Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Larsson, Thorsten, och herr Mattsson och nr 74 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora.

1969-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:4, Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Larsson, Thorsten, och herr Mattsson och nr 74 i andra kammaren av herrar Börjesson i Falköping och Eriksson i Bäckmora.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1969

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motioner angående reglerna för hyresgästs

rätt till skadestånd.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 63 i första kammaren av herr Larsson, Thorsten,

och herr Mattsson och nr 74 i andra kammaren av herrar Börjesson

i Falköping och Eriksson i Bäckmora.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om översyn av reglerna för

hyresgästs rätt till skadestånd i enlighet med vad som anförts i motionen».

Motionerna

I motionerna framhålles att lägenhetsinnehavare i vissa fall är skyldig att

bereda utomstående personer tillträde till sin lägenhet. Förutom skyldighet,

som kan utkrävas av offentlig myndighet, skall utomstående personer beredas

tillträde på grund av fastighetsägares i hyreslagen inskrivna skyldighet

att hålla lägenheten i tillfredsställande skick. Fastighetsägaren måste för

att kunna fullgöra denna skyldighet i regel anlita sakkunniga eller hantverkare

(målare, elektriker, rörmokare). Hyresgästen är skyldig att tåla det

intrång som dessa förrättningsmäns besök och arbete innebär. Det är enligt

motionärerna inte otänkbart att en sådan förrättningsman under besöket

får kännedom om sådana förhållanden som denne sedan kan nyttja i brottslig

verksamhet. Förrättningsmannen kan exempelvis få kännedom om olika

tillträdesmöjligheter till lägenheten eller förvaringsställen för värdeföremål.

Därvid uppkommer frågan huruvida fastighetsägaren är skyldig att ersätta

skada som vållats av förrättningsman. Härom anför motionärerna följande.

För svensk rätts del kan för skadestånd utanför kontraktsförhållanden

sägas gälla huvudregeln att blott den är skadeståndsskyldig som uppsåtligen

eller av vållande (oaktsamhet, vårdslöshet, oförsiktighet, försummelse etc.)

har orsakat skadan.

Vållande säges föreligga när den ansvarige avvikit från den aktsamhet som

en förståndig genomsnittsmänniska (bonus pater familias) skulle ha iakttagit

i samma situation. Någon allmän regel om skadeståndsansvar för underordnads

vållande finns dock inte.

De hantverkare eller entreprenörer, som genomsnittsfastighetsägaren anlitar,

torde i allmänhet få anses som skickliga och pålitliga. Om fastighetsägaren

anlitat en förrättningsman med dessa kvalifikationer och denne där1

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

efter begår brott som ovan antytts är det inte troligt att fastighetsägaren

skulle dömas att utge skadestånd. Har fastighetsägaren anlitat en okänd

förrättningsman och uppdragit åt portvakten att vara med under besöket

i lägenheten, men förrättningsmannen därefter begår brott är det inte

sannolikt att fastighetsägaren skulle dömas. Har den okände förrättningsmannen

fått arbeta ensam i lägenheten är sannolikheten större för att

domstolen skulle finna att fastighetsägaren brustit i normal aktsamhet.

I ett sådant fall är det tänkbart att fastighetsägaren skulle ådömas att utbetala

skadestånd.

Några klara regler finns dock inte på detta område. Det skulle i högsta

grad vara motiverat med en lagstiftning som reglerar skadeståndsskyldigheten

i de fall då lägenhet upplåtes till reparation, sotning eller dylikt och då

hyresgäst eller hyresvärd får vidkännas skada genom intrånget.

Motionärerna erinrar om att liknande motioner behandlades av riksdagen

år 1968, varvid tredje lagutskottet i sitt utlåtande över motionerna anförde

att det enligt utskottets mening inte fanns anledning överväga några speciella

skadeståndsregler i de i motionerna åberopade fallen. Enligt motionärerna

torde det trots utskottets betänkligheter vara väl motiverat att klara

regler i form av lagstiftning reglerar förhållandena på detta område. Avslutningsvis

framhåller motionärerna att även om hyresgäst kan ordna ett gott

skydd mot brott genom att teckna en hemförsäkring det måste anses otillfredsställande

att inte hyresgäst har lagfäst rätt till skadestånd i de fall som

avses i motionen.

