Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kontroll av hastighet smätare å motorfordon. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 803 i första kammaren av herr Pettersson, Arne, och fru Ohlsson, Lilly, och nr 916 i andra kammaren av herr Henningsson m. fl.

1969-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:41, Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kontroll av hastighet smätare å motorfordon. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 803 i första kammaren av herr Pettersson, Arne, och fru Ohlsson, Lilly, och nr 916 i andra kammaren av herr Henningsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk kontroll av hastighet

smätare å motorfordon.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 803 i första kammaren av herr Pettersson, Arne, och fru

Ohlsson, Lilly, och nr 916 i andra kammaren av herr Henningsson m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att motorfordonens

hastighetsmätare kontrolleras och protokollföres i samband med de

årliga fordonsbesiktningarna».

Över motionerna har utskottet pa sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat

utlåtanden från rikspolisstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk. På begäran

av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Aktiebolaget Svensk bilprovning

och Motororganisationernas samarbetsdelegation.

Gällande bestämmelser

Enligt 3 § 1 mom. m) vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648)

skall bil vara försedd med instrument på vilket föraren under färd kan avläsa bilens

hastighet (hastighetsmätare). Kontroll av mätarens funktion utförs vid såväl registrerings-

och typbesiktning (14 och 15 §§) som kontrollbesiktning (24 §).

Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (numera statens trafiksäkerhetsverk)

utfärdade anvisningar får vid registrerings- och typbesiktning hastighetsmätarens

felvisning uppgå till högst —10 % resp. + 12 % inom fartområdet 50—120 km/

tim för att fordonet skall kunna godkännas.

Vid kontrollbesiktning gäller att felvisningen får uppgå till ±20 % utan att detta

föranleder anmärkning mot fordonet. Är felvisningen större än 20 % men högst

30 % skall protokollet över besiktningen förses med ett påpekande härom. Felvisning

över 30 % medför föreläggande för fordonets ägare att avhjälpa felet och

inställa fordonet för ny kontrollbesiktning. Motsvarande regler gäller för flygande

inspektion.

Motionerna

Motionärerna påpekar inledningsvis att förändringar i vår trafiklagstiftning skapat

behov av kontroll av detaljer som tidigare ansågs mindre betydelsefulla. En av

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 41

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

dessa förändringar sägs bestå däri att vi har att färdas i enlighet med för olika

vägar fastställd hastighet. Förare av motorfordon har då att rätta sig efter den i

fordonet inmonterade hastighetsmätaren. Huvuddelen av dessa mätare är enligt

motionärerna inte rättvisande, inte ens i fabriksnya bilar. Felvisningarna kan vara

såväl för höga som för låga. I regel stiger felvisningen kontinuerligt vid högre hastighet

och förorsakar icke önskvärda trafiksvårigheter. Motionärerna anser att om

det t. ex. uppstår en besvärande köbildning på en väg detta ofta beror på att den

bil, som ligger först i raden av bilar, har en mätare som visar högre hastighet än

bilen framförs med. En bil, som hinner upp bilen i fråga, har kanske samma slag

av mätare eller litar inte till sin egen mätare och blir därför kvar efter denna utan

att köra om. På detta sätt kan det enligt motionärerna uppstå långa rader av fordon,

som på en väg, som markerats för 90 km, bildar en kilometerlång ko, som kanske

endast färdas med 75 å 80 km per timme. Långt nere i kön finns kanske någon, som

har en kontrollerad mätare och som blir irriterad av den låga farten. Omkörning

av en sådan ko är emellertid nästan omöjlig. I varje fall är den förenad med betydande

risker. Om en utbrytning likväl sker, sasom ofta är fallet, kommer den att

förorsaka irritation bland de omkörda, därför att dessa tror sig bli omkörda under

det att de håller lagstadgad hastighet. Med sådan stämning på vägen är trafiksäkerheten

inte stor, framhåller motionärerna.

