Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående belysning vid övergångsställen för gående. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 148 i första kammaren av fru Hultell m. fl. och nr 168 i andra kammaren av herr Thylén m. fl.

1969-02-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:5, Utlåtande i anledning av motioner angående belysning vid övergångsställen för gående. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 148 i första kammaren av fru Hultell m. fl. och nr 168 i andra kammaren av herr Thylén m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av motioner angående belysning vid övergångsställen

för gående.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 148 i första kammaren av fru Hultell m. fl.

och nr 168 i andra kammaren av herr Thylén m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om att åtgärder

vidtages för att förbättra belysningen vid övergångsställen på infartsleder

och på gator i städernas utkanter för att underlätta för fotgängare och

andra trafikanter att passera dylika övergångsställen samt att därvid beaktas

vad i motionen blivit anfört».

Gällande bestämmelser

Enligt bestämmelse i 60 § vägtrafikförordningen den 28 september 1951

skall gående, som vill korsa körbana, använda övergångsställe, om sådant

finns i närheten. I övrigt skall gående korsa vägbana vinkelrätt och, om

vägkorsning finnes i närheten, i anslutning till denna. Överträdelse av bestämmelserna

straffas med böter, högst trehundra kronor.

Bestämmelser om markering av övergångsställen ges i kungörelsen den

27 januari 1966 om vägmärken m. m. (nr 270). Markering av övergångsställe

kan enligt kungörelsen ha formen antingen av ett varningsmärke eller

ett upplysningsmärke. Varningsmärket anger att vägtrafikant närmar sig

övergångsställe för gående. Avståndet till övergångsställe skall anges på

tilläggstavla. Upplysningsmärke skall sättas upp på båda sidor om körbanan,

om övergångsstället ej är beläget vid vägkorsning. Finnes refug kan

märket i stället anbringas på den, om det är lämpligt.

Vägmärke och tilläggstavla som inte hålls belysta under mörker skall,

om särskilda skäl ej föranleder annat, vara utförda så att de reflekterar

ljus (4 §).

När det fordras för att förtydliga eller förstärka innebörden av andra

trafikanordningar eller på annat sätt ge ledning för vägtrafikanter kan bl. a.

på körbana anbringas särskilda markeringar genom målning m.m. (22 §).

Sådan markering kan ske bl. a. för att utmärka övergångsställe för gående.

Bestämmelser om vägbelysning saknas så gott som helt i lagstiftningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr *

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

Praktiskt taget all väg- och gatubelysning är belägen inom samhällenas bebyggda

områden samt anlagd och underhållen av kommunerna utan stöd

av väglagstiftningen. Huvudreglerna om vad som skall ingå i väghållning

finns f. n. i de sinsemellan likartade bestämmelserna i 2—5 §§ lagen om

allmänna vägar och 2—3 §§ i lagen om enskilda vägar. Lagen om allmänna

vägar innehåller inte något stadgande som med säkerhet kan tas till intäkt

för ståndpunkten, att vägbelysning ingår i den allmänna väghållningen.

Lagen om enskilda vägar ger däremot uttryckligt besked om att hållande

av vägbelysning inte ingår bland väghållningsuppgifterna. Sålunda stadgas

i 71 § lagen om enskilda vägar att vägförening inte får utöva verksamhet,

som är främmande för dess ändamål, föreningen dock obetaget att ombesörja

vägbelysning.

Motionerna

Motionärerna anför -—■ efter att ha erinrat om de gällande bestämmelserna

om skyldighet för fotgängare att använda övergångsställe m. m. —•

att övergångsställena ofta är dolda för fotgängare och bilister, särskilt vintertid.

I England har man enligt vad motionärerna anför sedan länge ett system

med belysta zebraränder och blinkande lampor på vardera trottoarkanten

vid övergångsställen. I Danmark åter har man sedan länge prövat natriumbelysning

vid övergångsställen, vilken uppifrån lyser ner på dessa och ger

ett skarpt avgränsat punktljus. Bilisterna upptäcker fotgängarna på långt

håll och kan anpassa hastigheten bättre.

Ett system som det danska skulle enligt motionärernas mening passa även

i vårt land, i synnerhet på infartsleder och i städernas utkanter. Det skulle

förmå fotgängarna att utnyttja övergångsställen och ge bilisterna en bättre

möjlighet att skydda gångtrafikanterna.

1967 och 1968 års riksdagar

Vid 1967 års riksdag väcktes motioner (I: 75 och II: 100) med yrkande att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om utredning i frågan

hur övergångsställen på infartsleder och på gator i städernas utkanter

lämpligen bör vara belysta för att underlätta för fotgängare och andra trafikanter

att passera dylika övergångsställen.