Gällande bestämmelser

I 26 § hyreslagen, vilken lag ingår som 3 kap. i lagen den 14 juni 1907

om nyttjanderätt till fast egendom, ges regler om hyresvärds rätt att

erhålla tillträde till uthyrd lägenhet. Sådan rätt tillkommer hyresvärden

för utövande av nödig tillsyn. Dessutom har hyresvärden i

princip rätt att utföra alla slags arbeten i lägenheten. Olika villkor gäller

dock för olika slags arbeten. Lagen skiljer härvid på förbättringsarbeten

som ej utan skada kan uppskjutas, s. k. brådskande reparationsarbeten,

och mindre brådskande förbättringsarbeten. Om lägenheten är ledig till

uthyrning, är hyresgästen också skyldig att låta den förevisas på därför

lämpliga tider. Hyresvärden är skyldig tillse att i nu angivna fall ej större

olägenhet än nödigt tillskyndas hyresgästen. Hyresgästen är enligt 16 §,

jämförd med 11 §, berättigad till ersättning för den skada å lägenheten

som genom arbete som ovan sagts eller eljest under hyrestiden

åsamkas honom med anledning av brist hos lägenheten, förutsatt att han ej

själv är ansvarig för skadan. Om hyresvärden kan visa att han inte gjort sig

skyldig till försummelse, är han dock fri från skadeståndsskyldighet. Denna

skadeståndsregel är tvingande och kan inte åsidosättas genom förbehåll

i hyresavtalet eller sidolöpare till detta (jfr 1 § tredje stycket). En för hyres
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1969 3

värden strängare skadeståndsregel gäller om hyresgästen åsamkas skada genom

mindre brådskande förbättringsarbeten. I sådana fall blir hyresvärden

skyldig ersätta hyresgästen för skada som åsamkas denne genom arbetet,

även om skadan inte beror på hans försummelse. Även denna regel är tvingande.

Några bestämmelser om hyresvärds skadeståndsansvar för

underordnads eller medhjälpares försummelse ges inte

i hyreslagen. Frågan får därför bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga

grundsatser, vilka här endast kan antydas. Av grundläggande betydelse

är härvidlag skillnaden mellan, å ena sidan, skadeståndsskyldighet i obligatoriska

förhållanden eller, som man också säger, kontraktsrättsliga

förhållanden och, å andra sidan, utomobligatoriska förhållanden.

I det förra fallet grundas skadeståndsansvaret på att vederbörande

inte uppfyllt de obligatoriska förpliktelser som åvilat honom på

grund av ett avtal (kontrakt), medan i det senare skadeståndsansvar inträder

gentemot personer, till vilka skadevållaren inte står i något som helst

rättsförhållande, grundat på avtal eller rättshandling, eller i vart fall inte i

ett rättsförhållande som har samband med den skadegörande händelsen.

I utomobligatoriska förhållanden är huvudregeln att en överordnad, en

arbetsgivare, inte bär strikt ansvar för underordnades handlingar. Principalansvar

inträder inte heller för helt självständiga medhjälpare (entreprenörer

och liknande). Enligt fast praxis svarar emellertid en arbetsgivare

för skada som orsakas tredje man genom vållande av någon som tillhör

arbetsgivarens drifts- eller arbetsledning. I några fall har också ansvar

ålagts en företagare för skada, som vållats av vanlig arbetare, vilken anförtrotts

en från risksynpunkt särskilt ansvarsfull uppgift. För kontraktsrättens

del gäller som regel att en avtalskontrahent svarar för den skada

som genom bristande uppfyllelse av kontraktsförpliktelse åsamkas medkontrahenten,

även om skadan vållats av en anställd eller annan medhjälpare

och oavsett dennes ställning. Principiellt gäller alltså för inomobligatoriska

förhållanden ett oinskränkt principalansvar, även om ansvaret

i hög grad varierar efter kontraktstypens beskaffenhet.

Ansvaret i kontraktsförhållanden omfattar inte bara uppfyllandet av

avtalets huvudförpliktelser utan vid flertalet avtalstyper också vissa b iförpliktelser,

alltså sådana förpliktelser som inte är centrala för

rättsförhållandet men dock står i visst sammanhang med det genom avtalet

skapade särskilda mellanhavandet mellan parterna. En butiksinnehavare

t. ex. anses p. g. a. det avtalsförhållande, vari han står till sina

kunder, vara skyldig att också tillse att affärslokalen är sådan att den

inte medför risk för kunderna. Hur långt man skall gå i att antaga dylika

biförpliktelser är emellertid ofta tveksamt. Gränsen är tämligen oklar. Från

rättspraxis må redovisas följande fall (NJA 1941 s. 560). En hyresvärd hade

anlitat Garantiaktiebolaget Anticimex för utrotande av väggohyra med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

s. k. T-gas i en hyresgästs lägenhet. Vid desinfektionen uppstod explosion

och eldsvåda, varigenom åtskilliga skador tillfogades hyresgästens lösegendom.

Med hänsyn till att hyresvärden gentemot hyresgästen var pliktig

att vidtaga erforderliga åtgärder för utrotande av väggohyra, ansågs hyresvärden,

»som till fullgörande av sin berörda förpliktelse anlitat bolaget för

desinfektion av fastigheten», skyldig att svara för skador genom desinfektörens

försummelse.