Mot bakgrund av det anförda anser motionärerna att det är önskvärt att våra

fordon i samband med den årliga besiktningen också fick hastighetsmätarna kontrollerade

och protokollförda. Önskemålet avser inte justering av mätarna. Man kan

enligt motionärerna använda en stationär apparatur, som anger fordonets verkliga

hastighet vilken då jämförs med vad fordonets mätare visar. Resultatet kunde redovisas

på två rader i besiktningsuppgiften på sätt som framgår av följande exempel.

Vid verklig hastighet av 50 60 70 80 90 100 110 120 130 km/tim

visar fordonets mätare 56 68 79 91 102 114 125 136 148 »

Remissyttrandena

Aktiebolaget Svensk bilprovning förklarar att lämplig utrustning för närvarande

inte finns att tillgå för sådan kontroll av hastighetsmätare som motionärerna tänkt

sig. Statens trafiksäkerhetsverk påpekar att den föreslagna kalibreringen av hastighetsmätarna

skulle ta avsevärd tid i ansprak samt anför att avgiften för kontrollbesiktning

skulle få lov att höjas i sådan utsträckning att den enligt verkets mening

inte står i rimlig proportion till kontrollåtgärdens ringa värde från trafiksäkerhetssynpunkt.

Rikspolisstyrelsen anser att det för närvarande inte föreligger behov av

att utvidga kontrollen av hastighetsmätare på det sätt motionärerna föreslagit.

Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD) avstyrker förslaget.

Aktiebolaget Svensk bilprovning anför att den praktiska kontrollen av hastighetsmätaren

vid registrerings- och kontrollbesiktning sker vid körning på väg. Bolaget

har i anslutning till sina bilprovningsstationer särskilda kontrollsträckor för denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969 3

kontroll. Fordonet köres därvid längs den kända vägsträckan med konstant hastighet

och tiden noteras med hjälp av stoppur. I praktiken utföres vid kontrollbesiktning

särskild kontroll av felvisningen endast när det är uppenbart att denna överstiger

20 procent. Hos saväl nya som äldre fordon brukar felvisningen endast i

undantagsfall vara mer än 20 procent. Vanligen har hastighetsmätarna plustolerans,

d. v. s. den verkliga farten är lägre än vad mätaren visar. Detta är fallet bl. a. beträffande

tysktillverkade bilar, vilket sammanhänger med att de tyska bestämmelserna

föreskriver att felvisningen vid hastigheter över 20 km/tim skall ligga på plussidan.

En kontroll av hastighetsmätarens hela fartområde måste av bl. a. praktiska skäl

utföras under stationära förhallanden. Bolaget förfogar för närvarande inte över

lämplig utrustning för sådan kontroll. Om man vill ha helt rättvisande mätresultat

torde kraven på mätutrustningen fa ställas ganska höga. Någon enkel mätapparatur

som är lämpad för användning vid löpande fordonskontroll torde inte finnas att

tillgå i marknaden. Vid bilprovningsstationen i Vällingby har bolaget installerat

en chassidynamometer av typ Clayton, vilken bl. a. kan användas för kontroll av

hastighetsmätarens felvisning. Detta instrument är emellertid dyrbart och kan därför

komma i fråga endast i mycket begränsad utsträckning. Anskaffningskostnaden

uppgår till ca 30 000 kr.

En kontroll av felvisningen hos hastighetsmätare på sätt motionärerna synes ha

tänkt sig förutsätter enligt bolaget även att avläsning av mätaren kan göras med

stor noggrannhet. Ofta har skalorna på mätarna en mycket grov indelning, som

omöjliggör att med någon större exakthet avgöra det aktuella kilometertalet. Härtill

kommer att mätarna ibland har en konstruktion som medför att själva visaren pendlar

kring kilometerangivelsen i stället för att ange denna mer eller mindre exakt.

Bolaget påpekar vidare att felvisningen hos en hastighetsmätare ofta sammanhänger

med dess konstruktion men att den även kan ha andra orsaker. Storleken

av felvisningen beror på flera faktorer, vilka ofta inte är konstanta. Fordonets

belastning samt lufttrycket och förslitningen hos däcken påverkar sålunda felvisningen

i varierande grad. Som exempel på vad förslitningsgraden hos däcken

betyder nämner bolaget att man vid kontroll av färdskrivare medger en tolerans

av + 2 km för nedslitna däck.

