Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående preciserade normer för de stadsplanemässiga kraven på parkeringshus. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 798 i första kammaren av herr Hansson m. fl. och nr 930 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.

1969-10-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:52, Utlåtande i anledning av motioner angående preciserade normer för de stadsplanemässiga kraven på parkeringshus. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 798 i första kammaren av herr Hansson m. fl. och nr 930 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

1

Nr 52

Utlåtande i anledning av motioner angående preciserade normer för

de stadsplanemässiga kraven på parkeringshus.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 798 i första kammaren av herr Hansson m. fl. och nr 930

i andra kammaren av herr Svenning m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen måtte besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära dels preciserade

normer för stadsplanekrav på parkeringshus, dels en handläggningsgång vid

fastställandet av sådana stadsplaner som garanterar inflytande för hygienisk expertis».

Över motionerna har utskottet på sätt föreskrives i § 46 riksdagsordningen inhämtat

utlåtanden från statens planverk och statens naturvårdsverk.

Gällande bestämmelser

I 1947 års byggnadslag (BL) och 1959 års byggnadsstadga (BS) ges bestämmelser

om den planläggning som skall föregå marks användning för bebyggelse.

Denna kan indelas i översiktlig planläggning, detaljplanläggning samt reglering

av byggnadsverksamheten inom ej planlagt område genom utomplansbestämmelser.

I planläggning ingår bl. a. att skapa betingelser och utrymme för motorfordonstrafiken.

Sålunda stadgas i 9 § BS att vid all planläggning tillbörlig hänsyn

skall tas till den allmänna samfärdselns behov. Behovet av utrymme för parkering

är inte på samma sätt uppmärksammat, men det är uppenbart med hänsyn

till innehållet i föreskrifterna angående planläggning att parkeringsproblemen skall

beaktas vid alla slag av planering.

Den översiktliga planeringen sker genom regionplan och generalplan och avser

planering för ett större område, varigenom markens användning anges i huvuddrag

och riktlinjer för tillgodoseende av olika slags behov dras upp till ledning

för den efterföljande detaljplanläggningen. Denna sker genom stadsplan eller byggnadsplan.

Av särskilt intresse i detta sammanhang är stadsplan.

Stadsplan upprättas för stad, för tätare befolkad ort på landet beträffande

vilken Kungl. Maj:t förordnat att vad i BL är stadgat för stad skall äga motsva1

— Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

rande tillämpning (90 § BL) samt för annan tätare befolkad landsbygdskommun,

där användning av stadsplaneinstitutet anses erforderlig.

Stadsplan skall enligt 25 § BL utmärka och till gränserna ange de för olika

ändamål avsedda områden som ingår i planen, nämligen dels byggnadskvarter,

dels gator, torg, parker och andra allmänna platser, dels ock specialområden såsom

exempelvis järnvägs- och andra särskilda trafikområden. Även höjdlägen skall

anges i erforderlig omfattning. Stadsplan skall också innehålla de ytterligare bestämmelser

angående områdenas bebyggande eller användning i övrigt som anses

erforderliga.

Närmare bestämmelser om innehållet i stadsplan upptas i BS. Enligt 9 § skall

all planläggning ske så att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling

inom det område som planen skall avse. I 12 § återfinns de krav som ställs särskilt

på stadsplan. I paragrafen heter det bl. a. att vid uppgörande av stadsplan de

anspråk skall tillgodoses, som ur olika synpunkter skäligen kan ställas på en väl

ordnad bebyggelse. Därvid skall tillses att marken utnyttjas på ett ekonomiskt och

i övrigt lämpligt sätt, att samfärdselns och trafiksäkerhetens krav tillbörligen beaktas,

att erforderlig trygghet mot brandfara vinns samt att hänsyn tas till de fordringar,

som bör uppställas ur sundhets-, skönhets- och trevnadssynpunkt. I stadsplanebestämmelser

skall i den mån så erfordras intas stadganden angående reglering

av planområdets bebyggande och användning i övrigt såsom bl. a. om parkeringsplatser

och garage.

