Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m. jämte motioner i ämnet.

1969-05-13 · 41 sidor, varav 39 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 39 av 41 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:43, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen, m. m. jämte motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändring i vattenlagen, m. m. jämte motioner

i ämnet.

Genom en den 28 mars 1969 dagtecknad proposition, nr 104, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet har Kungl. Maj:t,

under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden

och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den behållning som efter avlysning av flottled

finns hos flottningsförening skall, främst i fiskets och naturvårdens intressen,

användas till återställningsåtgärder i flottleden. Vidare föreslås att de

medel som inflyter vid försäljning av föreningens egendom medan flottleden

ännu är i bruk skall kunna avsättas till en fond för återställningsåtgärder.

Ansvaret för åtgärderna skall åvila en förvaltare, som utses av länsstyrelsen.

Räcker inte föreningens medel får förvaltaren använda medel som kan

ställas till hans förfogande på annat sätt. Förvaltare kan utses också för

flottleder som redan avlysts.

För det fall att fast egendom skulle kunna skadas genom att en flottledsanläggning

bortskaffas i avlyst flottled eller att någon vill använda sådan

anläggning för att tillgodogöra sig vattnet öppnar förslaget möjlighet för

fastighetsägaren eller annan som vill tillgodogöra sig vattnet att överta anläggningen.

I fråga om sjunkvirke och virke som flutit i land föreslås att rätten att

förfoga över sådant virke efter viss tid övergår till strandägare eller annan

som kan lida men av att virket lämnas kvar.

I propositionen föreslås också att de flottande skall underrätta länsstyrelsen

om eventuella planer på övergång till landtransport.

X Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

Lagförslagen

De vid propostionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 9 §, 6 kap. 27 och 28 §§ samt 11 kap.

17 §, 35 § 1 och 3 mom. samt 36 § vattenlagen1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan anges, dels att i 6 kap. lagen skall införas en ny paragraf, 29 §,

av nedan angiven lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

9 §•

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag, där till följd

av naturförhållandena eller uppförd

byggnad fiskens upp- och nedgång

hindras, för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest

vidtaga anstalter för fiskets befrämjande

ävensom taga i anspråk det

vatten, som för ändamålet erfordras.

Vad nu sagts skall jämväl gälla i

fråga om utvidgande eller förbättrande

av befintlig fiskväg eller annan

anordning till fiskets befrämjande.

Kronan eller —---—----

Beträffande företag,------

Kronan eller kommun äge rätt att

i eller invid vattendrag för fiskens

framkomst anordna särskild fiskväg

eller eljest vidtaga anstalter för fiskets

befrämjande ävensom taga i anspråk

det vatten, som för ändamålet

erfordras.

erforderligt vatten.

---— till nyttan.

6 KAP.

27

Allmän flottled-------

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning, efter ty

för dylika frågor särskilt är stadgat.

Huruledes vid

§•

--alldeles nedlagd.

Uppstår eljest fråga om avlysning

av allmän flottled, ankomme ärendet

på Konungens prövning. I ärendet

får även sådan del av flottleden,

där flottningen kan anses vara alldeles

nedlagd, avlysas.

— allmän flottled.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 9 § och It kap. 36 § se 1967:370, av 11 kap. 17 § se 1968:51 samt

av 11 kap. 35 § se 1961:548.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1369

3

(Nuvarande lydelse)

28

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 § förklarat

beslut om flottleds inrättande

förfallet, må den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden

kan lida men, av vattendomstolen på

ansökan tillåtas bortskaffa densamma

med rätt att fritt förfoga över

det bortskaffade.

(Föreslagen lydelse)

Avskrift av beslut om avlysning

skall utan dröjsmål sändas till Konungens

befallningshavande.

§•

Varder allmän flottled avlyst eller

har vattendomstol jämlikt 14 §

förklarat beslut om flottleds inrättande

förfallet, må kronan, kommun,

förvaltare, som är utsedd enligt 82

a § lagen om flottning i allmän flottled,

eller den, som av bibehållandet

av anläggning för flottleden kan lida

men, av vattendomstolen tillåtas

bortskaffa anläggningen med rätt att

fritt förfoga över det bortskaffade.

Vattendomstolen meddelar behövliga

föreskrifter i fråga om bortskaffandet.

Domstolen äger därvid bestämma

att den som är beroende av bortskaffandet

får utföra arbetet på sökandens

bekostnad, om denne ej

fullgör vad som ålagts honom.

Om sannolika skäl föreligga att

anläggning kan bortskaffas utan alt

allmänt eller enskilt intresse förnärmas,

får bortskaffande ske utan att

vattendomstolens tillstånd inhämtats.

Har förvaltare utsetts enligt 82

a § lagen om flottning i allmän flottled

och skall åtgärden vidtagas av

annan än denne, skall dock förvaltaren

ha lämnat sitt medgivande. Har

anläggningen bortskaffats utan föregående

prövning, är den som vidtagit

åtgärden bevisnings skyldig beträffande

de före åtgärden rådande

förhållandena i vattnet.

Kan fast egendom skadas genom

att anläggning i avlyst flottled bortskaffas

eller vill någon använda sådan

anläggning för att tillgodogöra

sig vattnet, äger vattendomstolen bestämma

att anläggningen skall övertagas

av fastighetsägaren eller den

som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill

kronan eller kommun till skydd för

allmänna intressen få övertaga anläggning

för flottleden, äger vattendomstolen

besluta om sådant över
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

tagande. Nye ägaren är skyldig att

underhålla anläggningen så att fara

ej uppkommer för allmän eller enskild

rätt.

Har ägare av fast egendom, för

vilken bortskaffande av flottledsanläggning

skulle medföra skada, enligt

tredje stycket berättigats övertaga

anläggningen, skall vatienrättsdomaren

göra anmälan härom hos

inskrivningsdomaren för anteckning

i fastighetsboken.

29 §.

För genomförande av återställningsåtgärder

efter avlysning av allmän

flottled äger förvaltare som är

utsedd enligt 82 a § lagen om flottning

i allmän flottled samma rätt

som enligt 2 kap. 9 § tillkommer

kronan och kommun.

11 KAP.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande Till vattenmål hänföras följande

mål: mål:

A. ansökningsmål:

A. ansökningsmål:

18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 §

om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
-

18. ansökan jämlikt 6 kap. 28 §

första stycket om tillåtelse att bortskaffa

flottledsanläggning samt ansökan,

utan samband med prövning

av fråga om sådan tillåtelse, om

övertagande av flottledsanläggning

enligt tredje stycket nämnda paragraf;
-

Hurusom, efter

168 §.

35

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6 och 11 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål

insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörel
-

§•

1 mom. Där fråga är om ansökan,

varom i 17 § 2—6, 11 och 18 förmäles,

skall vattenrättsdomaren utan

dröjsmål insända ett exemplar av

ansökningshandlingarna jämte kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

5

(Nuvarande lydelse)

sen till kammarkollegiet, som har

att, där det prövas nödigt, föra talan

för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i fråga.

Föres efter ----------

Om allmänt----------—

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11 och 19, ävensom i mål, som

anhängiggjorts genom ansökan enligt

2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 § andra

och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende av allmänna

intressen inom orten. Om sådan

talan skall kommunen snarast

underrätta kammarkollegiet.

Kan företag,

I mål,---

Vad nu --

Kan yttrande,

Är fråga

(Föreslagen lydelse)

görelsen till kammarkollegiet, som

har att, där det prövas nödigt, föra

talan för tillgodoseende av de allmänna

intressen, som kunna vara i

fråga.

biträda dem.

parternas kännedom.

3 mom. I mål, som avses i 17 §

2—11, 18 och 19, ävensom i mål,

som anhängiggjorts genom ansökan

enligt 2 kap. 8 § andra stycket samt

4 kap. 1 § sista stycket och 14 §

andra och femte styckena, må kommun

föra talan för tillgodoseende

av allmänna intressen inom orten.

Om sådan talan skall kommunen

snarast underrätta kammarkollegiet,

kan påverkas.

36 §.

till vattenrättsdomaren.

röna inverkan.

45 § sägs.

/ mål, som avses i 17 § 17 och 18,

skall vattenrättsdomaren utan dröjsmål

insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen

till fiskeristyrelsen. Ansökningshandlingarna

och kungörelsen skola

också i mål, som avses i 17 § 18,

översändas till kommunen och till

förvaltare som är utsedd enligt 82 a

§ lagen om flottning i allmän flott
-

led.

Konungens befallningshavande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr b3 år 11)69

2) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i

allmän flottled

Härigenom förordnas dels att 25, 32, 73, 74 och 82 §§ lagen den 19 juni

1919 om flottning i allmän flottled1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan anges, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 81 och 82 a §§,

av nedan angiven lydelse, 81 § närmast efter rubriken »8 kap. Särskilda bestämmelser».

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

25 §.

Allmän flottled —-----avhändas flottleden.

Har flottningsförening----kan undvaras.

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § förmäles, eller

eljest till framtida båtnad för flottleden.

Behållningen av medel, som inflyta

för flottleden tillhörig egendom,

må ej förbrukas till gäldande av

årets löpande utgifter utan skola användas

såsom kapitaltillskott till

fond, varom i 32 § andra stycket förmäles,

eller avsättas till en särskild

fond för sådana återställningsåtgärder

som angivas i 82 §. När särskilda

skäl föreligga, äger Kungl. Maj.ts

befallningshavande förordna att behållningen

må användas såsom kapitaltillskott

till fond, som angives i

32 § första stycket, eller eljest till

framtida båtnad för flottleden.

32 §.

På ansökan------benämnd underhållsfond.

I enahanda----—---deras anhöriga.

För förvaltningen av fond, som nu

sagts, skall Kungl. Maj :ts befallningshavande

fastställa reglementariska

bestämmelser, utmärkande förutom

annat, under vilka förhållanden

och till vilket belopp fondens

medel må tagas i anspråk till gäldande

av kostnader av angivet slag.

Fonds medel

För återställningsåtgärder kan bildas

särskild fond enligt 25 § tredje

stycket.

För förvaltningen av fond, som

sagts i första eller andra stycket,

skall Kungl. Maj:ts befallningshavande

fastställa reglementariska bestämmelser,

utmärkande förutom

annat, under vilka förhållanden och

till vilket belopp fondens medel må

tagas i anspråk till gäldande av kostnader

av angivet slag.

fonden bildats.

1 Förutvarande 81 § upphävd genom 1964:183.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

73 §.

Har i-------upptagaren överlåtas.

Har allmän flottled blivit avlyst,

får strandägare eller annan som kan

lida men av sjunket virkes kvarlämnande

upptaga virket med rätt att

fritt förfoga däröver. Virkets ägare,

om han är känd, eller förvaltare som

utsetts med anledning av avlysningen

skall dock först tillsägas och få

skäligt rådrum att avlägsna virket.

Sedan tre år förflutit efter avlysningen,

får virket upptagas utan att

tillsägelse behöver ske.

Vad nu------—---i flottleden.

74 §.

Skulle vid-----bekostnad verkställas.

Beträffande virke----- — motsvarande tillämpning.

82

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen tilläggas någon

fond hos flottningsföreningen eller,

om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla länets skogsvårdsstyrelse eller,

där skogsvårdsstyrelse ej finnes,

vederbörande hushållningssällskap

att användas till främjande av skogsvården

inom flottledsområdet.

Har allmän flottled blivit avlyst,

äger 73 § andra stycket motsvarande

tillämpning beräffande virke som

flutit i land.

81 §.

Planeras övergång från flottning

till annat transportsätt, skola de flottande

underrätta Kungl. Maj:ts befallning

shavande härom.

§•

Varder allmän flottled jämlikt 6

kap. 27 § vattenlagen avlyst, skall,

där dess tillgångar överstiga skulderna,

behållningen användas för bortskaffande

av sådana flottledsanordningar

som kunna orsaka skada eller

olägenhet samt för iordningställande

av vattendraget och intilliggande

område i ett från företrädesvis

fiske- och naturvårdssynpunkt

lämpligt skick (återställningsåtgårder).

Om endast del av flottled avlyses,

skall den behållning framräknas

som skäligen kan anses belöpa på

delen.

Finnes behållning sedan behövliga

återställningsåtgärder vidtagits,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 ar 1969

(Nuvarande lydelse)

Understödsfond, varom--— —

Där förhållandena påkalla sådant,

äge Kungl. Maj :ts befallningshavande

utse särskild förvaltare att övertaga

avlyst flottleds tillhörighet er

och vidtaga erforderliga åtgärder

därmed. Efter fullgjort uppdrag redovise

förvaltaren inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

(Föreslagen lydelse)

skall denna användas på sätt

Konungen bestämmer.

- eller understöd.

82 a §.

Efter avlysning av allmän flottled

eller del därav skall Kungl. Maj:ts

befallningshavande utse särskild förvaltare

att övertaga den avlysta flottledens

tillhörigheter och vidtaga erforderliga

åtgärder därmed samt att

inom ramen för behållningen och de

medel som eljest kunna ställas till

förvaltarens förfogande besluta om

och låta utföra behövliga återställningsåtgärder.