Det må understrykas att vad ovan sagts om arbetsgivares skadeståndsansvar

inte har avseende på dennes ansvar för egen försummelse eller

vårdslöshet. En arbetsgivare kan givetvis bli skadeståndsskyldig för bristande

tillsyn m. m. över sina anställda eller över en anlitad självständig

företagare.

Principalansvar synes förutsätta att den skadegörande handlingen har

visst samband med den skadevållandes verksamhet för principalens räkning;

den skadegörande handlingen skall ha företagits »i tjänsten». Det

har ansetts att principalansvar även kan inträda för stöld eller annan

brottslig handling som arbetstagaren eller medhjälparen begår i eller i anslutning

till arbetet. Den begränsningen antages dock få uppställas att ansvar

icke inträder om handlingen går utanför för vad arbetsgivaren normalt

kunnat eller bort räkna med. Ett exempel från rättspraxis inom kontraktsrättens

område kan nämnas som belysning på vad nu sagts. I ett rättsfall

(NJA 1960 s. 644) hade ett åkeri åtagit sig transport av papper för ett tidningsföretags

räkning. I anslutning till transporterna stal åkeriets anställda

från det transporterade godset. För den skada som härigenom tillfogades

tidningsföretaget ansågs — med hänsyn till sambandet mellan tillgreppen

och åkeriets åtagande —■ åkeriet vara ansvarigt.

Skadeståndskommittén m. m.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 november 1959 tillkallades

sakkunniga för att i nordiskt samarbete utreda vissa skadeståndsrättsliga

frågor, nämligen dels frågan om barns och föräldrars skadeståndsansvar,

dels frågor rörande principalansvaret och anställds skadeståndsskyldighet.

Utredningen antog namnet skadeståndskommittén.

Kommittén har avlämnat dels betänkande med förslag till lag med allmänna

bestämmelser om skadestånd (SOU 1963: 33), som bl. a. upptog nya

bestämmelser om barns och föräldrars skadeståndsansvar, dels slutbetänkande

rörande arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar m. m.

(SOU 1964: 31).

Det sistnämnda betänkandet upptar förslag att principalansvaret i enlighet

med vad som gäller i Danmark, Island och Norge vidgas att omfatta

samtliga arbetstagares vållande jämväl i utomobligatoriska förhållanden.

Genom förslaget kommer skyldigheten att svara för skada, som under ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

övningen av näringsverksamhet vållas tredje man, att i ökad utsträckning

läggas på den som driver verksamheten. En dylik ordning överensstämmer

nära med vad som för närvarande tillämpas enligt gängse ansvarsförsäkringsvillkor.

Förslaget gäller jämväl privata förhållanden. Även där innefattar

brukliga ansvarsförsäkringar skador som vållas av anställda.

Förslaget gäller person- och sakskada, däremot icke direkt tillfogad allmän

förmögenhetsskada och icke-ekonoinisk skada. Skadeståndsansvaret är

vidare begränsat till skada som vållas i tjänsten. Det skall ej heller omfatta

skada genom sådana extraordinära handlingar som det, med hänsyn till verksamhetens

eller arbetsuppgiftens art, saknas skälig anledning att taga i beräkning.

Kommittén föreslår också, att i viss utsträckning skadeståndsansvar skall

inträda jämväl för vållande av mer eller mindre självständig uppdragstagare.

När någon i särskild egenskap genom lag eller författning ålagts

speciell förpliktelse att vidtaga åtgärd till förebyggande av person- eller

sakskada, skall han sålunda svara för den som han anlitar för uppgiften,

även om denne intager en självständig ställning. Förpliktelser av denna

art förekommer t. ex. inom verksamhetsområden som rör handhavande

av farliga ämnen, såsom gifter, brandfarliga varor, radioaktiva ämnen och

explosiva varor, samt inom byggnads- och arbetarskyddslagstiftningen.

Den som är bärare av förpliktelsen kan enligt förslaget ej undandraga

sig det ekonomiska ansvaret för att den iakttages genom att uppdraga dess

fullgörande åt någon utomstående. Kommittén framhåller att dess förslag

är avfattat med utgångspunkt från utomobligatoriska förhållanden. På

grund av den föreslagna lagstiftningens natur kommer gränsdragningen

mellan kontraktsmässigt och utomobligatoriskt principalansvar att få mindre

betydelse än nu. Utvidgningen av det utomobligatoriska principalansvaret

till att omfatta samtliga arbetstagare, oavsett deras ställning, innebär en

utjämning av olikheterna mellan inom- och utomobligatoriskt skadeståndsansvar.

Även i fråga om ansvaret för självständiga medhjälpare medför förslaget

enligt kommittén, att det utomobligatoriska ansvaret närmas till det

kontraktsmässiga.

