Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om vissa åtgärder för främjande av övergång till elektrisk drift av bilar. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 382, av herr Ernulf.

1969-11-11 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1969:53, Utlåtande i anledning av motion om vissa åtgärder för främjande av övergång till elektrisk drift av bilar. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare och till lagutskott hänvisad motion, nr 382, av herr Ernulf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av motion om vissa åtgärder för främjande

av övergång till elektrisk drift av bilar.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare och

till lagutskott hänvisad motion, nr 382, av herr Ernulf.

I motionen hemställes

»att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag

till lagstiftning och skattepolitiska åtgärder för att främja övergång till

elektrisk drift av bilar, särskilt inom tättbebyggda områden».

Motionen har hänvisats till bevillningsutskottet, såvitt avser skattepolitiska

åtgärder, och i övrigt till lagutskott.

Bevillningsutskottet har behandlat den del av motionen som hänvisats dit

i betänkandet 1969: 18. Motionen har i denna del avslagits, väsentligen under

hänvisning till dels att elbilarna såvitt nu kan bedömas inte inom de

närmaste åren väntas i någon nämnvärd omfattning utgöra ett verkligt alternativ

till de bensin- och dieseldrivna bilarna, dels att frågan om elbilarnas

framtida beskattning faller inom ramen för bilskatteutredningens betänkande

(jfr även ABU 1967: 10).

Till stöd för yrkandet anför motionären bl. a. att bilarnas avgaser utgör

en av de viktigaste källorna till luftföroreningarna. Man har under senare

år alltmer fått klart för sig att de är hälsofarliga, särskilt i den mängd

vari de förekommer i de större städerna. Deras hälsofarlighet beror, såvitt

man vet, framför allt på att de innehåller koloxid, kolväten, nitrösa gaser,

bly samt en tjärprodukt, 3,4 benpyren, som uppstår vid ofullständig förbränning.

Koloxid är en mycket giftig gas. Kolvätena och de nitrösa gaserna

kan bilda s. k. smog, som dock på grund av vårt klimat hittills ej utgjort

samma problem i Sverige som t. ex. på vissa platser i USA. Blyets giftverkan

är enligt motionären ännu inte fullständigt utredd, men man måste räkna

med risk för svåra skadeverkningar. Tjärprodukten slutligen anses vara

cancerframkallande och utgöra en mycket betydelsefull orsak till den markanta

ökningen under senare år av antalet lungcancerfall i Sverige. Kanske

är avgasernas cancerframkallande verkan den som hittills blivit minst

uppmärksammad i diskussionen om avgaserna, heter det i motionen. Ytterligare

nära 200 ämnen finns i avgaserna. Deras verkan är ännu inte helt

klarlagd, men man synes få räkna med att flera av dem kan vara cancerframkallande.

Hittills genomförda lagstiftningsåtgärder ger enligt motionären

till resultat endast ett uppskov i ökningen av avgaserna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 3 avd. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1969

Mot denna bakgrund finner motionären det naturligt att diskussionen

kring luftföroreningarna från bilar börjat ägna intresse även åt frågan om

alternativa framdrivningsmetoder för bilar, särskilt elektrisk drift. Sålunda

har i kongressen i USA framlagts motioner om federalt stöd åt forskning

för utveckling av elektriska bilar. Motionerna har dock väckt motstånd,

bl. a. från bilindustrin och oljeindustrin, som ansåg att industrin själv

kunde finansiera den erforderliga forskningen på området. Från bilindustrin

uttalades också den uppfattningen att elektrisk framdrivning av bilar

inte kunde ersätta förbränningsmotorn förrän om en ganska lång tidrymd.

Representanter för industri inom batteri- och bränsleområdet hade dock

delvis en annan uppfattning. Några uppgifter om kongressens beslut har

motionären inte lyckats erhålla. För svensk uppfattning synes det emellertid

naturligt med samhällsinitiativ i frågor av denna art.

Motionären nämner vidare att det på skilda håll världen runt redan pågår

ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete rörande eldrivna bilar.

Fundamentala tekniska svårigheter är dock förknippade med konstruktionen

av en elbil, som ekonomiskt och prestationsmässigt är likvärdig med

en bil med förbränningsmotor. I den mån användningen av bilen begränsas

till kortare sträckor inom ett område, där möjlighet till omladdning av de

elektriska batterierna föreligger, är utsikterna påtagligt gynnsammare.

Elektriskt framdrivna bilar är enligt motionen i och för sig ingen nyhet.

Redan vid sekelskiftet förekom »självgående elektriska vagnar» i USA.

Nackdelarna med dem var främst att batterierna var mycket tunga, på en

större vagn 500—750 kilogram, och att fordonen endast kunde köras ett

fåtal mil innan omladdning erfordrades. Även i Frankrike och Tyskland

samt i viss utsträckning också i Sverige har elbilar tillverkats. Allteftersom

bensinbilarna gjordes driftsäkrare minskade emellertid efterfrågan på elbilar.

Det konstruktionsarbete, som under senare år bedrivits i skilda länder, har

bl. a. resulterat i att en engelsk elbil, Westinghouse Marketeer, är leveransklar.

Den har en hastighet av 40 km/tim. och en räckvidd av ca 80 km.

I Tyskland har en prototyp till elpersonbil, avsedd för stadstrafik, visats år

1968.1 Sverige är den eldrivna transportbil, den s. k. El-Tjorven, som Kalmar

Verkstads AB konstruerat, av stort intresse. F. n. lär två bilar vara under

montering. De beräknas kunna efter en rad prov vara klara att visas för

press och allmänhet på våren eller sommaren år 1969. Elmotorn får sin

energi från två stora blybatterier, vilkas sammanlagda vikt är 500 kg. Bilens

räckvidd vid stadskörning blir på en laddning 5 å 10 mil, beroende på körförhållandena.