Förvaltaren skall i

fråga om sådana åtgärder samråda

med berörda myndigheter, kommuner

och andra intressenter.

Förvaltarens beslut i fråga om

återställningsåtgärder skall meddelas

skriftligt, om det begäres eller sakens

beskaffenhet påkallar det. Talan

mot beslutet föres hos Kungl.

Maj:ts befallningshavande genom

besvär.

Det åligger förvaltaren att redovisa

för sitt uppdrag inför Kungl.

Maj:ts befallningshavande.

Om ersättning till förvaltaren för

dennes arbete beträffande återställningsåtgärder

beslutar Kungl. Maj:ts

befallningshavande. I den mån medel

som stå till förvaltarens förfogande

icke räcka till för ersättningen,

må beslutas att ersättningen

skall betalas av statsverket.

Kungl. Maj:ts befallningshavande

må entlediga förvaltaren innan uppdraget

slutförts.

Med Kungl. Maj:ts befallningshavande

avses i denna paragraf Kungl.

Maj:ts befallningshavande i det län,

där flottningsstyrelsen har eller haft

sitt säte.

Närmare bestämmelser om förvaltares

verksamhet meddelas av

Konungen eller myndighet som

Konungen bestämmer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

9

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

Den i 73 § andra stycket sista punkten och 74 § tredje stycket medgivna

rätten för strandägare eller annan som kan lida men av sjunket eller ilandflutet

virkes kvarlämnande att upptaga virket utan tillsägelse inträder icke

i något fall före den 1 juli 1970.

Har allmän flottled eller del därav avlysts före den 1 juli 1969 skall länsstyrelsen

utse förvaltare enligt 82 a §, om det påkallas av omständigheterna.

3) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods

Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 22 april 1938 om hittegods1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §•

Om skeppsvrak och fornfynd samt Om skeppsvrak och fornfynd, om

om sjöfynd stadgas särskilt. sjöfynd samt om virke som sjunkit

i allmän flottled eller som flutit

i land vid sådan flottled finnas särskilda

bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1969.

1 Senaste lydelse av 11 § se 1967:79.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr å3 år 1969

Motionsyrkanden

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

propositionen väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna 1:1032 av herr Pettersson, Karl, in. fl. och

II: 1186 av herrar Nilsson i Agnäs och Petersson i Gäddvik, i vilka motioner

hemställs

»att riksdagen beslutar att i lag om ändring i vattenlagen och lagen den

19 juni 1919 om flottning i allmän flottled intages följande bestämmelser:

1) nedläggning och avlysning av huvudflottled får ske först efter allsidig

utredning ur såväl företagsekonomisk, samhällsekonomisk som social

synpunkt för berörda områden,

2) skyldighet för flottningsförening att hålla myndigheter och enskilda

sakägare orienterade om planer för nedläggning och avlysning av flottleder,

3) vidtaga åtgärder jämväl vid flottleder, vilka redan nedlagts eller avlysts,

4) anläggande av vandringsväg för fisk vid kraftverks- och regleringsdammar

såsom återställningsåtgärder i samband med avlysning av flottning

i huvudflottleder och i samband därmed ändrade förutsättningar för vattenhushållning

i förhållande till gällande vattenföring enligt vattendom,

5) i det fall mer än en länsstyrelse är berörd av flottledsavlysning eller

nedläggning, de berörda länsstyrelserna tillsammans skall handlägga de

frågor som gäller avlysning, återställningsåtgärder och val av förvaltare

samt att länsstyrelserna erhåller redovisning från förvaltaren samt

6) Kungl. Maj :t utarbetar författnings- och lagtext i enlighet med vad

som i motionen anförts.»

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, anför i propositionen

inledningsvis följande.

Under senare år har landtransport av virke ökat i betydande grad på bekostnad

av flottningen. Flottningsföreningar har upplösts, flottleder och

flottgodsmängd har minskat och antalet i flottningsarbete sysselsatta arbetare

har sjunkit. Flottleder har i ökande omfattning avlysts. Efter hand som

denna utveckling fortskridit har främst i fiskets och naturvårdens intresse

krav rests på att vattendragen skall återställas i ett naturligt skick sedan

flottlederna avlysts.

I syfte att få frågan om det ekonomiska ansvaret för återställningsåtgärderna

löst föreslog Österbygdens vattendomstol i skrivelse den 13 september

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

11

1963 till Kungl. Maj:t vissa lagstiftningsåtgärder. Förslaget gick i huvudsak

ut på att en mindre avgift skulle läggas på allt flottgods som framfördes

i allmän flottled och att avgifterna skulle tillföras en för hela landet gemensam

fond att användas för återställningsåtgärder och ersättningar på grund

av skador av flottledsanordningar i avlysta flottleder. Skrivelsen remissbehandlades.

För att öppna möjlighet att ta i anspråk eventuell behållning hos flottningsförening

för återställningsåtgärder i avlyst flottled hemställde de större

flottningsintressenterna i Ljungan, Gimån och Indalsälven i juni 1967 hos

Kungl. Maj :t om viss ändring av 82 § första stycket lagen den 19 juni 1919

(nr 426) om Lottning i allmän flottled (FL).

Mot bakgrund av innehållet i de båda skrivelserna och remissyttrandena

har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria angående återställningsåtgärder

i avlyst flottled, in. m. (Stencil Ju 1968: 14). Promemorian

innehåller förslag till ändringar i vattenlagen (VL) och FL.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av vattenöverdomstolen,

Övre Norrbygdens vattendomstol, Mellanbygdens vattendomstol, Österbygdens

vattendomstol, Västerbygdens vattendomstol, kammarkollegiet,

domänstyrelsen, skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk,

arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs,

Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, Svenska kommunförbundet,

Skogsindustriernas samarbetsutskott, Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) och Svenska flottledsförbundet.

Vid yttrandena från länsstyrelserna bär fogats yttranden från olika myndigheter,

nämnder, tjänstemän samt enskilda personer och sammanslutningar.

Gällande bestämmelser

Utskottet hänvisar till propositionen s. 11—14.

Tidigare förslag

Återställningsåtgärder

Utskottet hänvisar till propositionen s. 15—16.

Sjunkvirke

Utskottet hänvisar till propositionen s. 16—18.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

Departementspromemorian

Återställningsåtgärder

Utskottet hänvisar till propositionen s. 18—23.

Övertagande av flottledsanläggningar

Utskottet hänvisar till propositionen s. 23—24.

Sjunkvirke

Utskottet hänvisar till propositionen s. 24—25.

Remissyttranden över departementspromemorian

Återställningsåtgärder

Utskottet hänvisar till propositionen s. 25—30.

Övertagande av flottledsanläggningar

Utskottet hänvisar till propositionen s. 30—33.

Sjunkvirke

Utskottet hänvisar till propositionen s. 33—34.

Ändrade vattenhushåilningsbestämmelser vid dammanläggningar

Utskottet hänvisar till propositionen s. 34—35.

Departementschefen

Inledning

Som ett led i den pågående rationaliseringsprocessen inom skogsbruket

sker i ökande omfattning en övergång från flottning till landtransport. Detta

avspeglar sig klart i statistiken över flottningssträckornas längd. Sålunda

minskade flottningssträckorna under åren 1950—1967 med ungefär 18 000

km. Tidigare var det huvudsakligen biflottleder som lades ned. Under den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

13

senaste tiden har emellertid flottningen lagts ned eller beslut fattats om nedläggning

av flottningen också i några av de större flottlederna, såsom Indalsälven,

Ljungan och Ljusnan. Utvecklingen tyder på att flottningen kan komma

att upphöra även i andra större flottleder.

Det är främst av företagsekonomiska skäl som man går över till landtransport.

Sålunda medger landtransport kontinuerlig råvarutillförsel till

industrin under hela året. Lagerhållningen kan på så sätt minskas. Det kan

vidare bli ekonomiskt fördelaktigt att gå över till att barka och sortera virket

i centrala anläggningar vid industrierna. Sjunkningsförlusterna bortfaller.

Lövved transporteras bäst landvägen. För kraftindustrin medför övergången

den fördelen att flottningsvattnet kan användas för att producera

kraft.

En övergång från flottning till landtransport kan som närmare utvecklas

i det följande få verkningar på naturvårdens och fiskets områden. Men

övergången påverkar även t. ex. sysselsättningsförhållandena samt järnvägsoch

vägtrafiken. En nedläggning av flottningen kan sålunda få vittgående

återverkningar för det allmänna. Som flera remissinstanser framhåller är det

därför angeläget att berörda myndigheter på ett tidigt stadium får kännedom

om de flottandes planer på en nedläggning av flottningen. Så snart en

övergång från flottning till landtransport börjat planeras bör de flottande

underrätta länsstyrelsen om planerna. Detta kan lämpligen ske genom förmedling

av flottningsföreningen. Härigenom kan länsstyrelsen se till att

de frågor som har samband med nedläggningen blir behandlade på ett allsidigt

sätt exempelvis i planeringsrådet. Ofta kan det vara ändamålsenligt

att företrädare för AMS, statens järnvägar, statens vägverk samt fiske- och

naturvårdsmyndigheter bereds tillfälle att deltaga i behandlingen av frågorna.

Ibland kan det vara lämpligt att tillsätta en för ändamålet särskilt

avpassad arbetsgrupp. Föreskrift om underrättelseskyldigheten bör

tas in i VL.

Återställningsåtgärder

Efter hand som övergången från flottning till landtransport fortskridit

har främst från naturvårds- och fiskerihåll krav rests på att flottlederna

sedan de avlysts skall återställas i ett för dessa intressen tillfredsställande

skick. Det har också ansetts angeläget att åtgärder vidtas så att kvarvarande

flottledsanordningar inte orsakar skada för tredje man. Alla slags åtgärder

i nu nämnda syften kallas i det följande återställningsåtgärder.

Troligen är det fisket som orsakas den största olägenheten, om en flottled

ej återställs i lämpligt skick. Kvarvarande flottningsdammar hindrar fiskens

vandringar. Fisken kan fastna i otäta skibord. Behålls flottningsdammarna

utan tillsyn, kan de också utnyttjas för olovlig dämning i syfte att omhänderta

den fisk som blir kvar på det torrlagda området. Genom traktorrensning,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

som gjorts för att underlätta flottningen, har fiskens uppehållsmöjligheter

beskurits. Från fiskerihåll har även hävdats att nya uppehållsplatser för

laxartad fisk bör skapas.

Kostnaderna för återställningsåtgärderna är svåra att beräkna. Sannolikt

torde kostnaderna uppgå till minst 1 å 2 milj. kr. i var och en av de större

flottlederna om fiskefrämjande åtgärder tas med.

För att bl. a. klarlägga frågan om vem som är eller bör vara ansvarig för

återställningsåtgärderna såväl ekonomiskt som när det gäller att utföra åtgärderna

har som förut anförts en promemoria upprättats inom justitiedepartementet.

För bedömandet av spörsmålet om ansvaret för återställningsåtgärder är

frågan om äganderätten till flottledsanordningarna sedan flottleden avlysts

av intresse. Först bör erinras om att bl. a. byggnader och anläggningar, som

förvärvas för flottleden eller flottningens ombesörjande, tillhör flottleden

som sådan och inte flottningsföreningen. Föreningen bara förvaltar flottledens

tillhörigheter. Så länge flottning bedrivs, svarar föreningen för skötsel

och underhåll av flottledsanordningarna. För skador av dessa är de flottande

— och inte föreningen som sådan — ansvariga. I fråga om nedlagda eller

avlysta flottleder lämnar varken VL eller FL något besked om ansvaret för

flottledsanordningarna.

I promemorian avvisas tanken på att staten skulle vara att anse som

ägare till flottledsanordningarna sedan flottleden avlysts. Anordningarna

antas vara allmän egendom bara så länge flottleden utgör ett allmänt

kommunikationsmedel. Inte heller anses det att flottledsanordningar i flottled

som avlysts tillfaller markägaren. I promemorian framförs i stället

den uppfattningen att flottledsanordningarna saknar ägare, sedan flottningsföreningen

upplösts eller, om förvaltare utsetts för avveckling av föreningen,

förvaltaren slutfört avvecklingen. Mot denna uppfattning har någon remisskritik

inte framförts. Jag ansluter mig till vad som har anförts i promemorian

i denna del.

Det som anförts nu innebär att det inte finns något ansvarigt rättssubjekt

för flottledsanordningarna, om flottled avlysts. Om endast en del av en

flottled avlyses, torde motsvarande gälla i fråga om den avlysta delen.

Med tanke på de olägenheter som är förenade med ett rättsläge av nu angiven

innebörd har, som tidigare nämnts, Österbygdens vattendomstol i skrivelse

till Kungl. Maj :t år 1963 föreslagit att en mindre avgift läggs på allt

flottgods som framförs i allmän flottled för att täcka kostnaderna för återställningsåtgärder.