Motionerna remissbehandlades. Yttranden avgavs av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens trafiksäkerhetsråd, Svenska stadsförbundet och Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande. Samtliga avstyrkte motionerna

under hänvisning till den uppmärksamhet som från olika håll ägnas

hithörande problem.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

3

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (3LU 1967:26) anförde tredje

lagutskottet bl. a. följande.

I remissvaren framhålles att fotgängarna under mörker inom tättbebyggt

område är i hög grad utsatta för risker. Många av olyckorna inträffar på

eller invid obevakade övergångsställen. Åtgärder som kan bidra till att nedbringa

risken för kollisioner mellan fordon och fotgängare i anslutning'' till

sådana övergångsställen är därför väl motiverade. En god belysning synes

härvidlag kunna vara ett effektivt medel. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

har i detta sammanhang anfört att möjligheterna för en bilist att upptäcka

en gående är helt beroende av i vad mån den gående från bilisten sett kontrasterar

mot sin bakgrund i synfältet. Den erforderliga kontrastverkan

kan uppkomma antingen genom att den gående framträder ljus mot en

mörkare bakgrund eller genom att han framträder mörk mot en ljusare

bakgrund. I det första fallet bör den gående belysas med ljus, som riktas

mer eller mindre i bilistens blickriktning, medan i det andra fallet vägbanan

bortom den gående bör göras ljus på så lång sträcka att en tillräckligt stor

ljus bakgrund åstadkommes mot vilken fotgängaren kan avteckna sig. Styrelsen

anser för sin del att den senare metoden är att föredra och utvecklar

i sitt remissvar skälen härför. Hela detta frågekomplex är emellertid f. n.

föremål för uppmärksamhet från olika håll. Således pågår med bidrag från

bl. a. trafiksäkerhetsrådet vissa undersökningar rörande väg- och gatubelysningen

med särskild inriktning på dess betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Även de uppslag till frågans lösning som berörs i motionerna

uppmärksammas vid dessa undersökningar. Frågan om behovet av

vägbelysning och de standardkrav som allmänt bör ställas på sådan utreds

vidare av 1960 års vägsakkunniga. Båda dessa utredningar beräknas kunna

slutföras under innevarande år.

Någon riksdagens åtgärd för att få en utredning i ämnet till stånd är med

hänsyn till vad nu sagts inte erforderlig.

Vid 1968 års riksdag föreslogs i motioner (I: 27 och II: 42) att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemställa om åtgärder för att förbättra

belysningen vid övergångsställen på infartsleder och på gator i städernas utkanter

för att underlätta för fotgängare och andra trafikanter att passera

övergångsställena.

Motionerna avslogs under hänvisning till pågående utredningsarbete (3LU

1968: 11).

Den i det föregående nämnda undersökningen som med bidrag av trafiksäkerhetsrådet

utförs rörande väg- och gatubelysningens betydelse från

trafiksäkerhetssynpunkt har ännu inte avslutats. Den beräknas föreligga

färdig under första halvåret 1969.

1960 års vägsakkunniga

1960 års vägsakkunniga har den 25 april 1968 avgett ett betänkande, benämnt

Allmänna vägar (SOU 1968:17). Betänkandet rör bl. a. frågan om

stationär vägbelysning (s. 66 ff.).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

De sakkunniga anför -— med stöd bl. a. av en vid utlåtandet fogad expertutredning

— att det måste anses fullt klarlagt att en tillfredsställande stationär

vägbelysning har en trafiksäkerhetsfrämjande effekt, fullt jämförbar

med den hos många andra trafiksäkerhetsåtgärder. Enligt de sakkunniga

står det klart att man med nutida trafikförhållanden har behov att anordna

dylik belysning i större omfattning än som tidigare skett. Vägbelysningens

standard avgör, heter det i betänkandet, dess möjlighet att bidra till trafiksäkerheten.

För att fylla denna uppgift bör belysningen helst vara så beskaffad,

att en fordonsförare utan att använda eget hel- eller halvljus klart

kan se vägen framför fordonet med alla förekommande hinder — andra

fordon, trafikanter som korsar körbanan, avstängningsanordningar m. m. —

samt skyltar och andra anordningar, uppsatta längs vägen för att leda eller

varna trafikanterna. Belysning, som inrättas enligt de normer som de sakkunniga

föreslår, avser att uppfylla detta krav.

Enligt de sakkunniga föreligger starka skäl att utforma lagstiftningen

så, att vägbelysning förklaras skola ingå bland väghållningsuppgifterna. På

så sätt kan man gynna tillkomsten av erforderlig belysning på våra trafikleder,

inte minst därigenom att det då, till skillnad från vad som är situationen

för närvarande, blir tillåtet att begagna statliga medel för belysningsändamål

både i de fall, då kronan är väghållare, och i de fall, då kommun

som är väghållare tilldelas statsbidrag för vägar och gator. Kostnaderna för

vägbelysning skulle emellertid kunna komma att uppgå till avsevärda belopp.