Hastigheten blir enligt uppgift högst omkring 50 km. Enligt

vad motionären anför måste möjligheterna för El-Tjorven att ekonomiskt

konkurrera på bilmarknaden f. n. bedömas vara mycket små. Priset kan

beräknas bli cirka 25 000 kronor, och driftkostnaderna torde inte heller bli

lägre än för bensindrivna bilar i samma storleksordning. Någon tillverkning

av elektriska personbilar torde därför f. n. inte vara aktuell. En intensiv

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

3

forskning pågår emellertid för att få fram batterier med lägre vikt och större

effekt. Dessutom kan läget givetvis förändras, om statsmakterna t. ex. skatteoch

accismässigt skulle behandla eldrivna bilar gynnsammare än övriga.

Motionären nämner också den forskning som bedrivs framför allt i USA

för att konstruera en bil med såväl elmotor som förbränningsmotor. Arbetet

utföres av General Motors med statlig forskningsgaranti och i samarbete

med University of Pennsylvania. Man syftar till en tresitsig personbil i prisläget

8 000—9 000 kronor och med en topphastighet av omkring 100 km.

Eldriften är avsedd att förekomma inom tättbebyggda områden, där förbränningsprodukter

inte får släppas ut, medan bilen i ytterområdena drivs

på konventionellt sätt med en bensinmotor. Bilen beräknas vara i full produktion

om ungefär fem år.

Det anförda kan enligt motionären synas föranleda den slutsatsen att så

mycket utvecklingsarbete f. n. pågår i riktning mot eldrivna bilar att några

svenska statliga åtgärder för att stimulera övergång till eldrift ej är påkallade.

En sådan slutsats är emellertid enligt hans mening förhastad. Luftföroreningen

genom bilarnas avgaser har åtminstone i de större städerna

blivit ett akut miljö- och hälsovårdsproblem av så allvarlig karaktär, att

snara och effektiva ingripanden från samhällets sida framstår som i hög

grad påkallade. De lagstiftningsåtgärder som vidtagits löser inte problemet

utan begränsar endast — i otillräcklig grad — olägenheterna. Enda sättet

att eliminera de hälsorisker som bilavgaserna innebär synes på teknikens

nuvarande ståndpunkt vara att radikalt begränsa användningen av förbränningsmotorer.

Målet måste vara att åtminstone inom tättbebyggda områden

övergå till eldrift. Skulle tekniken i framtiden ge oss bensindrivna bilar utan

avgasutsläpp eller någon annan form av framdrivningsmetod som utesluter

hälsorisker, kommer saken givetvis i annat läge. Så som situationen f. n. ter

sig måste det dock vara angeläget att snarast åstadkomma övergång till

eldrift. De åtgärder som i första hand bör ifrågaltomma för att främja

övergång till eldrivna bilar synes vara lättnader för sådana bilar i fråga om

skatt och accis. Problemet är emellertid enligt motionärens mening så akut,

att därutöver bör övervägas lagstiftningsåtgärder för att förbjuda eller i

vart fall begränsa användningen inom tättbebyggda områden av fordon,

som drivs med förbränningsmotor. Självfallet måste en sådan lagstiftning

medge successiv övergång under en relativt lång anpassningstid. Just därför

är det emellertid angeläget att statsmakterna snarast tar principiell ställning

i frågan, så att bilindustrin får erforderlig tid för omställning till konstruktion

och produktion av eldrivna bilar.

Allmänt angående bilavgaser

I avgaserna från ett bensindrivet fordon återfinns 150—200 olika ämnen

av vilka endast en mindre del identifierats. De ämnen som rönt mest uppmärksamhet

är koloxid, kolväten, nitrösa gaser och blyföreningar. Det årliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1969

utsläppet av dessa ämnen via avgaserna har för Sveriges del för år 1968

uppskattats till 850 000 ton, 140 000 ton, 40 000 ton resp. 2 500 ton. Föroreningshalterna

varierar från fordon till fordon och med körförhållandena.

Stadskörning med låg medelhastighet, dvs. med stort inslag av tomgångskörning

och motorbromsning, alstrar mycket koloxid och kolväten. Koloxidutsläppet

per kilometer är sålunda dubbelt så stort vid en medelhastighet

av 15 km/tim. jämfört med 40 kin/tim.

Genom sin höga halt av koloxid är avgaserna från bensindrivna fordon

betydligt mera toxiska än de från dieseldrivna. Å andra sidan är dieselavgaserna

mer besvärande genom sitt innehåll av sot, illaluktande och slemhinneretande

ämnen. Felinställda bränslepumpar är huvudorsaken till sotbildningen,

vilken sålunda nästan helt kan undvikas.

Vevhusgaser och avdunstningsförluster är två mindre föroreningskällor

för kolväten. Av totala kolväteutsläppet kommer 10—20 %> från tank och

förgasare, 20—30 % från vevhuset och 50—70 % från avgasröret. Betydelsen

av vevhusgaser och avdunstningsförluster är störst där fotokemisk smog

är ett problem. Båda typerna bidrar också till avgaslukten på våra gator

och till en viss icke önskvärd förekomst av gasformiga blyföreningar.

Koloxid — som är eu lukt- och färglös gas som bildas under förbränning

av kolhaltiga ämnen vid otillräcklig lufttillförsel — har enligt uppgift vid

mätningar i utomhusluft i svenska städer hittills inte påträffats i mängder

som framkallar symtom på akut koloxidförgiftning hos friska personer.

Personer som lider av sjukdomar som sänker blodets syretransporterande

egenskaper är troligen mera känsliga för koloxidpåverkan. Läkarvetenskapens

uppfattning i frågan om eventuella långtidseffekter av låga koloxidhalter

är delad. Även i övrigt råder osäkerhet om verkningarna av koloxid

och hur konstaterad påverkan skall tolkas.