Enligt bolagets mening är stationär kontroll av hastighetsmätare ur flera synpunkter

att föredra framför nu tillämpat förfarande. Bristen på lämplig kontrollapparatur

har hittills uteslutit en sådan lösning. Sådan apparatur är helt nödvändig

för att det skall vara praktiskt möjligt att utföra kontroll inom hela

eller större delen av en hastighetsmätares fartområde. Att verkställa sådan kontroll

på väg skulle vara alltför tidsödande och även förenat med vissa risker från

trafiksäkerhetssynpunkt, framhåller bolaget.

Bolaget anför avslutningsvis att det bedriver ett visst utvecklingsarbete, som

även innefattar utveckling och modifiering av utrustning för bolagets verksamhet.

Inom ramen för detta arbete avser bolaget att söka få fram mätutrustning, som

kan användas även för kontroll av hastighetsmätare. Vid rimliga krav på mätnoggrannhet

bör de tekniska problemen enligt bolagets bedömande vara relativt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

begränsade. Speciella svårigheter kan dock uppkomma om man vill kontrollera

fel visningen även i det högre fartregistret. Med hänsyn till svårigheten att avgöra

omfattningen av vissa pågående projekt inom bolaget är det inte möjligt att nu

ange någon tidpunkt då lämplig utrustning kan finnas att tillgå.

Också trafiksäkerhetsverket framhåller att felvisningen hos bilars hastighetsmätare

beror på flera samverkande faktorer. Den typ av instrument som i regel

används i bilar säges ej kunna serietillverkas med större mätnoggrannhet än 4 procent

av visad hastighet vid måttliga hastigheter. Vid låga hastigneter är felvisningen

större. En annan bidragande faktor är variationer i däckens dimensioner

bl. a. beroende på förslitningsgraden. Feltoleransen bör därför inte sättas snävare

än ca 10 procent av visad hastighet.

Verket upplyser vidare om att det i de flesta länder finns regler för vad som

får tillåtas beträffande hastighetsmätarnas missvisning. Två tongivande betraktelsesätt

kan särskiljas. I bl. a. Tyskland gäller att felvisningen vid hastigheter över

50 km/tim får uppgå till högst 7 procent av instrumentets skaländvärde. Hela felvisningen

skall ligga på plussidan d. v. s. mätaren får inte visa lägre hastighet än den

verkliga. Föreskriften innebär att om hastighetsmätaren är graderad upp till

200 km/tim felvisningen får uppgå till + 14 km/tim vid hastigheter över 50 km/

tim. I Sverige liksom i bl. a. England får felvisningen uppgå till maximalt ± 10 procent

av visad hastighet inom hastighetsområdet 50 till 120 km/tim. Kontroll av

att bestämmelserna uppfylles sker vid typbesiktning.

Verket framhåller att om tillverkare av bilar och hastighetsmätare endast behövde

taga hänsyn till endera betraktelsesättet skulle relativt små felvisningar behöva

förekomma. Tillverkarnas strävan att täcka största möjliga marknad och det

därav framtvingade kravet att hastighetsmätarna skall uppfylla både de tyska

och brittiska bestämmelserna medför att så gott som samtliga hastighetsmätare

i nya bilar visar högre hastigheter än de verkliga.

Även om det vore önskvärt att nedbringa felvisningen hos hastighetsmätarna

till en lägre genomsnittsnivå än den nuvarande, anser trafiksäkerhetsverket inte

att saken har sådan betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt att en skärpning av de

nuvarande bestämmelserna vid kontrollbesiktning och flygande inspektion kan anses

motiverad.

Avslutningsvis erinrar trafiksäkerhetsverket om att motionärernas förslag innebär

att vid kontrollbesiktning hastighetsmätarna på samtliga bilar skall kalibreras

över större delen av hastighetsregistret och resultatet redovisas i besiktningsprotokollet.