Enligt förslaget skulle avgiften tillföras en för hela landet

gemensam fond.

I promemorian tas emellertid avstånd från tanken på en flottgodsavgift

av antytt slag. Som skäl härför anförs att en avgift ungefär motsvarande

den fiskeavgift som utgår enligt 6: 9 VL endast inbringar omkring 80 000 kr.

årligen och att, om större avgifter påförs flottningsföreningarna, detta i vissa

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

15

fall kan leda till en snabbare övergång till landtransport än som annars skulle

ha skett och därmed en ytterligare minskning av avgiftsunderlaget. Vidare

åberopas som skäl mot en avgiftsbeläggning att flottled som redan har nedlagts

inte drabbas av sådan pålaga, fastän återställningsåtgärder är lika

aktuella i en sådan led.

Av remissinstanerna har kammarkollegiet förordat en flottgodsavgift.

Kollegiet anser att en sådan bör utgå med 10 öre per m3 flottgods. På så

sätt skulle, säger kollegiet, avgifter komma att i dagens läge inflyta med ca

800 000 kronor årligen. Enligt kollegiets förslag skall avgifterna avsättas till

en särskild fond hos flottningsföreningen.

Till stöd för sitt förslag hävdar kollegiet att en flottgodsavgift, även om

den är större än den fiskeavgift som normalt utgår, inte behöver vara av avgörande

betydelse för frågan om övergång till landtransport.

Jag anser det rimligt att flottningsföreningarna, som i regel under en

följd av år bedrivit flottning, i möjligaste mån svarar för att flottlederna

återställs i lämpligt skick sedan flottningen upphört. Tanken på en flottgodsavgift

ligger därför nära till hands. En sådan avgift har dock vissa

nackdelar. Bl. a. torde man inte kunna bortse från att den kan medföra en

snabbare övergång till landtransport. Jag anser att man därför i första hand

bör söka finna en annan form för att finansiera återställningsåtgärderna.

Redan i 1946 års flottningsutrednings betänkande föreslogs att tillgängliga

medel hos flottningsförening skulle efter avlysning få användas till att i

lämplig omfattning återställa vattendragets naturliga utseende. Förslag av

ungefär motsvarande innebörd framlades, som tidigare nämnts, år 1967 av

de huvudsakliga flottningsintressenterna i Ljungan, Girnån och Indalsälven.

F. n. gäller att flottningsföreningens behållning skall efter avlysning tillläggas

någon fond hos föreningen eller, om föreningen samtidigt upplöses,

tillfalla viss myndighet för att användas till att främja skogsvården inom

flottledsområdet. Enligt promemorieförslaget skall behållningen i stället

användas för återställningsåtgärder. Förslaget utgår från att eventuell behållning

skall räknas fram även för biflottled och komma till omedelbar

användning inom denna.

Förslaget har mottagits positivt av remissinstanserna. Endast beträffande

frågan om behållning skall framräknas även vid avlysning av biflottled råder

delade meningar. Flottledsförbundet menar att förslaget i denna del

framtvingar skönsmässiga bedömningar. Biflottlederna ingår nämligen ofta

i ett större flottledsdistrikt, och då saknas enligt förbundet underlag för

en fördelning av tillgångar och skulder. Också i det fall att biflottleden utgör

ett eget flottledsdistrikt föreligger svårigheter att skilja dessa tillgångar

och skulder från övriga sådana som flottningsföreningens förvaltning omfattar.

Detta beror enligt förbundet på det förhållandet att tillgångarna i

stor utsträckning är knutna till den gemensamma förvaltningen för hela

flottledssystemet. Så är exempelvis fallet med underhålls- och pensionsfon
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

derna. Även skulderna är på motsvarande sätt knutna till visst flottledsdistrikt

eller till hela flottledsverksamheten. Flottledsförbundet föreslår

mot bakgrund av det anförda att behållning skall tilläggas i första hand

någon fond hos flottledsföreningen och komma till användning först när

föreningen upplöses.

För egen del ansluter jag mig till uppfattningen att en lagändring bör

genomföras, som ger möjlighet att ta i anspråk behållning hos flottningsförening

för återställningsåtgärder.

Beträffande den särskilda frågan huruvida behållning bör framräknas

även vid avlysning av biflottled har jag viss förståelse för flottledsförbundets

synpunkter. Eftersom tillgångarna och skulderna i regel inte är knutna

direkt till biflottleden, måste föreningen vid en avlysning av sådan led ofta

göra en skönsmässig uppskattning för att kunna räkna fram behållningen.

Detta innebär onekligen en komplikation för föreningen.

Det finns dock starka skäl för den lösning som valts i promemorian. Även

om någon behållning ofta inte uppkommer i fråga om biflottleder, kan

det antas att behållningen för vissa biflottleder kan komma att uppgå till

icke oväsentliga belopp, t. ex. genom försäljning av sådana längs flottleden

belägna fastigheter, som hör till flottleden. Det är också framför allt

i biflottlederna som återställningsåtgärder är aktuella, särskilt när det

gäller fisket. Det är vidare angeläget att åtgärderna vidtas så snart som möjligt

efter flottledsavlysningen. Flottledsförbundets förslag innebär att behållningen

skulle kunna tas i anspråk först sedan huvudflottleden avlysts.

Tidpunkten härför kan vara mycket avlägsen. I sådant fall kommer medlen

att fonderas för en obestämd tid utan garanti att de kommer till bruk för

återställningsåtgärder i den del av flottleden till vilken de kan hänföras. Det

kan också komma att visa sig svårt att intressera utomstående att göra ekonomiska

insatser för att återställa biflottled, så länge det inte är något så när

klarlagt huruvida flottningsföreningen förfogar över medel som kan användas

för ändamålet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att, om biflottled eller annan del av

flottled avlyses, föreningen bör vara skyldig att utreda om behållning föreligger

i fråga om den avlysta delen och i sådant fall avsätta medel för återställningsåtgärder.

Flottningsföreningen bör vid framräkning av behållningen

i biflottled eller del av flottled i regel kunna bortse från den för hela

flottleden gemensamma pensionsfonden. I övrigt bör såväl beträffande tillgångar

som skulder en skälighetsuppskattning göras.

Skogsstyrelsen påpekar att det finns vissa möjligheter för flottningsföreningarna

att avveckla en del av flottledernas tillhörigheter och använda

influtna medel på sådant sätt att de sista årens flottningskostnader minskar.

Ett sådant förfarande skulle givetvis strida mot syftet med de lagförslag

som här läggs fram i fråga om återställningsåtgärder. Med hänsyn

till det starka intresse som visats från flottningsföreningarnas sida för pro
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

17

blemet att återställa flottlederna i lämpligt skick anser jag emellertid att

det inte finns någon större anledning att befara ett sådant illojalt förfaringssätt.

För att skapa enhetliga regler mellan olika flottningsföreningar anser

jag emellertid att frågan bör regleras i FL. Jag förordar därför att i denna

tas in en föreskrift om att medel som inflyter genom försäljning av fastigheter

eller annan egendom som tillhör flottleden får avsättas till en fond

för återställningsåtgärder. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

Jag övergår nn till frågan om vem som bör åläggas ansvar för att återställningsåtgärder

i avlyst flottled kommer till stånd och hur åtgärderna

närmare skall finansieras. Eftersom bestämmelser saknas i fråga om ansvaret

för återställningsåtgärder föreslås i promemorian att en fast förvaltningsform

tillskapas.

Enligt 82 § FL får länsstyrelsen, om skäl föreligger, utse särskild förvaltare

att överta avlyst flottleds tillhörigheter och vidta de åtgärder som behövs

med dessa. I promemorian föreslås att sådan förvaltares uppgifter utvidgas

till att avse också ombesörjande av återställningsåtgärder i flottleder.

Förvaltaren föreslås få rätt att besluta om sådana åtgärder inom ramen

för de medel som erhålls vid försäljning av flottledens tillhörigheter eller

eljest ställs till hans förfogande. I promemorian räknas med att han skall

få disponera över bl. a. föreningens överskottsmedel, fiskeavgifter som avsatts

för vattendraget enligt 6: 9 VL, regleringsmedel enligt 4: 14 YL, medel

som AMS avsätter för återställningsåtgärder samt kommunala bidrag. I frågor

om återställningsåtgärder skall förvaltaren samråda med berörda myndigheter,

kommuner och andra intressenter.

Den i promemorian valda principlösningen av ansvarighetsfrågan har under

remissbehandlingen i huvudsak inte föranlett någon erinran. Endast

Västerbygdens vattendomstol uttalar sig kritiskt och menar att denna fråga

inte kan få någon tillfredsställande lösning, om inte staten inträder som ägare

av de övergivna flottledsanordningarna och svarar för deras underhåll

eller begär deras utrivning när detta behövs.

Om staten åläggs ägaransvar för övergivna flottledsbyggnader blir staten

omedelbart skadeståndsskyldig gentemot tredje man för alla skador som

förorsakas av anordningarna. Arbetsinsatsen för underhåll eller andra åtgärder

med anordningarna skulle bli betydande. Jag kan därför inte biträda

den av vattendomstolen hävdade uppfattningen.

Enligt min mening innebär förslaget att utvidga förvaltarens arbetsområde

till att omfatta även återställningsåtgärder en från praktiska synpunkter

ändamålsenlig lösning av frågan om ansvaret för återställningsåtgärder. På

så sätt blir det möjligt att låta den person som sköter avvecklingen av flottleden

få ansvaret även för att flottleden återställs på lämpligt sätt. Jag

godtar därför promemorieförslaget i denna del.

Finansieringsfrågan är av avgörande betydelse för förvaltarens möjlig
2

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr i3

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

heter att lösa sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Frågan har också

under remissbehandlingen av promemorian tilldragit sig stort intresse. Många

remissinstanser betraktar förslaget i promemorian om finansieringen endast

som en dellösning. De framhåller att medelstillgången hos flottningsföreningen

kommer att bli otillräcklig i de flesta fall. De hävdar också att

bidragen från vissa fonder och AMS inte utgör tillräckligt underlag för en

så omfattande sanering som det är fråga om. Naturvårdsverket och Svenska

kommunförbundet anser att frågan bör utredas vidare. Flera remissinstanser

betonar att ett återställande av vattendragen tillgodoser allmänna intressen.

Visar det sig att de medel som kommer att stå till förvaltarens förfogande

inte räcker till, bör det enligt dessa remissinstanser ankomma på det

allmänna att svara för kostnaderna.

Enligt min mening bör framtida återställningsåtgärder i ännu ej nedlagda

flottleder i första hand bekostas av flottningsföreningarnas medel. I de större

flottlederna kan man räkna med att försäljningen av föreningens egendom,

särskilt vid flottleden belägna fastigheter, inbringar så stora belopp

att de möjliggör återställningsåtgärder i avsevärd omfattning. I andra fall

däremot kan det vara svårare att få fram medel som behövs. Vissa flottningsföreningar

kan komma att upphöra utan att någon behållning föreligger.

I de flottleder som redan lagts ned och där flottningsföreningarnas

verksamhet upphört finnas inga medel att ta i anspråk från flottningsförening.

Däremot finns vissa möjligheter att använda fiskeavgifter och regleringsmedel

enligt 6:9 resp. 4: 14 VL. Även kommunala medel och medel

från industrier som tidigare berörts av flottningen kan tänkas komma i fråga.

Men även om möjligheterna att få fram medel enligt det nu föreslagna finansieringssystemet

är uttömda återstår ändå en möjlighet att få återställningsåtgärder

vidtagna. Behovet av sådana åtgärder torde nämligen inte sällan

sammanfalla med AMS’ intresse att skapa arbetsmöjligheter i samma trakter,

t. ex. i avlägset belägna biflottleder. Det är emellertid inte möjligt att

förutse det verkliga behovet förrän lagstiftningen på området varit i kraft

en tid. Som framgår av det anförda talar dock mycket för att de angelägnaste

återställningsåtgärderna kan bli vidtagna med hjälp av det skisserade

systemet. Jag anser det därför inte nödvändigt att i detta sammanhang ta

upp frågan om tillskott genom allmänna medel i annan form än som nyss

berörts.

I promemorieförslaget ges förvaltaren rätt att besluta om återställningsåtgärderna.

Viss remisskritik har framförts på denna punkt. En remissinstans

föreslår sålunda att det skall ankomma på länsstyrelsen att i varje

särskilt fall besluta om vilka återställningsarbeten som skall utföras och hur

dessa arbeten bör bedrivas. Flottledsförbundet anser att beslutanderätten

skall anförtros Kungl. Maj :t eller särskild förordnad myndighet, såsom naturvårdsverket.

För min del vill jag peka på betydelsen av att medel kan komma att till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

19

föras förvaltaren i olika omgångar. Förvaltaren bör ha möjlighet att snabbt

sätta i gång ett aktuellt arbete genom att ta i anspråk de medel som influtit.

Hans verksamhet skulle fördröjas om han vid olika tillfällen måste

invänta en myndighets beslut. Det skulle också vara olägligt om myndigheten

skulle fatta sitt beslut först när alla medel hopsamlats. Jag anser

därför den smidigaste lösningen vara att förvaltaren tilldelas beslutanderätten.