Kolväten är en grupp av ämnen som bensinen är sammansatt av och finns

i avgaserna som ett resultat av ofullständig förbränning. Kolväten deltar i

bildningen av s. k. fotokemisk smog som uppstår i områden där luftcirkulationen

under lång tid är dålig och solstrålningen kraftig. Risken för uppkomst

av fotokemisk smog anses i Sveriges klimat inte vara stor. Delvis

oxiderade kolväten och andra luktande och irriterande ämnen, såsom förångad

bensin, påverkar välbefinnande och trivsel och skapar oro för hälsoeffekter

hos allmänheten.

Kväveoxider eller nitrösa gaser är föreningar mellan syre och kväve. Kväveoxid

kan vid vissa koncentrationer verka nedsättande på tillväxthastigheten

hos växter och den har vid högre koncentrationer en slemhinneretande effekt.

Blyföreningar förekommer som oktantalshöjande tillsatser till bensin. De

bildar partiklar som håller sig svävande i luften under lång tid.

Sotpartiklarnas mest påtagliga egenskap är deras nedsmutsande effekt.

De har också stor betydelse från hygienisk synpunkt. Verkan av olika gasformiga

föroreningar förstärks nämligen genom närvaron av partiklar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 År 1969 5

Luftföroreningars verkan på människan

Frågan om luftföroreningars effekter på människan, djur, växter, material,

väder och klimat har berörts i 1964 års naturresursutrednings betänkande

Miljövårdsforskning, del I — Forskningsområdet (SOU 1964:43).

Såvitt avser frågan om effekter på människan anför utredningen följande

(s. 23 f.):

Den allvarligaste luftföroreningskatastrof, som historien känner, inträffade

i London i december 1952. Som en direkt följd av att rökgaserna från

londonbornas brasor under en inversionsperiod ansamlades över staden erhölls

en överdödlighet på 4 000 personer under en enda vecka. En överdödlighet

kunde konstateras inom alla åldersgrupper dock mest markant för

äldre personer och barn under ett år. Under de värsta smogdagarna var dödligheten

lika stor som under koleraepidemin 1866. Sådana akuta episoder

fast av mindre omfattning känner man från många håll i världen.

Trots att det är de akuta episoderna, som blivit mest uppmärksammade,

börjar man mer och mer komma till insikt om att det är luftföroreningarnas

långtidsverkningar som är det allvarligaste hotet mot folkhälsan. När det

gäller att besvara frågan huruvida luftföroreningar kan förorsaka sjukdomar

måste man överge det klassiska synsättet att bara en faktor är ansvarig för

uppträdandet av en sjukdom. Att söka efter ett direkt och enkelt samband

mellan en luftförorening och en sjukdom är ett orealistiskt sätt att närma sig

problemet. Det är en rad olika faktorer, av vilka luftföroreningarna är en,

som tillsammans kan framkalla en sjukdomsbild.

Vanlig förkylning och andra infektioner i övre luftvägarna har visat sig

uppträda med högre frekvens i områden med höga luftföroreningshalter.

Epidemiologiska studier visar att akuta icke specificerade sjukdomar i övre

luftvägarna följer förekomsten av luftföroreningar även vid nivåer, som

förekommer i Sverige. Detta är naturligtvis inte något bevis för att dessa

sjukdomar orsakas av luftföroreningar, utan man har här att göra med en

mera allmän s. k. stadsfaktor. Vad som misstänkliggör luftföroreningarna är

att laboratorieexperiment med försöksdjur har visat att föroreningar ökar

mottagligheten för luftvägsinfektioner.

I Storbritannien beror nästan tio procent av alla dödsfall på kronisk bronkit.

Många undersökningar har visat att det finns ett samband mellan luftförorening

och denna sjukdom.

Andningsmotståndet ökar vid inandning av vissa typer av luftföroreningar.

Detta betyder kanske ingenting för friska människor men för personer, vilkas

hjärta och lungor redan arbetar otillfredsställande, kan den extra ansträngningen

vid varje andetag vålla komplikationer.

Emfysem är en sjukdom vid vilken lungans fina luftsäckar blir abnormt

utvidgade och oelastiska. Det betyder förlust av funktionsduglig lungvävnad.

I USA har man konstaterat en ökning av denna sjukdom särskilt i tätorterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 ur 1969

Luftförorening misstankes bära ansvaret för en stor del av denna ökning.

Bronkial astma är eu åkomma som i många fall förvärras under inverkan

av luftföroreningar. Svaveldioxid hör till de ämnen, som rapporterats aktiva

med avseende på astma. De epidemiska astmaattacker, som man känner från

t. ex. Yokohama och New Orleans anses framkallade av luftföroreningar.

Sambandet mellan lungcancer och luftföroreningar är omdiskuterat. Rökningen

torde spela en större roll än luftföroreningarna, men förekomsten av

lungcancer i städerna är högre än vad som kan förklaras av skillnaden i

rökvanor och sysselsättning. Därtill kommer att luften innehåller många

ämnen, som visat sig cancerframkallande vid djurförsök. Koncentrationen

av dessa ämnen är större i städerna än på landsbygden. Man har också visat

att riskerna för att få lungcancer minskas vid flyttning från ett område med

förorenad luft till ett renare. Sålunda visar personer som emigrerat från

England till Nya Zeeland eller Sydafrika en lägre lungcancerfrekvens än de

som stannat kvar men en högre än de infödda i dessa länder.

Ett mycket intressant rön är att möss, som smittats med influensavirus,

fick lungcancer efter inandning av solbestrålade bilavgaser, medan friska

möss, som exponerades på motsvarande sätt, inte uppvisade denna sjukdomsbild.