För att detta skulle kunna ske, skulle på varje besiktningsstation erfordras

tillräckligt många anordningar av typen »rullande landsväg» för att varje bil skulle

kunna provköras i hastighetssteg från 50 km/tim upp till högst 130 km/tim. Frånsett

att detta skulle ta avsevärd tid i anspråk skulle avgiften för kontrollbesiktning

få lov att höjas i sådan utsträckning som enligt verkets mening inte står i rimlig

proportion till kontrollåtgärdens ringa värde från trafiksäkerhetssynpunkt.

I motionerna påstås att omkörningar och irritationer uppstår i trafiken, bl. a.

till följd av att ett flertal motorfordon framförs med lägre hastighet än vad som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

är tillåtet beroende på att hastighetsmätaren visar för hög hastighet. Rikspolisstyrelsen

framhåller att detta påstående inte överensstämmer med de erfarenheter

som polisens trafikövervakning ger. Enligt polisens erfarenhet är orsaken till att

fordonsförare framför sina fordon med olika hastighet snarare den, att förarna

vid bedömningen av vilken hastighet som är lämplig med hänsyn till omständigheterna

— t. ex. egna förmågan, väderleken, vägens beskaffenhet och trafikintensiteten

— kommer till olika resultat. För närvarande föreligger alltsa enligt rikspolisstyrelsens

uppfattning inte behov av att utvidga kontrollen av motorfordons

hastighetsmätare på sätt motionärerna föreslagit.

Också MSD ställer sig tveksam till att felvisande hastighetsmätare är en avgörande

och frekvent orsak till att köbildning av det slag motionärerna beskriver

uppkommer och skapar olyckstillbud. MSD framhåller att olika trafikanter har

olika rytm och temperament i sin körning. Några föredrar av något skäl en lägre

hastighet än den tillåtna. Andra vill komma fram så snabbt som möjligt och utnyttjar

alla tillfällen till omkörningar. MSD anser det knappast troligt att den av

motionärerna påtalade irritationen — i den mån den förekommer försvinner

eller reduceras om den föreslagna kontrollen skulle införas i samband med fordonsbesiktningen.

MSD erinrar om att till en förares skyldigheter hör att anpassa farten till rådande

omständigheter. Bl. a. skall han — enligt VTF 47 § sakta farten när en

bakomvarande vill köra om, detta oavsett vilka hastigheter det omkörda och omkörande

fordonet håller. Trafiksäkerheten torde vinna på ökad propaganda för

god hastighetsanpassning och mot en fastlåsning vid den tillåtna hastighetsgränsen,

framhåller MSD.

MSD framhåller vidare att det också förekommer missvisande hastighetsmätare

i fabriksnya bilar, vilka f. n. inte förrän efter ca tre år underkastas kontrollbesiktning.

Tänkbart är enligt MSD att ett schema visande hastighetsmätarens tillförlitlighet

upprättas i samband med typbesiktning och medföljer bilens handlingar.

Värdet härav begränsas emellertid av att mätare även i samma serie kan visa

individuella olikheter och att nya variationer av mekaniska skäl efter hand kan

uppstå. Också MSD påpekar att mätarens utslag varierar med däckens förslitningsgrad

samt vid ändring av däcktypen. Vid byte från sommar- till vinterdäck torde

skillnader på ca 5 procent vara vanliga. Vidare ger flertalet förekommande mätarkonstruktioner,

t. ex. de med diagonala färgfält, endast en relativt grov anvisning

om hastigheten. En absolut exakthet torde vara svår att astadkomma, anser MSD.

MSD erinrar också om att Aktiebolaget Svensk bilprovnings samtliga anläggningar

som regel inte är utrustade med sådan mätapparatur som erfordras för den ifrågasatta

obligatoriska kontrollen. MSD framhåller härjämte att en obligatorisk kontroll

och protokollskrivning av den typ motionärerna föreslår även torde bli tämligen

tidskrävande och fordra förstärkning av bilprovningens personella resurser;

därav följer också kostnadsökningar.

