna grund.

Utredningen ansåg det föreligga starka skäl för att minska kraven på

anslutning från delägarna i såväl 6 § som 10 ■§, men föreslog att man i

stället skulle stärka den enskildes rättsställning genom att göra vetorätten

i 11 § absolut och inte beroende av försörjningssynpunkter. Departementschefen

har inte helt följt utredningens förslag i fråga om 6 och 10 §§ utan

bibehållit den s. k. vetorätten i viss utsträckning. De nya röstningsbestämmelserna

innebär ändock att den enskildes rättsskydd försvagas i samband

med bildande av områden och upplåtelse av fiskerätt. Utskottet finner

därför på samma grund som fritidsfiskeutredningen åberopat skäl

föreligga för att 11 § får den lydelse som utredningen föreslagit. Utskottet

tillstyrker därför bifall till motionerna I: 953 och II: 1093.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen -— med förklaring att förslaget till lag om

ändring i lagen om fiskevårdsområden icke kunnat oförändrat

bifallas — med bifall till motionerna I: 953 och II:

1093 för sin del antager förslaget i de delar som ej berörts

under A och B med de ändringarna att ingressen och 11 § i

lagen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1969

(Kungl. Maj:ts förslag)

Härigenom förordnas, att 6, 10,

15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5 maj

1960 om fiskevårdsområden skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan

anges.

(Gällande Igdelse)

11

Utan delägares samtycke må upplåtelse

ej ske av delägarens hela fiske

eller eljest av fiske, som han med ensamrätt

äger eller brukar eller såsom

särskild lott tilldelats honom.

Vad nu sagts gäller dock ej, då fisket

saknar betydelse för delägarens

försörjning.

Vad i-----------

(Utskottets förslag)

Härigenom förordnas, att 6, 10,

11, 15, 17, 18 och 29 §§ lagen den 5

maj 1960 om fiskevårdsområden

skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges.

§•

Utan delägares samtycke må upplåtelse

ej ske av delägarens hela fiske

eller eljest av fiske, som han med ensamrätt

äger eller brukar eller såsom

särskild lott tilldelats honom.

sådan rätt.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:196 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om information i författningsfrågan. a1 i texten