Utöver ovan nämnda förslag av skadeståndskommittén må nämnas att

kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar år 1958 lade fram

ett betänkande med förslag till lag om skadestånd i offentlig verksamhet

(SOU 1958: 43).

Lagförslag motsvarande de ovan nämnda har lagts fram och delvis lett

till lagstiftning i Danmark, Norge och Finland.

Inom justitiedepartementet förbereds f. n. ett förslag till lag med allmänna

bestämmelser om skadestånd. Avsikten är att i en sådan lag ta upp

dels de allmänna skadeståndsregler som nu finns i 6 kap. strafflagen, dock

med vissa ändringar i reglerna om barns och föräldrars skadeståndsansvar,

dels bestämmelser om stats och kommuns skadeståndsansvar samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

om det allmänna principalansvaret och om anställds skadeståndsskyldighet.

Arbetet bedrivs med sikte på att proposition i ämnet skall kunna föreläggas

1970 års riksdag.

1968 års riksdag

Som motionärerna anfört behandlades vid 1968 års riksdag två motioner,

I: 26 och II: 34, med i allt väsentligt samma innehåll som förevarande motioner.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 37, anförde tredje lagutskottet

följande:

I motionerna framhålles som otillfredsställande att hyresgäst saknar lagfäst

rätt till ersättning av hyresvärden för skada som vållas honom, om

hantverkare eller annan, som för hyresvärdens räkning besökt lägenheten,

utnyttjar den lokalkännedom han därvid erhållit till att vid senare tillfälle

där föröva stöld eller annat liknande brott. Motionärerna hemställer om

översyn av reglerna för hyresgästs rätt till skadestånd i sådant fall.

Det av motionärerna skisserade fallet synes inte vara något för hyresförhållanden

typiskt eller just i hyressammanhang särskilt vanligt förekommande.

I stort sett samma risker för dylik skada torde t. ex. föreligga för

den som anlitar ett bevaknings- eller städningsföretag, vars anställda erhåller

tillträde till uppdragsgivarens kontors- eller fabrikslokaler. Lika berättigade

anspråk på ersättning synes i sådant fall kunna riktas mot företaget

för skada som vållas av dess anställda eller förutvarande anställda genom

tillgreppsbrott i lokalerna i annat sammanhang än under eller i anslutning

till arbetet. I fråga om bostadslägenheter kan situationen också

vara den att hyresgästen för reparationer eller liknande arbeten själv anlitar

företag, vars anställda därefter begår brottslighet av det slag motionärerna

åsyftar. I sådant fall uppkommer frågan om hyresgästen eller

det anlitade företaget ligger närmast till att bära den uppkomna skadan.

Mot denna bakgrund saknas enligt utskottets mening anledning överväga

några speciella skadeståndsregler för det av motionärerna angivna fallet.

Möjligheterna att genom lagstiftning uttömmande reglera skadeståndsansvaret

i de olika situationer som kan tänkas uppkomma synes också vara

mycket begränsade. Motionärerna har själva anfört olika exempel som väl

illustrerar svårigheterna härvidlag. Bland annat måste sålunda hänsyn

tas till det mer eller mindre nära sambandet mellan de arbetsuppgifter,

för vilka skadevållaren anlitats, och den skadegörande handlingen. Av betydelse

är även om hyresvärden själv gjort sig skyldig till vårdslöshet eller

försummelse i något hänseende t. ex. vid valet av medhjälpare eller beträffande

tillsynen. Ersättningsfrågor av förevarande slag torde därför få bedömas

enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Viss betydelse synes härvidlag

den lagstiftning på skadeståndsrättens område, bland annat rörande

det allmänna principalansvaret i utomobligatoriska förhållanden, som för

närvarande är under utarbetande i justitiedepartementet, komma att få.

Under hänvisning till det anförda hemställde utskottet att motionerna

icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1969

7

Utskottet

Motionärerna anser det otillfredsställande att hyresgäst saknar lagfäst rätt

till ersättning av hyresvärden för skada som vållas honom, om hantverkare

eller annan, som för hyresvärdens räkning besökt lägenheten, utnyttjar den

lokalkännedom han därvid erhållit till att vid senare tillfälle där föröva stöld

eller annat liknande brott. Enligt motionärerna är det motiverat att klara

regler i form av lagstiftning reglerar förhållandena på detta område och

motionärerna hemställer därför om översyn av reglerna för hyresgästs rätt

till skadestånd i angivna fall.

Som framgår av ovanstående redogörelse prövade 1968 års riksdag motioner

med motsvarande begäran. På hemställan av utskottet föranledde motionerna

inte någon riksdagens åtgärd. Vad utskottet anförde i sitt utlåtande

synes alltjämt äga giltighet.

Utskottet hemställer därför

att motionerna 1: 63 och II: 74 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep) och Erik Jansson (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s), Sundelin (s), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)

och Wachtmeister (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.