Till de befogenheter som denna beslutanderätt inrymmer återkommer

jag i specialmotiveringen.

Detta utesluter emellertid inte att en administrativ myndighet, lämpligen

länsstyrelsen som utövar tillsyn över flottningsverksamheten, får möjlighet

att påverka utvecklingen. Sålunda bör den nu föreliggande redovisningsskyldigheten

för förvaltaren beträffande flottledens tillhörigheter utvidgas till

att avse även återställningsåtgärder. Vidare bör i FL införas en rätt att föra

talan hos länsstyrelsen mot förvaltarens beslut i fråga om återställningsåtgärder.

Enligt promemorian tar den föreslagna lagstiftningen sikte på återställningsåtgärder

i enbart avlysta flottleder. Skälet härtill är att vem som helst

kan begära avlysning av flottled, och att vattendomstolarna numera synes

vara benägna att medge avlysning redan kort tid efter nedläggningen om

sådan utredning företes som utvisar att det inte kan bli aktuellt att återuppta

flottning. Från lagstiftningssynpunkt är det också komplicerat att vidta

åtgärder beträffande nedlagda flottleder, som inte avlysts. Gällande lag förutsätter

nämligen att flottlederna skall behållas i flottningsdugligt skick till

dess avlysning sker. På grund av det anförda godtar jag vad som anförts

i promemorian i denna del. När det gäller redan före lagändringen avlysta

flottleder eller delar av sådana bör — såsom också föreslås i promemorian

— möjlighet öppnas för länsstyrelse att utse förvaltare. En bestämmelse härom

bör tas upp bland övergångsbestämmelserna.

Övertagande av flottledsanläggningar

Enligt 6: 28 VL i dess nuvarande lydelse kan strandägare eller annan efter

ansökan hos vattendomstol få tillåtelse att när flottled avlysts ta bort byggnader

och anläggningar, som kan vara till men för honom, med rätt att fritt

förfoga över det bortskaffade.

Bestämmelsen motsvaras beträffande byggande i vatten av reglerna i

2:34 VL men är vidare till sin innebörd. Enligt 6: 28 kan sålunda var och

en som kan lida men av att byggnaden bibehålls ansöka om borttagande

eller utrivning medan enligt 2: 34 endast ägaren till byggnaden tillagts sådan

rätt.

Något rättsskydd för tredje man finns inte föreskrivet när det gäller bortskaffande

av flottledsbyggnader. I 2: 34 VL däremot finns bestämmelser om

sådant skydd i fråga om exempelvis dammbyggnader för vattenreglering.

2f Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. AV 43

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr b3 år 1969

Om byggnadens borttagande skulle medföra synnerlig skada för annan tillhörig

fast egendom, kan domstolen efter åtagande av ägaren till sådan egendom

förordna att byggnaden inte får tas bort samt föreskriva viss underhållsskyldighet

för fastighetsägaren och ålägga honom att fullgöra vad som

beträffande byggnaden i övrigt enligt lag åligger byggnadens ägare. Blir allmänna

intressen lidande, får också staten åta sig underhållsskyldighet. När

ägare av fast egendom ålagts att underhålla annan tillhörig byggnad i vatten,

skall denna skyldighet antecknas i fastighetsboken. Som framgår av det anförda

är det inte fråga om något övertagande av äganderätten till byggnaden.

Enligt promemorian föreligger behov av motsvarande skydd för tredje

man i flottningslagstiftningen. Som exempel nämns att de som under en

längre tid inrättat sig efter de vattenståndsförhållanden som uppkommer

genom flottningen eller de som blivit beroende av en flottningsdamm som

samtidigt tjänar som bro blir försatta i en ogynnsam situation om byggnaden

rivs ut. Mot bakgrund härav delar jag den uppfattning som kommit till

uttryck i promemorian att möjlighet bör tinnas för skadelidande att få överta

anläggningen efter prövning av vattendomstol.

Promemorieförslaget utgår från den i 2:34 VL intagna ståndpunkten att

endast ägare av fast egendom, som vållas synnerlig skada genom byggnadens

borttagande, är berättigad att överta den aktuella anläggningen. Som framhållits

under remissbehandlingen kan en sådan bestämmelse te sig inkonsekvent,

eftersom enligt 6: 28 VL den som vill bortskaffa en flottledsanläggning

bara behöver visa att han lider men av att byggnaden är kvar. För att

fastighetsägaren skall få rätt att överta anläggningen bör därför annat krav

inte uppställas än att fastigheten skadas, om anläggningen skaffas bort.

Ett avstående från kravet på att fastigheten skulle kunna orsakas synnerlig

skada gör det möjligt att låta vattendomstolen på ett friare sätt avgöra om

byggnaden skall rivas eller om underhållet skall överlåtas pa annan.

Vad i övrigt gäller kretsen av dem som bör få möjlighet att överta anläggningen

har under remissbehandlingen ifrågasatts om inte sådan rätt bör

tillkomma också den som vill tillgodogöra sig vattnet vid anläggningen.

I 2: 15 VL finns bestämmelser för det fall att någon för tillgodogörande av

vatten vill begagna sig av annan tillhörig vattenbyggnad. Reglerna torde inte

vara tillämpliga när det gäller flottledsbyggnad i avlyst flottled. I vart fall

skulle avsevärda tolkningssvåriglieter uppkomma. Enligt min mening finns

skäl att beträffande flottledsbyggnad öppna en möjlighet av motsvarande

slag som finns i 2: 15 VL. Inte sällan torde t. ex. en flottningsdamm erbjuda

goda regleringsmöjligheter för ett nedanliggande mindre kraftverk.

Det kan innebära en viss kapitalförstöring, om möjlighet inte ges kraftproducenten

att överta dammen. Jag anser därför att sådan möjlighet bör

införas i lagen. Detta innebär emellertid inte att den som övertar dammen

får rätt att utöva reglering i enlighet med flottningsutslaget. Vederbörande

måste — liksom den eller de fastighetsägare som övertar anläggningen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

21

för t. ex. reglering till skydd mot vårfloden ■— ansöka om rätt härtill enligt

de regler som gäller för vattenreglering.

Rätt att överta flottledsanläggning i avlyst flottled bör av vattendomstolen

kunna tillerkännas även staten och kommun. Dessa kan ha intresse

härav från fiskevårds- och naturvårdssynpunkt. I sistnämnda hänseende

kan intresset vara knutet till att bevara exempelvis en dammanläggning

med bibehållen vattenyta.

Genom bestämmelserna i 2: 34 andra stycket VL kan, som nämnts, skyldigheten

att underhålla och sköta vissa dammbyggnader överföras till annan.

Äganderätten övergår däremot inte. När det gäller flottledsbyggnader ligger

saken annorlunda till. Sedan flottleden avlysts torde, som förut anförts, anläggningarna

sakna ägare. Med hänsyn härtill bör inte bara skyldigheten att

underhålla anläggningen utan hela äganderätten överföras. Ansvaret för underhållet

bör innebära att ägaren skall underhålla byggnaden så att fara inte

uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Genom att överta äganderätten till anläggningen kan den nye ägaren

bli ersättningsskyldig i förhållande till dem som lider skada av att anläggningen

bibehålls. Om ersättning för skada och intrång skall utgå får

bedömas från fall till fall. Ersättningen får bestämmas enligt reglerna i

9 kap. VL. Har skadan en gång ersatts av de flottande torde i regel ny

ersättning inte behöva utgå för samma skada. Några lagregler om det nu

sagda behövs inte.

Enligt promemorieförslaget liksom enligt 2:34 VL utgör ansökan om

att ta bort anläggning en förutsättning för prövning av frågan om ett

övertagande av anläggningen. Om någon framställning inte görs om utrivning

eller det dröjer avsevärd tid, kan anläggningen förfalla och under

tiden orsaka skada. För att den som är berättigad härtill skall utan tidsutdräkt

få överta äganderätten bör möjlighet öppnas till detta utan att

ansökan om byggnadens utrivning behöver avvaktas.

Bestämmelser bör ges om möjlighet för vattendomstol att meddela behövliga

föreskrifter i fråga om bortskaffande av flottledsanläggning och

beträffande rätt för annan att utföra arbetet om den nye ägaren inte fullgör

vad som ålagts honom. Dessutom bör efter förebild i 2: 34 den föreskriften

införas att anmälan om äganderättsövergången skall göras till inskrivningsdomaren

när innehavare av fast egendom övertar anläggningen.

Vidare bör finnas en rätt att under vissa förutsättningar bortskaffa

flottledsanläggning utan medgivande från domstol. Som förutsättning härför

bör gälla att sannolika skäl föreligger för att byggnad kan tas bort

utan att allmän eller enskild rätt förnärmas. Dessutom bör krav uppställas

om medgivande av förvaltare, om sådan är utsedd, för att domstolsprövning

inte skall behövas. Vidare bör den som bortskaffat anläggning utan

föregående prövning vara bevisningsskyldig beträffande de förhållanden

som rådde före bortskaffandet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

Från en remissinstans har farhågor yppats att regeln om rätt att underlåta

domstolsprövning leder till att dammanläggningar som behövs för

skydd mot vårflod raseras utan att markägare har vetskap om sådana planer.

Jag vill med anledning härav framhålla att sådana dammar givetvis inte

får rivas ut utan domstols medgivande, eftersom allmän eller enskild rätt

annars skulle förnärmas. Som ett återhållande moment verkar också den

föreslagna bevisregeln.

Sjunkvirke

Bestämmelserna i FL om rätt att ta upp sjunkvirke eller ilandflutet virke

gäller endast så länge flottleden inte är avlyst. Efter avlysningen får — i

brist på bestämmelser härom — ägarna av flottgodset eller förvaltaren anses

vara berättigade att ta upp virket. Har lång tid förflutit efter avlysningen

utan att något anspråk gjorts på flottgodset, får detta sannolikt

betraktas som övergivet med rätt för var och en att ta det till vara.

För att göra det möjligt för utomstående att på ett tidigt stadium ta upp

övergivet sjunkvirke eller ilandflutet virke i avlyst flottled och för att

klarlägga rättsläget på området föreslås i promemorian att strandägare

eller annan som kan lida men av virkets kvarlämnande sedan viss tid förflutit

från avlysningen får ta upp virket och använda det. Tidsfristen är

satt till ett år efter avlysningen. Om flottningsföreningen, de flottande eller

förvaltaren vid fristens utgång tar upp virke inom visst utflottningsdistrikt,

övergår rätten att ta upp virket först sedan verksamheten inom distriktet avslutats.

De flesta remissinstanserna har inte haft något att invända mot promemorieförslaget

i denna del. Några har emellertid framfört erinringar.

Sålunda har vattenöverdomstolen ansett att rätt att ta upp virket inte

bör inskränkas till strandägare och den som lider men av att virket lämnas

kvar utan att rätten bör tillkomma var och en. Från flottnings- och

skogsintressenter har framförts önkemål om att tidsfristen förlängs eller

att virket får tas upp först sedan medgivande lämnats av flottningsföreningen,

förvaltaren eller de flottande.

Enligt min mening bör lagstiftningen på området utformas så att virkesägarna

efter avlysning av en flottled får skälig tid på sig att ta till vara

i leden kvarvarande virke. Först därefter bör rätten att ta i anspråk virket

övergå på annan än virkesägarna. Främst sådana som kan lida men

av att virket lämnas kvar bör därvid komma i fråga.

Sjunkvirkesmängderna varierar givetvis i de olika flottlederna. I vissa

leder har en anhopning av sjunkvirke skett på många ställen t. ex. vid

inlandsskiljeställe, i andra förekommer inte anhopning av timmer i större

utsträckning. Sjunkningsförlusterna kan där vara procentuellt mindre.

Flottningssäsongens längd kan också variera i olika leder. Är den regel
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

23

mässigt mycket lång, har tillfälle i regel inte funnits att i någon nämnvärd

grad bärga sjunkvirke. Det nu anförda talar för att en relativt lång

tid ofta bör stå till de flottandes förfogande. Därigenom kan också den

personal, som blir friställd vid flottningens upphörande, under viss tid

beredas tillfälle till fortsatt arbete inom sitt fack.

Den angivna variationen i fråga om den tid som behövs för virkesupptagning

talar i och för sig för att rätten för annan än virkesägare att ta

upp virket i första hand görs beroende av medgivande från t. ex. de flottande

eller förvaltaren och att eu mycket lång tidsfrist sätts ut som

yttersta gräns. Å andra sidan är det enligt min mening angeläget att

rättsläget blir så klart som möjligt i framtiden. Detta åstadkommes bäst

genom att enbart en tidsfrist sätts ut att löpa från tidpunkten för avlysningsbeslutet.

Det senare alternativet bör enligt min mening väljas. I likhet

med domänstyrelsen anser jag att fristen bör bestämmas till tre år.