Vid planering kan alla de tre slag av områden varom talas i 25 § BL komma i

fråga för parkeringsändamål.

Den som upprättar förslag till plan skali enligt 14 § BS samråda med kommunens

styrelse eller annat organ som kommunens fullmäktige bestämmer, länsarkitekten

samt övriga myndigheter, sammanslutningar och enskilda personer, som

kan ha ett väsentligt intresse av frågan (jfr 3 LU 1969:27).

Det närmaste inseendet över byggnadsverksamhet — inklusive planering och

reglering — utövas av den byggnadsnämnd som skall finnas i varje kommun.

Nämndens övervakning av att planeringar och bestämmelser om byggnadslov efterlevs

sker i stor utsträckning i samband med beviljande av byggnadslov. Skyldighet

att ha byggnadslov föreligger innan byggande inom planlagt område påbörjas

samt i vissa andra fall.

I fråga om planläggningen vilar mycket betydelsefulla uppgifter även på kommunens

fullmäktige. Fullmäktige har sålunda bl. a. att besluta om antagande av

stadsplan men rätten att göra detta kan delegeras till byggnadsnämnden i den omfattning

som prövas lämplig.

Länsstyrelsen har att öva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom

länet. Stadsplan skall efter antagandet för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen

eller, då planen är av större omfattning eller eljest av större betydelse, av

Kungl. Maj:t.

Den allmänna uppsikten över planläggning och byggnadsväsende inom hela landet

utövas av statens planverk. Planverket har bl. a. enligt 76 § BS att utfärda när
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

3

mare föreskrifter, råd och anvisningar till stadgan. Så har skett i Svensk byggnorm

67. Häri finns också vissa bestämmelser rörande större garage. Preciserade normer

i de hänseenden motionärerna berört saknas emellertid.

Motionerna

I motionerna anförs bl. a. att parkeringsfrågornas lösning inom de centrala delarna

av våra större städer, liksom i anslutning till större stadscentra eller i tätare

bostadsbebyggelseområden i övrigt, kan uppnås endast genom uppförandet av koncentrerade

biluppställningsanläggningar, s. k. parkeringshus. Sådana hus har emellertid

visat sig orsaka vissa olägenheter. Trafikrörelserna inom anläggningarna alstrar

avgaser, som visserligen bemästras inom parkeringshusen så att skadliga koncentrationer

av giftiga gaser ej uppstår. Runt anläggningarna kan emellertid ventilationsluft

från parkeringshus vålla betydande hälsorisker, och även de av parkeringshusen

alstrade trafikströmmarna på angränsande tillfarter har visat sig kunna

vålla sådana risker.

Förebyggandet av dessa olägenheter kan enligt motionärerna inte grundas på

handläggning av byggnadslovsärendet. En insiktsfull stadsplanering är här

avgörande, en stadsplanering som inte bara tar hänsyn till ägandeförhållanden,

byggadsteknik, trafikplanering och stadsbild utan också tar hänsyn till hygieniska

och klimatologiska fakta. 12 § byggnadsstadgan ger enligt motionärernas mening

tillräcklig rättslig grund för prövning av sådana fakta vid ställningstagandet till

stadsplaneförslag, avseende parkeringshus. Sådana problem, som uppstått kring

parkeringshuset i kvarteret Perukmakaren i stadsdelen inom Vallgraven i Göteborg,

har byggnadsnämnderna den författningsmässiga möjligheten att förebygga. Däremot

torde de tekniska och vetenskapliga förutsättningarna för bedömningen av

parkeringshusens miljöeffekt redan på stadsplanestadiet vara begränsade. Det synes

motionärerna nödvändigt, att sådana planstandardföreskrifter, som kan komma

att utfördas av statens planverk beträffande parkeringshus, inte endast sysselsätter

sig med föreskrifter om parkeringsplatsbehov och gångavstånd utan också anger

riktlinjer för bedömningen av de hygieniska problemen i samband med planeringen

av dessa anläggningar. De anser det också angeläget, att granskningen av planförslag,

avseende parkeringshus, även centralt får en bedömning av härför lämpad

expertis, förslagsvis genom remittering till statens naturvårdsverk.