Detta och flera andra rön tyder på att luftförorening är en av flera

faktorer, som tillsammans kan ge upphov till lungcancer. Föroreningar som

inom yrkeshygienen i högre halter visat sig carcinogena är kromater, nickel,

beryllium, arsenik, selen, kobolt och asbest. Dessa ämnen förekommer emellertid

endast som spårämnen i utomhusluft och det finns ingenting som tyder

på att de i normal luft utgör ett riskmoment.

Det finns i förorenad luft ett flertal substanser, som på lägre organismer

visat sig framkalla bestående ärftliga förändringar. En del substanser, t. ex.

vissa tunga metaller, upplagras i icke oväsentlig utsträckning i könsorganen.

Metaller kan övergå från moder till foster och påverka den nya generationen.

Frågan om mutagena och fosterskadande effekter blir här mycket aktuell.

ögonirritation är en effekt av den fotokemiska smogen, som är mycket

påtaglig i Kalifornien. Ozon, som uppträder tillsammans med fotokemisk

smog, har tillfälligtvis visat sig sänka den mentala kapaciteten vid en exposition

av 0,8 ppm under några få timmar.

Olägenheter av estetisk och psykologisk natur, som vållas av luftföroreningar,

är svåra alt skilja från de rent medicinska verkningarna liksom från

de ekonomiska. Dålig lukt är kanske i första hand en olägenhet av psykologisk

natur, men kan verka som en stressfaktor och få en rent medicinsk

betydelse. Nedsmutsning är en olägenhet av estetisk natur men med stora

ekonomiska verkningar. Olägenhetsaspekten kommer med stigande levnadsstandard

att få en allt större betydelse — mycket talar för att den blir dominerande.

En olägenhet är svår att mäta kvantitativt. Vissnande prydnadsväxter,

förstörda fruktträdgårdar, nedsmutsade eller söndervittrade konstverk

representerar olägenheter av olika styrka för olika människor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969 7

Trafik- och stadsplanering mot luftförorening från bilar

Bilparken växer för varje år och detta kan väntas påverka luftföroreningssituationen

i våra stadscentra. Flera bilar betyder inte bara flera

föroreningskällor utan också ökad benägenhet för trafikstockningar med

åtföljande lägre medelhastighet. Ju lägre medelhastighet, desto större utsläpp

av avgaser per körd kilometer. Många trafikstopp betyder också sämre

utspädning av avgaserna och högre föroreningshalter i den närmaste

omgivningen.

Det är mot bakgrunden av dessa förhållanden tydligt att problemet med

bilavgaserna kan angripas genom trafiktekniska åtgärder. Som exempel

på sådana kan nämnas särskilda gågator, planskilda korsningar och stoppförbud

på vissa gator. En betydande effekt kan också uppnås genom en

kapning av trafiktopparna.

De nu nämnda frågeställningarna har berörts av byråchefen Göran Persson

vid statens naturvårdsverk i en vintern 1969 avgiven promemoria med

rubriken Källor till luftföroreningar.

I promemorian anförs följande:

Bilarnas körmönster har en mycket stor inverkan på mängden utsläppta

föroreningar. Vid ett ryckigt körsätt med många stopp och accelerationer

produceras mer föroreningar än om färden kan ske med en jämn hastighet.

Medelhastighetens storlek är även betydelsefull. En hög medelhastighet med

motsvarande högre effektuttag medför en effektivare förbränning och ett

mindre utsläpp av skadliga avgaskomponenter på en given vägsträcka. Om

samma antal bilar passerar en plats, kommer föroreningshalterna att där

hli lägre, om bilarnas hastighet höjs. Ett sätt att uppnå högre medelhastigheter

och lägre föroreningsnivåer är att genom trafik- och stadsplanering

sprida 1''ordonsströmmarna över så stora områden som möjligt. Högre medelhastigheter

och jämnare trafikflöden kan även uppnås genom trafiktekniska

åtgärder såsom planskilda korsningar, fasade trafiksignaler och förbifartsleder.

Separering av olika typer av trafik minskar expositionen för fotgängare

och cyklister.

Hur försök att bygga bort köbildning och öka framkomligheten för privatbilismen

har slagit ut kan man studera i USA. Där uppnådde man redan

före andra världskriget den biltäthet man nu har i Europa. Den stad där

man kraftigast satsat på bilen som transportmedel är Los Angeles. Där upptas

60 f/o av den totala markytan av vägar, parkeringar och bensinstationer.

För varje förflyttning krävs bil. Bilismen blir härigenom själv en alstrare

av trafik. Mer motorvägar behövs, fler människor tvingas använda bil. Trafiken

ökar ännu mer, vilket kräver fler motorvägar osv. Utom luftföroreningsproblem

blir resultatet bullerproblem och miljömässig förslumning.

Ändå är vi i rask takt på väg att göra om de amerikanska misstagen i

Europa och inte minst i Sverige.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

När det gäller stadsplanetekniska åtgärder mot luftförorening från biltrafik

finns inte samma möjligheter i gamla stadskärnor som i nya tätortsbildningar.

Utländska erfarenheter talar för att en satsning på snabba och

bekväma kollektiva transportmedel är det bästa sättet att få en traditionell

stadsmiljö att fungera. Därigenom minskar också luftföroreningsproblemen.

En avgasrening för nya bilar med eu verkningsgrad av 50°lo kan endast

hejda luftförstöringen. Tar vi bort 509/o av bilarna från våra stadscentra

sjunker föroreningshalterna omedelbart med ca 75 °!o, eftersom färre bilar

betyder bättre framkomlighet och högre medelhastighet, vilket i sin tur ger

lägre utsläpp per km.

För nya tätortsbildningar är alla stadsplaneåtgärder som bidrar till en

minskning av det behövliga transportarbetet positiva ur luftvårdssynpunkt.