Härigenom blir det möjligt för virkesägare och flottningsförening att

bärga allt virke av värde innan äganderätten övergår. Något skäl att bibehålla

den i promemorian föreslagna regeln för det fall att virkesupptagning

pågår vid tidsfristens utgång föreligger därför inte.

En lösning av problemet på angivet sätt hindrar givetvis inte att flottningsföreningen,

de flottande eller förvaltaren kan lämna medgivande

till virkesupptagning före tidsfristens utgång.

Vattenöverdomstolens förslag att vem som helst skall ha rätt att ta upp

sjunket eller ilandflutet virke kan givetvis vara ägnat att få skadevållande

virke snabbare avlägsnat. Öppnas denna möjlighet att ta upp virke för

alla, behövs emellertid regler för exempelvis ilandtagning och uppläggning

av virket på annans mark. Motsvarande fordras inte när det gäller strandägare,

och inte heller torde det i regel behövas för t. ex. fiskerättsinnehavare.

Jag anser därför att rätten att ta upp virket bara bör tillkomma

strandägare eller annan som lider men av att virket ligger kvar.

Fråga om ändrade vattenhushållningsbestämmelser vid dammanläggningar

Under remissbehandlingen har ifrågasatts, huruvida avlysning av flottled

påkallar ändring av de vattenhushållningsbestämmelser som gäller för

kraftverks- och regleringsföretag.

I tillståndsdomar för sådana företag har ofta föreskrivits att kraftintresset

är skyldigt att släppa fram det flottningsvatten som behövs. Avlyses flottleden,

kan domarna enligt vad vattenöverdomstolen framhåller tolkas på

sådant sätt att de ger kraftverksägarna rätt att fritt förfoga över flottningsvattnet.

Såsom vattenöverdomstolen påpekar skulle kraftverksägarna därigenom

göra en »obehörig vinst», eftersom såväl villkoren för företaget som

ersättning för skadorna på grund av detta bestämts under antagande av att

flottningen bibehålls. Får kraftverksägarna fritt förfoga över flottnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

vattnet kan skador uppkomma som inte beaktats. Förhållandena i och invid

vattendraget har ofta anpassats efter den vattenframsläppning som sedan

lång tid tillbaka tillämpats med hänsyn till flottningen. Särskilt fisket, naturvården

och avloppsföretagen kan vållas skador genom en förändring av

vattenföringen. Detta gäller främst nedströmsverkningarna.

Vattenöverdomstolen har i sitt remissyttrande efterlyst regler som otvetydigt

ger den som lider men av en ändrad vattenhushållning rätt att påkalla

ändrade hushållningsbestämmelser.

För egen del vill jag framhålla att rätt att påkalla ändrade hushållningsbestämmelser

föreligger redan enligt nuvarande regler i YL. Sålunda finns

i VL ett generellt förbud att innehålla vatten vid dammbyggnad så att nedströms

befintliga intressen skadas. Även om viss dämningshöjd är bestämd

får nämligen enligt 2: 30 VL det tillrinnande vattnet inte utan särskild rätt

därtill innehållas till förfång för allmänna eller enskilda intressen som är

beroende av vattnets lopp nedströms om dammen. Och ofta torde domen i

fråga om vattenhushållning inte kunna anses innefatta någon sådan rätt.

Stämningsvägen kan en skadelidande få prövat om den som utövar dämningsrätten

förfar i strid med 2: 30 VL.

Innehålls flottningsvattnet utan uttryckligt stöd av sådan särskild rätt

måste också hushållningsbestämmelserna vid kraftverlcsbyggnaden åtminstone

efter avlysningen anses ha blivit ofullständiga. Detta kan gälla förhållanden

såväl uppströms som nedströms dammanläggningen. Skadelidande

kan då i stämningsansökan under åberopande av 2: 31 andra stycket VL hos

vattendomstolen påkalla ändring av vattenhushållningsbestämmelserna. Om

flottningsvatten ej längre släpps fram och skada därigenom uppkommer, kan

vattendomstolen i förhållandet mellan parterna och deras rättsinnehavare

fastställa sådana bestämmelser som förebygger skadan. De fastställda bestämmelserna

får dock inte ändra vad som lagligen kan gälla, och de får inte

heller förnärma tredje mans rätt.

Om det kan anses påkallat med hänsyn till vandringsfiskens framkomst

eller är önskvärt från naturvårds- eller hälsosynpunkt, finns ytterligare möjlighet

för staten och kommun att begära omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna.

Bestämmelserna i 2: 31 första stycket VL, jämfört med 2: 9

samma lag, torde nämligen vara tillämpliga även i de fall då ändrade vattenhushållningsregler

behövs med anledning av att Lottning upphör. Bestämmelserna

är visserligen begränsade till ändamålet men torde ändå täcka de

mest betydelsefulla fall som kan bli aktuella.

Som vattenöverdomstolen framhåller torde rätt till ersättning vid ändring

av vattenhushållningsbestämmelserna böra tillkomma kraftverlcsägaren bara

i sådana fall då de nya bestämmelserna innebär en faktisk inskränkning i

den rätt som tillkom honom innan flottningen upphörde.

Skulle de nu angivna reglerna, i motsats till vad jag tror, i tillämpningen

leda till att syftet med det nyss anförda inte tillgodoses, förutsätter jag att

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

25

den nyligen tillsatta utredningen med uppgift att se över vattenlagen även

tar upp de i detta sammanhang aktuella frågorna till behandling.

Författningsförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i vattenlagen,

2) lag om ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr 426) om flottning i allmän

flottled,

3) lag om ändring i lagen den 22 april 1938 (nr 121) om hittegods.

Specialmotivering

Utskottet redovisar i det följande specialmotiveringen i fråga om de lagrum

som berörs i motionerna. I övrigt hänvisar utskottet till redogörelsen i

propositionen s. 47—55.

Förslaget till lag om ändring i vattenlagen

2 KAP.

9 §.

Departementschefen. I nuvarande lydelse av 2: 9 VL anges att staten eller

kommun har rätt att i eller invid vattendrag, där till följd av naturförhållandena

eller uppförd byggnad fiskens upp- och nedgång hindras, för fiskens

framkomst anordna särskild fiskväg eller eljest vidta anstalter för fiskets

främjande. Staten eller kommun får även ta i anspråk det vatten som behövs

för ändamålet.

Enligt promemorian kan tveksamhet råda om bestämmelsen är tillämplig

i fråga om allmän flottled (jfr 2: 38, 6:8 och 6: 9 VL). Regeln torde dock

gälla beträffande byggnader i vattendraget, så snart avlysning skett. Bestämmelsen

föreslås enligt promemorian bli kompletterad såvitt avser avlyst flottled

bl. a. så att staten eller kommun får rätt vidta fiskefrämjande åtgärder

även om fiskens upp- eller nedgång ej hindras. Som exempel på sådana åtgärder

nämns återställande av de naturliga förhållandena i ett vattendrag,

där traktorrensning förekommit. Den i promemorian intagna ståndpunkten

har föranlett en ny paragraf, 6: 29 VL.

Från fiskerihåll har förslaget hälsats med tillfredsställelse. Även jag anser

att förslaget är av värde.

Den föreslagna kompletteringen så att fiskefrämjande åtgärder kan företas

även om fiskens upp- och nedgång inte hindras till följd av naturförhållan
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

dena eller uppförd byggnad kan emellertid —- som vattenöverdomstolen

framhåller — enklast genomföras genom att denna förutsättning för paragrafens

tillämpning får utgå ur 2: 9. På så sätt kommer visserligen villkoret

att bortfalla oavsett om vattendraget haft flottled eller inte. Någon nämnvärd

olägenhet härav torde emellertid inte uppkomma för kraftintressenterna

eller andra. Dessutom uppkommer en viss förbättring för fiskeintresset.

I departementsförslaget har därför den angivna förutsättningen fått utgå ur

2: 9 VL.

6 KAP.

27 §.

Gällande rätt. Enligt första stycket i denna paragraf får allmän flottled

avlysas av vattendomstol där sådana omständigheter yppas att flottningen

kan anses vara alldeles nedlagd. Uppstår eljest fråga om avlysning av allmän

flottled, ankommer ärendet enligt andra stycket på Kungl. Maj :ts prövning

»efter ty för dylika frågor särskilt är stadgat».

I motiven till flottningslagstiftningen uttalas att flottled kan avlysas av

Kungl. Maj :t exempelvis om förefintligheten av allmän flottled utgör hinder

för ett vattendrags förändring till allmän farled eller för anläggande av företag,

på vilket expropriationslagstiftningen är att tillämpa.

Promemorian. De ansökningar om avlysning som Kungl. Maj :t under de

senaste åren haft att ta ställning till har tillkommit på helt andra grunder

än de i lagmotiven angivna. De flottande har från transportekonomisk synpunkt

på sätt förut redovisats funnit det nödvändigt att övergå från flottning

till landtransport. Detta kan visserligen ske utan formellt avlysningsbeslut

men flottningsintressenterna bär funnit behov av sådant beslut bl. a. för att

flottningsförening eller förvaltare skall få möjlighet att tillvarata det ekonomiska

värdet i flottledens anläggningar.

Mot bakgrund av denna utveckling har Kungl. Maj :t medgivit avlysning i

dessa fall. Den praxis som sålunda utbildat sig stämmer emellertid inte helt

överens med ordalagen i 6: 27 andra stycket VL och de knapphändiga motiven.

För att undanröja denna oklarhet föreslås i promemorian en viss

ändring av lagtexten.

I promemorian tas upp ett problem som i den praktiska tillämpningen

uppkommit i fråga om kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t och vattendomstolarna.

Ansökan till Kungl. Maj :t har stundom innehållit begäran

om avlysning även av biflottled till eller del av huvudled, varvid flottningen

varit alldeles nedlagd i biflottleden eller delen av huvudleden.

Av praktiska skäl har det i promemorian ansetts lämpligt att Kungl. Maj :t

i samband med prövningen av avlysning av huvudflottleden även tar upp

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969 27

till prövning frågan om avlysning av sådana mindre avsnitt av flottleden, där

flottningen är alldeles nedlagd.

För att länsstyrelsen, som efter avlysning har att utse förvaltare, snabbt

skall fa kännedom om avlysningsbeslutet föreslås i promemorian att avskrift

av beslut om avlysning skall tillställas länsstyrelsen.

Departementschefen. Enligt första stycket i paragrafen är sökandekretsen

när det gäller avlysning av allmän flottled inte begränsad. Detta betyder att

såväl myndigheter som enskilda är berättigade att begära avlysning. Å andra

sidan föreligger ingen skyldighet för flottningsförening, de flottande eller

annan att tillse att flottled blir avlyst. Eftersom flera av de framlagda förslagen

förutsätter att avlysning sker, är det angeläget att ansökan om avlysning

görs till vattendomstol så snart flottningen är alldeles nedlagd. Begär

inte flottningsföreningen eller de flottande avlysning, får det i första

hand anses ankomma pa kammarkollegiet eller länsstyrelse att svara härför.

Med viss smärre redaktionell ändring av paragrafen i övrigt ansluter jag

mig till de i promemorian upptagna förslagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om flottning i allmän flottled

82 a §.

Departementschefen. Lämpligen bör förvaltaren på ett tidigt stadium upprätta

en plan för återställningsåtgärderna. I första hand bör han göra upp

en stomme för hela arbetet på området. Planen kan givetvis senare modifieras

och vid behov närmare utformas. Efter hand som medel ställs till förvaltarens

förfogande har han sedan att ta ställning till frågan om medelsanvändningen,

dvs. att avgöra vilka åtgärder enligt planen som skall utföras

med de disponibla medlen.

I frågor som rör återställningsarbeten föreskrivs i paragrafen att förvaltarens

beslut skall meddelas i skriftlig form om det begärs eller sakens beskaffenhet

påkallar det. Om delgivning eller annat bekantgörande av beslutet

torde Kungl. Maj:t lämpligen meddela bestämmelser. Mot beslut får talan

föras hos länsstyrelsen genom besvär.

När det gäller återställningsåtgärder får förvaltaren ställning av självständigt

statligt organ, dvs. som myndighet. Härigenom blir de förvaltningsrättsliga

reglerna för myndighet tillämpliga på honom. Detta medför bl. a,

att bestämmelserna om besvärstid m. in. enligt 1954 års lag om besvärstid

vid talan mot förvaltande myndighets beslut kommer att gälla i dessa ärenden.

Förvaltarens ställning som myndighet medför att han får anses ha

ämbetsansvar. Skriftligt beslut blir självfallet allmän handling.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

Enligt lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj :ts regeringsrätt

ankommer det på regeringsrätten att ta upp och avgöra bl. a. mål om ersättning

för visst uppdrag, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed

jämförligt uppdrag och mål om allmän flottled samt sättet och villkoren

för dess begagnande. Av dessa bestämmelser följer att vid fullföljd av

talan mot länsstyrelsens beslut i fråga om ersättning till förvaltare eller i

fråga om dennes skiljande från uppdraget målet skall prövas av regeringsrätten.