Remissvaren

Statens planverk anför i sitt remissvar bl. a. att parkeringshus är i vårt land en

relativt ny företeelse. De första parkeringshusen i Stockholm byggdes i början av

1960-talet, varför de samlade erfarenheterna ännu är förhållandevis begränsade

framför allt till parkeringsanläggningar från byggnadsteknisk synpunkt.

Planeringen av parkeringen sker enligt remissvaret dels i den översiktliga planeringen

i allmänna drag där lokaliseringen och effekten av parkeringsanläggningar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

na kan studeras, dels i detaljplaneringen, där dimensioneringen och utförandet av

parkeringen i form av såväl markparkering som mer eller mindre stora byggnadsobjekt

sker. I detta senare skede kan en mer detaljerad bedömning rörande den tekniska

utformningen och sammanhanget med omgivande bebyggelse och trafiksystem,

gatukapacitet etc. genomföras. I samband med projekteringen behandlas den byggnadstekniska

utformningen beträffande bland annat ventilation, uppvärmning och

anslutning till omgivande gatunät etc. Det är sålunda i första hand i projekteringen,

i den kommunala planeringen och hos byggnadsnämnden som frågorna blir

föremål för beaktande och granskning. Planverket kommer i beröring med dessa

frågor genom länsarkitektkontoren som vid samråd enligt 14 § byggnadsstadgan

liksom i samband med granskningen vid länsstyrelsernas fastställelseprövning

kommer i kontakt med problemen. Vid granskningen av dels översiktliga planer

som byggnadsnämnderna finner anledning underställa planverket, dels detaljplaner

som underställs Kungl. Maj:ts prövning sker handläggningen centralt hos verket.

I samband med den allmänna uppsikten över planläggning av bebyggelse och över

byggnadsväsende, som åvilar verket, behandlas vissa hithörande frågor inom anvisningsområdet

redan i Svensk byggnorm 67. Centralt utgivna riktlinjer och anvisningar

i de avseenden som motionerna behandlar skulle härvid vara till god vägledning

för rådgivning och bedömning, samt av värde i den kommunala planeringen

och för projekteringen av parkeringen i övrigt.

Enligt planverket kommer användandet av bilen som individuellt färdmedel att

öka om inte utvecklingen mot ökad biltäthet förändras. I de centrala delarna av

tätorterna och främst i de större städerna och större bebyggelseområdena kommer

detta att medföra problem i flera avseenden. Luftens förorening har på senare tid

framträtt som ett allt allvarligare samhällsproblem. De bensindrivna fordonen

svara för en stor och växande andel av de förorenande utsläppen. De olägenheter

som i tätorter åstadkoms genom luftföroreningar förorsakad av bensindrivna fordon

kan enligt planverkets uppfattning i viss utsträckning begränsas genom en

ändamålsenlig fysisk planläggning.

Ett annat problem, som enligt remissvaret alltmer uppmärksammats från skilda

synpunkter i den senaste tidens debatt rörande samhällsplaneringens mål, är den

växande efterfrågan på bilplatser i centrala tätortsdelar och större bebyggelseområden.

Vid en odämpad individuell fordonstrafik i innerstäderna innebär detta att

mycket stora ytor för parkering erfordras. Lokaliseringen av olika verksamheter

spelar härvidlag en betydelsefull roll.