MSD framhåller slutligen att grövre fel på mätarutrustningen, t. ex. pendling

eller uppenbar felvisning, redan nu skall uppmärksammas vid kontrollbesiktning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

och föranleda anmärkning. Eftersom överträdelse av hastighetsbestämmelse är

straffbelagd, anser MSD det emellertid angeläget, att fordonsägare beredes möjlighet

att frivilligt kontrollera mätarens tillförlitlighet. Sådan erbjuds nu vid några av

motororganisationernas anstalter samt vissa bilverkstäder. Det vore också enligt

MSD:s åsikt fördelaktigt att Svensk bilprovning kan erbjuda möjlighet till frivillig

mätarkontroll. På något håll i landet finns uppmätta körsträckor, men för

den som är ovan vid tidtagning ger provning där inte någon större precision och

kan dessutom medföra trafikrisk.

Utskottet

Vid den årliga kontrollbesiktningen av motorfordon liksom vid s. k. flygande

inspektion far enligt gällande bestämmelser felvisningen på fordonets hastighetsmätare

uppgå till + 20 procent utan att detta föranleder anmärkning mot fordonet.

Är felvisningen större än 20 procent men högst 30 procent skall protokollet över

besiktningen förses med ett påpekande härom. Felvisning över 30 procent medför

föreläggande för fordonets ägare att avhjälpa felet och inställa fordonet för ny

kontrollbesiktning.

I motionerna sägs att köbildning och därav betingade farliga omkörningssituationer

uppstår i trafiken, bl. a. till följd av att åtskilliga motorfordon framkörs

med lägre hastighet än vad som är tillåtet beroende på att hastighetsmätaren visar

för hög hastighet. Motionärerna anser det därför önskvärt att hastighetsmätarna

vid den årliga fordonsbesiktningen kontrolleras över en större del av hastighetsregistret

och att resultatet redovisas i besiktningsprotokollet. Motionärerna yrkar

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om bestämmelser i enlighet med

det anförda.

Utskottet är i likhet med trafiksäkerhetsverket och Motororganisationernas samarbetsdelegation

tveksamt om den föreslagna kontrollåtgärden, som otvivelaktigt

skulle föranleda höjda besiktningskostnader, har något större värde från trafilcsäkerhetssynpunkt.

Det kan nämligen ifrågasättas om felvisande hastighetsmätare

är en vanlig orsak till köbildning. Såsom rikspolisstyrelsen framhållit torde orsaken

till att fordonsförare framför sina fordon med olika hastigheter snarare vara den,

att förarna vid bedömningen av vilken hastighet som är lämplig med hänsyn till

omständigheterna kommer till olika resultat. Det kan således för närvarande inte

anses föreligga nagot behov av att utvidga kontrollen av hastighetsmätare enligt

motionärernas förslag.

Av remissvaret från Aktiebolaget Svensk bilprovning framgår att sådan kontroll

av hastighetsmätare som motionärerna åsyftar av praktiska skäl måste utföras

under stationära förhållanden. Emellertid finns för närvarande inte för ändamålet

lämplig utrustning att tillgå. Man har dock anledning förvänta att det framdeles

skall bli möjligt att kontrollera hastighetsmätarna på det sätt motionärerna tänkt

sig, låt vara att kraven på exakthet inte synes kunna ställas alltför högt, bl. a. med

hänsyn till svårigheterna att utföra hastighetsmätarna så att de exakt utvisar det

aktuella kilometertalet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 41 år 1969

På grund av det anförda hemställer utskottet

att motionerna 1:803 och 11:916 icke föranleder någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson (s),

Åkesson (fp), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik Jansson (s), fröken Ranmark (s),

och herr Svenungsson (m);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Hedin (m), Hammarberg

(s), Åberg (fp)*, Johnsson i Blentarp (s), Sörenson (s) och Josefson i

Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.