Eftersom den föreslagna regleringen beträffande återställningsåtgärder

tar sikte på endast avlysta flottleder, dvs. på vattendrag i allmänhet,

har Kungl. Maj:t i statsrådet att vid överklagande av länsstyrelses

avgörande pröva sådana frågor om återställningsåtgärder som förvaltarens

beslut i fråga om medelsanvändningen och länsstyrelsens förordnande av

förvaltare. Jag finner den nu angivna gränsdragningen lämplig.

Valet av förvaltare ankommer enligt paragrafen på länsstyrelsen. Till förvaltare

bör kunna utses skogsvårdsstyrelsen eller länsjägmästaren eller annan

lämplig person, exempelvis flottningschef eller ledamot av flottningsföreningens

styrelse. Ibland kan det vara ändamålsenligt att utse två förvaltare,

en för själva avvecklingen av flottledens tillhörigheter och en för

återställningsåtgärderna. Lämpligen bör då flottningschefen eller någon som

haft insyn i flottningsverksamheten utses för förstnämnda uppgift och

annan person för återställningsåtgärderna.

För att verkligen få en inventering gjord av de åtgärder som behöver

vidtas i flottleden och för att förvaltaren snabbt skall kunna påbörja de

arbeten som behövs, anser jag i likhet med flera remissinstanser att förvaltare

alltid skall utses vid flottledsavlysning och inte bara såsom enligt

promemorieförslaget när förhållandena påkallar sådant. Lagförslaget har

utformats i enlighet härmed.

I fråga om ersättning till förvaltaren för dennes arbete och kostnader med

återställningsåtgärder beslutar länsstyrelsen. Ersättningen skall i första

hand utgå ur medel som ställs till förvaltarens förfogande. Skulle dessa inte

förslå får statsmedel tas i anspråk genom beslut av länsstyrelsen.

Sedan förvaltarens uppdrag slutförts skall länsstyrelsen entlediga förvaltaren

från dennes uppdrag. Om förvaltaren på grund av försummelse eller

eljest visar sig olämplig för uppdraget bör förvaltaren kunna entledigas redan

innan uppdraget slutförts. Entledigas förvaltare eller avgår denne före

sluförandet av uppdraget skall länsstyrelsen genast utse ny förvaltare.

Om förvaltaren av jäv eller annan anledning är förhindrad att vidta viss

åtgärd eller utöva verksamheten under kortare tid, bör länsstyrelsen anses

oförhindrad att tillfälligt utse annan som förvaltare. Uttrycklig bestämmelse

härom behövs inte.

För att i det fall flottleden berör flera län endast en länsstyrelse skall utse

förvaltare har i paragrafen föreskrivits att förvaltare skall utses av den länsstyrelse,

där flottningsstyrelsen har eller haft sitt säte. Samma länsstyrelse

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

29

skall även behandla de frågor som i övrigt ankommer på länsstyrelsen enligt

paragrafen. Om det behövs skall givetvis samråd äga rum mellan länsstyrelserna.

Detta är särskilt viktigt när det gäller val av förvaltare och

frågor om återställningsåtgärder som besvärsvägen kommer under länsstyrelsens

prövning.

Lagrådets utlåtande och departementschefens uttalanden vid

anmälan därav

Förslaget i remissprotokollet till ändring av 6: 28 VL innebär bl. a. att

vattendomstolens tillstånd inte behövs, om sannolika skäl föreligger för att

anläggningen kan ändras eller bortskaffas utan att allmän eller enskild rätt

förnärmas. Lagrådet framhåller i anslutning härtill att den omständigheten

att någon inrättat sig efter de förhållanden som skapats genom annans

byggnad i vatten inte ger honom någon rätt i och för sig att påfordra att

byggnaden bibehålls. Enligt lagrådet kan byggnadens borttagande därför

inte sägas förnärma hans rätt, även om hans intresse på ett påtagligt sätt

berörs. Lagrådet föreslår efter förebild av 2: 34 VL att domstolsprövning

föreskrivs för det fall att anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet.

I anledning härav anför departementschefen följande.

»Enligt min mening kan det inte utan vidare anses lämpligt att på sätt

lagrådet föreslår ta reglerna i 2: 34 som förebild när det gäller att ange förutsättningarna

för att flottledsanordning skall få bortskaffas utan domstolsprövning.

I 2: 34 anges under vilka förutsättningar byggnad som är uppförd

i vattendrag får utrivas av byggnadens ägare. Utrivandet får av ägaren ske

utan särskilt medgivande, om byggnaden ej har märkbar inverkan på vatienståndet.

I förevarande fall däremot är fråga om att berättiga inte bara

staten, kommun eller förvaltare utan även annan som kan lida men av att

anläggningen bibehålls att bortskaffa denna. Det kan befaras, att denna rätt

blir alltför vidsträckt, om den knyts enbart till frågan om anläggningens

inverkan på vattenståndet. Syftet med den av lagrådet föreslagna ändringen

synes lika väl kunna nås genom en föreskrift att anläggningen får bortskaffas,

om sannolika skäl föreligger att allmänt eller enskilt intresse inte

förnärmas. Sådant intresse måste anses bli förnärmat, om anläggning tas

bort utan domstolens medgivande, när fastighetsägare eller den som vill

tillgodogöra sig vattnet vid anläggningen velat överta anläggningen.

Jag vill även peka på, att lagrådets förslag lätt leder till tolkningssvårigheter

i fråga om rätten att överta flottledsanläggning. Eftersom kravet på

vattendomstols tillstånd att bortskaffa flottledsanläggning skulle vara avhängigt

av om anläggningen märkbart inverkar på vattenståndet kan detta

3 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 saml. 3 avd. Nr 43

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

förhållande tas till intäkt för uppfattningen att övertagande får ske genom

vattendomstolens beslut bara i de fall bortskaffandet märkbart påverkar

vattenståndet. Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Såsom föreslagits

i lagrådsremissen bör flottledsanordningar, oavsett om vattenståndet

påverkas, kunna övertas under angivna förutsättningar.

Under hänvisning till det anförda förordar jag att uttrycket ''allmän eller

enskild rätt’ byts ut mot ''allmänt eller enskilt intresse’.»

Vid behandlingen av 6 kap. 27 § erinrar lagrådet om att det i de nya

fjärde och femte styckena i paragrafen föreslås regler i syfte att länsstyrelsen

inte bara skall hållas underrättad om när avlysning skett (femte

stycket) utan också på ett tidigt stadium få kännedom om att de flottande

har planer på att gå över till annat transportsätt än flottning (fjärde stycket).

Mot det nya fjärde stycket invänder lagrådet. »Det är självfallet angeläget

att berörda myndigheter i god tid får kännedom om aktuella planer

på att flottning i viss led skall nedläggas, och det får anses vara ett rimligt

krav att flottande, som överväger att i fortsättningen anlita landtransporter

för sitt virke, håller myndigheterna orienterade om sina planer, så att erforderliga

insatser från det allmännas sida kan förberedas och samordnas. Bestämmelsen

i fjärde stycket är dock av sådan art att den knappast lämpar

sig för att upptagas i lag. Det är inte avsett att ett åsidosättande av underrättelseskyldigheten

skall föranleda någon påföljd, och bestämmelsen får

därför endast karaktär av rekommendation. I vart fall synes ett lagstadgande

med föreslaget innehåll ej höra hemma i VL, som i huvudsak endast

reglerar rättsförhållanden med avseende å flottleden såsom sådan och inte

själva flottningen. — På nu anförda skäl hemställes, att bestämmelsen i

fjärde stycket får utgå. Om en bestämmelse i ämnet likväl anses böra meddelas,

bör den få sin plats i FL, där den kan upptagas i 8 kap. såsom 81 §.»

Departementschefen uttalar att det kan vara tveksamt om en bestämmelse

av detta slag bör placeras i VL. Han biträder därför lagrådets alternativa

förslag att föra in bestämmelsen i FL, där regeln upptagits i 8 kap.

såsom 81 §.

Beträffande lagrådets yttranden i övrigt samt departementschefens uttalanden

däröver hänvisar utskottet till propositionen s. 70—83 och 84—88.

Motionerna

I motionerna I: 1032 av herr Karl Pettersson in. fl. och II: 1186 av herrar

Nilsson i Agnäs och Petersson i Gäddvik påpekas att ett stort antal biflottleder

tidigare nedlagts till stor del utan att avlysning skett. Från naturvårdssynpunkt

är det emellertid viktigt att även sådana flottleder blir

föremål för återställningsåtgärder genom borttagande av förfulande och för
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969 31

fallna stenkistor, dammar, flottningsrännor och dylikt, framhåller motionärerna.

Motionärerna framhåller att vid avlysning och nedläggning av flottning

i huvudflottlederna kommer mycket stora skogsområden att beröras av det

ändrade transportsättet. På grund av att transportavstånden blir mycket

längre för landtransport när huvudflottleder läggs ner, än när det är fråga

om biflottleder, kommer nedläggning av huvudflottlederna att ekonomiskt

beröra skogsbruket och dess arbetskraft på ett helt annat sätt. Sålunda

kommer, anför motionärerna, omläggningen i transportsätt att medföra

att de s. k. nollområdena utökas. I det känsliga läge som skogsbruket för

närvarande befinner sig i kommer vidare de ökade kostnaderna att bidraga

till denna utökning. Såsom exempel på kostnadsskillnaderna åberopar motionärerna

att flottningskostnaderna från Indalsälvens 5:e distrikt under

de senaste åren hållit sig omkring 15 öre pr kubikfot flottat virke. Till

dessa kostnader kommer framtransport till huvudflottleden. Kostnaden

härför har enligt motionärerna uppskattningsvis legat i genomsnitt på c:a

10—15 öre pr kubikfot beroende på transportavståndet. Efter det att

flottningen i huvudflottleden upphör kommer motsvarande kostnad att

ligga mellan 45—55 öre pr kubikfot. Också denna kostnad är beroende av

transportavståndet. Dessutom blir den beroende av om virket skall direkttransporteras

till industrin eller forslas till järnvägsterminal för järnvägstransport

till industrins mottagningsterminal för omlastning och vidaretransport

med bil till respektive industri.

I motionerna anförs vidare att den enskilde skogsägaren teoretiskt skall

kunna vara med och avgöra huruvida flottning i huvudflottled skall fortgå

eller ej. I praktiken sägs det emellertid bli på det sättet, att han icke kan

påverka sådana beslut i ena eller andra riktningen; dessa frågor avgörs av

dem som har gemensamma ekonomiska intressen i skogsindustrin och i

kraftverksindustrin. På grund av den stora vinst vattenkraftindustrin kommer

att få vid en nedläggning av flottningen i de huvudflottleder, som utbyggts

med kraftverk och regleringsdammar, har enligt motionärerna övriga

intressen kommit att få stå i bakgrunden. De erinrar om att kraftverksindustrins

vinstmöjligheter nämns i propositionen och framhåller att, när

frågor om flottledsnedläggelse och avlysning av huvudflottleder skall avgöras,

måste dessa vinstmöjligheter vägas mot konsekvenserna för det

allmänna, skogsägare, berörd arbetskraft inom områdena samt för fiskeoch

naturvård.

Motionärerna erinrar vidare om den föreslagna bestämmelsen i 81 §

flottningslagen om skyldighet för flottningsförening att hålla myndigheterna

orienterade om sina planer för nedläggning och avlysning av flottleder,

så att erforderliga insatser från det allmännas sida kan förberedas

och samordnas. Motionärerna anser att de konsekvenser dessa åtgärder

för med sig för de enskilda sakägarna medför att bestämmelsen behöver

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr b3 år 1969

kompletteras med ett villkor, att även de enskilda sakägarna skall underrättas

i god tid. De anser också att dessa villkor skall understrykas starkt

i kommande bestämmelser. Motionärerna framhåller att det med hänsyn

till behovet av information för en långsiktig planering, bl. a. för vägväsendet

m. in., är av stor betydelse att dessa krav ställes. Motionärerna anför att

vid flottledsnedläggelserna i Indalsälven och Ljungan ställdes såväl myndigheter

som enskilda mer eller mindre inför fullbordat faktum. Detta

framhölls enligt motionärerna särskilt från vägmyndigheterna som hade

att klara upprustning av landsvägsnätet för de ändrade transporterna.