Samtidigt är enligt vad planverket anför tillgången på lämpliga färdalternativ

för närvarande begränsad. Endast i de medelstora och större städerna torde ett utbyggt

kollektivt kommunikationsnät kunna utgöra ett verkligt alternativ till det

enskilda fordonet. I flertalet orter kommer sålunda det ökade bildisponerandet

och bilnyttjandet att generellt innebära behov av lämpligt belägna och större

antal parkeringsplatser. Samtidigt är tillgången på lämpliga utrymmen begränsade

särskilt i de centrala delarna med befintlig bebyggelse och ett gatunät med begränsad

kapacitet, medan förhållandena vid nybebyggelse kan vara fördelaktigare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

5

Av dessa skäl och även från teknisk och ekonomisk synpunkt menar planverket

att parkeringsanläggningar i flera plan utgör ett tänkbart alternativ såväl i ny som

gammal bebyggelse. Parkeringshusen alstrar emellertid betydande trafikströmmar

på angränsande gatunät, vilket under toppbelastning kan medföra köbildning under

tomgångskörning med åtföljande högre grad av luftförorening. Planverket har i ett

remissyttrande år 1968 närmare utvecklat sin syn på möjligheterna att genom fysisk

planläggning begränsa olägenheterna genom luftföroreningar av denna art. Härvid

anför verket bl. a. följande:

En viktig uppgift vid tätortsplaneringen är exempelvis att söka åstadkomma en

sådan lokalisering av verksamheter, som utan att göra avkall på kvaliteter i stadsbygden

minimerar trafikarbetet. Med en lämplig förläggning av trafikleder kan

även störningarna minskas. Detta har hittills inte beaktats i tillräcklig grad i planeringen.

Vidare kan genom lokala trafikreglerade förordningar den negativa inverkan

av trafiken inom utsatta områden ytterligare begränsas.

Numera tillämpade metoder gör det möjligt att utarbeta trafikprognoser som

anger den relativa trafikmängden på olika leder. På grundval av sådana prognoser

bör det vara möjligt att uppskatta storleksordningen av förorenande utsläpp och

luftens föroreningshalt. Planverket överväger att i form av planeringsanvisningar

förorda att föroreningsgraden i kritiska punkter översiktligt redovisas och beaktas

i anslutning till trafik- och bebyggelseplaneringen.

Det vore således enligt verket önskvärt att man i samband med detaljplanläggningen

skissmässigt redovisade framtida luftföroreningsnivåer inom angränsande

stadspartier. Detta förutsätter dock centralt utarbetade beräkningsanvisningar.

Planverket anför i fortsättningen att parkeringsanläggningar vidare alstrar buller

och avgaser inom sig och vid in- och utfarter till garageanläggningarna. Vad särskilt

gäller frågan om ventilation av garage — såväl genom självdrag som genom

fläktventilation — har i Svensk byggnorm 67, avsnitt 36: 7, bestämmelser utformats

med hänsyn till den alstrade CO-halten i samband med trafik i garage. Sedan

ett par år pågår vidare med anslag från byggnadsforskningsrådet visst forskningsoch

utredningsarbete rörande garageventilation. Dåvarande byggnadsstyrelsens tekniska

byrå tog initiativ till den arbetsgrupp kallad Samarbetsgruppen för garageventilation,

som bedriver detta arbete. Syftet är att utarbeta ett så säkert underlag

som möjligt för fastläggande av normer rörande ventilation av garage. Arbetsgruppen

består av företrädare för arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmedicinska institutet

och planverket. Arbetet bedrivs i samråd med tekniska högskolan i Stockholm.

Ytterligare underlag för bedömande av dessa frågor finns tillgängligt bland annat i

meddelande 6701 från statens luftvårdsnämnd »Koloxid från bilavgaser som

riskfaktor i stadstrafik». Från ingenjörsvetenskapsakademiens transportforskningskommission

väntas en handbok kallad »Parkeringsanläggningar» som förutom den

byggnadstekniska utformningen även behandlar ventilations- och uppvärmningsproblem

samt frågor rörande ljudalstringen i och kring parkeringsanläggningar.

Planverket anser att, den byggnadstekniska utformningen och kraven på garageanläggningar

är rätt väl beaktade i nu gällande anvisningar i Svensk byggnorm.

Erfarenheterna från ovan nämnda utredningar rörande bland annat garage
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

ventilation torde dock ge ytterligare synpunkter med särskilt avseende på de hygieniska

problemen vid planeringen, vilket kan föranleda kompletterande anvisningar.