Frågan om inrättande av belysning på viss aktuell väg kan därför

enligt de sakkunnigas mening knappast behandlas som ett för det individuella

fallet fristående problem. En avvägning måste alltid göras mellan de

olika vägändamål som ställer anspråk på de vid varje tillfälle tillgängliga

resurserna. Belysningen, som ju utgör en bland flera trafiksäkerhetsfrämjande

anordningar, får därvid konkurrera med andra anordningar som höjer

en vägs kvalitet. Vid fördelningen av de tillgängliga resurserna mellan olika

trafikledsprojekt kan belysningen också komma att bli en väsentlig faktor.

Ytterst ställs man här, anför de sakkunniga, inför den generella frågan,

huru stora ekonomiska resurser samhället finner sig böra satsa på vägarna.

Enligt de sakkunnigas mening är det med hänsyn till dessa förhållanden

knappast lämpligt att utforma de nya lagreglerna på sådant sätt, att de

ålägger väghållaren någon plikt att under vissa generellt angivna förutsättningar

anordna vägbelysning. Det lämpliga torde i stället vara, att man

väljer en ordning, som å ena sidan innebär att anordningar för belysning

kan räknas till väganordningarna men å andra sidan möjliggör en tillämpning

som vid behov är restriktiv och som medför, att belysningslcostnader

som hittills burits av annan än kronan icke i större utsträckning överföres

på det allmänna. Starka skäl anses föreligga för en ordning, som ej är fastlåst

till generella regler utan i stället åt de verkställande statliga myndigheterna

•— främst då statens vägverk — överlämnar att inom relativt vida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

5

gränser besluta i vilken utsträckning och på vilka projekt man vid varje

tillfälle skall satsa av de för vägändamål tillgängliga statliga resurserna på

hållande av vägbelysning. I betänkandet presenteras också eu ordning avsedd

att möjliggöra ett sådant resultat.

Vad gäller de resurser som kan avdelas för vägbelysning anför de sakkunniga

att resurserna till en början till väsentlig del måste tas i anspråk

för sådana trafikleder, som nybyggs och därvid generellt anordnas i hög

standard och med särskild hänsyn till biltrafiken. I viss utsträckning torde

det dock redan från början vara lämpligt att en viss del av resurserna satsas

på befintliga trafikleder, särskilt kanske för att där förbättra förhållandena

på speciella olyckssträckor eller olyckspunkter. I någon utsträckning skulle

man därvid också kunna tänka sig att låta statliga medel överta ekonomisk

börda för belysningsanläggning, som för närvarande anordnats och drivs

av annan än kronan.

I betänkandet framläggs förslag till erforderliga författningsändringar. Enligt

förslaget skall till väg höra vägbanan och de övriga anordningar i övrigt

som stadigvarande behövs för vägens bestånd, drift och brukande. Anordning

för bl. a. vägbelysning skall emellertid också räknas till vägen, såvida beslut

om utförande av anordningen fattats i den ordning som gäller för byggande

av väg eller föreskrift därom getts i beslut om förändring av enskild väg till

allmän.

De sakkunniga gör också vissa beräkningar av kostnadskonsekvenserna

för det allmänna vid ett genomförande av förslaget. I anslutning härtill anför

de sakkunniga bl. a. att en eventuell utbyggnad av vägbelysningen genom

kronan såsom väghållare eller med stöd av statsbidrag kommer att ske endast

successivt och i begränsad omfattning samt företrädesvis koncentreras

till hårt trafikerade leder intill städer och samhällen.

Betänkandet jämte däröver avgivna remissvar övervägs f. n. inom Kungl.

Maj :ts kansli.

Utskottet

I motionerna föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa

att åtgärder vidtas för att förbättra belysningen vid övergångsställen

på infartsleder och på gator i städernas utkanter för att underlätta för fotgängare

och andra trafikanter att passera övergångsställena.

Som framgår av den föregående redogörelsen har liknande motioner väckts

vid såväl 1967 som 1968 års riksdag. Motionerna har avslagits under hänvisning

till pågående utredningsarbete. Härmed har åsyftats bl. a. den utredning

som utförts av 1960 års vägsakkunniga. Dessa har nu avslutat sitt uppdrag.

De sakkunniga har i ett våren 1968 avgett betänkande ingående behandlat

frågan om behovet av stationär vägbelysning och föreslagit en ordning som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1969

syftar till att sådan belysning skall utföras i större omfattning än som nu

sker. Betänkandet jämte däröver avgivna remissvar prövas f. n. inom Kungl.

Maj :ts kansli. Denna prövning bör inte föregripas.

Utskottet får under hänvisning till det anförda hemställa

att motionerna I: 148 och II: 168 icke föranleder någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1969

På tredj e lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCIv

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Knut Johansson (s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Nils-Eric

Gustafsson (ep) och Erik Jansson (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s), Sundelin (s), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep)

och Wachtmeister (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690033

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.