Beträffande framkomstmöjligheterna för vandringsfisken i Indalsälven

och dess större biflöden påpekas att det finns närmare 20 stora kraftverksanläggningar

och ett 10-tal stora vattenregleringsdammar. Motionärerna

anför att det enligt uppgift endast finns anordnat möjligheter för vandringsfisken

att komma förbi dessa anläggningar vid en regleringsdamm

och vid ett kraftverk. Regleringsdammen sägs ligga vid ett källflöde och

kraftverket uppströms Storsjön. Fiskeskadorna har visserligen reglerats

genom vattendom när anläggningarna kom till stånd, bl. a. genom kontanta

ersättningar, i några fall genom åläggande att plantera fisk och i något

enstaka fall genom transport av vandringsfisk. Motionärerna anser att

frågan om möjligheter för vandringsfisk att kunna passera förbi dessa

dammar bör kunna tagas upp till behandling i samband med den förändring

i vattenhushållningen, som kommer att bli följden efter avlysning av

huvudflottlederna. Kraftverksföretagen kommer därefter inte att behöva

anpassa vattenföringen med hänsyn till flottningen i enlighet med de

domar som avkunnats i samband med anläggningarnas uppförande. Förutsättningarna

kommer således att förändras avsevärt när det gäller vattenhushållningen

framhåller motionärerna, och de anser att detta kommer att

ge ej förutsedda möjligheter att anpassa kraftverksindustrins vattenhushållning

helt efter det ekonomiska behovet. Den därav följande förbättrade

lönsamheten och vattenhushållningen synes dem därför till en viss del

kunna användas till att skapa möjligheter för vandringsfisken att komma

förbi dammarna. Vid alla dessa anläggningar, där flottningen inte kommer

att fortsätta, finns särskilt utförda anordningar för att kunna reglera vatten

till flottningsrännor m. in. framhåller motionärerna. De anser att dessa

anordningar efter avlysning av flottleden kan ändras om för avtappning

av vatten till anlagd fiskväg på sidan om respektive damm. Det rör sig enligt

motionärerna om en relativt enkel anordning, för vilken kostnaderna är

små vid jämförelse med de totala anläggningskostnaderna för regleringsdammar

och kraftverk. Bl. a. med hänsyn till kommande generationer är det

enligt motionärerna nödvändigt att rätta till det ingrepp i naturen, som

bristen på vandringsvägar för fisken vid dessa anläggningar utgör.

I anledning av den föreslagna bestämmelsen i 82 a § flottningslagen att

det är Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, där flottningsstyrelsen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

har eller haft sitt säte som skall tillsätta förvaltare, bestämma om åtgärderna

och få redogörelse från förvaltaren om beslutade och vidtagna åtgärder

m. in., framhåller motionärerna att intressena kan vara olika när

det gäller dessa frågor bland kommuner och enskilda utefter flottleden, t

inlandet kan man ha en helt annan uppfattning än nere vid kusten. Motionärerna

anser därför att förslaget borde innefatta en bestämmelse om

alt även annan länsstyrelse inom de områden som berörs av flottledsnedläggelsen

skall ha möjlighet att vara med och bestämma vid val av förvaltare,

om beslut angående återställningsåtgärder och att få redovisning

över verkställda sådana åtgärder.

Utskottet

Transportutvecklingen inom det svenska skogsbruket har under senare

år kännetecknats av att flottningen i alltmer ökad utsträckning upphör och

ersätts med landtransport. Utvecklingen har aktualiserat frågan hur vattendragen

skall kunna återställas i naturligt skick sedan flottlederna avlysts.

Dammanläggningar, flottningsrännor och andra flottledsanläggningar som

lämnas kvar kommer, om de inte underhålls, att utgöra förfulande inslag

i landskapsbilden, och de kan även komma att medföra skador i olika hänseenden,

inte minst för fisket. Med hänsyn till fisket kan det också vara

önskvärt att t. ex. återställa en rensad strömsträcka i naturligt skick. Såsom

utskottet anförde i utlåtande (1968:19) över motioner i ämnet vid

föregående års riksdag är de bestämmelser som reglerar hithörande frågor

i flera hänseenden bristfälliga. De problem som uppstår då flottningen i

ökande omfattning läggs ned kan över huvud taget inte anses ha blivit tillräckligt

beaktade i lagstiftningen. Utskottet framhöll att problemen var av

stor vikt och att de krävde en snar lösning. Utskottet konstaterar därför

med tillfredsställelse att det lagstiftningsarbete som ligger bakom den nu

framlagda propositionen i ämnet bedrivits skyndsamt.

Syftet med den lagstiftning som föreslås och som avses träda i kraft den

1 juli 1969 är främst att tillse att den behållning från flottningsföreningen

som finns kvar efter avvecklingen kommer till användning för återställningsåtgärder.

Med dessa medel och andra medel, som på olika sätt kan bli

tillgängliga, skall en av länsstyrelsen utsedd förvaltare ombesörja erforderliga

återställningsåtgärder. Självfallet är finansieringsfrågan av avgörande

betydelse för förvaltarens möjligheter att lösa sina uppgifter. Bland de medel

— utöver överskottsmedlen från flottningsföreningen — vilka kan

komma i fråga för ändamålet nämnes i propositionen fiskeavgifter som avsatts

för vattendraget enligt 6 kap. 9 § vattenlagen, regleringsavgiftsmedel

enligt 4 kap. 14 § samma lag, kommunala bidrag och medel som arbets
-

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

marknadsstyrelsen avsätter för återställningsåtgärder. Om medlen kommer

att förslå är ännu en öppen fråga. Såsom departementschefen i sammanhanget

särskilt framhållit torde emellertid behovet av återställningsåtgärder

i exempelvis avlägset belägna biflottleder inte sällan sammanfalla med

arbetsmarknadsstyrelsens intresse att skapa arbetsmöjligheter i samma

trakter. Utskottet vill för sin del också understryka kommunernas intresse,

inte minst från turistsynpunkt, av att det vidtas åtgärder som får gynnsamma

verkningar på fiskets och naturvårdens områden. När det gäller

fisket är det sålunda — såsom utskottet framhållit i sitt tidigare under

riksdagens vårsession avgivna utlåtande (nr 32) över propositionen nr 42

om åtgärder för att främja fritidsfisket — angeläget att kommunerna ökar

sina insatser för att få fram lämpliga sportfiskevatten. Det må vidare betonas

att naturvården enligt naturvårdslagen är en angelägenhet, som bl. a.

åvilar kommunerna.

Utskottet har vid sin granskning av lagförslagen såväl i nu berörda hänseenden

som i övriga delar ej funnit anledning till ändringar i propositionen.

Den genom förslaget till ändring i 6 kap. 28 § vattenlagen öppnade

möjligheten för ägare av fast egendom att övertaga en flottningsanläggning,

vars bortskaffande skulle kunna skada egendomen, synes sålunda ändamålsenlig.

Motsvarande bedömning gäller det i samma lagrum upptagna förslaget

att den som vill använda flottningsanläggning för att tillgodogöra sig

vattnet skall kunna övertaga anläggningen. Vad beträffar de i 73 och 74 §§

flottningslagen föreslagna reglerna om rätten att, såvitt avser avlyst flottled,

efter viss tid förfoga över sjunkvirke eller virke som flutit i land, vill utskottet

särskilt framhålla det tillfredsställande i att rättsläget på området

klarlägges.

I det följande uppehåller sig utskottet endast vid de frågor som berörs i

de i anledning av propositionen väckta, likalydande motionerna I: 1032 av

herr Karl Pettersson m. fl. och II: 1186 av herrar Nilsson i Agnäs och Petersson

i Gäddvik. De i motionerna framställda yrkandena får anses innebära

att riksdagen skall hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till bestämmelser i

nedan angivna hänseenden.

I motionerna yrkas under punkt 1) att i lagen skall intas en bestämmelse

om att nedläggning och avlysning av huvudflottled får ske först efter allsidig

utredning från företagsekonomisk, samhällsekonomisk och social synpunkt

för berörda områden. Till grund för yrkandet åberopar motionärerna

de menliga konsekvenser som en flottledsnedläggelse enligt deras förmenande

kan medföra för det allmänna, för skogsägare, för berörd arbetskraft

samt för fiske och naturvård. Motionärerna framhåller att teoretiskt skall

visserligen den enskilde skogsägaren kunna vara med och avgöra huruvida

flottning i huvudflottled skall fortgå eller ej. I praktiken blir det emellertid

på det sättet, att han icke kan påverka sådana beslut i ena eller andra

riktningen. Dessa frågor avgörs enligt motionärerna av dem som har ge
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

mensamma ekonomiska intressen i skogsindustrin och i kraftverksindustrin.

På grund av den stora vinst vattenkraftsindustrin kommer att få vid en nedläggning

av flottningen i de huvudflottleder, som utbyggts med kraftverk

och regleringsdammar, har enligt motionärerna övriga intressen kommit att

få stå i bakgrunden.

Den föreslagna lagstiftningen tar främst sikte på åtgärder in. in. i flottled

som avlysts. Yrkandet ligger således utanför propositionens ram och berör

vidare frågor av stor trafikpolitisk räckvidd. Utskottet anser därför att yrkandet

inte lämpligen bör behandlas i förevarande begränsade sammanhang.

Utskottet vill framhålla att den i propositionen föreslagna ändringen

av bestämmelserna i 6 kap. 27 § vattenlagen om avlysning av allmän flottled,

som motionärerna synes anknyta till, väsentligen inskränker sig till ett

klarläggande av att Kungl. Maj :t äger pröva frågor av detta slag utan annan

begränsning än den som följer av att beslutanderätten under viss i lagrummet

angiven förutsättning tillkommer vattendomstolen. På grund av det anförda

bör motionsyrkandet under punkt 1) avslås.

Såsom motionärerna anfört kan en övergång från flottning till landtransport

få menliga konsekvenser för det allmänna. Nedläggningen av

flottningen kan sålunda få verkningar på naturvårdens och fiskets områden.

övergången påverkar också sysselsättningsförhållanden samt järnvägsoch

vägtrafiken. För att erforderliga insatser från det allmännas sida i god

tid skall kunna förberedas och samordnas har därför i förslaget till lag om

ändring i flottningslagen upptagits en bestämmelse i 81 § att de flottande,

om de planerar övergång från flottning till annat transportsätt, skall underrätta

länsstyrelsen härom.

I motionerna tramhålles att eu flottledsnedläggelse också får konsekvenser

för enskilda sakägare. Vidare understryks det behov av information

som olika myndigheter, främst vägmyndigheterna, har för att kunna genomföra

sin långsiktiga planering. Motionärerna hemställer därför under

punkt 2) att i lagen skall intas en bestämmelse om alt flottningsförening

skall vara skyldig att hålla myndigheter och enskilda sakägare orienterade

om planer för nedläggning och avlysning av flottleder.

Som framgår av vad ovan anförts är avsikten med bestämmelsen att länsstyrelsen

skall underrättas om nedläggningsplaner just att berörda myndigheter

genom länsstyrelsen i god tid skall få kännedom om planerna och

kunna vidtaga erforderliga åtgärder. Sålunda framhåller departementschefen

att de frågor som har samband med nedläggningen genom länsstyrelsens

försorg bör bli behandlade på ett allsidigt sätt exempelvis i planeringsrådet.

Ofta kan det, anför departementschefen, vara ändamålsenligt att

företrädare för arbetsmarknadsstyrelsen, statens järnvägar, statens vägverk

samt fiske- och naturvårdsmyndigheter bereds tillfälle att deltaga i behandlingen

av frågorna; ibland kan det vara lämpligt att tillsätta en för

ändamålet särskilt avpassad arbetsgrupp. Självfallet är det också angeläget

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

att fastighetsägare och andra enskilda som berörs av den planerade nedläggningen

får tillfälle att framföra sina synpunkter på de problem som

nedläggningen kan medföra samt deltaga i behandlingen av frågorna. Det

torde därför kunna förutsättas att länsstyrelsen genom kungörelse i ortspressen

eller på annat sätt underrättar enskilda intressenter om förestående

sammanträden m. m. Någon särskild bestämmelse härom synes inte erforderlig.

På grund av det anförda bör motionsyrkandet under punkt 2) avslås.

Underlåtenhet av de flottande att fullgöra skyldigheten att underrätta

länsstyrelsen om planerad flottledsnedläggelse är enligt förslaget inte förenad

med någon påföljd. Såsom lagrådet uttalat har bestämmelsen endast

karaktär av rekommendation. Utskottet vill dock understryka att det är av

synnerlig vikt att flottningsföreningen på ett tidigt stadium underrättar länsstyrelsen

om förekommande nedläggningsplaner så att myndigheterna kan

sörja för att omläggningen förlöper friktionsfritt och utan påtagliga återverkningar

på allmänna och enskilda intressen. Utskottet anser sig också

kunna förutsätta att flottningsföreningarna är medvetna om sitt ansvar i

nämnda hänseende.

Den föreslagna lagstiftningen tar — som tidigare nämnts — sikte på

återställningsåtgärder enbart i avlysta flottleder. Motionärerna påpekar att

tidigare ett stort antal biflottleder nedlagts till stor del utan att avlysning

skett. Från naturvårdssynpunkt är det emellertid, framhåller motionärerna,

viktigt att även sådana flottleder blir föremål för återställningsåtgärder genom

borttagande av förfulande och förfallna stenkistor, dammar, flottningsrännor

o. d. Motionärerna yrkar därför under punkt 3) att det införs en

bestämmelse om att åtgärder skall vidtas jämväl vid flottleder som redan

nedlagts eller avlysts.

Under lagstiftningsarbetet har diskuterats om inte ändringar i lagstiftningen

borde vidtas också beträffande nedlagda flottleder som ej avlysts.