Beträffande parkeringsanläggningarnas inpassning i stadsmiljön och till bebyggelsen,

till gatunät och trafikkapacitet har planverket övervägt att i mån av resurser

börja ett studium av dessa frågor sedan den angelägna och länge begärda revideringen

av 1960 års parkeringsnormer genomförts i och med publicering under

löpande budgetår av nya riktlinjer för beräkning av bilplatsbehov (del I utkom 1

oktober 1968 och del II väntas under april månad 1969). Avsikten har varit att

inordna ett sådant studium i pågående arbete med kvalitetsanvisningar för samhällsplaneringen.

Härvid skulle särskild uppmärksamhet ägnas ovan berörda frågor,

men även studier rörande parkeringsanläggningarnas lokalisering i förhållande

till olika bebyggelsetyper, trafiksystem etc. med hänsyn även tagen till miljöfrågor,

geografiska och klimatologiska förhållanden, gatukapacitet etc. skulle ingå.

Avslutningsvis anförs i yttrandet att fastställelseprövningen är det väsentligaste

tillfället då här berörda frågor kan bedömas som helhet. Granskningen utförs härvid

av länsarkitektkontoren som erhåller information och vägledning av de anvisningar

som planverket utfärdar. Länsarkitekterna har i sitt arbete vidare tillgång

till viss expertis inom länens naturvårdssektion och länsläkarorganisation, vilket bör

vara tillräckligt för att beakta de frågor som motionärerna behandlar. En central

granskning av samtliga parkeringshus borde därför enligt planverkets uppfattning

kunna undvaras annat än i förut nämnda specialfall.

Statens naturvårdsverk förklarar att luftförorening från biltrafik redan i dag utgör

ett hygieniskt problem i svenska städer. Problemet är särskilt påtagligt i större

städers centrala delar. Föroreningshalterna är beroende av antalet bilar per ytenhet,

fordonens medelhastighet samt ventilationsförhållanden. Eftersom bilavgashalterna

uppvisar stora lokala variationer blir den exposition som t. ex. gångtrafikanter utsätts

för beroende av i vilken utsträckning bil- och gångtrafik kan hållas åtskilda.

Tillgången på parkeringsplatser och hur dessa är ordnade har enligt yttrandet

stor betydelse för biltäthet och trafikförhållanden och därigenom också för luftföroreningssituationen

i ett stadscentrum. Uppenbart är att hittills inte tillräckliga

hänsyn till hygieniska problem tagits vid uppförandet av parkeringshus. Detta kan i

stor utsträckning skyllas frånvaron av riktlinjer inom området. Motionärernas begäran

om preciserade normer för stadsplanekrav på parkeringshus och om en handläggningsgång

vid fastställande av sådana stadsplaner, vilken garanterar inflytande

för hygienisk expertis, är därför enligt naturvårdsverkets mening välgrundad.

Verket betonar emellertid att stora svårigheter föreligger att omsätta hygieniska

synpunkter på bilavgaser till preciserade normer för lokalisering av parkeringshus.

Sålunda saknas värden för tolerabel koncentration i utomhusluft av t. ex. koloxid,

vilket ämne skulle kunna tjäna som index på förekomst av bilavgaser. Naturvårdsverket

har enligt vad som anförs i yttrandet för avsikt att i samarbete med statens

institut för folkhälsan utarbeta riktvärden för maximal bilavgasförelcomst i utomhusluft.

Med tanke på de ökande krav på stadsmiljön, som kommer att ställas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

7

måste utom de medicinska riskerna även olägenhetseffekter beaktas. Sålunda torde

förekomsten av avgaslukt förtjäna större uppmärksamhet än vad som hittills

varit fallet.