Exempel på sådana åtgärder är samlokalisering av arbetsplatser och bostäder.

Det nödvändiga transportarbetet i ett storstadsområde och hur detta

arbete skall utföras är ett problem som med framgång kan angripas med

systemanalys. Därvid måste beaktas de stora landvinningar på det kommunikationstekniska

området som gjorts under senare år och som skymtar i

framtiden liksom att luftförorcningsproblemet bara är ett bland många

miljöproblem.

Lagstiftning rörande bilavgaser m. m.

Enligt Kungl. Ma j ds bemyndigande den 19 november 1965 har chefen

för kommunikationsdepartementet tillkallat en expertgrupp för att leda ett

utvecklingsarbete på bilavgasområdet (direktiv 1966 års riksdagsberättelse

K 42). Aktiebolaget Atomenergi har fått i uppdrag att bedriva utvecklingsarbetet

under expertgruppens ledning. Utvecklingsarbetet utförs vid bolagets

anläggningar i Studsvik.

Ledningsgruppen har avgett betänkande!! med förslag till åtgärder rörande

vevhusgaser, dieselavgaser (stencil K 1967: 8) och avgaser från bensindrivna

bilar (stencil K 1968:2).

Betänkandena har föranlett nedan nämnda lagstiftningsåtgärder. Ledningsgruppen

avser att i kommande rapporter redovisa resultatet från ytterligare

undersökningar på bilavgasområdet.

Vevhusavgaser

I propositionen 1967: 166 begärde Kungl. Maj:t riksdagens yttrande angående

förslag till ändring i vägtrafikförordningen, innebärande att bensindrivna

bilar fr. o. m. 1969 års modell skall vara försedda med effektiv anordning

för att hindra att gaser tränger ut från motorns vevhus (sluten

vevhusventilation).

Förslaget lämnades av riksdagen utan erinran (3LU 1967:62 rskr. 404).

Bestämmelser i ämnet utfärdades den 15 december 1967 (SFS 1967:856).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 ur 1969

9

Avgaser från dieseldrivna bilar

I propositionen 1968: 124 föreslogs vissa nya bestämmelser för att begränsa

luftföroreningar genom avgaser från dieseldrivna bilar. Bestämmelserna

innebär att dieseldriven bil skall vara försedd med dels effektiv anordning

för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas

annat än tillfälligt i samband med start eller växling, dels plombering av

bränsleinsprutningspumpen.

Förslaget lämnades av riksdagen utan erinran (3LU 1968:70 rskr. 382).

Bestämmelser i ämnet utfärdades den 13 december 1968 (SFS 1968: 726

och 1968: 728). De trädde i kraft den 1 juli 1969.

Avgaser från bensindrivna bilar

I propositionen 1968: 160 begärdes riksdagens yttrande över ett förslag

till ändring i vägtrafikförordningen, som gör det möjligt att införa bestämmelser

för att minska luftföroreningarna genom avgaser från dieseldrivna

bilar. Enligt förslaget skall bilar av 1971 eller senare års modell vara utrustade

på sådant sätt att utsläppen av koloxid och kolväten begränsas.

Bilar av tidigare årsmodeller skall i princip ha sådan förgasarinställning och

tändningsutrustning att avgasernas koloxidhalt vid tomgång inte överstiger

4,5 volymprocent.

Förslaget lämnades av riksdagen utan erinran (3LU 1968: 70 rskr. 382).

Bestämmelser i ämnet utfärdades den 13 december 1968 och den 13 juni

1969 (SFS 1968: 726 och 728 samt 1969: 428 och 429).

Effekten av bestämmelserna har beskrivits så att ökningen av koloxidoch

kolväteutsläppen hejdas och att en viss minskning av dessa utsläpp inträder

i jämförelse med nuvarande förhållanden. Minskningen har beräknats

till ungefär 40 procent. Ledningsgruppen har anfört att om begränsningen

av koloxidhalten vid tomgång beträffande äldre bilar genomförs med

verkan fr. o. m. 1970 och bestämmelserna om avgasrening beträffande nya

bilar tillämpas fr. o. m. 1971 års modeller, kan det totala utsläppet av koloxid

år 1971 beräknas ha gått ned till ungefär 1966 års nivå.

Blyhaltigt motorbränsle

Giftnämnden har den 28 januari 1969 med stöd av giftförordningen medgivit

att vad i förordningen stadgas om gift inte skall äga tillämpning på

motorbränsle försett med teraalkylbly med eller utan tillsats av tris(2-klorpropyl)fosfortisat.

Som villkor för medgivandet gäller bl. a. att mängden

tetraalkylbly omräknad till bly inte överstiger 0,70 gram per liter motorbränsle,

dock att motorbränsle avsett för luftfartyg får hålla viss högre

blyhalt. Halten tris(2-klorpropyl)fosfortisat får inte överstiga 0,1 volympromille.

opaginerad Kontrollera mot PDF

JO

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1969

Bestämmelserna, som träder i kraft den 1 januari 1970, ersätter 1963 års

föreskrifter i ämnet och innebär en skärpning av dessa.

Den elektriska bilen

Den elektriska bilen kan enklast beskrivas som en bil med bränsletanken

utbytt mot ett batteri och en eller flera elmotorer i stället för bensin- eller

dieselmotorn. Elbilen avger inte några avgaser och har tyst gång.

I bilismens barndom omkring sekelskiftet var majoriteten av bilarna

eldrivna. Den erforderliga energin levererades av blybatterier. Dessa hade

emellertid låg energilagringsförmåga och körsträckan per laddning blev

mycket kort. Den snabba utvecklingen av bensinmotorn gjorde därför att

elbilarna snart praktiskt taget försvann för praktiskt bruk. De har dock hela

tiden använts för distributionskörning i vissa storstäder, i fabriker och på

järnvägsstationer.