Från lagstiftningssynpunkt har det emellertid ansetts komplicerat att vidta

åtgärder i sådana fall. Gällande lag förutsätter nämligen att flottlederna

skall behållas i flottningsdugligt skick till dess avlysning sker. Härtill kommer

att vem som helst kan begära avlysning av flottled och att vattendomstolarna

numera synes vara benägna att medge avlysning redan kort tid

efter nedläggningen, om sådan utredning företes som utvisar att det inte

kan bli aktuellt att återuppta flottning. Det kan därför förväntas att flottlederna

verkligen blir avlysta när flottningen är nedlagd. Mot bakgrund av

det anförda har skäl ansetts föreligga att vidta lagändringar endast i fråga

om avlysta flottleder. Utskottet delar denna uppfattning.

Givetvis är det viktigt att också tidigare avlysta flottleder och biflottleder

blir föremål för återställningsåtgärder. Till den del motionsyrkandet avser

önskemål härom får det emellertid anses tillgodosett genom den i de föreslagna

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i flottningslagen

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969 37

upptagna bestämmelsen att, om allmän flottled eller del därav avlysts före

den 1 juli 1969, länsstyrelsen skall utse förvaltare enligt 82 a § om det påkallas

av omständigheterna. Inom ramen för de medel, exempelvis regleringsavgiftsmedel,

AMS-medel och kommunala bidrag, som ställs till förvaltarens

förfogande, bär denne att besluta om och låta utföra erforderliga

återställningsåtgärder.

På grund av det anförda bör motionsyrkandet under punkt 3) avslås.

I tillståndsdomar för kraftverks- och regleringsföretag har ofta föreskrivits

att kraftintresset är skyldigt att släppa fram det flottningsvatten som

behövs. Departementschefen anför i propositionen (s. 46) att, om flottleden

avlyses, domarna kan tolkas på sådant sätt att de ger kraftverksägarna rätt

att fritt förfoga över flottningsvattnet. Kraftverksägarna skulle därigenom

göra en »obehörig vinst», eftersom såväl villkoren för företaget som ersättning

för skadorna på grund aAr detta bestämts under antagande av att flottningen

bibehålls. Får kraftverksägarna fritt förfoga över flottningsvattnet

kan skador uppkomma som inte beaktats. Förhållandena i och invid vattendraget

har ofta anpassats efter den vattenframsläppning som sedan lång tid

tillbaka tillämpats med hänsyn till flottningen. Särskilt fisket, naturvården

och avloppsföretagen kan vållas skador genom eu förändring av vattenföringen,

framhåller departementschefen. Såsom närmare framgår av departementschefens

redogörelse torde företrädare för intressen som efter

avlysning av flottled lider men av ändrad vattenhushållning vid vattenbyggnad

ha möjligheter att med stöd av gällande regler i 2 kap. 30 och 31 §§

vattenlagen påkalla ändrade vattenhushållningsbestämmelser.

Motionärerna framhåller att vid åtskilliga kraftverks- och regleringsdammar

anordningar saknas som gör det möjligt för vandringsfisken att komma

förbi dammarna. Motionärerna anser att frågan om möjligheter för

vandringsfisken att kunna passera bör kunna las upp till behandling i

samband med den förändring i vattenhushållningen vid dammarna som

avlysning av huvudflottlederna kommer att medföra. Genom att kraftverksföretagen

därefter inte behöver anpassa vattenföringen med hänsyn till

flottningen erhålles enligt motionärerna ej förutsedda möjligheter att anpassa

kraftverksindustrins vattenhushållning helt efter det ekonomiska behovet.

Den därav följande förbättrade lönsamheten liksom det friblivna

flottningsvattnet torde därför till en viss del kunna användas till att skapa

möjligheter för vandringsfisken att komma förbi dammarna, framhåller

motionärerna. De påpekar vidare att vid alla de anläggningar, där flottningen

inte kommer att fortsätta, anordningar finns för att reglera vatten

till flottningsrännor in. in. Dessa anordningar kan enligt motionärerna

ändras om för avtappning av vatten till anlagd fiskväg på sidan om respektive

damm för kostnader, som är små vid jämförelse med de totala anläggningskostnaderna

för regleringsdammar och kraftverk. Motionärerna yrkar

därför under punkt 4) att det införs en bestämmelse om återställningsåt
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

gärder i form av anläggande av vandringsvägar för fisk i enlighet med det

anförda.

Enligt den föreslagna lydelsen av 2 kap. 9 § vattenlagen äger staten eller

kommun rätt att i eller invid vattendrag för fiskens framkomst anordna

särskild fiskväg eller eljest vidta anstalter för fiskets befrämjande ävensom

ta i anspråk det vatten som behövs för ändamålet. Enligt den föreslagna

lydelsen i 6 kap. 29 § vattenlagen äger förvaltare, som utsetts för att ombesörja

återställningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled, samma rätt

som enligt 2 kap. 9 § vattenlagen tillkommer staten och kommun då det

gäller genomförande av återställningsåtgärder i flottleden. För det ändamål

som avses i 2 kap. 9 § vattenlagen äger vidare staten, kommun eller hushållningssällskap

enligt 2 kap. 31 § första stycket vattenlagen hos vattendomstolen

söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser för vattenhushållningen

vid en vattenbyggnad. Tillskyndas vattenbyggnadens ägare

skada genom förlust av vatten som åsamkas honom på grund av tillämpning

av 2 kap. 9 § vattenlagen eller genom ändring av vattenliushållningsbestämmelserna

enligt 2 kap. 31 § vattenlagen är han berättigad till ersättning.

Ifrågavarande bestämmelser i 2 kap. 31 § vattenlagen torde, såsom

departementschefen påpekat, vara tillämpliga också i de fall då ändrade

vattenhushållningsbestämmelser behövs med anledning av att flottning upphör.

Rätt till ersättning synes härvidlag böra tillkomma byggnadens ägare

bara i sådana fall då de nya bestämmelserna innebär en faktisk inskränkning

i den rätt som tillkom honom innan flottningen upphörde.

Enligt utskottets mening torde nämnda regler erbjuda möjligheter att

tillskapa vandringsväg för fisk i avlysta flottleder på de ställen där detta

kan anses lämpligt. Skulle reglerna inte i önskvärd utsträckning kunna

tillgodose ifrågavarande syfte förutsätter utskottet i likhet med departementschefen

att den nyligen tillsatta utredningen med uppgift att se över

vattenlagen tar upp frågan till behandling. Med hänsyn till vad sålunda anförts

är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionsyrkandet under

punkt 4 ) inte påkallad.

Enligt 82 a § i förslaget till lag om ändring i flottningslagen ankommer

det på länsstyrelsen bl. a. att utse förvaltare, som skall besluta om och låta

utföra återställningsåtgärder i avlysta flottleder, att pröva förvaltarens beslut

i fråga om sådana åtgärder, att mottaga redovisning av förvaltaren samt

att besluta om ersättning till denne för utfört arbete. I 82 a § sjätte stycket

föreskrivs att med länsstyrelsen avses i paragrafen länsstyrelsen i det län

där flottningsstyrelsen bär eller har haft sitt säte.

Motionärerna påpekar att de huvudflottleder det är fråga om i många

fall kan beröra flera län samt att källflödena ofta börjar långt från kusten.

Intressena kan enligt motionärerna vara olika bland kommuner och enskilda

utefter flottlederna när det gäller de frågor som avses i lagrummet. Sålunda

kan man i inlandet ha en helt annan uppfattning än nere vid kusten.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969 39

Motionärerna yrkar därför under punkt 5) att i lagen intas en bestämmelse

att de berörda länsstyrelserna tillsammans skall handlägga dessa frågor.

Departementschefen har i motiveringen till ifrågavarande föreskrift i

82 a § sjätte stycket framhållit att denna tillkommit för att i det fall flottlederna

berör flera län endast en länsstyrelse skall utse förvaltare. Enligt

utskottets mening är den sålunda föreslagna lösningen ändamålsenlig. Vad

beträffar förslaget att samma länsstyrelse också skall behandla de frågor,

som enligt paragrafen i övrigt ankommer på länsstyrelsen, får självfallet

förutsättas att samråd äger rum mellan berörda länsstyrelser när så behövs.

Såsom departementschefen framhållit är samråd särskilt viktigt när det

gäller val av förvaltare och frågor om återställningsåtgärder som besvärsvägen

kommer under länsstyrelsens prövning. Någon särskild bestämmelse

i nämnda hänseende kan inte anses erforderlig. Jämväl motionsyrkande!

under punkt 5) bör därför avslås.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen antar de i propositionen nr 104 framlagda

lagförslagen;

B. att motionerna I: 1032 och II: 1186, såvitt avser yrkandet

under punkt 1) om allsidig utredning i avlysningsfrågor,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna, såvitt avser yrkandet under punkt 2)

om skyldighet för flottningsförening att underrätta myndigheter

och enskilda om planer på flottledsnedläggelse,

inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna, såvitt avser yrkandet under punkt 5)

att länsstyrelserna i de län som berörs av flottledsnedläggelse

skall gemensamt handlägga frågor om återställningsåtgärder

m. in., inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

samt

E. att motionerna, såvitt avser de däri under punkterna

3) och 4) framställda yrkandena, inte föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCIv

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s)*, Åkesson (fp), Nils-Eric Gustafsson (ep), Erik

Jansson (s) och Skårman (fp);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Tobé (fp),.

Hedin (m), fröken Anderson (s), herrar Hammarberg (s), Hugosson (s)

och Josefson i Arrie (ep).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid B i utskottets hemställan

I. av herr Hedin (m), vilken ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 35 som börjar med orden »Den föreslagna»

och som slutar med orden »punkt 1) avslås» bort ha följande lydelse:
Den

fråga som upptagits i yrkandet sammanhänger med de ändringar som

föreslagits i 6 kap. 27 § vattenlagen. I fråga om nedläggning av flottled torde

några bestämmelser i lagen ej vara erforderliga då skogsägare eller annan

självfallet ej kan hindras att upphöra med att flotta sitt virke. Ett sådant

beslut är ju beroende av den enskildes företagsekonomiska bedömning. Genom

avlysning av flottled kan dock en eller flera sakägare som önskar fortsätta

att flotta tvingas avstå härifrån. En avlysning kan i sådant fall jämväl

ha stor betydelse ur samhällsekonomisk och social synpunkt för berörda

område. Det är därför angeläget att avlysning ej sker förrän allsidig

utredning företagits och därigenom alla sakägare beretts tillfälle att framföra

sina synpunkter. En sådan handläggning torde redan nu ske innan

vattendomstol avlyser allmän flottled men ej alltid då avgörandet sker av

Kungl. Maj :t. Utskottet vill därför i anledning av motionsyrkandet under

punkt 1) förorda att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär ändring av 6 kap.

27 § vattenlagen i enlighet med det anförda.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna I: 1032 och II:

1186, såvitt avser yrkandet under punkt 1) om allsidig utredning

i avlysningsfrågor, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller

att förslag till bestämmelser i ämnet framläggs i enlighet

med vad utskottet ovan anfört.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 43 år 1969

\ id C i utskottets hemställan

IL av herr Hedin (m), vilken ansett

aj att det avsnitt av utlåtandet, som börjar på s. 35 med orden »Som

framgår» och som slutar på s. 36 med orden »inte erforderlig» bort ha följande

lydelse:

Som framgår (lika med utskottet)---avpassad arbetsgrupp.

Då emellertid frågan också kan vara av stor vikt för enskilda sakägare

synes det \ara lämpligt att såsom i motionerna framhållits i flottningslagen

81 § föreskrives att inte bara länsstyrelse utan jämväl enskilda sakägare

skall underrättas om planer som innebär att flottleder kommer att

nedläggas.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna I: 1032 och II:

1186, såvitt avser yrkandet under punkt 2) om skyldighet

för flotlningsförening att underrätta myndigheter och enskilda

om planer pa flottledsnedläggelse, i skrivelse till

K ungi. Maj :t anhåller att förslag till bestämmelser i ämnet

framläggs i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

Vid D i utskottets hemställan

III. av herr Hedin (m), vilken ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet på s. 39 som börjar med orden »Departementschefen

har» och slutar med orden »därför avslås» bort ha följande

lydelse:

Utskottet finner i likhet med motionärerna att starka skäl talar för att

länsstyrelserna i de av flottledsnedläggningen berörda länen tillsammans

skall handlägga frågor rörande exempelvis val av förvaltare och återställningsåtgäider.

82 a § sjätte stycket i flottningslagen bör därför utformas i

enlighet härmed.

b) att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna I: 1032 och II:

1186, såvitt avser yrkandet under punkt 5) att länsstyrelserna

i de län som berörs av flottledsnedläggelse skall gemensamt

handlägga frågor om återställningsåtgärder in. m., i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att förslag till bestämmelser

i ämnet framläggs i enlighet med vad utskottet ovan

anfört.

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:302 Skrivelse till Konungen med överlämnande av riksstat för budgetåret 1969/70. a1 i texten