Det bör enligt naturvårdsverket övervägas huruvida inte det av motionärerna

föreslagna utredningsarbetet kan drivas så att preliminära normer utarbetas på basis

av befintligt material och att sådana skulle kunna var färdiga inom ett år. Därefter

skulle ett mera omfattande arbete igångsättas, som skulle kunna leda fram till

mera preciserade normer. De erfarenheter, som vunnits inom den av kommunikationsdepartementet

tillsatta ledningsgruppen rörande utvecklingsarbete på bilavgasområdet,

bör därvid utnyttjas. Det är också möjligt att de mätningar av bilavgasförekomst

i utomhusluft som bedrivs av ledningsgruppen kan modifieras så att

de direkt kan användas för det av motionärerna aktualiserade normarbetet.

Utskottet

Sedan några år tillbaka uppförs i de centrala delarna av våra större städer särskilda

parkeringshus. Husen alstrar betydande trafikströmmar, och detta kan på

angränsande gator särskilt under toppbelastning medföra köbildning och tomgångskörning

med åtföljande högre halt av bilavgaser i luften. De avgaser som bildas

inom anläggningarna måste vidare evakueras och bidrar även de till att öka luftföroreningarna

i parkeringshusens närhet.

I byggnadslagstiftningen finns vissa allmänna bestämmelser angående de krav

som ställs på en stadsplan. Dessa innebär bl. a. att samfärdselns krav skall tillbörligen

beaktas och att hänsyn skall tas till de fordringar som bör uppställas ur sundhets-

och trevnadssynpunkt. De allmänna bestämmelserna har kompletterats genom

föreskrifter, råd och anvisningar i olika hänseenden. Närmare riktlinjer beträffande

de särskilda krav som från omgivningshygienisk synpunkt bör ställas på en stadsplan,

som berör parkeringshus, saknas emellertid.

I motionerna föreslår man att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

dels att preciserade normer för krav på stadsplaner, som berör parkeringshus,

utfärdas, dels att en handläggningsgång vid fastställandet av sådana planer införs,

som garanterar inflytande av hygienisk expertis. Yrkandet motiveras med de olägenheter

från luftföroreningssynpunkt som parkeringshusen visat sig medföra för

omgivningen.

Statens planverk har i sitt remissvar anfört bl. a. att visst forsknings- och utredningsarbete

beträffande garageventilation redan pågår inom en särskilt tillsatt

arbetsgrupp. Syftet är att utforma ett så säkert underlag som möjligt för fastställande

av normer rörande ventilation av garage. Planverket avser vidare att påbörja ett

studium av frågan rörande parkeringsanläggningarnas inpassning i stadsmiljön och

till bebyggelsen samt till gatunät och trafikkapacitet. Även lokaliseringen med hänsyn

till miljöfrågor, geografiska och klimatologiska förhållanden skall ingå. Avsikten är

att inordna ett sådant studium i pågående arbete med kvalitetsanvisningar för samhällsplaneringen.

Statens naturvårdsverk avser vidare enligt vad som anförs i remiss
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 52 år 1969

svaret att i samarbete med statens institut för folkhälsan utarbeta riktvärden för

maximal bilavgasförekomst utomhus.

De nu närmast berörda frågorna är betydelsefulla, och utskottet hälsar med tillfredsställelse

de initiativ som de båda nämnda ämbetsverken tagit. Utskottet vill

för sin del betona vikten av att arbetet bedrivs så att de tillämpande myndigheterna

så snart som möjligt får erforderlig information och vägledning. Utskottet finner

det också angeläget att planmyndigheterna — i linje med motionsförslaget — tilllämpar

en handläggningsgång, som garanterar inflytande av hygienisk expertis på

stadsplaner, som berör parkeringshus.

Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att motionerna I: 798 och II: 930 ej föranleder annan riksdagens

åtgärd än att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till

känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 28 oktober 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Svante Kristiansson (s), Åkesson (fp), Ebbe

Ohlsson (m), Ernulf (fp), Hansson (s) och fru Landberg (s);

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström (s), Tobé

(fp), fröken Anderson (s), herrar Franzén i Träkumla (ep) och Olsson i Timrå (s).

TRYCK: TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄJGGSTRÖM AB. STOCKHOLM IB69

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1969:322 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner angående preciserade normer för de stadsplanemässiga kraven på parkeringshus. a1 i texten