De svåra problemen med bilavgaser i de stora städerna har under senare

år aktualiserat en nyutveckling av elbilar. Bl. a. i USA, England, Tyskland,

Japan och Sverige har eldrivna experimentbilar framställts. Dessa prototypers

prestanda är dock begränsade. Även de moderna ackumulatorerna

ger en stark begränsning av körsträckan per laddning. Ännu är nämligen

de tunga blybatterierna den enda typ av strömkälla som står till buds för

fordon. De är dock bättre än sekelskiftets ackumulatorer, dvs. de har större

energilagringsförmåga per kg ackumulatorvikt. Bl. a. tack vare de nya plastmaterialen

kan man nu vidare bygga lättare bilar än tidigare. Kraftbehovet

sjunker härmed. Körsträckan per laddning ligger för de flesta provtillverkade

bilarna dock i allmänhet inte högre än mellan fem och tio mil. Topphastigheten

är i regel omkring 60 km/tim.

Arbetet på området koncentreras nu till forskning och utveckling av

förbättrade strömkällor och elmotorer. Då många bilar i dagens trafik går

eu mycket kort sträcka per dag anses redan en måttlig höjning av batteriernas

prestationsförmåga kunna radikalt ändra elbilens förutsättningar att

konkurrera med den bensindrivna bilen. Laddningen av batterierna anses

inte komma att erbjuda några problem med hänsyn till tillgången på elkraft.

Elkraftproducenterna har nämligen en betydande reserv av elkraft

nattetid, då eu stor del av industrin står stilla och hushållens elförbrukning

är liten. Introduktionen av elbilar kommer dock att kräva utbyggnad

av ett servicenät för laddning eller batteribyte. Lösningen på laddningsproblemet

kommer antagligen att bli strömuttag enligt ungefär samma

princip som för elmotorvärmare. Med hjälp av sådana uttag kan batterierna

laddas med billig ström under natten då bilen inte används. Om batterierna

görs lätt utbytbara kan bilen vidare fungera med en batterisats medan en

annan är på laddning.

I väntan på energirikare batterier utvecklar man på olika håll i världen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

11

kombinationer mellan bensindrivna och eldrivna bilar, s. k. hybridbilar.

Som framgår av motionen ai''betar man i USA med en statlig forskningsgaranti

på en hybridbil med såväl elmotor som förbränningsmotor. Elmotorn

används inom tättbebyggda områden, där förbränningsprodukter

inte får släppas ut. I ytterområden eller på landsbygden däremot drivs

bilen på konventionellt sätt med en förbränningsmotor. Ett annat system

som är under utveckling innebär att elbilen förses med en kombination av

förbränningsmotor, generator och batteri. Motorn, som ges en tämligen

begränsad effekt, utförs för drift med konstant varvtal och konstant belastning.

Den får därför långt fullständigare förbränning och därmed renare

avgaser än en vanlig bilmotor. Energi tas från batteriet vid körning i

stigningar och vid acceleration. Vid stillastående och tillfällen av låg belastning

laddas batteriet med hjälp av generatorn. Även nattström kan

tänkas komma till användning för laddning. Med hjälp av en extramotor

av den nämnda typen kan körsträckan tänjas ut åtskilligt. Motorn kan också

medge att man tar sig till målet i långsam takt om man på långfärd har

överskattat energiförrådet i drivbatteriet.

De sannolika utvecklingsvägarna inom elbilsområdet har berörts i en

inom styrelsen för teknisk utveckling hösten 19(18 upprättad promemoria.

Härav framgår bl. a. följande:

På kort sikt, dvs. 2—5 år, anses en utveckling av konventionella blyackumulatordrivna

elfordon för distributionstrafik, som handikappfordon

och dylikt ha ett tillfredsställande marknadsunderlag. Denna drivningsmetod

saknar dock intresse för fordon med större krav på räckvidd och

hastighet. Även om blyackumulatorn teoretiskt kan förbättras till dubbla

energitätheten, vilken betvivlas av expertis, ligger det då uppnådda värdet

på undre gränsen för alt kunna accepteras för normal personfordonsdrift.

På medellång sikt, dvs. 4—10 år, bör hybridfordon av användbara typer

kunna utvecklas, t. ex. med dieselelelctrisk drift. Nya typer av dieselmotorer,

som arbetar med konstant effekt/varvtal i kombination med rimligt

förbättrade ackumulatorer samt reglersystem på halvledarbasis, kan ge

ekonomiskt rimliga, miljömässigt rena samt mycket driftsäkra fordon.

På lång sikt, över 10 år, bör andra ackumulatortyper hinna utvecklas,

med energitätheter cirka 3—4 gånger större än dagens blyackumulatorer.

Mest lovande f. n. anses olika metall-luft-batterier vara. Zink-luft kan ge

cirka tre gånger och järn-luft troligen två gånger blyackumulatorns energitäthet.

Effektivare reglersystem, mera fordonsanpassade motorer samt

chassin och karosser byggda för eldrift kommer då tillsammans med de

bästa ackumulatorerna att utgöra självständiga person- och distributionsfordonssystem

utan hybriduppbyggnad. Hybridsystemen bör på så lång sikt

å sin sida ha hunnit utvecklas för drivning av tunga lastfordon, större personfordon

för långa resor, vissa rälsfordon etc.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1969

Pågående svenskt utvecklingsarbete

Svenska utvecklingsbolaget bildades på grund av statsmakternas beslut år

1968 (prop. 1968: 68, SU 131, rskr. 304). Bolaget har enligt vad som framgår

av dess första halvårsrapport engagerat sig i arbetet på utveckling av elbilar.

Utvecklingsbolaget har sålunda med Kalmar Verkstads AB (KVAB) träffat

att avtal som innebär att bolaget ingår som delägare i projektet El-Tjorven.

Bolaget har bidragit med 1/2 milj. kr. till utvecklingen av den eldrivna versionen

mot återbäring i royalty på försäljningen av serietillverkade elbilar.

Efter förhandlingar med flera parter har vidare ett avtal ingåtts med

AGA-koncernen (AB Tudor) om utveckling av ML-batterier för fordonsdrift.

Det rör sig om ett flerårigt, mycket omfattande utvecklingsarbete, som skall

resultera i ackumulatorer med flerfaldigt högre prestanda per vikt och volym

än för de nu tillgängliga blybatterierna. Ett avtal har samtidigt ingåtts

mellan AGA/Tudor och KVAB, varigenom bl. a. samverkan etableras i utprovningen

av elbil och batteri. Ett projektråd tillsätts med representanter

för utvecklingsbolaget (ordf.), AGA/Tudor och KVAB.

Det totala programmet omfattar aktiviteter både för vidareutveckling av

blybatterier och nyutveckling av ML-batterier. Sammanlagt rör det sig om

mer än 10 milj. kr. och programmet förutsätts utformat i samråd med styrelsen

för teknisk utveckling, till vilken företagen inlämnat ansökan om

anslag för vissa programpunkter av allmänt intresse. Detta forskningsarbete

avses delvis bedrivas vid KTH. Utvecklingsbolagets insats för ML-batterier

är 2 milj. kr., som skall återtagas genom royalties på serieförsäljningen.

KVAB får vissa förtursleveranser av batterier, men i övrigt kan andra fordonstillverkare

utnyttja denna väsentligt förbättrade kraftkälla för eldrift.

Det kan även nämnas att styrelsen för teknisk utveckling beviljat anslag

till flera olika forskningsprojekt avseende utveckling av miljövänliga fordon.

Utredning rörande kontrollen av miljöfarliga produkter in. in.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har den It april 1969 särskilda

sakkunniga tillkallats för att utreda organisationen av ett informationssystem

dels på miljövårdsområdet, dels i fråga om gifter och andra preparat

som kan vara skadliga från hälso- och miljösynpunkt.

Genom beslut den 23 maj 1969 har uppdraget utvidgats till att omfatta

även frågan hur kontrollen av miljöfarliga produkter bör anordnas.

I direktiven anför föredragande statsrådet bl. a. följande:

Den utvidgade utredningen bör omfatta granskning av de bestämmelser

rörande kontroll av miljöfarliga produkter som finns f. n. Därvid bör närmare

undersökas vilka produkter som inte omfattas av gällande lagstiftning

samt i vilka avseenden denna i övrigt inte medger en effektiv kontroll från

miljövårdssynpunkt.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

13

Efter en sådan kartläggning bör de sakkunniga pröva i vilken utsträckning

och på vilka sätt lagstiftningsområdet bör utvidgas. En viktig fråga

är hur det ämnesområde som lagstiftningen bör omfatta skall avgränsas.

Ett problem härvidlag är att antalet produkter som berörs är stort och att

de praktiska svårigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll därför blir

betydande. Vidare bör uppmärksammas att livsmedelslagstiftningen f. n.

ses över av särskilda sakkunniga.

En huvudlinje för lagstiftningen bör vara alt den som importerar eller

här i landet tillverkar en produkt som kan misstänkas ha miljöfarliga

egenskaper eller som innehåller ämnen med ofullständigt kända effekter

skall kunna åläggas att redovisa vilka ämnen som ingår i produkten och

i princip svara för att denna inte vid normal användning och destruktion

får skadliga verkningar från miljövårdssynpunkt. Med en sådan inriktning

kan lagstiftningen väntas stimulera till en mera miljömedveten produktutveckling.

Man kan emellertid inte räkna med att alla produkter som

behövs i samhället skall kunna befrias från miljöskadliga ämnen. Målet

bör i sådana fall vara att så långt möjligt säkerställa en användning och

destruktion som överensstämmer med tidsenliga miljövårdskrav.

Enligt vad utskottet erfarit kommer utredningen även att pröva frågor

som har samband med avgaserna från trafiken.

Utskottet

I förevarande motion begärs utredning om lagstiftning och skattepolitiska

åtgärder för att främja övergång till elektrisk drift av bilar. Enligt motionärens

mening har avgaserna från trafiken blivit ett akut miljö- och hälsovårdsproblem

av så allvarlig karaktär att snara och effektiva ingripanden

t rån samhällets sida är påkallade. De hälsorisker som bilavgaserna innebär

kan f. n. elimineras endast genom en radikal begränsning av användningen

av förbränningsmotorer. Målet måste enligt motionen vara alt åtminstone

inom tättbebyggda områden övergå till eldrivna bilar.

Utskottet har att behandla motionen endast i vad den avser annat än skattepolitiska

åtgärder.

Som utskottet tidigare anfört i olika sammanhang är luftföroreningarna ett

allvarligt problem i det moderna samhället. Avgaserna från trafiken är mycket

besvärande särskilt i de större städerna. Kunskaperna om luftföroreningarnas

verkningar är visserligen ännu ofullständiga men skäl talar för att

föroreningarna har negativa effekter på såväl människor och djur som

växter och material. Utskottet anser för sin del alt redan risken för menlig

inverkan på människors hälsa bör föranleda till att luftföroreningar förebyggs

så långt det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt. Utskottet har

alltså en klart positiv inställning till motionens syfte.

De föreliggande problemen kan och bör enligt utskottets mening angripas

på flera olika sätt. Utskottet vill först erinra om de möjligheter som finns

att genom trafik- och stadsplanerande åtgärder samt en ökad satsning på

snabba och bekväma kollektiva transportmedel förbättra luftförorenings
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 dr 1969

situationen. Den föregående redogörelsen har belyst vilka resultat som kan

nås genom dylika åtgärder. En förändring till det bättre kan också nås genom

lagstiftning som riktar sig mot avgaser från bilar. Genom en serie beslut har

också i vårt land under de senaste åren införts bestämmelser om utrustning

av bilar med anordningar för att begränsa föroreningar i avgaserna m. m.

Redogörelse för det huvudsakliga innehållet i dessa bestämmelser har intagits

i det föregående. Bestämmelserna väntas leda till att ökningen av luftföroreningarna

genom avgaser från bilar hejdas och att en minskning av utsläppen

inträder.

De elektriska bilarna har två egenskaper som är ytterst värdefulla från

miljövårdssynpunkt. De avger inte några avgaser och de har tyst gång. Utskottet

delar därför motionärens uppfattning att utvecklingen av elbilar

är en angelägen uppgift. Såvitt nu kan bedömas kan det emellertid ifrågasättas

om de ens på ganska lång sikt blir något verkligt alternativ till de

bensin- och dieseldrivna bilarna. Lagstiftningsåtgärder på området förutsätter

givetvis att underlag för åtgärder har skapats genom utvecklingsarbete.

I nuvarande läge framstår det därför som mest angeläget att en satsning sker

på forskning och utvecklingsarbete. Här har vissa initiativ redan tagits från

.statliga organs sida. Det statliga utvecklingsbolaget har sålunda engagerat sig

i arbetet på att utveckla elbilar och batterier. Anslag har vidare utgått till

flera olika forskningsprojekt avseende utveckling av miljövänliga fordon.

Det behov av åtgärder i övrigt som kan föreligga synes vara tillgodosett genom

det initiativ som Kungl. Maj:t nyligen tagit genom tillsättandet av utredningen

rörande kontroll av miljöfarliga produkter m. m. Enligt vad utskottet

erfarit kommer utredningen att behandla även frågan om användningen av

sådana drivmedel för bilar, som kan vara skadliga för miljön.

Med hänsyn till det anförda är någon riksdagens åtgärd i anledning av

motionen inte erforderlig.

Utskottet hemställer

att motionen 1: 382, såvitt nu är i fråga, icke föranleder

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1969

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK GREBÄCK

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Göran Karlsson (s), Svante Kristiansson

(s), Åkesson (fp), Ebbe Ohlsson (m), Ernulf (fp), Hansson (s), fru Landberg

(sj* och herr Nils Nilsson (ep)*;

från andra kammaren: herrar Grebäck (ep), Svenning (s), Ekström

(s)*, Hedin (m), fröken Anderson (s), herrar Hammarberg (s), Josefson

i Arrie (ep) och Sellgren (fp).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

15

Reservation

av herrar Ernulf (fp) och Sellgren (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt under rubriken Utskottet som börjar med orden »De

elektriska» och som slutar med orden »inte erforderlig» bort ha följande

lydelse:

Det synes emellertid inte vara möjligt afl genom åtgärder av nu nämnt slag

åstadkomma någon verklig lösning av luftföroreningsproblemet. Hittills genomförda

lagstiftningsåtgärder kan visserligen väntas medföra en viss förbättring

av förhållandena, men ökningen av antalet bilar verkar i motsatt

riktning. På sikt kommer därför effekten av åtgärderna att reduceras. En

betydligt radikalare satsning från samhällets sida är därför nödvändig, om

man vill komma till rätta med problemet.

De elektriska bilarna har två egenskaper som är ytterst värdefulla från

miljövårdssynpunkt. De avger inte några avgaser och de har tyst gång. En

utveckling av sådana bilar är därför enligt utskottets mening en mycket angelägen

uppgift. Härvid är naturligtvis forskning och utvecklingsarbete viktiga,

och på många håll i världen — även i vårt land — bedrivs sådant arbete.

Det statliga utvecklingsbolaget har sålunda engagerat sig i arbetet på att

utveckla elbilar och batterier. Anslag har vidare utgått till flera olika forskningsprojekt

avseende utveckling av miljövänliga fordon. Även inom den

enskilda bilindustrin har problemet ägnats uppmärksamhet.

Av den föregående redogörelsen framgår vidare att Kungl. Maj:t nyligen

tillkallat sakkunniga för utredning rörande kontroll av miljöfarliga produkter

m. m. Även frågan om användande av miljöskadliga drivmedel för bilar

torde ingå i utredningsuppdraget. Detta är emellertid mycket omfattande och

kan väntas ta lång tid. Enligt utskottets mening är det angeläget att statsmakterna

utan dröjsmål tar ställning till frågan om lagstiftningsåtgärder för

att främja övergång till eldrivna bilar, särskilt i de större städernas centrala

delar. Även om en sådan lagstiftning endast kan tänkas bli genomförd efter

en övergångstid av tillräcklig varaktighet för att en produktion av elbilar skall

kunna komma till stånd, skulle ett ställningstagande snarast möjligt vara av

stort värde. Inte minst skulle det kunna stimulera konstruktionsarbetet inom

vår bilindustri av elbilar, t. ex. i form av s. k. allbilar med såväl elmotor för

användning i tätorter som bensinmotor för färd utanför dessa.

Utskottet anser det alltså angeläget att en särskild utredning tillsätts med

uppgift att skyndsamt behandla frågan om lagstiftningsåtgärder för att

främja övergång till eldrivna bilar. Huruvida utredningen bör ske t. ex. genom

en arbetsgrupp inom vederbörande departement eller genom en parlamentarisk

kommitté synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 53 år 1969

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1: 382, såvitt nu är

i fråga, hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning

rörande lagstiftningsåtgärder för att främja övergång till

eldrivna bilar.

Svenska Reproduktioni AB, Sthlm 1969

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.